Interpellationssvar - Arbetsförmedlingens lokala närvaro - 2022-12-06

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen kommer att säkerställa att Arbetsförmedlingen har fysisk närvaro i alla kommuner, hur jag och regeringen avser att säkerställa Arbetsförmedlingens samverkan med kommuner och arbetsgivare samt om jag och regeringen kommer att fullfölja uppdraget att förstärka Arbetsförmedlingens närvaro i områden med hög långtidsarbetslöshet.

Arbetsmarknadspolitiken behöver definitivt bli mer kostnadseffektiv och utformad så att fler kommer i arbete. Matchningen behöver förbättras och kompetensbristen motas i hela vårt land. Långtidsarbetslösheten behöver minska. För att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska fungera väl behöver Arbetsförmedlingen och de insatser som myndigheten har till sitt förfogande vara effektiva och ständigt utvärderas.

Arbetsförmedlingen ska ha en ändamålsenlig lokal närvaro - i egen regi, genom servicekontor eller genom samverkan med kommunerna. Enligt Arbetsförmedlingens nya instruktion, som trädde i kraft den 1 december i år, ska myndighetens organisation lokalt, regionalt och nationellt utformas så att de arbetssökande som behöver fysiska möten ska få det, så att ändamålsenliga arbetsgivarkontakter säkerställs och så att samverkan med kommuner och andra aktörer möjliggörs.

Arbetsförmedlingen redovisade den 26 oktober det uppdrag i regleringsbrevet för 2022 som gäller likvärdigt stöd och likvärdig service i hela landet. I rapporten framgår tydligt att det finns 88 fast bemannade arbetsförmedlingskontor, 24 kontor som myndighetens personal reser till och 104 samarbetslösningar med andra, till exempel Statens servicecenter och kommuner. Det innebär att Arbetsförmedlingen kan träffa arbetssökande och arbetsgivare fysiskt på 216 platser i landet i 209 av landets kommuner. I de kommuner där det saknas arbetsförmedlingskontor eller samarbetslösning kan fysiska möten erbjudas i grannkommunen. Antalet servicekontor kommer att öka under 2023. I och med utbyggnaden av ytterligare servicekontor kommer det bland dessa att ges ytterligare möjligheter för fysiska möten.

Fru talman! När det gäller uppdraget till Arbetsförmedlingen att minska långtidsarbetslösheten (A2022/00330), som lämnades till myndigheten den 2 mars i år, har Arbetsförmedlingen redovisat att man avser att inkomma med en återrapport senast den 15 mars nästa år. Vi får alltså vänta ytterligare ett par månader. Regeringen inväntar svaret från myndigheten innan regeringen kan ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som behövs.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka arbetsmarknadsminister Johan Pehrson för svaret. Statsrådet säger i sitt svar att fler ska komma i arbete. Jag delar intentionen att fler ska komma i arbete. Men för det krävs en väl fungerande och aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet.

Arbetsförmedlingens uppdrag är att se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken finns och fungerar i hela landet. Oavsett om man bor i Vivalla, Botkyrka, Ystad eller Kiruna ska man kunna söka sig till Arbetsförmedlingen och få den hjälp och det stöd man behöver för att kunna få ett arbete.

Arbetsförmedlingens kontinuerliga fysiska närvaro i hela landet är oerhört viktig, inte minst för arbetssökande som står längre från arbetsmarknaden och har större behov av stöd. Arbetsförmedlingens lokala närvaro är också en förutsättning i upprätthållandet av ändamålsenliga arbetsgivarkontakter och samverkan med kommunerna.

Arbetsförmedlingen måste kort och gott finnas till hands och vara en aktiv och sammanhållande aktör i arbetet med att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad i hela landet. Jag välkomnar att regeringen i Arbetsförmedlingens nya instruktion pekar på dessa delar. Men samtidigt vill jag understryka att Arbetsförmedlingen är statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet och bör i större utsträckning än i dag ges långsiktiga och stabila förutsättningar att välja arbetsmarknadspolitiska insatser efter den enskilde arbetssökandes behov.

Fru talman! I Sverigedemokraternas och regeringens samarbetsavtal finns mycket om migration, brott och straff. Men här finns väldigt lite om svensk arbetsmarknad. Det finns till exempel inte ett ord om Arbetsförmedlingen.

Vad gäller diskussionen om långsiktiga och stabila resurser till arbetsmarknadspolitiken kan jag konstatera att i slutet av 2018 antog riksdagen Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget som innebar att anslagen till Arbetsförmedlingen drogs ned med 890 miljoner kronor.

Effekten av detta blev att några kontor lades ned och att 3 500 anställda fick lämna myndigheten. Den förra socialdemokratiska regeringen tillförde dock lite resurser under resans gång. På några platser öppnade vi också nya kontor.

Fru talman! I vårt budgetalternativ för nästa år tillför vi mer resurser till både Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag och program till skillnad från Sverigedemokraternas och regeringens budget. Den innehåller dessvärre ytterligare neddragningar på anställda och lokaler.

Frågan om lokal närvaro engagerar väldigt många kommunpolitiker i vårt avlånga land. Flera kommunalråd och experter är oroliga över hur regeringen handskas med Arbetsförmedlingen. Den oron bekräftas i SKR:s senaste rapport Kommunala perspektiv på arbetsmarknadspolitiken 2022. Där påtalas väldigt många brister i Arbetsförmedlingens lokala närvaro.

Jag vill ändå passa på att ställa en fråga till statsrådet med anledning av SKR-rapporten och också den kritik som finns. På vilket sätt kommer regeringen att se till att Arbetsförmedlingen har resurser nog för att stärka den lokala samverkan och fortsatt klara av kompetensförsörjningen samt stödja den som står långt ifrån arbete?

Till tidningen Arbetet säger statsrådet i en intervju den 20 oktober att "Arbetsförmedlingen ska bli en toppklassmyndighet". Vilka åtgärder ska Johan Pehrson vidta för att åstadkomma detta?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamot Serkan Köse för en viktig interpellation. Arbetsförmedlingen är en myndighet som många förmodligen varit eller kommer i kontakt med någon gång under sin livstid. Att få göra mitt första inlägg i riksdagen i denna fråga känns stort.

Jag kommer ihåg när jag slutade gymnasiet och skulle gå in på arbetsmarknaden. Då fick jag information om vikten av att skriva in sig som arbetslös första dagen på Arbetsförmedlingen för att få rätt till ersättning och rätt stöd. Det var viktigt för att komma till nytt arbete.

När väl den första arbetslösa dagen var där infann jag mig på Arbetsförmedlingens kontor i Hudiksvall. Det tog inte lång tid innan jag var ute på arbetsmarknaden igen genom ett gott samarbete mellan kommunen och Arbetsförmedlingen. Jag fick under ungefär ett läsår jobba på högstadiet i den ort där jag växt upp och i den skola jag själv gått på.

Det var där på Iggesunds skola som jag fick grunden i min utbildning som tagit mig vidare i arbete. Det kändes stort att få vara där och hjälpa eleverna i deras kunskapstrappa. Det gav mig en viktig gemenskap och en bra introduktion till arbetslivet.

Att snabbt få komma in i arbetslivet är viktigt. Det ger en känsla av gemenskap. Det gäller såväl mitt första sommarjobb på Ankarmons camping som när jag fick jobba på ett vandrarhem i Skottland. Jobb har en central vikt i samhället. Det bidrar till gemenskap i det sociala och bidrar till välfärden.

Ett jobb ger individen frihet att få styra över sitt eget liv. Det bidrar till en ökad jämlikhet. Därför är en politik som fokuserar på jobb och jämlikhet oerhört viktig. Tyvärr kommer inte alla i arbete direkt. Det riskerar att bli en ond spiral. Ju längre du varit arbetslös, desto svårare är det att komma tillbaka in på arbetsmarknaden igen.

För att minska långtidsarbetslösheten är ett nära samarbete mellan kommuner, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen oerhört viktigt. De arbetsmarknadsinsatser som erbjuds behöver anpassas till såväl individen som den lokala arbetsmarknaden.

Det behov som finns i Hudiksvall är inte detsamma som det som finns i Stockholm. Det kan även vara stora skillnader mellan angränsande kommuner som till exempel Hudiksvall och Nordanstig. Därför behöver Arbetsförmedlingen ha möjlighet att erbjuda insatser som är individanpassade och som leder till arbete.

Fru talman! När Moderaternas och Kristdemokraternas budget antogs med stöd av Sverigedemokraterna 2018 tvingades Arbetsförmedlingen till en stor förändring. Tusentals anställda tvingades lämna arbetet, och med det lämnades också kontor i många kommuner. Bara i mitt hemlän Gävleborg lämnade Arbetsförmedlingen fyra kommuner. Det får påverkan på möjligheten att arbeta med att få ned arbetslösheten.

Gävleborg har utmaningar med hög arbetslöshet. Men det finns goda exempel att ta med sig ifrån kommuner i Gävleborg. Jag hade häromveckan möjligheten att besöka Arbetsliv och försörjning i Hudiksvall. Deras arbete för att få ned arbetslösheten och få fler människor till egen försörjning är imponerande.

Men de är oroliga för hur lågt prioriterat en aktiv arbetsmarknadspolitik är av den nya regeringen. Minskade anslag till Arbetsförmedlingen riskerar att bidra till en ännu sämre närvaro av Arbetsförmedlingen i kommuner runt om i hela Sverige. Det är inte den riktning vi behöver gå för att möta arbetslösheten.

Vi går nu in i en lågkonjunktur där vi ser ökade risker för att fler ska bli av med sina jobb. Då behöver vi stärka arbetsmarknadspolitiken för att fler ska gå till jobb. Här har en lokal anknytning och ett nära samarbete mellan kommuner, Arbetsförmedlingen och företag en stor och viktig roll.

Extra viktig blir Arbetsförmedlingens närvaro i de områden som har hög arbetslöshet och speciellt långtidsarbetslöshet. Vi skulle i stället för att minska anslagen till Arbetsförmedlingen behöva öka dem och förtydliga uppdraget till Arbetsförmedlingen att finnas tillgänglig i hela landet.

Jag vill därför passa på att fråga statsrådet Johan Pehrson om han tror att vi möter en ökad arbetslöshet bäst genom att dra ned Arbetsförmedlingens anslag.

Fru talman! Tack för de mycket viktiga inläggen i interpellationsdebatten!

När det gäller ekonomin har vi haft en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering i åtta år. Den har valt att i högsta grad regera frivilligt. Den har kämpat hårt för att till varje pris vara kvar. Effekterna har vi nu sett.

Mycket viktigt arbete har gjorts. Liberalerna har till exempel under en del av den här tiden varit med och bidragit till att upprusta Arbetsförmedlingen tillsammans med den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Vi satsar rätt många miljarder på Arbetsförmedlingen för att ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi satsar ännu mer när vi ser till alla program och alla olika former av arbetsmarknadsutbildning. Lägger vi till yrkesvuxutbildningen och komvux blir det ännu mer.

Det är aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi lägger till allt från introduktionsjobb och lönebidrag till nystartsjobb. De har just nu särskilt stöd. I dagarna fick vi reda på att parterna har kommit överens om etableringsjobb. Det är något som vi nu bereder från regeringens sida. Allt det görs för att hjälpa människor att komma i arbete.

Vi vet ju att den långa arbetslösheten är särskilt besvärlig. Det har under åtta år byggts upp en stor och omfattande arbetslöshet bland människor som av olika skäl har svårt att själva ta steget in. Där görs alla de här programmen och insatserna för att hjälpa dem, och det ska fortsätta. Det är ingen tvekan om det.

När det gäller själva frågan om vad Arbetsförmedlingen ska göra följer vi noga vad de har redovisat, och vi har nu omsatt detta i en ny instruktion genom en förordning. Där - det vill jag upprepa, fru talman - ska man samverka med kommunerna. Det är jätteviktigt att man hjälps åt, för detta är ju personer som på olika sätt kan vara föremål för diverse sociala insatser eller annan omsorg från kommunerna, inte minst när det gäller unga personer. Samverka ska man göra. Man ska samverka med en rad myndigheter, med arbetsmarknadens parter, med branschorganisationer och med idéburen sektor - allt för att samla den kraft som behövs och för att vara många tillsammans för att minska den smärta som finns i långtidsarbetslöshet och i arbetslöshet generellt.

Det här är centralt för regeringen, och vi kommer att fortsätta det med all kraft. Vår bedömning är att den förtätning Arbetsförmedlingen nu tänker göra också innebär att jobba närmare personer som är arbetslösa, i den egna kommunen eller i en grannkommun, och ordna personliga möten, vilka ofta riktar sig till individer som har större behov av en tät mänsklig kontakt rent fysiskt. Där går det inte att ägna sig åt de digitala lösningar som ändå har växt fram på ett bra sätt på senare tid. Detta har man för avsikt att förstärka.

Jag vill alltså understryka att den arbetsmarknadspolitik som är till för att minska smärtan i arbetslöshet i allmänhet och i långtidsarbetslöshet i synnerhet är i högsta grad aktiv.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vet inte riktigt om jag håller med statsrådet när det gäller budgetdiskussionen. Både Sverigedemokraterna och regeringspartierna fortsätter i sina gamla hjulspår, och vi ser tydliga nedskärningar i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Som jag nämnde tidigare såg vi i tidigare budgetförslag från M, KD och SD omfattande nedskärningar av både Arbetsförmedlingen och jobbskapande insatser. I den här budgeten, med Liberalerna i regeringen, kan vi konstatera att man fortsätter att smalna av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan och på så sätt försämra möjligheterna att anpassa insatser efter den arbetssökandes behov.

Men när det gäller Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag minskar de med 219 miljoner kronor. De här besparingarna påverkar främst löner och kontor. Det innebär i praktiken sänkta ambitionsnivåer och att myndigheten kommer att behöva göra omprioriteringar i verksamheten. Vi ser också att ytterligare neddragningar i Arbetsförmedlingens förvaltningsbudget är aviserade för 2024, trots att vi är på väg in i en lågkonjunktur.

Detta är inte vad Arbetsförmedlingen behöver, statsrådet. Snarare behöver Arbetsförmedlingen finansiell stabilitet och lugn och ro för att fokusera på sitt kärnuppdrag, framförhållning och en långsiktig plan för att arbeta bland annat mot långtidsarbetslöshet samt stärka den lokala närvaron.

För att ta itu på allvar med frågan om arbetslöshet behövs det en ambitiös och aktiv arbetsmarknadspolitik som ger individer den typ av stöd de behöver. För den som varit utan jobb länge behövs det ofta en kedja av åtgärder, och det är just här regeringen trappar ned ambitionerna i budgeten. Att enbart se till nystartsjobben tycker jag till exempel knappast är en lösning på arbetslösheten. Det krävs mycket mer än så. Statsrådet nämnde några av insatserna. Det görs en fördubbling av nystartsjobben, och det finns en tilltro till att de löser alla problem vi har i dag på den svenska arbetsmarknaden.

Jag vill ändå stanna kvar vid Arbetsförmedlingen, för på frågestunden där jag och statsrådet debatterade i förra veckan påstod statsrådet att Arbetsförmedlingen står väl rustad för att klara av en ekonomisk kris. Man kan väl säga att det känns som en typ av patenterat Johan Pehrson-svar att säga en sak före och en annan sak efter valet. I det svaret hyllade statsrådet Arbetsförmedlingen, vilket statsrådet också gör här i dag. För mig är det helt okej att man ändrar uppfattning, men när man googlar på Arbetsförmedlingen kan man ännu i dag läsa ett exempel på Liberalernas hemsida där det är en väldigt hård ton mot Arbetsförmedlingen.

Man menar bland annat att Arbetsförmedlingen är den myndighet som har lägst förtroende bland privatpersoner och företag, att myndigheten lägger mer resurser på intern administration än på kontakt med arbetsgivare och att Arbetsförmedlingen behöver renodlas till att satsa fullt ut på att förmedla jobb och inget annat. Man skriver också att man vill stoppa det ineffektiva miljardslöseriet.

Där skulle jag också gärna vilja ställa en fråga till Johan Pehrson när det gäller diskussionen om budgeten: På vilket sätt anser statsrådet att Arbetsförmedlingen är redo för att klara sitt kärnuppdrag? Man kan också fråga sig om det har hänt så mycket sedan hemsidestexten skrevs att statsrådet har haft anledning att omvärdera sin syn på Arbetsförmedlingen. Vad tycker Liberalerna om Arbetsförmedlingen?

Fru talman! Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas nedmontering av Arbetsförmedlingen har gjort att den har försvunnit från flera ställen. Bara i Gävleborg lämnades, som jag tidigare sa, fyra kommuner av Arbetsförmedlingen. Det är svårt att ha en samverkan och ett samarbete med en part som inte finns på plats.

Inför den här debatten passade jag på att stämma av med några av de kommuner som Arbetsförmedlingen har lämnat för att höra hur det gått efteråt. Inte förvånande hör jag att samarbetet blivit mycket svårare. Kontakter mellan Arbetsförmedlingen och kommuner som tidigare har funnits där finns inte kvar. De resurser som nu finns hos Arbetsförmedlingen räcker inte till för att ha en aktiv samverkan.

En av kommunerna, Ockelbo, nämner att de före nedmonteringen hade ett väl fungerande samarbete men att det nu är borta. Det här påverkar såklart en kommun som Ockelbo, och oron när det gäller regeringens politik är att arbetslösheten ska öka och att kostnader ska gå över till kommunen i form av försörjningsstöd.

Den lyckade satsningen på extratjänster som vi socialdemokrater genomförde förra mandatperioden gav människor långt från arbetsmarknaden en väg in. Nu fortsätter regeringen på sin vanliga väg och slår mot dem som behöver samhället mest. Det kommer att medföra att det blir ännu svårare för dem som står längst från arbetsmarknaden att komma in.

Så hur tänker arbetsmarknadsminister Johan Pehrson att de som står längst från arbetsmarknaden ska komma tillbaka till arbete när den aktiva arbetsmarknadspolitiken slaktas?

Fru talman! Det var hårda ord - slaktas. Om man ser på anslaget för förvaltning till Arbetsförmedlingen och till det som görs brett i hela den samlade aktiva arbetsmarknadspolitiken vet jag inte om begreppet slakt är relevant eller rimligt, men det får stå för Jim Svensk Larm.

Jag tycker att vi ska vara noga med att läget är bekymmersamt. Vi befinner oss i mängder av samverkande kriser. För bara några månader sedan företrädde interpellanten och Jim Svensk Larm den regering som, mycket bekymmersamt, såg hur den egna politiken ledde till att inte minst långtidsarbetslösheten bet sig fast.

Det var därför, gissar jag, som Socialdemokraterna i februari mars i år tänkte att nu minsann ska vi göra någonting för att komma till rätta med långtidsarbetslösheten. Och det är ju bättre att man gör det ett halvår före valet än inte alls, brukar jag säga.

Arbetsförmedlingen har då fått uppdraget att se hur man ska kunna förstärka stödet till personer som är just långtidsarbetslösa, inte minst människor i socioekonomiskt utsatta områden med särskilda utmaningar. Man försöker också analysera behoven som finns och hur långt från arbetsmarknaden personerna verkligen står och se vilka nya åtgärder man behöver vidta.

Det här är alltså ett uppdrag som Arbetsförmedlingen har fått av Socialdemokraterna. Jag förstår det, och jag stöder detta till fullo. Jag vill vänta in de förslag som nu kommer eftersom jag tycker att Socialdemokraterna gjorde en klok beställning, och den måste väl även Socialdemokraterna i opposition i riksdagen i dag bejaka, kan man tycka.

Det allmänna läget är svårt att bedöma. Vi ser en oroande ökning av varslen, men vi ser också att arbetslösheten ännu inte har ökat. Det beror på att det också finns en omfattande kompetensbrist, vilket delvis ska diskuteras i en kommande interpellation här i dag. Det finns alltså många lediga jobb, men det finns inga som kan ta dessa jobb. Det leder till frågan om vad det är som är drivkraften. Men jag vill inte föregripa den interpellationsdebatten; frågorna kommer delvis att gå in i varandra.

Vi menar att det omställningsstöd som nu via paketet är på plats också är en del av den aktiva politik som parterna hjälper till med - den partsmodell som åtminstone vi från Liberalerna tycker är så viktig att värna. Den kommer också att ge ett starkare stöd för att hjälpa människor ur en risk för arbetslöshet eller till att helt enkelt utveckla sig själva under sitt yrkesliv för att med en ökad kompetens kunna välja en ny karriär eller en ny arbetsgivare. Vi har ju länge pratat om det livslånga lärandet, men nu har vi ett system på plats som gör det möjligt på riktigt.

Här kommer som en sista pusselbit något som vi nu bereder och som vi nog kommer att behöva bereda ett tag: förslaget till en överenskommelse om etableringsjobb. Det är också en del av en aktiv arbetsmarknadspolitik som vi nu för in och som vi menar är ett mycket bättre stöd än extratjänsterna. Vi såg inte att de hade den effekt som vi hade önskat, och det finns rätt mycket kritik mot hur de användes.

Fru talman! Jag återkommer med svar om Liberalernas hemsida.

Fru talman! Jag väntar med spänning på svaret på frågan.

Det är klart att man kan ha en diskussion och en debatt om extratjänster väldigt länge. De var destinerade till en målgrupp som befinner sig långt från arbetsmarknaden, och de gav dessa personer möjlighet och förutsättningar att flytta fram sina positioner. Detta innebar också att fler rekryterades till välfärden så att den fick fler anställda. Men den diskussionen kan vi ta en annan gång.

Jag håller med om att det är bra att Arbetsförmedlingen har fått uppdraget att jobba med långtidsarbetslöshet. Jag tycker att det är viktigt att Arbetsförmedlingen har fått uppdraget att fortsätta att prioritera och jobba med dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden.

Vad gäller kompetensförsörjning har Arbetsförmedlingen även där fått ett uppdrag att vara en viktig nyckelaktör i diskussionen, inte minst med fokus på norra Sverige.

Jag kan konstatera att statsrådet ägnade mycket tid av sitt svar på fyra minuter åt att prata om den förra regeringen och inte så mycket åt svar på frågorna. Det gäller bland annat SKR-rapporten och den kritik som finns från kommunerna när det gäller på vilket sätt man ska försöka stärka relationen och det strategiska samarbetet.

Jag kan också konstatera när jag läser till exempel budgetförslagen från Liberalerna och regeringen att de hyllar den förra regeringens politik. Där finns väldigt mycket som de lyfter fram och som de anser är väldigt positivt. Bland annat pratas det om sysselsättningsutvecklingen som ett exempel på sådant som har varit väldigt bra. Det pratas om utrikesfödda kvinnor och att Sverige är bra när det gäller dessa i jämförelse med snittet i Europa. Detsamma gäller ungdomsarbetslösheten, som regeringen tycker ser väldigt bra ut eftersom den endast är hälften så hög.

Det leder fram till en fråga man kan ställa till Johan Pehrson. Före valet sa han att Sverige är på fel väg, men i budgetunderlaget hör vi något annat.

Fru talman! Visst är Liberalerna djupt kritiska till att man har låtit långtidsarbetslösheten bita sig fast, men jag har ändå respekt för att man har gett ett uppdrag till myndigheten som jag nu förvaltar med stor respekt för myndigheten. Arbetsförmedlingen måste få en chans att fullfölja detta.

I den här delen kan man rimligen inte låta det finnas någon skillnad i åsikter i kammaren. Alla som kan jobba ska jobba; det är vi alla överens om. Vi skulle kunna rösta om det här inne, och då skulle det bli hundra mot noll, så att säga.

Vi är överens om att många kvinnor, inte minst de som har invandrat till Sverige och har utrikes bakgrund, står väldigt långt från arbetsmarknaden. Vi har ju även en särskild utredning som tittar på detta, beroende på att läget är så allvarligt. Det är ohållbart av både frihetsskäl och jämställdhetsskäl att kvinnor är så här utsatta, och det måste vi ändra på. Också detta råder det enighet om.

Jag vill bara få fört till protokollet att den breddning som nu görs av omställningspaketet också är en del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, även om det sker under kontroll av parterna. Vi har i budgeten skjutit till resurser, och nu får vi se exakt vad överenskommelsen kostar. Det här är för analys, men det kommer förhoppningsvis att vara en del av detta framgent. Vi har i alla fall räknat på det.

Liberalerna har i många år varit kritiska mot Arbetsförmedlingen av effektivitetsskäl. De opinionsmätningar som åberopas här har ju inte vi gjort, utan det är andra som har redovisat att det blir för lite jobb för pengarna.

Det var därför vi tillsammans med Socialdemokraterna gjorde ett reformarbete för att se till att få mer fokus på arbetsplatsnära verksamhet i Arbetsförmedlingen och på att andra aktörer kan delta. Det hoppas jag att Socialdemokraterna i dag står fast vid också i opposition.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.