Interpellationssvar - Medlemsägda föreningar - 2022-11-22

Fru talman! Lars Isacsson har frågat mig om jag och regeringen kommer att ta initiativ till att förändra 51-procentsregeln i Sverige och om jag och regeringen kommer att verka för att Riksidrottsförbundet ska ändra sina stadgar.

De korta svaren är nej och nej. Låt mig dock lägga ut texten något och börja med att tydliggöra att ideella föreningar, vilket alla landets idrottsföreningar under Riksidrottsförbundet är, inte har några ägare. I en ideell förening är man medlem.

På riksidrottsmötet 1999 beslutades att idrottslig verksamhet får bedrivas av så kallade idrottsaktiebolag om det aktuella specialidrottsförbundets stadgar medger det. En idrottsförening kan då upplåta rättigheten att delta i förbundets tävlingsverksamhet till ett sådant bolag. Den upplåtande idrottsföreningen måste ha röstmajoritet på bolagsstämman. Det är så den så kallade 51-procentsregeln är utformad.

Att vi i Sverige har en fri och självständig idrottsrörelse är en utgångspunkt i den statliga idrottspolitiken och en självklarhet för regeringen. Att idrotten är fri och självständig vilar på föreningsfriheten och på att det är medlemmarna som i föreningsdemokratisk ordning har makt över en förenings verksamhet och styrning. Frågan om 51-procentsregeln ägs av idrottsrörelsen, och det finns enligt regeringen inte några skäl att agera eller argumentera för att regeln ändras.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Jakob Forssmed för svaret. Låt mig också gratulera till det viktiga uppdraget som socialminister och inte minst som ansvarig för idrottsfrågorna.

Svensk idrott bygger på föreningar och deras medlemmar. Idrott är en folkrörelse i Sverige, och så ska det vara. Människor går samman i föreningar där de demokratiskt arbetar tillsammans. Idrottsrörelsen är en självständig rörelse med en demokratisk struktur, från den enskilde medlemmen via föreningar och specialidrottsförbund till Riksidrottsförbundet.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill enligt sitt slottsavtal initiera ett särskilt projekt för att stärka konkurrenskraften för Sveriges högstaligor inom fotboll och ishockey. I Expressen den 3 november uttalade sig statsrådet Johan Pehrson om att skrivningen kunde gälla den så kallade 51-procentsregeln, som är inskriven i Riksidrottsförbundets stadgar och som innebär att en förenings medlemmar måste inneha 51 procent av rösterna i ett idrottsaktiebolag och därmed ha rösträttsmajoritet. Regeln säkrar vanliga medlemmars inflytande och minskar risken för att privata investerare ska ta kontroll över föreningen eller klubben. Det finns ett starkt stöd i Sveriges medlemsstyrda idrottsföreningar för att behålla regeln och därmed kontrollen över föreningarna.

Danmark har haft en ökande kommersiell utveckling av fotbollen. Deras superliga har haft en publikminskning på 25 procent på tio år, jämfört med Allsvenskan där publiken har ökat med 15 procent under samma period. Allsvenskan och dess supporterkollektiv är i toppklass i Europa vad gäller stämning, levande klackar och tifon. Medlemsinflytande skapar uppenbarligen ett engagemang som det inte är värt att riskera.

Att politiker i regeringen och Sverigedemokraterna verkar vara beredda att tvinga Riksidrottsförbundet att ändra sina stadgar ser jag och många med mig som mycket allvarligt. Det går också tvärtemot den stora majoriteten av supportrar och folkrörelsetanken i idrottsrörelsen, därav min interpellation till statsrådet Jakob Forssmed, som till skillnad från statsrådet Johan Pehrson ansvarar för idrottsfrågorna.

Det är med glädje och lättnad jag har tagit del av statsrådets svar. Jag är glad över att detta är regeringens linje i 51-procentsfrågan. Men, fru talman, när det nu står klart att det inte är 51-procentsregeln som avses i regeringens och SD:s särskilda projekt för att höja konkurrenskraften i de högsta ligorna i fotboll och ishockey återstår en del andra frågor till statsrådet.

För det första: När regeringen och SD tog fram Tidöavtalet och där listade det som de tycker är de största samhällsfrågorna i Sverige, hur kommer det sig att ökad konkurrenskraft i Allsvenskan och SHL var med?

För det andra: Vilket är det stora problemet med Allsvenskan och SHL, och vilken är regeringens och SD:s målsättning? Och kanske framför allt: Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att öka konkurrenskraften? Jag antar att det inte är att införa VAR.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för en god redogörelse för något som är väldigt vackert, nämligen föreningsdemokrati och möjligheten att organisera sig kring gemensamma intressen och en sådan glädjefylld aktivitet som idrott.

Lars Isacsson redogjorde förtjänstfullt för medlemsengagemang och vad det kan innebära inom idrotten. Men i min bok är det väldigt tydligt att om idrottsrörelsen skulle vilja ändra på saker och ting har de den möjligheten, men det skulle naturligtvis påverka hur statens relation till idrottsrörelsen ser ut på olika sätt. Jag tycker och har varit tydlig med att detta är en fråga som ägs till hundra procent av idrottsrörelsen. Det är regeringens uppfattning som jag redogör för här. Det finns inga ambitioner att överpröva idrottsrörelsen när det gäller regeln.

Nu till Lars Isacssons övriga frågor. De var många, och jag ber om ursäkt om jag missar någon. Regeringen har ambitioner på idrottsområdet, inte minst när det gäller bredden och alla barn som har trillat ur idrottsföreningar under pandemin. Hur kan vi stötta och hjälpa dem så att de hittar en väg tillbaka? Hur kan vi se till att fler kommer i åtnjutande av föreningsidrott?

Vi satsar 100 miljoner kronor särskilt på föreningsidrott i utsatta områden, för att skapa möjlighet till en bredd av idrotter, där föreningsidrotten ibland är svagare och ibland finns på plats men kan behöva extra stöttning. Detta vill regeringen ge.

Vi arbetar just nu också med ett fritidskort för att öronmärka medel för barns och ungas fritidsaktiviteter och möjligheter att delta i en idrottsklubb, särskilt när de återfinns i socioekonomiskt utsatta sammanhang och uppfattar att de egna träningsavgifterna eller medlemsavgifterna konkurrerar med familjens hushållsekonomi och att de därför slutar. Det är denna situation vi vill undvika. Vi vill se till att fler barn kan komma med och känner att det finns stöd för att de ska kunna röra sig och att de därmed också får tillgång till fler närvarande vuxna i sitt liv och en aktiv meningsfull fritid men också en bättre grund för jämlik hälsa.

Regeringen tycker att det är angeläget att se på förutsättningarna för elitverksamhet. Hur ser det ut för våra stora sporter? Fotboll och hockey har nämnts, men det vi kommer fram till är naturligtvis relevant också för andra idrotter. Hur ser det ut med förutsättningarna för talangutveckling? Detta ägs till stor del av idrottsrörelsen själv, men där kan såklart regeringen se om det finns något vi kan stötta med som är rimligt att göra.

Vi kommer att behöva se på anläggningsfrågan på olika sätt. Vi vet att den är angelägen. Hur kan vi få träningstider för både killar och tjejer? Detta spelar naturligtvis roll för hur vi klarar möjligheten till högstaligor och elitverksamhet i Sverige. Finns det annat vi kan titta på? Finns det skatteregler? Finns det andra typer av regelverk som vi behöver se över på något sätt? Detta är frågor som också kan komma att belysas i ett sådant projekt.

Jag återkommer gärna till riksdagen och den offentliga diskussionen om detta på olika sätt framöver och ser fram emot Lars Isacssons och andras inspel i ett sådant arbete.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är som sagt glad över att vi delar synen på 51-procentsregeln och att den frågan tillhör idrottsrörelsen.

Däremot är jag fortsatt skeptisk till det kloka i att ensidigt från regeringen och Sverigedemokraterna ha som en av sina mest prioriterade frågor att höja kvaliteten på eliten i fotboll och hockey. Utifrån vad jag har tagit del av kommer detta som en överraskning för de förbund det gäller, och det är fortfarande mycket oklart vad regeringen menar ska ingå i projektet.

Jag är dock glad över att vi verkar ha en samsyn när det gäller breddidrott. En stark idrottsrörelse är en del av den svenska modellen och skapar ett bättre och tryggare Sverige. De ideella krafterna gör ovärderliga insatser för att engagera och aktivera många barn, unga och äldre.

För att främja idrotten bör och kan Sveriges kommuner ha idrottspolitiska program, skapa allaktivitetsplaner och ha fritidsbanker, sportotek eller liknande där idrottsutrustning lånas ut kostnadsfritt.

Idrotten är också en fråga om samhällsplanering, och jag är glad över att statsrådet lyfter upp frågan om till exempel anläggningar. Jag tror att regeringen och kommunerna kan ta ett mycket stort ansvar när de planerar samhället för att ta fram ytor för idrott och rekreation.

När det gäller att få fram en spets i världsklass inom olika idrotter är jag övertygad om att den svenska modellen med en satsning på bredd och inkludering är den rätta. Om man ser till att så många som möjligt har möjlighet att ta del av allt det fina som idrotten kan innebära kommer vinsterna med att få fram världsstjärnor samtidigt som vi alla får del av ökad folkhälsa, bättre integration och social fostran.

Fru talman! Jag tolkar det som att statsrådet delar min uppfattning att sänkta trösklar till idrotten och satsning på bredd är en förutsättning för ökad spets och därmed ökad konkurrenskraft.

Fru talman! Om man tittar på regeringens och Sverigedemokraternas förslag till budget ser man att det inte är någon tvekan om att vi satsar på bredden. Det är satsningar på idrott i utsatta områden, på fritidskort och på bättre tillgång för äldre till idrott så att de på det sättet kan få bättre hälsa, större livskvalitet och mer välbefinnande också uppåt i åren. Idrott är faktiskt något man kan hålla på med hela livet. Jag tycker att det är bra och angelägna satsningar som regeringen vill göra.

Låt oss återkomma till om det finns något ytterligare vi kan göra för att stärka möjligheterna vad gäller konkurrenskraften för svensk idrott så att vi kan få fram de förebilder som spelar roll för att barnen och ungdomarna ska vilja fortsätta att satsa på sin idrott.

Jag delar Lars Isacssons syn att det utan en bra bredd är väldigt svårt att få en god elitverksamhet. Vi har i dag en situation där alltför få barn rör sig tillräckligt. Vi har sämre kondition men också sämre koordination än vad vi har haft tidigare, och där är det viktigt att se till att fysisk aktivitet skapas bland många. Där har vi mycket att göra.

Vi är också beredda att se över vad vi kan göra för att stärka konkurrenskraften i elitverksamheten i dag. Regeringen har till exempel intervenerat i ett mål i EU-domstolen gällande hur man ska se på inhemskt fostrade spelare. Är idrotten en arbetsmarknad precis som andra, eller finns det särskilda villkor som bör få gälla för idrottsrörelsen och idrottsklubbar? Det tycker vi. Det är ett sätt att försöka värna svensk talangutveckling och våra ligors möjlighet att konkurrera med klubbar ute i Europa.

Man kan naturligtvis, vilket regeringen också är beredd att göra, inventera olika områden och se vad vi kan göra ytterligare. Det låter som att Lars Isacsson inte har jättemycket emot detta, men det återstår väl att se här i den sista debattomgången.

Fru talman! Statsrådet har helt rätt i att Lars Isacsson inte har något emot att vi höjer konkurrenskraften och ökar bredden. Jag tror att det är just ökad bredd det handlar om.

Däremot har jag vissa funderingar på vad regeringen och SD egentligen menar med att öka konkurrenskraften i fotbollens och ishockeyns högsta ligor. SHL måste väl ändå rankas som den bästa ligan i Europa. Är det regeringens mening att den ska gå förbi NHL i konkurrenskraft, eller vad är problemet? Varför lyfter ni upp detta som ett problem?

I förra veckan tog Svenska Ishockeyförbundet fram alla tiders femma vad gäller herrarnas Tre Kronor. Detta var deras moderklubbar: Järpens IF, Skogsbo SK, Kiruna AIF, Sollentuna HC, Modo och IK Graip. Jag vill också delge er moderklubbarna för startelvan i svenska fotbollslandslaget, damernas, öppningsmatch i sommarens EM: Grottorps IF, Enskede IK, Vaksala SK, Sölvesborg GOIF, Mjölby AI, Grantofta IF, Sundsvalls DFF, IFK Fjärås, Avesta AIK och Vimmerby IF.

Från de här klubbarna kommer spelare i världsklass i ishockey och fotboll. Om vi fortsätter att få fram fler av deras kvalitet kommer konkurrenskraften från allsvenskan och SHL öka.

Men, fru talman, de här atleterna kommer från olika ställen i hela landet, och nästan uteslutande från små föreningar med breddidrott. Det är föreningar där de har börjat med sina kompisar och med ideella ledare, och sedan har de slussats vidare till elitföreningar. Med detta vill jag säga att det bästa sättet att öka konkurrenskraften hos allsvenskan och SHL är att öka stödet för breddidrotten.

Jag tackar för möjligheten att ställa interpellationen och tackar för svaret.

Fru talman! Jag vill tacka Lars Isacsson för möjligheten att ytterligare en gång klargöra regeringens syn på 51-procentsregeln. Jag vill även lägga ut texten något om regeringens syn på breddidrott och elit.

Jag konstaterar av den lista som ledamoten Isacsson läste upp att både ledamoten och undertecknad har skäl att njuta lite extra när man hör detta. Det var både Avesta och Sollentuna.

(LARS ISACSSON (S): Och Skogsbo!)

Ja, Skogsbo fanns också på listan! Det är förstås helt underbart att vi har klubbar som förser oss med den här typen av underhållning och att det finns ideella ledare runt om i Sverige som bär upp detta. År efter år, dag ut och dag in, ägnar de delar av sin fritid åt att fostra inte bara spelare utan människor. De ger av sin tid och sin närvaro, och faktiskt också lite av sin kärlek, till de här grabbarna och tjejerna runt om i Sverige. Det är en oerhörd styrka för Sverige, och det är någonting fantastiskt och fenomenalt.

Regeringens uppfattning är att vi ska försöka stötta detta så gott vi kan. Vi ska ge förutsättningarna för både frihet och självständighet men också för att det ska finnas ett rimligt stöd från statens sida för att kunna göra detta på ett bra sätt. Där har vi inga åsiktsskillnader.

Lars Isacsson nämnde också frågan om VAR tidigare. Man kan ha många synpunkter på det, men jag tror att det är en fråga som man faktiskt ska lämna över till idrotten. Den ska själv besluta om sina regler och på vilket sätt de bäst kan övervakas till både spelares och publiks fromma.

Jag tackar så mycket för möjligheten att komma hit och prata om de här frågorna, som är väldigt viktiga för regeringen både när det gäller bredd och när det gäller vad vi kan göra för att stärka förutsättningarna för elitverksamhet i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.