Fru talman! Regeringen föreslår i sin proposition Ett mer likvärdigt skolval att huvudmän för förskoleklass och grundskola så långt det är möjligt aktivt ska verka för och upprätthålla vad man kallar en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter.
För Sverigedemokraternas del är det viktigt att skolval baseras på förutsägbara kriterier. Sådana kan till exempel vara närhetsprincipen, syskonförtur och verksamhetsmässigt samband, men inte kriterier som den enskilde inte kan påverka, som exempelvis etnicitet.
Den allmänpolitiska debatten om våra skolor har under senare år alltför ofta präglats av osaklighet och ogrundade påståenden. Olika socialistiska regeringsföreträdare har målat upp en bild av de fristående skolorna som roten till allt ont och skuldbelagt dem för den bristande likvärdigheten, den ökade segregationen och de sjunkande kunskapsresultaten i svensk skola.
Det är, menar vi, ett i grund och botten oseriöst förhållningssätt. Det är i själva verket en lögn. Förklaringen till bristande likvärdighet, ökad segregation och sjunkande kunskapsresultat är i stället den totalt misslyckade invandringspolitiken. Den, om något, har medfört allvarliga konsekvenser, inte bara för samhället i stort utan även för svensk skola, där exempelvis mer än var femte elev lämnar grundskolan utan behörighet till nationellt program, där ett stort antal elever har så allvarliga brister i svenska språket att de inte klarar av utbildningen och där lektioner alldeles för ofta tyvärr präglas av stök, oreda, bråk och bristande disciplin.
En annan förklaring är naturligtvis, vilket jag pekar på så ofta jag kan därför att det är sant, den kommunalisering som Socialdemokraterna drev igenom med Vänsterpartiet, som då hette Vänsterpartiet Kommunisterna. Vi ser inte minst hur kommuner prioriterar skolan olika, ibland medvetet och ibland därför att de är tvungna till det på grund av den ekonomiska verkligheten. Ibland tvingas de tyvärr använda skolan som en budgetregulator.
Det råder stor skillnad på skolpengens storlek från en kommun till en annan. Därför behövs ett statligt huvudmannaskap, och detta har vi pekat på gång på gång genom åren. Än en gång: Det handlar om att en statlig finansieringsmodell naturligtvis kan säkerställa en större likvärdighet men också om framtagandet av tydliga nationella riktlinjer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer likvärdigt skolval
Socialdemokraterna har nu för övrigt haft två mandatperioder på sig att se över frågan om huruvida skolan ska återförstatligas eller inte och hantera den seriöst, men nu har man valt att skjuta upp den till en utredning efter valet, vilket jag tycker är ytterst beklagligt.
Med detta sagt finns det naturligtvis kritik att rikta mot delar av skolsektorn. Detta gäller såväl kommunala som fristående skolor.
Att drygt 400 000 elever går i en fristående för, grund- eller gymnasieskola är ett tydligt bevis på att det finns en stor efterfrågan, ibland till och med väldigt stor efterfrågan. Men det visar också att allt inte står rätt till i våra kommunala skolor.
Samtidigt går det naturligtvis att rikta skarp kritik mot delar av friskolesektorn. Missförhållanden ska såklart rättas till. Vi är mer än villiga att ta seriösa diskussioner om det här.
Fru talman! Sverigedemokraterna vill slå vakt om rätten att välja skola. För oss är det självklart att det är elever och föräldrar som ska ha inflytandet över skolvalet, inte socialistiska politiker eller byråkrater. Det förslag som nu ligger på riksdagens bord kommer att slå hårt mot just rätten att välja skola. Regeringens förslag om en så kallad allsidig social sammansättning innebär de facto att huvudmännen får en skyldighet att säkerställa att klasser får ett så kallat blandat elevunderlag. Det innebär i praktiken att platser på populära skolor ska låsas för vissa grupper av elever. Därmed fråntar man föräldrar och elever möjligheten att välja den skola som passar dem bäst.
Bussning och lottning kommer tveklöst att vara instrument som används för att få till stånd denna så kallade allsidiga sociala sammansättning i skolor och klasser. Effekterna av den politiken har vi dock redan sett i flera svenska kommuner. I Örebro visar till exempel en forskningsrapport från i fjol att bussning av elever inte alls ledde till minskad skolsegregation eller höjd måluppfyllnad. I stället uppvisades sämre skolresultat.
En rapport från Timbro visar i sin tur att bussning av elever leder till sämre kunskaper, minskad trygghet och ett utbrett missnöje bland såväl föräldrar som elever. Detta finns det exempel på från flera olika kommuner. Det är ett haveri, ett socialistiskt haveri. Att det leder till ett mycket stort missnöje struntar man fullständigt i.
Fru talman! I stället för att använda eleverna som integrationsverktyg i det socialistiska samhällsbygget borde utbildningspolitiken präglas av ett starkt fokus på kunskap och bildning. Lika viktigt är det att skolplaceringarna är förutsägbara och rättssäkra för den enskilda individen. Så kommer det inte att bli om regeringens förslag skulle gå igenom i dag, eftersom det då skulle bli omöjligt att förutse utfallet av skolplaceringarna.
Innebörden av en allsidig social sammansättning är dessutom att svaga elever skulle dra nytta av högpresterande elever. Vi vill bestämt understryka att det aldrig kan vara de studiestarka elevernas ansvar att höja andra elevers resultat.
Alla elever ska självklart erhålla en stimulerande undervisning. Alla elever ska erbjudas rätt förutsättningar för att nå målen, oavsett vilken bakgrund man har och oavsett vilken skola man väljer att gå på. Undervisningen ska därför anpassas mer efter de enskilda elevernas förutsättningar. Elever med behov av särskilt stöd ska få det. De ska erbjudas små undervisningsgrupper alternativt resursskolor. Särskilt duktiga elever ska ges undervisning på högre nivå. Vi menar också att nivågruppering ska ske i kärnämnena.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett mer likvärdigt skolval
Fru talman! Regeringen föreslår att ett antal urvalsgrunder ska regleras i lag i det fall alla sökande inte kan beredas plats till en viss skolenhet. De fristående skolorna ska däremot inte få tillämpa kötid som urvalsgrund.
Vi delar inte regeringens uppfattning att kösystem skulle vara orättvist. Kösystem existerar i flera andra delar av välfärdssektorn utan att det ifrågasätts. Ett kösystem bygger på aktiva val. I alla andra sammanhang efterlyser vi engagemang från föräldrarnas sida. Det faktum att föräldrar gör ett aktivt val borde snarare uppmuntras, inte förbjudas.
Med det sagt kan vi mycket väl tänka oss att föra en seriös diskussion om detta. I tidigare debatter i denna kammare, för bara någon vecka sedan, konstaterades att samtliga fem partier som står bakom avslaget här i dag de facto kan tänka sig att föra en seriös diskussion om kösystemet och hur det skulle kunna se ut för att hitta en väg framåt. Men det är man inte intresserade av. Det är alltså inte konstigt att vi är kritiska till hur man har hanterat frågan. Det är inte seriöst.
Vi instämmer såklart i att det finns brister i dagens system. När det gäller till exempel köerna skulle det kunna handla om att en elev som föds i början av året har en fördel gentemot den som föds senare. Det måste vi i så fall titta på. Därför krävs det en bredare diskussion.
Regeringen har valt att helt undvika diskussion. Man vill inte ta den. Man lägger fram ett förslag, och sedan gnäller man över att det inte finns någon majoritet för det. Vi i oppositionen efterlyser snarare en diskussion. Vi efterlyser en bredare debatt.
Jag menar att skolfrågan förtjänar mer än att vara ett populistiskt redskap i en valrörelse. Den förtjänar banne mig en bred diskussion. Sedan får vi se vad den landar i. Det kan mycket väl vara på det sättet att vi kanske inte kan enas. Men vi kanske får en majoritet som vill gå i en viss riktning efter att vi har haft en seriös diskussion i frågan. Det efterlyser vi. Men man verkar tyvärr inte vara villig att välja den vägen framåt. Det är beklagligt och oseriöst. Skolan förtjänar bättre.
Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, vilket innebär avslag på propositionen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jörgen Grubb och Patrick Reslow (båda SD).