Arbetsplenum - Strategisk exportkontroll 2021 ? krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden | förstärkt kontroll av produkter med dubbla användningsområden - 2022-06-14

Fru talman! Världen är inte alltid en särskilt vacker plats, och tidpunkten för denna debatt sätter ljuset på den insikten tydligare än på länge. Förmågan att försvara oss mot illasinnade angrepp är en skyldighet vi har gentemot oss själva, gentemot våra nära och även gentemot människor som lever i andra delar av världen - inte minst Ukrainas folk.

Att vara oberoende i vår förmåga att försvara vårt land innebär också att vi har ett ansvar att själva förse oss med den utrustning och den materiel som erfordras. Det håller nere kostnaderna, och det gör att vi har kontroll över den utrustning som sedan kommer att användas den dag det krävs.

För att klara den uppgiften är det nödvändigt att Sverige som ett litet land också delar med sig av sin försvarsförmåga. Det innebär att export av militär utrustning måste vara möjlig för att vi ska kunna stärka vårt oberoende och även stärka vår försvarsförmåga. Sveriges vapenindustri måste ha tillgång till andra marknader än enbart den svenska för att denna modell ska fungera.

Med tanke på det försämrade omvärldsläget ser vi att exporten av försvarsmateriel och därmed antalet prövningar kommer att öka även fortsättningsvis. Det måste ske med ansvar, och det måste ske på ett genomtänkt sätt. Därför är försvarsindustrin sedan lång tid tillbaka en central del av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi anser att det är kritiskt att Sverige har en noggrann och välordnad exportkontroll, och därför måste myndigheten med ansvar för frågan tillföras medel för att kunna möta det växande behovet.

Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete i materielfrågor med ett antal traditionella samarbetsländer, vilket således innebär såväl export som import av krigsmateriel. Det innebär också bättre möjligheter för Sverige att påverka det internationella exportkontrollsamarbetet.

Det är alltså av dessa skäl som Sverige av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska hänsyn har valt att i viss utsträckning tillåta export av krigsmateriel. Ytterst är syftet att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet.

Fru talman! Moderaterna anser att Sverige ska ha en strikt exportkontrollagstiftning med noggrann kontroll och uppföljning. Vi anser att det bästa vore ett universellt juridiskt bindande fördrag som globalt stärker kontrollen av handeln med konventionella vapen. Det utgör den mest effektiva vägen att bekämpa den gränsöverskridande illegala vapenhandeln, vilken på många håll i världen föder väpnade konflikter och därmed också instabilitet.

Vi vill också se ökade krav på världens länder att stifta nödvändiga lagar, skapa adekvata kontrollinstrument och upprätta eller stärka myndigheter i de länder som ansvarar för den kontrollen.

Den svenska exportkontrollen av krigsmateriel är ju resultatet av en översyn i en parlamentarisk kommitté där demokratikriteriet infördes. Exportkontrollen innebär att krigsmateriel ska kunna exporteras endast till mottagarländer som är acceptabla för Sverige.

Det nuvarande regelverket för krigsmaterielexport har nu funnits på plats i drygt fyra år, och svensk försvarsindustri har börjat se vilka praktiska konsekvenser det har fått. Vi moderater anser att det behövs en konsekvensanalys av hur regelverket fungerar för svenska underleverantörer till internationella projekt. Detta bör också inkludera en analys av problemet med att högre krav ställs på svenska underleverantörer i och med att de måste ha krigsmaterieltillstånd.

Sedan det nya regelverket trädde i kraft 2018 har antalet tillståndsinnehavare ökat med nästan 80 procent. Därför behöver vi se över möjligheterna att återinföra undantaget för tillverkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd. Det togs bort när regelverket ändrades 2018.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till Moderaternas reservation 3 i det ena av de två betänkanden som vi nu debatterar.

Fru talman! Världen är inte alltid en särskilt vacker plats, och tidpunkten för denna debatt sätter ljuset på den insikten tydligare än på länge. Förmågan att försvara oss mot illasinnade angrepp är en skyldighet vi har gentemot oss själva, gentemot våra nära och även gentemot människor som lever i andra delar av världen - inte minst Ukrainas folk.

Att vara oberoende i vår förmåga att försvara vårt land innebär också att vi har ett ansvar att själva förse oss med den utrustning och den materiel som erfordras. Det håller nere kostnaderna, och det gör att vi har kontroll över den utrustning som sedan kommer att användas den dag det krävs.

För att klara den uppgiften är det nödvändigt att Sverige som ett litet land också delar med sig av sin försvarsförmåga. Det innebär att export av militär utrustning måste vara möjlig för att vi ska kunna stärka vårt oberoende och även stärka vår försvarsförmåga. Sveriges vapenindustri måste ha tillgång till andra marknader än enbart den svenska för att denna modell ska fungera.

Med tanke på det försämrade omvärldsläget ser vi att exporten av försvarsmateriel och därmed antalet prövningar kommer att öka även fortsättningsvis. Det måste ske med ansvar, och det måste ske på ett genomtänkt sätt. Därför är försvarsindustrin sedan lång tid tillbaka en central del av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi anser att det är kritiskt att Sverige har en noggrann och välordnad exportkontroll, och därför måste myndigheten med ansvar för frågan tillföras medel för att kunna möta det växande behovet.

Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete i materielfrågor med ett antal traditionella samarbetsländer, vilket således innebär såväl export som import av krigsmateriel. Det innebär också bättre möjligheter för Sverige att påverka det internationella exportkontrollsamarbetet.

Det är alltså av dessa skäl som Sverige av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska hänsyn har valt att i viss utsträckning tillåta export av krigsmateriel. Ytterst är syftet att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet.

Fru talman! Moderaterna anser att Sverige ska ha en strikt exportkontrollagstiftning med noggrann kontroll och uppföljning. Vi anser att det bästa vore ett universellt juridiskt bindande fördrag som globalt stärker kontrollen av handeln med konventionella vapen. Det utgör den mest effektiva vägen att bekämpa den gränsöverskridande illegala vapenhandeln, vilken på många håll i världen föder väpnade konflikter och därmed också instabilitet.

Vi vill också se ökade krav på världens länder att stifta nödvändiga lagar, skapa adekvata kontrollinstrument och upprätta eller stärka myndigheter i de länder som ansvarar för den kontrollen.

Den svenska exportkontrollen av krigsmateriel är ju resultatet av en översyn i en parlamentarisk kommitté där demokratikriteriet infördes. Exportkontrollen innebär att krigsmateriel ska kunna exporteras endast till mottagarländer som är acceptabla för Sverige.

Det nuvarande regelverket för krigsmaterielexport har nu funnits på plats i drygt fyra år, och svensk försvarsindustri har börjat se vilka praktiska konsekvenser det har fått. Vi moderater anser att det behövs en konsekvensanalys av hur regelverket fungerar för svenska underleverantörer till internationella projekt. Detta bör också inkludera en analys av problemet med att högre krav ställs på svenska underleverantörer i och med att de måste ha krigsmaterieltillstånd.

Sedan det nya regelverket trädde i kraft 2018 har antalet tillståndsinnehavare ökat med nästan 80 procent. Därför behöver vi se över möjligheterna att återinföra undantaget för tillverkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd. Det togs bort när regelverket ändrades 2018.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till Moderaternas reservation 3 i det ena av de två betänkanden som vi nu debatterar.

Fru talman! Kriget i Ukraina och det ökade hotet mot Sverige gör att frågorna om strategisk exportkontroll och krigsmaterieltillverkning är avgörande för Sveriges och Europas säkerhet på ett sätt som inte förekommit sedan andra världskriget.

De senaste månaderna har Sverige levererat krigsmateriel till Ukraina - en stat som befinner sig i krig - i en omfattning som närmast går att jämföra med leveranserna till Finland under det finska vinterkriget. Detta är helt unikt.

Samtidigt är behovet av vapen för att bygga upp vårt eget försvar mycket stort, främst på grund av att regeringar i Sverige sedan 1990-talet konsekvent nedmonterat försvaret och inte ens planerat för en upprustning eller säkrat långsiktiga villkor för försvarsindustrin. Genom att belägga svensk försvarsindustri med ett av de striktaste regelverken i världen har man i stället försämrat försvarsindustrins villkor.

I dagsläget finns krav på att kontrollmyndigheten ISP ska beakta både politiken för global utveckling och den feministiska utrikespolitiken i sina bedömningar. Dessa krav försvårar för försvarsindustrin och gör processerna mer komplicerade. Det är en förlängning av en politik där man tror att man med goda intentioner kan lösa krig och konflikter. Men som Ukraina nu har visat är detta en naivitet som så snabbt som möjligt behöver utmönstras från svensk utrikespolitik. Det som stoppar de aggressiva diktaturerna och gör att vi har vapen att försvara oss med är en stark försvarsindustri - inte politiskt naiva drömmar om en bättre värld.

Svenska myndigheter ska inte ägna sig åt att bedöma inrikespolitiken i andra stater. Det är just sådana bedömningar som har försvårat export av vapen till stater som Ukraina. Detta är stater som vill försvara sig mot aggressiva diktaturer, men många av de svenska kriterierna försvårar detta.

Fru talman! Vad gäller Sveriges stöd med vapen till Ukraina är det mycket glädjande att det nu äntligen sker vapenexport dit. Vi sverigedemokrater har länge krävt detta men stötte på mycket motstånd före Rysslands invasion av landet. Utrikesministern hävdade till och med felaktigt, en månad före den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina, att regelverket inte möjliggör att Sverige exporterar krigsmateriel till en stat i väpnad konflikt.

Detta var allvarligt. Att man på detta sätt vilseleder om reglerna för krigsmaterielexport tyder antingen på en bristande kompetens eller på att man medvetet ljuger för att förhindra att Sverige hjälper utsatta stater att försvara sig.

Framöver är det viktigt att stödet med vapen till Ukraina trappas upp och att det även inkluderar vapen som används i mer offensivt syfte. Det är också viktigt att det möjliggörs att inte bara svenska staten exporterar vapen till landet utan även andra aktörer såsom krigsmaterieltillverkande företag och andra som innehar krigsmateriel som omfattas av det svenska regelverket.

I Europa har vi tyvärr sett hur stater med hänvisning till regelverk omöjliggjort stöd till Ukraina. Detta får inte bli fallet gällande vapen som omfattas av det svenska regelverket. Här behöver regeringen vara tydlig, så att det inte råder några tveksamheter. Sverige ska vara det land som otvetydigt står på Ukrainas sida.

Fru talman! Jag vill också särskilt uppmärksamma att det är mycket glädjande att efterkontroller i utlandet av krigsmateriel har kommit på plats. Det är verkligen på tiden att detta regelverk kommer på plats, eftersom myndigheten ISP bedömde att ett sådant regelverk skulle kunna vara på plats redan den 1 januari 2019.

Jag har tidigare debatterat frågan med den ansvarige ministern Morgan Johansson. I likhet med det mesta från hans sida, som dröjer eller inte händer, dröjde det dock ända till i november förra året innan regeringen till sist beslutade att efterkontroller skulle införas - två år efter det att myndigheten sa sig kunna införa dem. Saktfärdigheten hos Morgan Johansson och regeringen är inte längre förvånande men väl väldigt dålig för vårt land.

Nu när tusentals pansarskott exporteras till Ukraina hade det varit mycket bra att ha ett system för efterkontroller på plats. Ett av de vapensystem som föreslogs att ingå i efterkontrollerna var just pansarskott. Eftersom regeringen och den ansvarige ministern Morgan Johansson har agerat så sent i frågan finns det nu en större risk för att pansarskotten kan komma på avvägar än vad som hade behövt vara fallet om efterkontroller hade införts redan 2019.

Fru talman! I dagens situation med ökat hot mot Sverige och pågående krig i Europa finns det ett stort behov av att ta ett helhetsgrepp kring försvarsindustrin. Därför ställer sig Sverigedemokraterna bakom att det tas fram en heltäckande försvarsindustristrategi, vilket många andra stater redan har gjort. En sådan strategi hade kunnat tydliggöra vad som är prioriterat för Sverige avseende krigsmaterieltillverkning, och den hade underlättat för alla som är involverade att veta vad som gäller.

Jag vill passa på att uppmana regeringen att skyndsamt agera så att en sådan strategi kan komma på plats och så att vi kan tillse att det nu och i framtiden kommer att finnas vapen så att både Sverige och Ukraina kan försvaras. Något annat är inte värdigt ett land med både stark försvarsindustri och stark ekonomi.

Fru talman! Vi står givetvis bakom båda våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till reservation 4.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Fru talman! Kriget i Ukraina och det ökade hotet mot Sverige gör att frågorna om strategisk exportkontroll och krigsmaterieltillverkning är avgörande för Sveriges och Europas säkerhet på ett sätt som inte förekommit sedan andra världskriget.

De senaste månaderna har Sverige levererat krigsmateriel till Ukraina - en stat som befinner sig i krig - i en omfattning som närmast går att jämföra med leveranserna till Finland under det finska vinterkriget. Detta är helt unikt.

Samtidigt är behovet av vapen för att bygga upp vårt eget försvar mycket stort, främst på grund av att regeringar i Sverige sedan 1990-talet konsekvent nedmonterat försvaret och inte ens planerat för en upprustning eller säkrat långsiktiga villkor för försvarsindustrin. Genom att belägga svensk försvarsindustri med ett av de striktaste regelverken i världen har man i stället försämrat försvarsindustrins villkor.

I dagsläget finns krav på att kontrollmyndigheten ISP ska beakta både politiken för global utveckling och den feministiska utrikespolitiken i sina bedömningar. Dessa krav försvårar för försvarsindustrin och gör processerna mer komplicerade. Det är en förlängning av en politik där man tror att man med goda intentioner kan lösa krig och konflikter. Men som Ukraina nu har visat är detta en naivitet som så snabbt som möjligt behöver utmönstras från svensk utrikespolitik. Det som stoppar de aggressiva diktaturerna och gör att vi har vapen att försvara oss med är en stark försvarsindustri - inte politiskt naiva drömmar om en bättre värld.

Svenska myndigheter ska inte ägna sig åt att bedöma inrikespolitiken i andra stater. Det är just sådana bedömningar som har försvårat export av vapen till stater som Ukraina. Detta är stater som vill försvara sig mot aggressiva diktaturer, men många av de svenska kriterierna försvårar detta.

Fru talman! Vad gäller Sveriges stöd med vapen till Ukraina är det mycket glädjande att det nu äntligen sker vapenexport dit. Vi sverigedemokrater har länge krävt detta men stötte på mycket motstånd före Rysslands invasion av landet. Utrikesministern hävdade till och med felaktigt, en månad före den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina, att regelverket inte möjliggör att Sverige exporterar krigsmateriel till en stat i väpnad konflikt.

Detta var allvarligt. Att man på detta sätt vilseleder om reglerna för krigsmaterielexport tyder antingen på en bristande kompetens eller på att man medvetet ljuger för att förhindra att Sverige hjälper utsatta stater att försvara sig.

Framöver är det viktigt att stödet med vapen till Ukraina trappas upp och att det även inkluderar vapen som används i mer offensivt syfte. Det är också viktigt att det möjliggörs att inte bara svenska staten exporterar vapen till landet utan även andra aktörer såsom krigsmaterieltillverkande företag och andra som innehar krigsmateriel som omfattas av det svenska regelverket.

I Europa har vi tyvärr sett hur stater med hänvisning till regelverk omöjliggjort stöd till Ukraina. Detta får inte bli fallet gällande vapen som omfattas av det svenska regelverket. Här behöver regeringen vara tydlig, så att det inte råder några tveksamheter. Sverige ska vara det land som otvetydigt står på Ukrainas sida.

Fru talman! Jag vill också särskilt uppmärksamma att det är mycket glädjande att efterkontroller i utlandet av krigsmateriel har kommit på plats. Det är verkligen på tiden att detta regelverk kommer på plats, eftersom myndigheten ISP bedömde att ett sådant regelverk skulle kunna vara på plats redan den 1 januari 2019.

Jag har tidigare debatterat frågan med den ansvarige ministern Morgan Johansson. I likhet med det mesta från hans sida, som dröjer eller inte händer, dröjde det dock ända till i november förra året innan regeringen till sist beslutade att efterkontroller skulle införas - två år efter det att myndigheten sa sig kunna införa dem. Saktfärdigheten hos Morgan Johansson och regeringen är inte längre förvånande men väl väldigt dålig för vårt land.

Nu när tusentals pansarskott exporteras till Ukraina hade det varit mycket bra att ha ett system för efterkontroller på plats. Ett av de vapensystem som föreslogs att ingå i efterkontrollerna var just pansarskott. Eftersom regeringen och den ansvarige ministern Morgan Johansson har agerat så sent i frågan finns det nu en större risk för att pansarskotten kan komma på avvägar än vad som hade behövt vara fallet om efterkontroller hade införts redan 2019.

Fru talman! I dagens situation med ökat hot mot Sverige och pågående krig i Europa finns det ett stort behov av att ta ett helhetsgrepp kring försvarsindustrin. Därför ställer sig Sverigedemokraterna bakom att det tas fram en heltäckande försvarsindustristrategi, vilket många andra stater redan har gjort. En sådan strategi hade kunnat tydliggöra vad som är prioriterat för Sverige avseende krigsmaterieltillverkning, och den hade underlättat för alla som är involverade att veta vad som gäller.

Jag vill passa på att uppmana regeringen att skyndsamt agera så att en sådan strategi kan komma på plats och så att vi kan tillse att det nu och i framtiden kommer att finnas vapen så att både Sverige och Ukraina kan försvaras. Något annat är inte värdigt ett land med både stark försvarsindustri och stark ekonomi.

Fru talman! Vi står givetvis bakom båda våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till reservation 4.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Fru talman! I dag debatterar vi både regeringens skrivelse om vapenexporten förra året och regeringens förslag till ny lagstiftning om det som kallas produkter med dubbla användningsområden, alltså produkter som kan ha både ett civilt och ett militärt användningsområde. Detta är resultatet av en ny EU-förordning. Vänsterpartiet har i båda fallen lämnat följdmotioner, och jag ska nu förklara vad som är skillnaden mellan Vänsterpartiets och regeringens förslag.

En del i den svenska vapenexportlagstiftningen är det som kallas produkter med dubbla användningsområden, eller PDA, vilket alltså står för produkter som har både ett civilt och ett militärt användningsområde. Dagens Nyheter visade i en granskning förra året hur ett svenskbaserat företag hjälpt diktaturer runt om i världen att bevaka oppositionen genom digital övervakning. Detta är ett bra typexempel på hur civila produkter kan få ett militärt användningsområde och användas till internt förtyck mot den egna befolkningen och landets opposition.

Ett annat exempel är Myanmar. Sedan militären genom en statskupp grep makten den 1 februari 2021 har många hundra - troligtvis tusentals - dödats för att de har protesterat för landets demokrati. Tusentals människor har arresterats, och hur många som skadats av juntan går bara att spekulera om.

Det svenska företaget MSAB har sålt forensisk teknik för att läsa av innehåll i beslagtagna mobiltelefoner till Myanmars polis. I och med att försäljningen skett till polis och inte till militär har inget tillstånd krävts. Även om man senast sålde sin teknik till Myanmars polis 2019 hade polisen redan tidigare begått grova brott mot den muslimska folkgruppen rohingya.

I Myanmar har polis och militär suttit tätt ihop under en längre tid. FN refererar inte längre till militären utan till att det är säkerhetsstyrkorna, vilket innebär både polis och militär, som förgriper sig på människor. Därför går det inte heller att säkerställa att den teknik man exporterar bara går till just polisen. Vid militärt förfogande hade tillstånd från ISP krävts under exportkontroll för produkter med dubbla användningsområden. Dessutom har EU exportrestriktioner mot Myanmar sedan 1996 med hänvisning till internt förtryck. Risken finns nu alltså att svensk export har använts av militärjuntan för inhemskt förtryck efter militärkuppen.

Vänsterpartiet är kritiskt mot dessa brister inom den svenska exportkontrollen. Regeringen bör därför initiera en utredning av hur exportkontrollen gällande produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare utöver dagens beslut, som är ett steg i rätt riktning. Dagens beslut kommer sannolikt inte att vara tillräckligt för att få bukt med den huvudlösa export från vårt land som det finns exempel på.

För att begränsa tolkningsfriheten gällande vad som ska anses utgöra allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter finns det behov av en mer utförlig referensram för vad som innebär allvarliga kränkningar. Därför bör regeringen återkomma med kriterier för att avgöra vad som räknas som allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

Regeringens föreslagna lagändring innebär att regeringen får meddela föreskrifter om tillståndskrav och underrättelseskyldighet för export av cyberövervakningsprodukter och så kallat tekniskt bistånd. Att tillstånd ska krävas för export av cyberövervakningsprodukter är en bra och välkommen förändring i den nya lagen. Flera remissinstanser har dock påpekat behovet av att tydligare definiera vad begreppet innebär.

Enligt förordningens artikel 2.20 definieras cyberövervakningsprodukter som produkter som är särskilt konstruerade för att möjliggöra dold övervakning av fysiska personer genom monitorering, extraktion, inhämtning eller analys av data från informations- och telekommunikationssystem. Vänsterpartiet delar tillsammans med Miljöpartiet uppfattningen att det ska tydliggöras vilka produkter som avses och vilka som inte gör det och anser därför att regeringen bör återkomma med en tydligare definition av begreppet cyberövervakningsprodukter - ett långt ord för övrigt.

Fru talman! Jag går över till regeringens skrivelse om vapenexporten förra året. Skrivelsen visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på historiskt höga nivåer. År 2021 exporterade svenska företag krigsmateriel till ett värde av drygt 20 miljarder kronor. Sett ur ett längre perspektiv visar en sammanställning av Svenska freds- och skiljedomsföreningen att vapenexporten i dag är mer än sex gånger så stor som i början av 2000-talet.

Bland köparna av svenska vapen under 2021 återfinns en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Vi återfinner även länder som tar stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där vi ser att våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar.

Dubbelmoralen i den svenska vapenexporten blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen talar om vikten av fred, demokrati och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige de krigförande diktaturerna som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige kommer inte med trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter. År 2021 var den svenska vapenexporten till den så kallade saudiskledda koalitionen 17 gånger större än biståndet till Jemen och utgjorde totalt 37 procent av den totala vapenexporten från Sverige. Här pratar andra företrädare om att man måste dela med sig för att försvara sig mot diktaturer. Men faktum är att Sverige snarare ökar diktaturernas kapacitet.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för demokrati och folkstyre, ett land som aktivt arbetar för fred och nedrustning och ett land som fördömer varje brott mot mänskliga rättigheter, oavsett var, av vem eller med vilka motiv de begås. Sverige har alla förutsättningar att vara en sådan röst, men då krävs det att vi slutar beväpna auktoritära regimer, länder som befinner sig i krig och stater som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.

Redan för tio år sedan, 2011, i ljuset av förtrycket mot demokratikämparna under den arabiska våren, fick regeringen av riksdagen i uppdrag att ta fram en ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa vapenexporten till diktaturer. Först sju år senare trädde den nya lagstiftningen i kraft. Resultatet av den nya lagstiftningen är mycket nedslående. Den svenska exporten till diktaturer ökar och står i dag för 40 procent, vilket är helt otroligt. Man kan utan några större problem konstatera att den nya lagstiftningen är ett misslyckande i förhållande till vad man ville uppnå 2011.

Varför blev det då så här? Framför allt handlar det om att den nya lagstiftningen har två stora luckor. Den första luckan är att det nya regelverket bara gäller tillstånd för affärer som ingåtts efter den 15 april 2018, vilket är drygt fyra år sedan. Alla affärer som anses ha en koppling till affärer som beviljades innan demokratikriteriet infördes och trädde i kraft klassas som följdleveranser och kan därigenom undkomma ny prövning.

Följdleveranser är ett helt unikt påhitt i den svenska lagstiftningen. Det kan handla om reservdelar, ammunition eller helt nya system av samma typ som tidigare levererats. Följdleveranser har ingen tidsgräns utan kan fortsätta hur länge som helst. Det finns exempel på system till vilka följdleveranser pågått i 30-40 år. Följdleveranser har länge varit ett av de största kryphålen i den svenska exportlagstiftningen och kommer sannolikt att fortsätta vara det. De innebär att export kan fortsätta till förtryckarstater utan att någonting görs.

Den andra luckan i den nya lagstiftningen är att den inte innebär ett stopp för export till icke-demokratiska stater. Brister i den demokratiska statusen ska bara påverka bedömningen och utgöra hinder för export. Om det sedan anses finnas avsevärda nationella försvars- eller säkerhetspolitiska intressen kan export ändå beviljas. Ställningstagandet att inte stödja och legitimera odemokratiska och förtryckande regimer kan därmed åsidosättas om andra svenska intressen anses väga tyngre.

Att svensk politik när det gäller vapenexport och utrikespolitik är fylld med dubbelmoral har varit känt länge. I och med redogörelsen för exporten under förra året blir det än tydligare att Sverige gärna använder sig av vackra ord om fred och mänskliga rättigheter samtidigt som man förser olika konflikter med vapen.

Det är under all kritik att den nya lagstiftningen om vapenexport inte bidragit till att minska den svenska vapenexporten till krigförande och odemokratiska länder, som syftet var. Det har blivit precis tvärtom. Därför bör en grundlig utvärdering av det förändrade regelverket göras omgående. Det tycker jag att riksdagen borde fatta beslut om snarast.

Fru talman! I fredags presenterade regeringen sin nya utrikespolitiska deklaration efter att ha bestämt sig för att ansöka om ett svenskt Natomedlemskap. De senaste fyra veckorna har varit en enda lång diplomatisk kris med Turkiet sedan dess president, despoten Erdogan, sagt att han tänker motsätta sig ett svenskt Natomedlemskap. I fredags var han nog den viktigaste mottagaren för utrikesminister Ann Lindes budskap. Och som en blixt från klar himmel meddelades det att regeringen inte utesluter vapenexport till Turkiet.

Hösten 2019 var Sveriges riksdag, regeringen och nästan hela EU tydliga. Då handlade det om det anfallskrig som Turkiet inlett mot de minoritetsdominerade områdena i nordöstra Syrien. Resultatet blev att Sverige och ett flertal EU- och Natoländer stoppade vapenexporten till Turkiet. Budskapet var tydligt: Våra vapen ska inte användas för att döda civila och bidra till ännu mer instabilitet i Mellanöstern.

Nu verkar det som att den socialdemokratiska regeringen svänger. Genom kryptiska uttalanden utesluter inte längre regeringen vapenexport till Turkiet utan säger att ett eventuellt svenskt Natomedlemskap också kan innebära en ändring av svensk vapenexport. Detta sägs trots att Socialdemokraterna tidigare har sagt att ett Natomedlemskap inte ska förändra Sveriges hållning om demokrati, mänskliga rättigheter och nedrustning. Det är uppenbart att regeringen talar med kluven tunga, fru talman.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation i UU18 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet gällande PDA-lagstiftningen och till reservation nummer 5 i UU9 gällande skrivelsen om vapenexport.

Fru talman! I dag debatterar vi både regeringens skrivelse om vapenexporten förra året och regeringens förslag till ny lagstiftning om det som kallas produkter med dubbla användningsområden, alltså produkter som kan ha både ett civilt och ett militärt användningsområde. Detta är resultatet av en ny EU-förordning. Vänsterpartiet har i båda fallen lämnat följdmotioner, och jag ska nu förklara vad som är skillnaden mellan Vänsterpartiets och regeringens förslag.

En del i den svenska vapenexportlagstiftningen är det som kallas produkter med dubbla användningsområden, eller PDA, vilket alltså står för produkter som har både ett civilt och ett militärt användningsområde. Dagens Nyheter visade i en granskning förra året hur ett svenskbaserat företag hjälpt diktaturer runt om i världen att bevaka oppositionen genom digital övervakning. Detta är ett bra typexempel på hur civila produkter kan få ett militärt användningsområde och användas till internt förtyck mot den egna befolkningen och landets opposition.

Ett annat exempel är Myanmar. Sedan militären genom en statskupp grep makten den 1 februari 2021 har många hundra - troligtvis tusentals - dödats för att de har protesterat för landets demokrati. Tusentals människor har arresterats, och hur många som skadats av juntan går bara att spekulera om.

Det svenska företaget MSAB har sålt forensisk teknik för att läsa av innehåll i beslagtagna mobiltelefoner till Myanmars polis. I och med att försäljningen skett till polis och inte till militär har inget tillstånd krävts. Även om man senast sålde sin teknik till Myanmars polis 2019 hade polisen redan tidigare begått grova brott mot den muslimska folkgruppen rohingya.

I Myanmar har polis och militär suttit tätt ihop under en längre tid. FN refererar inte längre till militären utan till att det är säkerhetsstyrkorna, vilket innebär både polis och militär, som förgriper sig på människor. Därför går det inte heller att säkerställa att den teknik man exporterar bara går till just polisen. Vid militärt förfogande hade tillstånd från ISP krävts under exportkontroll för produkter med dubbla användningsområden. Dessutom har EU exportrestriktioner mot Myanmar sedan 1996 med hänvisning till internt förtryck. Risken finns nu alltså att svensk export har använts av militärjuntan för inhemskt förtryck efter militärkuppen.

Vänsterpartiet är kritiskt mot dessa brister inom den svenska exportkontrollen. Regeringen bör därför initiera en utredning av hur exportkontrollen gällande produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare utöver dagens beslut, som är ett steg i rätt riktning. Dagens beslut kommer sannolikt inte att vara tillräckligt för att få bukt med den huvudlösa export från vårt land som det finns exempel på.

För att begränsa tolkningsfriheten gällande vad som ska anses utgöra allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter finns det behov av en mer utförlig referensram för vad som innebär allvarliga kränkningar. Därför bör regeringen återkomma med kriterier för att avgöra vad som räknas som allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

Regeringens föreslagna lagändring innebär att regeringen får meddela föreskrifter om tillståndskrav och underrättelseskyldighet för export av cyberövervakningsprodukter och så kallat tekniskt bistånd. Att tillstånd ska krävas för export av cyberövervakningsprodukter är en bra och välkommen förändring i den nya lagen. Flera remissinstanser har dock påpekat behovet av att tydligare definiera vad begreppet innebär.

Enligt förordningens artikel 2.20 definieras cyberövervakningsprodukter som produkter som är särskilt konstruerade för att möjliggöra dold övervakning av fysiska personer genom monitorering, extraktion, inhämtning eller analys av data från informations- och telekommunikationssystem. Vänsterpartiet delar tillsammans med Miljöpartiet uppfattningen att det ska tydliggöras vilka produkter som avses och vilka som inte gör det och anser därför att regeringen bör återkomma med en tydligare definition av begreppet cyberövervakningsprodukter - ett långt ord för övrigt.

Fru talman! Jag går över till regeringens skrivelse om vapenexporten förra året. Skrivelsen visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på historiskt höga nivåer. År 2021 exporterade svenska företag krigsmateriel till ett värde av drygt 20 miljarder kronor. Sett ur ett längre perspektiv visar en sammanställning av Svenska freds- och skiljedomsföreningen att vapenexporten i dag är mer än sex gånger så stor som i början av 2000-talet.

Bland köparna av svenska vapen under 2021 återfinns en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Vi återfinner även länder som tar stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där vi ser att våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar.

Dubbelmoralen i den svenska vapenexporten blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen talar om vikten av fred, demokrati och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige de krigförande diktaturerna som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige kommer inte med trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter. År 2021 var den svenska vapenexporten till den så kallade saudiskledda koalitionen 17 gånger större än biståndet till Jemen och utgjorde totalt 37 procent av den totala vapenexporten från Sverige. Här pratar andra företrädare om att man måste dela med sig för att försvara sig mot diktaturer. Men faktum är att Sverige snarare ökar diktaturernas kapacitet.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för demokrati och folkstyre, ett land som aktivt arbetar för fred och nedrustning och ett land som fördömer varje brott mot mänskliga rättigheter, oavsett var, av vem eller med vilka motiv de begås. Sverige har alla förutsättningar att vara en sådan röst, men då krävs det att vi slutar beväpna auktoritära regimer, länder som befinner sig i krig och stater som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.

Redan för tio år sedan, 2011, i ljuset av förtrycket mot demokratikämparna under den arabiska våren, fick regeringen av riksdagen i uppdrag att ta fram en ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa vapenexporten till diktaturer. Först sju år senare trädde den nya lagstiftningen i kraft. Resultatet av den nya lagstiftningen är mycket nedslående. Den svenska exporten till diktaturer ökar och står i dag för 40 procent, vilket är helt otroligt. Man kan utan några större problem konstatera att den nya lagstiftningen är ett misslyckande i förhållande till vad man ville uppnå 2011.

Varför blev det då så här? Framför allt handlar det om att den nya lagstiftningen har två stora luckor. Den första luckan är att det nya regelverket bara gäller tillstånd för affärer som ingåtts efter den 15 april 2018, vilket är drygt fyra år sedan. Alla affärer som anses ha en koppling till affärer som beviljades innan demokratikriteriet infördes och trädde i kraft klassas som följdleveranser och kan därigenom undkomma ny prövning.

Följdleveranser är ett helt unikt påhitt i den svenska lagstiftningen. Det kan handla om reservdelar, ammunition eller helt nya system av samma typ som tidigare levererats. Följdleveranser har ingen tidsgräns utan kan fortsätta hur länge som helst. Det finns exempel på system till vilka följdleveranser pågått i 30-40 år. Följdleveranser har länge varit ett av de största kryphålen i den svenska exportlagstiftningen och kommer sannolikt att fortsätta vara det. De innebär att export kan fortsätta till förtryckarstater utan att någonting görs.

Den andra luckan i den nya lagstiftningen är att den inte innebär ett stopp för export till icke-demokratiska stater. Brister i den demokratiska statusen ska bara påverka bedömningen och utgöra hinder för export. Om det sedan anses finnas avsevärda nationella försvars- eller säkerhetspolitiska intressen kan export ändå beviljas. Ställningstagandet att inte stödja och legitimera odemokratiska och förtryckande regimer kan därmed åsidosättas om andra svenska intressen anses väga tyngre.

Att svensk politik när det gäller vapenexport och utrikespolitik är fylld med dubbelmoral har varit känt länge. I och med redogörelsen för exporten under förra året blir det än tydligare att Sverige gärna använder sig av vackra ord om fred och mänskliga rättigheter samtidigt som man förser olika konflikter med vapen.

Det är under all kritik att den nya lagstiftningen om vapenexport inte bidragit till att minska den svenska vapenexporten till krigförande och odemokratiska länder, som syftet var. Det har blivit precis tvärtom. Därför bör en grundlig utvärdering av det förändrade regelverket göras omgående. Det tycker jag att riksdagen borde fatta beslut om snarast.

Fru talman! I fredags presenterade regeringen sin nya utrikespolitiska deklaration efter att ha bestämt sig för att ansöka om ett svenskt Natomedlemskap. De senaste fyra veckorna har varit en enda lång diplomatisk kris med Turkiet sedan dess president, despoten Erdogan, sagt att han tänker motsätta sig ett svenskt Natomedlemskap. I fredags var han nog den viktigaste mottagaren för utrikesminister Ann Lindes budskap. Och som en blixt från klar himmel meddelades det att regeringen inte utesluter vapenexport till Turkiet.

Hösten 2019 var Sveriges riksdag, regeringen och nästan hela EU tydliga. Då handlade det om det anfallskrig som Turkiet inlett mot de minoritetsdominerade områdena i nordöstra Syrien. Resultatet blev att Sverige och ett flertal EU- och Natoländer stoppade vapenexporten till Turkiet. Budskapet var tydligt: Våra vapen ska inte användas för att döda civila och bidra till ännu mer instabilitet i Mellanöstern.

Nu verkar det som att den socialdemokratiska regeringen svänger. Genom kryptiska uttalanden utesluter inte längre regeringen vapenexport till Turkiet utan säger att ett eventuellt svenskt Natomedlemskap också kan innebära en ändring av svensk vapenexport. Detta sägs trots att Socialdemokraterna tidigare har sagt att ett Natomedlemskap inte ska förändra Sveriges hållning om demokrati, mänskliga rättigheter och nedrustning. Det är uppenbart att regeringen talar med kluven tunga, fru talman.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation i UU18 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet gällande PDA-lagstiftningen och till reservation nummer 5 i UU9 gällande skrivelsen om vapenexport.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 8.

Efter påtryckningar från bland andra Kristdemokraterna infördes det 2018 genom den så kallade KEX-överenskommelsen ett demokratikriterium för prövningen av svensk krigsmaterielexport. Kristdemokraterna hade velat se tuffare skrivningar, särskilt om demokratikriteriet och följdleveranser. Vi varnade för att den positiva presumtionen i fråga om följdleveranser riskerade att undergräva demokratikriteriet.

Dessvärre tycks våra farhågor ha besannats. Svensk krigsmaterielexport har nära nog har fördubblats sedan 2018. Detta faktum ger anledning till ett förnyat ställningstagande om huruvida gällande regler är tillräckligt tydliga för att Sverige ska kunna leva upp till ambitionen att stärka fred, frihet och utveckling samt försoning och mänskliga rättigheter. Det är därför nödvändigt att regeringen kallar riksdagens partier till förhandlingar för att adressera den positiva presumtionen i fråga om följdleveranser och hur dessa förhåller sig till demokratikriteriet.

Kristdemokraterna anser att Sverige ska bedriva en värderingsbaserad utrikespolitik som syftar till att stärka fred, frihet och utveckling samt försoning och mänskliga rättigheter. Vapenexport till auktoritära stater står i direkt motsats till Sveriges politik för global utveckling och Sveriges genomförande av Agenda 2030, som riksdagen har beslutat om och som Sverige har åtagit sig att genomföra.

Fru talman! Det är allvarligt att regeringen ser mellan fingrarna när svenska företag exporterar vapen till stridande parter i inbördeskrigets Jemen. För andra året i rad är Förenade Arabemiraten den största importören av svensk krigsmateriel: 7,46 miljarder kronor motsvarande 36 procent av det samlade exportvärdet. Enligt skrivelsen som vi behandlar i dag har exporten inte skett inom ramen för nya affärer utan utgörs i sin helhet av följdleveranser av det luftburna radarsystemet Global Eye. Fredsforskningsinstitutet Sipri konstaterar att den här typen av system kan komma att användas för att upprätthålla den blockad av Jemen som hindrar förnödenheter från att nå civilbefolkningen.

När det gäller Saudiarabien fortsätter följdleveranser av krigsmateriel som kan användas i strid dit. Både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien är inblandade i det fasansfulla inbördeskriget i Jemen, och likt övriga aktörer skyr de inga medel för att uppnå sina politiska mål. Konflikten har inte bara lett till vad som av FN kallas världens största humanitära katastrof, utan den har även stärkt al-Qaida och Islamiska staten.

För att illustrera situationen vill jag citera en beskrivning från Rädda Barnen:

"Miljoner av jemenitiska familjer är idag nära svält. Tyvärr är hunger bara en effekt av den utdragna konflikten, nu inne på sitt åttonde år. Det finns mycket mer, förutom hunger, som måste åtgärdas, särskilt när man tittar på utbildning och bredare skyddsbehov över hela landet.

Berättelsen om Jemen, med en betoning på hunger, ignorerar grundläggande skyddsutmaningar som vi ser, inklusive sexuellt våld (mot pojkar och flickor), rekrytering av barn, användning av explosiva vapen i befolkade områden, urskillningslösa attacker mot civila och civila föremål, tortyr (och annan misshandel), påtvingade försvinnanden, förnekande av grundläggande rättigheter och friheter (särskilt för kvinnor och flickor), bland en lång rad utmaningar orsakade av konflikten som kommer i skymundan om vi endast fokuserar på hunger.

Det finns inget tvivel om att barn i Jemen inte endast dör av bomber men också av hunger och sjukdom som följer i dess spår.

Att Sverige i ljuset av det fortsätter sin vapenexport till parter i konflikten i form av följdleveranser på tidigare tecknade avtal är både oförsvarligt och omoraliskt. Utan ett slut på konflikten kommer vapen och svält att fortsätta att döda fler barn varje dag och driva landet nära social, ekonomisk och institutionell kollaps.

FN:s panel av oberoende experter för Jemen har tidigare tre år i rad konstaterat att samtliga aktörer i kriget i Jemen har brutit mot internationell rätt. 2020 tog panelen särskilt upp vapenexporten till parterna som en aspekt som göder den väpnade konflikten. Tyvärr förnyade inte MR-rådet panelens mandat förra året vilket riskerar att övergreppen sedan dess inte syns och konflikten faller allt mer i glömska.

Parallellt med humanitärt stöd och engagemang för en politisk lösning fortsätter Sveriges vapenexport till parter i konflikten i Jemen, en konflikt där barn har förlorat allt.

Den innevarande vapenvilan ger hopp men framsteg i fredsförhandlingarna känns långt borta. Om inte konflikten får ett verkligt slut är det osannolikt att alla de andra insatserna kommer att kunna ge några bestående effekter för barn och deras familjer. Barnen i Jemen förtjänar en samstämmig svensk politik för fred."

Fru talman! Eftersom krigsmateriel har långa ledtider och de skärpta riktlinjerna inte har kunnat tillämpas retroaktivt har det varit svårt att utvärdera om dessa är tillräckligt långtgående. Det råder emellertid ingen tvekan om att Sveriges fortsatta vapenexport till diktaturer och offensivt krigförande länder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien står i direkt motsats till Sveriges åtaganden. Det riskerar också att urholka vår trovärdighet som en röst för demokrati, mänskliga rättigheter och fred i världen.

Att man försöker mäkla fred i Jemen och står för ett generöst humanitärt bistånd förändrar inte det faktum att svensk krigsmateriel kan komma att användas i ett krig som har pågått i sju år och som har skördat hundratusentals liv varav många barn. Med ena handen delar regeringen ut bistånd och mäklar fred. Med den andra säljer man vapen till de stridande parterna. Dubbelmoralen måste få ett slut.

Kristdemokraterna kräver ett stopp för vapenexporten till länder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien så länge som det fasansfulla kriget i Jemen pågår. Detta behöver även omfatta följdleveranser av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 8.

Efter påtryckningar från bland andra Kristdemokraterna infördes det 2018 genom den så kallade KEX-överenskommelsen ett demokratikriterium för prövningen av svensk krigsmaterielexport. Kristdemokraterna hade velat se tuffare skrivningar, särskilt om demokratikriteriet och följdleveranser. Vi varnade för att den positiva presumtionen i fråga om följdleveranser riskerade att undergräva demokratikriteriet.

Dessvärre tycks våra farhågor ha besannats. Svensk krigsmaterielexport har nära nog har fördubblats sedan 2018. Detta faktum ger anledning till ett förnyat ställningstagande om huruvida gällande regler är tillräckligt tydliga för att Sverige ska kunna leva upp till ambitionen att stärka fred, frihet och utveckling samt försoning och mänskliga rättigheter. Det är därför nödvändigt att regeringen kallar riksdagens partier till förhandlingar för att adressera den positiva presumtionen i fråga om följdleveranser och hur dessa förhåller sig till demokratikriteriet.

Kristdemokraterna anser att Sverige ska bedriva en värderingsbaserad utrikespolitik som syftar till att stärka fred, frihet och utveckling samt försoning och mänskliga rättigheter. Vapenexport till auktoritära stater står i direkt motsats till Sveriges politik för global utveckling och Sveriges genomförande av Agenda 2030, som riksdagen har beslutat om och som Sverige har åtagit sig att genomföra.

Fru talman! Det är allvarligt att regeringen ser mellan fingrarna när svenska företag exporterar vapen till stridande parter i inbördeskrigets Jemen. För andra året i rad är Förenade Arabemiraten den största importören av svensk krigsmateriel: 7,46 miljarder kronor motsvarande 36 procent av det samlade exportvärdet. Enligt skrivelsen som vi behandlar i dag har exporten inte skett inom ramen för nya affärer utan utgörs i sin helhet av följdleveranser av det luftburna radarsystemet Global Eye. Fredsforskningsinstitutet Sipri konstaterar att den här typen av system kan komma att användas för att upprätthålla den blockad av Jemen som hindrar förnödenheter från att nå civilbefolkningen.

När det gäller Saudiarabien fortsätter följdleveranser av krigsmateriel som kan användas i strid dit. Både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien är inblandade i det fasansfulla inbördeskriget i Jemen, och likt övriga aktörer skyr de inga medel för att uppnå sina politiska mål. Konflikten har inte bara lett till vad som av FN kallas världens största humanitära katastrof, utan den har även stärkt al-Qaida och Islamiska staten.

För att illustrera situationen vill jag citera en beskrivning från Rädda Barnen:

"Miljoner av jemenitiska familjer är idag nära svält. Tyvärr är hunger bara en effekt av den utdragna konflikten, nu inne på sitt åttonde år. Det finns mycket mer, förutom hunger, som måste åtgärdas, särskilt när man tittar på utbildning och bredare skyddsbehov över hela landet.

Berättelsen om Jemen, med en betoning på hunger, ignorerar grundläggande skyddsutmaningar som vi ser, inklusive sexuellt våld (mot pojkar och flickor), rekrytering av barn, användning av explosiva vapen i befolkade områden, urskillningslösa attacker mot civila och civila föremål, tortyr (och annan misshandel), påtvingade försvinnanden, förnekande av grundläggande rättigheter och friheter (särskilt för kvinnor och flickor), bland en lång rad utmaningar orsakade av konflikten som kommer i skymundan om vi endast fokuserar på hunger.

Det finns inget tvivel om att barn i Jemen inte endast dör av bomber men också av hunger och sjukdom som följer i dess spår.

Att Sverige i ljuset av det fortsätter sin vapenexport till parter i konflikten i form av följdleveranser på tidigare tecknade avtal är både oförsvarligt och omoraliskt. Utan ett slut på konflikten kommer vapen och svält att fortsätta att döda fler barn varje dag och driva landet nära social, ekonomisk och institutionell kollaps.

FN:s panel av oberoende experter för Jemen har tidigare tre år i rad konstaterat att samtliga aktörer i kriget i Jemen har brutit mot internationell rätt. 2020 tog panelen särskilt upp vapenexporten till parterna som en aspekt som göder den väpnade konflikten. Tyvärr förnyade inte MR-rådet panelens mandat förra året vilket riskerar att övergreppen sedan dess inte syns och konflikten faller allt mer i glömska.

Parallellt med humanitärt stöd och engagemang för en politisk lösning fortsätter Sveriges vapenexport till parter i konflikten i Jemen, en konflikt där barn har förlorat allt.

Den innevarande vapenvilan ger hopp men framsteg i fredsförhandlingarna känns långt borta. Om inte konflikten får ett verkligt slut är det osannolikt att alla de andra insatserna kommer att kunna ge några bestående effekter för barn och deras familjer. Barnen i Jemen förtjänar en samstämmig svensk politik för fred."

Fru talman! Eftersom krigsmateriel har långa ledtider och de skärpta riktlinjerna inte har kunnat tillämpas retroaktivt har det varit svårt att utvärdera om dessa är tillräckligt långtgående. Det råder emellertid ingen tvekan om att Sveriges fortsatta vapenexport till diktaturer och offensivt krigförande länder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien står i direkt motsats till Sveriges åtaganden. Det riskerar också att urholka vår trovärdighet som en röst för demokrati, mänskliga rättigheter och fred i världen.

Att man försöker mäkla fred i Jemen och står för ett generöst humanitärt bistånd förändrar inte det faktum att svensk krigsmateriel kan komma att användas i ett krig som har pågått i sju år och som har skördat hundratusentals liv varav många barn. Med ena handen delar regeringen ut bistånd och mäklar fred. Med den andra säljer man vapen till de stridande parterna. Dubbelmoralen måste få ett slut.

Kristdemokraterna kräver ett stopp för vapenexporten till länder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien så länge som det fasansfulla kriget i Jemen pågår. Detta behöver även omfatta följdleveranser av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Fru talman! Vi lever i en tid när fred är något vi behöver bygga, bevara och kämpa för. Flera parallella kriser pågår runt om i världen. I spåren av covidpandemin har auktoritära regimer flyttat fram sina positioner och tryckt tillbaka demokratiska krafter. Demokratin är på tillbakagång globalt. Klimatkrisen innebär redan nu extremväder, torka och svält och att människor tvingas på flykt. Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Vi står inför en fruktansvärd global svältkatastrof på grund av bland annat höjda spannmålspriser i spåren av Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina.

I en tid av ökande spänningar i världen behövs mer än någonsin globala aktörer som kan verka för fred, arbeta konfliktförebyggande och medla i pågående konflikter. Sverige behöver driva en självständig feministisk utrikes- och utvecklingspolitik, och stämma in i de röster som står upp för fred. Vi ska visa att vi är beredda att göra vad som krävs och ta krafttag för konfliktförebyggande arbete och nedrustning.

Miljöpartiet har en vision om global nedrustning. I den visionen ingår ett övergripande mål om att avskaffa världens kärnvapen och att på sikt avveckla vapenexporten.

Miljöpartiet har drivit igenom skärpta regler för vapenexporten, bland annat genom införandet av ett demokratikriterium som innebär att vapen inte ska exporteras till diktaturer. Det var ett viktigt steg, men lagstiftningen räcker inte till. Den svenska vapentillverkningen och vapenexporten får inte urholka arbetet för fred, demokratisering och mänskliga rättigheter.

Sveriges självständiga utrikes- och utvecklingspolitik är än mer väsentlig nu när vi står inför en utdragen Natoansökan. Kort efter att det blev uppenbart att Sverige och Finland skulle ansöka om medlemskap ställde Turkiets president Erdogan politiska krav på en förändrad svensk politik för att inte stoppa ansökningarna. Det är inte en slump att Erdogan använder vår vapenlagstiftning för att sätta press på regeringen.

För Miljöpartiet är det självklart att Sverige inte ska exportera vapen till Turkiet, till diktaturer eller till folkrättsbrytande invasionsmakter. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik ska inte dikteras av auktoritära regimer, och vår vapenexportlagstiftning ska inte ändras för att vi blir medlem i Nato.

Det går att helt stoppa vapenexporten till ett land om den politiska viljan finns. Ingen export till Turkiet genomfördes under 2020 och 2021 efter ett beslut i oktober 2019 om att stoppa all vapenexport till landet på grund av Turkiets militäroffensiv mot Syrien. När Turkiet angrep det kurdiskdominerade området Rojava i nordöstra Syrien 2019 fördömde EU Turkiets agerande på svenskt initiativ. Samtidigt var inte EU-länderna beredda att gå lika långt i åtgärderna mot Turkiet som den svenska riksdagen och regeringen förespråkade. I stället för ett vapenembargo mot Turkiet enades man i EU om att rekommendera sina medlemsländer att se över sin militära export till landet. Några länder, inklusive Sverige, stoppade då all vapenexport till Turkiet samtidigt som andra länder fortsatte sin. Turkiets militära aktioner i Syrien pågår alltjämt, och den humanitära situationen är katastrofal. Vi anser att Sverige fortsatt bör verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet.

Trots det nya regelverket för krigsmaterielexport från 2018 fortsätter, som flera har tagit upp här, vapenexporten till flera av de stridande parterna i kriget i Jemen. Bland mottagarna av exporten 2021 finns flera av de stridande parterna med, nämligen Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Qatar och Kuwait. Främst gäller det följdleveranser, men det finns även exempel på nya tillstånd som har beviljats.

Att Sverige fortsätter att förse icke-demokratiska och krigförande stater med krigsmateriel är allvarligt, vanhedrande och högst oansvarigt. Det finns möjligheter inom det svenska regelverket att ge avslag för följdleveranser och dra tillbaka redan godkända vapenaffärer om det finns särskilda skäl för det. Det brutala krig som pågår i Jemen är ett tillräckligt starkt skäl.

All vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, inklusive följdleveranser, bör upphöra omgående. Europaparlamentet har antagit flera resolutioner med krav på vapenembargon mot de stater som ingår i den saudiskledda koalitionen, och enligt Europaparlamentet strider exporten av vapen till exempelvis Saudiarabien mot EU:s egna regler. Jag instämmer i kravet i resolutionen och anser att Sverige skyndsamt bör ta initiativ i EU och FN för ett internationellt vapenembargo mot samtliga krigförande länder i Jemen.

Fru talman! Angående regeringens förslag om förstärkt kontroll av produkter med dubbla användningsområden, som vi debatterar nu, innebär lagändringarna bland annat att det införs bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om tillståndskrav och underrättelseskyldighet för export av cyberövervakningsprodukter och tillhandahållande av tekniskt bistånd.

Att tillstånd ska krävas för export av cyberövervakningsprodukter är bra och välkommet. Jag delar flera remissinstansers uppfattning att det ska vara tydliggjort vilka produkter som avses och vilka som inte gör det och anser därför att regeringen bör återkomma med en tydligare definition av begreppet cyberövervakningsprodukter.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 5 i betänkande UU9 och till reservationen i UU18.

Fru talman! Vi lever i en tid när fred är något vi behöver bygga, bevara och kämpa för. Flera parallella kriser pågår runt om i världen. I spåren av covidpandemin har auktoritära regimer flyttat fram sina positioner och tryckt tillbaka demokratiska krafter. Demokratin är på tillbakagång globalt. Klimatkrisen innebär redan nu extremväder, torka och svält och att människor tvingas på flykt. Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Vi står inför en fruktansvärd global svältkatastrof på grund av bland annat höjda spannmålspriser i spåren av Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina.

I en tid av ökande spänningar i världen behövs mer än någonsin globala aktörer som kan verka för fred, arbeta konfliktförebyggande och medla i pågående konflikter. Sverige behöver driva en självständig feministisk utrikes- och utvecklingspolitik, och stämma in i de röster som står upp för fred. Vi ska visa att vi är beredda att göra vad som krävs och ta krafttag för konfliktförebyggande arbete och nedrustning.

Miljöpartiet har en vision om global nedrustning. I den visionen ingår ett övergripande mål om att avskaffa världens kärnvapen och att på sikt avveckla vapenexporten.

Miljöpartiet har drivit igenom skärpta regler för vapenexporten, bland annat genom införandet av ett demokratikriterium som innebär att vapen inte ska exporteras till diktaturer. Det var ett viktigt steg, men lagstiftningen räcker inte till. Den svenska vapentillverkningen och vapenexporten får inte urholka arbetet för fred, demokratisering och mänskliga rättigheter.

Sveriges självständiga utrikes- och utvecklingspolitik är än mer väsentlig nu när vi står inför en utdragen Natoansökan. Kort efter att det blev uppenbart att Sverige och Finland skulle ansöka om medlemskap ställde Turkiets president Erdogan politiska krav på en förändrad svensk politik för att inte stoppa ansökningarna. Det är inte en slump att Erdogan använder vår vapenlagstiftning för att sätta press på regeringen.

För Miljöpartiet är det självklart att Sverige inte ska exportera vapen till Turkiet, till diktaturer eller till folkrättsbrytande invasionsmakter. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik ska inte dikteras av auktoritära regimer, och vår vapenexportlagstiftning ska inte ändras för att vi blir medlem i Nato.

Det går att helt stoppa vapenexporten till ett land om den politiska viljan finns. Ingen export till Turkiet genomfördes under 2020 och 2021 efter ett beslut i oktober 2019 om att stoppa all vapenexport till landet på grund av Turkiets militäroffensiv mot Syrien. När Turkiet angrep det kurdiskdominerade området Rojava i nordöstra Syrien 2019 fördömde EU Turkiets agerande på svenskt initiativ. Samtidigt var inte EU-länderna beredda att gå lika långt i åtgärderna mot Turkiet som den svenska riksdagen och regeringen förespråkade. I stället för ett vapenembargo mot Turkiet enades man i EU om att rekommendera sina medlemsländer att se över sin militära export till landet. Några länder, inklusive Sverige, stoppade då all vapenexport till Turkiet samtidigt som andra länder fortsatte sin. Turkiets militära aktioner i Syrien pågår alltjämt, och den humanitära situationen är katastrofal. Vi anser att Sverige fortsatt bör verka för ett EU-gemensamt vapenembargo mot Turkiet.

Trots det nya regelverket för krigsmaterielexport från 2018 fortsätter, som flera har tagit upp här, vapenexporten till flera av de stridande parterna i kriget i Jemen. Bland mottagarna av exporten 2021 finns flera av de stridande parterna med, nämligen Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Qatar och Kuwait. Främst gäller det följdleveranser, men det finns även exempel på nya tillstånd som har beviljats.

Att Sverige fortsätter att förse icke-demokratiska och krigförande stater med krigsmateriel är allvarligt, vanhedrande och högst oansvarigt. Det finns möjligheter inom det svenska regelverket att ge avslag för följdleveranser och dra tillbaka redan godkända vapenaffärer om det finns särskilda skäl för det. Det brutala krig som pågår i Jemen är ett tillräckligt starkt skäl.

All vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, inklusive följdleveranser, bör upphöra omgående. Europaparlamentet har antagit flera resolutioner med krav på vapenembargon mot de stater som ingår i den saudiskledda koalitionen, och enligt Europaparlamentet strider exporten av vapen till exempelvis Saudiarabien mot EU:s egna regler. Jag instämmer i kravet i resolutionen och anser att Sverige skyndsamt bör ta initiativ i EU och FN för ett internationellt vapenembargo mot samtliga krigförande länder i Jemen.

Fru talman! Angående regeringens förslag om förstärkt kontroll av produkter med dubbla användningsområden, som vi debatterar nu, innebär lagändringarna bland annat att det införs bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om tillståndskrav och underrättelseskyldighet för export av cyberövervakningsprodukter och tillhandahållande av tekniskt bistånd.

Att tillstånd ska krävas för export av cyberövervakningsprodukter är bra och välkommet. Jag delar flera remissinstansers uppfattning att det ska vara tydliggjort vilka produkter som avses och vilka som inte gör det och anser därför att regeringen bör återkomma med en tydligare definition av begreppet cyberövervakningsprodukter.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 5 i betänkande UU9 och till reservationen i UU18.

Fru talman! Sverige anses tillhöra de tre fyra länder i världen som har den striktaste lagstiftningen när det gäller export av krigsmateriel. På vissa punkter har Sverige den hårdaste lagstiftningen, och på andra punkter har andra länder hårdare lagstiftning. Men samlat anses alltså den svenska lagstiftningen vara bland de tre fyra striktaste i världen.

När jag möter kollegor från andra parlament runt om i världen är de ofta både förvånade och imponerade över den debatt som finns i Sverige om krigsmaterielexporten. I de flesta länder finns oftast ingen offentlig debatt alls om detta. Hur kommer det sig då att Sverige skiljer ut sig på det viset?

Något alldeles säkert svar på frågan har jag inte hittat, men mitt eget antagande är att det har sin grund i att det i Sverige finns ett långt och djupt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter, global utveckling och fredsfrämjande. Det är just i ljuset av dessa värden som den svenska lagstiftningen för krigsmaterielexport är formad, numera sedan några år också med ett demokratikriterium.

Regeringen redogör årligen sedan 1985 för sin politik när det gäller strategisk exportkontroll i en skrivelse till riksdagen. Sverige var inledningsvis bland de första länderna i Europa att redovisa det gångna årets aktiviteter på området. Som ett led i arbetet för ökad öppenhet och transparens redovisas i årets skrivelse bland annat detaljerad information om avslagsbeslut, som jag ska återkomma till lite senare.

Krigsmaterielexportens historiska utveckling och avtal om samarbete och licenstillverkning är också saker som redovisas. Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, bidrar på begäran av regeringen med statistikunderlag till skrivelsen.

Försvarsindustrin är sedan lång tid tillbaka en central del av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Krigsmaterielexporten stärker den svenska försvarsindustrins möjligheter att hålla en hög konkurrenskraftig tekniknivå och därigenom den kompetens som krävs för att underhålla och vidmakthålla Försvarsmaktens materielsystem.

En internationellt konkurrenskraftig tekniknivå bidrar i sin tur till att Sverige förblir ett intressant land för internationellt samarbete och medför bättre möjligheter för Sverige att påverka det internationella samarbetet inom exportkontroll. Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete i materielfrågor med ett antal traditionella samarbetsländer, vilket bygger på både export och import av krigsmateriel.

Under 2021 hade 331 företag, myndigheter och privatpersoner tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. Sedan 2018 har antalet tillståndsinnehavare ökat med nära 80 procent, som vi kunde höra här tidigare i Hans Rothenbergs inlägg. Den huvudsakliga anledningen till ökningen är att ändringar i lagen om krigsmateriel innebär att vissa ytterligare verksamheter kräver tillhandahållandetillstånd. Ökningen avser främst underleverantörer till systemtillverkare av krigsmateriel.

Under 2021 tog 59 länder emot leveranser av krigsmateriel från Sverige, och värdet av krigsmaterielexporten uppgick till knappt 20,1 miljarder kronor. Värdet ökade därmed med cirka 23 procent jämfört med föregående år.

När det gäller enskilda mottagarländer får den tidigare redovisade exporten av det luftburna radarsystemet Global Eye till Förenade Arabemiraten mycket stort genomslag i statistiken. Exportvärdet av den enskilda affären är knappt 7 ½ miljard kronor, och det utgjorde mer än en tredjedel av det totala exportvärdet från Sverige under 2021.

Det är viktigt att komma ihåg att exporttillstånd till affären beviljades ursprungligen 2016 och att de leveranser som skedde under 2021 utgjorde följdleveranser till tidigare levererad materiel. Under 2021 har det inte skett någon export inom ramen för nya affärer med vare sig Förenade Arabemiraten eller något annat land i Mellanöstern. Vid sidan av följdleveranserna till Förenade Arabemiraten följde exporten mönstret från tidigare år, och merparten av exportvärdet avsåg EU-länder och andra samarbetsländer.

Vid sidan av Förenade Arabemiraten var USA, med cirka 2,94 miljarder kronor, och Brasilien, med cirka 2,2 miljarder kronor, de största mottagarländerna. Exporten till USA utgjordes av bland annat markstridssystem och marina artillerisystem, medan exporten till Brasilien i huvudsak utgjordes av fortsatta leveranser rörande flygplanet Jas 39.

Antalet tillstånd för nya affärer med länder utanför den etablerade samarbetskretsen har varit mycket lågt. Till länder i Mellanöstern har som sagt endast leveranser i kategorin övrig krigsmateriel skett. Den exporten har avsett följdleveranser samt leveranser inom ramen för internationella materielsamarbeten.

Det svenska exportkontrollsystemet, med obligatorisk redovisning av marknadsföring utomlands och möjlighet till skriftliga förhandsbesked, leder till att huvuddelen av ISP:s negativa besked lämnas på ett tidigt stadium och att antalet faktiska ansökningar rörande icke önskvärda mottagarländer reduceras. En förnyad prövning görs dock alltid i samband med underrättelser om anbud och vid ansökningar om utförseltillstånd.

Bara under 2021 beslutade ISP om sammanlagt tio formella avslag. Dessa inkluderar dels förbud att lämna anbud, dels avslag på ansökningar om utförsel. I enlighet med bestämmelserna i EU:s gemensamma ståndpunkt underrättades övriga medlemsstater i EU om avslagen.

Fru talman! Den här debatten är en samlad debatt om två olika betänkanden. Det handlar dels om regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten, dels om ändringar och tillägg i lagstiftningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden.

Jag ska också säga några ord om betänkandet om lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och tekniskt bistånd. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i lagen om kontroll av dessa produkter. Lagändringen föreslås med anledning av att en ny EU-förordning om kontrollen har antagits den 20 maj 2021.

Den nya förordningen är en omarbetning som ersätter en tidigare EU-förordning om kontroll av sådana produkter. Förordningen är bindande och direkt tillämpning i varje medlemsstat. Men båda förutsätter och ger möjligheter till kompletterande nationell reglering.

Ändringarna innebär bland annat att det införs bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om tillståndskrav och underrättelseskyldigheter för export av cyberövervakningsprodukter och tillhandahållande av tekniskt bistånd.

Det föreslås också att det införs sanktionsbestämmelser för överträdelse av de nya tillståndskrav som följer av förordningen och av föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i utrikesutskottets båda betänkanden UU9 samt UU18.

Fru talman! Sverige anses tillhöra de tre fyra länder i världen som har den striktaste lagstiftningen när det gäller export av krigsmateriel. På vissa punkter har Sverige den hårdaste lagstiftningen, och på andra punkter har andra länder hårdare lagstiftning. Men samlat anses alltså den svenska lagstiftningen vara bland de tre fyra striktaste i världen.

När jag möter kollegor från andra parlament runt om i världen är de ofta både förvånade och imponerade över den debatt som finns i Sverige om krigsmaterielexporten. I de flesta länder finns oftast ingen offentlig debatt alls om detta. Hur kommer det sig då att Sverige skiljer ut sig på det viset?

Något alldeles säkert svar på frågan har jag inte hittat, men mitt eget antagande är att det har sin grund i att det i Sverige finns ett långt och djupt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter, global utveckling och fredsfrämjande. Det är just i ljuset av dessa värden som den svenska lagstiftningen för krigsmaterielexport är formad, numera sedan några år också med ett demokratikriterium.

Regeringen redogör årligen sedan 1985 för sin politik när det gäller strategisk exportkontroll i en skrivelse till riksdagen. Sverige var inledningsvis bland de första länderna i Europa att redovisa det gångna årets aktiviteter på området. Som ett led i arbetet för ökad öppenhet och transparens redovisas i årets skrivelse bland annat detaljerad information om avslagsbeslut, som jag ska återkomma till lite senare.

Krigsmaterielexportens historiska utveckling och avtal om samarbete och licenstillverkning är också saker som redovisas. Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, bidrar på begäran av regeringen med statistikunderlag till skrivelsen.

Försvarsindustrin är sedan lång tid tillbaka en central del av den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Krigsmaterielexporten stärker den svenska försvarsindustrins möjligheter att hålla en hög konkurrenskraftig tekniknivå och därigenom den kompetens som krävs för att underhålla och vidmakthålla Försvarsmaktens materielsystem.

En internationellt konkurrenskraftig tekniknivå bidrar i sin tur till att Sverige förblir ett intressant land för internationellt samarbete och medför bättre möjligheter för Sverige att påverka det internationella samarbetet inom exportkontroll. Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete i materielfrågor med ett antal traditionella samarbetsländer, vilket bygger på både export och import av krigsmateriel.

Under 2021 hade 331 företag, myndigheter och privatpersoner tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. Sedan 2018 har antalet tillståndsinnehavare ökat med nära 80 procent, som vi kunde höra här tidigare i Hans Rothenbergs inlägg. Den huvudsakliga anledningen till ökningen är att ändringar i lagen om krigsmateriel innebär att vissa ytterligare verksamheter kräver tillhandahållandetillstånd. Ökningen avser främst underleverantörer till systemtillverkare av krigsmateriel.

Under 2021 tog 59 länder emot leveranser av krigsmateriel från Sverige, och värdet av krigsmaterielexporten uppgick till knappt 20,1 miljarder kronor. Värdet ökade därmed med cirka 23 procent jämfört med föregående år.

När det gäller enskilda mottagarländer får den tidigare redovisade exporten av det luftburna radarsystemet Global Eye till Förenade Arabemiraten mycket stort genomslag i statistiken. Exportvärdet av den enskilda affären är knappt 7 ½ miljard kronor, och det utgjorde mer än en tredjedel av det totala exportvärdet från Sverige under 2021.

Det är viktigt att komma ihåg att exporttillstånd till affären beviljades ursprungligen 2016 och att de leveranser som skedde under 2021 utgjorde följdleveranser till tidigare levererad materiel. Under 2021 har det inte skett någon export inom ramen för nya affärer med vare sig Förenade Arabemiraten eller något annat land i Mellanöstern. Vid sidan av följdleveranserna till Förenade Arabemiraten följde exporten mönstret från tidigare år, och merparten av exportvärdet avsåg EU-länder och andra samarbetsländer.

Vid sidan av Förenade Arabemiraten var USA, med cirka 2,94 miljarder kronor, och Brasilien, med cirka 2,2 miljarder kronor, de största mottagarländerna. Exporten till USA utgjordes av bland annat markstridssystem och marina artillerisystem, medan exporten till Brasilien i huvudsak utgjordes av fortsatta leveranser rörande flygplanet Jas 39.

Antalet tillstånd för nya affärer med länder utanför den etablerade samarbetskretsen har varit mycket lågt. Till länder i Mellanöstern har som sagt endast leveranser i kategorin övrig krigsmateriel skett. Den exporten har avsett följdleveranser samt leveranser inom ramen för internationella materielsamarbeten.

Det svenska exportkontrollsystemet, med obligatorisk redovisning av marknadsföring utomlands och möjlighet till skriftliga förhandsbesked, leder till att huvuddelen av ISP:s negativa besked lämnas på ett tidigt stadium och att antalet faktiska ansökningar rörande icke önskvärda mottagarländer reduceras. En förnyad prövning görs dock alltid i samband med underrättelser om anbud och vid ansökningar om utförseltillstånd.

Bara under 2021 beslutade ISP om sammanlagt tio formella avslag. Dessa inkluderar dels förbud att lämna anbud, dels avslag på ansökningar om utförsel. I enlighet med bestämmelserna i EU:s gemensamma ståndpunkt underrättades övriga medlemsstater i EU om avslagen.

Fru talman! Den här debatten är en samlad debatt om två olika betänkanden. Det handlar dels om regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten, dels om ändringar och tillägg i lagstiftningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden.

Jag ska också säga några ord om betänkandet om lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och tekniskt bistånd. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i lagen om kontroll av dessa produkter. Lagändringen föreslås med anledning av att en ny EU-förordning om kontrollen har antagits den 20 maj 2021.

Den nya förordningen är en omarbetning som ersätter en tidigare EU-förordning om kontroll av sådana produkter. Förordningen är bindande och direkt tillämpning i varje medlemsstat. Men båda förutsätter och ger möjligheter till kompletterande nationell reglering.

Ändringarna innebär bland annat att det införs bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om tillståndskrav och underrättelseskyldigheter för export av cyberövervakningsprodukter och tillhandahållande av tekniskt bistånd.

Det föreslås också att det införs sanktionsbestämmelser för överträdelse av de nya tillståndskrav som följer av förordningen och av föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i utrikesutskottets båda betänkanden UU9 samt UU18.

Fru talman! Låt oss börja med att konstatera att Kenneth G Forslund i varje fall skarvar lite grann med sanningen om exporten av Globaleye.

Det var väldigt tydligt att det handlade om den stora luckan i svensk exportlagstiftning om följdleveranser. Man hade tidigare exporterat ett system som hette Erieye. Sedan gjorde man en nyare version, en uppgradering av det. Då efterfrågade Förenade Arabemiraten Globaleye.

Under den tiden hade Sverige tagit fram en striktare lagstiftning just för att det skedde brott mot mänskliga rättigheter under den arabiska våren. Men man valde ändå att se det som följdleveranser, och därigenom kan man konstatera att regeringen har tolkat lagstiftningen på ett väldigt vitt sätt.

Men det är inte det som jag tänkte fråga Kenneth G Forslund om. Jag funderar om frågan om den regeringsförklaring som vi hörde utrikesminister Ann Linde avlämna här i riksdagen så sent som i fredags.

I den deklarationen öppnade utrikesminister Ann Linde för att Natomedlemskapet förändrar den svenska krigsmaterielexporten. Sverige har tillstånd att exportera vapen till alla Natoländer utom ett, och det är Turkiet.

Jag funderar på varför den socialdemokratiska regeringen vill exportera vapen till Turkiet. Är det ett politiskt offer som är värt för att Sverige ska få bli medlem i Nato? Är det då helt okej att svenska vapen används till att attackera och döda civila människor i Irak och i norra Syrien, som vi vet att Turkiet anfaller när vi står här och pratar just nu?

Det genomför flera militära räder mot de territorierna och kränker därigenom de ländernas territorium i strid med folkrätten.

Fru talman! Låt oss börja med att konstatera att Kenneth G Forslund i varje fall skarvar lite grann med sanningen om exporten av Globaleye.

Det var väldigt tydligt att det handlade om den stora luckan i svensk exportlagstiftning om följdleveranser. Man hade tidigare exporterat ett system som hette Erieye. Sedan gjorde man en nyare version, en uppgradering av det. Då efterfrågade Förenade Arabemiraten Globaleye.

Under den tiden hade Sverige tagit fram en striktare lagstiftning just för att det skedde brott mot mänskliga rättigheter under den arabiska våren. Men man valde ändå att se det som följdleveranser, och därigenom kan man konstatera att regeringen har tolkat lagstiftningen på ett väldigt vitt sätt.

Men det är inte det som jag tänkte fråga Kenneth G Forslund om. Jag funderar om frågan om den regeringsförklaring som vi hörde utrikesminister Ann Linde avlämna här i riksdagen så sent som i fredags.

I den deklarationen öppnade utrikesminister Ann Linde för att Natomedlemskapet förändrar den svenska krigsmaterielexporten. Sverige har tillstånd att exportera vapen till alla Natoländer utom ett, och det är Turkiet.

Jag funderar på varför den socialdemokratiska regeringen vill exportera vapen till Turkiet. Är det ett politiskt offer som är värt för att Sverige ska få bli medlem i Nato? Är det då helt okej att svenska vapen används till att attackera och döda civila människor i Irak och i norra Syrien, som vi vet att Turkiet anfaller när vi står här och pratar just nu?

Det genomför flera militära räder mot de territorierna och kränker därigenom de ländernas territorium i strid med folkrätten.

Fru talman! Först och främst vänder jag mig mot Håkan Svennelings beskrivning att jag skarvar om sanningen. Vi ser olika på lagstiftningen. Det kan vi vara överens om. Men jag tycker att vi ska hålla det på en saklig nivå och inte anklaga varandra för saker.

När det gäller debatten i fredags utgår jag från att Håkan Svenneling menar utrikesdeklarationen. Av den och de kommentarer som utrikesministern har gett framgår att frågor om vapenexport till Turkiet kommer att få avgöras fortsättningsvis precis som tidigare affär för affär av ISP. Det är inget nytt i det.

Fru talman! Först och främst vänder jag mig mot Håkan Svennelings beskrivning att jag skarvar om sanningen. Vi ser olika på lagstiftningen. Det kan vi vara överens om. Men jag tycker att vi ska hålla det på en saklig nivå och inte anklaga varandra för saker.

När det gäller debatten i fredags utgår jag från att Håkan Svenneling menar utrikesdeklarationen. Av den och de kommentarer som utrikesministern har gett framgår att frågor om vapenexport till Turkiet kommer att få avgöras fortsättningsvis precis som tidigare affär för affär av ISP. Det är inget nytt i det.

Fru talman! Nu var det så att myndigheten ISP fattade beslut den 15 oktober 2019. Det var efter att riksdagen i full enighet uppmanat regeringen att resa ned till Bryssel med ett tydligt mandat om att försöka få till ett vapenembargo på EU-nivå.

Det är något som regeringen under utrikesminister Ann Linde, som ett av hennes första större beslut när hon tillträdde som utrikesminister, sa att man var beredd att göra. Man fick med sig ett flertal EU-länder för det.

Dagarna efter, tisdagen om jag minns rätt, kom ISP ut och sa: Vi drar tillbaka alla tillstånd för Turkiet. Man stoppade de facto leveranser som var planerade och betalda från den turkiska militärens sida. Ett antal tillstånd där leveransen inte hade börjat ske drogs tillbaka.

Nu ändrar Socialdemokraterna den linjen och vill säga: Affär för affär. Det betyder att vi hamnar i lagstiftningen. Det gör att det antingen ska prövas mot den nya lagstiftningen, där man ska väga demokratikriteriet och mänskliga rättigheter mot Sveriges säkerhetsintresse. I det här fallet handlar det om ett svenskt Natomedlemskap.

Eller så finns annan lagstiftning, om det finns en tidigare leverans till Turkiet. Vi levererade vapen till Turkiet före beslutet 2019. Då kan man peka på att det är en följdleverans och därigenom komma undan det. Det gäller trots att man 2019 från ISP:s sida drog tillbaka alla tillstånd.

Det här är en ganska anmärkningsvärd förändring av den socialdemokratiska regeringen som ett parti fattar beslut om trots att det härinne fanns enighet från alla partier om att man skulle stoppa vapenexporten till Turkiet.

Prövning från fall till fall är att öppna en lucka. Jag är orolig för att det är en fallucka.

Fru talman! Nu var det så att myndigheten ISP fattade beslut den 15 oktober 2019. Det var efter att riksdagen i full enighet uppmanat regeringen att resa ned till Bryssel med ett tydligt mandat om att försöka få till ett vapenembargo på EU-nivå.

Det är något som regeringen under utrikesminister Ann Linde, som ett av hennes första större beslut när hon tillträdde som utrikesminister, sa att man var beredd att göra. Man fick med sig ett flertal EU-länder för det.

Dagarna efter, tisdagen om jag minns rätt, kom ISP ut och sa: Vi drar tillbaka alla tillstånd för Turkiet. Man stoppade de facto leveranser som var planerade och betalda från den turkiska militärens sida. Ett antal tillstånd där leveransen inte hade börjat ske drogs tillbaka.

Nu ändrar Socialdemokraterna den linjen och vill säga: Affär för affär. Det betyder att vi hamnar i lagstiftningen. Det gör att det antingen ska prövas mot den nya lagstiftningen, där man ska väga demokratikriteriet och mänskliga rättigheter mot Sveriges säkerhetsintresse. I det här fallet handlar det om ett svenskt Natomedlemskap.

Eller så finns annan lagstiftning, om det finns en tidigare leverans till Turkiet. Vi levererade vapen till Turkiet före beslutet 2019. Då kan man peka på att det är en följdleverans och därigenom komma undan det. Det gäller trots att man 2019 från ISP:s sida drog tillbaka alla tillstånd.

Det här är en ganska anmärkningsvärd förändring av den socialdemokratiska regeringen som ett parti fattar beslut om trots att det härinne fanns enighet från alla partier om att man skulle stoppa vapenexporten till Turkiet.

Prövning från fall till fall är att öppna en lucka. Jag är orolig för att det är en fallucka.

Fru talman! Om vi lyssnar på vad Håkan Svenneling säger ska vi först och främst komma ihåg att Håkan Svenneling företräder ett parti som vill avskaffa svensk vapenexport helt och hållet. Det är liksom målet med Vänsterpartiets politik.

På vägen dit vill man gärna framställa den politik som förs som att vi i Sverige säljer vapen urskillningslöst, hämningslöst och principlöst. Så är det inte. Vi har en av de fyra starkaste samlade lagstiftningarna i världen. Det är ett etablerat faktum.

Går vi till statistiken kan vi konstatera att under femårsperioden 2016-2020 var det nära 100 affärer som nekades av ISP. Det land som nekades flest gånger då var Turkiet.

Fall för fall ska vi fortsätta att hantera affärerna. Självfallet är det så att ett framtida svenskt Natomedlemskap kommer att sätta det i ett annat sammanhang. Det är igen tvekan om det. Men lagstiftningen gäller, och det är prövning fall för fall.

Fru talman! Om vi lyssnar på vad Håkan Svenneling säger ska vi först och främst komma ihåg att Håkan Svenneling företräder ett parti som vill avskaffa svensk vapenexport helt och hållet. Det är liksom målet med Vänsterpartiets politik.

På vägen dit vill man gärna framställa den politik som förs som att vi i Sverige säljer vapen urskillningslöst, hämningslöst och principlöst. Så är det inte. Vi har en av de fyra starkaste samlade lagstiftningarna i världen. Det är ett etablerat faktum.

Går vi till statistiken kan vi konstatera att under femårsperioden 2016-2020 var det nära 100 affärer som nekades av ISP. Det land som nekades flest gånger då var Turkiet.

Fall för fall ska vi fortsätta att hantera affärerna. Självfallet är det så att ett framtida svenskt Natomedlemskap kommer att sätta det i ett annat sammanhang. Det är igen tvekan om det. Men lagstiftningen gäller, och det är prövning fall för fall.

Fru talman! Tack för en god debatt. Mycket har sagts. Jag ska försöka hålla mig kort.

Det är känt sedan tidigare att Liberalerna anser att vi behöver ha en vapenexport. Det har lyfts fram industrins behov här. Det är klart att den är en del av det.

Men det huvudsakliga skälet är att vi behöver ha vapen i världen för att skydda oss mot onda människor som har vapen. Då behöver Sverige och demokratier i andra länder kunna skydda sig från angripare. Det är huvudskälet till att vi behöver ha vapenexport. Därför är vi positiva till det.

Det är också känt att Liberalerna anser att exportlagstiftningen stundtals är för svag. Vi anser att den har varit för svag. Vi har drivit demokratikriteriet under mycket lång tid. Vi drev faktiskt tillsammans med Vänsterpartiet frågan om vapenembargo mot Turkiet. Detta är kända ståndpunkter.

Jag tror att vi kommer att behöva återkomma flera gånger till den här lagstiftningen, precis som vi gör med detta. Vi kommer att behöva skruva, se till, följa upp och kolla vad som har fungerat och vad som inte har fungerat för att vi ska kunna behålla en stor vapenexport men se till att de vapen vi exporterar hamnar i rätt händer.

Det ligger lite utanför ärendet - jag är medveten om det - men jag tror också att vi kommer att behöva återkomma till frågan om hur vi på samma tema ser till att investeringar Sverige och svenska företag gör i andra länder och investeringar som företag från andra länder gör i Sverige inte bidrar till osäkerhet. Det finns lagstiftning som vi behöver skärpa också på detta område.

Jag har ingenting mer att tillägga än det som redan har sagts i debatten, så jag ber att få tacka för mig.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)

Fru talman! Tack för en god debatt. Mycket har sagts. Jag ska försöka hålla mig kort.

Det är känt sedan tidigare att Liberalerna anser att vi behöver ha en vapenexport. Det har lyfts fram industrins behov här. Det är klart att den är en del av det.

Men det huvudsakliga skälet är att vi behöver ha vapen i världen för att skydda oss mot onda människor som har vapen. Då behöver Sverige och demokratier i andra länder kunna skydda sig från angripare. Det är huvudskälet till att vi behöver ha vapenexport. Därför är vi positiva till det.

Det är också känt att Liberalerna anser att exportlagstiftningen stundtals är för svag. Vi anser att den har varit för svag. Vi har drivit demokratikriteriet under mycket lång tid. Vi drev faktiskt tillsammans med Vänsterpartiet frågan om vapenembargo mot Turkiet. Detta är kända ståndpunkter.

Jag tror att vi kommer att behöva återkomma flera gånger till den här lagstiftningen, precis som vi gör med detta. Vi kommer att behöva skruva, se till, följa upp och kolla vad som har fungerat och vad som inte har fungerat för att vi ska kunna behålla en stor vapenexport men se till att de vapen vi exporterar hamnar i rätt händer.

Det ligger lite utanför ärendet - jag är medveten om det - men jag tror också att vi kommer att behöva återkomma till frågan om hur vi på samma tema ser till att investeringar Sverige och svenska företag gör i andra länder och investeringar som företag från andra länder gör i Sverige inte bidrar till osäkerhet. Det finns lagstiftning som vi behöver skärpa också på detta område.

Jag har ingenting mer att tillägga än det som redan har sagts i debatten, så jag ber att få tacka för mig.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)