Interpellationssvar - Åtgärder för att bryta segregationen - 2023-01-24

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att bryta segregationen och i så fall vilka. Givet att segregationens orsaker och konsekvenser berör flera politikområden har Teresa Carvalho också frågat om regeringen kommer att samordna arbetet inom Regeringskansliet för att bekämpa segregationen och i så fall hur.

Segregationens konsekvenser påverkar hela samhället men drabbar särskilt de människor som lever i områden med socioekonomiska utmaningar och vars liv och frihet begränsas. Det handlar bland annat om arbetslöshet och bidragsberoende, dåliga skolresultat, hälsoproblem, otrygghet och utsatthet på grund av brottslighet liksom hedersrelaterat våld och förtryck samt bostadssegregation och trångboddhet. Dagens utanförskap riskerar att upprätthålla och återskapa segregation och ojämlikhet över generationer.

Det krävs många åtgärder för att minska utanförskap och öka människors frihet och livschanser i områden med socioekonomiska utmaningar. I budgetpropositionen för 2023 föreslår regeringen satsningar inom flera politikområden, bland annat när det gäller förskola, skola, arbete, civilsamhälle och demokrati, förebyggande åtgärder för att bekämpa hedersförtrycket samt för att bekämpa brottslighet.

För att utvecklingen av bland annat arbetslöshet, försörjningsstöd och skolresultat i olika områden ska kunna följas över tid behöver Sveriges goda tillgång till individdata kombineras med en god tillgång till platsdata. Regeringen avsätter därför 5 miljoner till Boverket i budgetpropositionen för 2023 för att säkra fortsatt tillgång till analys- och uppföljningsverktyg med platsdata. Regeringen bedömer att de mått och verktyg som tagits fram av bland annat SCB är viktiga för det fortsatta arbetet i enlighet med målet för området. Boverket fick i regleringsbrevet för 2023 i uppdrag att förvalta och utveckla verktyg med platsdata.

Arbetet mot socioekonomisk segregation påverkas av faktorer inom flera områden. Generella åtgärder behöver kompletteras med riktade åtgärder. För att minska utanförskap och segregation krävs ett gemensamt och samordnat arbete på nationell, regional och lokal nivå.

Regeringen ser ett stort behov av att långsiktigt lyfta utsatta områden, genomföra mönsterbrytande åtgärder för att stoppa gängen och agera kraftfullt mot ungdomsbrottsligheten samt främja en kompensatorisk skola med kvalitet i hela landet.

Fru talman! Jag tackar naturligtvis integrationsministern för svaret, men jag måste säga att jag tycker att det var uppseendeväckande idélöst. Ärligt talat hade jag förväntat mig, eller åtminstone hoppats på, lite mer. Jag vet inte om det beror på tidsbrist, låga ambitioner eller oenighet mellan partierna i regeringsunderlaget, men jag tycker att svaret var tunt.

Att bryta segregationen är en otroligt viktig fråga för mig och Socialdemokraterna. Vi strävar efter ett samhälle som håller ihop, och då kan vi inte ha några parallellsamhällen. I dag är det uppenbart att vi har en segregation som sliter sönder vår samhällsgemenskap, som ökar misstron till samhället och som göder kriminaliteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi satt i regeringsställning påbörjade vi ett strategiskt arbete att vända på varje sten för att bryta segregationen. I det ingick bland annat en omläggning till en stram migrationspolitik. Vi gick till val på att växla upp arbetet med att bryta segregationen, och vi vill se en tvärpolitisk generalplan för att ta itu med segregationsproblemen från roten.

Det är upprinnelsen till den här interpellationsdebatten. Jag vill helt enkelt fråga vad regeringen avser att göra för att ta vid det arbetet.

Tyvärr har regeringen och Sverigedemokraterna inlett mandatperioden med att sänka ambitionerna på en rad områden, vilket sannolikt snarare kommer att bidra till en ökad segregation. Exempelvis har vi nedläggningen av Delegationen mot segregation och med den de statsbidrag som kommuner och andra aktörer kunde söka från myndigheten för segregationsmotverkande insatser. Ett annat exempel är det slopade investeringsstödet för att bygga nya hyresrätter, som ju var viktigt för att rent fysiskt bygga bort segregationen. Ytterligare ett exempel är bosättningslagen, som enligt Tidöavtalet ska rivas upp så att rika kommuner utan en stor diaspora ska kunna slippa undan sin del av ansvaret för de nyanlända som ändå kommer. Vi ser också miljardneddragningar inom vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser samtidigt som vi går in i lågkonjunktur.

Det sista tycker jag nästan är mest anmärkningsvärt, eftersom den kanske mest uppenbara anledningen till segregationen är att vi har personer som har kommit till Sverige som inte i tillräckligt hög utsträckning har lyckats etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Det gäller särskilt utrikes födda kvinnor.

Med all respekt för att regeringen vill bevara 5 miljoner kronor för att säkerställa och flytta data till Boverket när man lägger ned Delegationen mot segregation och med all respekt för de 50, förvisso viktiga och vällovliga, miljonerna till kvinnors organisering i utsatta områden, som vi socialdemokrater också står bakom, är det rätt klent och knappast en lösning för att bryta segregationen.

Det är annars rätt mycket tal från Tidöpartierna om paradigmskiften. Jag undrar: Var är paradigmskiftet för att bryta segregationen, Johan Pehrson? Jag hoppas att integrationsministern inser att lösningen på segregationen inte är att dra in tolkhjälp i vården eller att införa angiverilagar. Den typen av ynkliga förslag, som tydligt bär Sverigedemokraternas sigill, tar snarare sikte på en helt annat typ av paradigmskifte, nämligen det som rör samhällets anständighet.

Fru talman! Få saker är så viktiga som att ge människor hopp och rimliga förväntningar om sin framtid i Sverige, om de har kommit till vårt land eller kanske har en föräldrageneration som kommit hit tidigare.

Vi har sett hur integrationen har fungerat skapligt genom åren, men aldrig smärtfritt och aldrig problemfritt. Det är klart att det läge vi har just nu, med ett utanförskap som har bitit sig fast, kräver eftertanke. Jag är därför glad över att Socialdemokraterna i opposition nu ställer sig bakom Liberalernas migrationspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är också glad över att man när det gäller integrationen är beredd att inkludera mer än bara inkomstfakta, för det vi ibland hör - att människor blir kriminella beroende på att de är arbetslösa - är otroligt grovt och ganska oförskämt. Och det är inte sant, utan det är andra orsaker som är starkt bidragande till brottsligheten, inte minst att gängen har fått löpa alltför fritt.

Jag ser med något enskilt undantag att Socialdemokraterna, utöver migrationen och integrationen, även ställer sig bakom rättspolitiken i allt väsentligt. Detta välkomnar jag. Jag tycker att det är bra men det är några få partier kvar. Vi vet hur det har låtit. Flera partier, inte minst Liberalerna, har länge haft en enkel retorik - att vi ska öppna våra hjärtan och att vi inte bygger några murar i Sverige, som den tidigare statsministern sa. Man har trott att detta kan upprätthållas, men realpolitiken har blivit tydlig. Det är den vi nu ser genomföras.

Sedan behöver detta inte betyda att Liberalerna eller Socialdemokraterna sänker sina internationella ambitioner och inte har kvar sin internationella utblick på världen, men vi har så stora integrationsproblem i Sverige att vi måste ha en ganska smal migration till Sverige kommande år. Det är därför vi håller fast vid ett tuffare regelverk för arbetskraftsinvandring. Vi värnar också asylrätten utan några nivåer, men i övrigt är det svårare att komma till Sverige.

Detta hänger ihop med att ta tag i de integrationsproblem vi har. Där fokuserar vi helt på skolan, med tidigare och tydligare insatser, och vi fokuserar på språk i förskolan. I valrörelsen var det lite diskussioner om huruvida det var lämpligt att se till att föräldrar på olika sätt uppmuntras och att de, om barnen inte får tillgång till svenska språket, åtminstone är tvungna att ha ett litet samtal och så vidare. Det var den debatt vi hade.

Det börjar i förskolan och fortsätter i skolan, och sedan ska det avslutas i gymnasiet. Detta är integrationspolitik för alla. När man är ute och pratar om detta får man höra att det är utbildning, utbildning och utbildning och integration, integration och integration. Men detta bygger på att ha med det självklara: Lär dig svenska! Sköt dig! Det måste bli konsekvenser för den som inte sköter sig.

När man lyssnar på uppgivna poliser i Sverige just nu som försöker hantera den katastrofsituation som Sverige har letts in i känner man att det kommer att ta ett tag innan vi kommer till rätta med brottsutvecklingen. Man ska komma ihåg vilka som drabbas mest. Det är de människor som redan är utsatta och som redan lever segregerat, även om det allt oftare dyker upp tillfällen när det skjuts nästan överallt.

Fru talman! Det var jag själv som öppnade upp för att detta delvis skulle bli en migrationsdebatt, så jag förstår att Johan Pehrson ägnade en stor del av sitt svar åt det. Jag kan haka på det. Det är helt sant att Sverige under lång tid och under många regeringar har haft en otillräcklig migrationspolitik, vilket också har påverkat integrationen negativt.

Jag har inga problem med att säga att det är uppenbart att samhällets förmåga att erbjuda bostäder, utbildning, jobb, samhällsintroduktion och samhällsgemenskap har brustit, med segregation, trångboddhet, utanförskap och sociala spänningar som konsekvens. Det var därför vi socialdemokrater lade om till en stram migrationspolitik under vår tid i regeringsställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppfattade, fru talman, att Socialdemokraterna och Liberalerna stod varandra ganska nära i Migrationskommittén. Det är inte migrationspolitiken som utgör den stora skiljelinjen i svensk politik, utan det är snarare viljan att på riktigt ta tag i integrationen och bryta segregationen. En stram migration är förvisso en förutsättning för att vi ska klara att bryta segregationen, men det räcker inte här och nu.

Det behövs också en offensiv integrationspolitik. Detta verkar vi vara överens om, åtminstone när det gäller ordalag, men den behöver innehålla både stöd och krav. Min poäng är att den behöver innehålla båda. Myntet har två sidor, och det funkar inte att bara göra det ena eller det andra. Det var därför vi socialdemokrater gjorde det till en skyldighet att delta i etableringsinsatser, inte bara till en rättighet, som alliansregeringen gjorde. Vi införde också en utbildningsplikt för nyanlända som behöver utbildning för att komma i arbete, men kraven behöver som sagt ackompanjeras av stöd, inte av neddragningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen.

Utan att försöka skönmåla eller på något sätt blunda för bristerna och problemen kan jag konstatera att trots det rekordhöga mottagandet vid flyktingkrisen 2015 halverades etableringstiden under den socialdemokratiska regeringen, så något gjorde vi rätt i arbetsmarknadspolitiken för att få fler nyanlända i arbete.

Vi ska naturligtvis granska och följa upp hur det går för den nya regeringen, och jag önskar genuint lycka till, för Sveriges skull. Men jag befarar att vi snarare kommer att få se en utveckling med en långsammare etableringstid, med tanke på de kraftigt beskurna resurserna till de aktiva insatserna.

Fru talman! Det går inte att nog understryka vikten av att alla barn får se sina mammor och pappor gå till jobbet. Jag tror att det är det bästa vi kan göra för att bryta segregationen och i förlängningen också bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Sedan behövs såklart också ett bredare grepp, med en politik för att minska de ekonomiska klyftorna, för att lyfta de utsatta bostadsområdena och för att se till att mammorna och papporna kan leva på sin lön och inte bara ha ett jobb. Det behövs också främjande av en starkare samhällsgemenskap.

På punkt efter punkt har vi sett att regeringen, som jag nämnde inledningsvis, vidtar åtgärder som kommer att öka segregationen. Nu hör vi att arbetsmarknads- och integrationsministern pekar på skolan. Vi är helt överens om att den är en viktig del i arbetet för att bryta segregationen, men återigen: Jag hade hoppats på mer och på lite mer konkreta tankar.

Avslutningsvis måste jag säga att skolan är särskilt intressant med tanke på den skolsegregation vi har och att integrationsministern väljer att fokusera på skolans del i integrationsarbetet.

Fru talman! Jag är inte blyg, utan jag kan säga att friheten för en människa att oavsett plånbok få välja skola är viktig. I många andra länder ser man hur privilegierade människor tar sina barn till särskilda skolor, men i Sverige har alla föräldrar rätt att välja skola. Jag tycker att det är bra att den mångfalden finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan genomför vi nu en reform på friskoleområdet som vi tycker väl möter de problem som vi har sett och som väldigt få har agerat på under de senaste 30 åren för att motverka. Så det är vi inte oroliga för.

Det som vi tittar på i skolan är att eleverna ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva. Och man ska vara lite försiktig med de digitala verktygen. Det gäller alla riksdagsledamöter i kammaren också.

Det är jätteviktigt att ha fokus på kunskaper. Då krävs det fler speciallärare, det krävs fler små undervisningsgrupper och det krävs fler sociala team, som man har jobbat med i Järva och höjt skolresultaten. Barn som inte kommer till skolan är ett problem. Barn som är i skolan och har brallorna fulla med myror - som det hette förr - har ett annat problem. Då måste man jobba så att de klarar sig igenom skolan. Dessa satsningar är de viktigaste. Det börjar i skolan, och det slutar i skolan. Det är vaccination mot i stort sett all segregation. Klarar barnen skolan finns det små problem.

Vi är överens om hela denna resa: En nästintill avgiftsfri förskola för många, en avgiftsfri grundskola och ett avgiftsfritt gymnasium. Sedan har vi universitet i detta land, bland de bästa på många områden och ibland de bästa, och de är avgiftsfria. I Sverige får man till och med betalt för att läsa.

Verktygen i Sverige är alltså fantastiska. Men det måste vi tillsammans hjälpas åt att förklara för unga människor i dag. Oavsett hur mycket de sitter i skolbänken i dag måste de läsa själva. Vi kan inte hjälpa dem. De måste läsa, räkna och skriva och ta detta ansvar när lockelserna är väldigt stora att göra annat. De måste helt enkelt klara marshmallowtestet. Det gäller inte bara unga.

Vi gör satsningar på idrott och kvinnors organisering och på insatser för att socialen ska kunna söka upp familjer som har det jobbigt - man kan onekligen ha det jobbigt om man lever i ett utsatt område - och hjälpa till med problemet och göra ännu mer för att underlätta och egentligen vädja om att barn ska gå i förskolan för att bryta segregationen om de inte pratar svenska hemma. Allt detta är jätteviktigt.

Avslutningsvis menar jag att det finns goda förutsättningar för att vi ska kunna fortsätta på den nivå med en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik som har förts tidigare och då har lett till lägre arbetslöshet, inte minst genom att Socialdemokraterna mot slutet av förra mandatperioden vidtog ett perspektivskifte i fråga om att ställa mer krav vid sidan av att erbjuda en del av det som jag har nämnt nu i form av hjälp och stöd och inte minst från Arbetsförmedlingen.

Det finns alltså goda förutsättningar. Men det mest akuta är att stoppa den våldsspiral som nu äter offer, tar livet av människor, släcker drömmar och krossar allt vad frihet heter - i alla fall liberal frihet. Det är personer som drar in väldigt unga barn, och de förstör livet för sig själva och för andra för lång tid framöver. Det är en katastrof vi ser. Vi måste därför också fokusera på att få ordning på våra gator.

Fru talman! Jag tackar integrationsministern för att vi har kunnat ha denna viktiga debatt i dag. Att bryta segregationen är en otroligt viktig och högt prioriterad fråga för mig och för Socialdemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag beklagar verkligen att regeringen inte förmådde formulera tydligare ambitioner i det interpellationssvar som jag har fått. Det är också lite förvånande med tanke på att det numera råder en tämligen bred samsyn bland experterna om att det vid sidan av de repressiva åtgärderna, som vi alla är överens om behövs för att knäcka gängen, också krävs att vi bryter segregationen.

Vi är också överens om att det behövs en fortsatt stram migrationspolitik och högt ställda krav på den enskilde att göra vad man kan för att etablera sig i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Det är förutsättningar för att vi ska klara av att bryta segregationen.

Men det råder inte heller någon tvekan om att vi skiljer oss åt när det kommer till ambitionen för samhällets aktiva insatser. Då tänker jag framför allt på att vi socialdemokrater vill satsa på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen, medan regeringen väljer att skära ned där.

Jag är övertygad om att Liberalernas partiledare Johan Pehrson har en genuin vilja att förbättra integrationen. Men frågan som gnager i mig är om regeringen, som är styrd av Sverigedemokraterna, har en plan, eller ens en intention, att bryta segregationen.

Jag tog mig också friheten att för säkerhets skull söka på ordet segregation i Tidöavtalet och i regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen. Jag fick noll träffar - ingenting. Det är ganska talande. Kanske är det också det som är förklaringen till det tämligen idéfattiga svar som jag fick inledningsvis.

Fru talman! Samarbetsavtalet mellan samarbetspartierna, som populärt kallas Tidöavtalet, är inte på något sätt heltäckande. Det är ett antal områden som täcks in där vi är överens om en inriktning som regeringen ska driva på för och som kombineras med att vi tar fram en budget. Då blir det bredare. Då har man ett samarbete också i budgethänseende. Alla vet att det går bra att säga en sak. Men det handlar också om att ha resurser till det.

När man därför ser på hela detta område och de satsningar som görs på arbetsmarknadspolitiken och på utbildningspolitiken är det otroligt många miljarder som vi satsar på att hjälpa människor. Sedan har vi kompletterat detta genom att vi nu, inte minst genom det samarbete som vi hade under den förra mandatperioden när det gäller omställningsstöd, tillfört ytterligare friska miljarder för att hjälpa människor att hela tiden kunna jobba med kunskapslyft och med att lära sig nytt och minska risken för arbetslöshet och öka möjligheterna att skaffa sig ett nytt jobb om de vill byta eller om de av något annat skäl har blivit utan arbete.

När det gäller segregation skriver vi hela tiden om utbildning, om arbete, om civilsamhället, om vikten av att stärka de demokratiska fundamenten, kvinnors rättigheter och domstolars oberoende och om att bekämpa brottsligheten. Allt detta, och inte minst arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och att bekämpa separatisterna som aktivt visar sin närvaro dessa dagar och som vill någonting annat med landet Sverige jämfört med det som vi är överens om och som står i vår grundlag i dag, skriver vi hur mycket som helst om. Det handlar om att motverka segregationen och öka integrationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ändå avsluta med det som jag har sagt några gånger under eftermiddagen, och det handlar om att jobba vidare med språk, arbete och skötsamhet. Det är inte svårare än så. Men det kräver ändå sina miljarder så att tiotusentals medarbetare i statens tjänst kan göra detta arbete varje dag på uppdrag av bland andra riksdag och regering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.