Arbetsplenum - Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilaterala organisationer - 2022-06-17

Herr talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilaterala organisationer, och jag vill börja med att yrka bifall till Moderaternas reservation 1.

Sveriges engagemang i världen har historiskt haft stor betydelse för många människor. Och jag tror att många står bakom principen att Sverige ska ta ansvar och göra vad vi kan för människor i nöd. Om de senaste åren har lärt oss någonting är det att världen inte blir tryggare utan alltmer oförutsägbar och osäker. Samtidigt tror jag att många ställer sig frågan om vi faktiskt har koll på pengarna. Enligt många granskningar, inklusive den vi debatterar i dag, är svaret på frågan nej.

Riksrevisionen har granskat regeringens och Sidas arbete med biståndspengarna som går till multilaterala organisationer. Riksrevisionen har inte tittat på resultat eller utfall från dessa pengar utan på hur regeringen och Sida arbetar med utbetalningarna. De har då funnit flera allvarliga systematiska brister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Granskningen visar att det saknas tydligt formulerade mål i de strategier som styr det kärnstöd som regeringen beslutar om. Man har också funnit att det inte görs några systematiska, dokumenterade uppföljningar av resultat eller hur kärnstöden bidrar till de svenska biståndsmålen.

Granskningen visar också att regeringens beslut, och underlagen från Utrikesdepartementet, saknar information om vad som varit avgörande för vilka organisationer som ska få kärnstöd - och hur mycket pengar de ska få. Det görs heller inga riskanalyser och framgår inte vilka styrkor och svagheter som vägts in i beslut om vart pengarna ska gå.

Sidas hantering anses i huvudsak vara ändamålsenligt utformad, men regeringen och UD behöver avsevärd förbättring.

Herr talman! Det här är allvarlig kritik. Sverige lägger årligen stora summor pengar på bistånd till multilaterala organisationer, som FN och Världsbanken.

Totalt är det fråga om 27,2 miljarder, alltså ungefär hälften av det svenska biståndet. Och mer än häften av det, 16 miljarder, är icke öronmärkt så kallat kärnstöd.

Det är denna summa som regeringen fattar beslut om, och det är denna summa som det alltså inte finns tydligt formulerade mål om, som det inte görs några riskanalyser om, som inte följs upp och som nu kritiseras av Riksrevisionen. 16 miljarder!

"Det är redan från början en svår uppgift att följa hur svenska biståndspengar bidrar till de multilaterala organisationernas resultat. Det gäller särskilt kärnstödet. Just därför är det viktigt med väl underbyggda beslut och ändamålsenliga uppföljningar. Tydliga mål och god uppföljning bidrar till effektivitet." Detta säger riksrevisor Helena Lindberg.

Svenskt bistånd har både höjts till skyarna och kritiserats hårt flera gånger om. Men bara för att vissa delar är bra gör de inte kritiken mindre befogad. Jag kan lyfta fram flera exempel, för tydlighetens skull.

SVT:s Uppdrag granskning 2016 avslöjade att ett korrupt bondekooperativ i Zambia förskingrat upp till 30 miljoner kronor från Sida. Eller när EBA kritiserade det svenska biståndet till Tanzania. Det svenska biståndet visade sig bara ha marginellt, om alls, bidragit till fattigdomsreduceringen i landet och i stället skapat ett biståndsberoende. 50 år och 50 miljarder svenska kronor senare - och vi debatterar fortfarande om det svenska biståndet behöver ett omtag.

Vidare har Riksrevisionen kommit med ett antal rapporter bara den senaste tiden som visar på betydande systembrister.

Riksrevisionens Vem, hur och varför är den senaste rapporten som visar på att det inte går att följa Sidas val av samarbetspartner och på ett behov av tydlighet och fokusering. Varje år förmedlar Sida flera miljarder i internationellt bistånd. År 2020 var det 26,2 miljarder kronor, och den största delen går till utomstående partner som alltså inte går att följa.

Riksrevisionens granskning av Sidas garantiinstrument visade att trots att ledningen säger att man prioriterar användningen av instrumentet känner medarbetarna på plats en press på sig att hellre göra stora utbetalningar. Kostnadseffektivitet ses som en utmaning. Det är inte okej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Garantiinstrumentet är ett fantastiskt verktyg som bör användas i mycket högre utsträckning! Agenda 2030 är i mångt och mycket en tillväxtagenda, och ämnar vi nå målen måste vi också börja tänka utifrån det perspektivet. Det innebär att på riktigt prioritera satsningar som bidrar till tillväxt och en utvecklingspolitik som har som mål att länderna ska kunna stå på egna ben. From aid to trade måste bli utgångspunkten.

Men nu debatterar vi Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilaterala organisationer. Det är en annan rapport som kommit med hård och berättigad kritik. 16 miljarder kronor är ingen struntsumma. Det är 16 miljarder av skattebetalarnas pengar som inte har tydliga mål och som inte följs upp. Är det rimligt?

Det är viktigt att konstatera att det traditionella biståndet endast är ett verktyg av många för att bekämpa fattigdom och förtryck. Sverige är och ska vara en stark röst i världen för mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och rättsstatens principer. Det finns många sätt, utöver det traditionella biståndet, för Sverige att försvara och främja våra värderingar och principer i utlandet.

Vi ser i dag hur andra stater, med intressen och värderingar som skiljer sig från våra, försöker stärka sitt globala inflytande. Dels skapas nya multilaterala samarbeten utanför de etablerade organisationerna, dels ökar auktoritära stater sitt engagemang i olika FN-organ.

Utvecklingen riskerar att få negativa konsekvenser för internationellt samarbete såväl som för Sveriges förmåga att vara med och forma normer och standarder, vilket är avgörande för vårt lands välstånd.

Sverige har en lång historia av globalt engagemang, inte minst genom FN-systemet. I regeringens resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer som lämnades till riksdagen våren 2020 konstaterades att FN-systemet består av över 200 organisationer och att Sverige är en av de större givarna till ett flertal av dessa organisationer.

Ett välfungerande utvecklingssamarbete och ett framgångsrikt svenskt engagemang i de multilaterala organisationerna förutsätter ett strategiskt och samlat förhållningssätt som tar sin utgångspunkt i våra politiska prioriteringar.

Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilaterala organisationer visar på motsatsen - ett spretigt och ogenomtänkt förhållningssätt utan tydliga mål, uppföljningar eller riskanalyser. Jag ställer frågan igen: Är det rimligt?

Moderaterna anser att Sverige bör strategiskt fokusera det multilaterala biståndet till ett fåtal organisationer utifrån svenska prioriteringar. De multilaterala organisationer som Sverige ger stöd till ska vara organisationer där Sverige har god kontroll och inflytande. I egenskap av stor givare till internationella organisationer måste Sverige kunna ställa krav för att värna sina intressen i en alltmer oförutsägbar värld.

Herr talman! Sverige och Norden har någonting unikt att erbjuda. Det är tydligt när man hör hur diskussionerna går i många av de multilaterala organisationerna. När jag befann mig i FN i New York fick jag höra att det pågår en ständig dragkamp om de mänskliga rättigheterna. Våra gemensamma värderingar om mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer är någonting alldeles särskilt. Här är det självklart, men globalt kan det anses vara unikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det måste därför utan tvivel vara så att vi aldrig får hamna i en position där vi åker med i baksätet på den enorma FN-bilen, utan det måste vara vi som styr. Där Sverige bidrar med stora summor pengar ska vi också ha stort inflytande och engagemang.

Herr talman! Jag stannar där och ser fram emot en spänstig debatt.

Herr talman! Vi debatterar i dag svenskt bistånd via multilaterala organisationer, baserat på en färsk rapport från Riksrevisionen.

Jag vill först yrka bifall till vår reservation nummer 2, som sammanfattar våra synpunkter i det här ämnet och den följdmotion vi skrivit till Riksrevisionens rapport.

Sverigedemokraterna vill sedan många år liksom Riksrevisionen att regeringen noggrannare ska analysera i hur hög grad organisationer som får kärnstöd från Sverige faktiskt uppfyller de mål som vi har satt upp för vårt bistånd. Regeringen måste också kunna dra slutsatser av sådana uppföljningar och som konsekvens minska eller avsluta kärnstödet till organisationer som inte uppfyller dessa mål.

Regeringen måste även ställa höga krav på att organisationer som får kärnstöd från Sverige är tillräckligt transparenta med kostnader såsom arvoden och ersättningar, internt men också i fråga om deras partner ute i biståndsländerna. Där rör det sig ofta om NGO:er av olika slag.

Jag vill bara säga att här hemma tror många att NGO:er alltid är ideella organisationer drivna av höga etiska mål av ett eller annat slag. I många fall handlar det dock om från ländernas regeringar mer eller mindre fristående konsultföretag i vad vi kan kalla biståndsbranschen. Jag vill nämna detta eftersom jag upplever att det finns en lite väl idealistisk och i värsta fall godtrogen syn på det som har etiketten NGO. En sådan syn är inte alltid befogad. Det är därför viktigt att också NGO:ers verksamhet och kostnader redovisas och följs upp noggrant.

Naturligtvis finns det många väldigt väl fungerande NGO:er som verkligen är ideella. Jag skulle särskilt vilja framhålla kyrkornas verksamhet, som väldigt ofta har låga overheadkostnader men gör ett väldigt stort arbete på frivillig basis.

Antalet FN-organisationer och även till FN knutna fonder såsom Green Climate Fund och Global Environment Facility - det finns många - har växt under lång tid. Det här är knappast effektivt. Det riskerar att leda till väldigt höga overheadkostnader och faktiskt också till rent dubbelarbete.

Visst, FN-organisationerna håller generellt mycket hög kvalitet, men de har också mycket höga löner och kostnader. Sverige bör därför verka för sammanslagningar av FN-organisationer och av internationella fonder kopplade till FN.

Dessutom behöver inte Sverige samarbeta med alla FN-organisationer och fonder. Som föregående talare sa skänker vi pengar och är bland de största givarna till ett väldigt stort antal av dem. Om vi i stället koncentrerade oss på ett mindre antal skulle det minska arbetsbördan här hemma och låta oss lägga mer tid på ett närmare samarbete med dem vi fokuserar på. På det sättet skulle vi få bättre kontroll över hur pengarna används och större möjlighet till inflytande.

Generellt sett vill Sverigedemokraterna att biståndet fokuseras på såväl färre länder som färre temaområden och färre organisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Vi vill även att en större andel av biståndsprojekten bedrivs som bilaterala projekt, vilket är lite av motsatsen till det vi pratar om i dag. På det sättet kan vi upprätthålla den höga kompetensen hos svenska experter, och det behöver vi om vi ska kunna satsa på rätt projekt med de internationella organisationerna och vara någorlunda säkra på att våra skattebetalares pengar gör nytta där. Vi kan också på det sättet bedriva bistånd själva inom områden där Sverige har erkänt hög kompetens, exempelvis beträffande energi och skog.

Biståndet måste till sin natur till stor del vara katastrofbistånd. Det finns alltid krig och kriser där människors liv är i fara och där akut hjälp behövs. Men de fattigaste länderna kan inte utvecklas om de är permanent biståndsberoende och bara får upprätthållande stöd.

Om dessa länder inte kan komma igång med att utveckla produkter som kan exporteras och om de inte deltar i internationell handel kommer deras fattigaste medborgare att förbli extremt fattiga. Det räcker inte med bistånd till exempelvis appar för kvinnliga, eller för den delen manliga, småföretagare. Det behövs också sådant som vägar och stabil elförsörjning för att producerande företag ska kunna etablera sig, producera för export och möta kundernas krav på hög kvalitet och jämn leverans.

Herr talman! I Sverige kritiserar vi ofta Kina för att ha ett egenintresse i att ge bistånd till just tung infrastruktur av olika slag. Men det är kanske dags att inse att Kina ofta välkomnas av mottagarländerna just för att Kina erbjuder hjälp med de här sakerna.

Biståndet måste vara hjälp till självhjälp, med målet att det en vacker dag knappt alls ska behövas längre. Vi ska inte bidra till hållbar fattigdom. Vi ska bidra till hållbar utveckling.

Föregående talare sa också att garantiverksamheten är ett effektivt verktyg. Vi går alltså in som garanter för att olika länder och projekt ska få låna pengar. Det är effektivt, förutsatt att de här projekten håll under noggrann kontroll och att vi går in i garantiverksamheten i projekt där vi själva har stor kompetens.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till vår reservation 3 under punkt 1.

Herr talmannen kan bekräfta att om jag inte gör det innan jag ger mig hän finns det en överhängande risk att jag glömmer det. Det har hänt förut.

Vi debatterar som sagt Sveriges bistånd till multilaterala organisationer och vår finansiering av multilaterala organisationer. Det här är ett ämne som jag tror förtjänar att debatteras mer, för Sverige är och ska vara en stark och trygg givare och en stark och trygg part i att bistå och hjälpa till att bygga upp det multilaterala systemet.

Om det här finns det, tror jag, i grunden ganska stor samsyn här i kammaren och i Sverige i stort. Vi som ett litet land vet vikten av ett starkt, robust och tryggt multilateralt system. Vi vet att om vi ska klara av att bygga frihet men också säkerhet och trygghet i världen måste det finnas former för att samarbeta kring de frågorna, och det måste finnas styrka i systemet som ska bygga upp detta.

Precis som ledamoten Storckenfeldt var inne på i sitt anförande är vi tyvärr i ett läge där det här undergrävs. Det undergrävs på grund av bristande vilja från andra länder att backa upp det multilaterala systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Tyvärr har det gått så långt att vi är i ett läge där det finns stater och krafter som aktivt försöker undergräva eller kapa det multilaterala systemet.

Det här är något som vi i riksdagens utrikesutskott tydligt slog fast i vårt betänkande om Sveriges Kinapolitik. Det är ett exempel där vi har slagit fast detta. Där uttryckte vi för första gången att den kinesiska ledningen ser sig som engagerad i en systemkonflikt mellan sitt auktoritära system och de fria, demokratiska rättsstaterna i Sverige och Europa, som vi vill värna. Detta påverkar också det multilaterala systemet i stort.

Den andra grunden är att vi tyvärr har varit lite för okritiska när vi har tagit oss an denna uppgift. Här kan det låta som att jag är lite självmotsägande, herr talman, men jag ska försöka att göra det tydligt vad jag och Centerpartiet menar. Det är självklart att vi ska vara med och starkt bidra till, bygga upp och bygga vidare på det multilaterala systemet. Men det är inte det enda verktyg vi har för att verka för en fri, fredlig och trygg värld.

Vi har ibland, framför allt när det gäller bistånds- och utvecklingspolitiken, lite för okritiskt skickat in finansiering i det multilaterala systemet på bekostnad av det vi gör bilateralt eller via svenska organisationer, i direkt partnerskap med andra länder och organisationer i andra länder. Det handlar om det multilaterala kontra det bilaterala.

Detta, herr talman, är en grund i Centerpartiets utvecklingspolitik. Vi vill uppvärdera det bilaterala arbetet.

Låt mig ge ett exempel på hur det jag försöker beskriva kan te sig. Vi har under lång tid haft en diskussion i den svenska politiken om förvaltningskronan och förvaltningsanslagen. Vi vill inte att den andel av kostnaden som går till ren förvaltning, till lönerna för de tjänstemän som ska administrera detta arbete, ska bli alltför stor i förhållande till det som gör praktisk nytta ute på marken.

Detta är i grunden en väldigt sund ambition. Jag tror att alla kan förstå den och att de flesta kan skriva under på den. Men den har lett till en problematik som handlar om att vi har velat minska förvaltningskostnaderna i det bilaterala arbetet så mycket att vi har tappat effekt.

Även om jag som liberal har väldigt svårt för byråkrati har byråkratin sin roll. Det är den som ger grunden för att vi sedan ska kunna utföra ett effektivt arbete. När vi har låtit den administrativa sidan i det bilaterala arbetet förtvina lite för mycket har vi också tappat i effekt.

Samtidigt har vi inte ställt samma krav när det gäller den finansiering som vi skickar in i det multilaterala systemet. Där kan man ha förvaltningsutgifter som är markant högre än i det bilaterala arbetet. Men ändå låter vi okritiskt finansiering gå in där.

Detta tror vi att vi måste komma till rätta med. Vi tror att lösningen är att i högre grad konkurrensutsätta och jämföra utförandet av utvecklingspolitiken. När vi skickar in en krona eller en summa pengar i utvecklingspolitiken och utvecklingsarbetet behöver det oftare ske en utvärdering av vem som kan förvalta den kronan bäst och få bäst utvecklingsresultat. Det är detta som bör vara fokuset, snarare än vilka som har högst eller lägst förvaltningskostnader: vilka som lyckas göra mest nytta.

Det här är inte lätt, herr talman. Men det gläder mig att se att detta, även om vi inte har kommit dit Centerpartiet skulle vilja, för första gången finns med i regleringsbreven till Sida och i deras strategidokument. Det tror jag är en ganska sund utveckling, herr talman, för det innebär att vi i stället för att fundera på om vi ska arbeta bilateralt eller multilateralt funderar på vem som får mest effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det är precis detta jag försöker uttrycka i en av de reservationer som jag har yrkat bifall till här i dag: att vi ska jämföra vem som får mest pang för pengarna, på ren svenska.

Den andra delen handlar om hur vi ser på det multilaterala systemet. Vi har alltför ofta sett detta som en enda stor helhet, och lägger vi in en krona någonstans i systemet är det av godo. Vi behöver ha en mer kritisk hållning också till vilka som levererar mest och får mest effekt, mest pang för pengarna, inom det multilaterala systemet.

Det kan låta radikalt, herr talman. Men i någon utsträckning gör vi redan detta i dag. Vi finansierar vissa organisationer starkare för att vi ser att de får stark effekt eller för att vi vet att andra stater inte kommer att gå in med stöd. Det här är något som jag helt enkelt tycker att vi bör erkänna, utveckla och tänka mer kritiskt, nyanserat och grundligt kring.

Ta till exempel en organisation som UN Women. Jag tror att alla här inne tycker att de gör ett gott arbete och att stödet till dem är en del av det multilaterala stödet som har ett gott syfte. Vi vet också att vi, om inte den svenska finansieringen funnits, hade fått in mindre stöd till den organisationen, och vi hade fått ett mer riktat stöd som vridits utifrån andra länders intressen. Då är det av stor vikt att Sverige är med och ger ett starkt stöd och att vi vågar ge ett starkt så kallat kärnstöd i stället för öronmärkt stöd.

Här blir resonemanget återigen lite komplicerat, herr talman - jag vet det. Men detta är också ett sätt att ställa krav och styra lite mjukare och klokare i den riktning vi vill se. Det gör vi inte genom att, som vissa länder, gå in med en stor andel riktat, öronmärkt stöd utan genom att behålla kärnstödet men på rätt ställen och till rätt organisationer i det multilaterala systemet.

Vi kan ibland behöva öronmärka vårt stöd, när vi inte är säkra på att kärnstödet tillräckligt tydligt uppnår de syften vi vill eftersträva i det multilaterala systemet. Kalla det för ett upplyst egenintresse, herr talman! Men det här blir ett sätt att bibehålla det som är värdefullt och ofta tas upp som ett starkt värde med Sveriges inspel: Vi vågar satsa på kärnstödet och ser till att man har de grundläggande förutsättningarna att verka som multilateral organisation, samtidigt som vi är tydliga med i vilken riktning vi vill att det multilaterala systemet ska gå.

Efter detta ganska invecklade och krångliga men - tro mig! - passionerade anförande vill jag använda mina sista sekunder, eftersom det här är min sista debatt i utrikesutskottets hägn, till att tacka kollegorna, utskottskansliet och alla de människor inom och utanför politiken, i Sverige och andra länder, som vi har fått jobba med den här mandatperioden. Jag är oerhört stolt över att jag under några få, korta år, tillsammans med denna kammare, fått verka för en bättre, friare, fredligare, tryggare och säkrare värld. Jag önskar er lycka till i det fortsatta arbetet!

(Applåder)

Herr talman! Tack, Magnus Ek, för ett engagerat anförande! Jag och ledamoten är överens om att Sverige bör stärka sitt engagemang i EU för att vi gemensamt ska kunna få genomslag i större instanser som FN. I våra motioner använder vi lite olika ord, men grunden är ändå densamma. Ett starkt svenskt engagemang i EU är en förutsättning för att nå genomslag i FN, inte minst i frågor som rör mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och rättsstatens principer. Många av dessa områden är på tillbakagång just nu, och det pågår ständiga kamper kring dem i FN-systemet. Här tror jag att Sverige kan göra mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Min sista fråga i Sveriges riksdags kammare till ledamoten Magnus Ek är därför: Hur anser ledamoten att Sverige kan stärka sin roll i EU för att få genomslag för liberala värderingar internationellt?

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för repliken! Du vet hur mycket jag tycker om replikskiften och lite levande debatt här i kammaren. Det är skönt att få avsluta på det viset.

Ledamoten har helt rätt i att vi ofta har en debatt om finansieringen och omfattningen av det svenska statliga bidraget till utvecklingspolitiken. Men vi diskuterar alltför sällan innehållet och hur vi förstärker detta. Där tror jag att ledamoten Storckenfeldt har skjutit in sig precis rätt i sin replik. Vi behöver fundera på hur vi mer kan använda EU som ett verktyg för vårt vidare engagemang ute i världen.

Vi har resonerat en hel del om detta, liksom Moderaterna har gjort i sina motioner på detta område. Jag tror att vi förutom att göra det vi ofta talar om när vi diskuterar EU-politiken - försöka få upp värderingar på bordet och låta EU vara en värderingsstyrd union som fortsätter att föra värderingar om demokrati och rättsstat ut i världen - också behöver vara en mer drivande kraft när det gäller hur EU:s bidrag till utvecklingspolitiken utvecklas.

Vi har konkretiserat detta genom att säga att även EU bör fokusera sin utvecklingspolitik och sedan låta medlemsstaterna på ett tydligare sätt bära vidare det de själva fokuserar på. Det här är inte lätt. Men om vi kollar på till exempel vårt eget land ser vi att vi har vissa styrkor som andra EU-länder kanske inte har. Vi fokuserar starkt på vissa frågor som andra EU-länder kanske inte fokuserar på. Låt oss då arbeta starkt för dem och oftare bli utförare av EU:s bidrag till utvecklingspolitiken.

När det gäller det multilaterala systemet tror jag att vi behöver tänka lika strategiskt från EU:s sida som jag tycker att vi bör göra från Sveriges. Vi ska inte vara fega när det gäller att ha utsända på så många ställen som möjligt i det multilaterala systemet. Om vi ska få de resultat vi vill se och om vi vill att systemet ska genomsyras av de värderingar som vi bär med oss behöver vi också ha utförare som tar med sig dem in.

Vi vill alltså se fler svenskar och fler européer med tydligare uppdrag och en stark och sammanhållen strategi från medlemsstatsnivån, via EU och in i det multilaterala systemet.

Herr talman! Detta blir mitt sista replikskifte med Magnus Ek. För det vill jag be om ursäkt, för det är också, tror jag, min första replik på Magnus Ek. Jag vet ju hur mycket han tycker om replikskiften, så jag förstår inte att jag inte utnyttjat denna möjlighet tidigare. Men nu är vi här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Magnus Ek har nu gjort lumpen för samhället, och det är dags att vända hem till gården. Jag vill tacka honom för hans genuina engagemang, för biståndet behöver engagerade människor som bryr sig på djupet. Det har jag utan tvekan känt att Magnus har bidragit med.

Att sitta i riksdagen är ett av de finaste uppdragen man kan få, precis som talmannen sa här i veckan, och att sitta i utrikesutskottet är något alldeles särskilt. Vi har ofta långa möten och diskuterar stora frågor, frågor som verkligen får en att känna tyngden av det uppdrag man fått förtroendet att utföra.

Men utrikesutskottet har också en annan dimension. Vi har oftast väldig god stämning oss emellan. Det är en samling människor som brinner för att göra världen till en bättre plats och som är rungande överens om frågor som mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer.

Jag upplever att Magnus Ek har lämnat ett avtryck, inte bara i riksdagens protokoll, utan hos många av oss som har fått möjligheten att lära känna honom. Stort tack, Magnus Ek, för din samhällstjänst, och tack för att all kunskap, glädje och engagemang som du bidrar med!

Herr talman! Ledamoten Storckenfeldt vet att jag har sagt att jag liksom inte får tillåta mig själv att bli sentimental innan den 11 september, för då kommer jag att stanna av alldeles för mycket. Men vi får väl göra ett undantag här i kammaren i dag.

Det är ett fantastiskt uppdrag som vi bär. Vi är verkligen privilegierade som får vara med och vara en del av det här arbetet. Vi vet också att det frestar på. Man lever och andas arbetet för en bättre värld. Det är underbart, men det är också krävande.

Jag har gjort det sedan jag var rätt ung; vissa skulle säga orimligt ung. Det är helt rätt för min del att kliva vidare, växa vidare och göra andra saker i livet. Men även om det är helt rätt kommer det dagar och stunder när man har oerhört dåligt samvete. Det tror jag att många som avslutar sin tid här kan känna. Hur kan man sluta när det finns så mycket kvar att göra? Det finns ju så mycket som behöver bli bättre och rättas till i världen, och det finns folk som verkligen behöver det stöd och den hjälp vi kan ge. Hur i hela friden ska man kunna gå från att göra det?

Att beskriva det som en samhällsplikt kanske låter konstigt för dem som inte har haft uppdraget, men det är väl funnet, och vi får väl se om jag har gjort min plikt hittills. Jag har tillsammans med er andra här inne försökt att göra den plikten och bidra. Jag kommer att gå vidare med mitt dåliga samvete men med en lättnad inför att göra annat, en lättnad att det är andra som får ta de där långa mötena.

Jag tillåter mig att göra något som jag sällan gör här, nämligen att låta tron lysa igenom lite: Ni ska veta att det inte bara är minnen och tacksamhet jag bär med mig - jag kommer också att tänka på er, och ni kommer att vara med mig i mina böner. Lycka till och tack för allt!

(Applåder)

Herr talman! Det finns en lång historia av starka relationer mellan Sverige och FN med dess institutioner samt en hög tilltro till deras förmåga att bedriva utvecklingsarbete. Det multilaterala samarbetet och biståndet utmanas av nationalistiska och reaktionära strömningar runt om i världen. Sverige har en viktig roll att tillsammans med dem som tror på en multilateral världsordning motarbeta denna utveckling, samtidigt som vi inte får blunda för bristerna inom organisationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det multilaterala biståndet är beroende av medlemsstaternas bidrag. Under senare år har flera fonder och program fått mindre pengar till kärnverksamheten eftersom medlemsländerna tenderat att i stället öronmärka bidrag till utvalda projekt eller länder där givaren har nationella intressen. Det försvårar FN:s långsiktiga insatser för social och ekonomisk utveckling.

Trenden att villkora stödet till FN genom öronmärkta projekt behöver vändas. Kärnstödet behövs för att det multilaterala biståndet ska kunna bedrivas långsiktigt och effektivt. Det behövs även när det uppstår oväntade situationer där snabb omställning är nödvändig, vilket inte minst pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har visat. Kärnstöd är dessutom mer demokratiskt eftersom organens beslutsfattande församlingar då styr över budgetarna och inte de länder som betalar mest.

Självklart ska regeringen och Sida hela tiden söka vägar för att förbättra sitt arbete och träffsäkerheten med biståndet. Därför välkomnar jag Riksrevisionens rapport, som sett några förbättringsområden som jag förväntar mig att både regeringen och Sida hörsammar. Samtidigt hoppas jag att inte andra partier ser detta som en anledning att minska biståndet eftersom minskade resurser absolut inte kommer att innebära mer utveckling.

Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 4.

Även om inte bistånd allena räcker för att få till en rättvis värld där alla människor får de mänskliga rättigheterna tillgodosedda är biståndet oerhört viktigt för att komma en bit på vägen till att nå målen med Agenda 2030.

Det är dessutom vår skyldighet som ett land som delvis byggt våra rikedomar på andra länders bekostnad att stötta låg- och medelinkomstländers utveckling mot mer rättvisa och välmående samhällen.

Redan före pandemin såg vi hur länder började röra sig i alltmer konservativ, patriarkal och auktoritär riktning och hur människor fick allt svårare att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Efter en period med förbättringar i världen började antalet fattiga och hungriga att öka liksom antalet flyktingar, med allt som ett liv på flykt innebär i form av minskade inkomster, sämre hälsa, färre barn i utbildning och fler flickor som gifts bort.

Allt detta förstärktes under pandemin, och vi har fått otaliga rapporter om hur människors fri- och rättigheter inskränktes, hur fler kvinnor och flickor utsattes för våld och sexuella övergrepp, hur inkomsterna minskade kraftigt och hur tillgången till skola och vård försämrades.

Detta skedde i alla länder men slog mycket hårdare mot de allra fattigaste. Sedan Ryssland anföll Ukraina har läget förvärrats än mer. Livsmedelskrisen detta medför kommer att drabba många. På detta har vi klimatförändringen som orsak till försämringarna i världen. Dessa försämringar kommer att eskalera i snabb takt om vi inte på allvar tar tag i klimatkrisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Herr talman! Biståndet är viktigt och gör skillnad, och Sverige är erkänt duktiga på bistånd. Det har bekräftats varje gång jag träffat parlament, organisationer och människor som mottagit vårt bistånd och av olika undersökningar, såsom den av OECD-Dac 2019.

Jag står stolt upp för att minst 1 procent av bni ska avsättas till att nå en rättvis värld där alla får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Dessutom bör i enlighet med Parisavtalet ytterligare additionella medel till klimatbistånd budgeteras.

Dock brister regeringen i att i målkonflikter inte låta Agenda 2030 väga tyngre än att använda bistånd till att exempelvis hindra flyktingar från att ta sig från Turkiet till EU-länder, kräva att Afghanistan ska ta emot dem som Migrationsverket inte gett uppehållstillstånd eller, som nu, göra oförsvarbara avräkningar.

Under flera år har jag yrkat att Sverige ska verka för att stryka skrivningar i OECD-Dacs regelverk som tillåter att biståndspengar används för skuldavskrivningar, utländska studenter vid högskolor i givarländerna och flyktingmottagande. Tyvärr har regeringen inte hörsammat detta, och nu står vi här med regeringens beslut om skamligt höga avräkningar. Sverige kommer att bli det land i OECD som tar störst andel av utvecklingsbiståndet till kostnader för flyktingmottagande.

Det största mottagarlandet för utvecklingsbistånd från Sverige är numera Sverige. Detta i en tid då de flesta av ledarna i de olika FN-organen, inklusive FN:s generalsekreterare António Guterres, uppmanat länder att inte göra avräkningar för flyktingmottagning. Detta i en tid när omvärldens behov av en rättvis, jämlik och jämställd värld är större än på länge. Detta i en tid när vår solidaritet behövs som allra mest.

Herr talman! För oss i Vänsterpartiet är det självklart att vi ska ta emot flyktingar från Ukraina, och precis som vi vänsterpartister alltid ställt upp konkret för flyktingar som kommer till Sverige gör vi det för dem som kommer från Ukraina.

Däremot är det osolidariskt och osmakligt att ta flera miljarder från tidigare aviserade anslag när regeringen ger skatteavdrag för att människor med pengar inte ska behöva betala fullt pris för att få sina våningar städade eller få schäslongen från Svenskt Tenn ihopmonterad, speciellt när finansministern själv slagit fast att svensk ekonomi är motståndskraftig tack vare starka offentliga finanser. Dessa avräkningar kommer att få förödande konsekvenser för de allra mest behövande i världen men även för Sveriges anseende i biståndsvärlden.

Från att ha varit ett land att lita på har vi nu alltså brutit en massa ingångna avtal och dessutom legitimerat andra länder att göra likadant. De senaste månaderna har jag haft svårt att vara stolt över svensk biståndspolitik.

Herr talman! Inte trodde jag, som liten tjej på Hisingen, att jag en dag skulle få den stora ynnesten att bli riksdagsledamot. Det har varit tuffa, lärorika och fantastiska fem år. Men i vintras tog jag beslutet att inte ställa upp för omval för att i stället ge mig ut på nya äventyr. Detta är alltså min sista debatt. Därför vill jag ta tillfället i akt att tacka de fantastiska människor jag mött under mina fem år som riksdagsledamot.

Jag märker att min beräknade talartid är uppnådd, men jag tänker gå emot mina duktig flicka-instinkter och ägna mig åt lite civil olydnad under denna sista debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Jag vill börja med att tacka alla de organisationer som på olika sätt arbetar med mänskliga rättigheter och som sett till att jag hållit mig på tårna. Utan er hade det varit svårt att utveckla politiken.

Jag har ju ett lite krångligt namn, så jag vill passa på att tacka talmännen, som nästan alltid lyckats uttala det rätt.

Jag vill även tacka utrikesutskottets kansli, som med integritet och gedigen kunskap bistått mig när jag undrat över något eller behövt bli påmind om saker. Riksdagens internationella kansli har varit guld värt i mitt uppdrag som ledamot i OSSE-delegationen.

Givetvis måste jag skicka ett stort tack till all personal i riksdagen som sett till att jag som ledamot sluppit krångel när jag befunnit mig här: städarna, vakterna, helpdesk, servicecentret och kammarkansliet, som alltid möter en med glada kommentarer och fantastisk service.

Sist men inte minst: Ett stort tack till alla er riksdagsledamöter som jag arbetat med i olika utskott, delegationer och partiöverskridande grupper. Vi håller inte alltid med varandra, eller rättare sagt: Vi håller nästan aldrig med varandra. Men utan våra diskussioner hade jag varit en sämre politiker. Jag vill önska er alla en riktigt trevlig sommar, men jag hoppas ändå att mitt parti utklassar er på valdagen.

(Applåder)

Herr talman! Det här blir mitt allra sista replikskifte i Sveriges riksdag med Yasmine Posio. Vi får se hur många Armaniskjortor - nu var det schäslongen från Svenskt Tenn - som vi hinner prata om. Det är ett stående inslag i alla våra debatter.

Men till det seriösa: För Moderaterna är det tydligt att det svenska bidraget till de multilaterala organisationerna behöver minska. Om vi inte kände det i ryggraden tidigare gör vi det utan tvekan efter att den här rapporten har kommit. Det värsta en moderat vet är slöseri med skattebetalarnas pengar, och en del av det handlar faktiskt om att ha god kontroll och att följa upp.

Riksrevisionens rapport utgår såklart inte från genomförda projekt och resultat. Men det är det som är en del av problemet - att uppföljningar inte görs när det gäller de stora mängder kärnstöd som Sverige ger.

I Vänsterpartiets motion skriver man att fler länder bör öka sitt kärnstöd till det multilaterala biståndet och att Sverige bör verka för detta. Det vore fantastiskt om fler bidrog. Det hade gjort mycket om fler var med och bidrog till att minska fattigdom och förtryck. Samtidigt skriver man att man inte får blunda för bristerna i organisationerna. Men jag upplever att Vänsterpartiet ibland väljer att göra just detta. Min fråga är därför: Hur anser Yasmine Posio att det svenska kärnstödet kan bli bättre?

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för frågan! Svaret är: Först och främst genom att just fler länder bidrar till kärnstödet.

Helena Storckenfeldt lyfte i sitt anförande att det inte är så att alla länder i FN står upp för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Därför är det bra att man har de multilaterala organisationerna, där vi också har utrymme att uttrycka vad vi tycker och tänker kring de frågorna.

FN-systemet har ju redan börjat reformeras. Tidigare har man jobbat som i silor inom de olika programmen. Men nu sker reformer så att man inom länderna ska samarbeta mer mellan de olika FN-organisationerna. På så sätt kommer man att få till ett mer effektivt bistånd, där man med ett helhetsgrepp tar tag i de stora problem vi har i samhället. I Agenda 2030 kan vi ju inte välja bara ett mål som vi prioriterar. Allting hänger samman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det största problemet inom FN är trots allt vetot i säkerhetsrådet, och det är en helt annan fråga. Det löser vi inte med bistånd, men det är det som vi i Vänsterpartiet ser som ett väldigt stort problem inom FN. Detta gör att vi inte alltid kan angripa konflikter på det sätt som skulle behövas.

Detta med slöseri med skattemedel är spännande. För vad sägs om att skattemedel ges till startups och innovationer, som nästan alltid misslyckas ett flertal gånger innan de träffar rätt? Varför får aldrig bistånd gå lite fel?

Helena Storckenfeldt säger att det vore fantastiskt om fler bidrog men vill själv minska det svenska kärnstödet. Jag får liksom inte det att hänga ihop.

Herr talman! Jag och Yasmine Posio skulle kunna stå här hur länge som helst, men jag kommer att gå ifrån detta ämne och säga:

Detta är som sagt vårt allra sista replikskifte, och det är något alldeles särskilt. Yasmine har varit en värdig motståndare att möta i debatterna, och jag kan ärligt säga att jag kommer att sakna henne och hennes brandtal på den grova göteborgskan, som tar mig hem till Tynnered, där jag växte upp.

Yasmine har inte bara varit en värdig motståndare i debatten. Hon har också tagit systerskapet på allvar och välkomnat mig som ny i utrikesutskottet. Jag kommer aldrig att glömma min allra första debatt för utrikesutskottet. Yasmine kom fram till mig, skinande glad. Hon välkomnade mig och sa att det inte spelade någon roll att jag var ny. Hon skulle minsann ta replik på mig.

Herr talman! Det har nog inte varit ett enda möte, eller anförande, utan att Yasmine har nämnt kvinnors och flickors situation i olika delar av världen, och det uppskattar jag. Vi tycker olika i många frågor, precis som Yasmine sa, men i SRHR-nätverket har vi funnit många stora gemensamma nämnare, och den samarbetsviljan och det engagemanget är guld värt.

Jag vill önska Yasmine ett stort lycka till med vad hon än tar sig an. Vi tycker oftast olika, men engagemanget för en bättre värld delar vi, och det är faktiskt värt mer än alla våra olikheter.

Tack för din samhällstjänst, Yasmine! Tack för ditt engagemang, och tack för systerskapet!

Herr talman! Stort tack, Helena Storckenfeldt, för dina ord!

Alla som lyssnar här nu ska veta att jag har haft väldigt roligt när jag har knåpat ihop mina exempel. Jag är väldigt nöjd med räkneexemplet i mitt allra första replikskifte med just Helena Storckenfeldt. För att belysa att mindre pengar inte ger mer valde jag att åka bil, även om jag som vänsterpartist självklart inte äger en egen bil. Men jag skulle alltså med bil från mitt kära Länsmansgården på Hisingen till riksdagen, men då jag bara tankat 70 procent av den bensin som krävdes kom jag bara till Norrköping. Det var i och för sig trevligt, för då kunde jag besöka Arbetets museum. Men jag kom ju inte fram till mitt mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det kan tyckas väldigt främmande för utomstående att en moderat och en vänsterpartist kan prata och skratta och även vara överens om vissa politiska frågor, men det är en viktig del av vår demokrati. Att vi inte tar till våld utan som medmänniskor ser till att umgås på ett trevligt sätt bidrar till ett bättre samhälle.

Ännu häftigare är det när vi reser till andra länder, där våldet är ständigt närvarande. Många gånger har människor i de länderna frågat mig om vi verkligen kommer från olika partier när vi kan sitta runt samma bord.

Sedan är ju både Storckenfeldt och jag kvinnor, och kvinnor har tvingats stötta varandra i det patriarkat vi lever i. I till exempel i riksdagens SRHR-grupp och när det gäller de fruktansvärda områden vi jobbar med där - våldtäkt som vapen, könsstympning och abortrestriktioner - är det nödvändigt att både prata om det vi upplever som jobbigt och även skoja till det för att orka kämpa vidare. Eftersom Storckenfeldt har nära till skratt har kanske just vi haft extra roligt. Dessutom har vi som stora politiska motståndare under våra replikskiften tvingats vässa våra argument, vilket också varit en systerskapande gest som gjort oss båda lite kaxigare och mer skärpta som politiker.

Tack, Helena, för det! Fortsätt att stå upp för kvinnors rättigheter både här i Sverige och i världen!

(Applåder)

Herr talman! Efter dessa gemenskapsaktiviteter ska vi gå tillbaka till ämnet. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5.

Bistånd är viktigt, både för att bistå medmänniskor i akuta katastrofer och för att bidra till att lyfta människor och länder ur fattigdom till självförsörjande i demokratiska samhällen, där barnen får utbildning, där mänskliga och medborgerliga rättigheter försvaras och där man har förutsättningar att förverkliga sina livsdrömmar. Det bidrar till stabilare samhällen och en stabilare värld med mindre konflikter, där människor inte känner behov av att lämna hus och hem, familj, släkt, vänner och annat för att söka sig en bättre och tryggare tillvaro någon annanstans.

Riksrevisionens granskningar är alltid nyttiga och ger konkreta förslag om hur förbättringar kan uppnås, för bättre kostnadseffektivitet, för att bättre följa god förvaltning och för att minska risken för exempelvis korruption.

Därför är det också viktigt att regeringen följer de rekommendationer som ges - allt för att landets medborgare ska vara trygga i att varje krona används på absolut bästa sätt och verkligen går till det ändamål den är avsedd för. För att vi ska kunna utvärdera måste det finnas tydliga mål för verksamheten och att avsändaren, i det här fallet regeringen, Utrikesdepartementet och Sida, har gjort en analys av vilken organisation som är bäst lämpad att förverkliga de målen.

I föreliggande rapport är den övergripande slutsatsen att regeringens och UD:s hantering av kärnstödet, som alltså går utan öronmärkning, kan utformas mer ändamålsenligt. Riksrevisionen pekar på förutsättningar för bättre samverkan mellan regeringen och Sida gentemot organisationerna och lämnar några rekommendationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det är anmärkningsvärt att Riksrevisionen rekommenderar regeringen att säkerställa att det finns tydliga och uppföljbara mål för vad regeringen vill uppnå med de strategier som styr Sveriges kärnstöd. Vidare uppmanas regeringen att säkerställa att UD gör en dokumenterad riskanalys inför regeringens beslut om kärnstöd och att man regelbundet följer upp riskanalysen.

Riksrevisionens förslag låter ju minst sagt rimliga och nödvändiga. Jag blev ärligt talat både förvånad och rent av bestört över att det inte redan görs.

Herr talman! Kristdemokraterna värnar om biståndet, för solidariteten med människor i andra länder men också för ett gott förvaltarskap. För att upprätthålla legitimiteten för biståndspolitiken och enprocentsmålet måste varje skattekrona användas så effektivt som möjligt. Tyvärr pekar Riksrevisionens granskning på stora brister i regeringens sätt att hantera biståndet.

Regeringen behöver därför noga följa upp alla Riksrevisionens rekommendationer, särskilt dem som gäller rutiner och dokumentation. Regeringen behöver göra en helhetsöversyn av kärnstödet som metod för utbetalning av svenskt bistånd. Regeringen och UD behöver bättre kunna avgöra om kärnstöd till en viss organisation är det mest effektiva sättet att uppnå de svenska biståndspolitiska målen, och det behöver ske skyndsamt.

Den mest omfattande kritiken i Riksrevisionens rapport gäller just avsaknaden av tydliga mål för kärnstödet och bristande riskanalys av det. UD:s underlag tydliggör inte vilka omständigheter som har avgjort regeringens beslut om kärnstöd. Det gör det svårt att bedöma om biståndet bidrar till att svenska biståndsmål uppnås. Det går inte att följa hur de svenska pengarna används.

Regeringen behöver därför förbättra styrningen av UD genom tydligare direktiv. Samverkan mellan UD och Sida behöver också underlättas. Sida efterfrågar detta, men regeringen har inte följt upp det.

År 2014 gjorde Riksrevisionen en motsvarande granskning av det multilaterala biståndet. Då uppdagades liknande brister. Riksrevisionens kritik i den rapport vi nu debatterar ligger i linje med vad som anförs i en särskild utredning från OECD:s biståndskommitté Dac från 2019, det vill säga den granskning som regeringen och många andra gärna hänvisar till, eftersom vi generellt sett fick väldigt goda omdömen där. Dac konstaterar att svenskt bistånd är ambitiöst och skickligt genomfört, men det finns viss kritik mot Sveriges höga bidrag till olika FN-organ, ofta i form av kärnstöd. Svenska staten måste hantera hur organisationernas mål relaterar till de svenska biståndsmålen och till stor del förlita sig på organisationernas system för kontroll och uppföljning. Det innebär utmaningar som vi behöver jobba mer riktat med.

Herr talman! Att kanalisera biståndet genom ett trögt och många gånger ineffektivt FN-system är ett vårdslöst sätt att använda skattepengar på, och det riskerar att urholka legitimiteten för biståndspolitiken. Det krävs nytänkande.

De myndigheter och organisationer som administrerar biståndet måste parallellt stärkas för att upprätthålla en hög kvalitet. Det måste säkerställas att kapaciteten att administrera och följa upp biståndsinsatser är hög. Behoven i världen är stora, och medel ska inte gå förlorade på grund av dålig kontroll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

FN gör många viktiga utvecklingsinsatser runt om i världen i en tid när vi ser att behoven ökar inom flera humanitära områden som bekämpning av hunger och att hjälpa människor ur fattigdom till självförsörjning. Men det är också ett faktum att flera FN-organ har kantats av skandaler och korruption. Så sent som i går kom nyheten att Finland fryser sina utbetalningar till FN i väntan på en egen utredning. Det är absolut nödvändigt att FN blir mer transparent, så att man kan följa pengarna och se att de hamnar där de är avsedda för att göra nytta för världens fattiga, för klimatet och för kvinnors rättigheter.

Svenska skattemedel får inte hamna i orätta händer. I och med att Sverige är en av de större givarna till FN har regeringen ett ansvar för att aktivt verka för att FN-organ reformeras och blir mer resultatinriktade, transparenta och effektiva.

De sista sekunderna av min talartid vill jag använda för att tacka kansliet och mina kamrater i utrikesutskottet för ett trevligt verksamhetsår. Jag önskar er allt gott och en god sommar vart ni än tar vägen i världen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för en god debatt.

Det är känt att vi liberaler alltid och även fortsatt står upp för ett generöst bistånd. Enprocentsmålet behöver försvaras, upprätthållas och stärkas. Minst 1 procent av Sveriges finansiella medel ska gå till bistånd. Det är rimligt att ett land som Sverige, som är rikt, utvecklat och som har höga ambitioner när det gäller demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, är väldigt aktivt i världen också genom biståndet.

Såsom världen utvecklas kommer vi förmodligen att behöva ge mer bistånd och inte mindre. Vi kommer nog att behöva ge additionellt klimatbistånd, alltså klimatbistånd utöver biståndet på 1 procent. Vi har lanserat en modell för det på EU-nivå, där man skulle kunna ta pengar från EU:s så kallade klimattullar och använda för klimatbistånd.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och allt som händer i Ukraina nu blir också ett exempel på saker som kan hända i vår omvärld och som innebär, herr talman, att vi behöver vara beredda att ge additionellt bistånd. Vi liberaler har varit mest offensiva med att föreslå mer pengar. Vi har till exempel sagt att 10 miljarder ska tas från beredskapsreserven. Det handlar inte bara om bistånd, men en stor del av det är bistånd.

Herr talman! Samtidigt som vi behöver ge mer bistånd behöver vi också göra biståndet bättre. Det är det som denna debatt om Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilaterala organisationer handlar om. Detta är väldigt viktigt. Flera av FN:s viktiga organisationer och mycket av FN:s viktiga arbete med bistånd är kroniskt underfinansierade.

Jag måste säga att jag håller med Vänsterpartiet när ledamoten Yasmine Posio uttrycker att fler länder måste bli bättre på att bidra till det multilaterala systemet. För mig innebär det inte att Sverige ska minska sitt engagemang. Vi måste tvärtom se till vad som är effektivt och samtidigt konstatera att det arbete som FN utför, och som ofta är kärnan i mycket av världens biståndsarbete, är just gravt underfinansierat. Och det kommer inte att bli bättre med mindre finansiering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Däremot saknar jag lite grann ett resonemang från Vänstern om hur man vill se till att det blir tydligare styrning, bättre uppföljning, mer kostnadseffektivitet och mer transparens.

Herr talman! Samtidigt är det uppenbart att högern, om jag uttrycker mig lite slarvigt, ibland blir lite för dålig på att uttrycka behovet av att just stärka biståndet också ekonomiskt.

Det var någon här som tidigare sa att bara för att vissa delar är bra blir inte kritiken mindre befogad. Det är sant, alltså att bara för att vissa delar av biståndet är bra blir inte kritiken mot biståndet mindre befogad. Men det är också sant åt andra hållet, alltså att bara för att det finns befogad kritik är biståndet inte dåligt. Tvärtom, när det finns befogad kritik på ett område som är viktigt måste man hantera denna kritik. Det finns kritik när det gäller kostnadseffektivitet, och det finns kritik när det gäller transparens och styrning. Då ska man åtgärda dessa saker.

Jag vill yrka bifall till Liberalernas reservation 6, som just handlar om bättre uppföljning, transparens, styrning och kostnadseffektivitet.

När man lyssnade på Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson, Oscar Sjöstedt, i Sveriges Radio för en tid sedan - det kan ha varit en lördagsintervju - kunde man höra att det blev ett huvudnummer för Sverigedemokraterna att skära ned på biståndet. Det är inte en särskilt bra metod. Om man bryr sig om biståndet på riktigt kan inte lösningen på att det ibland finns problem vara att man skär ned på det.

Jag tror tvärtom att det är svårare att genomföra förändringar - att reformera biståndet så att vi får bättre kostnadseffektivitet, bättre uppföljning, transparens och styrning - om man samtidigt ska skära ned på biståndet. Det blir en ansträngning på biståndssystemet. Det är bättre att upprätthålla och kanske till och med stärka biståndet samtidigt som man genomför en reformering så att pengarna används på ett bättre sätt.

Herr talman! Det är väldigt synd när debatterna här i kammaren blir så polariserade att man antingen bara vill ha mer bistånd eller bara vill ha mindre bistånd. I själva verket vill vi att biståndet ska vara generöst. Jag vill i och för sig gärna se mer, men det får också gärna bli mer effektivt. Det är det som denna rapport visar, tycker jag.

Herr talman! Jag vill faktiskt också säga några avslutande ord. Jag ställer upp för omval och ämnar fortsätta i riksdagen, men alla mina kollegor gör inte det.

Yasmine Posio från Vänsterpartiet och jag tycker sällan lika. Men i biståndsfrågor tycker vi ganska ofta lika, i frågor om mänskliga rättigheter tycker vi ganska ofta lika och i frågor om SRHR, jämställdhet och den feministiska utrikespolitiken tycker vi ganska ofta lika.

Ibland kan det framstå som att vi här i riksdagen är så oerhört oense. Och vi är oense här inne, och det blir lite skådespeleri när vi dramatiserar de politiska skillnaderna. Det är en viktig del av demokratin eftersom det synliggör skillnaderna för väljarna. Men det är också så att vi har väldigt trevligt och roligt tillsammans och delar ett engagemang. Detta vet talmannen men kanske inte de som lyssnar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Av just detta skäl är jag väldigt glad över att ha haft min sista tid under denna mandatperiod tillsammans med Yasmine, och er andra också såklart, eftersom vi klickar lite extra bra.

Jag skulle också vilja säga någonting om Magnus Ek som också slutar. Detta har varit hans sista debatt, och han har sprungit ut från kammaren. Det blir nästan en inramning av detta.

Magnus och jag har följts åt under väldigt många år. Han var förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund när jag var förbundsordförande för Liberalernas ungdomsförbund. Vi tycker faktiskt förvånansvärt sällan lika. Vi tycker lika om mycket. Vi vill ha lägre skatter, färre regleringar för företag och så vidare. Men han vill ha lite mer subventioner och sådant som centerpartister brukar hålla på med.

En fråga där vi inte tycker lika handlar om att Magnus Ek är rojalist och jag är republikan. En gång lovade Magnus Ek att om Centerpartiets ungdomsförbund skulle bli för republik skulle han komma klädd i en Napoleondräkt till deras kongress. Han svek detta löfte och drog tillbaka till det i sista sekund. Då köpte jag en Napoleondräkt och åkte till den där kongressen. När förslaget om republik vann hos Centerpartiets ungdomsförbund tvingades han ha på sig denna Napoleondräkt. Den som kan sin historia inser att det är lite ironiskt, eftersom Napoleon avskaffade republiken.

Denna typ av otyg brukar vi utföra mot varandra. Och jag har varit på Magnus Eks logdanser ett par gånger och hoppas få komma tillbaka nu efter pandemin när de drar igång igen.

Jag minns den sista middagen som vi hade med Ung Allians inför förra valet hemma hos mig i Tensta. Det var Magnus, Benjamin Dousa från MUF och Christian Carlsson från KDU som nu är ledamot i riksdagen. Jag tänker mig att när vi har infört republik i Sverige, när Magnus Eks logdanser nere i Östergötland är tillbaka, när talmannen kanske tillåter upptåg med maskeraddräkter i kammaren och när Alliansen har återuppstått kommer jag och Magnus att få stå här igen och debattera. Jag får därför säga: Välkommen tillbaka!

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för alla inlägg i debatten.

Jag brukar vara bland de sista talarna i de här debatterna, vilket gör att jag ofta stryker stora delar av mitt anförande för att inte upprepa vad tidigare talare har sagt.

Jag ska inte heller gå in i den debatt som vi i utskottet har ägnat oss åt de senaste dagarna, nämligen vad som är skillnaden mellan en rojalist och en monarkist. Det har nog faktiskt varit en av de mest frejdiga debatter jag varit med om i utrikesutskottet - och då är medlemmarna i det här gänget ändå ganska debattglada, för att uttrycka det milt.

En betydande del av det svenska biståndet går till internationella organisationer, bland annat FN, Världsbanken och regionala utvecklingsbanker. Det är detta vi diskuterar i dag, vilket typ alla redan har sagt. Jag har gått igenom de senaste årens inlägg i denna debatt, och det finns ett hyfsat genuint stöd i riksdagen för det multilaterala biståndet. Men låt mig börja i en annan ände!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Det första Einstein sa när han fick höra talas om atombombssprängningen i Hiroshima var det prosaiska: Åh, ve! Två månader senare stod Einstein som medförfattare till ett öppet brev i The New York Times, tillsammans med framstående amerikanska senatorer, personligheter och adjungerade domare i USA:s högsta domstol. De skrev: Den första atombomben förstörde inte bara staden Hiroshima; den sprängde också våra nedärvda, föråldrade politiska idéer. Bland dessa idéer fanns nationell suveränitet.

De menade att FN-stadgan bara var första början. De skrev vidare: Vi måste sikta på en federal världskonstitution, en rättsordning som gäller i hela världen, om vi ska kunna förebygga ett nytt kärnvapenkrig.

Efter andra världskriget fanns det från både vänster och höger och från olika idétraditioner en vilja att bygga en ny världsordning - och göra det på riktigt. Tre år efter krigsslutet kom den första versionen, som kom att heta Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. En av dem som var med och skrev den hette Stephane Hessel. Han och flera av de andra som skrev den är så kallade stora män, men deras idealism kom från upplevelsen av förödelse.

Det var inte ovanligt att personer bar på dessa erfarenheter efter världskriget, och det fanns en allmän längtan efter att bygga något mer robust än Nationernas Förbund. De som ville bygga den nya världsordningen hade alla sina egna ingångsvärden gällande hur den skulle se ut. Mahatma Gandhi tyckte att en världsfederation måste bygga på icke-våld medan andra, främst britter och amerikaner, ville bygga en världsordning på angloamerikansk, demokratisk grund.

Tanken om evig fred och idealet om ett enat Europa kan spåras så långt tillbaka som till Tysk-romerska rikets dagar, och stora och religiösa tänkare har skrivit om Guds rike på jorden. Men när Förenta Nationerna skapades var det inte utifrån religiösa eller visionära, utopiska ideal utan utifrån en politisk kompromiss - eller, som Dag Hammarskjöld uttryckte det: "FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet."

Nu, med kriget i Ukraina i vårt närområde och flera brutala krig längre bort, är den världsordning som gällt sedan andra världskriget kanske inte död men åtminstone naggad i kanterna. Sverige tror fortfarande på det internationella samarbetet, vilket inte minst visar sig genom det stöd vi ger till det multilaterala systemet, men vi som land har en uppgift de kommande åren: att få fler länder att tro på och stötta den internationella ordningen. Annars faller den.

Vi måste också hela tiden se på detta med kritiska ögon. Det är därför vi välkomnar Riksrevisionens kritik och rapport och kommer att arbeta in den i vårt system. Det finns ett ordspråk som lyder: När smällarna kommer ser man var sprickorna går. Jag brukar tänka på det ibland. Visst är det så att det har blivit en rad smällar i världen - förutom Rysslands krig i Ukraina befinner sig stora delar av världen i en pandemi.

FN skapades ur våld och kaos, och i dag är det endast samarbete som kan lösa de kriser som finns både i nuet och framöver. Det är väldigt tydligt. Världens länder är sammanlänkade, och det är centralt att vi har väl fungerande multilaterala organisationer. Inget enskilt land kunde lösa pandemin, och så är det även med klimatkrisen och den nuvarande hungerkrisen. Detsamma gäller den hälsokris vi ser nu, liksom flyktingkrisen, krisen för biologisk mångfald och den ekonomiska kris som sköljer över oss. Detta kräver att länder följer internationella regelverk, regleringar, överenskommelser och samarbeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Vi stöttar bland annat WHO, Världshälsoorganisationen, som ska samarbeta gällande den globala hälsoresponsen. Vi stöder de humanitära organisationerna och fonderna, som UN Ocha och Internationella Röda Korset, liksom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, som är till för att lindra de ekonomiska effekterna av pandemin och påbörja en återuppbyggnad där krigen dragit fram. Hälsofonder som den globala vaccinalliansen Gavi och Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria kämpar för att upprätthålla hälsosystemet på landnivå.

World Food Programme besökte riksdagen här i veckan, och det var inte direkt några glädjebudskap vi fick höra. 49 miljoner människor i 43 länder hotas av akut svält, vilket riskerar att destabilisera dessa länder ytterligare. På det stora hela i världen hungrar hundratals miljoner människor. För första gången flyr fler människor på grund av klimatet än på grund av konflikter. Terrororganisationer som al-Qaida och Daish utnyttjar detta. Chefen för World Food Programme säger att deras arbete är långsiktigt men att de med tanke på att problemen är enorma måste prioritera bland isbergen som ligger framför Titanic. Rysslands aggression i Ukraina gör att livsmedelssituationen är än mer hotad.

Det internationella samarbetet i världen är sårbart och bygger på ett skört system av ekonomiska stöd och bidrag. Alltför få är beredda att ge så kallat kärnstöd med flexibilitet och möjlighet att agera när kriser sätter in. En avgörande fråga är också den om effektivitet. Därför är det viktigt att se till att agera snabbt och effektivt mot oegentligheter och korruption när sådant uppkommer. Korruption äter upp de framgångar som sker.

Det är detta vi har - inget annat. Det är också detta system vi måste försöka bygga vidare på och reformera när så är möjligt. Vi måste även visa att våra värderingar när det gäller demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och mänskliga rättigheter är värda att slåss för. Den globala arenan är i praktiken en scen för värderingar om framtiden. Det Sverige gör kanske bara är en droppe i havet, men vad består havet av om inte en mängd olika droppar?

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och tackar för möjligheten att framföra mina åsikter.

Jag vill också tacka mina kamrater i utskottet, vilket jag tror är tredje gången - det är inte lätt att vara stockholmare på en fredag, för när man bor här får man ta några extra debatter som man inte hade räknat med.

Det här uppdraget är varierande, kan man lugnt säga: Nu ska jag vidare ut till Sätra och sparka fotboll med ett par tonåringar. Blir det lika lyckat som förra gången jag sparkade fotboll, i Husby, får jag nog möjligheten att uppsöka sjukvården i Region Stockholm och se moderat regionpolitik!

(Applåder)

Herr talman! FN:s generalsekreterare António Guterres, Achim Steiner på UNDP och Filippo Grandi på UNHCR har alla bett biståndsgivande länder att inte skära i biståndet för att bekosta flyktingmottagande från Ukraina - inte för att de flyktingarna inte ska tas emot utan för att de biståndsgivande länderna har råd att bekosta flyktingmottagandet utan att ta från biståndet. Jag håller med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Sverige skulle exempelvis kunna sluta med de ojämlikhetsskapande rutbidragen till människor som har råd att betala fullt pris för att få våningen städad eller Armaniskjortan tvättad. Men se, det tycker inte Socialdemokraterna! Det visar att det där med arbetarklassens internationella solidaritet inte står så högt upp på listan för dem som sitter i regeringen. Detta har vi redan debatterat, för några veckor sedan, men jag vill gärna upprepa det nu när vi ändå talar om multilateralt bistånd.

Nu är det inte de multilaterala organisationerna som får mindre bistånd från Sverige i år, då de redan har fått sina utlovade medel. De multilaterala organisationerna förstår dock att det i slutändan kommer att drabba även dem om civilsamhällets organisationer, som är proffs på att möta människorna på marken inom de olika områden de företräder, inte får de medel som de utlovats och därmed måste avbryta sitt jämlikhets-, jämställdhets- och demokratiskapande arbete. Detta kommer att göra utsatta människor än mer utsatta, och då blir det fler människor som de multilaterala organisationerna måste göra allt för att försöka rädda från fattigdom och svält.

Herr talman! Jag undrar fortfarande hur ett parti sprunget ur arbetarklassen kan ta ett beslut om att minska på det solidariska stödet till världens allra mest utsatta.

Herr talman! Yasmine Posio och jag kommer ju från början från samma parti, men 1917 valde de att ta ut skilsmässa från oss. Sedan har partierna haft lite olika utveckling.

Precis som Yasmine Posio sa hade vi den här debatten för några veckor sedan, och jag ska inte upprepa mig mer än nödvändigt.

Vi följer de regelverk som finns enligt OECD-Dac. Jag vill lägga till att ukrainarna visar en fantastisk motståndsvilja och kämpar unikt. De ryska styrkorna lider oerhörda förluster, vilket också gör att många ukrainare har sluppit att fly. Det har i sin tur gjort att det nu betalas tillbaka strax över 1 miljard kronor till de olika biståndsorganisationerna här i Sverige, som gör ett fantastiskt arbete.

Jag hoppas att Ryssland kommer att få sitt Poltava - inte vårt Poltava - och att de kommer att förlora. Det kommer att leda till att vi inte behöver ta mer pengar än nödvändigt, enligt de regelverk som vi följer. Jag hoppas att det kommer att betalas tillbaka mer.

Herr talman! Tack, Anders Österberg, för svaret, även om jag naturligtvis inte är helt nöjd med det!

Politiker beskylls emellanåt för att leva i en bubbla, till skillnad från icke-politiker, som lever i verkligheten. Vad gäller för Anders Österberg?

Vid en första anblick kan man börja undra, då Anders gärna börjar sina anföranden med någon historisk händelse som inte sällan involverar en kung. Men vi som jobbat nära Anders känner till alla hans resor för att i solidaritet med andra stötta organisationer och grupper av människor i Kurdistan, Zimbabwe och nu senast Ukraina, för att nämna några. Om ni ber Anders att visa klipp från Zimbabwe får ni se vilket genomslag han haft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Men det handlar inte enbart om människor i världen utan även om människorna i hans närhet. När pandemin slog till drog Anders igång en grannsamverkan där de som kunde handlade åt dem som smittats och inte hade någon som kunde hjälpa dem eller inte hade råd med hemkörning. Hur många sådana insatser Anders gjorde under den tiden vet nog inte ens han själv.

Anders har ett sätt som får en att känna sig som världens mest intressanta person men lyckas också få med en på saker som man inte hade räknat med. Det kan ha hänt att jag har stått och tagit emot människor som kommit till ett seminarium anordnat av Anders och att han i sista sekund kommit på att det behövs ytterligare hjälp för att få in dem i riksdagen.

Jag vet att Anders Österberg, i arbetarklassens internationella solidaritetsanda, kommer att fortsätta vara engagerad i att få till sammanhållning men också i att få till bättre levnadsvillkor för människor såväl i sin närmaste omgivning som i omvärlden.

Lycka till med allt du tar dig för!

Herr talman! Nu kommer det att komma tillbaka.

"Vi är dock emot den globala handeln som den ofta bedrivs i dag, på orättvisa villkor och med en orättvis fördelning av de vinster som handeln genererar. Orättvisa handelsvillkor och ojämlika möjligheter att delta i världsekonomin är några av huvudförklaringarna till att vår värld fortfarande är så ojämlik och att klyftorna mellan och inom länder i stora delar av världen fortsätter att växa." Det var från Yasmine Posios första debatt i riksdagen, herr talman. Det ska dock helst inte läsas på västgötska utan på göteborgska; då blir det ännu mer äkta.

Så har det varit hela vägen - ledamoten har mullrat och åskat mot orättvisor samtidigt som hon alltid har representerat Solstrålegatan i Göteborg på ett alldeles underbart sätt. Karl Marx sa en gång att intresset aldrig ljuger, och det stämmer. Det har aldrig varit någon tvekan om vem Posio representerar. Hon har ofta lyft fram dem som inte har någon egen röst och deras perspektiv.

Detta är några få enkla rader från mig till dig, Yasmine Posio. De kommer aldrig att göra ditt engagemang rättvisa.

Det sägs att du kommer att göra andra saker ute i världen. Jag har med mig en sak från Zimbabwe. Det sägs att du ska knyta den runt din arm och gnida på den - krama den - när du saknar hemmet; då kommer hemmet snart att uppenbaras för dig. Stort lycka till i ditt fortsatta engagemang för världen och det du gör!

(Applåder)

Herr talman! Jag trodde att Anders Österberg skulle vara kvar efter valet. Jag får be om ursäkt för att jag inte har förberett ett så vackert avskedstal som de andra har gjort till varandra.

Vid den förra biståndsdebatten den 28 april citerade jag ur Fänrik Ståls sägner om vikten av rättsstatens principer. Då som nu handlade det om relationen till Ryssland gällande rättsstaten. Jag skämdes lite för att jag gick in i historiska exempel, men nu har jag, som ganska ny i utrikesutskottet, insett att jag inte behövde göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Ledamoten Österberg tog upp det tysk-romerska riket och, framför allt, FN och vikten av att upprätthålla både rättsstaten och världsfreden. Men är det inte ett problem att FN:s område hela tiden växer? Det blir allt fler organisationer och allt fler fonder. Är det därför vi inte riktigt märker att FN har slutat att fungera som fredsskapande organisation? Supermakternas vetorätt ställer till det och skulle behöva reformeras. Den grundläggande uppgiften för FN - att verka för fred - verkar ha försvagats successivt.

Vi ser också hur de kanske viktigaste FN-organisationerna - ledamoten nämnde WHO och World Food Programme, och jag skulle vilja lägga till UNHCR, som arbetar med flyktingläger - ständigt är underfinansierade. Jag tror att det är en följd av en alltför stor flora av olika fonder och organisationer.

Min fråga är: Är Socialdemokraterna och regeringen beredda att se över hur många organisationer FN faktiskt har och hur många vi ger bistånd till? Är ni beredda att försöka verka inom FN för att det blir färre organisationer och mer sammanslagningar?

Herr talman! Det sägs ofta att politiker inte svarar på frågor, men svaret på frågan är ja. Låt oss bara gå in lite på analysen av vad som är problemet. Det är lite grann en fråga om vad som är hönan och vad som är ägget. Svaret på det är ägget.

Före pandemin såg utvecklingen i världen hyfsat positiv ut sett till barn i skolor, kvinnors rättigheter och ett antal andra rättigheter som har vuxit fram, trots auktoritära stater och trots att den demokratiska utvecklingen gick bakåt även före pandemin.

Efter pandemin har vi en helt ny situation i världen; den har skakat om mycket. Till det kommer dessutom ett antal olika krig, inte minst det krig som Ryssland för i Ukraina, som kommer att skada livsmedelsproduktionen i världen väldigt allvarligt. Jag tror att vi har ett par skakiga år framför oss. Jag tror att det kommer att bli väldigt oroligt i många delar av världen. Det här är någonting som vi kan förutse.

Jag tror att vi måste se till att ha mer samarbete i världen. När det sedan gäller FN-organ X eller FN-organ Y måste man hela tiden utvärdera och se om de fyller sina syften. Jag tror att detta är oerhört viktigt - vi ska inte gå in blint i det här, utan vi måste hela tiden ha ett kritiskt förhållningssätt.

Jag vill också säga, herr talman, att Mats Nordberg är välkommen att ansluta sig och rösta med det socialdemokratiska partiet. Vi tycker att hela FN-systemet bör reformeras och att vetorätten ska avskaffas. Ledamoten är välkommen att börja redan nästa onsdag i samband med budgeten.

Herr talman! Jag tror väl att vi kommer att rösta på vårt eget budgetförslag.

Jag skulle vilja ta upp en annan sak, som är väldigt nära knuten till det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Först och främst håller jag med: Det blir värre. Före pandemin kunde man också se att till exempel antalet flickor i skola ökade och att antalet hungrande gick ned. Det har vänt.

Vad gäller kärnstöd ska vi följa upp att våra mål uppfylls i de organisationer som vi ger kärnstöd till. Men vad ska vi göra om de inte uppfylls? Idén med kärnstöd är ju just att man ger grundbelopp som organisationerna själva sedan får använda som de finner bäst utifrån sina mål.

Jag tycker att den automatiska, och kanske enda möjliga, reaktionen om vi märker att pengarna används på ett helt annat sätt måste vara att minska kärnstödet till organisationer vars egna mål inte överensstämmer med Sveriges biståndsmål eller, för all del, att försöka styra dem, men det är ju många länder bakom varje FN-organisation.

Jag tycker att det finns en målkonflikt i att ge mycket kärnstöd och ge det till väldigt många organisationer. Det bör automatiskt vara så att vi ger kärnstöd till de FN-organisationer som vi verkligen tror mest på. Där är det väldigt viktigt. Jag undrar om ledamoten håller med om den analysen.

Herr talman! Det gör jag delvis. Men det handlar även om hur man följer olika ingångna internationella överenskommelser som det är viktigt att följa. Där kan det också vara viktigt att man pumpar in exempelvis kärnstöd. Kärnstöd har inte minst varit väldigt viktigt under kriserna och har gjort att olika organisationer kunnat ställa om snabbt, inte minst WFP, som kunde ställa om med anledning av situationen i Ukraina, som man inte hade kunnat förutse.

Jag tycker absolut att man hela tiden ska ha ett kritiskt förhållningssätt. Man ska hela tiden utvärdera och se var de svenska pengarna gör mest nytta. Men vi är en stor spelare i FN, och det tycker jag att vi ska fortsätta att vara. Tack för inlägget, Mats Nordberg!

Herr talman! Vi lever nu i en allt farligare tid. Rysslands invasion i Ukraina har gjort att säkerhetsläget försämrats dramatiskt i vårt närområde. Den europeiska säkerhetsordningen är under attack. En demokrati i Europa har blivit invaderad av en auktoritär stat som försöker frånta landet dess rätt till frihet och självbestämmande.

Detta kommer att påverka oss under mycket lång tid. Tyvärr ser kriget ut att fortsätta på obestämd tid. Vi behöver fortsätta med tydliga sanktioner mot Ryssland. Vi behöver också fortsätta att stötta Ukraina och vara beredda att försvara de centrala värderingar som är grunden för våra liberala demokratiska stater.

Kriget i Ukraina får också, som många varit inne på, stora konsekvenser i en redan instabil och utsatt värld. Vi ser hur bränslepriser och matpriser stiger. Redan nu syns protester i flera länder, eftersom människor som är på gränsen till svält nu drabbas av höjda matpriser. Ryssland och Ukraina är - eller har varit - två av världens största veteexportörer. Vi går nu mot en global svältkatastrof som dessutom riskerar att drabba länder som redan är hårt ansatta av konflikter, fattigdom och klimatförändringar. Vi är bara i början av att utröna sidoeffekterna av det allvarliga läget. Vi börjar se konsekvenserna globalt, men det här kommer att påverka oss under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

Miljöpartiet anser att Sverige har och ska fortsätta ha en ledarroll för att lösa den globala klimatkrisen. Det gör vi genom att leva upp till våra egna klimatlöften och nå nollutsläpp senast 2035, men också genom att hjälpa andra länder att klara klimatomställningen. Sverige ska hjälpa länder att skydda känsliga områden mot exploatering av olja och fossilgas och verka för ett globalt förbud mot subventioner av fossila bränslen.

Detta gör vi bland annat genom våra multilaterala samarbeten och genom stöd till FN-organ. De så kallade kärnstöd som Sverige ger till bland andra FN:s flyktingorgan och Unicef är oerhört uppskattade och ger verksamheterna utrymme att ha ordentligt med personal och planera mer långsiktigt, vilket är avgörande för att biståndet ska vara effektivt.

Högern hänvisar ofta till effektivisering som ett argument för att skära ned på biståndet. Det är inte bara en dålig lösning på problemet; det är kontraproduktivt och hjälper inte de miljoner människor som lever i fattigdom och förtryck. Jag välkomnar Riksrevisionens granskning, som vi debatterar i dag, och dess rekommendationer om hur biståndet kan bli bättre för att just nå dem som behöver det allra mest.

I detta läge finns dock flera hot mot det internationella utvecklingsbiståndet. Flera partier i Sveriges riksdag vill sänka biståndet om de kommer till makten. Den socialdemokratiska regeringen gör nu stora nedskärningar på biståndet genom att använda en stor del av det till flyktingmottagning i Sverige. Den minskar helt enkelt biståndet bakvägen genom att pengar som ska gå till världens mest utsatta omfördelas till den svenska statens kostnader för flyktingmottagande.

Miljöpartiet är djupt kritiskt till detta. I en tid när bistånd är viktigare än på länge, när behoven ökar och när världen står inför en global svältkatastrof som i sin tur kan generera politiskt kaos och än mer krig och konflikter är det helt fel väg att gå. Vi behöver minimera avräkningarna samtidigt som vi står upp för att solidariskt hjälpa flyktingar i Sverige.

Miljöpartiet anser att avräkningarna bör minimeras. Regeringens minskning av biståndet drabbar arbetet med klimatanpassning, hållbar livsmedelsförsörjning, mänskliga rättigheter och demokrati. Det som nu ställs in är satsningar som syftar till att skapa mer motståndskraftiga samhällen. I stället riskerar nu än fler människor att bli beroende av humanitärt bistånd.

Det minsta man kan begära i det här läget är att regeringen minskar avräkningarna i paritet med Migrationsverkets prognoser och inte håller inne pengar för säkerhets skull. Men trots att Migrationsverket har sänkt prognoserna har regeringen bara återfört lite grann av medlen. Jag har bett konstitutionsutskottet att granska detta agerande. Det framstår som märkligt att regeringen inte följer sin egen expertmyndighets prognoser, trots att detta länge varit praxis att göra. Man följer bara prognoserna när de ökar och inte när de minskar.

Vi kommer att fortsätta kämpa för en solidarisk politik. Vi vet att vi bara har en enda planet, att vi har ett ansvar för varandra och att vi bara kan hantera de stora utmaningar som vi står inför om vi gör det gemensamt.

Hösten 2021, när Miljöpartiet satt i regering, presenterade vi den då största biståndsbudgeten någonsin, med stora satsningar på fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa, konfliktförebyggande insatser samt klimat och miljö. Viktiga initiativ har också tagits för att stärka arbetet med att förebygga krig och konflikter som en del i hela utvecklingssamarbetet. Nu riskerar många av dessa satsningar att gå om intet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

I en alltmer brutal värld, som är präglad av konflikter och klimatförändringar och där demokratin i allt större utsträckning inskränks och hotas, krävs mer av global solidaritet, inte mindre. Miljöpartiet föreslår därför också en höjning av biståndet till 1,25 procent av bni. Vi behöver en tryggare värld, och vi behöver hjälpas åt.

Herr talman! Sverige ska fortsätta att driva en feministisk utrikespolitik som sätter fokus på kvinnors rättigheter, politiskt deltagande, ekonomisk egenmakt, inflytande i fredsarbete, frihet från våld samt rätten till reproduktiv hälsa. Respekten för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter behöver öka. Fler kvinnor ska vara med och fatta de viktiga besluten.

Fredliga och inkluderande samhällen är ett av de globala målen i Agenda 2030. För en varaktig fred krävs fredsavtal där mänskliga rättigheter respekteras och som ger människor hopp om framtiden. Sverige har haft en viktig roll i internationellt fredsarbete och ska fortsätta att delta aktivt och driva på. Inte minst ska Sverige stå upp särskilt för frågor som rör kvinnor och minoriteter i fredsarbetet. Det humanitära biståndet bör därför i första hand fokusera på människors, framför allt kvinnors och barns, möjlighet och rätt till utbildning och arbete samt på att skydda civilsamhällets deltagande i samhället.

En överväldigande majoritet av världens fattiga lever på landsbygden och livnär sig på jordbruk. Trots detta går i dag endast en liten del av det internationella biståndet till jordbruksutveckling och livsmedelsproduktion. Samtidigt som världen nu potentiellt står inför den värsta hungerskrisen på 50 år går bara 0,03 procent av det svenska biståndet till livsmedelsproduktion.

Sverige behöver fördubbla biståndet till bönder och jordbruk, framför allt småskaligt sådant, till minst 5 procent av den totala biståndsbudgeten och verka inom EU och FN för att övriga biståndsgivare ska följa Sveriges exempel. Sveriges bistånd bör främja möjligheterna för särskilt småbönder till direkt och demokratisk kontroll över lokala resurser och därmed rätt att kunna producera sin egen mat lokalt i stället för att förlita sig på livsmedel producerade av internationella företag.

För att utrota hungern krävs att vi främst fokuserar på att lyssna till behoven hos dem som hungrar och förse dem med de resurser de behöver för att trygga sin egen matförsörjning. Det förutsätter också att människor inte fråntas tillgången till land och rent vatten eller rätten att bevara, spara och plantera grödor som legat till grund för småbrukares matförsörjning i generationer.

Sveriges bistånd ska vara hållbart, stärka demokrati och rusta samhällen för att minska fattigdom och utsatthet, möta klimatutmaningen, motverka korruption och driva på för fred och stabilitet i världen i linje med de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Sverige ska stå fast vid minst 1 procent i bistånd, och biståndet bör i detta mycket allvarliga läge dessutom öka. Vi ska inte göra om misstaget att göra stora avräkningar på biståndet för att finansiera flyktingmottagandet. Regeringens avräkningar mot biståndet behöver minimeras.

Låt mig avsluta med att tacka alla ledamöter i utrikesutskottet för det halvår jag har suttit i utskottet. Vi har gjort ett viktigt arbete under en tid med omvälvande händelser runt om i världen. Jag har verkligen uppskattat att vi har tagit oss an dessa utmaningar och fört de diskussioner som har behövts. Jag tackar också kansliet, talmännen och övrig personal i riksdagen för denna tid. Trevlig sommar!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Riksrevisionens rapport om svenskt bistånd till multilate-rala organisationer

(Beslut skulle fattas den 21 juni.)