Fru talman! Jag konstaterar att justitieministern verkar försöka skyla över lite av det han sagt tidigare i denna fråga i form av kritik mot kommunerna för bristande engagemang när det gäller förebyggande arbete mot kriminalitet. Men faktum är att han i en intervju i slutet av maj sa följande: "Jag kan konstatera att kommunerna fick 52 miljarder i överskott och då kan jag tycka att en del av de pengarna borde de nu satsa på skola, socialtjänst och fritidsverksamhet."
Uttalandet är häpnadsväckande. Justitieministern antyder att kommunerna inte satsar tillräckligt på skola, socialtjänst och fritidsverksamhet. Jag undrar om han någonsin talar med sina egna partivänner ute i kommunerna om allt det brottsförebyggande arbete som görs.
Svenska kommuner satsar överlag rekordmycket på förskola, skola, extra resurser för elever med särskilda behov, lovskola, fritidsgårdar och föreningsliv. Man lägger stora pengar på övervakningskameror, larm, trygghetsvärdar, belysning och bevakningspersonal. Man startar lokala brottsförebyggande råd, stöder grannsamverkan, nattvandrare och kvinnojourer och lägger mycket stora resurser på socialtjänsten och ibland på avhopparprogram.
Låt oss ta Stockholm som exempel. Där satsar staden mer på avhopparprogram för gängkriminella än vad regeringen gör för hela Sverige. Problemet i Stockholm är snarare att staden har färre poliser i dag än 2015.
Detta är justitieministerns och regeringens ansvar. Men landets justitieminister beskyller indirekt kommunerna för att inte ta sitt ansvar. Efter åtta års misslyckanden utser han ännu en syndabock, den här gången kommunerna. Allt är alltid någon annans fel, aldrig regeringens och aldrig justitieministerns.
Jag har talat om detta med ett flertal kommunpolitiker från olika partier, även justitieministerns eget parti. De undrar i stort sett samma sak, allihop: Vad konkret ska kommunerna göra för att stoppa gänguppgörelser, kravaller, skjutningar och mord? Detta är och förblir en polisiär uppgift.
Det stora problemet är att det inte finns tillräckligt med poliser. Ute på landsbygden kan det ta timmar för polisen att hinna fram. I många av våra stora städer är det närmast obegripligt få poliser i tjänst, och poliser larmar om att de inte får förstärkning vid behov. Enligt Polisförbundets mätning, som jag berörde i min förra debatt, uppger 70 procent av poliserna att det sällan eller aldrig finns nog med poliser på avdelningen. Många sliter hårt, och det är mycket övertid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I stället för att nyutexaminerade poliser får påbörja sin aspiranttjänstgöring på riktigt placeras många, som jag nämnde, i receptionen för att hantera passkaoset. I region Väst är det 90 sjätteterminare som har fått avbryta sin utbildning eller praktik för att sätta sig på passexpeditionen. Detta går ut över övriga poliser i yttre tjänst - poliser som skulle arbeta med att utreda brott och stötta kommunerna i det här arbetet. Till exempel hinner man från polisens sida nästan aldrig med skolbesök i dag; tidigare var det vanligt att man gjorde detta.
Justitieministerns påstående att antalet polisanställda har ökat är också missvisande. Antalet poliser i yttre tjänst har på många platser inte ökat nämnvärt. Även detta är regeringens ansvar.
För fem år sedan påstod justitieministern att man var på väg att knäcka gängbrottsligheten, men utvecklingen har ju gått helt åt andra hållet med fler skjutningar och fler mord. Samtidigt har rikspolischefen uttalat att enklare brott kommer att nedprioriteras när fler poliser ska hjälpa till att korta passköerna. Poliserna räcker helt enkelt inte till för att hantera vare sig gängkriminalitet, kravaller eller inbrottsstölder. Detta skapar i sin tur en stor otrygghet hos befolkningen. Morgan Johanssons recept för att lösa detta är att kommunerna ska öka sina ansträngningar.
Fru talman! När ska justitieministern vakna och ta sitt ansvar i stället för att skylla ifrån sig på landets kommuner?