Interpellationssvar - Arica - 2022-06-27

Herr talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig hur regeringen har jobbat vidare sedan interpellationen förra året med att ta ansvar för att flytta det giftiga gruvavfallet från Arica, hur jag kommer att arbeta för att Sverige ska återta det giftiga avfallet till Sverige samt om jag avser att verka för att stödja de drabbade i Chile. Vidare har Lorena Delgado Varas frågat hur mina planer ser ut inför och efter Stockholm + 50, mot bakgrund av det som framförts i interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige stod tillsammans med Kenya i början av juni värd för FN-mötet Stockholm + 50, bland annat i syfte att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför. När vi nu håller denna interpellationsdebatt har FN-mötet Stockholm + 50 redan ägt rum. Under Stockholm + 50 underströks brådskan i omställningen och genomförandet av gemensamma åtaganden för att åstadkomma transformativ förändring för nuvarande och framtida generationers välbefinnande.

Med det sagt ser regeringen med oro på den situation som beskrivs i Arica i Chile. Situationen är djupt beklaglig. Det har gått lång tid sedan det inträffade, och frågan har varit föremål för domstolsprövning både i Sverige och i Chile. Regeringen har tillbakavisat krav på att Sverige ska vidta åtgärder som rör våtverksslammet. Sedan 1980-talet har det skett en utveckling av regelsystemet, och sedan 2006 är det inom EU förbjudet att exportera farligt avfall utanför OECD.

Regeringen för en aktiv dialog och samarbetar i miljöfrågor med Chile. Sverige undertecknade bland annat 2016 ett bilateralt avtal om hållbar gruvnäring. Detta löpte ut under 2021. Från svensk sida finns ett intresse att förnya detta. Förhandlingar pågår också mellan EU och Chile om ett moderniserat associeringsavtal som ska innehålla ett särskilt hållbarhetskapitel med skrivningar om miljö, mänskliga rättigheter, sociala villkor och jämställdhet. Avtalet kommer att ytterligare stärka EU:s och Sveriges dialog med Chile i dessa frågor.

Regeringen bedriver dessutom ett aktivt arbete för att implementera FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och för en aktiv dialog med företag, föreningar, civilsamhälle och näringslivsorganisationer. Oavsett var i världen svenska företag verkar ska de agera hållbart och ansvarsfullt genom att arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet, goda arbetsvillkor, miljö, klimat och korruptionsbekämpning.

Sverige har en drivande och ambitiös linje i det internationella kemikalie- och avfallsarbetet liksom för att utveckla arbetet med hållbart företagande, inte minst för att öka kunskapen om risker men också för att utveckla innovativa lösningar som bidrar till mindre miljöpåverkan. Alla människor ska kunna leva under säkra, hälsosamma och hållbara förhållanden.

Sverige driver sedan 2018 tillsammans med Uruguay en högnivåallians om kemikalier och avfall för att driva på för att få ett nytt ambitiöst globalt ramverk om kemikalier och avfall. Vid de nyligen avslutade förhandlingarna om Baselkonventionen i Genève bidrog Sverige även aktivt i beslutet om att den globala handeln med elavfall ska regleras hårdare, vilket ger länder - ofta utvecklingsländer - större möjligheter att stoppa import av elavfall.

Slutligen har regeringen under mandatperioden gjort satsningar för att minska gifter i vår vardag och i miljön och för att till exempel öka kunskap och stimulera till åtgärder inom avancerad läkemedelsrening, öka kunskap och åtgärdstakt kring högfluorerade ämnen - PFAS - och minska miljögifter i hav och vatten genom att stärka arbetet med sanering av förorenade områden, sediment och miljöfarliga vrak.

Regeringen har också avsatt särskilda medel för att substituera farliga ämnen och stärka kemikaliearbetet inom EU och globalt för att driva på en bättre utveckling av kemikalieregler med en särskild satsning på att varor och produkter ska vara giftfria från början. Under 2022 åtog sig Sverige att bidra med 4,1 miljarder kronor mellan 2022 och 2026 vid den åttonde påfyllnaden av Globala miljöfonden, GEF 8. Detta är en dubblering jämfört med den tidigare påfyllnaden i GEF 7. Sverige är därmed den fjärde största givaren och den största givaren per capita till GEF 8.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då Lorena Delgado Varas (V), som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Jens Holm (V) i stället fick delta i debatten.

Herr talman! I mitten av 1980-talet exporterade det svenska gruvbolaget Boliden ungefär 20 000 ton giftigt avfall till Chile. Chile var under den här tiden en diktatur och styrdes av diktatorn Augusto Pinochet. Det här avfallet var garanterat inget som det chilenska folket ville ha på sin bakgård.

Nu i efterhand vet vi att det här avfallet bland annat innehöll stora mängder arsenik och andra gifter samt att det har lett till väldigt stor skada på både människor, djur och natur. Minst 12 000 personer har drabbats av Bolidens dumpning av det här giftiga avfallet.

I Chile finns det förstås fortfarande ett stort engagemang i frågan. Man kräver att Sverige som land tar sitt ansvar för dumpningen av det giftiga avfallet. Orten Arica, där man har byggt bostäder därför att det först förespeglades att avfallet inte var så farligt, är förstås extra drabbad. Frågan har även varit uppe i FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man riktat väldigt skarp kritik mot Sveriges agerande. Man kräver att Sverige ska ta ansvar både för avfallet och för de personer som drabbats, så att de får någon form av kompensation och upprättelse.

Jag skulle säga att den svenska regeringen mycket väl visste vad det handlade om när den här dumpningen skedde: att det var en väldigt storskalig dumpning av miljöfarligt avfall. Redan på den tiden fanns det krav på multinationella bolag och stater att inte bete sig på det sättet.

Min kollega Lorena Delgado Varas har lyft den här frågan flera gånger. Hon vill veta vad som har hänt sedan hon senast lyfte den. Tänker Sverige ta ansvar för detta giftiga avfall, ta tillbaka det till Sverige och rena det, så att befolkningen i Chile inte drabbas? Tänker Sverige ge någon form av kompensation till de drabbade?

Min kollega Lorena Delgado Varas debatterade senast den här frågan den 18 juni 2021, för bra precis ett år sedan, med miljöminister Per Bolund. Då fick hon följande svar från miljöministern: "Där är vi såklart beredda att bistå Chile om man skulle begära sådan hjälp. Vi har inte fått någon formell begäran från Chile om insatser från svensk sida."

Därför skulle jag vilja fråga Annika Strandhäll: Har den svenska regeringen fått någon formell begäran från den chilenska staten om att återta det här miljöfarliga avfallet och hjälpa de drabbade? Är regeringen fortsatt, som Per Bolund uttryckte det, beredd att bistå Chile ifall det kommer en förfrågan från den chilenska sidan avseende att återta detta miljöfarliga avfall och kompensera de drabbade? Är regeringen kort och gott villig att samarbeta med Chile i den här frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att tydliggöra att detta är en väldigt delikat fråga som har påverkat många människor. När den här exporten genomfördes klassificerades inte våtverksslam som farligt avfall. Det krävdes därför inget exporttillstånd från svenska myndigheter - Naturvårdsverket i det här fallet. Därtill fanns det heller inga specifika rekommendationer från OECD som var tillämpliga vid den här tidpunkten, tidigt 80-tal, eftersom de rekommendationer som då fanns endast gällde farligt avfall. Jag håller därför inte med om påståendet att Sverige är skyldigt att åtgärda situationen.

Regeringen har tillbakavisat krav på att Sverige ska vidta åtgärder som rör det här våtverksslammet. Det har gått väldigt lång tid sedan detta inträffade, och frågan har varit föremål för domstolsprövning både i Sverige och i Chile. Det är naturligtvis en otroligt olycklig situation med fruktansvärda effekter för både människa och miljö, men frågan är mycket komplex.

Juridiskt är det i nuläget inte möjligt för Sverige att gå in och agera i denna fråga, eftersom våtverksslammet sedan 1984 finns i just Chile. Oavsett de juridiska aspekterna är det inte heller säkert att det skulle vara lämpligt miljömässigt att gräva upp de här massorna och transportera dem för hantering i Sverige. Det skulle i så fall behöva göras någon form av teknisk utredning av hur slammet bäst bör hanteras för att minimera riskerna för spridning av farliga ämnen.

Det är också väldigt viktigt att beakta att det tyvärr finns många exempel på att avfall från OECD-länder hamnat i utvecklingsländer. Det är väldigt beklagligt att frågan om sanering inte har kunnat lösas, men det är inte regeringens ansvar. Vi är däremot alltid öppna för dialog och samarbete i andra miljöfrågor med Chile, precis som med andra länder. Sverige undertecknade till exempel 2016 ett bilateralt avtal om en hållbar gruvnäring, vilket löpte ut under 2021. Från svensk sida finns det ett intresse av att förnya detta.

Herr talman! Jag fick inte svar på mina frågor, så jag tänker snart upprepa dem till ministern.

Jag vill understryka för riksdagens kammare att den domstolsprocess som ministern hänvisar till, och där domen blev att fallet preskriberades för att det gått så lång tid, var en civilrättslig process. Staten Sveriges ansvar omfattas inte av det domstolsbeslutet. Relationen mellan staten Sverige och staten Chile är något helt annat.

Det var därför jag ville veta från ministern om ministern eller regeringen fått någon propå från den chilenska staten - från myndigheter eller direkt från regeringen - om hjälp med att hantera det här miljöfarliga avfallet genom att antingen sanera det på plats eller återbörda det hit till Sverige och sanera det här. Har det kommit någon sådan förfrågan från Chile, Annika Strandhäll - ja eller nej?

Min nästa fråga föranleddes av ett citat från dåvarande miljöminister Per Bolund, som uttryckte att regeringen var beredd att bistå Chile med att hantera det här miljöfarliga avfallet ifall det kom en sådan formell begäran från Chile. Per Bolund sa också att någon sådan formell begäran ännu inte hade kommit. Detta sas för ett år sedan, därav min fråga. Min första fråga var alltså om det kommit någon sådan formell begäran från Chile under det här året. Min andra fråga var om det som Per Bolund sa för ett år sedan här i riksdagens kammare fortfarande gäller. Om det kommer en sådan formell begäran, är Sverige berett att bistå Chile, ta ansvar för det här miljöfarliga avfallet och även ta ansvar för de åtminstone 12 000 personer som har drabbats i form av cancer, andra sjukdomar och till och med dödsfall på grund av det svenska miljöfarliga avfallet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att det är lite intressant att klimat- och miljöministern pratar om samarbete med Chile i andra miljöfrågor, även gruvrelaterade frågor. Då måste jag fråga klimat- och miljöministern: Hur bra tror klimat- och miljöministern att det samarbetet kan gå när vi inte tar ansvar för våra gamla försyndelser? Borde vi inte sopa rent framför egen dörr innan vi börjar hoppas på att ta vårt samarbete till högre höjder?

Herr talman! Jag tror även att den här frågan är lite viktigare än att bara handla om svenskt miljöfarligt avfall som dumpats i ett då fattigt land som dessutom var en diktatur. Jag tror att hela världen följer den här processen och vill veta vad en miljöföregångare som Sverige gör i frågan. Om inte vi i Sverige tar vårt ansvar för det här giftiga avfallet, vad sänder vi då för signaler runt till resten av världens länder? De kommer självklart att tolka det som: Om inte Sverige tar ansvar för vad de skitar ned med behöver inte vi heller ta vårt ansvar.

Nu är det hög tid för miljöansvar, klimat- och miljöminister Annika Strandhäll! Var vänlig och svara konkret på mina frågor!

Herr talman! Jag redogjorde i mitt interpellationssvar för hur den svenska regeringen ser på situationen. Naturligtvis beklagar vi situationen och anser att det är olyckligt att den över huvud taget uppstått.

Dessvärre finns det otaliga förorenade områden runt om i världen som kräver sanering och återställande. Det viktiga här är att jobba aktivt och driva på för en säker hantering av just kemikalier och avfall globalt och att stärka länders institutionella kapacitet när det gäller denna typ av frågor.

Den situation vi nu diskuterar uppstod på grund av ett enskilt företags agerande i början av 80-talet. Det är givetvis beklagligt att frågan om sanering inte har kunnat lösas, men det är inte regeringens ansvar. Vi är givetvis alltid öppna för dialog och samarbete i andra miljöfrågor med Chile, precis som med andra länder, och vi hade tidigare ett avtal med den chilenska regeringen om en hållbar gruvnäring. Det löpte ut under 2021, men vi är intresserade av att föra en dialog med den chilenska regeringen som leder till att avtalet kan förnyas.

Regeringen har som sagt konstaterat i sitt svar till FN:s specialrapportörer, som Jens Holm nämnde, att det vid tidpunkten för exporten av våtverksslammet inte uppställdes några krav på exportlicens från svenska myndigheter eftersom material med metallinnehåll, liknande våtverksslam, då inte klassificerades som farligt avfall. När exporten genomfördes fanns inte heller några specifika rekommendationer från OECD angående export av avfall som inte klassificerats som farligt avfall. Därför har regeringen ingen anledning att vidta de åtgärder som rör våtverksslammet som krävs i brevet från FN:s specialrapportörer. Det är det svar vi har lämnat på denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan huruvida Sverige skulle kunna ge bistånd till Chile för att sanera, efterbehandla eller på annat sätt åtgärda området på plats i Chile har också rests. Det är viktigt att säga att Sverige inte har fått någon formell förfrågan från Chile om bistånd. Chile är inte heller ett utvecklingsland och har ingen möjlighet att få biståndsfinansiering från Sida.

Regeringen är givetvis oerhört angelägen om att Sverige inte ska hamna i liknande situationer igen. Nu pågår ett arbete inom EU för att införa ytterligare restriktioner så att farligt avfall inte kan exporteras till tredjeländer som saknar kapacitet att ta hand om det. Denna fråga har EU-kommissionen hanterat i den gröna given och i handlingsplanen för cirkulär ekonomi. Sverige driver på dessa frågor, både inom EU och globalt. Vi verkar också för ett ambitiöst genomförande av detta, precis som vi gör i det internationella kemikalie- och avfallsarbetet.

Herr talman! Annika Strandhäll hänvisar till länders bristande institutionella kapacitet när det gäller att hantera stora miljöproblem. Låt mig därför påminna om vår tidigare debatt om vikten av att kriminalisera storskalig miljöförstörelse, ekocid. Det här är ett exempel på där detta skulle ha gjort det lättare att driva en process.

Det är också intressant när ministern talar om en situation som har uppstått. Nej, det är en situation som har skapats av att ett svenskt gruvbolag medvetet har dumpat 20 000 ton miljöfarligt avfall i ett dåvarande fattigt utvecklingsland som leddes av diktatorn Augusto Pinochet. Givetvis har Boliden det yttersta ansvaret för detta, och ministern får gärna svara på vilka åtgärder hon har vidtagit för att Boliden ska ta ett större ansvar. Detta har tyvärr avgjorts i domstol, men Sverige har fortfarande ett ansvar internationellt gentemot den chilenska staten och det chilenska folket.

Jag upprepar därför min tidigare fråga: Om det kommer en formell förfrågan från Chile, från chilenska myndigheter eller direkt från den chilenska regeringen, om att Sverige ska ta ett större ansvar än hittills för detta miljöfarliga avfall - sanera det på plats eller ta det till Sverige och sanera det här samt ge kompensation och upprättelse till de tusentals som har drabbats - är Sverige då berett att bistå Chile med detta? Ja eller nej?

Den tidigare miljöministern var som sagt beredd. Frågan är om den nuvarande miljöministern är beredd att bistå Chile i detta?

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Nej, det har inte inkommit någon sådan förfrågan från den chilenska regeringen.

Avseende regeringens eventuella ställningstagande anser jag att jag var väldigt tydlig i mitt inledande svar. Vi håller inte med om att Sveriges regering eller Sveriges nation har någon skyldighet att åtgärda denna situation.

Jag kan konstatera att det har genomförts en rättsprocess gällande Bolidens ansvar, och som regeringsföreträdare kan jag givetvis inte uttala mig om de juridiska överväganden som ligger bakom dessa domar. Det har dock varit rättsprocesser i både Chile och Sverige.

Utrikesdepartementet har haft kontakt med Boliden för att beskriva hur mandatet för FN:s specialrapportörer ser ut och hur dessa rapportörer normalt sett brukar agera i en process, det vill säga att de är oberoende och att regeringen inte har någon insyn i hur de väljer frågor att ta upp eller hur de väljer att gå till väga i enskilda ärenden. I samtalet förklarades också att Utrikesdepartementet givetvis inte kan ge någon rekommendation till ett privat företag om hur det ska göra med anledning av en process som den aktuella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har som sagt normalt sett en mycket aktiv dialog med Chile och samarbetar i miljöfrågor. Det ser vi fram emot att fortsätta att göra.

Låt mig till sist konstatera att den situation som har uppkommit är djupt olycklig.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.