Interpellationssvar - Avtal mellan sverige och iran - 2022-11-18

Fru talman! har frågat mig om regeringen avser att undersöka om det är möjligt att ensidigt avsluta ett antal avtal ingångna med Iran och hur tidsplanen för en sådan process i sådana fall skulle se ut. Vidare frågar han om det förs en dialog med svenska företag om att avsluta deras verksamhet i Iran och, om så inte är fallet, huruvida jag har för avsikt att inleda en sådan.

Med hänvisning till interpellation 2022/23:8 och 2022/23:16 och diskussion i kammaren den 8 november vill jag igen understryka att jag helt delar Alireza Akhondis oro över utvecklingen i Iran och den mycket allvarliga situationen för mänskliga rättigheter i landet. Regeringen fördömer kraftfullt iranska myndigheters våld mot fredliga demonstranter.

De fem överenskommelser som slöts mellan Sverige och Iran 2017 och som var föremål för fråga 2022/23:8 är som sagt inte juridiskt bindande avtal utan gemensamma avsiktsförklaringar. Överenskommelserna hanteras på svensk sida av sakansvariga departement, inte av UD. Begränsade aktiviteter har skett inom berörda områden.

Begränsade aktiviteter och samarbeten har också skett inom ramen för de andra avtal och överenskommelser som Alireza Akhondi hänvisat till i denna fråga, inom bland annat områden som investeringsskydd och ekonomiskt samarbete. Ingen blandkommission har hållits med Iran sedan 2018. Två av avtalen slöts på 70-talet under en tid då Iran hade ett annat styrelseskick. Vad gäller luftfartsöverenskommelsen med Iran från 1975, vilken bland annat fastställer transit- och trafikrättigheter samt kapacitetsbestämmelser, ser vi inte att det skulle vara tillrådligt eller i Sveriges intresse att avbryta denna.

I övrigt är det, som tidigare framhållits, inte aktuellt att i nuläget verka för att vidareutveckla samarbeten med Iran inom ramen för dessa olika dokument, särskilt i ljuset av den nuvarande svåra situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Vad gäller näringslivets verksamhet i Iran har den påverkats av en rad olika faktorer, bland annat EU:s och, inte minst, USA:s sanktioner. Svensk handel med Iran är därför begränsad och har minskat kraftigt sedan 2018. Regeringen kan dock inte lägga sig i företags enskilda beslut som fattas på kommersiella grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill igen försäkra Alireza Akhondi att regeringen är beredd att ompröva den bilaterala relationen med Iran. Vi bör dock säkerställa att vi prioriterar de åtgärder som är verkningsfulla och har en effekt på situationen. Jag vill därför igen, liksom i kammaren den 8 november, lyfta fram hur strategiskt viktigt det är för Sverige att kunna agera genom EU. När vi agerar tillsammans med 26 andra länder inom EU, genom gemensamma uttalanden eller åtgärder, får det naturligtvis större kraft och tyngd än om ett land agerar enskilt.

Sverige har därför varit pådrivande för att Iran skulle tas upp under mötet i rådet för utrikesfrågor i november. Sverige har också aktivt verkat för ytterligare sanktionslistningar. Den 14 november fattade EU beslut om ett andra paket av listningar av individer som haft höga positioner inom bland annat polis och säkerhetstjänst i områden där våldet mot demonstranter varit som mest omfattande. Det fattades även beslut om sanktioner som svar på att Iran tillhandahållit drönare som Ryssland använt i sin krigföring i Ukraina.

Sverige är redo att stötta initiativ tagna av andra länder inom EU och inom FN för att demonstrera internationellt stöd för de kvinnor och män som står upp för sina mänskliga rättigheter i Iran. Syftet med detta är inte att undvika bilateral hantering. Syftet är i stället att använda de arenor och verktyg som har bäst förutsättningar att göra skillnad för människor i Iran. Parallellt med detta kommer regeringen att fortsätta att framföra tydliga budskap till iranska företrädare på olika nivåer.

Fru talman! I den mörkaste av stunder är hoppet allt vi har - hoppet om en ljusare morgondag, där molnen har skingrats och solens varma strålar fyller oss med både mod och drömmar.

Drömmar om frihet, drömmar om jämställdhet, drömmar om jämlikhet. Drömmar om att få be till den gud man önskar, drömmar om att få slippa tro på ett liv efter detta. Drömmar om att få styra sitt eget liv och forma det som man önskar. Drömmar om att få uttrycka sig fritt på det sätt man önskar.

Visst låter det självklart, Tobias Billström? Något säger mig att statsrådets politiska engagemang bygger på liknande drömmar.

Mitt engagemang i politiken bygger i alla fall på drömmen om alla människors lika rätt och värde, jämställdhet och lika möjligheter. Det är därför jag engagerar mig så starkt i Iranfrågan. För mig är de friheter som vi ibland tar för givna universella. Det är friheter som bygger samhällena starka och skapar välstånd och fred.

Just freden är värd att kriga för. Det är ett krig som kan vara smärtsamt för stunden. Det är ett krig som kräver mod, uthållighet och uppoffringar av dig, mig och alla andra som älskar friheten.

Fru talman! Det är inte krig i Iran, i alla fall inte så som vi föreställer oss det. Men det pågår en kamp på blodigt allvar som dagligen skördar oskyldiga offer. Det är barn som tioåriga Kian, som brutalt sköts ned av den islamistiska regimens legoknektar häromdagen. Det är unga män och kvinnor med enbart orden som vapen mot en övermakt som inte skyr några medel för att överleva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är prickskytte från hustak och i tunnelbanan. Det skjuts mot skolor. Allt finns dokumenterat för oss att se. Det är regelrätta avrättningar på öppen gata, fängslande av fredliga demonstranter och våldtäkter på kvinnliga fångar så att de inte ska få komma till "paradiset". Det är tiotusentals fängslade vars familjer dagligen vädjar om nåd, om hjälp med att få dem fria, om att någon här i väst ska höra och se dem.

Det är därför vi är här i dag, Tobias Billström: för att deras röster ska eka runt om i världen. Vi ska visa att vi inte kommer att vara tysta och se bort när deras blod färgar Irans gator röda.

Att vara modig faller inte alltid i god jord hos alla. Det är obekvämt att vara modig, att ställa sig på barrikaderna och slåss för det som är rätt och riktigt. Man får offra en del av sig själv; för vissa innebär det livet självt.

Det gläder mig att läsa statsrådets skriftliga svar på mina frågor. Jag kan skönja att Tobias Billström tagit visst intryck av 120 000 svenskiraniers kamp för att påverka Sveriges hållning mot Iran. Problemet är dock att vi inte nöjer oss med det utan kräver konkreta åtgärder.

En av dessa åtgärder är att använda sig av politiska markörer som gör ont för regimen, en regim som via bulvanföretag kontrollerar all handel som sker med Iran. I synnerhet IRGC, det enda maktmedel som regimen har till sitt förfogande, har händerna i varenda syltburk som finns att tillgå.

Mot bakgrund av detta ter det sig alltmer häpnadsväckande att svenska och europeiska storföretag aktivt väljer att se bort och gör affärer med mördare som inte ens skonar barn, detta under förevändningen att Sverige som nation har bilaterala avtal med skurkstaten Iran.

Det är här statsrådets plikt gör sig påmind.

Fru talman, ministern, ärade ledamöter som är på plats och kära, underbara åhörare!

För att sätta frågan om de avtal som Alireza Akhondi talade om i ett perspektiv måste jag tyvärr upprepa det jag har sagt många gånger under de senaste två månaderna. Jag har vid ett antal tillfällen läst upp i princip samma saker som jag kommer att säga nu från talarstolen. Jag har också gjort det när jag har varit i EU-nämnden med utrikesministern, och jag kommer att göra det fram till den dagen den svenska regeringen kommer att lyssna på oss.

För er som inte gillar upprepningar vill jag bara säga: Vad synd! Så länge Europas och Sveriges högst uppsatta politiker inte agerar i Iranfrågan är vi många - jag, Alireza Akhondi och många andra ledamöter - som kommer att fortsätta att ta upp dessa frågor.

Sedan två månader och två dagar tillbaka står Iran i lågor. Det är lågor vars eld fick en revolutionär tändning efter det att den fundamentalistiska regimens moralpolis mördade Jina Mahsa Amini. Vi alla vet varför. Irans regin, som kommer från stenåldern, har stiftat lagar där kvinnor och kvinnors klädsel måste kontrolleras och där kvinnor måste straffas om de inte följer dessa stenåldersliknande lagar.

I Jinas fall blev det ett brutalt mord. I många andra fall har det blivit piskrapp, fängelsestraff, böter och förföljelse.

Under de senaste 43 åren har den brutala diktatoriska statsmakten i Iran förföljt, fängslat och mördat människor vars enda brott har varit att de har tagit upp kampen för demokrati, jämlikhet, yttrandefrihet, pressfrihet, minoriteters rättigheter och jämställdhet. Att regimen i Teheran mördar oskyldiga är inget nytt, men de senaste månadernas påbörjade revolution visar att denna mördarregim inte heller skyr några som helst medel för att tysta ned befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Barn och unga mördas på öppen gata. Universitetsstudenter fängslas, avstängs, mördas eller torteras - till och med på de universitet där de studerar. I Baluchistan och Kurdistan har vi sett hur regimen använder stridshelikoptrar, pansarvagnar och militären för att döda demonstranterna. Vi vet fortfarande inte hur många som har blivit mördade efter den av regimen anlagda branden i Evinfängelset.

Det är dags att politiker i Sverige och Europa visar var vi står. Vissa av oss har redan gjort det, medan andra fortfarande menar att vi måste fortsätta som det alltid har varit.

Kommer den förra regeringens tystnad gentemot denna diktatur att fortsätta? Kommer det att vara viktigare för denna regering med ekonomiska intressen och bilaterala avtal, eller kommer man att stå upp för den iranska befolkningen? Vi vet ju vad som hände i fallet med Turkiet nyligen, där den svenska regeringen helt plötsligt bytte fot i frågan om mänskliga rättigheter för att kunna ingå ett avtal.

Beslutet på EU-toppmötet, som ministern nämnde, blev sanktioner mot vissa inom regimen. Det är jättebra. Men det är långt ifrån vad som behöver göras för att stötta folkets revolution i Iran. Folket i Iran kräver att Irans ambassader ska stängas. I Sverige har vi haft en regering, och har en regering, som inte ens vill kalla upp ambassadören. Folket i Iran kräver att Iran ska slängas ut från internationella sammanhang. Även på denna punkt är det total tystnad från regeringen. Folket i Iran har krävt att EU inte ska skriva under kärnenergiavtalet med Iran, med farhågan att Europa kommer att vara ännu tystare i fråga om mänskliga rättigheter. Hur kommer den svenska regeringen med dig, Tobias Billström, att agera nu?

Fru talman! Jag tackar för inläggen från interpellanten och Daniel Riazat.

Regeringen kommer att fortsätta att agera inom olika arenor där förutsättningar finns för ett brett samförstånd om åtgärder. Därmed kan de få starkt genomslag till stöd för demonstranterna i Iran. FN är naturligtvis ytterligare ett exempel på ett viktigt forum.

Sverige och övriga EU har som bekant uttryckt tydliga krav på en trovärdig utredning av Mahsa Jina Aminis död och av det dödliga våldet mot demonstranter som vi nu ser utspelas. Ansvaret för att säkra rättvisa och ansvarsutkrävande mot brott mot mänskliga rättigheter ligger i första hand på varje stat, i detta fall Iran. I situationer där det är uppenbart att en rättvis och rättssäker hantering inte kan tillses av den egna staten finns även andra vägar till rättvisa internationellt.

Därför pågår diskussioner i detta nu om möjliga åtgärder inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter. En specialsession kommer att äga rum redan nästa vecka, den 24 november. En av de frågor som jag hoppas kommer att diskuteras är hur man får till stånd en trovärdig och oberoende utredning av det som har skett i Iran i syfte att utkräva ansvar. Sverige är ett av de länder som aktivt har stöttat detta initiativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt, fru talman, stöder Sverige också FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka utvecklingen för mänskliga rättigheter i landet å det internationella samfundets vägnar. Vårt arbete inom multilaterala arenor som EU och FN innebär på intet sätt försummelser av vårt bilaterala engagemang i Iranfrågan. Det hindrar oss inte från att med all tydlighet kommunicera svensk syn på situationen i bilaterala samtal på olika nivåer.

Som jag sa vid den förra interpellationsdebatten om Iran den 8 november är vi alltid redo att ompröva och omvärdera bilaterala relationer i ljuset av händelseutvecklingen. Det är dock avgörande att de åtgärder som vi vidtar är meningsfulla och verkningsfulla och att vi använder olika plattformar för att optimera genomslaget.

Fru talman! Jag tackar Tobias Billström för svaren, men de duger inte. Kanske hade dina ord räckt för några år sedan när många fortfarande trodde att man med silkesvantar kunde förändra regimen inifrån, när många av oss fortfarande trodde att en fredlig förändring skulle kunna genomföras. Men den tiden är förbi. Förr eller senare visar tyrannerna sitt rätta ansikte: Putin, Xi Jinping och Khamenei. Och det ansiktet är inte vackert. Det ansiktet skördar liv varje dag.

Jag kan berätta för statsrådet att vår senaste interpellationsdebatt nådde ca 60 miljoner människor runt om i världen. Det är något slags världsrekord med svenska mått mätt. Intresset, trycket och förväntningarna kommer inte att minska framöver.

Utan svar som leder oss framåt finns risken att vi får ägna mer tid tillsammans i den här kammaren än statsrådet får med sin hustru. Envisheten och kampviljan kommer inte att försvinna, oavsett hur många förtäckta hot som den iranska regimen skickat till Utrikesdepartementet om mig.

Ja, jag har läst deras klagobrev. Och jag skrattade gott. Att regimen tror sig kunna begränsa yttrandefriheten i det demokratiska Sverige och - hör och häpna - tysta en svensk riksdagsledamot visar bara hur rädda de faktiskt är.

Jag hoppas att statsrådet har modet att som svar skicka följande citat ur den svenska grundlagen till Iran: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. - - - Riksdagen är folkets främsta företrädare."

Ibland behövs inte många ord för att budskapet ska gå fram.

Fru talman! Låt mig understryka vikten av att omedelbart avsluta alla handelsrelationer med Iran. IRGC är en kriminell maffiaorganisation med tusentals bulvanföretag, även här hemma i Sverige. De ägnar sig åt vapensmuggling, lönnmord och smugglande av gas och olja. De står för terroristhandlingar i Jemen, Irak, Syrien, Libanon och Ukraina. IRGC är ansvarigt för den ökade antisemitismen bland muslimer, attacker mot judiska församlingar och iranska dissidenter. De har nyligen blivit avslöjade md långt gångna planer att mörda två framstående iranska journalister på tv-kanalen Iran International i England, och de kontrollerar hela den iranska ekonomin genom stora företag i alla möjliga sektorer. Nyckeln till att stoppa regimen stavas med fyra bokstäver: IRGC.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige kan och får inte direkt eller indirekt vara garanten för att denna terroristorganisation lägger beslag på svensk teknologi genom våra handelsavtal med Iran.

USA har redan visat vägen genom kraftfulla handelsrestriktioner och sanktioner. EU kan och får inte längre dra benen efter sig. Tyskland har börjat agera - Sverige måste följa efter.

Ett fritt Iran är en outtömlig källa för svenska investeringar till gagn för både det fria Iran och mitt älskade Sverige.

Mot bakgrund av detta undrar jag fortfarande: När kommer de konkreta stegen, Tobias Billström? När ska IRGC terrorklassas, deras tillgångar beslagtas och deras barn och barnbarn som lever lyxliv i Europa få sina visum återkallade?

Fru talman! Jag vill säga att jag ställer mig bakom vartenda ord som Alireza Akhondi sa här.

Vad gäller dessa fem överenskommelser kanske det kan verka som att det är någonting litet. Men är det verkligen någonting litet, och är det något viktigt att fortsätta med? Då undrar man ju varför regeringen vill göra det.

Vi har hört det här snacket tidigare i fråga om Saudiarabien. Det slutade med att Sverige hjälpte till att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien, inte med att mänskliga rättigheter skulle förbättras.

Vi har sett det i fallet med Turkiet när man skrivit under ett avtal. Det har inte lett till att demokratin i Turkiet har utökats, tvärtom.

Jag vill att utrikesministern missförstår mig rätt. Vi som är iranier i Sverige eller i övriga världen vill inte att Sverige och Europa ska utföra den här revolutionen åt vårt folk. Det vi är ute efter och det vi kräver är för det första att de europeiska regeringarna, inklusive den svenska, ska sluta hjälpa den iranska regimen och för det andra att man ska göra allt man kan för att underlätta folkets revolution - för det är folkets revolution.

I det finns det aspekter kring de här fem avtalen där Sverige sänder en signal om att man inte bryr sig om att en nioåring blev mördad i går, brutalt mördad av det iranska revolutionsgardet. Det sänds en signal att man inte bryr sig när människor på Irans gator skriker "zan, zendegi, azadi!" eller "jin, jiyan, azadi!", som betyder kvinna, liv, frihet. Det duger inte. Det duger inte för oss som sitter i den här kammaren, det duger inte för de människor som sitter på läktaren här i dag och det duger inte för de tiotusentals och miljontals människor som är ute på gatorna i Iran varje dag med sitt liv som insats då de vet att de kommer att antingen bli fängslade eller dö. Och de ska höra Sveriges utrikesminister och andra utrikesministrar antingen vara tysta eller säga att det är viktigt att vi fortsätter med de här bilaterala avtalen. Nej, det är det inte. Du har ett val att göra nu, utrikesministern.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag naturligtvis välkomnar det breda engagemang som finns här i riksdagen för de iranier som demonstrerar för sina rättigheter. Regeringen fördömer våldet som de iranska säkerhetsstyrkorna använder mot de fredliga demonstranterna och är lika oroad över utvecklingen i Iran som flera ledamöter i den här kammaren är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den breda politiska enigheten i den här frågan är viktig. Det är många svenskar runt om i landet som är engagerade i det som händer i Iran, vilket inte minst visas av antalet åhörare här i kammaren i dag. Det finns inget tvivel om att vi behöver agera till stöd för de modiga individerna, inte minst de många kvinnorna och flickorna, som ger sig ut på Irans gator för att göra sina röster hörda med livet som insats.

Frågan är hur vi bäst går till väga för att stötta dem. Att ensidigt avsluta våra avtal och avsiktsförklaringar med Iran, som frågeställaren föreslår, skulle i många fall riskera att framstå som tom symbolik eftersom inga aktiviteter pågår. I andra fall skulle ett ensidigt utträde i stället undergräva våra egna intressen, som i fallet med luftfartsöverenskommelsen eller avtalet om ömsesidigt investeringsskydd. Regeringen kan inte styra över svenska företags prioriteringar. Samtidigt kan jag konstatera att handeln med Iran som sagt redan i dag är mycket begränsad.

Därför vill jag återigen framhålla vikten av de åtgärder som nu vidtas, som är direkt riktade mot individer och institutioner som har ett direkt ansvar för de kränkningar av mänskliga rättigheter som just nu begås i Iran. Genom att agera samfällt med andra länder kan vi utöva maximalt politiskt tryck på Iran.

Jag välkomnar därför att EU:s utrikesministrar i rådet för utrikes frågor i Bryssel denna vecka kunde besluta om ytterligare 31 sanktionslistningar inom ramen för EU:s MR-sanktioner mot Iran. Listningarna inkluderar bland annat Irans inrikesminister liksom lokala befäl för såväl IRGC som andra specialstyrkor runt hela landet, det vill säga individer som haft ett direkt ansvar för våld mot demonstranter.

Liksom många andra och precis som interpellanten Alireza Akhondi har jag reagerat på att iranier uppges ha frihetsberövats för att ha uttryckt sina åsikter online och att tillgången till internet har begränsats kraftigt i Iran under protesterna. Jag välkomnar därför att vi också inom EU har kunnat sanktionslista chefen för Irans cyberpolis och cyberpolisen som enhet. Även Irans informationsminister har listats.

Det är centralt att vi upprätthåller enigheten inom EU och att vi fortsätter att agera samfällt och samordnat. Vi måste hela tiden se över de verktyg som står till buds för att verkningsfullt kunna reagera på utvecklingen i Iran.

Vid det senaste rådsmötet föreslog jag därför att Iran tas upp igen vid nästa utrikesministermöte i december, denna gång som en dagordningspunkt och inte under aktuella frågor.

Som inkommande ordförande i EU under våren 2023 kommer Sverige att ha ett särskilt ansvar att fortsätta verka för EU-enighet i frågan.

Fru talman! Ja, Tobias Billström, vad kan vi göra som hjälper? De här argumenten har jag hört förut, och det är uppenbart att de inte förändrar regimens beteende.

Hur kan vi få enighet i EU-kretsen när Ungern häromdagen skrev ett nytt avtal med Iran? Hur säkerställer vi då att vi kan sätta press, maximal press, på den islamistiska regimen i Iran för att uppnå de här målen? Och varför vänder sig inte statsrådet till Tyskland, som har visat på mod genom att utvisa imamer och tydligt säga att IRGC är en terroristorganisation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför måste allting krånglas till? Om vi inte har något stort utbyte med Iran rent handelsmässigt, vad gör det då om vi avbryter de här handelsavtalen? Varför kan inte statsrådet visa på någon sorts handlingskraft och ställa sig på rätt sida av historien? Det skulle visa omvärlden och Iran att vi aldrig dagtingar med alla de värden som byggt vårt vackra land starkt - frihet, jämställdhet och demokrati.

Om två veckor har vi en ny session här, Tobias Billström. Även din statsrådskollega Parisa Liljestrand kommer att få stå till svars om moskén i Järfälla som fungerar som en terror- och spionagecentral. Och du ser ju att det är jättemycket folk här. Det är väldigt många som tittar på det här online. Var så säker - både vi i riksdagen och vi i den stora iranska diasporan kräver att statsrådet faktiskt gör något.

Fru talman! Jag tackar interpellanten och deltagaren för ett stort engagemang i den här frågan.

Jag vill understryka, eftersom det berördes i den här diskussionen, hur viktigt det är med diplomati. Diplomatin behövs när läget är som svårast. Detta får aldrig förväxlas med undfallenhet. Det finns flera anledningar till behovet av framåtlutad diplomati med Iran.

Vi behöver nu framföra tydliga budskap om det som pågår i Iran. De svenskar med rötter i Iran - jag är glad att Alireza Akhondi nämnde den stora diasporan - som kanske har familj i Iran förväntar sig sannolikt att vi som folkvalda representanter och regering framför vår syn på det som sker till iranska företrädare och att vi nu står upp för mänskliga rättigheter.

Jag talade själv med min iranske motpart Amir-Abdollahian den 11 november. Det var ett tillfälle att på hög politisk nivå uppmana till ett slut på det brutala våldet från iranska myndigheters sida och respekt för det iranska folkets krav på mänskliga rättigheter. Jag var synnerligen tydlig under samtalet med min iranske motpart.

Jag vill också igen, fru talman, påminna om att ett antal svenska medborgare är frihetsberövade i Iran. Regeringen har en skyldighet att skydda dessa frihetsberövade svenskars intressen. Utrikesförvaltningen fortsätter att arbeta mycket aktivt med dessa fall. Vi står i nära och kontinuerlig kontakt med företrädare för Iran i denna fråga, som jag också lyfte i samtalet med Amir-Abdollahian den 11 november.

Jag kan, fru talman, försäkra kammaren om att vi på olika nivåer fortsätter att tydligt och klart kommunicera vår syn på de övergrepp och MRkränkningar som har skett i Iran och våra krav på att de ska upphöra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.