Interpellationssvar - Sveriges gröna basnäringar och deras konkurrenskraft - 2022-12-06

Fru talman! Alexander Christiansson har frågat mig vad jag och regeringen ämnar göra för att säkerställa de gröna näringarnas förutsättningar när det gäller en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion.

Inledningsvis vill jag poängtera att jag är enig med interpellanten om att det är väldigt angeläget att säkerställa konkurrenskraften i hela livsmedelskedjan, för både de små och de stora företagen. Det övergripande målet till 2030 för den nationella livsmedelsstrategin är att ha en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Syftet är att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet.

Sammanlagt har tre handlingsplaner för livsmedelsstrategin beslutats, varav en är slutförd. De två pågående handlingsplanerna innefattar insatser fram till och med 2025 om cirka 200 miljoner kronor årligen och innehåller bland annat satsningar på de tre fokusområdena kunskap och innovation, konsument och marknad samt regler och villkor.

Inom ramen för livsmedelsstrategin har förbättringar gjorts, och vi ska ta till vara det som är positivt. Från mitt perspektiv kan vi dock göra mer. För att uppnå målet om ökad livsmedelsproduktion måste skrivningarna om ökad produktion ges tyngre status, inte minst i ljuset av en coronapandemi och en osäker omvärld. Jag ser det som min uppgift att stärka konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan.

Jag är medveten om att den svenska livsmedelskedjan står inför utmaningar med anledning av Rysslands olagliga invasion av Ukraina. Kriget har lett till ökade kostnader på insatsvaror som el, drivmedel och förpackningsmaterial. Allt det leder sammantaget till högre kostnader för slutprodukterna.

I valet lovade vi att sänka kostnaderna för drivmedel genom sänkt skatt. I Tidöavtalet är samarbetspartierna överens om att reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå 2024. Det är viktigt för den svenska primärproduktionen.

Att Sverige har en god försörjningsförmåga när det gäller livsmedel är angeläget. En viktig pusselbit i det arbetet är ökad livsmedelsexport, vilket på sikt kan bidra till ökad konkurrenskraft.

Regeringen vill också stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden. Därför ska en översyn göras av möjligheterna att, på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU, balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav.

Jordbruket och trädgårdsnäringen är grunden för landets livsmedelsförsörjning. Även om mycket i dag är automatiserat och digitaliserat inom primärproduktionen i jämförelse med hur produktionen såg ut för 100 år sedan skapar hela livsmedelskedjan oerhört många arbetstillfällen. Det här är grundbulten för landsbygdens överlevnad. Dagens livsmedelsproduktion är till stor del högteknologisk, oavsett om det är djurhållning eller odling det handlar om. Personalbehovet kommer att bli stort. Då behövs kompetensförsörjning.

Avslutningsvis konstaterar jag också att företagare i livsmedelskedjan upplever ett regelkrångel. Det måste bli lättare. Jag vill därför lyfta fram fyra områden som jag nu ska jobba vidare med för att säkerställa den svenska konkurrenskraften: ökad livsmedelsexport, ökad innovationskraft, stärkt kompetensförsörjning och ökad regelförenkling.

Vi vet att svensk mat är god, har låg klimat- och miljöpåverkan och skapar jobb i hela landet. Sverige behöver en stark livsmedelskedja nu mer än någonsin.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tog del av ministerns svar med belåtenhet. Jag är helt övertygad om att vi har samma ambitioner när det kommer till de här frågorna.

I egenskap av talesperson i småföretagarfrågor för Sverigedemokraterna måste jag säga att de här näringarna är helt centrala. De flesta företag inom dessa näringar är små företag. De sliter hårt med sin lönsamhet. Det har de gjort under lång tid och inte bara på grund av kriget och pandemin som har ställt till det ytterligare. Jag menar därför att detta är en viktig fråga. Det behövs inte bara ett mikroperspektiv utan också ett makroperspektiv för att se hur vi ska få bukt med problemen på lång sikt.

I den här debatten med ministern kommer jag att ägna mig åt just de korta och långa målen i mitt första inlägg för att sedan gå över till lite mer regelfrågor och sådant.

Jag tycker att ministern missar att nämna en sak. Han nämner den olagliga invasionen av Ukraina som en stor anledning. Visst är det så. Det förnekar ingen. Men de senaste åtta åren har det också fattats en rad dåliga politiska beslut som har spätt på det här och lett till ökade dieselpriser och elpriser. Det är en viktig aspekt som jag vill ha med.

Vi har fått till en reducerad dieselskatt för jordbruket. Den första frågan är om vi har samma uppfattning om att den reduktionen ska bestå under lång tid. Jag menar att det måste finnas en långsiktig tanke med den reduktionen.

Näringarna själva säger, kopplat till deras lönsamhet, att det inte går att uppnå lönsamhet med nationella kostnader och internationella priser. Det ligger något i det. Det behövs på både kort och lång sikt en del åtgärder just för att öka produktiviteten. Jag tänker på skatter som behöver sänkas, förenklade regelverk, vilket ministern också nämner i sitt svar, och förenklad administration. Jag tänker att man behöver fördela kostnaden på våra djurhållnings- och miljö- och klimatambitioner. En större hemmamarknad är ändå målet.

Jag ser mig själv som marknadsliberal och en person som uppskattar fritt företagande där politiken inte lägger tassarna i blöt för mycket. Det är väl det man har gjort under lång tid, inte minst kopplat till EU:s regelverk, som har varit ett ganska stort bekymmer för våra gröna näringar.

Det handlar i slutänden inte bara om företagande utan också om det faktum att vi behöver ha kontroll över vår egen matberedskap. De gröna näringarna skrev en skrivelse till miljö- och jordbruksutskottet. Den bordlades sedermera och lades till handlingarna. I skrivelsen tog man upp just matberedskapen, som i dag ligger under 50 procent. Jag och Sverigedemokraterna menar att det är på tok för lågt. Vi måste få upp vår självförsörjningsgrad så att vi själva har kontroll över det om ytterligare kriser skulle slå till mot Europa. Man vet aldrig vad som kommer att hända i framtiden. Då behöver vi skapa bra förutsättningar för de gröna näringarna, tänker jag. Och det är det som vi gemensamt vill framöver.

Ministern nämner tre fokusområden: kunskap och innovation, konsument och marknad samt regler och villkor. Kan ministern utveckla lite mer i detalj hur man tänker om att förbättra för de här näringarna på kort och lång sikt?

Fru talman! Jag tackar för frågorna. Vi får se vad jag mäktar med att svara på i det här inlägget. Vi får kanske återkomma till något om jag inte hinner.

Jag vill börja i den här änden. Det är få lantbruksföretagare och skogsbruksföretagare som jag har träffat som egentligen gillar krispaketen, stöden och att det går upp och ned och fram och tillbaka med bidrag. Man vill betraktas och behandlas som den företagare man är. Men vi har en situation där det går ganska mycket upp och ned. Och det har varit turbulent den senaste tiden. Vi hade en tuff torka 2018, vi hade coronapandemin och nu har vi kriget.

Det har självklart - jag är enig med dig, Alexander Christiansson - också funnits en lång rad politiskt dåliga beslut. Några av dem har vi adresserat i Tidöavtalet. Vi ska göra någonting åt dem. Reduktionsplikten är ett sådant beslut. När det gäller den nedsättning som vi i den nylagda budgeten förlänger för kommande år, så att det blir en nollnivå på dieselskatten för jordbruket, skogsbruket och vattenbruket, skriver vi också att vi får hålla under noggrann uppsikt hur det går kommande år.

Det är klart att vi behöver ha långsiktighet i de beslut vi fattar. Att reduktionsplikten sänks på det här sättet är någonting som vi har pekat ut ska gälla i alla fall den här mandatperioden. Sedan får vi se. Om produktionen kommer igång i Sverige, vilket jag tror att vi alla hoppas, och om vi kan få till en biodrivmedelsproduktion i Sverige som inte trycker upp priset på det sätt som det som vi importerar nu gör, hamnar vi potentiellt i ett annat läge.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man fokuserar på konkurrenskraften. Den djurvälfärdsutredning som vi också skriver om i Tidöavtalet är ju en inriktning också för konkurrenskraften: Hur ska vi stärka konkurrenskraften gentemot andra länder utan att tumma på våra krav? Det kan då läsas som: Hur får vi fler EU-länder att höja sina krav på djurhållning?

Kommissionen kommer troligtvis under tredje kvartalet nästa år med ett förslag på skärpt djurhållning. Det är någonting som vi kommer att ha en inledande diskussion om vid nästa jordbruks- och fiskerådsmöte i december, om bara några dagar. Jag kommer alltså att följa den diskussionen med intresse.

Under vårt ordförandeskap, som träder i kraft från årsskiftet, kommer det säkert att bli fler diskussioner kring de frågorna. Där är det viktigt att Sverige pekar på vilka framgångar vi har fått genom vår syn på djurhållning, och att vi genom den kan ha betydligt lägre antibiotikaanvändning än många andra. Men man ska inte heller se för lite till vilken vikt det har att vi ökar konkurrenskraften för svenska bönder och deras konkurrensvillkor i förhållande till övriga Europas bönder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att ministern fick med svar på de flesta frågorna. Men detta för mig också in på just det som jag tänkte ta upp i mitt andra anförande kopplat till regelkrångel och inte minst EU.

Jag har själv haft förmånen att vara nere i Bryssel och framlägga Sveriges syn på just de här frågorna och vårt sätt att arbeta med det som man på engelska kallar gold-plating, det vill säga överimplementering av regelverk och lagar. Jag tror, om jag inte missminner mig, att det var Storbritannien som var etta innan de lämnade - de tog guldmedalj i att överimplementera. Vi kom tvåa. Nu tror jag att vi ligger etta och har tagit över den medaljen, vilket jag inte ser som någonting särskilt positivt.

Även som ministern nämner kopplat till Djurhållningsutredningen är det så att man då vill ställa högre krav på andra länder, vilket jag i sak inte har något emot när det gäller den frågan. Problemet är att när EU kommer med regleringar och regelverk har vi en tendens att överimplementera dem och vara bäst i klassen, kanske för att skina och se bra ut gentemot andra medlemsländer.

Problemet är att det blir en väldig obalans i konkurrensen, för våra lantbrukare och gröna näringar får helt andra förutsättningar än andra länder får - detta är naturligtvis ministern fullt medveten om. För att ta ett exempel kom kommissionen med ett förslag på procentsatser inom växtskyddsmedel, där man hade 50 procent reducerat växtskyddsmedel. I efterhand kunde man se att man kanske inte uppnådde det som var målets syfte, utan tvärtom skapade en obalans i konkurrenskraften.

Just nyckelordet konsekvensanalys kommer ofta upp, och att man missar att göra en grundläggande konsekvensanalys för de regelförändringar som man gör. Detta är fallet både i EU - de får mycket kritik för det - och i Sverige. Där menar jag att vi behöver bli betydligt bättre på att när vi kommer med nya regelverk strukturellt fundera igenom det som ser bra ut teoretiskt på papperet men som i slutändan får enorma konsekvenser som inte är positiva för våra svenska företagare. Det är ett problem, och då måste vi hitta sätt att också kunna följa upp de regelförändringar som vi har gjort och se vad utfallet blev, vad konsekvensen blev och hur detta gynnar våra näringar i Sverige.

Min ambition för hela min politiska gärning när det kommer till näringslivet handlar just om att Sverige ska få de absolut bästa förutsättningarna - ännu bättre förutsättningar än andra länder - för att bli så enormt konkurrensstarkt, duktigt och bra på det vi gör att vi kan konkurrera med andra länder på ett exemplariskt sätt. Det är innovation och de här sakerna som Sverige är fantastiskt bra på. Det ska vi ta vara på.

Jag vill bara ställa en fråga. I budgeten står det på sidan 10: "I denna proposition tas ett första steg genom att främja investeringar i forskning och utveckling. Regeringen kommer även att tillsätta en produktivitetskommission som ska analysera de största hindren för ökad produktivitet i den svenska ekonomin samt lämna förslag på hur produktiviteten kan förbättras. Ett arbete inleds för att systematiskt minska företagens kostnader för administration."

Det är en jättebra skrivning, tycker jag. Men jag har en fråga till ministern med koppling till produktivitetskommissionen: Kan ministern utveckla vad som avses med kommissionen och hur det arbetet kommer att se ut? För enligt näringarna själva saknas det en spelplan för samråd mellan näringarna, politiken och myndigheter etcetera. Kommer näringarna att kunna vara en del av arbetet i den kommissionen? Det var min fråga.

Fru talman! Ett huvudområde inom livsmedelsstrategin nu är regler och villkor. Tillväxtverket har flera viktiga uppdrag inom det området som löper fram till 2025 och som kommer att ha betydelse för företagen. De har i uppdrag att löpande genomföra analyser av den samlade regelgivningen för livsmedelskedjan och identifiera regler som försämrar konkurrenskraften, tillväxtmöjligheter eller innovationsförmågan för de företag som verkar inom livsmedelskedjan. Men de ska också identifiera eventuella brister i transparens och tillämpning av regelverken och utifrån det analysera och lämna förslag på förenklingar. Så långt är vi helt överens.

Jag tror att det är jätteviktigt att de svenska perspektiven lyfts i EU och att vi är närvarande där på högsta nivå. Det är min ambition att vara där så mycket som det bara går, och att det finns en svensk ministers röst vid bordet. Vi ska också skapa goda relationer till andra länder, bland annat dem som vi har liknande intressen med när det gäller skogen, jakten eller jordbruket, och bygga allianser. Det är så EU funkar. Men då gäller det att vi är där på plats, och det ska det bli ändring på. Vi ska vara mer på plats för att göra den svenska rösten hörd. Det är oerhört viktigt.

Vi går nu också in i ett ordförandeskap, vilket ställer lite andra krav på oss. Vi kanske inte kan hålla den svenska ståndpunkten eller vifta med den alltför mycket. Då riskerar vi att mindre fungera som en ordförande bör göra i fråga om att söka kompromisser, så som det tjeckiska ordförandeskapet arbetade och det franska före dem. Det betyder inte att vi är åsiktslösa, men man får hitta vägar att nå fram på ett bra sätt. Då är de goda relationerna till andra medlemsländer, i mitt fall till andra jordbruksministrar, oerhört viktiga. Dem skapar man på plats där, och det är det min ambition att göra.

Precis som Alexander Christiansson säger skriver vi i budgeten om produktivitetskommissionen. Det ska ju gälla både företag och den offentliga sektorn. Som jag tidigare har pekat på är en ökad regelförenkling en viktig del i att stärka den svenska livsmedelskedjan. Men exakt hur regeringen kommer att arbeta vidare med produktivitetskommissionen avser vi att återkomma till något längre fram.

Sedan tror jag att man behöver ha respekt för det här med regelförenklingar. Jag har hört många tidigare landsbygdsministrar i Sverige prata om just det, och jag har hört näringsministrar prata om det. Alla verkar ha den ambitionen. Jag säger inte att jag har en annan ambition. Men det verkar vara väldigt svårt att komma framåt där. Jag hoppas verkligen att jag lyckas, men jag har valt att gå tillbaka till de här dokumenten - en livsmedelsstrategi där vi ser att vi behöver öka tyngden för produktionsmål, till exempel.

Jag ser det även som att vi ska arbeta genom de viktiga instrument vi har och våga se över dem snarare än att gå ut och lova att vi ska dra ned regler med ett visst antal procent hit och eller dit. De flesta som har kört den linjen har de facto misslyckats, och det gillar inte jag att göra.

Vi ska jobba strategiskt, hårt och målinriktat för att förenkla för svenska småföretagare, inte minst jordbrukare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att det är klokt att vara lite restriktiv och försiktig med vad man uttalar. Jag vet att Kristdemokraternas vallöfte kopplat till just regelförenkling genom den näringspolitiska talespersonen Camilla Brodin var: en regel in, två regler ut. Jag tror att det är helt rätt. Man behöver tänka så, och ambitionen ska vara denna.

Av egen erfarenhet både från näringslivet och som politiker under en tid med ansvar för de här frågorna vet jag att man ofta sätter mål som inte gynnar näringslivet i första hand. Man har andra målsättningar. Det kan vara som under pandemin, exempelvis, då det var tydligt att stöden till småföretagen alltid var kopplade till och sågs utifrån arbetstagarens perspektiv. Det har jag inte någonting emot i sig, men det handlade väldigt sällan om arbetsgivarens perspektiv.

Jag tror att man behöver hitta en balans när det kommer till klimat, miljö och de här frågorna, som i sak är viktiga. Men man kan inte försaka näringslivet för att man ställer väldigt höga krav och sätter höga mål när det gäller detta, utan det måste finnas en balans så att vi klarar det långsiktigt. Det får inte göras så kortsiktigt som jag upplever att den tidigare regeringen hanterade frågorna.

Jag tänkte egentligen bara ställa en sista fråga gällande det som handlar om tillsyn och tillståndsprövningar. Det är inte alltför ovanligt att man hör näringsidkare inom de gröna näringarna beskriva att myndigheter och offentlig sektor som utför tillståndsprövningarna har en oförståelse för hur näringen fungerar, vilket gör att de kommer med en del krav som är missanpassade för näringsidkarnas verksamhet.

Jag har till och med hört en del som har sagt att de upplever att det finns en aktivism inom vissa myndigheter som ställer krav. Jag tänkte fråga om ministern har någon synpunkt på de här frågorna.

Fru talman! Livsmedelskedjan har stått inför ett antal stora utmaningar de senaste åren. Som jag nämnde har det varit torkan, pandemin och nu ett krig i vårt närområde som påverkar energiförsörjningen och de globala leverantörskedjorna.

Det visar att den svenska livsmedelsproduktionen kan hantera större utmaningar på ett ändamålsenligt sätt och att det finns en motståndskraft i näringen. Det visar också att livsmedelsstrategin behöver gå in i en fas där skrivningar om ökad produktion måste bli tydligare, inte minst i ljuset av den situation vi är i nu.

Därför kommer jag att inleda en dialog med de berörda parterna i livsmedelskedjan för att fånga upp alla goda förslag kring vad vi behöver göra och hur vi på bästa sätt kan förverkliga något slags livsmedelsstrategi 2.0.

Sveriges livsmedelsproduktion ska öka. Jag har nämnt ett antal områden som jag ser som avgörande för att stärka svensk konkurrenskraft: en ökad livsmedelsexport, innovationskraft, kompetensutveckling och ökad regelförenkling. Som jag nämnde tidigare är det en självklar uppgift för en landsbygdsminister i Sverige att försöka göra allt för att stärka den konkurrenskraft som vi behöver i den svenska livsmedelskedjan.

Ledamoten var inne på hållbarhetsperspektiven. Jag tror att det finns en god anledning till att de är tre: miljömässig hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. När dessa tre är i samklang når vi de bästa resultaten. Om någonting drar iväg för mycket så att de andra blir lidande tjänar inget av hållbarhetsperspektiven på det i längden - vare sig miljön, det sociala eller det ekonomiska. Det har jag alltid med mig i bakhuvudet, även i det här uppdraget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.