Interpellationssvar - Fri entré och nationalmuseum - 2023-01-17

Fru talman! Louise Thunström har frågat mig hur jag avser att främja tillgängligheten till våra gemensamma museisamlingar och vårt kulturarv. Vidare har Louise Thunström frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av Nationalmuseums förändrade förutsättningar.

Jag vill inledningsvis betona att kulturen, kulturarvet och kunskap om vår gemensamma historia utgör grunden för vår kollektiva identitet och har en viktig roll att spela när det gäller bildning, integration och demokrati. Möten med det gemensamma kulturarvet ökar vår förståelse för varandra och skapar på så sätt också sammanhang.

Museerna är samhällsviktiga institutioner. De bidrar till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Museerna ger skolan och civilsamhället ytterligare möjligheter till lärande och medskapande. Det är därför viktigt att museerna är tillgängliga och arbetar aktivt för att vidga sina målgrupper och nå nya besökare även om regeringen inte längre subventionerar museibesök för alla.

Riksrevisionen konstaterade 2019 i rapporten Fri entré till statliga museer att reformen har påverkat museernas förmåga att utföra sina huvuduppdrag och förändrat förutsättningarna för museerna att finansiera sina verksamheter, vilket på sikt kan medföra risker för kvaliteten i museernas verksamhet. I rapporten påpekar Riksrevisionen vidare att fri entré-reformen har skapat finansiella svårigheter för vissa museer.

Mot bakgrund av bland annat Riksrevisionens rapport är regeringens bedömning att reformen länge har varit underfinansierad och att det helt enkelt inte hade varit en rimlig prioritering av skattemedel att förlänga och även förstärka reformen i en tid då Sveriges ekonomi är så pass ansträngd.

För att svara på frågan hur jag avser att främja tillgängligheten till våra gemensamma museisamlingar och vårt kulturarv vill jag återknyta till inledningen och återigen betona regeringens syn på vikten av kultur och kunskap om det gemensamma kulturarvet även vad gäller samhällsprocesser som bildning, integration och demokrati. Regeringen prioriterar därför att fortsatt möjliggöra den yngre publikens tillgång till detta genom att behålla fri entré för barn och unga under 19 år.

Gällande Nationalmuseums förändrade förutsättningar följer Kulturdepartementet deras och de andra statliga museernas ekonomi noga under hela året. Kulturdepartementet för även dialog med företrädare för samtliga museer. De statliga museer som ingick i fri entré-reformen, däribland Nationalmuseum, har alltid haft möjlighet att ta inträdesavgifter för de tillfälliga utställningarna, vilket innebär att de flesta är rustade för att ta betalt. Museerna har också varit medvetna om att reformen är tidsbegränsad och att den skulle löpa ut vid årsskiftet 2022/23 och har därför haft möjlighet att förbereda för en förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nationalmuseum har liksom andra myndigheter under regeringen ansvar för sin verksamhet och organisation inom befintliga finansiella ramar. Förutsättningarna för det arbetet ges i instruktion och årliga regleringsbrev.

Regeringen bedömer att det är viktigt att följa upp och analysera konsekvenserna av att fri entré-reformen avskaffas. För att få en samlad bild och ett kunskapsunderlag avseende konsekvenserna har regeringen också gett de museer som har haft fri entré i uppdrag att redovisa utvecklingen av sitt arbete med att utvidga sina målgrupper. Det underlaget ser jag verkligen fram emot att ta del av.

Jag har fullt förtroende för att de statliga museerna, utifrån nuvarande förutsättningar, kommer att fortsätta sitt fina och strategiska arbete med att erbjuda utställningar med hög kvalitet och även med att nå nya målgrupper.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen införde fri entré på de statliga museerna för första gången 2005. Ambitionen var att tillgängliggöra våra gemensamt ägda museisamlingar för fler. Denna reform blev lyckad; museernas besöksantal ökade kraftigt. Den borgerliga regering som tillträdde 2006 avskaffade sedan den fria entrén, och antalet besökare sjönk.

År 2016 införde den socialdemokratiskt ledda regeringen återigen fri entré på 18 statliga museer, och återigen blev det en lyckad satsning. I den budget som de högerkonservativa nu har beslutat om slopas detta dock än en gång.

Fru talman! Detta sker i en tid då kulturen fortfarande lider av sviterna efter pandemin och då inflation, elpriser och lågkonjunktur förändrar människors livsvillkor och beteenden. Ett museibesök är definitivt ingenting som prioriteras bland landets barnfamiljer eller pensionärer i vinter. Dessutom har museerna blivit dubbelt bestraffade i de högerkonservativas budget, eftersom även återstartsstödet till kulturen har försvunnit.

För nya och ovana besöksgrupper, för barnfamiljer och för dem som inte har ekonomisk möjlighet att prioritera ett museibesök har fri entré-reformen gjort skillnad. Trösklarna har sänkts. Möjligheten att slinka in på ett museum - om så bara för en liten stund, för att komma tillbaka inom en snar framtid för ytterligare ett besök - är något som har varit uppskattat och som har möjliggjort fler besök, framför allt av ovana museibesökare.

Regeringens och Sverigedemokraternas slopande av fri entré på statliga museer har också gjort att museerna nu har tvingats till kraftfulla åtgärder. Nationalmuseum meddelade före jul att man tvingas hålla stängt ytterligare en veckodag samt att planerade utställningar skjuts på framtiden. Bland annat gäller detta den regionala verksamheten i Östersund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med anledning av det anförda vill jag återigen fråga kulturministern hur hon avser att mer konkret främja tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv i de tuffa tider som vi nu befinner oss i. Kulturministern och jag är ju överens om att kulturen är väldigt viktig. Avser ministern att vidta några konkreta åtgärder med anledning av Nationalmuseums och andra museers förändrade förutsättningar?

Fru talman! I samband med den högerkonservativa regeringens budgetpresentation kommenterade kulturministern återinförandet av entréavgifter på statliga museer genom att säga att hon är van vid att museer säljer biljetter. Hon sa också att hon inte har något emot detta - tvärtom. Samtidigt har kulturministern i ett flertal intervjuer hävdat att hon brinner för en välfungerande integration, där den svenska kulturen har en viktig roll.

Det talas om att brinna för detta, men sekunden senare dras mattan undan för det som i verkligheten sänker trösklar, främjar integration och möjliggör kunskap och bildning om svensk historia och det svenska konst- och kulturarvet.

Enligt Riksrevisionens granskning har införandet av den fria entrén inneburit att man lyckats nå ut till besökare som annars aldrig hade besökt museiverksamheterna. Museerna har också kunnat arbeta aktivt för att museiovana grupper ska hitta till verksamheterna och deras utställningar.

Vi som är frekventa besökare av statliga museer vet ju att publiksammansättningen har kommit att förändras sedan den fria entrén infördes. Nu sitter unga människor och diskuterar vad det är som de ser. Nu sitter grupper som kanske inte nödvändigtvis rör sig i Stockholms innerstad på plats för att diskutera. Vad handlar egentligen den här historien om? Vad är det för sedvänja? Vad är det för kultur?

Att museerna nu bygger upp entrésystem och spärrar och ska påbörja kontroll av biljetter motverkar hela ambitionen att sänka trösklar och tillgängliggöra svensk kultur. Medan kulturministern försvarar sig med argumentet att barn och unga även fortsättningsvis kan besöka museer avgiftsfritt vet vi socialdemokrater att det kommer att bli ett betydande bortfall av besökare. Barn besöker ju vanligen museer med sina föräldrar eller med skolpersonal; de går sällan till museer själva.

Denna reform handlar om att underlätta för barnfamiljer, oberoende av ekonomiska förhållanden, att tillsammans ta del av kulturella verksamheter, bildning och kunskaper om det svenska samhället.

De statliga museerna räknar nu med ett besöksbortfall på hela 30 procent, samtidigt som kulturen fortfarande lider av sviterna efter pandemin. Inflation, höjda elpriser och en stundande lågkonjunktur förändrar dessutom människors livsvillkor, vilket gör att man kanske inte har råd att lägga vad det nu blir - kanske över en hundralapp - på att kunna ta sig in och se museernas utställningar och verksamheter.

Detta gör att museerna inte heller kan kompensera för de kostnader som det inneburit att ha fri entré. Nu är situationen sådan att man ska ställa upp kassor och ha entréavgift, men med anledning av inflationen och den svåra ekonomiska situationen för barnfamiljer kommer faktiskt inte tillräckligt många barnfamiljer eller vuxna människor att besöka museiverksamheterna. Detta har tvingat Nationalmuseum att hålla stängt fler dagar än en.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns inte någon kompensationspolitik för det som man nu kritiserar i talarstolen eller för den rådande ekonomiska situationen. Vi kommer alltså att ha en utveckling där museerna stänger sin verksamhet inte bara en utan flera dagar i veckan.

Jag är ytterst bekymrad över den ambition som kulturministern säger sig ha. Man vill stärka svensk integration och nå ut till de grupper som kanske står längst ifrån svensk kultur, men det man gör med denna typ av borttagande av fri entré är att begränsa förutsättningarna för de människor som står längst ifrån kulturen och dess verksamheter. Det är de som främst skulle kunna främjas av att få tillgång till dessa. Man omöjliggör tillträde till verksamheterna.

Kulturministerns regering har valt att prioritera att över 12 miljarder ska gå till att höginkomsttagare ska undgå den statliga inkomstskatten. Man låter barnfamiljerna betala för denna högerpolitik. Varför gör man den prioriteringen?

Fru talman! Jag vill än en gång säga att fri entré-reformen redan av den tidigare regeringen var planerad att löpa ut vid årsskiftet. Stöd för att inte förlänga denna reform finns bland annat i rapporter och utvärderingar som har gjorts av reformen. Jag har tidigare nämnt Riksrevisionens rapport om fri entré, där det framgår att reformen har förändrat förutsättningarna för museerna att finansiera sina verksamheter. Av rapporten framgår att reformen för vissa museer till och med har skapat finansiella svårigheter. Museerna har inte fått en kompensationsnivå som har matchat antalet besökare.

Vi har också tittat på besöksstatistik vid de centrala myndigheterna som har tagits fram av Myndigheten för kulturanalys. Statistiken visar att de statliga museerna attraherar besökare från hela landet och även internationella besökare men att det finns en tendens att de museer som ligger i Stockholm också har ett övervägande antal besökare från närområdet. Låt mig ta Nationalmuseum som exempel. Här visar statistiken att 70 procent av besökarna under 2021 var från Stockholms stad, Stockholms län och andra länder.

Regeringens bedömning är därför att fri entré-reformen inte bara var underfinansierad och att museerna inte fick en adekvat ersättning från staten för att ha fri entré utan också att reformen inte nådde en tillräckligt stor del av befolkningen.

Det är helt enkelt inte rimligt i ljuset av det ekonomiska läge Sverige befinner sig i att staten ska finansiera fria museibesök för framför allt stockholmare och utländska turister.

Museerna väljer att hantera detta på olika sätt. Jag är helt säker på att våra nio myndigheter som tillsammans driver 23 olika statliga museer gör kloka val och fattar kloka beslut utifrån sina finansiella ramar. Jag kan försäkra ledamoten om att Kulturdepartementet följer samtliga myndigheters ekonomi under hela året och att vi också har kontinuerliga samtal med deras företrädare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men återigen: Det svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i befinner vi oss i tillsammans hela samhället, även kulturlivet. Vi måste anpassa oss till de förutsättningar som råder.

Det är varje myndighets ledning som ansvarar för verksamheten inför regeringen och som ska se till att myndigheten också hushållar med statens medel. Jag har därför ingen särskild kommentar till att Nationalmuseum väljer att ha stängt två dagar i veckan. Det är inte upp till mig som statsråd att kommentera enskilda myndigheters beslut. Om en myndighetschef beslutar att hålla ett museum stängt en eller flera dagar utgår jag från att det är ett välgrundat och nödvändigt beslut. Myndigheterna måste själva prioritera och komma fram till de bästa lösningarna. Det finns även exempel på museer som inför fri entré vissa dagar som ett resultat av detta. Det finns alltså olika sätt att hantera detta på.

Fru talman! Jag delar inte kulturministerns analys av Riksrevisionens rapport. Den handlar inte om huruvida fri entré är bra eller dåligt utan om på vilket sätt staten har följt upp reformen och skapat förutsättningar för museerna att genomföra den.

Förutom de statliga museerna i Stockholm har vi Marinmuseum i Karlskrona, Järnvägsmuseet i Gävle, Skoklosters slott i Håbo kommun, Världskulturmuseet i Göteborg och Flygvapenmuseum i Linköping. Men ja, de flesta statliga museer ligger i Stockholm, vilket också utgör en spegling av vår historiska utveckling. Med sina 2,4 miljoner invånare i länet och 15,2 miljoner gästnätter på hotell och vandrarhem är det förstås också den folktätaste regionen i landet.

Det är möjligt att utländska turister gynnas, men det är i första hand svenska turister som gästar Stockholm och då kan ta del av de för landet gemensamma samlingarna.

Fru talman! Vårt gemensamma kulturarv tillhör oss alla och ska vara fritt och tillgängligt för alla. Det är Socialdemokraternas grundläggande utgångspunkt i diskussionen om fri entré. Vi lever i en tid då kulturen blir alltmer viktig och museernas viktiga uppdrag att främja kulturupplevelser, kunskap och fri åsiktsbildning inte nog kan betonas. För oss socialdemokrater är en stark drivkraft att genom kulturen öka bildningen hos befolkningen för att åstadkomma ett demokratiskt samhälle. Upplysta och bildade människor kan ta makten i egna händer och vägra acceptera en underordnande struktur.

Vi socialdemokrater menar att statens museer, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter för alla. Museerna ska utifrån sina ämnesområden som sagt främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Detta är en del av vårt gemensamma kulturarv i Sverige som människor av demokratiska skäl ska ha tillgång till. Med fri entré sänker vi trösklarna för fler besökare och för nya grupper, och med fri entré talar vi också om att kulturarvet ägs av oss alla.

Politik handlar om att subventionera, prioritera och satsa på det man anser gör gott för ett samhälle. Nuvarande regering och Sverigedemokraterna prioriterar sänkt skatt för dem som tjänar mest. Socialdemokraterna prioriterar i stället mer pengar till välfärden, fri entré till statliga museer och mer pengar till kommunernas kulturskolor.

På vilket sätt har högerpartierna skapat en rättvis tillgång till den kultur de säger sig värna så varmt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta måste väl ändå anses vara ett misslyckande för kulturministern. Man drar bort 100 miljoner, brödsmulor i en stor statlig budget, och det har fått som konsekvens att museerna står inför en svår ekonomisk situation och riskerar att tvingas stänga verksamheten flera dagar i veckan. Museer brukar hålla stängt på måndagar, men nu blir det kanske även tisdag och onsdag. Tillgängliggörandet av konst och kulturarv begränsas i och med att man inte klarar av att hålla öppet.

Barnfamiljer kommer inte att prioritera köp av museibiljetter, för det går inte i den ekonomiska situation som råder. Kulturministern uttryckte detta väl: Det är en tuff tid, och då måste man prioritera.

Jag kan konstatera att 12 miljarder prioriterades för att höginkomsttagare ska undgå den statliga inkomstskatten på 20 procent. Denna utgiftsprioritering var en av de största högerpartierna lade fram i budgeten. I relation till det är 100 miljoner ingenting, men det hade möjliggjort de samtal vi vill ska äga rum i samhället och möjliggjort för nyanlända människor att ta del av svensk konst och kultur samt av svensk sedvänja som har byggt upp ett av världens mest demokratiska samhällen.

Att tillgängliggöra konst, kultur och svenskt kulturarv borde vara av hög prioritet för en kulturminister. Vi borde snarare debattera vad vi kan göra för att främja fri entré på fler museer.

I den socialdemokratiska kulturpolitikens program framgår det att vi vill utveckla denna diskussion till att även omfatta länsmuseerna och se på förutsättningarna att ta reformen vidare. I vår nuvarande skuggbudget har vi också behövt prioritera, men vi har lagt 100 miljoner på att behålla fri entré på statliga museer.

Jag beklagar att nuvarande politik innebär att man stänger ned denna möjlighet, höjer trösklarna och omöjliggör för fler människor att ta del av svensk konst och kultur och framför allt det svenska kulturarvet.

Fru talman! Det är viktigt att följa upp och analysera konsekvenserna av fri entré-reformen och av att den upphör. Myndigheten för kulturanalys kommer under våren att publicera en fördjupad studie om reformen, och den ser jag fram emot att ta del av.

Regeringen har även gett samtliga museimyndigheter i uppdrag att redovisa utvecklingen av sitt arbete med att utvidga målgrupper och nå nya besökare. Det kommer att ge regeringen ett värdefullt kunskapsunderlag inför framtida beslutsprocesser.

Vi ser arbetet med att nå nya målgrupper som prioriterat och som frikopplat från frågan om fri entré.

På de socialdemokratiska ledamöterna låter det nästan som om regeringen ska stänga alla våra museer för gott. Så är alltså inte fallet. Vi bevarar fri entré för barn och unga och barns och ungas möjlighet och rätt att ta del av vårt kulturarv. Vi tycker att det, givet den ekonomiska situationen i Sverige, är rimligt att vuxna människor köper sin egen museibiljett. Jag vill vara tydlig med det.

Det jag däremot ser är att det faktiskt finns både fler och starkare hinder än entréavgiften för museibesök för den som är ovan. Våra statliga museer har många kvalitativa utställningar som fortsatt kommer att dra många besökare oavsett om det är fri entré eller inte. Det är jag övertygad om. Men jag tror att det är oerhört viktigt att vi jobbar med att möjliggöra öppenheten även för nya och ovana museibesökare. Där tror jag att vi behöver vara innovativa, och jag är övertygad om att våra myndigheter kommer att kunna återkomma både med förslag och med hur de implementerar den nya styrningen kring nya målgrupper i sin verksamhet. Det ser jag fram emot att ta del av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt för regeringen att föra en ekonomisk politik som är hållbar. Men det är också viktigt för regeringen att värna framför allt den yngre publikens tillgång till museerna. Fri entré behålls för barn och unga under 19 år, vilket möjliggör skolbesök och naturligtvis underlättar för familjer att besöka våra samlingar gemensamt.

Återigen: Förslaget är alltså inte att vi ska stänga våra museer, vilket man lätt kan få uppfattningen om, utan förslaget är att vi tycker att det givet den ekonomiska situationen i Sverige i dag är rimligt att vuxna och framför allt vana museibesökare betalar för sin egen biljett.

Fru talman! Debatten kring fri entré-reformen förefaller visa på gamla och ganska djupt ideologiska skillnader.

Det traditionella museet, så som det utvecklades i Europa, var ursprungligen en institution som var direkt utformad att begränsa tillträde för alla dem som inte tillhörde den privilegierade klassen.

Vi socialdemokrater vill att satsningen på fri entré på våra museer permanentas och förstärks så att den på sikt även ska komma att gälla de regionala museerna.

Ska det verkligen behöva vara så att museerna återigen ska bli en exklusiv plats för några få, i stället för en öppen plats för alla?

Fru talman! Jag är som sagt kulturminister i en regering som tar ansvar för Sverige i ekonomiskt svåra tider. Det innebär att göra tuffa men nödvändiga prioriteringar, och en sådan prioritering var beslutet att inte förlänga reformen med fri entré för vuxna utan att välja att prioritera barn och unga.

Jag är också kulturminister i en regering som värnar våra museer och medborgarnas tillgång till dem. Våra museer bidrar till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. I museilagens 7 § står det att "utställningar och annan publik verksamhet vid ett museum ska vara tillgänglig för alla och anpassad till användarnas olika förutsättningar". Tillgängliga för alla - därför är det av yttersta vikt att alla museer arbetar med att utvidga sina målgrupper och nå nya besökare. Det är även av största betydelse att museerna själva avgör på vilket sätt detta ska göras. Ingen vet det bättre än museiprofessionen. Jag har fullt förtroende för att de berörda museerna klarar av att anpassa sig till de förändrade ekonomiska förutsättningarna, och jag ser fram emot att följa deras fortsatta viktiga arbete med att göra vårt kulturarv tillgängligt för gamla och nya besökare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.