Herr talman! Jag vill vara glasklar här. Det som gäller är det jag sa i mitt inledande svar, det vill säga att det inte är regeringens avsikt att utvisa människor för att de har försatts i utsatthet. Där vill jag vara mycket klar.
Jag ser framför mig att det i mycket större utsträckning är exempelvis de som bedriver koppleri som blir aktuella för utvisning, men återigen: Detta är någonting som utredningen måste titta på, och utredningen har alltså inte ens tillsatts. Vi kommer att jobba med direktiv, och utredningen ska naturligtvis få jobba helt som utredningar brukar och kunna leva upp till de beredningskrav som finns.
Jag tycker att Annika Hirvonen är ganska snabb att kritisera regeringen, herr talman. Hon, liksom andra, får jättegärna kritisera regeringen - jag välkomnar det, och det är en viktig del i en demokrati - men jag tror att det kan vara en god idé att avvakta och se hur utredningsdirektiven utformas, vad utredningen landar i och vad regeringen sedan eventuellt väljer att gå vidare med.
Precis som under åren i regeringsställning väljer dock Annika Hirvonen och Miljöpartiet att se det de önskar se. Annika Hirvonen väljer ut ett av de exempel som nämns i Tidöavtalet och blåser upp det i stället för att se till att helheten och alla de överväganden som utredningen kommer att få i uppdrag att göra kommer fram.
Miljöpartiet väljer också konsekvent att bortse från de negativa effekterna av den ansvarslösa migrationspolitik utan fungerande integration som till stor del är en följd av partiets och Socialdemokraternas politik i regeringsställning under de senaste åtta åren. I Miljöpartiets värld tycks uppfattningen vara att mer av den krav- och gränslösa politik som bidragit till problemen ska utgöra lösningen, och jag - liksom en stor del av väljarna - tycker nog att det är rätt uppenbart att det inte fungerar.
Från Miljöpartiets sida slår man gärna på den humanistiska trumman, men för mig är det inte ljudet från trumman som är det viktiga utan resultaten - och de är nedslående. Alldeles för många barn kommer aldrig till sin rätt och får inte samma chans som andra barn att växa upp och bli sitt allra bästa jag här.
Kvinnor som flyr från krig och förtryck, som Annika Hirvonen förtjänstfullt lyfter fram i olika sammanhang, tvingas in i en annan form av förtryck i det svenska utanförskapet. Det kan den här regeringen aldrig acceptera. Som ansvarstagande politiker måste vi alla fundera på vårt eget ansvar för det utanförskap som alltför många människor, inte minst barn och kvinnor, i dag lever i här i Sverige. Vad är det egentligen som är humant?
Jag vill återigen framhålla följande: Prostitution är ett exempel som räknas upp och som har hämtats från tidigare förarbeten. Det är ordet otukt jag syftar på. Syftet är inte att utvisa människor för att de har försatts i utsatthet. Här vill jag vara glasklar. Det handlar inte om att vi ska sätta dit utsatta människor. Exakt var gränserna lämpligen bör gå kommer att utredas, och jag vill inte föregripa det.