Interpellationssvar - Målet för energipolitiken | likvärdiga konkurrensvillkor på elmarknaden - 2022-06-22

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson har frågat mig varför målkonflikten kring elproduktionens sammansättning är så angelägen och om regeringen är beredd att ändra målbilden för elproduktionen från helt förnybar till helt fossilfri. Mattias Bäckström Johansson har även frågat mig om jag och regeringen avser att verka för mer likvärdiga konkurrensvillkor på elmarknaden. Jag väljer att svara på interpellationerna i ett sammanhang.

Riksdagen har beslutat om energipolitiska mål baserat på den energiöverenskommelse som slöts 2016 mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Riksdagen har bland annat beslutat att målet till år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion.

Fru talman! Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft. Det innebär inte heller en stängning av kärnkraft genom politiska beslut. Målet ligger fast tills riksdagen har beslutat om något annat. Eftersom målet inte innebär ett förbud mot kärnkraft är det möjligt för aktörer att investera i just kärnkraft.

Regeringen beslutade i februari om en nationell strategi för elektrifiering. Av strategin framgår bland annat att de energipolitiska målen innebär att all säker, hållbar och klimatsmart elproduktion kan bidra till att tillgodose det kraftigt ökade elbehov som följer av elektrifieringen och att hinder bör rivas för sådan elproduktion som bedöms ha potential att bidra och som marknadsaktörer är villiga att investera i.

En åtgärd i strategin är att kunskapen om realistiska utvecklingsvägar för befintlig och ny elproduktion ska öka. Potentialer, ledtider och andra förutsättningar för olika kraftslag att tillsammans bidra till en robust, konkurrenskraftig och hållbar elförsörjning samt hur befintliga och nya anläggningar kan samverka ska belysas. Väsentliga hinder för marknadsdrivna investeringar ska belysas och förslag lämnas för att undanröja hinder.

Regeringen konstaterar vidare i strategin att oaktat kärnkraftens utveckling behöver framför allt vindkraften öka betydligt.

Avseende likvärdiga konkurrensvillkor på elmarknaden sker elbörsens prissättning redan i dag utan hänsyn till kraftslag. Elpriset är i stället beroende av geografisk placering och tidpunkt. Därigenom kan kraftslag som kan leverera el när den behövs som mest åstadkomma högre intjäning.

Vidare ska nätföretag, systemansvariga myndigheten Svenska kraftnät och balansansvariga anskaffa el och stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat vis utan särskilda villkor med hänvisning till kraftslag. Även utformningen av nättariffer ska vara objektiv och icke-diskriminerande.

Beträffande skatter, subventioner och avgifter för elproduktion finns både ett fiskalt och ett styrande syfte. Därför kan förutsättningarna se olika ut. Klimatpolitiska hänsyn påverkar exempelvis genom handeln med utsläppsrätter som träffar fossilbaserad elproduktion. Specifika förutsättningar kan också påverka avgifter, tillstånd eller energiskatt.

Fru talman! Mattias Bäckström Johansson har frågat mig varför målkonflikten kring elproduktionens sammansättning är så angelägen och om regeringen är beredd att ändra målbilden för elproduktionen från helt förnybar till helt fossilfri. Mattias Bäckström Johansson har även frågat mig om jag och regeringen avser att verka för mer likvärdiga konkurrensvillkor på elmarknaden. Jag väljer att svara på interpellationerna i ett sammanhang.

Riksdagen har beslutat om energipolitiska mål baserat på den energiöverenskommelse som slöts 2016 mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Riksdagen har bland annat beslutat att målet till år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion.

Fru talman! Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft. Det innebär inte heller en stängning av kärnkraft genom politiska beslut. Målet ligger fast tills riksdagen har beslutat om något annat. Eftersom målet inte innebär ett förbud mot kärnkraft är det möjligt för aktörer att investera i just kärnkraft.

Regeringen beslutade i februari om en nationell strategi för elektrifiering. Av strategin framgår bland annat att de energipolitiska målen innebär att all säker, hållbar och klimatsmart elproduktion kan bidra till att tillgodose det kraftigt ökade elbehov som följer av elektrifieringen och att hinder bör rivas för sådan elproduktion som bedöms ha potential att bidra och som marknadsaktörer är villiga att investera i.

En åtgärd i strategin är att kunskapen om realistiska utvecklingsvägar för befintlig och ny elproduktion ska öka. Potentialer, ledtider och andra förutsättningar för olika kraftslag att tillsammans bidra till en robust, konkurrenskraftig och hållbar elförsörjning samt hur befintliga och nya anläggningar kan samverka ska belysas. Väsentliga hinder för marknadsdrivna investeringar ska belysas och förslag lämnas för att undanröja hinder.

Regeringen konstaterar vidare i strategin att oaktat kärnkraftens utveckling behöver framför allt vindkraften öka betydligt.

Avseende likvärdiga konkurrensvillkor på elmarknaden sker elbörsens prissättning redan i dag utan hänsyn till kraftslag. Elpriset är i stället beroende av geografisk placering och tidpunkt. Därigenom kan kraftslag som kan leverera el när den behövs som mest åstadkomma högre intjäning.

Vidare ska nätföretag, systemansvariga myndigheten Svenska kraftnät och balansansvariga anskaffa el och stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat vis utan särskilda villkor med hänvisning till kraftslag. Även utformningen av nättariffer ska vara objektiv och icke-diskriminerande.

Beträffande skatter, subventioner och avgifter för elproduktion finns både ett fiskalt och ett styrande syfte. Därför kan förutsättningarna se olika ut. Klimatpolitiska hänsyn påverkar exempelvis genom handeln med utsläppsrätter som träffar fossilbaserad elproduktion. Specifika förutsättningar kan också påverka avgifter, tillstånd eller energiskatt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!

Mycket talar för att Sveriges elanvändning kommer att öka avsevärt. Olika branscher, industrier och sektorer vill ställa om till fossilfritt. Det är effektivt att använda just el som energibärare då vi har ett elnät som kan överföra över långa avstånd och se till att elen är tillgänglig där den behövs. Mycket talar för att så ska ske.

Det har däremot funnits en skiljelinje i energipolitiken. Med utgångspunkt i den minsta gemensamma nämnaren kan man inte ha en enighet eller en bred enighet om vad det övergripande målet ska vara för energipolitiken. Om vi tittar vi på just miljö- och klimatarbetet ser vi att partierna är överens om att det är just fossilfrihet vi ska uppnå. När vi pratar om vad vi vill att industrin, näringslivet och hushållen ska ställa om till pratar vi om fossilfrihet och att det är det viktiga. Men när det kommer till energipolitiken upprätthåller man i stället en konflikt om att snäva in det ytterligare. Det räcker inte att vara fossilfria, förnybart är det viktiga målet. Det blir det någon form av ideologisk kamp om man ändå ska välja bort fossilfria alternativ.

Det blir märkligt eftersom det faktiskt påverkar kärnkraftens förutsättningar genom att det inte finns något tydligt uttalat mål om att man kan våga investera i eller satsa på det. Det finns ju ett slutdatum där målsättningen är 100 procent förnybart.

Det är den frågan som inte direkt besvaras av statsrådet, regeringen eller det parti statsrådet tillhör. Varför är de inte beredda att ändra den målbilden? Det skulle kunna skapa en väldigt bred uppslutning om det övergripande målet för svensk energipolitik. Det är svårt att uppfatta det på annat sätt än att den konflikten är angelägen. Då blir frågan varför den är så angelägen, ifall det nu skulle vara en ganska liten skillnad. Vi skulle kunna se till att vi har samma målsättning för miljö, klimat- och energipolitik.

När det kommer till konkurrensen mellan kraftslagen tycker jag att svaret blir mer förbluffande av att det mer redogör för elmarknaden för slutkonsumenterna eller för en bild av att det åtminstone skulle vara tämligen likvärdig konkurrens mellan kraftslagen - åtminstone ge uttryck för något som är i närheten. Det finns inget behov av att ändra på dessa bitar.

Vi kan i närtid se det beslut som har fattats där man har gett Svenska kraftnät i uppdrag att bygga anslutningspunkter för havsbaserad vindkraft, vilket bedöms kosta närmare 40 miljarder kronor. Det är en kostnad som kraftslaget inte kommer att bära. Den byggs på en plats till havs där det inte finns några regionnät eller elanvändare. Det läggs då över på konsumenterna att bära kostnaden, vilket är det som kategoriserar och karakteriserar en indirekt subvention.

Det finns skillnader i beskattning. Exempelvis betalar vindkraften fortfarande inte för normalnivån för industrifastighetsskatten utan den har en skatt som är 60 procent lägre än normalnivån. Elcertifikatssystemet har under lång tid varit högst bidragande till att snedvrida konkurrensen, och det är inte enbart det rådande elpriset som kan ersättas utan förnybara kraftslag har haft extra ersättning till skillnad från kärnkraften.

Det har till och från funnits investeringsstöd, som regeringen har bidragit till. De har i allra högsta varit med och bidragit till den snedvridande konkurrensen. Där är Sverigedemokraternas uppfattning att vi behöver mer likvärdig konkurrens mellan kraftslagen om vi ska få det lägsta möjliga elpriset för både det rådande energipriset och överföringskostnaden.

Med rådande lapptäcke är frågan till statsrådet om inte konkurrensen behöver bli mer likvärdig mellan kraftslagen. Ser han inte ett behov av att riva upp lapptäcket?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!

Mycket talar för att Sveriges elanvändning kommer att öka avsevärt. Olika branscher, industrier och sektorer vill ställa om till fossilfritt. Det är effektivt att använda just el som energibärare då vi har ett elnät som kan överföra över långa avstånd och se till att elen är tillgänglig där den behövs. Mycket talar för att så ska ske.

Det har däremot funnits en skiljelinje i energipolitiken. Med utgångspunkt i den minsta gemensamma nämnaren kan man inte ha en enighet eller en bred enighet om vad det övergripande målet ska vara för energipolitiken. Om vi tittar vi på just miljö- och klimatarbetet ser vi att partierna är överens om att det är just fossilfrihet vi ska uppnå. När vi pratar om vad vi vill att industrin, näringslivet och hushållen ska ställa om till pratar vi om fossilfrihet och att det är det viktiga. Men när det kommer till energipolitiken upprätthåller man i stället en konflikt om att snäva in det ytterligare. Det räcker inte att vara fossilfria, förnybart är det viktiga målet. Det blir det någon form av ideologisk kamp om man ändå ska välja bort fossilfria alternativ.

Det blir märkligt eftersom det faktiskt påverkar kärnkraftens förutsättningar genom att det inte finns något tydligt uttalat mål om att man kan våga investera i eller satsa på det. Det finns ju ett slutdatum där målsättningen är 100 procent förnybart.

Det är den frågan som inte direkt besvaras av statsrådet, regeringen eller det parti statsrådet tillhör. Varför är de inte beredda att ändra den målbilden? Det skulle kunna skapa en väldigt bred uppslutning om det övergripande målet för svensk energipolitik. Det är svårt att uppfatta det på annat sätt än att den konflikten är angelägen. Då blir frågan varför den är så angelägen, ifall det nu skulle vara en ganska liten skillnad. Vi skulle kunna se till att vi har samma målsättning för miljö, klimat- och energipolitik.

När det kommer till konkurrensen mellan kraftslagen tycker jag att svaret blir mer förbluffande av att det mer redogör för elmarknaden för slutkonsumenterna eller för en bild av att det åtminstone skulle vara tämligen likvärdig konkurrens mellan kraftslagen - åtminstone ge uttryck för något som är i närheten. Det finns inget behov av att ändra på dessa bitar.

Vi kan i närtid se det beslut som har fattats där man har gett Svenska kraftnät i uppdrag att bygga anslutningspunkter för havsbaserad vindkraft, vilket bedöms kosta närmare 40 miljarder kronor. Det är en kostnad som kraftslaget inte kommer att bära. Den byggs på en plats till havs där det inte finns några regionnät eller elanvändare. Det läggs då över på konsumenterna att bära kostnaden, vilket är det som kategoriserar och karakteriserar en indirekt subvention.

Det finns skillnader i beskattning. Exempelvis betalar vindkraften fortfarande inte för normalnivån för industrifastighetsskatten utan den har en skatt som är 60 procent lägre än normalnivån. Elcertifikatssystemet har under lång tid varit högst bidragande till att snedvrida konkurrensen, och det är inte enbart det rådande elpriset som kan ersättas utan förnybara kraftslag har haft extra ersättning till skillnad från kärnkraften.

Det har till och från funnits investeringsstöd, som regeringen har bidragit till. De har i allra högsta varit med och bidragit till den snedvridande konkurrensen. Där är Sverigedemokraternas uppfattning att vi behöver mer likvärdig konkurrens mellan kraftslagen om vi ska få det lägsta möjliga elpriset för både det rådande energipriset och överföringskostnaden.

Med rådande lapptäcke är frågan till statsrådet om inte konkurrensen behöver bli mer likvärdig mellan kraftslagen. Ser han inte ett behov av att riva upp lapptäcket?

Fru talman! Jag tackar Mattias Bäckström Johansson för kommentarerna.

I går presenterade regeringen ett brett kraftpaket som omfattar flera kraftslag, däribland också kärnkraften. Vi bjuder därmed också in alla partier till att ta gemensamt ansvar för Sveriges energiförsörjning.

Vidare har jag många gånger från talarstolen påpekat att det beslut som riksdagen har fattat inom ramen för den energipolitiska överenskommelsen med många partier, däribland Sverigedemokraterna och samarbetspartiet Moderaterna, har inneburit inte ett stoppdatum utan en målsättning. Det är inte utan att jag undrar om interpellanten vill se en konflikt här i stället för att se möjligheterna framåt.

Jag kan konstatera att när vattenkraften byggdes ut betalade staten för att bygga ut transmissionsnäten. Så gjorde staten även när kärnkraften byggdes ut. När vindkraften till havs byggs ut vill Sverigedemokraterna uppenbarligen ändra fot och säga att just detta kraftslag ska särbehandlas negativt genom att inte få transmissionsnätet betalt av staten på samma sätt som vattenkraften och kärnkraften har fått. Det är märkligt, fru talman. Alla kraftslag bör få likvärdiga villkor när de behöver det.

Sedan ska vi vara ärliga och säga att vindkraften på land har varit så pass lönsam, och är så pass lönsam, att där har staten inte sett ett behov av att gå in med subventioner för transmissionsnäten. Samma sak är det med solkraften. Men det är för att de är så otroligt lönsamma kraftslag, vilket hjälper till att pressa ned elpriserna.

När det kommer till förslagen om ersättningar för stabilitet i elsystemen kan jag konstatera att Svenska kraftnät gavs i uppdrag av regeringen för över ett och ett halvt år sedan, november 2020, att beskriva arbetet med så kallade stödtjänster och avhjälpande åtgärder samt lämna förslag till just ersättningsmodeller och regeländringar. Stödtjänster och avhjälpande åtgärder betecknar just de funktioner som Svenska kraftnät behöver anskaffa för att säkerställa driftsäkerheten eller stabiliteten i elnätet. Svenska kraftnät slutredovisade sitt uppdrag den 18 november förra året och beskriver framtida behov men också det mycket omfattande arbete som just nu pågår på området.

Därtill har regeringen gett Svenska kraftnät i uppdrag att se över målen för driftsäkerhet och även redovisa hur förändringar i tillräcklighet på olika sätt kan påverka affärsverkets möjligheter att uppnå just driftsäkerhetsmål.

Uppdragen återfinns i regleringsbrev I2021/03311 till verket och ska redovisas senast den 30 november i år. Regeringens bedömning är att Svenska kraftnät bör arbeta vidare för att så snabbt som möjligt genomföra de förändringar som behövs på området i stället för att införa något helt annat. Det är inte heller lämpligt att regeringen pekar ut två specifika kraftslag som ska få en generell ersättning. Däremot är dessa teknikslag, som alla andra teknikslag, välkomna att leverera tjänster till systemet så länge de möter de tekniska krav som Svenska kraftnät anser sig behöva.

Fru talman! Jag tackar Mattias Bäckström Johansson för kommentarerna.

I går presenterade regeringen ett brett kraftpaket som omfattar flera kraftslag, däribland också kärnkraften. Vi bjuder därmed också in alla partier till att ta gemensamt ansvar för Sveriges energiförsörjning.

Vidare har jag många gånger från talarstolen påpekat att det beslut som riksdagen har fattat inom ramen för den energipolitiska överenskommelsen med många partier, däribland Sverigedemokraterna och samarbetspartiet Moderaterna, har inneburit inte ett stoppdatum utan en målsättning. Det är inte utan att jag undrar om interpellanten vill se en konflikt här i stället för att se möjligheterna framåt.

Jag kan konstatera att när vattenkraften byggdes ut betalade staten för att bygga ut transmissionsnäten. Så gjorde staten även när kärnkraften byggdes ut. När vindkraften till havs byggs ut vill Sverigedemokraterna uppenbarligen ändra fot och säga att just detta kraftslag ska särbehandlas negativt genom att inte få transmissionsnätet betalt av staten på samma sätt som vattenkraften och kärnkraften har fått. Det är märkligt, fru talman. Alla kraftslag bör få likvärdiga villkor när de behöver det.

Sedan ska vi vara ärliga och säga att vindkraften på land har varit så pass lönsam, och är så pass lönsam, att där har staten inte sett ett behov av att gå in med subventioner för transmissionsnäten. Samma sak är det med solkraften. Men det är för att de är så otroligt lönsamma kraftslag, vilket hjälper till att pressa ned elpriserna.

När det kommer till förslagen om ersättningar för stabilitet i elsystemen kan jag konstatera att Svenska kraftnät gavs i uppdrag av regeringen för över ett och ett halvt år sedan, november 2020, att beskriva arbetet med så kallade stödtjänster och avhjälpande åtgärder samt lämna förslag till just ersättningsmodeller och regeländringar. Stödtjänster och avhjälpande åtgärder betecknar just de funktioner som Svenska kraftnät behöver anskaffa för att säkerställa driftsäkerheten eller stabiliteten i elnätet. Svenska kraftnät slutredovisade sitt uppdrag den 18 november förra året och beskriver framtida behov men också det mycket omfattande arbete som just nu pågår på området.

Därtill har regeringen gett Svenska kraftnät i uppdrag att se över målen för driftsäkerhet och även redovisa hur förändringar i tillräcklighet på olika sätt kan påverka affärsverkets möjligheter att uppnå just driftsäkerhetsmål.

Uppdragen återfinns i regleringsbrev I2021/03311 till verket och ska redovisas senast den 30 november i år. Regeringens bedömning är att Svenska kraftnät bör arbeta vidare för att så snabbt som möjligt genomföra de förändringar som behövs på området i stället för att införa något helt annat. Det är inte heller lämpligt att regeringen pekar ut två specifika kraftslag som ska få en generell ersättning. Däremot är dessa teknikslag, som alla andra teknikslag, välkomna att leverera tjänster till systemet så länge de möter de tekniska krav som Svenska kraftnät anser sig behöva.

Fru talman! Farmanbar och Socialdemokraterna pratar om en presskonferens, som att en sådan skulle hjälpa utifrån den situation vi befinner oss i. Man undrar på allvar om regeringen tror att folk kan vilseledas så lätt. Regeringen och Socialdemokraterna bär på det politiska ansvaret för den situation vi befinner oss i. Under dessa åtta år har fyra kärnkraftsreaktorer lagts ned efter att man har varit inne och attackerat dem enskilt med skattepålagor, med regler och försökt se till att de inte ska finnas kvar. Det har lagts på skattepålagor för kraftvärmen. Det är något som har lett till att det finns mycket effekt som inte är tillgänglig till följd av regeringens skattepålagor.

Vattenkraften är under attack och är utsatt för en miljöprövning som saknar politisk uppbackning i kammaren. Under en lång rad år har det inte gjorts tillräckliga insatser. Därför är det svårt med planerbar kraftproduktion. Som en följd av alla dessa bitar råder en högre grad av väderberoende med skyhöga elpriser och där hushållen och näringslivet får betala priset för den förda politiken.

Att två månader innan valet försöka släta över detta och vilseleda med att man nu är beredd att ändra sig i frågorna och att efter valet sitta ned och prata gör att jag undrar vilka statsrådet tror att man kan vilseleda på det sättet.

Frågor som rör SMR-teknik, tillståndsprocesser och regelverk för kärnkraften är något som Sverigedemokraterna återkommande har lyft upp. Såväl statsrådet som statsrådet Annika Strandhäll sa så sent som för två månader sedan att det var en felaktig prioritering att se över regelverken. Det skulle man inte ägna sig åt. Några veckor senare tycker man att det är viktigt och att man borde engagera sig i detta.

När det gäller småskalig vattenkraft har det riktats ett flertal tillkännagivanden. Det har varit utskottsinitiativ, interpellationer och skriftliga frågor. Det är en utveckling där arbetet med att få till stånd moderna miljötillstånd för aktörerna inte direkt har utvecklats på ett sätt som det finns politisk uppbackning för från riksdagen. Där har regeringen varit undflyende och inte sett till att det riksdagen har fattat beslut om efterlevs eller blir verklighet för verksamhetsutövarna. Det är något som gör att vi har förlorat mycket planerbar kraftproduktion, eller riskerar att göra det, i de södra delarna av landet.

När det gäller kraftvärmen är det nästan uppemot 2 000 megawatt som inte är tillgängliga när vi behöver elen som mest. Det är en följd av de skattepålagor som har kommit, det vill säga avfallsförbränningsskatten och andra skatter som har införts på kort tid som gör att man inte kan tillgängliggöra effekten.

Breda samtal om energipolitiken är också något som M, KD, SD och L har efterfrågat. Vi har lagt fram förslag om tillkännagivanden. Då har Socialdemokraterna röstat nej till dem i riksdagen och inte varit särskilt intresserade. Man söker mer konflikt än samtal i dessa frågor. Då blir det lite löjeväckande att två månader innan valet säga vad man avser att göra efter valet.

Statsrådet säger att vindkraft är så otroligt lönsam. Men varför är det 60 procent lägre industrifastighetsskatt för vindkraft än den normala industrifastighetsskatten? Om vindkraften är så lönsam och kan söka upp de bästa lägena, varför känner sig regeringen nödgad att försöka slopa det kommunala vetot? Det skulle ha gett vindkraften en särställning i miljöprövningen, och det är något man själv tillstod i propositionen.

Alla spår som läggs fram innebär att glida från utgångspunkten att ha en likvärdig konkurrens. Varför river man inte upp lapptäcket?

Fru talman! Farmanbar och Socialdemokraterna pratar om en presskonferens, som att en sådan skulle hjälpa utifrån den situation vi befinner oss i. Man undrar på allvar om regeringen tror att folk kan vilseledas så lätt. Regeringen och Socialdemokraterna bär på det politiska ansvaret för den situation vi befinner oss i. Under dessa åtta år har fyra kärnkraftsreaktorer lagts ned efter att man har varit inne och attackerat dem enskilt med skattepålagor, med regler och försökt se till att de inte ska finnas kvar. Det har lagts på skattepålagor för kraftvärmen. Det är något som har lett till att det finns mycket effekt som inte är tillgänglig till följd av regeringens skattepålagor.

Vattenkraften är under attack och är utsatt för en miljöprövning som saknar politisk uppbackning i kammaren. Under en lång rad år har det inte gjorts tillräckliga insatser. Därför är det svårt med planerbar kraftproduktion. Som en följd av alla dessa bitar råder en högre grad av väderberoende med skyhöga elpriser och där hushållen och näringslivet får betala priset för den förda politiken.

Att två månader innan valet försöka släta över detta och vilseleda med att man nu är beredd att ändra sig i frågorna och att efter valet sitta ned och prata gör att jag undrar vilka statsrådet tror att man kan vilseleda på det sättet.

Frågor som rör SMR-teknik, tillståndsprocesser och regelverk för kärnkraften är något som Sverigedemokraterna återkommande har lyft upp. Såväl statsrådet som statsrådet Annika Strandhäll sa så sent som för två månader sedan att det var en felaktig prioritering att se över regelverken. Det skulle man inte ägna sig åt. Några veckor senare tycker man att det är viktigt och att man borde engagera sig i detta.

När det gäller småskalig vattenkraft har det riktats ett flertal tillkännagivanden. Det har varit utskottsinitiativ, interpellationer och skriftliga frågor. Det är en utveckling där arbetet med att få till stånd moderna miljötillstånd för aktörerna inte direkt har utvecklats på ett sätt som det finns politisk uppbackning för från riksdagen. Där har regeringen varit undflyende och inte sett till att det riksdagen har fattat beslut om efterlevs eller blir verklighet för verksamhetsutövarna. Det är något som gör att vi har förlorat mycket planerbar kraftproduktion, eller riskerar att göra det, i de södra delarna av landet.

När det gäller kraftvärmen är det nästan uppemot 2 000 megawatt som inte är tillgängliga när vi behöver elen som mest. Det är en följd av de skattepålagor som har kommit, det vill säga avfallsförbränningsskatten och andra skatter som har införts på kort tid som gör att man inte kan tillgängliggöra effekten.

Breda samtal om energipolitiken är också något som M, KD, SD och L har efterfrågat. Vi har lagt fram förslag om tillkännagivanden. Då har Socialdemokraterna röstat nej till dem i riksdagen och inte varit särskilt intresserade. Man söker mer konflikt än samtal i dessa frågor. Då blir det lite löjeväckande att två månader innan valet säga vad man avser att göra efter valet.

Statsrådet säger att vindkraft är så otroligt lönsam. Men varför är det 60 procent lägre industrifastighetsskatt för vindkraft än den normala industrifastighetsskatten? Om vindkraften är så lönsam och kan söka upp de bästa lägena, varför känner sig regeringen nödgad att försöka slopa det kommunala vetot? Det skulle ha gett vindkraften en särställning i miljöprövningen, och det är något man själv tillstod i propositionen.

Alla spår som läggs fram innebär att glida från utgångspunkten att ha en likvärdig konkurrens. Varför river man inte upp lapptäcket?

Fru talman! Jag konstaterar att medan mitt parti och regeringen är beredda att ta ansvar och beredda att ta ansvar gemensamt över blockgränserna målar Sverigedemokraterna in sig i samma oklädsamma hörn som Moderaterna. De föredrar käbbel framför Sveriges bästa. Det tycker jag är beklagligt.

När det kommer till kraftvärmen, som Mattias Bäckström Johansson nämnde, är regeringens bedömning att fjärr- och kraftvärme har en viktig roll i framtidens energisystem. Det är en del av den elektrifieringsstrategi som jag presenterade i februari i år. Det är också en del av det uppdrag som nyligen, det vill säga i går, presenterades av regeringen till myndigheterna om att just ta fram en kraft- och fjärrvärmestrategi.

Kraftvärme spelar en särskilt viktig roll för att möjliggöra just en snabb elektrifiering, särskilt i städer som annars riskerar lokal kapacitetsbrist. Därför vill vi ta ett helhetsgrepp om fjärr- och kraftvärmens långsiktiga roll i det hållbara energisystemet, och därför avser vi att ta fram en sådan strategi.

När det kommer till påståendet om att regeringen vill avskaffa det kommunala vetot kan jag inte säga att detta är med sanningen överensstämmande. Regeringen tog för några månader sedan ett förslag till riksdagen om att förtydliga och utveckla det kommunala vetot, så att alla parter - kommuner, kommuninvånare, exploatörer, de som bygger verken och även elkonsumenter - i god tid ska veta när kommunerna kommer att säga nej eller ja och på vilka grunder det är baserat. Det skulle vara så i stället för en osäkerhet och den anarki som ibland verkar prägla denna marknad. Beklagligt nog röstade Sverigedemokraterna i likhet med samarbetspartiet Moderaterna nej även till detta.

Fru talman! Jag konstaterar att medan mitt parti och regeringen är beredda att ta ansvar och beredda att ta ansvar gemensamt över blockgränserna målar Sverigedemokraterna in sig i samma oklädsamma hörn som Moderaterna. De föredrar käbbel framför Sveriges bästa. Det tycker jag är beklagligt.

När det kommer till kraftvärmen, som Mattias Bäckström Johansson nämnde, är regeringens bedömning att fjärr- och kraftvärme har en viktig roll i framtidens energisystem. Det är en del av den elektrifieringsstrategi som jag presenterade i februari i år. Det är också en del av det uppdrag som nyligen, det vill säga i går, presenterades av regeringen till myndigheterna om att just ta fram en kraft- och fjärrvärmestrategi.

Kraftvärme spelar en särskilt viktig roll för att möjliggöra just en snabb elektrifiering, särskilt i städer som annars riskerar lokal kapacitetsbrist. Därför vill vi ta ett helhetsgrepp om fjärr- och kraftvärmens långsiktiga roll i det hållbara energisystemet, och därför avser vi att ta fram en sådan strategi.

När det kommer till påståendet om att regeringen vill avskaffa det kommunala vetot kan jag inte säga att detta är med sanningen överensstämmande. Regeringen tog för några månader sedan ett förslag till riksdagen om att förtydliga och utveckla det kommunala vetot, så att alla parter - kommuner, kommuninvånare, exploatörer, de som bygger verken och även elkonsumenter - i god tid ska veta när kommunerna kommer att säga nej eller ja och på vilka grunder det är baserat. Det skulle vara så i stället för en osäkerhet och den anarki som ibland verkar prägla denna marknad. Beklagligt nog röstade Sverigedemokraterna i likhet med samarbetspartiet Moderaterna nej även till detta.

Fru talman! Statsrådet säger att kraft- och fjärrvärmen är viktig. Uppenbarligen ska man dra öronen åt sig lite och fundera på att inte få sin verksamhet utpekad som viktig.

Det som regeringen har gjort för fjärr- och kraftvärmen är att man lagt på ytterligare skatter, vilket inte direkt ökar konkurrenskraften för kraft- och fjärrvärmen. Man pekar inte ens i någon mening ut den som viktig på det sättet. Man har svårt att bedriva verksamheten. Man har infört detta på kort tid och inte ens gett branschen en möjlighet att se till att få bort den mindre fossila andel som har funnits.

Gällande det kommunala vetot tillstår regeringen själv att man ger vindkraften en särställning. Man var inte beredd att till exempel se till att det skulle vara samma kommunala veto för kärnkraften som finns i miljöbalken. Där vill man behålla det på det sätt som är för vindkraften i dag. Återigen plockar man ut enskilda kraftslag för att försöka få till de förändringar som man vill ha. Man drivs mer av ideologi än av att se till att vi har en likvärdig konkurrens.

Det är det som är det återkommande problemet med denna regering. Man ser inte behovet av att driva detta utifrån att marknaden ska få avgöra och att det ska vara det mest kostnadseffektiva kraftsystemet. Man väljer alltid att peka ut den tekniska utveckling som man hoppas på med politiska verktyg.

Med den nuvarande politiska inriktningen kommer det att byggas ett kraftsystem som i allt högre grad inte kan leverera el när den efterfrågas. Överföringskapaciteten nyttjas i allt mindre grad, vilket kommer att leda till avsevärt högre elpriser än vad vi hade kunnat ha med en annan politik.

Den gångna vintern har vi fått uppleva de högsta elpriserna någonsin. Vi har redan för juni månad kunnat se att vi troligen kommer att landa på den dyraste junimånaden någonsin, och vi kommer nog att toppa förra sommarens höga elpriser.

Ska vi kunna göra resan mot fossilfrihet bygger det på att vi har el under årets alla timmar till rimliga priser men även på att vi har förmåga att producera el när vi vill använda den.

Fru talman! Statsrådet säger att kraft- och fjärrvärmen är viktig. Uppenbarligen ska man dra öronen åt sig lite och fundera på att inte få sin verksamhet utpekad som viktig.

Det som regeringen har gjort för fjärr- och kraftvärmen är att man lagt på ytterligare skatter, vilket inte direkt ökar konkurrenskraften för kraft- och fjärrvärmen. Man pekar inte ens i någon mening ut den som viktig på det sättet. Man har svårt att bedriva verksamheten. Man har infört detta på kort tid och inte ens gett branschen en möjlighet att se till att få bort den mindre fossila andel som har funnits.

Gällande det kommunala vetot tillstår regeringen själv att man ger vindkraften en särställning. Man var inte beredd att till exempel se till att det skulle vara samma kommunala veto för kärnkraften som finns i miljöbalken. Där vill man behålla det på det sätt som är för vindkraften i dag. Återigen plockar man ut enskilda kraftslag för att försöka få till de förändringar som man vill ha. Man drivs mer av ideologi än av att se till att vi har en likvärdig konkurrens.

Det är det som är det återkommande problemet med denna regering. Man ser inte behovet av att driva detta utifrån att marknaden ska få avgöra och att det ska vara det mest kostnadseffektiva kraftsystemet. Man väljer alltid att peka ut den tekniska utveckling som man hoppas på med politiska verktyg.

Med den nuvarande politiska inriktningen kommer det att byggas ett kraftsystem som i allt högre grad inte kan leverera el när den efterfrågas. Överföringskapaciteten nyttjas i allt mindre grad, vilket kommer att leda till avsevärt högre elpriser än vad vi hade kunnat ha med en annan politik.

Den gångna vintern har vi fått uppleva de högsta elpriserna någonsin. Vi har redan för juni månad kunnat se att vi troligen kommer att landa på den dyraste junimånaden någonsin, och vi kommer nog att toppa förra sommarens höga elpriser.

Ska vi kunna göra resan mot fossilfrihet bygger det på att vi har el under årets alla timmar till rimliga priser men även på att vi har förmåga att producera el när vi vill använda den.

Fru talman! Jag konstaterar att Mattias Bäckström Johansson inte nödvändigtvis har mig som motståndare utan snarare verkligheten. Det ter sig som att han hade hoppats att kärnkraften skulle vara billigare för fler att investera i än vad den är. Det ter sig som att han inte ser att resten av Europa - även länder som Frankrike, som är Europas i särklass kärnkraftstätaste land - har högre elpriser i det här läget än Sverige. Det ter sig som att han inte är beredd att ta in just den verkligheten.

Jag konstaterar för regeringens del att vi är beredda att ta ansvar gemensamt över blockgränserna med alla partier som är beredda att samtala. Jag hoppas att även Sverigedemokraterna eller deras samarbetsparti Moderaterna så småningom kommer att ta sitt förnuft till fånga och delta i samtal för Sveriges bästa och för Sveriges industris bästa. Men jag antar att framtiden får utvisa om det blir så.

Fram till dess fortsätter vi i regeringen och i mitt parti att se till att förbättra elsystemet, steg för steg för steg, för att vi ska få mer kraftproduktion på plats.

När det kommer till överföringskapaciteten, som interpellanten nämnde, kan jag konstatera att vi gör oerhört mycket.

Svenska kraftnät har de kommande tio åren 100 miljarder kronor till sitt förfogande för att uppgradera elnätet. Redan i början av året fick Svenska kraftnät ett uppdrag att se över de kortsiktiga och snabba åtgärder man kan göra för att öka överföringskapaciteten, så att vi kan flytta den billiga el som finns i norra Sverige till de södra delarna när det behövs, till exempel under kommande vinterperiod. Det är ett arbete som de har tagit på allvar. Jag ser också fram emot de långsiktiga arbeten som de håller på med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag konstaterar att Mattias Bäckström Johansson inte nödvändigtvis har mig som motståndare utan snarare verkligheten. Det ter sig som att han hade hoppats att kärnkraften skulle vara billigare för fler att investera i än vad den är. Det ter sig som att han inte ser att resten av Europa - även länder som Frankrike, som är Europas i särklass kärnkraftstätaste land - har högre elpriser i det här läget än Sverige. Det ter sig som att han inte är beredd att ta in just den verkligheten.

Jag konstaterar för regeringens del att vi är beredda att ta ansvar gemensamt över blockgränserna med alla partier som är beredda att samtala. Jag hoppas att även Sverigedemokraterna eller deras samarbetsparti Moderaterna så småningom kommer att ta sitt förnuft till fånga och delta i samtal för Sveriges bästa och för Sveriges industris bästa. Men jag antar att framtiden får utvisa om det blir så.

Fram till dess fortsätter vi i regeringen och i mitt parti att se till att förbättra elsystemet, steg för steg för steg, för att vi ska få mer kraftproduktion på plats.

När det kommer till överföringskapaciteten, som interpellanten nämnde, kan jag konstatera att vi gör oerhört mycket.

Svenska kraftnät har de kommande tio åren 100 miljarder kronor till sitt förfogande för att uppgradera elnätet. Redan i början av året fick Svenska kraftnät ett uppdrag att se över de kortsiktiga och snabba åtgärder man kan göra för att öka överföringskapaciteten, så att vi kan flytta den billiga el som finns i norra Sverige till de södra delarna när det behövs, till exempel under kommande vinterperiod. Det är ett arbete som de har tagit på allvar. Jag ser också fram emot de långsiktiga arbeten som de håller på med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.