Interpellationssvar - Skyddet för kulturutövare som är hbtq-plus - 2023-01-17

Fru talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig hur regeringen tänker stärka skyddet för hbtq-plus-personer som är kulturutövare och om jag som kulturminister avser att ytterligare vidta åtgärder för att hbtq-plus-personers utövning ska vara säker.

Inledningsvis vill jag understryka att hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter är en mycket angelägen fråga för den här regeringen. I Sverige ska man ha all rätt att vara den man är och också att älska den man vill. Att inte utsättas för diskriminering är en mänsklig rättighet. Förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet - eller den typen av diskrimineringspunkter - regleras i diskrimineringslagen (2008:567). Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att lagen följs.

De nationella kulturpolitiska målen slår fast att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. I målen betonas också att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Ett antal myndigheter inom kulturområdet har i dag särskilda uppdrag som ska bidra till att främja konstens frihet och deltagandet i kulturlivet. Ett exempel på det är Konstnärsnämnden, som ska uppmärksamma konstnärers utsatthet för hot, våld och trakasserier. Jag vill också lyfta fram att Statens kulturråd är en av de strategiska myndigheter som på hbtqi-området har utsetts för att utgöra en samlande kraft för ökad kunskap och likvärdigt bemötande och att myndigheten enligt sin instruktion har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde också främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Liksom jag gjort i mitt tidigare svar på en fråga från ledamoten (Stärkt skydd för kulturutövare som är hbtq-plus, 2022/23:68) vill jag också poängtera att principen om armlängds avstånd är central för regeringens kulturpolitik. Det framgår av både regeringsförklaringen och Tidöavtalet och även av den tidigare debatten här i dag. För mig som kulturminister är det viktigt att fortsätta arbeta både för värnandet av den principen och för allas lika möjligheter till deltagande i kulturlivet.

Fru talman! Jag vill först och främst tacka för svaret från kulturministern, men jag beklagar att svaret inte skiljer sig från det jag fick på min skriftliga fråga. För när jag ställde min fråga var vi i ett annat läge, där sagostunderna hotades med nedläggning i Kalmar och där bibliotekspersonal blivit hotad i Malmö efter en genomförd sagostund med dragqueens.

Sedan dess har Sverigedemokraterna i Trelleborg försökt stoppa sagostunden i kommunen, och under luciafirandet i Bollnäs stoppades ett luciatåg av Sverigedemokraterna för att personen som var lucia identifierade sig som icke-binär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag önskar att vi levde i ett samhälle där människors sexuella läggning, kön eller utseende inte spelade någon roll. Det jag önskar mest av allt är ett samhälle där hbtq-plus-personers blotta existens och närvaro inte upprör, då upprördheten i sin tur leder till att de begränsas i sitt handlingsutrymme. Men så är det uppenbarligen inte i Sverige i dag.

Vi har ett läge där det inte är någon obskyr rörelse som drevar mot kulturutövare som är hbtq-plus, utan det är Sveriges näst största parti - och regeringsunderlagets största parti - som gör detta. Det är högst allvarligt. Jag tror inte att kulturministern inser allvaret i detta. Eller så gör kulturministern det, och då blir detta talande för hur viktiga dessa frågor är för regeringen.

I sitt svar till mig menar kulturministern att ingen ska få diskrimineras i Sverige - det är mycket riktigt. Statsrådet nämnde också diskrimineringslagen. Men det är inget parti i oppositionen som har hotat diskrimineringslagen. Det är snarare ordföranden i justitieutskottet, Richard Jomshof, som har sagt att man vill avskaffa diskrimineringslagen. Det är alltså ingen i oppositionen som motsätter sig den, utan det är det största partiet i regeringsunderlaget.

Ministern hänvisar även till Statens kulturråds uppdrag att på ett samlande vis öka kunskapen om utsattheten för bland annat hbtq-plus-personer och på sådant sätt hindra att detta sker. Trelleborg, Kalmar, Bollnäs, Malmö och Olofström har alla blivit utsatta för Sverigedemokraternas drev. Hur mycket mer kunskap behöver ministern? Det är för mig och andra hbtq-plus-personer i Sverige uppenbart att kulturutövare som är hbtq-plus är särskilt utsatta av regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna.

Gång efter annan lägger Sverigedemokraterna fram förslag och testar idéer som begränsar människors rättigheter, enbart baserat på villfarelser om exempelvis hbtq-plus-personer som cirkulerar i högerextrema kretsar.

Vi hörde alldeles nyligen Jonas Andersson säga att barn påtvingas sexuella företeelser under dessa sagostunder. Men de enda som sexualiserar sagostunderna är Sverigedemokraterna.

Nu får detta reella konsekvenser. Sverige är inte lika fritt i dag. Hbtq-plus-personer känner sig inte skyddade. Vi behöver, särskilt nu, slå vakt om värden som vi tagit för givna och som jag tror att också kulturministern står upp för. Det är oroväckande att ministern och regeringen inte tänker vidta några ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för hbtq-plus-personer och att man därtill tonar ned hoten som har kommit.

Därför frågar jag igen om ministern tänker vidta några ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för hbtq-plus-personer som är kulturutövare. Eller tänker regeringen och ministern se på medan Sverigedemokraterna drevar på?

Fru talman! Det är precis som interpellanten anfört i sin interpellation: Auktoritära och antidemokratiska krafter växer på flera håll runt om i världen. I spåren av detta kastas också mörka skuggor av diskriminering mot hbtqi-plus-personer, människor som avviker från det som andra ser som normerande. Denna utveckling blir särskilt allvarlig när dessa tendenser ges uttryck i förtroendevalda politiska företrädares ord och handling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag talar gärna med hög röst och rak rygg om att jag kommer från Bollnäs, i hjärtat av Hälsingland. Men det jag nu vill framföra, fru talman, får mig som Bollnäsbo att skämmas.

För ungefär en månad sedan skulle regionfullmäktige i Gävleborg sammanträda på Bollnäs folkhögskola. Musiklinjen vid skolan skulle arrangera sitt luciafirande, som man gör varje år för de folkvalda politikerna. Strax före framträdandet fick eleverna besked om att den nyvalda sverigedemokratiska ordföranden i regionfullmäktige beslutat att stoppa årets luciafirande, och eleverna släpptes inte in i fullmäktigesalen.

Detta väckte såklart stor undran över vad som föranlett agerandet. Tyvärr förvägrade samma sverigedemokratiska ordförande oppositionen att över huvud taget ställa frågor till presidiet om var luciatåget blivit av. Att förvägra oppositionen att ställa frågor är i sig anmärkningsvärt, men det som borde få håret att resa sig på oss alla är det som senare har framkommit. Anledningen till att eleverna inte släpptes in i salen var att luciatåget enligt Sverigedemokraterna inte uppfyllde kraven på hur ett luciatåg bör vara, då den framlottade lucian, som icke-binär, bröt mot den traditionella könsnormen.

Att förtroendevalda diskriminerar människor utifrån könsöverskridande identitet eller uttryck är allvarligt och på flera plan motsatsen till det demokratiska, fria och öppna samhället.

Givet att denna regering regerar endast med Sverigedemokraternas goda minne väcker det också frågor om hur regeringens och Sverigedemokraternas politik för hbtqi-plus-personers rättigheter ser ut.

Jag har tidigare fört fram denna fråga till ministern i en skriftlig fråga, men ministern svarade då inte riktigt på de frågor som jag ställde. Därför vill jag att ministern svarar här i dag.

Delar ministern samma syn på hbtqi-plus-personer som ministerns allierade gör? Om hon inte gör det, vilket jag hoppas, vad tänker ministern då göra för att säkra hbtqi-plus-personers rättigheter samt för att förhindra diskriminering av människor som bryter traditionella normer vid såväl kulturutövning som i samhället i stort?

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig. Det är ytterst beklagligt att kulturevenemang ställs in på grund av hot, hat och diskriminering. Det är inte förenligt med de nationella kulturpolitiska mål som fastslagits här i riksdagen och som betonar just att kulturen ska vara dynamisk, utmanande och obunden.

Regeringen fattade i december beslut om regleringsbreven. I dem gav vi dessutom ett ytterligare uppdrag att utöka antalet hbtqi-strategiska myndigheter, och där inkluderas nu också Forum för levande historia. Det är en myndighet som ligger inom mitt ansvarsområde, och med den finns det därmed tolv strategiska myndigheter på hbtqi-området som har ett särskilt uppdrag att jobba med dessa frågor. Det tycker jag är en tydlig signal om hur denna regering slår vakt om vikten av att vi ska vara lika i samhället oavsett vem och vad vi är.

Hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter är en angelägen fråga för denna regering. Förutom det exempel som jag gav tidigare, Forum för levande historia, har vi också i budgetpropositionen för 2023 tillfört 10 miljoner kronor för arbete för lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer. Detta tillskott på 10 miljoner kronor beräknas även kunna ligga kvar 2024. Dessa pengar syftar till att kunna fullfölja pågående insatser men naturligtvis också möjliggöra för nya.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill verkligen ta tillfället i akt att påpeka och understryka att detta är en viktig fråga för mig och för regeringen, inte bara för att vi ska kunna få ett land som står på demokratins grund utan där lika rättigheter och möjligheter faktiskt får vara en princip som vi inte behöver ifrågasätta och som vi förhoppningsvis över huvud taget inte ska behöva debattera i framtiden.

Med detta ställningstagande hoppas jag att jag har svarat på frågorna tydligare.

Fru talman! Jag tackar för statsrådets svar, men jag är ändå inte nöjd. Om vi pratar om principen om armlängds avstånd menar regeringen att det i Tidöavtalet fastslås att man värnar principen om armlängds avstånd. Men denna arm kan vara olika lång ibland. Den är väldigt kort i Kommunsverige, där Sverigedemokraterna kan gå in och pilla i vilka verksamheter man får ha. Men den är väldigt lång när det handlar om hur vi ytterligare kan skydda hbtq-plus-personer som är i ett oerhört utsatt läge just nu. Det är någonting som jag tycker att regeringen borde fundera över. Om en princip ska efterlevas måste det göras hela tiden. Här behöver regeringen visa handlingskraft och garantera kulturens fria rum och inte värna om principen enbart när det gynnar regeringssamarbetet.

Hbt-liberaler uttalar sig i dag i Aftonbladet debatt och kräver Sverigedemokraterna på svar om var de står i frågan om hbtq-plus-personers rättigheter. Frågan är berättigad, men den bör även riktas till regeringen.

Jag vill förtydliga att jag inte tror att liberaler och moderater är fientliga mot hbtq-plus-personer. Men Liberalerna och Moderaterna har satt sig i knät på ett parti som i allra högsta grad har visat att de är det. Då är det väl rimligt att regeringen tydligt visar var den står, inte genom skrivningar eller i svar till mig utan i handling.

Under hösten har vi fått ta del av olika sverigedemokratiska uttalanden som: Barn ska inte behöva utstå era sexuella böjelser. Detta framfördes då Drag Queen Story Hour diskuterades. Barn ska alltså inte behöva utstå homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Det är anmärkningsvärt.

Upplever inte ministern att detta är allvarliga uttalanden från ledande företrädare i regeringsunderlaget? Sverigedemokraterna bedriver nu ett kulturkrig mot hbtq-plus-communities, där Drag Queen Story Hour bara har blivit ett offer i det pågående slaget. Varför tillåter regeringen Sverigedemokraterna att göra detta till en stor, politisk strid? Ta ställning och fördöm mycket tydligare de handlingar som har gjorts av Sverigedemokraterna i Kommunsverige! Gör gemensam sak med oss om att det i Sverige inte spelar någon vad man identifierar sig som eller vem man älskar. Man får vara dragqueen och läsa sagor för barn. Vi kan göra gemensam sak genom att låta alla barn få förutsättningar att utvecklas till fria och tänkande människor med tryggheten att vi vuxna står på deras sida.

Om en dragqueen kan få två av tio barn att känna modet att inte leva i förnekelse eller undangömda till följd av sexuell läggning eller könsidentitet, är detta då inte värt det? Senast i dag rapporterades det om en 13-årig pojke i Frankrike som tagit livet av sig till följd av homofobisk mobbning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ändå mer värt att göra gemensam sak med oss än att dansa efter Sverigedemokraternas väldigt förlegade pipa.

Jag hoppas att jag kan få ett tydligare svar från kulturministern om vad man avser att göra för att vidta ytterligare åtgärder för att skydda hbtq-plus-personer och framför allt kulturutövare i detta oerhört allvarliga läge.

Fru talman! Jag tackar ministern för ett mycket bra svar.

Jag vill såklart återvända hem till Bollnäs och vår fantastiska folkhögskola. Det har vid det här laget rapporterats om denna händelse i snart sagt alla nationella medier. Vid mina kontakter med folkhögskolan bekräftas det också att både elever och lärare upplever obehag av detta tydliga ställningstagande mot människor som bryter traditionella normer.

Kulturministerns partikamrat, den nytillträdde moderate ordföranden i regionstyrelsen, uttalade efter händelsen att han inte kunde ha några synpunkter på vilka bevekelsegrunder som ordföranden hade för detta ställningstagande. Det är ett ganska anmärkningsvärt uttalande. Vi är många som har oroats över att det skulle vara den nya moderata hållningen till hbtqi-plus-personers rättigheter. Därför är jag väldigt glad över att ministern här i dag är tydlig, och jag vill verkligen tacka ministern för det.

Men precis som interpellanten anför i sin interpellation blir det också tydligt att ministerns ord om att försvara hbtq-plus-personers rättigheter riskerar att eka tomt så länge som det är Sverigedemokraterna som sätter den faktiska politiken för regeringen.

Om ministern menar allvar med det som hon uttrycker, vilket jag tror att hon gör, vad tänker ministern då göra för att hantera företrädarna i sitt eget regeringsunderlag och säkra hbtqi-plus-personers rättigheter och förhindra att förtroendevalda politiker diskriminerar människor som bryter traditionella normer?

Fru talman! Jag vet, ärligt talat, inte om jag kan vara så mycket tydligare än vad jag har varit i denna talarstol i dag. Det är nästan så att jag ibland undrar om micken har varit på eller inte och om det har hörts vad jag har sagt.

Det är oerhört viktigt att understryka att denna regering står bakom hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, och det är en angelägen fråga för regeringen. De satsningar som jag nämnde tidigare är satsningar som har gjorts i budgetpropositionen för 2023. Men det är naturligtvis inte de enda satsningarna, utan vi kommer fortsatt att jobba med denna fråga.

Frågan som rör övergripande insatser för lika rätt och möjligheter för både hbtqi-personer och andra måste jag dock ändå hänvisa till Arbetsmarknadsdepartementet och det ansvariga statsrådet Paulina Brandberg. Det är hon som har det övergripande ansvaret, och jag tror att hon skulle bli glad för en fråga som gav henne möjlighet att redogöra för de insatser som görs i dessa frågor inom ramen för hennes departement.

Vad gäller kulturutövares möjlighet att fortsätta det demokratiska samtalet och möjligheten för hbtqi-personer att fortsätta utöva kultur tror jag inte att det längre råder någon tvekan, vare sig utifrån den här debatten eller utifrån de interpellationsdebatter vi hade tidigare. Här är det två principer som är vägledande: Vi kommer aldrig att acceptera hot och hat, och vi kommer alltid att stå upp för principen om armlängds avstånd. Det gäller den här regeringen och mig som kulturminister, och vi kommer att göra det alldeles oavsett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill också vara tydlig: Jag tvivlar inte på liberaler eller moderater - och det har jag väl även skrivit i mina interpellationer - men Tidöavtalets princip om armlängds avstånd och hbtq-plus-personers rättigheter och fria kulturutrymme är ju hotade av det största partiet i regeringsunderlaget. Det verkar inte vara lika viktigt som exempelvis migrationspolitiken, där man gör allt för att överenskommelsen ska hållas. Det är någonting som regeringen borde fundera på.

Så här är det: År 2017 ville SD att Svenska kyrkan skulle utreda vilka negativa tendenser priderörelsen har, med argumentet att det finns ett uttalat mål att uppfostra barn till bisexualitet och att det sker på bred front. År 2021 avstod Sverigedemokraterna från att rösta om att samkönat äktenskap ska erkännas i hela EU - och år 2022 stoppade Sverigedemokraterna sagostunder för barn för att de leds av dragqueens.

Det här är alltså inget nytt fenomen, utan så här har man jobbat år efter år sedan man kom in i svensk politik. Ser inte ministern att hbtq-plus-personer är särskilt utsatta av Moderaternas samarbetsparti? Tycker inte ministern att ytterligare åtgärder behövs för att stärka skyddet för kulturutövare som just nu är särskilt utsatta av - jag upprepar - regeringens samarbetsparti? Det handlar alltså inte om någon obskyr rörelse.

Bibliotekspersonal har blivit hotade, men Parisa Liljestrand tycker att tillräckligt görs även om hon ser allvarligt på frågan. SD ställer in sagostunder och luciatåg, men Parisa Liljestrand tycker att alla Tidöpartier värnar principen om armlängds avstånd och hbtq-plus-personers rättigheter. Kulturutövare som är hbtq-plus vittnar om en ökad hotbild. Nu måste regeringen vakna. Ursäkta uttrycket, men det här är för dåligt! Nu behöver regeringen svara. Hbtq-plus-personers trygghet är hotad. Vad tänker regeringen göra åt saken?

Sverigedemokraterna utgör ett av de största hoten mot människors rätt att leva fria liv. Förlegade och konservativa idéer om att homosexualitet och transpersoner är sexuella avvikelser hör inte hemma i Sverige. Regeringen behöver visa handlingskraft.

Fru talman! Om jag inte redan har varit tydlig nog ska jag försöka vara det nu.

Hot och hat kan aldrig accepteras. Det hör inte hemma i ett demokratiskt land, och det hör inte hemma i Sverige. Ledamoten säger att jag lever i en annan dimension där jag säger en sak och andra säger annat. Jag tycker ändå att jag i den här interpellationsdebatten har givit exempel på regeringens politik och att vi redan i budgeten för 2023 har tagit steg i riktning mot att stärka hbtqi-personers skydd och deras rätt att leva fritt i Sverige. Det är första steg som har tagits i en första budget i början av en mandatperiod, och mer kommer. Det här är en prioriterad fråga för regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt att tacka både för den skriftliga frågan och för den här interpellationsdebatten, som Daniel Vencu Velasquez Castro har möjliggjort. Det är viktigt att fortsätta lyfta och synliggöra den här frågan. Jag tror absolut att vi ska ta varandra i hand, för här finns det inga motsättningar utan bara möjligheter. Det finns möjligheter för alla oss som bor i Sverige att skapa ett friare samhälle tillsammans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.