Arbetsplenum - Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation - 2022-06-13

Fru talman! I dag ska vi behandla förslag till en helt ny lag samt följdändringar i flera befintliga lagar.

Det handlar om de brister som finns när äldreomsorgen och verksamheter för personer med funktionsnedsättning tvingas ha åtskild dokumentation för vård respektive omsorg och därmed också dubbel dokumentation. Det leder såväl till risker för brister i omsorgen som risker vid vårdinsatserna.

Dokumentationen ska, menar jag, så långt det är möjligt vara sammanhållen, oavsett insats, så att den som ger vården eller insatsen har nödvändig information. Socialutskottet uppmärksammade regeringen på detta för ett par år sedan. Det är därför mycket bra att vi nu ser ett resultat. En förändring mot en sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation är på väg.

Fördelarna med en sammanhållen dokumentation är lätt att räkna upp. Men det finns också utmaningar och risker som måste vägas av. Att dela information som är sekretessbelagd måste göras så att endast den personal som behöver få del av den får det.

Vidare är det nödvändigt med ett samtycke, inte ett tyst samtycke utan ett uttalat samtycke där den som är föremål för den sammanhållna dokumentationen får information om vad det innebär och att man har rätt att spärra vissa uppgifter om man så önskar. Däremot måste personal alltid kunna ta del av nödvändig information om det handlar om akuta livräddande insatser.

Regeringen har lämnat ett förslag till riksdagen som socialutskottet har godkänt. Det är en lag som ger frivilliga möjligheter till elektroniska system och en sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. I förslaget ingår också relevant reglering som stärker integriteten samt att myndigheter dels ska ge vägledning, dels ska utöva tillsyn.

Fru talman! En god samverkan är avgörande för att människor med sammansatta behov ska få en vård och omsorg av god kvalitet och säkerhet. Detta är särskilt tydligt för den som bor i särskilt boende och för den som bor i ordinärt boende med insatser från hemsjukvården och socialtjänstens omsorg om äldre personer och personer med funktionsnedsättning.

Situationer där en sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation skulle vara av särskild nytta kan vara vid en medicinsk utredning av äldre personer eller personer som har funktionsnedsättning, där en bredare bild kring personens livssituation är särskilt viktig för att kunna välja rätt sjukvårds- och behandlingsnivå.

Vidare kan personer med kognitiva nedsättningar, till exempel till följd av demenssjukdomar, inte alltid själva beskriva sina besvär, sin situation eller sina behov. Det kan också handla om att inom den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten ha kunskap om tidigare sjukdom hos den enskilde och därmed vara uppmärksam på om vissa symtom och tillstånd skulle uppkomma. På det sättet skulle den enskilde kunna få hjälp att söka adekvat vård tidigare.

Fru talman! Kristdemokraterna är alltså eniga med övriga partier i utskottet om att detta förslag bör godkännas. Det är på många sätt efterlängtat och kommer att minska riskerna för att väsentlig information inte når all personal som behöver den, och det kommer att underlätta för såväl personal som patienter och vårdmottagare att ta del av den samlade dokumentationen. Men vi hade gärna sett mer.

Jag vill yrka bifall till reservation 4 under punkt 5 i betänkandet.

Det hade varit önskvärt med en långsiktig patientdatareform. Utskottet har lyft detta tidigare och pekat på en rad områden där det krävs statlig styrning eller normering i någon form. Nu sker vissa förändringar, men det sker styckevis och delt. Det vore bra med en långsiktig patientdatareform för att åstadkomma nödvändiga förändringar och samtidigt väga av alla de integritetsaspekter som hänger ihop med dokumentation av olika slag. Var man lagrar uppgifter är också en viktig fråga som behöver analyseras och säkras. Därför finns det behov av en mer långsiktig patientdatareform.

Fru talman! Flera remissinstanser har bland annat framfört att det behövs liknande lagreglering för fler delar inom socialtjänstens verksamhetsområde, och vi instämmer i det. Tyvärr finns inte en majoritet för ett tillkännagivande om en långsiktig och bredare patientdatareform. Men förhoppningsvis noterar regeringen såväl synpunkterna från remissinstanserna som yrkandena här i riksdagen, så att vi längre fram får en bättre ordning.

Fru talman! Moderaterna och jag personligen har envist lyft behovet av att skapa bättre möjligheter för en sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation för journalföring och informationsutbyte, inte bara inom hälso- och sjukvården utan också mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Varför? Jo, därför att många medborgare har omfattande och komplexa vård- och omsorgsbehov - behov som kräver insatser inte bara från hälso- och sjukvården utan också från socialtjänsten. Särskilt gäller detta många äldre som är i behov av både sjukvård och äldreomsorg, insatser från både region och kommun.

Övergripande och generellt är ansvarsfördelningen mellan region och kommun enkel. Regionerna ansvarar för hälso- och sjukvård och kommunerna för äldreomsorg i form av exempelvis hemtjänst eller särskilt boende för äldre. Det finns dock vissa undantag. I ett särskilt boende är det kommunen som ansvarar för hälso- och sjukvården. Ansvaret för hemsjukvård är däremot oftast delat. Där är det i regel kommunerna som ansvarar för den basala hemsjukvården, som omfattar exempelvis såromläggningar, medicinering och provtagning, medan regionerna ansvarar för den avancerade hemsjukvården, alltså den hemsjukvård som annars hade gjorts inom ramen för sjukhusvård.

I vardagen är distinktionen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården inte alltid alldeles självklar, och framför allt kan den vara svår att hantera. Det är ett problem som faktiskt uppmärksammades redan innan ädelreformen genomfördes 1992. Fortfarande, nu årtionden senare, är det inte rättsligt möjligt med gemensam dokumentation och sammanhållen journalföring mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Detta trots att ett gott omhändertagande av en person med komplexa behov förutsätter informationsutbyte och ett välfungerade samarbete mellan berörda aktörer. Konsekvensen av bristfällig informationsdelning blir ofta en vård och omsorg av sämre kvalitet. I värsta fall blir det en patientfarlig vård och omsorg. Därför är den proposition som vi nu behandlar efterlängtad och viktig.

I och med förslagen i propositionen kommer det att bli möjligt att frivilligt inrätta ett elektroniskt system, så kallad sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Det ger verksamheter inom socialtjänsten som avser äldre personer eller personer med funktionsnedsättning och hälso- och sjukvården möjlighet att få tillgång till varandras vård- och omsorgsdokumentation genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande.

Detta är bra och i linje med det tillkännagivande som riksdagen gjorde 2020 efter förslag från Moderaterna om att skapa goda möjligheter till sammanhållen journalföring och informationsdelning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Men vi moderater är, precis som många remissinstanser, mycket kritiska till att regeringen inte tagit ett större samlat grepp om behovet av bättre möjligheter till informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Regeringens proposition, liksom den utredning som ligger till grund för den, rör bara vissa delar av socialtjänstens verksamheter, nämligen verksamheter inom socialtjänsten som avser äldre personer eller personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Att regeringen inte lät utreda om och hur man skulle kunna skapa förutsättningar för en sammanhållen dokumentation avseende socialtjänstens olika verksamheter och alla dess målgrupper är en stor brist som innebär att dagens dysfunktionella lagstiftning i stora delar kommer att bestå. I praktiken innebär det att människor fortsatt riskerar att falla mellan stolarna och att tidiga och viktiga förebyggande insatser allvarligt försvåras.

Särskilt bekymrade är vi moderater över att barn och unga som kräver insatser från olika aktörer, såsom socialtjänsten, skolan och barn- och ungdomspsykiatrin, far illa när samverkan och informationsdelningen brister. Detta kan vi inte acceptera. Därför vill jag lyfta reservation 5, som berör just detta. Samverkan mellan olika aktörer måste fungera. För det krävs en modern sekretesslagstiftning som möjliggör informationsutbyte och direktåtkomst inom och mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård samt i många fall också informationsdelning med polis och skola. Självfallet, fru talman, står jag bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 5.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag betona vikten av ett ökat nationellt ansvar för den digitala infrastrukturen gällande vård- och omsorgsdokumentation. Med 290 kommuner och 21 regioner som alla har vitt olika förutsättningar är det viktigt att staten tar ett övergripande ansvar för en nationell sammanhållen informationsmiljö. Just precis detta har också framförts av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Även Myndigheten för digital förvaltning, Digg, framförde liknade synpunkter.

Sverige har som vision att bli bäst i världen på e-hälsa till 2025, detta i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och ökad delaktighet i samhällslivet. För att förverkliga den visionen behöver Sverige få på plats en ny moderatledd regering som kan visa ledarskap och tydliggöra ansvarsfördelningen inom e-hälsoområdet och som höjer tempot i reformarbetet.

Fru talman! Vi har nu framför oss socialutskottets betänkande 30 Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Vi sverigedemokrater ställer oss i stora drag positiva till det här. Det är ett viktigt första steg för att underlätta informationsöverföring mellan vård- och omsorgsverksamheter, vilket är värdefullt ur ett patient- och brukarperspektiv men också ur ett verksamhetsperspektiv.

Regeringen föreslår att det ska vara frivilligt för vård- och omsorgsgivare att använda den här utökade möjligheten till att dela elektronisk dokumentation. Det är en uppfattning som vi inte delar. Vi anser att lagen i stället bör vara obligatorisk. En obligatorisk användning av sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation skulle enligt oss öka patientsäkerheten.

Förslaget om frivillighet anser vi dåligt ur flera perspektiv. Att låta saker ske på frivillig grund innebär att införandeperioden kan bli betydligt längre än vad den skulle behöva vara. Det skulle utöver detta också riskera att leda till ojämlik vård, då olika vårdgivare inte kan se information om en patient. Det avgörande blir då om vårdgivaren är ansluten eller inte. Det är således vår uppfattning att samtliga såväl privata som offentliga vård- och omsorgsgivare som bedriver offentligt finansierad verksamhet ska ha en skyldighet att ingå i sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation men också inhämta och lämna ut efterfrågad information för kvalitetsuppföljning.

Fru talman! I dag är styrningen av och ansvaret för utvecklingen på e-hälsoområdet spritt mellan flera sektorer och aktörer på statlig, regional och kommunal nivå. När regioner och kommuner inte arbetar samordnat riskerar detta att leda till minskad transparens och jämlikhet för patienter men också till att informationsanvändningen inte nyttjas optimalt. Vi behöver alltså gå från en fragmenterad struktur som enbart täcker vissa delar av sjukvården och omsorgen mot en mer sammanhållen struktur. Vi anser därför att staten behöver ta ett mer övergripande ansvar för att säkerställa en nationell och sammanhållen digital informationsmiljö som kan utvecklas och förvaltas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 1.

Fru talman! Vi debatterar nu sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, som innebär att vården och omsorgen äntligen kommer att kunna samarbeta närmare och enklare för en säkrare omsorg och vård. Det är viktigt för den enskilde och underlättar för personalen. Detta är en bra och viktig förändring som vi är redo för att ta nästa steg i.

Andelen äldre ökar i befolkningen, och många av dem får insatser från både vård och omsorg. Samtidigt drivs allt fler verksamheter i privat regi. Det innebär att allt fler personer får insatser från olika aktörer, vilket ställer krav på att det sker samverkan och ett effektivt informationsutbyte utan att skyddet för den enskildes integritet riskeras.

Lagförslaget innebär att vårdgivare och omsorgsgivare genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande får tillgång till personuppgifter hos andra vårdgivare och omsorgsgivare. Patientdatalagens bestämmelser som vi i dag har om sammanhållen journalföring överförs till den nya lagen. I den nya lagen införs också bestämmelser som ger möjlighet för delar av socialtjänstens verksamheter att få tillgång till sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.

Inom hälso- och sjukvården omfattar lagen alla patienter. Inom socialtjänsten omfattar lagen verksamheter som avser omsorg om äldre personer och personer med funktionsnedsättning.

I lagen införs även flera integritetsstärkande åtgärder. Det handlar bland annat om att ge patienten och omsorgsmottagaren inflytande över i vilken utsträckning dennes personuppgifter delas med andra vård- och omsorgsgivare.

Fru talman! Detta är ett viktigt steg i en viktig riktning. Digitalisering är nödvändig. Att hitta effektivare och smartare lösningar är fullständigt grundläggande för att vara en relevant stomme av svensk välfärd nu och framåt. Det har vi socialdemokrater och de andra partierna i den här kammaren förstått. Digitaliseringen som en viktig del i den utvecklingen är inte kontroversiell. Det som skiljer oss åt är att vi tar olika lätt på förändringen.

Med det här förslaget stärks och förtydligas den personliga integriteten. För oss socialdemokrater är det ingen annan som kan ha slutordet om tillgängligheten till dina egna hälsodata - vem ska äga dem om inte du själv?

Jag märker och ser hur flera partier i den här kammaren säger att det borde gå fortare och lättare att digitalisera och att det bara blir bättre och lättare. Den här fartblindheten som vi bevittnar gör mig en aning orolig. Kör man i hög hastighet missar man mycket efter vägen. Här tappar man många på vägen. Ur ett helt demokratiskt perspektiv behöver alla eller de flesta känna sig mogna för att hänga med i den här digitaliseringsförändringen. Vi ser när det kommer till SJ:s biljettsystem eller bankernas digitaliserade tjänster hur detta exkluderar människor, och det är farligt. Därför ska vi skynda långsamt och inse att de finns viktiga demokratiska perspektiv som behöver tid.

Fru talman! I den tid vi nu lever, där säkerhetspolitiken är mer aktuell än på väldigt länge, tänker jag på ett av många exempel som vi har fått uppleva. Det gäller det som hände i Kalix kommun i december förra året. Kommunen blev hackad, och hemtjänsten stod utan både journaler, medicinlistor och scheman under lång tid. Jag tror att vi behöver tänka efter både en och två gånger för att digitaliseringen och digitala system ska hjälpa och inte stjälpa oss.

Fru talman! Vi socialdemokrater prioriterar alltid välfärden och sätter den i främsta rummet. Hälso- och sjukvården och omsorgen ska styras efter behov; det tummar vi inte en millimeter på. Offentligt finansierad välfärd ska också styras demokratiskt och inte av vinstdrivande företag eller diktaturer som Abu Dhabi. Människor ska kunna lita på att vården och omsorgen finns där när man behöver den.

Vi vill och ska göra mer när det kommer till digitalisering och hur vi använder hälsodata. Det förslag som vi debatterar nu och ska besluta om senare i dag är till synes kanske inte så märkvärdigt. Det kommer dock att spela en viktig roll för en säkrare vård och omsorg. Men det är också ett steg; fler steg behöver och ska tas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Amloh, för inlägget i debatten! Ledamoten argumenterade väl för att lagstiftningsförändringarna behövs för att skapa möjlighet till en sammanhållen dokumentation kring äldre och personer med funktionsnedsättningar.

Men jag ställer mig lite fundersam till varför inte ledamoten Amloh, Socialdemokraterna och regeringen tycker att detta är angeläget också för andra grupper som är i behov av både insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Varför tycker inte ledamoten Amloh att det är viktigt att underlätta informationsdelning och samverkan även kring andra grupper? Det gäller till exempel barn och unga som mår dåligt och är i behov av insatser från socialtjänsten och samtidigt till exempel insatser från barn- och ungdomspsykiatrin.

Varför tar regeringen bara det här lilla steget när behovet är mycket, mycket större? Ärligt talat, fru talman, undrar jag varför regeringen nöjer sig med att bristerna i samverkan kommer att bestå för till exempel socialt utsatta barn och unga, för personer med missbruk eller för personer med psykisk sjukdom. De är ju ofta i behov av insatser både från psykiatrin och från kommunens socialtjänst. Det är min första fråga.

Jag vill också invända lite grann mot den bild som ledamoten gav av att vi måste skynda långsamt. Problemet, fru talman, är snarare att regeringen är kvar på perrongen. Utvecklingen går otroligt fort, och vi har en lagstiftning som inte alls håller jämna steg med den tekniska utvecklingen.

Konsekvensen blir inte en bättre och stärkt personlig integritet utan en allt sämre, för lagstiftningen är inte uppdaterad till hur tekniken ser ut i dag. Vi har ett enormt stort behov av att uppdatera lagstiftningen och skapa en annan digital infrastruktur just för att värna den personliga integriteten.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna men också för drivet och engagemanget i dessa frågor! Jag blir inspirerad.

Det behöver absolut göras mer. Det är inte så att vi är nöjda eller tycker att det här är tillräckligt. Det behöver göras mer, som jag också sa i mitt anförande, framför allt när det kommer till socialtjänsten och barn och unga. Där vill vi göra mer, och jag kan också tycka att takten behöver öka. Många saker ska göras, men det här är de delar som vi har kommit fram med i denna proposition.

Fru talman! Min fråga tillbaka till ledamoten gäller den nationella plattformen, som föreslås här av ledamoten. Det ska där vara lättåtkomligt för patienter att göra jämförelser och olika vårdval. Och det är inget fel på det - men vilka är det som kommer att ta del av det här?

När vi tittar på vilka det är som använder de digitala banktjänsterna, som jag nämnde i mitt anförande, ser vi exempel som visar att endast två av tio äldre använder Swish som ett betalmedel. Och det är ändå de som är de största konsumenterna av både vård och omsorg.

Hur tänker ledamoten kring att de här grupperna ska bli inkluderade och att vården ska bli mer jämlik? Hur tänker han kring att detta vänder sig till priviligierade och ganska friska grupper?

Fru talman! En genomgående kritik som vi moderater har haft mot regeringen under de senaste åtta åren är att regeringen ofta skär ut små, små bitar ur komplexa problemområden. Jag tycker att propositionen är ett exempel på just detta. Vi har ett område som är stort och omfattande, där det hade behövts genomgripande reformer brett. Men regeringen väljer att bara plocka ut en mindre del.

Sedan är man ändå öppen och säger: Det behövs reformer också för andra grupper och andra delar av socialtjänstens verksamhet. Men i stället för att ta det samlade greppet väljer alltså regeringen att såga ut en mindre tårtbit. Det tycker jag är problematiskt. En lång rad remissinstanser - regioner, kommuner och även myndigheter - menar också att det här är problematiskt.

Fru talman! Detta är faktiskt också i strid med det tillkännagivande som riksdagen riktade 2020, för det var bredare än att bara handla om de grupper som vi nu debatterar.

När det gäller den andra frågan, tillbaka till mig, är det en viktig fråga som ledamoten Amloh lyfter, nämligen det digitala utanförskapet. Vi moderater har lagt fram flera förslag om att till exempel skärpa tillgången till uppkoppling på särskilda boenden. I dag är det många särskilda boenden som saknar denna möjlighet för den enskilde. Inte minst under pandemin såg vi att det var en allvarlig brist och någonting som gjorde att äldre blev än mer isolerade än vad de hade behövt vara. Detta är ett område som vi verkligen behöver adressera.

Min fasta övertygelse är att vi ska erbjuda vård och omsorg utifrån den enskildes preferenser. Många önskar digitala vårdkontakter och vill kunna sköta mer av sina tjänster digitalt. Andra vill inte alls göra det. Då måste möjligheten finnas att välja både det digitala och det fysiska spåret.

Jag är också övertygad om att om vi kan skapa möjligheter att göra mer digitalt blir även möjligheten större för dem som är i behov av att träffa sin läkare och sina omsorgskontakter oftare och mer fysiskt att göra just detta. Den möjligheten ökar när vi använder våra resurser på ett samlat och mer effektivt sätt.

Fru talman! Vi har ett ansvar för att göra både och. Vi har ansvar för att fånga in fler, och ibland till och med vänta in. Men vi ska också ta ansvar för att driva på i de lägen där utvecklingen kräver det.

Vi vill, och vi ska, göra mer när det kommer till digitalisering och hur vi använder hälsodata. De förslag som vi debatterar nu kommer att spela en viktig roll för en säkrare vård och omsorg. Men de är också bara ett steg; fler steg behöver tas.

Regeringen gav exempelvis i april 2021 Ehälsomyndigheten i uppdrag att analysera och föreslå hur legala möjligheter till sammanhållen journalföring kan nyttjas i stor utsträckning i hela landet. Myndigheten lämnade en slutrapport i februari i år, och förslagen bereds i Regeringskansliet. Steg tas alltså.

Vi får inte glömma att det finns många som inte kan eller vill exempelvis boka sin tid inom vården digitalt. De vill prata med en fysisk person. Digitalisering och digitala system ska hjälpa oss, inte stjälpa. System är till för människor, och därför behöver vi se till att människor inkluderas och inte lämnas efter.

Fru talman! Även jag hade några frågor, och delvis klarnade det under ledamotens utbyte med Johan Hultberg. Men jag vill ändå ställa frågan.

Jag uppfattade, fru talman, att ledamoten ansåg att det är bättre att skynda långsamt med det som rör digitalisering, för annars leder det till att den som inte vill använda digitala tjänster inte kan göra det.

Jag ser att det är två helt olika saker. För mig är det självklart att när jag exempelvis kommer in på en vårdcentral så måste det finnas en personellt bemannad reception där jag kan anmäla mig, samtala med någon och betala på det sätt jag önskar. Det får inte enbart finnas en digital portal. Man måste kunna göra båda sakerna. Jag måste kunna ringa och samtala på det sättet.

Samtidigt är det ett problem att det har tagit så lång tid att få fram de standarder som vi behöver för digital vårdinformation. Detta kommer att vara ett problem även med den här propositionen, som jag är väldigt glad över, vilket jag nämnde. Nu när man får möjlighet till en sammanhållen vårddokumentation men inte har samma standarder för våra digitala system kommer ju bristerna att bli uppenbara. Det beslut som vi tog i enighet i riksdagen i maj 2019 hade behövt vara genomfört nu.

Ledamoten sa ändå att det är bra att vi inte gör det för snabbt, utan vi ska skynda långsamt. Jag skulle verkligen ha velat att det beslutet hade varit genomfört nu. Det hade underlättat för den här propositionen, men framför allt hade det ökat patientsäkerheten.

Det som möter mig som vårdtagare och patient i dag är nämligen att jag inte kan få del av all information som finns om mig, utan jag kan bara få den information som är tillgänglig för just den enheten jag söker hos. Det leder till risken att jag inte får det bästa omhändertagandet. Det handlar alltså om risker för patienter och vårdtagare men också förstås för personalen som riskerar att göra misstag därför att de inte hade information.

Jag vill därför gärna fråga ledamoten om hon inte anser att det här är två helt olika saker. Visst behöver vi forcera så att vi får nödvändig digital information och system på plats som fungerar, samtidigt som vi säkerställer att alla kan göra det på sitt sätt och inte tvingas till digitala lösningar?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågor och resonemang runt det här! Jag delar det i många stycken, och som jag även sa i mitt anförande är det här inte någonting kontroversiellt. Vi ser att det behövs en förändring av både lagstiftning och system för att möta digitaliseringen så att välfärden blir relevant nu och framåt.

Ja, vissa saker behöver gå fortare. Jag sa också att det inte bara är att köra fram allting på en gång, utan man behöver tänka en och två gånger och göra en halvhalt i de här frågorna. Annars handlar det väldigt lätt bara om hur fort det ska gå och att det är väldigt enkelt. Vi behöver också titta på det etiska, för det finns problemformuleringar som vi behöver ta hänsyn till.

Jag nämnde banktjänster i det förra replikskiftet, fru talman. Bland dem som är mellan 66 och 75 år är det 66 procent som använder mobilt bank-id. Bland dem som är äldre än så är det bara 23 procent som använder mobilt bank-id, vilket är otroligt viktigt i dagens samhälle men som väldigt få människor i de här åldersgrupperna använder. Det behöver vi i den här kammaren också ta hänsyn till så att det blir så bra det kan när vi gör detta.

Fru talman! Tack, ledamoten, för väldigt kloka resonemang! Jag instämmer i dem.

Jag tänker att det är så viktigt att vi delar upp det här, och jag tror att det är det som ledamoten är ute efter. Det finns ju en allmän tro att så fort man säger digitalisering så är allt bra. Så är det inte alls. Ibland är digitalisering jättebra. Ibland krånglar det bara till livet för ganska många medarbetare i vården eftersom det inte är smarta digitala lösningar utan krångliga digitala lösningar som tar ännu mer tid att arbeta med i situationer där det i stället borde gå snabbt.

Digitalisering i sig är liksom inte ett ord som man ska sätta upp först, utan det handlar om vad man behöver använda för verktyg och vad man behöver det till.

Jag är glad att ledamoten lyfter frågan om mobilt bank-id, något som används av många. Det är ett exempel på en fråga vi har lyft kring att vi behöver en långsiktig patientdatareform. Nu är vi ju utlämnade till en privat uppfinning. Bank-id är inte något i offentlig regi. Det är lite märkligt att alla i offentliga institutioner ändå använder det, men vi har inte hittat någon variant. Jag tror absolut att ganska mycket av välfärden kan utföras av privata utförare, men det här tillhör en grundinfrastruktur där jag vill vara säker på att det är rätt tillsyn på rätt sätt, eftersom den används för så viktiga integritetskänsliga saker.

Det är ett exempel på något som borde finnas med i en patientdatareform: Vad ska vi tillåta? Hur är accessen in i digitala system? Var jag ska kunna lagra mina uppgifter är en annan sak som vi behöver utreda, inte minst mot bakgrund av att det också kommer in utländska intressen i svensk hälso- och sjukvård. Då behöver vi säkerställa var detta finns.

Det finns alltså ganska många skäl till att göra den där långsiktiga patientdatareformen som vi är några som reserverar oss emot att regeringen inte vill göra och inte heller Socialdemokraterna här.

Jag uppskattar dock att ledamoten problematiserar frågan, för det behöver vi göra. Det är alldeles för mycket av enkla svar, där vi bara säger att digitalisering är bra. Vi måste i stället prata om när vi använder den, vem som påverkar den och hur ska vi göra det så att det på riktigt blir bra och patientsäkert.

Tack för ledamotens inlägg!

Fru talman! Tack till ledamoten, som deltar i resonemanget kring att problematisera och att vi behöver tänka i flera led på om och när!

Det får inte bli så att vi skapar en övertro på stora systemförändringar. Det handlar om att vi behöver få en jämlikare vård och omsorg som styrs efter behov och som kommer alla människor i hela landet till del. Då behöver vi ha digitala verktyg och system som hjälper oss i det och som inte riskerar att göra motsatsen. Jag vet att vi i socialutskottet och även fler i den här kammaren vill slå vakt om det.

Jag ser ändå att det finns en rad risker med en övertro som leder till att människor exkluderas. Vi ska i stället sträva efter att vården och omsorgen blir mer jämlik.

Fru talman! Huvuddelen av min politiska erfarenhet kommer från kommunpolitiken. Äldreomsorgen är och förblir en av kommunpolitikens allra viktigaste delar. Hur vi tar hand om våra äldsta och mest sköra medborgare är och förblir kärnan i den svenska välfärden.

Min egen erfarenhet från Järfälla är att vi till stora delar har en äldreomsorg som vi kan vara stolta över. Jag har så många gånger mött medarbetare, äldre och deras anhöriga som varit nöjda, men jag vet också att det finns stora utmaningar kvar att lösa. Pandemin riktade strålkastarljuset mot några av dem.

Det finns vissa utmaningar som med rätta är tuffa. En sådan är hur vi ska kunna få kompetens och välutbildad personal. Sedan finns det andra utmaningar som borde vara lätta att lösa och som, om jag ska vara ärlig, borde ha lösts för länge sedan.

En av dem är det vi debatterar i dag, nämligen att lagen har hindrat oss från att ha en och samma dokumentation för de äldre. Den kommunala äldreomsorgen styrs av två lagar, socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Därav har följt att insatser för den äldre ska dokumenteras i olika system beroende på om det är en vårdinsats eller en omsorgsinsats.

Detta har lett till merarbete för personalen men framför allt till medicinska risker. Många gånger har omsorgen inte blivit så bra som den skulle ha kunnat bli.

Med det lagförslag som vi nu ska besluta om blir det möjligt att ha ett elektroniskt system, kallat sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, som ger verksamheter inom socialtjänsten som avser äldre personer eller personer med funktionsnedsättning och hälso- och sjukvården möjlighet att direkt få tillgång till varandras vård- och omsorgsdokumentation.

Det blir möjligt men inte obligatoriskt. Från Centerpartiets sida tror vi att det är en klok väg att gå. Att omedelbart göra systemet obligatoriskt skulle riskera att göra större skada än nytta. Som gammal kommunpolitiker har jag respekt för att det tar tid att lokalt få nya it-system och nya rutiner att fungera.

Det har framkommit förslag om att staten ska ta ett större ansvar för den digitala infrastruktur som den sammanhållna vård- och omsorgsdokumentationen kräver. Tanken kan vara god men med tanke på de mycket långa startsträckor som staten har för att upphandla nya nationella it-system skulle det innebära att införandet blev kraftigt försenat. Vi tror därför det är bättre att kommunerna får stöd i form av föreskrifter och vägledningar men sedan själva eller tillsammans med andra får utforma systemen.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Det här är ett väldigt välkommet betänkande om den möjlighet, den frihet, som kommunerna nu får i omsorgen om äldre personer och funktionshindrade att kunna föra en gemensam journal. Det blir möjligt med denna sammanhållna vård- och omsorgsdokumentation. Det här har man önskat länge.

Vi i Liberalerna vill värna integriteten men samtidigt undanröja hinder som ligger i vägen för människor, inte minst inom vården och omsorgen, att arbeta på ett rationellt sätt för patienters, omsorgstagares, bästa. Det här är ett av många beslut som har tagits för att ge vården och omsorgen ökad frihet och patienterna ökad säkerhet.

Varför har vi behövt komma med de här frihetsinsatserna? Det går tillbaka till George Orwell, som 1949 skrev boken 1984 om att Storebror ser dig. Den boken påverkade väldigt mycket den sekretesslag som vi fick 1980 och som till och med förhindrade att två psykkliniker på olika sjukhus kunde se varandras journaler om en enskild person, vilket innebar att många undersökningar fick tas om. 2009 års sekretesslag har mycket kvar, fortfarande, av det som 1980 års lag hade.

Vi har i Liberalerna i andra sammanhang tagit upp att vi måste göra en allmän översyn och förnyelse av sekretesslagen, inte minst nu i digitaliseringens tid, för vår lagstiftning får ju inte gå emot människors bästa. Därför yrkar jag bifall till betänkandet i dess helhet.

Jag håller med Centern om att det här ska vara frivilligt, för det är en reform som kommunerna har velat få fram för att undanröja de hinder som ligger i vägen för den gemensamma journalföringen. Men de ska inte tvingas införa system som vi kanske byråkratiskt genom riktlinjer och sådant anbefaller att de ska ta sig an.

Reservationerna i övrigt tar upp många viktiga frågor, men vi tycker att de kan bemötas av det arbete som pågår i utredningar och i Regeringskansliet.

Jag måste erkänna att i varje fall min överblick över allt som pågår är något ofullständig. Jag skulle vilja att socialutskottet efter valet ber att Regeringskansliet kommer till riksdagen och redovisar vilka utredningar som ligger på bordet och är nära proposition och vilka andra frågor som är under utredning. Allra viktigast är att utskottet får en bra redovisning av hur det går med förslaget till socialtjänstlag och hur det går med förslaget till äldreomsorgslag som mycket snart ser dagens ljus och som tar upp en del av de frågor som har aktualiserats i dag och i andra sammanhang. Till detta behövs också ett tidsschema så att utskottet har en klar bild för sig om var det finns luckor och vad som är att vänta som en helhet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Barbro Westerholm, för ditt anförande!

Jag vill bara bekräfta att jag håller med dig. Det vore alldeles utmärkt om vi i utskottet kunde få en genomgång av allt som ligger inom det här området. Vi har själva påmint regeringen ett par gånger om våra tillkännagivanden som inte har blivit genomförda, men det vore också bra med en genomgång av allt annat som pågår så att vi får en överblick. Vi gör vad vi kan för att skicka med det här till kommande utskott så att det har med det i beräkningen för hösten - att just få överblick över vilka utredningar som finns, hur långt de har kommit och vad vi har att förvänta oss. Det är en överblick som vi behöver.

Fru talman! Jag glömmer alltid att säga någonting i mina anföranden, och nu fick jag chansen att lägga till att jag tycker att det är viktigt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kommer med i den här bilden. När det blir strul och stopp på den digitala sidan, vad finns det då för säkerhet och backup så att det inte blir som, tror jag, ledamoten från Socialdemokraterna tog upp att man i en kommun blir helt ställd och patienter, omsorgstagare, löper risk att fara illa?

Jag ser fram emot detta och kommer att bevaka utanför riksdagen vad socialutskottet gör. Jag kommer att höras om jag tycker att ni kan göra någonting bättre!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)