Fru talman! Jag delar Hans Rothenbergs uppfattning. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi, som regeringen nu gör, stärker den svenska sjöfarten ekonomiskt, strategiskt och systematiskt. Det är ett sådant arbete som regeringen har gjort under de här åren med nationell plan och godstransportstrategin.
Det är också viktigt att vi ökar den egna kapaciteten. Vi behöver en ökad inflaggning. Vi har under de här åren lyckats öka den något, men vi måste upp väsentligt mer.
Det är helt rätt - jag tycker att pandemin tydliggjorde att vi är i ett annat läge. Det var otroliga problem med besättningsbyten och stora utmaningar för sjöfarten. Tack vare gott samarbete mellan rederier och mellan länder lyckades vi ändå säkra en väl fungerande försörjningsstruktur och se till att sjöfarten kunde klara utmaningarna.
Nu, i en annan säkerhetspolitisk miljö, ser vi dock andra utmaningar. Det är faktiskt inte protektionism, utan det handlar om att säkerställa att ett land kan klara ofärdstider. Skulle man se det ideologiskt skulle man kunna säga att detta kommer efter en våg med globalisering, avreglering och nyliberala marknadsmodeller på 90-talet och 2000-talet. Jag tror att alla inser att ett land ändå behöver säkerställa att det finns ett antal grundläggande strukturer. Precis som på andra avreglerade marknader där vi nu tar ett fastare grepp kommer vi att behöva göra det för att säkerställa att vi har kapacitet inom ramen för totalförsvaret eller inom ramen för vad Sverige ska klara av framöver.
Jag vill passa på att säga att det är viktigt att inte bara se detta ur ett svenskt perspektiv. Hans Rothenberg har ju jobbat mycket med europeiska frågor, fru talman, och vet att det pågår ett arbete med att gemensamt inom EU stärka sjöfarten med gröna korridorer och med Fuel EU Maritime för att se till att sjöfarten ställer om sina bränslen och minskar klimatpåverkan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi i Sverige kom ju nyligen tillbaka och blev invalda i styrelsen för IMO, vilket gör att vi nu i världsorganisationen International Maritime Organization kan ha direkt inflytande över de internationella regler som finns.
Det är helt rätt. Vi har gjort väldigt mycket under de här åren. Jag vågar påstå att det sällan har pratats så mycket sjöfart som under den här tiden. Detta har också märkts i form av tydliga ekonomiska prioriteringar från regeringens sida och en nationell samordnare för sjöfart. Jag tror att detta verkligen har ökat kunskapen om sjöfartens potential hos väldigt många transportköpare, hos åkerier, hos företag och inte minst hos kommuner och regioner, som har investerat mer i hamnar för att se vad de kan göra för att stärka sjöfarten.
Vi måste också på europeisk och internationell nivå slåss för sjysta villkor till sjöss, bättre klimatomställning och gemensamma regler som skapar trygghet och förutsägbarhet.
Vi tittar naturligtvis på de förslag som Blå tillväxt har lyft fram. Jag utesluter varken tonnagebeskattning, stämpelskatt eller, för den delen, enprocentaren. Jag vill dock vara tydlig med att vi i den pandemi som kom mitt i detta valde att göra andra prioriteringar och att kraftigt stärka sjöfartsstödet, förbättra förutsättningarna för omställning till sjöfarten och skjuta till resurser till inte minst Sjöfartsverket i flera omgångar för att farledsavgifterna inte skulle behöva höjas kraftigt. Det hade drabbat svensk sjöfart.
Jag tror att vi är överens både om att det behöver göras mer framöver och om att det behöver växeldras gällande vad som är näringens och branschens intresse och engagemang för att göra det attraktivt att jobba inom sjöfarten och vad som är politikens ansvar för resurser och långsiktiga spelregler.
Låt oss fortsätta att arbeta tillsammans för det. Jag gläds åt att det även i trafikutskottet nu råder en bredare samsyn när det gäller sjöfarten.