Arbetsplenum - Ökad likvärdighet för skolhuvudmän - 2022-06-07

Ökad likvärdighet för skolhuvudmän

Fru talman! Skolan är verkligen hjärtat i hela vårt samhälle. Det är inte vilken vara eller tjänst som helst. En misslyckad skolgång kan man inte reklamera. Den är redan gjord. Den går inte i repris. Därför är den så oerhört viktig, och det är vårt ansvar att se till alla barn faktiskt kan ha en bra skolgång.

Vi har fått många varningar genom åren om läget i den svenska skolan. Från OECD är de återkommande, och OECD är inte vilken vänstertankesmedja som helst utan en viktig aktör i den internationella delen. Vi har fått varningar från våra skolmyndigheter. Inte minst har vi fått varningar från våra lärare och rektorer och från föräldrar som är förtvivlade över att de inte får hjälp till sina barn med det stöd som de behöver.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har ända sedan 2014, då man tillträdde, tagit de här varningarna på allra största allvar.

Det har man gjort genom att tillsätta Skolkommissionen. Det var ett av de första besluten man fattade. Man tillsatte en kommission med forskare från olika områden som under ett och ett halvt år diskuterade, plockade fram massvis med underlag och forskningsrapporter och visade att så här ser läget ut. Så här har segregationen i den svenska skolan ökat och likvärdigheten minskat. Familjebakgrunden har allt större betydelse.

Efter Skolkommissionen tillsatte man Åstrandsutredningen, som vi säger i vardagslag, alltså utredningen om hur vi ska öka likvärdigheten. Den har landat i den proposition som vi ska diskutera i dag och det betänkande som utskottet tagit fram, som i korthet handlar om att differentiera skolpengen för att se till att man får betalt efter det ansvar man har men också efter de behov som finns.

Det är helt obegripligt att en majoritet i utskottet avstyrker förslaget. Vi ser ju hur det faktiskt ser ut i den svenska skolan. Det är obegripligt ur många olika aspekter.

Vi kan börja med att se vad den moderate statsministern Carl Bildt sa när propositionen om valfrihet och fristående skolor debatterades och beslutades 1992. Det står så här i den propositionen:

"Likvärdiga villkor innebär dock inte nödvändigtvis att varje skola skall ges samma ekonomiska stöd. Det offentliga stöd som tillfaller en skola måste utgå från vilket ansvar och åtagande skolan tar och fullgör. - - - Kommunen har - till skillnad från en fristående skola - ett övergripande ansvar för skolväsendet, både i fråga om planering och i fråga om skyldigheten att i sina skolor ta emot samtliga skolpliktiga elever. - - - Sammantaget kan det därför vara rimligt att anta att kommunen får en högre genomsnittskostnad per elev än som normalt bör uppstå för den fristående skolan. Ett avdrag från genomsnittskostnaden bör därför kunna göras vid tilldelningen av medel. Avdraget bör få uppgå till högst 15 procent av den framräknade genomsnittskostnaden."

I utredningen står det också så här:

"De flesta fristående skolor torde, med ett offentligt bidrag mellan 75 och 85 procent av genomsnittlig elevkostnad i de kommunala skolorna, täcka sina kostnader."

Det tyckte Moderaterna på den tiden. Men sedan har de ändrat sig. Frågan är varför.

Vad sa dåvarande Socialdemokraterna, som till samma debatt tog fram nästan en uppsats i form av en följdmotion? Det är jättemycket; jag skulle kunna läsa hur mycket som helst, med jag ska läsa bara lite grann.

"Regeringen uttalar även förhoppningen att ''ett större inslag av fristående skolor också på sikt ska kunna bidra till en mer effektiv resursanvändning inom det samlade skolväsendet''. Inte heller för detta påstående finns någon analys till stöd. Enligt vår uppfattning finns starka skäl att anta det motsatta, nämligen att ett system med ett större antal fristående skolor finansierade enligt regeringens modell kommer att leda till ökade kostnader för kommunerna. De fristående skolorna kommer med regeringens förslag att kunna anpassa verksamheten till en omfattning som blir maximalt lönsam. Om varje tillkommande elev garanteras samma bidrag oberoende av marginalkostnaderna kan följande situation inträffa. Eleven lämnar grundskolan för att gå till en fristående skola. Därmed tvingas kommunen att betala bidraget till denna skola utan att, annat än i undantagsfall, kunna göra motsvarande besparing i det kommunala skolväsendet. Kommunen måste nämligen driva verksamheten även om klasserna inte är fyllda så kostnaderna finns där ändå."

Det var Lena Hjelm-Wallén som var gruppledare för oss på den tiden, 1992. Klokt!

Vad gör vi då när vi har sett facit? Nu ser vi ju facit, hur ojämlikt det är.

Vi kan också titta på vad medborgarna säger i dag. Vad vill medborgarna? Jo, de vill att vi ändrar systemet. I enkäter säger 82 procent av medborgarna att vi inte kan ha det här systemet.

Vi är medborgarföreträdare, vi som sitter i den här salen. Vi borde lyssna på medborgarna. Men det gör inte de fem partier som säger nej till det här betänkandet.

Det är en helt riskfri investering att starta skola i dag. Pengarna är garanterade. Det är därför vi ser så många riskkapitalister i den här branschen - och det är hemskt att behöva säga "bransch" om skolverksamhet. Det är helt galet. Man spelar roulett med barnen. Man gör faktiskt det. Vi är fortfarande det enda landet där vinstintressen får gå före elevintressen. Det är helt galet, och jag vill i dag ha svar på varför detta elände får fortsätta.

Jag vill naturligtvis yrka bifall till alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 1.

(Applåder)

I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin (S).

Fru talman! Skolan består av både framgångar och problem.

För en hel del barn fungerar skolan alldeles utmärkt med bra lärare och kamrater. Man trivs, man lär sig och man lyckas i skolan.

För andra barn är det av olika skäl kämpigare. Man vaknar med en klump i magen inför ett kommande prov, för att man saknar vänner eller för att man helt enkelt inte hänger med i skolan.

Socialdemokraterna har beklagligtvis misslyckats med skolan.

För åtta år sedan lovade Magdalena Andersson inte bara att vi skulle få Europas lägsta arbetslöshet utan även att hon skulle se till att halvera den grova brottsligheten och halvera andelen underkända elever.

Hur har det då gått, fru talman? Jo, riktigt dåligt. Det som skulle bli Europas lägsta arbetslöshet har tvärtom blivit en av de allra högsta. Antalet gängmord och skjutningar har hittills i år satt ett oönskat nytt rekord. Häromveckan pratade man om 150 skjutningar i Sverige på lika många dagar.

Och i skolan slås ungefär lika många barn ut i dag som tidigare. Det är 16 000 barn i årskurs 9 som lämnar skolan utan ordentliga kunskaper. Mer än vart fjärde barn i årskurs 6 är underkänt i ett eller flera ämnen. Lägger vi till detta brister i studiero - många barn har till exempel hörselkåpor eller hörlurar för att över huvud taget kunna koncentrera sig - och att lärare inte fullt ut kan göra sitt viktiga arbete ser vi att Sverige med Socialdemokraterna har haft ett antal förlorade år och att vi i Sverige behöver en ny inriktning på skolpolitiken.

En bärande del i detta är, fru talman, att säkra ordning och studiero så att barnen kan koncentrera sig på lektionerna och lärarna får rätt förutsättningar att göra sitt viktiga arbete. Det handlar vidare om att ha fokus på kunskap och att gå från en elevcentrerad kunskapssyn i skolans styrdokument till att ha fokus på riktig kunskap och likvärdighet.

I dag lämnar hälften av lärarstudenterna lärarkarriären antingen under utbildningens gång eller under något av de första åren i yrket. Studenter vittnar också om att man inte känner sig fullt ut förberedd för det riktiga arbetet och saknar saker som mer praktik, ledarskap, specialpedagogik och hjälp med hur man lägger upp undervisningen. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Vi behöver utveckla lärarutbildningen.

Vi vill också utveckla friskolesystemet. För oss är det självklart att föräldrar ska kunna välja och önska både förskola och skola. Vi måste också se till att kraftigt skärpa kraven på dem som vill starta en skola, höja kraven generellt för att få driva en skola, till exempel när det gäller saker som undervisningstid och behörigheter, styra upp styrdokument samt, inte minst, ha en bättre kontroll och inspektion av fristående skolor - och för den delen även kommunala.

Regeringen har, fru talman, lagt fram förslag till ändrade regler för finansiering av skolan. Förslagen är dåligt beredda, saknar en nödvändig beskrivning av konsekvenser och har också stora brister i sak. Regeringen har slarvat.

Det finns, fru talman, flera relevanta problem med finansieringen av skolan. Det finns exempelvis stora skillnader mellan samma gymnasieprogram i olika kommuner, utan rimliga skäl. Ett annat exempel är att den statliga finansieringen, med specialdestinerade statsbidrag, har utvärderats och bedömts ha stora brister.

Kostnaderna per elev i grundskolan varierar också kraftigt mellan kommuner. Ibland kan dessa kostnadsskillnader förklaras med saker som beläggning, lokaler och lärarlöner, men många gånger går skillnader mellan kommuner inte att förklara utan grundar sig i att man tolkar skolpengsberäkningarna på olika sätt och i att olika kommuner prioriterar olika. Därmed brister det också i likvärdighet. Ingen av de nuvarande bristerna eller skillnaderna skulle bli åtgärdade genom regeringens förslag om en differentierad skolpeng.

Det råder också brist på öppenhet. Det är svårt att få del av siffror och kunna jämföra dem mellan kommuner - de faktiska siffrorna över kostnader, bidrag och skolpeng. Jämförbarheten kan också försvåras av sådant som att kommunerna lägger upp finansieringen på väldigt olika sätt. En del har olika belopp för olika årskurser eller stadier medan andra jobbar med till exempel ett genomsnittsbelopp för respektive skolform. Vissa kommuner lägger huvuddelen i ett grundbelopp medan andra väljer att till exempel lägga en större del baserat på socioekonomiska faktorer eller i form av tilläggsbelopp.

Utredningen som ligger till grund för det här lagförslaget har försökt sig på att titta på kostnader men har omvittnade brister. Ändå ligger den till grund för lagförslaget. Sammantaget gör detta att riksdagen bör avvisa - säga nej till - de här förslagen då de har väldigt stora brister.

Vi vill i stället se till att säkra och utveckla skolans finansiering. Vi vill se mer nationell likvärdighet. Resursfördelningen ska på ett helt annat sätt än i dag vara tydlig och transparent, med bestämda riktlinjer för hur man beräknar belopp. Vi måste få bort de oförklarliga skillnader som finns mellan kommuner och mellan elever runt om i landet. En ny finansieringsmodell måste ta hänsyn till likabehandling av elever i olika skolformer men också säkra likvärdighet när det gäller de viktiga tilläggsbeloppen, som baseras på elevers olika behov. Vi vill också att det görs en ordentlig kartläggning av skolans kostnader och att det med detta som grund utvecklas nya förslag.

Slutligen, fru talman, begår Socialdemokraterna nu ett stort misstag när de väljer att fokusera på valretorik och konflikt. Det rimliga är att en regering väljer att involvera riksdagens partier i seriösa samtal om skolans stora frågor, såsom skolans finansiering.

Fru talman! Socialdemokraterna har bara stöd av en knapp tredjedel av riksdagens ledamöter. Ska man få något gjort i svensk politik handlar det om att kunna samtala med andra partier. Skolministern har inte tagit kontakt med något av de sju andra riksdagspartierna. Låt vara att hon inte vill prata med mig eller Moderaterna. Men hon har inte heller pratat med något av de andra sex av riksdagens partier för att säkra en majoritet utan i stället valt valretorik och konflikt framför att lösa problemen och ge skolans personal arbetsro. Det tycker jag är ett stort misstag.

Men, fru talman, det finns alternativ. En bred majoritet i riksdagen ser, kan vi konstatera, de problem som finns med skillnader i skolresultat mellan stad och land, mellan pojkar och flickor och mellan dem som kan respektive inte kan svenska tillräckligt bra. En bred majoritet i riksdagen samlas nu kring uppfattningen att Socialdemokraterna har slarvat med dåliga förslag. En bred majoritet enas om att skolan behöver ha en utvecklad och säkrad finansiering och att detta bör ske genom försök, i varje fall, att samla bredare majoriteter för att nå långsiktiga, breda lösningar som skapar arbetsro i skolan.

Allra sist vill jag yrka bifall till reservation nummer 4.

(Applåder)

Fru talman! Det var många ord från ledamoten Lars Hjälmered men väldigt få egna förslag. Han nämnde lite svävande att man nog ska titta på finansieringen och så, men det kom inga egna förslag. Det är ju detta som efterfrågas ute i skolvärlden: Vad vill Moderaterna egentligen? Man kan hålla på och säga att vi socialdemokrater är jättedåliga, men någon gång måste man också gå in och titta på hur det faktiskt ser ut. Förutsättningarna ser ju väldigt olika ut på olika skolor. Elevunderlaget ser väldigt olika ut. Vad vill Lars Hjälmered och hans parti göra för att rätta till detta?

Lars Hjälmered pratar om likvärdighet, men det han pratar om, fru talman, är faktiskt att det ska vara lika. Likvärdighet är något helt annat än att det ska se lika ut. Det har vi sett nu i 30 års tid. Lika är inte rättvist. Det ger mer till dem som redan har. De som har välutbildade föräldrar hemma klarar sig med den skola vi har i dag. De som inte har det klarar sig inte. Vad vill Lars Hjälmered och Moderaterna göra åt det? Det är den första fråga jag har.

Jag har en fråga till. Vi behöver skärpa kraven på utförarna, säger Lars Hjälmered. Det har den här regeringen gjort under den gångna mandatperioden. Man har sett till att det är svårare och att det görs en större prövning. Men min fråga handlar om hur mycket vi kan skärpa kraven. Hur mycket pengar ska vi lägga på kontrollfunktioner i stället för på fler lärare och mer personal i skolan? Har Moderaterna något eget förslag kring detta, eller handlar det bara om att klanka på vad vi socialdemokrater gör?

Fru talman! Skolan i Sverige har både möjligheter och problem. Vi kan se att det för många barn fungerar alldeles ypperligt medan andra kämpar. Vi kan tydligt se att det brister i likvärdighet. Gunilla Svantorp försöker göra ett stort nummer av att den stora konflikten finns mellan kommunala och fristående skolor. Vi kan konstatera att det ändå är belagt att de största skillnaderna väldigt ofta finns på samma skola, mellan två klassrum. Din framtid avgörs alltså av vilken lärare du har.

Oroande är också, tycker jag, de stora skillnaderna mellan stad och land. Du växer upp med en brukstradition, eller du är pojke och pluggar inte ordentligt. Eller du kanske växer upp med svenska föräldrar men har inte ordentliga kunskaper i svenska och har därför inte samma möjligheter. Detta gör mig djupt oroad. Alla de problemen skulle inte kunna lösas med det här lagförslaget som Socialdemokraterna har lagt fram.

Det vi pratar om är framför allt en större likvärdighet baserad på en ökad statlig styrning. Som grund för detta måste man, menar vi, bättre belägga hur kostnaderna ser ut i skolan. Det måste också finnas en helt annan statlig styrning, så att man får likvärdighet.

Fru talman! Gunilla Svantorp frågade om förslagen i övrigt. Apropå detta med inspektion skulle jag säga att vi måste göra ett omtag med Skolinspektionen. När en del av oss pratar om detta kan vissa felaktigt få bilden att det handlar om att ta dagens inspektion och göra väldigt mycket till. Vi har många duktiga skolinspektörer, men jag skulle säga att vi behöver ett omtag och en utveckling med inriktningen på två saker.

Den första är att på ett helt annat sätt fokusera på kvalitet snarare än på juridiska frågor och "ticking the box". Den andra är att man som huvudregel bör ha oanmälda besök, så att man inte förbereder på förhand utan kommer en vanlig skoldag. Om vi skulle göra dessa två förändringar skulle mycket vara vunnet.

Fru talman! Jag konstaterar att Lars Hjälmered inte svarade på mina frågor över huvud taget.

Jag vill backa tillbaka till det som jag läste upp förut från talarstolen och som Carl Bildt skrev när han satte sitt namn under den proposition som fanns, nämligen att de kommunala skolorna faktiskt har ett helt annat uppdrag och ett helt annat ansvar och att det därför är rimligt att göra ett avdrag. Det är det som föreslås i den här propositionen - att göra ett avdrag utifrån det ökade ansvar som man faktiskt har som kommunal skola.

Det handlar inte alls om att ställa kommunala skolor och friskolor som varandras motsatser, utan det handlar om att ge alla barn den möjlighet som de borde ha att klara sig i skolan och att gå vidare, oavsett vad föräldrarna gör hemma och oavsett vilken hjälp barnen kan få hemma. Det har alltid varit Socialdemokraternas drivkraft.

Vad har hänt varje gång - 100 år bakåt i tiden - som Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag som handlar om att öka jämlikheten? Jo, då har dåvarande högerpartier röstat nej - varje gång.

Jag är inte ett dugg förvånad att Lars Hjälmered och hans parti röstar nej - inte ett dugg. Det är bara förväntat. Det är klart att de inte vill ha ett förslag som syftar till att utjämna skillnaderna och göra det enklare för dem som inte får hjälp hemma. Jag är inte ett dugg förvånad.

Men vad är det som har hänt på de här 30 åren som gör att Lars Hjälmered och Moderaterna i dag menar att det är rimligt att vi behåller den nivå som gäller? Hur ska Lars Hjälmered öka likvärdigheten? Jag pratar inte om att öka likheten, utan jag pratar om att öka likvärdigheten och faktiskt uppnå det som står i skollagen, alltså att vi ska ha en kompensatorisk skola.

I dag har vi en kompensatorisk skola som går åt fel håll. De som redan har får mest i stället för att de som har minst får mest. Vad vill Lars Hjälmered göra?

(Applåder)

Fru talman! De största skillnaderna vi har i likvärdighet i den svenska skolan handlar om det vi ser mellan stad och land. Orten man växer upp på kan verkligen avgöra ens framtid. Den kan avgöras av om man är pojke eller flicka och kanske inte har med sig en pluggtradition; pojkar pluggar för lite. Vi ser tydligt hur detta slår igenom när vi tittar på det svenska språket - redan vid en treårskontroll går det att se att ett barn inte har rätt vokabulär eller språk med sig för att klara skolan.

Vi kan titta på två klassrum i samma skola och ett exempel från Rosengårdsskolan som har varit omdiskuterat och uppmärksammat den senaste tiden. Man såg toppar i skolresultaten vart tredje år, och de var baserade på att det fanns en jätteduktig lärare. Detta kan inspirera, men det kan också avskräcka en del, med tanke på hur det kan slå.

Alla dessa saker måste vi ta tag i, men ingen av dem skulle lösas med det förslag som Gunilla Svantorp talar sig varm för här i dag.

Jag har respekt för att vi kan ha olika uppfattning om hur vi ska hantera friskolor och finansiering. Moderaterna vill ju ha ett annat statligt ansvar för att få likvärdighet i finansieringen. Moderaterna vill att man utgår från likabehandling av barn och elever. Detta innefattar tilläggsbelopp och socioekonomi. Kommuner har självklart ett särskilt ansvar för sina medborgare.

Vi kan konstatera att regeringen - Socialdemokraterna - inte har kunnat göra det trovärdigt hur deras förslag skulle påverka till exempel en enskild skolstiftelse eller, för den delen, en enskild kommun.

Allra sist, fru talman, har vi det politiska läget. Är det så att man företräder ungefär en tredjedel av riksdagen krävs det att man gör upp med något av de andra partierna i riksdagen - om det inte är Moderaterna finns det sex andra partier. Är det så att regeringen genom skolministern har valt att bara lägga fram ett förslag utan att säkra en majoritet blir det valretorik och konflikt i stället för långsiktighet, diskussion och arbetsro. Jag tror att det är ett stort misstag som regeringen begår.

(Applåder)

Fru talman! Ibland går man in i en debatt med en förväntan om hur debatten ska vara - om hur den ska se ut och låta. Jag tror att Gunilla Svantorp från Socialdemokraterna satte ribban precis där vi trodde att den skulle sättas. "Spela roulett med barnen." "Vinstintresse före elevintresse." "Hur länge ska eländet fortsätta?" Det är den retoriken som Socialdemokraterna har hållit på med hela den här mandatperioden. Är det någon här som tror att den retoriken för skolan framåt? Det gör inte jag, och jag tror inte att väljarna gör det heller. Men det är så det låter.

Ska man inte vara lite ödmjuk? Har man pratat med oppositionen? Har man försökt att finna lösningar? Det hade funnits möjlighet - på flera håll - att få till en lösning. Man har dock inte gjort det, för Socialdemokraterna lever i sin egen lilla verklighetsbubbla och vill inte prata med andra. Man vill bara racka ned på friskolor. Elever, lärare och rektorer som är verksamma där varenda dag och som kämpar för barnens framtid rackar man ned på, och man ser inte ens felet med det.

Sverige har ett fantastiskt skolsystem. Ingen annanstans i världen kan elever fritt välja vilken skola de ska gå i, oberoende av hur tjock föräldrarnas plånbok är och vilken social status som föräldrarna har.

Det här tyckte Socialdemokraterna också. Det var ju faktiskt Socialdemokraterna som 1997 ändrade regelverket; man tog bort elevavgiften och höjde ersättningen från 85 procent till 100 procent. Varför det? Jo, därför att man ville att alla barn skulle ha möjlighet att välja skola. Ingen skulle behöva betala elevavgift, utan alla skulle ha samma möjligheter.

Nu har man ändrat man sig, och så står man här i talarstolen och beskyller andra partier för att ha ändrat uppfattning genom åren. Det är ju sorgligt. Är det ett regeringsparti, eller vad är det vi har att göra med?

Det fria skolvalet är öppet för alla. Det är ett system som är väl värt att bevara, väl värt att försvara och väl värt att utveckla.

För oss sverigedemokrater är driftsformen fullständigt ointressant. Det viktigaste är att Sverige har en skola som levererar resultat och som förbereder eleverna för framtida studier och yrkesliv.

Men hur ser det då ut i den svenska skolan? Låt oss måla upp en bild av den skola som Socialdemokraterna är så stolta över.

Svensk skola har under flera år haft omfattande problem. Det handlar om stökiga klassrum, total avsaknad av respekt gentemot lärare och andra vuxna i skolan, bristande disciplin, våld mot lärare och andra elever, sexuella trakasserier, mobbning samt etniska och religiösa motsättningar. Det handlar också om fallande kunskapsresultat över tid och en stor grupp elever som inte når upp till kunskapsmålen.

Det här har ingenting med driftsformen att göra. Det har ingenting att göra med om det är en kommunal eller en fristående skola. Det är så här det ser ut i Socialdemokraternas Skolsverige. Fokusera på dessa frågor i stället för att attackera skolor som fungerar väldigt väl!

Det här beror på att vi har en handlingsförlamad socialdemokratisk regering som inte förmår att stå upp för det allra viktigaste, nämligen kunskap och bildning, i svensk skolpolitik.

Valet av fristående skola är i många fall lika mycket ett val bort från en skola som ett val till en skola. Det tycks vara svårt för Socialdemokraterna att förstå att det kanske inte alltid är särskilt kul och stimulerande att gå i en skola som brottas med stora problem, där man inte kan koncentrera sig eller fokusera på sin inlärning. Men så länge inget görs åt problemet kommer friskolorna att öka i attraktivitet. I nästa vecka kommer behandlar vi ett annat betänkande, som också grundar sig på Åstrands utredning, och då kommer vi att ha en fördjupad diskussion om detta. Låt oss därför fokusera på det betänkande som nu ligger på riksdagens bord.

För snart fyra år sedan tillsatte den dåvarande S-MP-regeringen en utredning som skulle fokusera på att stärka likvärdigheten i svensk skola. I den utredningen skulle bland annat finansieringsfrågan - det som vi till vardags kallar skolpengen - ingå.

Det är sant att dagens finansieringssystem kan ha brister, men det hänger mycket samman med den kommunalisering av skolan som Socialdemokraterna genomdrev en gång i tiden och som har påverkat likvärdigheten negativt.

Sverigedemokraterna har ända sedan inträdet i riksdagen 2010 pekat på behovet av ett statligt huvudmannaskap för skolan. Då skulle vi också kunna ha ett statligt finansieringssystem med en nationell skolpengsnorm. På så vis skulle vi se till att den offentliga skolan inte är beroende av olika ekonomiska prioriteringar i olika kommuner - det är ett stort problem.

Vi beklagar att detta inte var en del av Åstrands likvärdighetsutredning. I stället blev utredningen i mångt och mycket redan från början ett politiskt beställningsverk för att klämma åt fristående skolor. Regeringen har nu lagt fram ett förslag baserat på resultaten av denna utredning. Man föreslår att nuvarande skolpeng ska delas upp i en grundersättning och en strukturersättning samt att kommunerna ska göra avdrag för de kostnader som de har för ansvaret att se till att alla elever får utbildning.

Låt mig först och främst understryka att det nog inte är någon i denna kammare som betvivlar att kommunerna har kostnader för sitt ansvar att anordna utbildning enligt skollagen. Kommunerna måste till skillnad från fristående aktörer ha ett visst mått av överutbud, det som vi kallar för tomma platser, för att kunna garantera undervisning enligt skollagen till exempel för elever som flyttar till kommunen eller för elever som byter skola. Det är rimligt att ha en ersättningsmodell som i viss utsträckning kompenserar för detta. Men kommunerna måste också se till att anpassa sin kostym efter de förhållanden som råder, i förhållande till elevernas skolval.

Den modell som regeringen har föreslagit är ingen rättvis modell. Den är djupt orättvis. Regeringen vill att kommunerna ska kunna göra avdrag på ersättningen till de fristående skolorna för det övergripande ansvaret. Hur stort avdraget ska vara preciseras inte i utredningen. Det går rykte om drygt 8 procent. Det talas ibland om 15-20 procent. Vad är det för något? Ska det skilja från kommun till kommun? Vad är det för rättssäkerhet? Ingen vet hur stort avdraget ska vara.

För många fristående skolor i många kommuner kommer detta att vara ett dråpslag. Det kommer att öka skillnaderna i villkor mellan kommunala skolor och fristående skolor, och det kommer att få negativa konsekvenser för många mindre aktörer.

Många fristående aktörer kämpar dagligen med att hålla igång verksamheten. Det är svårt för fristående mindre skolor att få ekonomin att gå ihop. Att i det läget säga att de dessutom ska ha en lägre ersättning för sina elever är rent ut sagt huvudlöst. Det kommer att tvinga många fristående mindre skolor att lägga ned sin verksamhet. Det kanske mest bisarra av allt är att de förmodligen kommer att köpas upp av större, kapitalstarka och vinstdrivande koncerner - en grupp av friskolor som Socialdemokraterna i alla andra sammanhang driver hetskampanjer mot.

Regeringens förslag saknar också en gedigen konsekvensanalys. Vilka skolor kommer att tvingas stänga? Hur kommer ekonomiskt ansträngda kommuner att kunna klara av att möta ett ökande elevunderlag framöver när externa finansiärer kommer att saknas? I vilken utsträckning kommer variationen av fristående aktörer att påverkas om större koncerner övertar verksamheten från de mindre friskolorna? Dessa frågor har av en ren slump lämnats därhän.

För oss sverigedemokrater är det viktigt att skolpengens grundbelopp är lika för samtliga elever, oavsett om de väljer en kommunal skola eller om de väljer en fristående skola. Det är orimligt att göra avdrag på skolnivå för att finansiera ett ansvar på systemnivå. Det är ett fullständigt feltänk från Socialdemokraterna. Vad de i själva verket nu säger är att en elev på en fristående skola inte är lika mycket värd som en elev på en kommunal skola. Det ligger också i linje med den retorik som Socialdemokraterna har anammat, som vi hela tiden hör, och som vi tidigare bara har hört från de gamla kommunisterna.

Den politiska debatten har nämligen under de senaste två, tre åren varit allt annat än kunskapsfokuserad. Socialdemokratiska skolministrar och riksdagsledamöter på vänsterkanten har med ett sällan skådat förakt ägnat dag och natt åt att svartmåla, peka ut och rikta missaktning mot fristående skolor. Då är det också de som är verksamma i detta som pekas ut.

Det är ett hårt slag i ansiktet på alla elever som går i fristående skolor, deras föräldrar och de lärare och rektorer som är djupt engagerade i att bidra till kunskapsutveckling. Vi borde i och för sig inte vara förvånade. Socialdemokraterna har ända sedan friskolereformen kom varit djupt negativa till just fristående skolor och rätten att välja skola. Jag är säker på att de kommer att blåneka till detta i den här debatten. Friskolor är bra, säger de. Men varför i så fall använda en så hård och generaliserande retorik som man gör?

Fru talman! Det är glädjande - jätteglädjande - att en majoritet i utskottet och kammaren nu slänger denna del av Åstrands utredning i papperskorgen. Det är efterlängtat. Vi fem partier har haft olika ingångsvärden, men slutsatsen har varit densamma: Regeringens förslag om avdrag på skolpengen är dåligt och skulle försvåra situationen framför allt för fristående mindre aktörer samtidigt som det skulle skapa ett mycket otydligt och orättvist skolpengssystem. Det är därför också glädjande att fem partier nu efterlyser ett nytt genomarbetat, transparent och förutsägbart resursfördelningssystem som bygger på lika villkor oavsett driftsform och som inte innebär förslag som diskriminerar utifrån elevernas val av skola.

Med detta sagt, fru talman, ställer vi oss bakom utskottets förslag om att avslå regeringens proposition. Vi yrkar därutöver bifall till reservation 6.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jörgen Grubb (SD).

Fru talman! Det var verkligen jättemånga ord, Patrick Reslow. När jag och Patrick Reslow har haft debatter i denna kammare tidigare, fru talman, har jag blivit anklagad för att bara prata skolsystem och inte prata elever. Därför tror jag faktiskt inte att vi har pratat om enstaka elever, som Patrick Reslow alldeles nyss sa från talarstolen.

Vi pratar system. Det är helt uppenbart att det skolsystem vi har i dag är helt galet, utifrån att de som verkligen bäst behöver skolan för att ta sig vidare i livet inte längre får det de behöver. Det är Patrick Reslow som använder ord som att vi ställer friskolor mot kommunala skolor.

Sedan säger Patrick Reslow något som man ändå måste plocka upp. Sverige har ett fantastiskt skolsystem, säger Patrick Reslow. Jag skulle vilja säga, fru talman, att han är ganska ensam om att tycka det. Övriga världen tycker inte det. Vi har haft hur många studiebesök som helst här i Sverige. Man har kommit och tittat på vårt fantastiska skolsystem, som Patrick Reslow säger. Det är ingen som har tagit efter det. Hur kommer det sig att vi är ensamma i världen om detta fantastiska skolsystem? Skulle Patrick Reslow vilja fundera lite grann på svaret till mig? Detta är helt otroligt.

Sedan skulle jag vilja veta lite grann om något annat som Patrick Reslow pratade om. Patrick Reslow sa: Ingen betvivlar att kommunen har kostnader. Ibland står man med tomma stolar, men då ska man anpassa kostymen efter läget.

Hur menar Patrick Reslow att man ska kunna göra det? Kan Patrick Reslow ge exempel på hur man kan anpassa sig när det handlar om finansieringen? Det skulle jag vara jätteintresserad av att få reda på.

Fru talman! Låt mig börja med det sista. Det är anmärkningsvärt om Gunilla Svantorp inte har koll på hur det funkar, inte minst i socialdemokratiska kommuner, där man ibland vägrar skära ned på platserna när man inte har tillräckligt många elever. Det tar lång tid.

Gunilla Svantorp förespråkar nu ett system där man ska ta bort kösystem och liknande. Det kommer då att bli ännu svårare för kommunerna att planera sin verksamhet. Man måste anpassa. Är det så att vi har 10 000 elever i en kommun och 3 000 av dem väljer en fristående skola kan vi inte ha 10 000 platser i kommunen - det säger sig självt. Däremot måste vi ha några platser som står redo ifall det flyttar in personer till kommunen.

Här gäller det också att vi har alla de nödvändiga analysinstrument som krävs, exempelvis för att kunna beräkna demografin framöver och för att kunna ha kontroll över invandringspolitiken och liknande, så att vi vet ungefär hur det kommer att se ut i kommunerna. Det är detta som har varit en stor katastrof under de år då ni har styrt. Det har bara kommit in en massa människor som man inte har haft koll på. Ni är delaktiga i det.

Sedan är det den andra punkten. Det är fem partier i denna riksdag som tycker att vi har ett bra skolsystem. Det är inte bara 1 av 349 ledamöter. Det är fem partier. Jag vet inte hur det har varit när utländska besökare har stått här. Kanske har de mötts av den socialdemokratiska retoriken. Det är klart att de i så fall har påverkats av det. Hade de mött ett annat politiskt styre hade de kanske kunnat få lära sig att det fina med Sverige är att vi har demokrati och jämlikhet. Det är inte föräldrarnas plånbok som avgör var man ska gå i skola och vilken skola man kan välja, utan det är öppet för alla. Det är det som är det fina i det svenska systemet, och det är jag redo att försvara till den yttersta gränsen.

Fru talman! Det är jättespännande, måste jag verkligen säga - redo att försvara till den yttersta gränsen.

Innan Sverigedemokraterna radikalt bytte sida hade man starka åsikter som uttrycktes här och var. Under min första mandatperiod i riksdagen 2010-2014 sa Sverigedemokraternas dåvarande ledamot i utbildningsutskottet att skolsystemets resurser ska användas till att höja kvaliteten i skolorna och inte delas ut som vinst.

I dag anklagas vi för att bedriva ett socialistiskt skolsystem, och jag tror att ledamoten till och med sa ett kommunistiskt skolsystem alldeles nyss.

När det handlar om etablering av friskolor hade man också en åsikt. Man sa att det inte är vettigt med friskoletablering mot en kommuns vilja när det uppstår elevunderskott. Detta sa Richard Jomshof 2013, men det är alltså ingen åsikt som Sverigedemokraterna står för i dag. Det är lite spännande.

En annan sak som man sa var att skolan inte är som vilket företag som helst. I dag säger Sverigedemokraterna att det är självklart och naturligt att skolor kan bedrivas i bolagsform, och man ser inte att det kan finnas några utmaningar över huvud taget.

Min fråga till Sverigedemokraterna och Patrick Reslow är därför: Är det rimligt att låta vinstdrivande koncerner och deras vinstmarginal få bestämma var de ska etablera sig? Kommunerna kan nämligen inte avstå från att etablera sig utan måste finnas i hela kommunen, medan friskolor kan etablera sig där den bästa ekonomiska vinningen kan göras. Tycker Patrick Reslow och Sverigedemokraterna att detta är rimligt i dag?

Fru talman! Detta ärende handlar om skolpengen och om differentieringen av den. Om Gunilla Svantorp vill ha en debatt om vinstdrivande skolor kan vi ta den någon annanstans. Den debatten har vi haft många gånger här i andra sammanhang. Dessutom, Gunilla Svantorp, om ni nu är så starka förespråkare av vinstförbud, varför lägger ni inte fram ett sådant förslag? Gör det! Vi är redo att ta den debatten också i denna kammare. Varför gör ni inte det? Ni har ju pratat om det i många år nu.

Jag tycker att det är helt ointressant att stå här och prata om vad man tyckte 2013. Det är nio år sedan - nio! Hur långt tillbaka ska man gå? Ska vi läsa upp Socialdemokraternas skolprogram från 1940-talet eller 1950-talet?

(GUNILLA SVANTORP (S): Ja.)

Det kan vi mycket väl göra, men jag tror inte att det skulle vara så bra. Gunilla Svantorp kan stå och säga ja hur mycket hon vill.

Och när det gäller att byta sida kan vi ta argument från 1997, som jag nämnde i debatten. Efter det har Socialdemokraterna bytt sida och åsikt. Då sa man att alla skulle ha möjlighet att välja skola. Det var något fint. Jag håller med om det. Socialdemokraterna hade rätt 1997, då det skulle vara öppet för alla att välja skola.

Rätten att välja skola är fundamental, och den ska vi stå upp för. Vi ska inte ha någon elevpeng eller liknande som ska täcka de extra kostnaderna, utan man ska ha 100 procent ersättning från skolpengen. Vi tycker att det var jättebra. Det var fantastiskt, Gunilla Svantorp. Men att hålla på och diskutera vad vi tyckte för många år sedan är inte fruktbart, utan det handlar om vad vi tycker här och nu.

Vi kan konstatera att fem partier står upp för rätten för elever att välja skola. Socialdemokraterna gör allt för att knäcka de fristående skolorna och pratar illa om dem i alla sammanhang i samtliga debatter. Detta tycker jag är oanständigt.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3.

Kära vänner! I dag hade vi kunnat ta ett steg framåt för svensk skola. Vi hade kunnat komma överens om en bättre resursfördelning, efter behov och ansvar. Det hade varit bra. Att vi inte har lyckats med det i dag är, som Gunilla Svantorp sa tidigare, obegripligt. Men egentligen är det kanske inte så obegripligt, för det är ju val. Det är ett regeringsparti som har valt att fokusera på att ha en bra valfråga framför att komma överens om en fråga som är helt avgörande för svensk skola. Detta är mycket trist.

Vi är många som ser behov av reformer. Vi är också många som ser en stor nytta i att vi har den valfrihet som vi har i Sverige. Det är viktigt att bevara och utveckla den, men vi ser också behov reformer. En av de reformer som behövs är resursfördelningssystemet, och därför har Centerpartiet länge sagt - tydligt och öppet, skriftligt och muntligt och säkert i andra former också - att vi gärna ser en reform av systemet.

Vad är det då vi har sagt? Jo, att det ska vara transparent, långsiktigt, robust och förutsägbart. Några av dessa saker har man försökt ta hänsyn till i det förslag som regeringen lagt fram i dag, men man har inte lyckats särskilt väl. Vi har också sagt, vilket kanske kan komma som en överraskning för Socialdemokraterna, att man måste ta hänsyn till de små skolorna.

Gunilla Svantorp har sagt gång på gång här att det har varit väldigt många ord, men jag kanske behöver säga ett par ord till. Jag säger dem igen: hänsyn till de små skolorna, för detta är tydligen något som inte har gått fram. Vi har sagt år efter år att vi ska titta på förslag som läggs fram och att dessa måste ta hänsyn till de små skolorna, särskilt i glesbygd. Ingenting av detta finns med i förslaget, och därför faller det i dag. Det fanns en möjlighet, men regeringen och Socialdemokraterna valde att bortse från den möjligheten.

Man kan, som Gunilla Svantorp gjorde tidigare, säga att vi inte lyssnar på medborgarna. Men det gör vi. Vi pratar med jättemånga medborgare hela tiden. Vi lyssnar på dem och försöker ta in deras perspektiv. Vad som däremot kan konstateras är att Socialdemokraterna inte har lyssnat på de tio personer i utbildningsutskottet som kommer från de fem partier som i dag inte stöder förslaget.

Det ska sägas att vi har jättesvårt att hinna med att prata med 10 miljoner invånare. Jag försöker jobba en del, men så mycket hinner jag inte med. Men att under flera år lyckas med att inte hinna prata med tio personer, som är helt avgörande för att få igenom lagstiftning som är jätteviktig för Sveriges skola, är ganska imponerande. Det är väldigt trist, för vi hade kunnat ta steg framåt i dag.

Någon kanske undrar varför Centerpartiet inte tycker om det förslag som finns i dag. Vi kan börja med Regelrådet, som ger tummen ned. Man kan gå in på deras hemsida och rent grafiskt se denna tumme, så det är inte bara ett uttryck. De skriver att konsekvensutredningen inte är godtagbar. De finner att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i paragraferna 6 och 7 i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning. Detta är Regelrådets perspektiv.

Vi kan också ta OECD. Gunilla Svantorp var första talare här och är ordförande i utbildningsutskottet, och hon lyfte specifikt fram OECD. Så låt oss prata om vad de säger. De säger att det behövs en del som baseras på varje skolas förutsättningar - nu blir det riktigt spännande - till exempel om det är en landsbygdsskola. OECD säger alltså som Centerpartiet, att vi måste ta hänsyn till detta. Vi har sagt det i flera år, men regeringen har valt att inte göra det. Därför säger vi inte ja.

Vi kan också citera lärarfacken, eller lärarfacket - det står och väger lite just nu. Vi kan se att det föreslagna avtalet blir svårt att hantera för friskolor vars fyllnadsgrad är låg. En politisk kompromiss önskas av lärarfacken. De säger: "Nu är det upp till bevis. Vågar politikerna göra upp om de nödvändiga reformer av skolsystemet som krävs eller tänker de fortsätta behandla skolfrågorna som retoriska slagträn?"

Man kan konstatera att Socialdemokraterna valde det senare. Vi har försökt att välja det första och varit redo att kompromissa och rösta för ett förslag om ny resursfördelning där kommunerna får mer betalt för det ansvar de tar. Detta är vi redo för. Vi ser det gärna. Vi ser också att det är ett behov. Det är konstaterat att kommunerna har ett särskilt ansvar. En del uppfylls i myndighetsuppdraget, men en del gör det inte. Det som regeringens förslag inte gör är att visa precis hur mycket det är och vad konsekvenserna är etcetera.

Om man hade gjort detta utredningsarbete och lyssnat på oss hade vi varit redo att rösta för. Jag tycker att det är jättetrist att vi står här i dag och inte kommer vidare, för vi har sagt vad som hade behövts.

Är man en minoritetsregering är det faktiskt viktigt att lyssna på riksdagen. Man kan inte bara lägga fram sina förslag för att man har varit van vid att vara störst och styra själv. Det räcker inte längre. Man måste faktiskt lyssna på riksdagen. Och när riksdagen säger vad den behöver måste man lyssna på det och räcka ut handen.

Jag hoppas, precis som vi har fört fram, att det kan komma ett nytt förslag som tar hänsyn till det som vi har sagt i tre år så att vi så snabbt som möjligt under den nya mandatperioden kan anta ett nytt resursfördelningssystem. Sveriges skolor behöver nämligen det.

Om vi i dag hade kunnat ta ett steg framåt för svensk skola i stället för att bara ta steg mot valrörelsen hade det varit bra. Men nu är vi där vi är.

Jag tackar för mig och hoppas att vi snart ses igen här i kammaren och faktiskt kan anta ett nytt resursfördelningssystem.

(Applåder)

Fru talman! Den 28 april publicerades ett upprop av 285 lärare mot marknadsskolan och dess konsekvenser.

Till er lärare vill jag säga: Vi håller med er.

Sverige är extremt. Som enda land i världen har Sverige fri dragningsrätt på de skattemedel som ska gå till våra barns utbildning. De pengar vi betalar för våra barns skolgång går till vinster i skolkoncerner. Men det är inte det enda problemet. Den marknadsanpassade skolan leder också till falska betyg och färre behöriga lärare. Den förvärrar boendesegregationen, försämrar arbetsmiljön för er som arbetar i skolan och ökar i slutändan ojämlikheten i vårt samhälle.

Om dina föräldrar är låg- eller höginkomsttagare, akademiskt skolade eller inte spelar en allt större roll för dina möjligheter att klara skolan i dag.

Privatiseringsexperimentet i den svenska skolan leder alltså i slutändan till att tiotusentals barns rätt till bildning och kunskap inte tillgodoses i enlighet med skollagen.

Fru talman! Länge var Sverige känt för att ha ett av världens mest jämlika skolsystem. Allt var inte perfekt, men det fanns en vision i den svenska skolpolitiken om att alla barn, oavsett social bakgrund, ekonomisk bakgrund eller klassbakgrund skulle få likvärdig utbildning i en sammanhållen skola över hela landet.

Med vilseledande retorik om valfrihet lyckades bolagen, med hjälp av sina politiska företrädare här, ta sig in i det svenska skolsystemet. För att förstå varför visionen byttes ut till marknadslogik och nyliberala styrmodeller är det avgörande att uppmärksamma och stoppa kopplingen mellan politiker och före detta politiker som å ena sidan svälter ut och säljer ut den kommunala skolan, och å andra sidan går över till dessa stora skolkoncerner.

Nu sitter Sverigedemokraterna och skrattar. Det skulle kanske jag också göra om jag hade ändrat mig i denna fråga över en middag med Svenskt Näringsliv.

Fru talman! År 1972 skrev Hoola Bandoola Band:

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla låshåller rikedomen hov i maktens salar.Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör.

Jag behöver inte fortsätta med resten.

Den första meningen skulle lika gärna kunna handla om hur svenska politiker och politiska partier har kopplingar till dessa skolkoncerner. Varje gång som det läggs fram ett nytt förslag som på minsta lilla sätt sätter elev- och personalintresset före vinstintresset säger högern nej. Att man röstade ned Vänsterpartiets förslag om offentlighetsprincipen i skolan var inte så oväntat. Men skolkoncernernas partier i riksdagen kan alltså inte ens rösta för de inte alls så långtgående förslag från Björn Åstrands utredning som vi ska rösta om i morgon. Det är bekymmersamt.

Men det finns absolut någonting som stör och som står emot detta. Det är dels den enorma opinionen och engagemanget bland er lärare och andra opinionsbildare som arbetar i skolan eller som är skolintresserade, dels det parlamentariska motstånd som blir väldigt tydligt här i dag.

Vi har visat att det blir skillnad när också Vänsterpartiet får vara med och styra politiken. Under mandatperioden 2014-2018 stod vi bakom ett införande av ägar- och ledningsprövningen. Men det är långt ifrån tillräckligt.

Vänsterpartiet förespråkar en mer offensiv skolpolitik. Det räcker inte att åtgärda systemfelen i den privatiserade skolan. Skolan måste också tillföras mer resurser och få en annan finansieringsmodell. Det krävs satsningar inte bara på undervisning utan också på elevhälsa, specialpedagoger, fritidsverksamhet och socialt stöd. Staten behöver ta ett mycket större ansvar för den svenska skolpolitiken och dess finansiering.

Fru talman! Det är politiker som har fattat beslut om varje enskild privatisering, varje systemskifte, varje skattesänkning och därpå följande nedskärning av viktig verksamhet. Därmed är det också politikens ansvar att förändra detta system. Men när andra intressen kommer före hos en majoritet av riksdagens partier i dag är det tydligt att Vänstern behöver ett starkare stöd för att åstadkomma större systemförändringar i skolan.

Barnens rätt till bildning och kunskap kan inte vänta. Lärarnas rätt till en god arbetsmiljö och möjlighet att utöva sin profession kan därmed inte heller vänta. Aktiebolagen och koncernerna måste ut ur den svenska skolan. Men kanske först och främst måste de ut ur den svenska politiken.

Fru talman! Skolpengen spelar en central roll för hur skolans resurser fördelas och används, och i slutändan för vilken utbildning våra barn och unga får. En likvärdig skola förutsätter en skolpeng som styr mot likvärdighet. Men så ser det tyvärr inte ut i dagens system. I stället har svensk skola en skolpeng som straffar kommunerna ekonomiskt och överkompenserar friskolekoncernerna för ett ansvar som de inte ens har. Effekterna är förödande både för likvärdigheten i skolan och för kommunernas ekonomi. Behovet av att göra om skolpengen så att resursfördelningen bidrar till ökad kunskap och likvärdighet är skriande.

Regeringens proposition Ökad likvärdighet för skolhuvudmän innehåller förslag som syftar både till mer tydliga, transparenta och rättssäkra beslut i tilldelningen av skolpengen och till att öka likvärdigheten mellan kommunala och enskilda huvudmän, så att principen om lika villkor ska upprätthållas. I dag är skolpengen knappast likvärdig eller rättvis. Samtidigt som kommunerna straffas ser vi hur skolkoncernerna fortsätter att expandera.

Fru talman! Skolpengens nuvarande utformning är en av många avarter på det som har utvecklats till en skolmarknad präglad av vinstjakt och som förutsätter att människor ska segregeras och splittras i vårt samhälle. I kombination med att kommuner dessutom saknar inflytande över friskolors etableringar och att friskolor kan sortera ut elever med kösystem bidrar skolpengen i dag till segregation och bristande likvärdighet och till att många kommuners ekonomi dräneras. Ökade kostnader i kommunala skolor leder till ökade utbetalningar till fristående skolor, trots att dessa inte fått ökade omkostnader. Det är ett system som gynnar friskolekoncerner men som knappast gynnar barn, elever och personal.

Trots detta väljer alltså en majoritet i detta utskott, med Moderaterna och Sverigedemokraterna i spetsen och med Centerpartiet sittande lite tyst bakom, att rösta emot denna proposition. Det är djupt beklagligt och innebär att skolpengen även framöver kommer att fortsätta att bidra till ojämlikhet mellan kommunerna och fristående huvudmän - och än värre, mellan barn och unga i skolan.

Om vi ska kunna bryta skolsegregationen och öka jämlikheten i skolan måste samhället ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan från marknaden. Vi ska inte ha ett skolsystem som styrs av ekonomiska vinstintressen. Ett avgörande steg för att nå dit är att förändra systemet med skolpeng. Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Fru talman! Det finns för stora skillnader i kunskapsresultat mellan barn i olika delar av vårt land. Särskilt mycket skiljer det mellan stad och land.

Men det är inte bara när det gäller kunskapsresultaten som det är stora skillnader. Även skolpengen varierar alltför mycket beroende på om man bor i en stad eller på landet. Den varierar mycket mellan kommunerna. Enligt Åstrandsutredningen, som har nämnts tidigare i dag, skiljer det så mycket som 30-40 procent mellan de kommuner som satsar mest och minst på skolan.

Vi kristdemokrater vill minska dessa skillnader och stärka förutsättningarna för lärare att bedriva skolverksamhet och stärka förutsättningarna för eleverna i hela landet. Vi vill helt enkelt öka den statliga styrningen av skolpengen och principerna för hur den beräknas genom att införa en nationell skolpengsnorm. Vi menar att det skulle kunna vägleda kommunerna till mer jämlikhet och en likvärdig skola som ger barnen i hela landet bättre förutsättningar att lyckas.

I stället för att gå fram med ett sådant förslag, som på allvar skulle kunna stärka skolans finansiering, föreslår regeringen sänkt skolpeng för alla elever som väljer fristående skolor.

Fru talman! En sak är säker: Det är inte sänkt skolpeng som kommer att leda till höjda kunskapsresultat och till att fler barn får möjlighet att lyckas.

Självklart ska det finnas likvärdiga och rättvisa villkor mellan kommunala och fristående skolor. Vi kristdemokrater har varit tydliga med att vi gärna ser en översyn av skolpengen för att stärka skolans finansiering. Problemet är bara att regeringens förslag leder till det motsatta. Det duger inte att, som regeringen nu försöker göra, rycka undan en del av skolpengen för alla barn som har valt en friskola, för att därmed också rycka undan mattan under friskolornas fötter. Det är en orättvis politik som slår mot alla barn i friskolor, och det ger mindre pengar till undervisningen.

Särskilt hårt drabbar det de barn som har svikits av den kommunala skolan, de barn som inte har fått det särskilda stöd de behöver och som har fått söka sig till en fristående resursskola. Det kommer särskilt att drabba de familjer som har sett att ett friskoleföretag har kommit till den egna orten och räddat en nedläggningshotad skola.

Förslaget som regeringen lägger fram slår blint mot alla typer av skolor, och slaget blir som hårdast mot de mindre friskolorna på landsbygden. De drivs ofta av föräldrar med stöd av hela bygden. Om glesbygdens skolor slås ut slås också den levande landsbygden ut. Det är uppenbart att Socialdemokraterna är beredda att bedriva landsbygdsfientlig skolpolitik.

Det sägs att den sänkta skolpengen ska motsvara hemkommunens merkostnader till följd av skolplaceringsansvaret. Men skolplaceringsansvaret ligger inte på de enskilda kommunala skolenheterna utan på kommunen som helhet. Kostnaderna som kommunerna har för detta ingår inte heller i underlaget för beräkningen av skolpengen.

Om det skulle vara på det sättet att vissa enskilda skolor, oavsett om de är kommunala eller fristående, tilldelas uppdrag som andra skolor inte har är det bättre att skolorna ersätts för de faktiska kostnader som uppstår i stället för att skolpengen per automatik ska sänkas med 8-10 procent för alla friskolor och därmed för alla barn som har valt att gå i en friskola.

Fru talman! De största problemen med skolans finansiering är som sagt att den varierar för mycket beroende på var i landet man bor, att elever med särskilda behov har svårt att få det stöd de har rätt till, att resurserna inte går dit där de behövs som mest och att det är en ojämlikhet mellan stad och land.

Vi vill minska de skillnader som finns mellan kommuner och mellan skolor genom att införa en nationell skolpengsnorm. Det skulle vara ett betydligt bredare grepp kring frågan om skolpengen och skolans finansiering om man menar allvar med att skapa likvärdiga förutsättningar för kommunala och fristående skolor. Men jag befarar att det aldrig har varit syftet med den här propositionen.

Regeringen har utmålat landets friskolor som huvudmotståndare i valrörelsen. Så känns det ibland. Man har skruvat upp tonläget i skoldebatten, förmodligen för att dölja sina egna skolmisslyckanden och misslyckanden på i princip varje annat politiskt område. Förslaget om sänkt skolpeng är en i raden av attacker mot landets friskolor.

Vi kristdemokrater försvarar elevers och föräldrars rätt att välja skola men också rätten att få full skolpeng. Vi motsätter oss här i dag det regeringsförslag som slår mot friskolorna, mot valfriheten och mot landsbygden. Vi yrkar därför avslag på propositionen i enlighet med förslaget i utbildningsutskottets betänkande. Vi anser att regeringen snarast ska återkomma med ett nytt och genomarbetat förslag för skolans finansiering. I övrigt yrkar jag bifall till reservation 6 om införande av en nationell skolpengsnorm.

(Applåder)

Fru talman! Kristdemokraterna är kanske inte det mest relevanta partiet när det kommer till skolpolitik, men jag vill ändå ställa ett par frågor.

Christian Carlsson håller ett tal här i kammaren där han menar att förslaget är dåligt för att det skulle sänka landsbygdens skolor. Har Christian Carlsson varit ute på landsbygden på senaste tiden? Har han sett hur skolmarknaden påverkar landsbygdens skolor? Har han sett att ett efter ett av föräldrakooperativen som startades på 90-talet har fått lägga ned på grund av att riskkapitalbolag har startat stora skolkoncerner i kommunerna? Det leder till att eleverna förflyttar sig från dessa kooperativ till helt andra skolor som inte har samma syfte som dessa på landsbygden.

Har Christian Carlsson inte hängt med i att 90 procent av Sveriges kommuner - hans parti är med och styr en stor del av dem - gör stora nedskärningar? Det leder också till att landsbygdens skolor får lägga ned.

Om vi tar fram ett nytt förslag om skolpeng som går ut på att göra ett undantag för landsbygdens skolor, skulle Christian Carlsson och KD gå med på det förslaget? Svaret är nej. I varenda omröstning och i varenda debatt sedan jag kom in i den här kammaren 2014 har Kristdemokraterna röstat nej till alla förslag som på något sätt ska begränsa marknadens makt över skolan.

Jag undrar om det ligger något bakom den här vilseledande retoriken. Om det skulle komma ett nytt förslag i morgon där landsbygdens skolor är exkluderade från det här, skulle ni gå med på det? Skulle ni göra det om det enbart skulle handla om Internationella Engelska Skolan och andra mångmiljardbolag som ägs av banker och riskkapitalister?

Fru talman! Visst är det trevligt att Daniel Riazat är nyfiken på vilka skolor jag besöker. För ett par veckor sedan var jag ute på en Smålandsturné; det är valår och viktigt att träffa såväl lärare som rektorer och inte minst elever och föräldrar för att lyssna in hur de upplever att skolan fungerar. Nu får jag möjlighet att prata om besöken.

Jag besökte bland annat en skola i Växjö, i ett av Växjös mest utsatta områden. Jag besökte också en skola i Kalmar där man samma dag som jag reste ned till Småland hittade en ihjälskjuten man. När vi kom dit hade de ännu inte tvättat bort blodfläckarna.

I de här utsatta områdena, där man har stora problem, hade en skola varit just nedläggningshotad. Anledningen till att man har skolan kvar är att en friskolekoncern, en sådan som gör vinst, har etablerat sig där så att föräldrarna och eleverna kan fortsätta att ha nära till en skola i det utsatta området.

Jag har träffat människor som vet vad det betyder när en skola riskerar att läggas ned och en fristående aktör har kunnat bidra till att den kan finnas kvar. Det är viktigt. Det är alltid lätt hänt när vi för de här diskussionerna i riksdagen att det framstår som om det är någon annan skola som ska läggas ned.

Det är samma sak med Socialdemokraterna. I Tingsryd finns en jättepopulär friskola som jag har besökt. Socialdemokraterna där tycker att det är det bästa som finns att den friskolan har etablerats. Men ändå driver man en politik som leder till nedstängningar, för man tror alltid att det är någon annan skola som ska läggas ned.

Er politik drabbar vanliga människor. Det är dags att ni inser det.

(Applåder)

Fru talman! Det är fint att friskolornas representanter i riksdagen håller varandra om ryggen.

När det kommer till den här frågan blev det väldigt tydligt att Kristdemokraterna inte skulle rösta annorlunda, oavsett vilket förslag som hade lagts fram. Det var exakt detta jag ville få fram av Christian Carlsson. Hela det tal som ledamoten höll från talarstolen var en enda stor lögn. Där menade han ju att det här handlar om landsbygdens skolor och om skolor i bortprioriterade områden. Han menade att de skulle drabbas, och därför ville inte Kristdemokraterna vara med och bidra till det genom att förändra skolpengen.

Nu säger Christian Carlsson väldigt ärligt att det inte handlar om det utan om att marknaden måste försvaras till vilket pris som helst. Även om det går ut över barnen, eleverna och personalen spelar det ingen som helst roll.

Det är också intressant att lärarna nämndes i det här sammanhanget. En majoritet även av de lärare som arbetar på vinstdrivande friskolor är emot det här systemet. 97 procent av lärarkåren har sagt att det här systemet måste begränsas eller avskaffas. Det finns alltså ingenting i Kristdemokraternas politik som på något sätt går ihop med detta.

Det är också intressant att diskussionen alltid förs över från själva marknadslogiken till att måla upp en bild av att vi skulle vara emot alla friskolor. Det stämmer självklart inte. Vänsterpartiets politik och de förslag som regeringen nu lägger fram här skulle inte missgynna de minsta friskolorna. De skulle missgynna dem som Christian Carlsson står här och representerar som riksdagsledamot, nämligen koncernerna.

Jag blir väldigt provocerad. Jag vill skicka med att vi är här för att representera folket, eleverna och personalen, inte skolkoncernerna, som Christian Carlsson gör.

(Applåder)

Fru talman! Jag får konstatera att Daniel Riazat är svensk mästare i härskartekniker, oförskämdheter och respektlöshet i den här talarstolen. Det är inte många gånger detta har drabbat mig, men jag har sett hur Daniel Riazat har betett sig i debatterna.

Sluta att lägga ord i min mun! Jag är representant för alla väljare som har röstat på Kristdemokraterna. Jag representerar inget skolföretag eller någon skolkoncern. Det är lågt att bedriva den typen av argumentation.

Nu ska jag vara väldig tydlig. Jag ska svara på din fråga, Daniel Riazat. Jag tror att de flesta här i kammaren hörde vilket förslag Kristdemokraterna lägger fram här i dag, som Vänsterpartiet har möjlighet att stödja. Det handlar om att införa en nationell skolpengsnorm som beaktar förutsättningarna för glesbygdsskolorna, att vi behöver ha ett likvärdigt särskilt stöd i hela landet och likvärdighet mellan kommunala och fristående skolor.

Det regeringen har gjort är att lägga fram ett ensidigt förslag som bara syftar till att slå mot friskolorna. Det kommer att leda till att elever, föräldrar och lärare får se sina skolor stänga om den här regeringen och det rödgröna vänsterunderlaget får fortsätta att styra. Det är ansvarslöst att lägga fram den typen av politik, och vi sätter stopp för den i dag.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed avstyrka propositionen och även yrka bifall till reservation 7 om en nationell skolpeng.

Fru talman! Det här handlar ju om ett lagförslag där regeringen vill ge mindre resurser till dem som har valt friskolor. Vi är väldigt negativa till detta från Liberalernas sida. Vi har svårt att se att skolan blir bättre genom att de elever som väljer att gå där ska få mindre pengar till sin undervisning. Det blir mindre pengar till läromedel, till extra stöd, till elevhälsan, till undervisningen och så vidare.

Vi ser inte att det är en bra väg framåt, särskilt som detta kommer att slå mot mindre, fristående skolor. Det kan handla om en föräldrakooperativ byskola, en idéburen skola eller en stiftelsedriven skola till exempel. Det är dock väldigt positivt att en majoritet i utbildningsutskottet säger nej till detta, tack och lov.

Låt oss backa bandet lite. Vi har i Sverige haft det friskolesystem som vi nu har i ungefär 30 års tid. På 1980-talet var det några tusen barn och ungdomar som gick i andra skolor än den kommunala skolan - några skolor var privata och hade elevavgifter, och några skolor hade beviljats statligt stöd. Sedan öppnade man upp detta mycket mer. Det var framför allt för att det var ett väldigt stort tryck. Det var lärare och rektorer som tyckte att det var för mycket pekpinnar och för mycket toppstyrning. Det var föräldrar och elever som ville kunna välja en annan skola.

Vi hade en situation i Sverige där vi hade mycket mindre av frihet att välja. I Stockholms stad fanns det de som valde att läsa kinesiska för att komma in på Södra Latin. Sedan började man med kinesiska på Skärholmens gymnasium, och då var det inte lika poppis med kinesiska längre.

Man fixade och tricksade av det enkla skälet att ungdomar, barn och föräldrar har önskemål. Man vill saker och ting. Man bryr sig om sin utbildning. Man vet att en viss skola är bättre än en annan, och då är det inte rimligt att man ska behöva ta sitt pick och pack och flytta till en annan stadsdel eller välja att skriva sig hos en annan person i släkten. Det var en del som gjorde så för att få rätt postnummer och hamna i skolans upptagningsområde.

Det fanns väldigt goda skäl att öppna för friskolor i Sverige, så att man ökade möjligheten för den elev som kanske inte vill gå i den närmaste skolan att gå i en annan skola. I dag ger detta stora möjligheter. Det kan handla om att man har kommit till Sverige ganska nyligen och hamnat i ett område med trångboddhet, utsatthet, kanske öppen narkotikaförsäljning, våld och så vidare. Då känner man kanske som förälder att det vore bra om ens barn kunde gå i skola i en annan stadsdel för att snabbare lära sig svenska, få lite miljöombyte och så vidare.

Det kan handla om personer som på olika sätt inte trivs med den pedagogik som ges i den skolan som kommunen tycker att man ska gå i och som vill välja en skola med lite annan nisch.

Vi har i dag en rad olika skolor i Sverige som drivs av olika huvudmän. En del drivs av bolag. En del skolor är små, en del är stora. En del ingår i någon sorts koncern där det finns många skolor, andra är helt enskilt drivna.

Vissa skolor har räddats kvar fastän till exempel sossarna ville lägga ned dem. Då har de kunnat räddas kvar och drivs som friskolor.

Det här är jätteviktigt. Det handlar om det enskilda valet av skola.

Men, fru talman, detta betyder inte att vi från Liberalernas sida tycker att allting är frid och fröjd. Vi ser en rad brister i det här systemet.

Det man såg framför sig när reformerna genomfördes i början på 1990-talet har inte riktigt blivit verklighet. Vi ser problem med till exempel skolor som drivs av fundamentalister i Sverige. Vi ser problem med skolor som väldigt snabbt expanderar och sedan inte har kapitaltäckning. Då viker elevunderlaget, och en eller flera skolor går i konkurs. Då står kommunen där och ska ta emot väldigt många elever utan någon egentlig stark beredskap för detta.

Vi ser problem med skolor som har köer, där man måste skriva upp sig i kön väldigt tidigt.

Vi ser en rad problem från Liberalernas sida. Vi gillar friskolor och rätten att välja skola, men vi vill inte att det ska vara vilda västern i den här sektorn. Vi har föreslagit en rad olika skärpningar.

Därtill vill jag betona att det är mycket riktigt att kommuner och fristående skolor delvis har olika uppdrag. Man har samma uppdrag när det gäller att ge undervisning, givetvis, men kommuner måste ha en beredskap av det enkla skälet att de har ansvar för att upprätta det som står inskrivet i vår lagstiftning i Sverige, alltså skolplikten.

Det betyder att kommunerna måste upprätthålla detta. Det betyder att man måste ha en beredskap för till exempel demografiska variationer. Det kan vara vikande elevkullar eller växande elevkullar. Det kan till exempel komma massor av flyktingar från Ukraina eller Syrien, det är inflyttning och utflyttning och så vidare, så det är klart att kommunen har ett delvis annat ansvar än vad en fristående skola har. Därför är det viktigt, tycker vi från Liberalernas sida, att man ska kunna kompensera den kommunala skolan för det ökade ansvar som den kommunala skolan har.

Problemet, fru talman, med regeringens lagförslag är att det är så ogenomtänkt. Det är oförankrat och ogenomtänkt, och det är omöjligt att bedöma konsekvenserna av det. Förslaget innebär att varje kommun själv ska slå fast hur mycket kommunen anser sig kunna ta från skolpengen till de fristående skolorna, till exempel, vilket sannolikt leder till att det kommer att bli mängder av överklaganden i länsrätter och förvaltningsrätten framöver. Och det skulle slå skoningslöst mot idéburna skolor, mot byskolor, föräldrakooperativ, stiftelsedrivna skolor och särskilt mindre skolor, som riskerar att i stället tvingas bli uppköpta av de koncerner som Socialdemokraterna tycker så illa om. Därför är det rimligt och rätt att avslå den här propositionen.

Vad är då, fru talman, lösningen på detta? Jo, en bättre lösning på detta är, som vi ser det från Liberalernas sida, att man gör ett större omtag på detta och skapar en separat friskolelag, där man tydligt reglerar det uppdrag som gäller för de fristående skolorna, klargör principerna för resursfördelning och definierar vad som krävs vad gäller resurser, lärartäthet, lokaler och mycket annat. Jag vet att även lärarfack och andra går i samma tankar, att de har resonerat om och även utrett detta.

Problemet är att Socialdemokraterna inte vill detta, utan man vill bevara det här systemet. Sedan vill man göra vissa förändringar, som ofta är ganska dåliga förändringar och främst slår mot barn och ungdomar som aktivt har valt en friskola. Trots att Socialdemokraterna har suttit åtta år i regering har de inte gjort någonting. Största delen av den tid som vi har haft friskolor i Sverige har Socialdemokraterna suttit i regering. Nu kommer de och klagar därför att det strax är val, men tidigare har de inte gjort någonting. Detta, fru talman, är väldigt förvånande.

Regeringen har stöd av 100 mandat i riksdagen, och det krävs 175 mandat för att få majoritet. Då skulle man kunna förvänta sig att skolministern och andra lyfter på telefonluren och ringer till de andra partierna och säger: Nu har vi en gemensam utmaning här. Kan vi hitta vägar framåt för att kunna reformera det här systemet? Men det har man inte gjort.

Nästa vecka kommer riksdagen sannolikt att avslå förslaget om att förbjuda köer i skolan, trots att alla partier i riksdagen vill ha ett mer restriktivt system. Det föranleder mig att komma till slutsatsen att regeringen inte har något intresse av att den här propositionen ska gå igenom, för hade man haft ett intresse av att den skulle gå igenom hade man satt sig ned och tagit en rejäl diskussion med de andra partierna för att försöka hitta en lösning på detta. Men det har man inte gjort. Man lägger fram förslag och eldar igång hela Regeringskansliet med enhetschefer, rättschefer, remissinstanser och lagråd. Man tar fram produkter på hundratals sidor som man skickar till riksdagen utan att man ens vill att de ska gå igenom, och det är därför att det är valår.

Det här är en del i Socialdemokraternas valmanifest, men det är inte ett seriöst försök att hantera de stora utmaningar som Sverige står inför. Därför är det bra att propositionen nu avstyrks.

(Applåder)

Fru talman! I 146 av Sveriges 290 kommuner är Liberalerna med och styr. I majoriteten av dessa kommuner pågår stora nedskärningar i skolan. I många av dessa kommuner etablerar sig skolor i områden där det inte finns något behov av fler skolor.

Liberala politiker ser till att kratta manegen för att den kommunala skolan ska försämras, att de små idéburna friskolorna ska försvinna till förmån för skolmarknadens största aktörer. Det finns många exempel på liberala politiker både här i riksdagen och i olika kommuner runt om i landet som den ena dagen säljer ut den svenska skolan för att den andra dagen berika sig på densamma.

Här står Fredrik Malm från Liberalerna och säger: Friskolereformen kanske inte blev så som vi hade tänkt oss. Det behöver göras någonting åt detta. Regeringens förslag har inte tagits upp med oss.

Nu vet jag inte om Liberalerna missade januariavtalet, men det var ju där som förhandlingarna om det här förslaget skedde. Jag menar att det bara är ett sätt att vilseleda befolkningen om vad detta egentligen handlar om, att Liberalerna inte vill göra någonting över huvud taget gällande marknadsskolefrågan. En av anledningarna till att Liberalerna befinner sig på 2,5 procent kanske är att man inte längre tar dessa frågor på allvar och inte längre prioriterar den svenska skolan, eleverna och personalen.

Min fråga till Fredrik Malm är om han kan ge mig ett exempel på ett enda tillfälle under de senaste åtta åren då Liberalerna har röstat för ett enda förslag som på något sätt skulle begränsa den här skolmarknaden - ett enda förslag.

Fru talman! Det blir lite tröttsamt när replikskiftena utvecklas till någon sorts allmänna förstamajtal.

Oavsett om Liberalerna har 2,5 procent - nu har vi faktiskt 3,5 procent och är på uppgång - är jag väldigt glad över att leva i Sverige.

Om Daniel Riazats parti hade fått makten i det här landet hade det inte ens funnits något liberalt parti. Det hade inte ens funnits några fria val. Det hade inte ens funnits någon riksdag i det här landet. I 70 års tid ville Daniel Riazats parti införa stöveltramp som statsideologi i det här landet. Men ungefär samtidigt som vi fick friskolor i Sverige strök Vänsterpartiet K:et för Kommunisterna i partinamnet och konstaterade att man numera var anhängare av demokrati.

Det är 30 år sedan nu, och på 30 års tid i svensk skola kan det hända saker. Jag skäms inte över att kunna konstatera att vissa saker kan förändras under 30 års tid. Man behöver uppdatera sin samhällsanalys ibland. Man behöver se att vissa saker behöver justeras.

Vi vill inte på något sätt likt Daniel Riazats parti, fru talman, knäcka ryggen på fristående skolor. Vi tycker att rätten att välja skola är väldigt viktig. Men vi vill inte ha vilda västern i den här sektorn. Vi tycker att det är viktigt att göra en rad olika justeringar. Och vi har från vår sida lagt fram flera olika förslag. Vi lade fram fem sex förslag i höstas. Vi antog ett nytt skolpolitiskt program på vårt landsmöte. Vi har kommit med ytterligare förslag nu. Och vi har ett kontinuerligt arbete för att titta på just frågan om skolpeng och de ekonomiska villkoren för fristående skolor.

Sedan vill jag starkt invända mot att det skulle ske nedskärningar i alla de kommuner där Liberalerna styr. Vi styr ibland i allianskonstellationer, med sossarna i en del kommuner och till och med i några kommuner med Daniel Riazats eget parti, och så vidare.

Generellt vill kommunerna satsa mer på skolan, och vi kämpar alltid för det i varje förhandling.

Fru talman! De första en och en halv minuterna behöver kanske inte bemötas med mer än att om vi och vårt parti nu är så som Fredrik Malm säger är det ju märkligt att ni samarbetar med oss i vissa kommuner.

Jag kan konstatera att ledamoten inte gav ett enda svar på en enda fråga som jag ställde från talarstolen. Min fråga var: Kan Fredrik Malm ge ett enda exempel på ett enda förslag som Liberalerna har röstat ja till här i kammaren som handlar om att på något sätt reglera och begränsa och att ha ett mer transparent system när det kommer till skolsystemet? Svaret är såklart nej, för det existerar inte några sådana förslag som Liberalerna har röstat ja till. Men jag ville ändå att det skulle komma fram att så är fallet. Det existerar ingen argumentation för att det här systemet ska fortsätta, och då kommer dessa påståenden kring historia och liknande.

Liberalerna är som sagt med och styr i 146 av 290 kommuner. Det spelar ingen roll i vilken majoritet man är med och styr, utan det sker nedskärningar i majoriteten av de kommuner där Liberalerna är med och styr.

Å ena sidan har vi ett parti som gör stora nedskärningar överallt i den svenska skolan där man kan göra det.

Å andra sidan står alltså samma parti i riksdagen och röstar emot varenda liten begränsning av marknadsskolan och marknadens makt över den svenska skolan, för att senare stå i samma talarstol och säga: Regeringen har inte kontaktat oss. Regeringen hade kunnat ringa oss.

Ni satt i ett januariavtal med regeringen. Varför var inte det här en fråga som Liberalerna tog upp? Varför var det inte Liberalerna som lade fram ett förslag om hur man ska begränsa marknadsskolan? Jo, för att Liberalerna har andra intressen.

Jag hoppas att jag kan få ett bättre svar i nästa replik än i den förra.

Fru talman! Jag förstår att Daniel Riazat inte vill kommentera sitt eget partis historia. Men om vi går till nutiden är det ju så att vi står här i kammaren i dag och diskuterar en reform. Regeringen har lagt fram ett förslag som har stöd av 100 mandat plus Daniel Riazats parti plus Miljöpartiet. Det blir inte 175.

Det här visste Socialdemokraterna. De var helsäkra på hur det här skulle gå. De lägger fram en proposition i alla fall, enbart för att använda den i valrörelsen, och det tar jag mig min fulla frihet att kritisera. Jag tycker inte att man hanterar regeringsmakten på det sättet. Jag tycker att man ska använda regeringsmakten till att försöka genomföra politik.

När det gäller frågan om hur det svenska skolsystemet ska utvecklas är det väldigt tydligt från vår sida. Vi vill se ett statligt huvudmannaskap för skolan. Vi vill se kraftigt ökade resurser för lärarledd undervisning. Vi vill se ökade resurser för olika stödfunktioner - elevhälsan, socialt stöd, speciallärare, specialpedagoger och så vidare. Det syns i våra budgetar.

Vi har också en rad förslag för att skärpa saker kring fristående skolor. I det betänkande vi nu diskuterar har vi ett tillkännagivande om att kommuner ska kunna återkräva utbetald skolpeng. Ett exempel är islamistskolan i Göteborg som använde barnens pengar till nattklubbsbesök i Thailand till exempel. Sådana pengar ska man kunna kräva tillbaka.

Vi har under alla år kämpat för att de nationella proven ska rättas externt för att vi ska få bukt med till exempel betygsinflation, något som också finns i de fristående skolorna.

Det finns alltså en rad olika förslag, fru talman. Men vi tycker också, till skillnad från Daniel Riazats parti, att det är viktigt att eleverna kan ha läxor i skolan. Vi tycker att det är viktigt med ordning och reda i skolan. Vi tycker att det är viktigt att man inte använder mobilen på lektionerna i skolan och så vidare.

Där har vi aldrig, fru talman, fått någon hjälp av Vänsterpartiet.

Fru talman! Det största som har hänt i dag är att min son stod längst fram i en kyrka iklädd en grå musdräkt och dansade och gjorde rörelser till en sång om traktoråkande som han och hans förskoleklass har övat på hela terminen. Han lyste av stolthet och glädje, och för en förälder och skolpolitiker är ju den första skolavslutningen en riktigt fantastisk dag att fira.

Min son går i en idéburen friskola, en skola där varje krona går till eleverna och de lärare, de elevassistenter och det elevhälsoteam som varje dag hinner se varje barn. En sådan skola och en sådan utbildning har alla barn i Sverige rätt till.

Men alla barn får inte de resurser som behövs. Alla skolor har inte lärare som hinner se alla barn och tillgodose alla barns behov. Vi har ett världsunikt marknadsskolesystem, där skolor har olika förutsättningar - olikvärdiga förutsättningar. Barn i vissa skolor, de som många kanske kallar för kommunala bortvalsskolor, betalar det högsta priset för det här olikvärdiga skolsystemet. Kommunala skolor har ett ansvar att varje dag ta emot alla elever som behöver en skolplats.

Friskolor kan säga att det är fullt när det är fullt. Friskolor behöver inte öppna upp en ny klass. Friskolor behöver inte ta emot nyanlända flyktingbarn från krigets Ukraina. Friskolor behöver inte ta ansvar den dagen en skola går i konkurs.

En av alla skolor som gått i konkurs, John Bauer-koncernen, den berömda zombieskolan, har stämt kommuner på pengar. De har stämt kommuner på pengar för att kommunerna fick extra kostnader när de gick i konkurs. Dagens system säger nämligen att det ska vara lika mycket skolpeng till alla skolor oavsett ansvar, och eftersom kommunens skolpeng ökade när de fick ta hand om John Bauer-konkursens elever tycker koncernen att de nu borde få högre skolpeng. Detta är det mest absurda i dagens olikvärdiga ersättning till skolor.

Fru talman! Vad vill vi då? I debatten talas om massiva nedskärningar på alla friskolor. Skräckscenarier och rapporter har skrivits från de vinstutdelande skolornas intresseorganisationer. 10-procentiga nedskärningar på skolan - vem vill det? Inte vi i alla fall.

Vi i Miljöpartiet vill inte skära ned en krona på skolan. Vi vet att det inte finns någonting mer kortsiktigt än att spara på elevernas utbildning. Det finns inget som är så dyrt som att skära ned i skolan.

Jag noterar att det här med att spara på skolan har blivit en sådan utgångspunkt i den här debatten att vi inte ens reflekterar över motsatsen. Tänk om det vi faktiskt beslutar om i dag vore nya möjligheter för kommunerna som har de där särskilt utsatta områdena att rikta resurser dit där de bäst behövs och storsatsa på just de skolor där mer än hälften av barnen inte blir godkända! Det är det där som de inte gör i dag, trots att det behövs, för då skulle de behöva lägga ännu mycket mer pengar till de friskolor som inte behöver mer resurser för att klara uppdraget.

Fru talman! Ökad likvärdighet för skolhuvudmän handlar om att man ska få betalt efter det ansvar man har och om att ge förutsättningar att rikta resurser dit där de bäst behövs. Vi i Miljöpartiet tycker inte att de som driver skola för sin egen vinnings skull har i skolsystemet att göra över huvud taget. Vi vet att det drar isär, segregerar, leder till betygsinflation och till att läraryrkets attraktivitet minskar.

Samtidigt vill vi ge goda förutsättningar för idéburna aktörer att driva skola och för skolor i glesbygd att finnas kvar. De skolorna är ofta helt nödvändiga för att en mindre ort ska finnas kvar. Därför har vi lagt förslag om att ge bättre förutsättningar för de här aktörerna. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation 8 som handlar om precis det.

I propositionen finns också bra förslag om strukturersättning, alltså det som kan gå till skolor som strukturellt sett har andra behov, till exempel byskolor - eller resursskolor, som bara tar emot de elever som har allra störst behov och organiserar hela sin verksamhet för den elevgruppen. Jag tycker att det är beklagligt att oppositionen röstar ned detta förslag i dag.

Fru talman! Jag ser en rörelse i många partier. Jag ser hur centerpartistiska kommunalråd som lever med konsekvenserna av dagens marknadsskoleexperiment inser att politiken har kommit till vägs ände. Jag hör i Liberalerna undertoner av att man vill få bukt med den segregation som detta experiment har bidragit till. Jag hoppas att vi under nästa mandatperiod ska kunna ta riktiga steg för att ändra på det dysfunktionella marknadsskolesystemet.

Jag beklagar att vi inte tar detta steg i dag.

(Applåder)

(forts.)

Fru talman! Stort tack för möjligheten att här i dag få debattera denna angelägna och viktiga fråga!

En av de grundläggande principerna för den svenska skolan är att alla barn har rätt till likvärdig - inte lika - utbildning. Skolan ska ge alla elever samma chans att lyckas oavsett bakgrund. Det är fastställt i skollagen, och det råder en bred politisk enighet i Sveriges riksdag om den här saken.

Vi har dock ett problem med likvärdigheten i den svenska skolan. Det beror på att den marknadsstyrning som i dag präglar svensk skola och har gjort så under de senaste tre decennierna gör att likvärdigheten i skolsystemet undermineras, och den ger inte alla barn samma chans att lyckas i skolan.

I dag får kommunala skolor och friskolor lika mycket i grundbelopp, trots att de har helt olika ansvar. Det vet vi alla här, men Moderaterna och Sverigedemokraterna struntar i det. Kommuner har till skillnad från de fristående huvudmännen en lagstadgad skyldighet att se till att alla barn i kommunen kan erbjudas en skolplats. En kommun kan inte välja att endast ta emot de elever som är mest ekonomiskt lönsamma utan är skyldiga att ta emot alla elever. Kommunen måste även ha plats för elever som är nyinflyttade och ta emot elever om en friskola läggs ned.

Detta större ansvar innebär merkostnader för kommunerna. Det är kostnader som friskolorna inte har men som de ändå får en ersättning för. Det vet alla, men Moderaterna och Sverigedemokraterna förblir passiva.

Jag som skolminister har ansvar för att se till helheten, och det är inte rimligt att vi ersätter friskolor för ett ansvar de inte har. Ni vet att detta är ett systemfel och ett slöseri med skattemedel och att det får negativa konsekvenser för likvärdigheten i skolsystemet. När kommunerna inte ersätts för sitt större ansvar får det negativa konsekvenser för möjligheterna att ge alla barn tillgång till en likvärdig utbildning. Ni vet det här, men ni gör ingenting åt det. Ibland undrar jag till och med om ni tror på de kommunala skolorna.

Överkompensationen för friskolor leder till att kostnaderna för det kommunala skolväsendet drivs upp och får som konsekvens att de kommunala skolorna undermineras. Det är barnen som går i de kommunala skolorna som blir lidande när kommunernas kostnader ökar på grund av överkompensation till de stora friskolekoncernerna.

Det enda sättet för kommunerna att hantera de ökade kostnaderna är att skära ned och lägga ned skolor för att hantera de ekonomiska underskott som uppstår på grund av överkompensationen till fristående skolor. Det här är ett systemfel, och det är barnen i de kommunala skolorna som får betala priset för det här. Hur kan vi försvara det? Ni vet om det här, men ni gör ingenting.

Det är dock inte bara jag som skolminister som har ett ansvar för helheten, utan alla ledamöter i denna kammare har ett ansvar att se till helheten och samhällsintresset, både för de kommunala och de fristående skolorna.

Jag brukar gå tillbaka och läsa vad Beatrice Ask sa om detta. Jag har ett citat från 1992: "Om det skulle visa sig att ersättningsnivån är för högt satt, så att en oacceptabel mängd resurser överförs från de offentliga till de privata skolorna så får inte regeringen vara så fylld av politisk prestige att vi inte kan ändra nivån." Klokt.

Det är nu dags att släppa den politiska prestigen. Jag är glad att så många är upprörda över att jag inte har ringt till just dem. Det går inte att försvara ett resursfördelningssystem som i sin konstruktion underminerar kommunala skolor. Det är definitivt inte i samhällets intresse. Det är slöseri med skattemedel.

Det här är ingen höger- eller vänsterfråga, utan det handlar om sunt förnuft och fakta. Runt om i landet ser vi också en växande skara borgerliga kommunpolitiker som höjer sina röster om det ohållbara att de kommunala skolorna drabbas på grund av överkompensationen till friskolorna. Jag hör här i kammaren i dag att Centern och Liberalerna har lyssnat. Men sedan finns det andra partier som inte ens ser problematiken.

Det är inte konstigt att kommunpolitikerna reagerar, för det är de som ser detta lokalt och får hantera de ekonomiska och praktiska konsekvenserna av systemfelet, det vill säga att kommunala skolor missgynnas av marknadsstyrningen av skolan.

Skolan är en samhällsinstitution och nationell angelägenhet. Den angår oss alla. Att vi har en väl fungerande skola för alla barn, oavsett om barnen går i en kommunal eller fristående skola, är allas vårt intresse som medborgare. Men i dag har vi ett system som dränerar de kommunala skolorna på resurser samtidigt som de stora friskolekoncernerna kan tillgodogöra sig stora ekonomiska belopp som kompensation för ett ansvar de inte har. Vad är rättvist i det? Och jag undrar: Vad får vi för detta?

Det här är ett systemfel, och det vill regeringen nu rätta till genom detta förslag. Det ska vara ordning och reda, inte bara i klassrummen utan också i skolsystemet. De kommunala skolorna ska inte straffas ekonomiskt för att de har ett större lagstadgat ansvar. Det är dags att avskaffa den här orättvisan. Resurserna ska fördelas utifrån skolornas ansvar och elevernas behov, inte koncernbolagens. Svenska folket vet detta, men många av er här förblir passiva. Det här är ett slöseri med skattepengar.

Om Sverige åter ska få en av världens bästa och mest jämlika skolor behöver vi göra upp med marknadsstyrningen och det systemfel som präglar skolsystemet sedan närmare 30 år tillbaka. Det här är en del i detta. Ledamöterna i Sveriges riksdag har nu en chans att visa allmänheten att de tar ansvar, förstår och värnar samhällsintresset före marknadsintresset.

Att jag i salen i dag hör att det finns partier som har tänkt till gör mig lite hoppfull inför hösten, men vi får se. Tyvärr verkar högermajoriteten med Moderaterna och Sverigedemokraterna i spetsen rösta ned regeringens förslag, trots att kritiken mot marknadsskolan är utbredd bland lärare, forskare och allmänheten.

Det är tragiskt att man inte kan släppa på den politiska prestigen. De förslag som jag har presenterat under våren - framför allt detta förslag - har fått starkt stöd från remissinstanserna och gick igenom Lagrådet utan anmärkning.

Det vi har hört i dag är väldigt många små ursäkter för att få vara och förbli passiv. Den svenska skolan förtjänar bättre än det.

(Applåder)

Fru talman! Den svenska skolan har både möjligheter och problem. För många barn fungerar det alldeles fantastiskt. De lär sig, de trivs, de har bra lärare och de utvecklas medan det för andra är motigt.

Vi ser också ett antal allvarliga problem med skolan. Det är till exempel stora skillnader och brister i likvärdighet för elever mellan stad och land. Man har en brukstradition och till exempel skillnader mellan pojkar och flickor. Pojkar har inte en pluggtradition som de borde ha.

Det är också allvarliga brister i svenska språket. Man kan redan på förskolan se att det finns tusentals barn varje år som inte kan tillräckligt bra svenska. Det är ett problem som vi på olika sätt måste lösa med ett finansieringssystem och med andra skolreformer.

Fru talman! Inga av dessa problem skulle kunna lösas med skolministerns förslag. Jag har också ett antal synpunkter på att det är dåligt berett. Det fick kritik från Regelrådet, och det var mycket annat. Det finns också en formkritik, fru talman.

Ska man få någonting gjort i svensk politik måste man ha en majoritet, ett stöd för sina förslag. Socialdemokraterna har i riksdagen stöd av knappt en tredjedel av riksdagens ledamöter och är inte i närheten av egen majoritet.

Ska man kunna ändra skolans finansiering krävs det att Socialdemokraterna genom skolministern eller genom initiativ i riksdagen i övrigt samtalar med mitt eller något av de andra sex riksdagspartierna.

Problemet är att skolministern inte har gjort detta. Då innebär det sist och slutligen att det blir valretorik och konflikt i stället för att vuxet sätta sig ned, försöka nå långsiktiga lösningar och bidra till arbetsro för lärare och annan personal i skolan.

Fru talman! Min fråga är: Varför har skolministern valt valretorik och konflikt i stället för långsiktighet, lösning, samförstånd och arbetsro?

Fru talman! Det är väldigt svårt att tala med någon som inte har någon sorts insikt om problematiken. Det är väldigt, väldigt svårt. Jag kan till och med ge namn och datum, fru talman, på när jag har ringt till partier. Jag hör att de har svängt lite i frågan nu och också med att i framtiden vilja tala om detta.

Vi har hela tiden sedan ärendet förbereddes i Skolkommissionen, som jag själv var ledamot av, och under hela tiden haft det på remiss. Det är delvis en produkt från januariavtalet. Det har varit ute på remiss, och det har diskuterats vitt och brett i medierna.

Nu säger man sig vara så besviken över att man inte har fått ett samtal från just mig. Jag tillträdde i december. Det är uppenbart att det är ett problem. Alla ser att det är ett problem, och vi har en lösning på det.

Hur många ursäkter behöver man för att acceptera det? Jag tror att det inte är fråga om att man inte ser problemet. Man tycker nog egentligen att det är en bra lösning. Problemet ligger i hur man ser på likvärdighet.

Vissa partier kanske inte ens tycker om de kommunala skolorna. Jag blir så förvånad när jag möter moderata ledare som inte ens tror på välfärden på den kommunala skolan. Självklart vill man ha ett incitament för föräldrar och barn att välja just en fristående skola.

Det finns någonting där med marknadsmässigheten och samhällets viktiga uppdrag. Här har marknadsskolan förstört Sverige lite som skolland. Det är en viktig pusselbit att ta tillbaka den.

Fru talman! Det som gör mig genuint orolig är alla de tusentals barn som vi kan se i förskolan varje år som identifieras. De kan inte tillräcklig svenska. Ger man inte ett ordentligt stöd kommer de inte att klara skolan. De har inte vokabulären, ordförrådet, för det. De kommer att ha svårt att klara livet.

Det som gör mig orolig är de skillnader som finns mellan stad och land. Det kan vara en brukstradition som hindrar att elever kommer in på en bra utbildningsplats eller skillnader mellan pojkar och flickor.

Detta och annat är sådant vi bara måste lösa. I grunden finns en bred majoritet, fru talman, från Centerpartiet hela vägen till Sverigedemokraterna, som enas i riksdagen om att det i sak är ett dåligt förslag från skolministern. De ser att det finns brister i finansieringen.

Vi måste bidra till en likvärdighet, en transparens, och att kunna få fram en utvecklad finansiering och också ställa tydliga krav på att man ska kunna ta tag i detta under en kommande mandatperiod.

Jag och vi i Moderaterna har återkommande suttit ned med andra partier för att hitta viktiga lösningar för svensk skola. För att bara ta ett exempel gällde det de viktiga resursskolorna.

Fru talman! Detta är på något sätt knuten. Jag har full respekt för att skolministern och jag kanske inte alltid finner varandra i alla sakliga delar i detta. Men om vi ska kunna få någonting gjort krävs det att man sitter ned med andra partier och försöker hitta lösningar.

Det som har hänt är att skolministern har lämnat ett förslag till riksdagen och på förhand vetat om att det sannolikt inte finns ett stöd för det. Hon har inte suttit ned med något av de andra sju riksdagspartierna för att säkra en majoritet.

Då landar det i att det som borde vara att man vuxet tar sig an det hela, ger och tar, hittar en lösning, i bästa fall når en kompromiss och bidrar till arbetsro i skolan byts tyvärr och tragiskt nog av regeringen mot någonting som blir konflikt, valretorik och tappad tid när vi hade kunnat göra någonting bra för svensk skola. Jag beklagar det.

Fru talman! Varje gång jag träffar Lars Hjälmered är det samma visa. Det handlar till sist om att man inte tror eller vill att alla ska ha samma chanser och samma möjligheter.

I Lars Hjälmereds skola vill man ha sortering. Låt den starka vinna och den svaga slås ut och väckas av någonting. Det handlar om ett marknadstänk och att kommersiella aktörer ska kunna göra pengar på svensk skola.

Det är det enda jag hör varje gång vi försöker att begränsa det. Vi säger till exempel att vi vill att alla ska kunna välja alla skolor på lika villkor. Då inser man att man inte kan göra lika mycket pengar längre.

Är det så att kommunala skolor får ett ökat anslag för att de har ett större ansvar och man måste ta det från de fristående skolorna förstår man att man inte kan göra lika mycket pengar längre.

Jag tycker att Lars Hjälmered ska vara öppen med vems ärenden han springer och om han verkligen vill att alla ska kunna gå i samma klass och ha samma möjligheter.

Jag läste en gång på Twitter en moderat som skrev: Nu har jag skaffat mig en bra utbildning och en bra inkomst. Har jag då inte lite rätt att sortera i umgänget och i möjligheterna för mina barns framtid?

Det är då till skillnad från de barnen som kanske har föräldrar som inte har den möjligheten. Här skiljer vi oss åt. Jag tycker att svensk skola ska ge samma möjligheter.

Jag kommer själv från ett litet brukssamhälle. Jag vet precis vad bruksmentaliteten innebär. Den innebär att man tror på att alla har lika möjligheter, men vissa behöver lite mer hjälp.

Att de kommunala skolorna i dag får mindre pengar för det större ansvar som de har tycker jag är djupt orättvist. Det är beklagligt att Moderaterna prioriterar vinst före elever och lärare.

(Applåder)

Fru talman! Är det här på riktigt? Är det här en skolpolitisk debatt i Sveriges riksdag, eller är det någon gymnasiedebatt ute på någon liten skola någonstans med de allra sämsta företrädarna för det som skulle kunna likna någon typ av regering? Det här är så låg debattnivå att det inte finns. Jag tycker att det är pinsamt att gå upp i debatten och ta replik på ett sådant anförande som vi nyss har hört. Skolministern har i diverse artiklar farit med osanning efter osanning. Det påstås, det häcklas och det hånas utan någon substans. Och nu står skolministern här och säger: Ni vet vad som gäller, men ni gör inget åt det.

Jag ska upplysa skolministern om att det finns andra politiska visioner än den socialdemokratiska. Jag förstår att skolministern tycker att socialdemokratin är det bästa i hela världen. Men jag kan upplysa om att det inte är det. Vi är många som inte tycker det. Vi är många som är trötta på socialdemokratin, och vi är många som tycker att det inte görs någonting alls.

Och så står skolministern här och säger att det är dags att släppa den politiska prestigen! Vem är det som har politisk prestige i det här rummet? Ja, inte är det vi sverigedemokrater. Vi har sagt att vi är villiga att diskutera kösystemet. Vi är villiga att diskutera statlig finansiering. Vi är villiga att diskutera statligt huvudmannaskap. Vi är villiga att se över ersättning för det ansvar som finns. Men vi är inte villiga att göra detta genom att straffa friskolor.

Den som har politisk prestige är skolministern, som inte vänder sig till oppositionen för att diskutera och komma fram med förslag som kan vinna majoritet i den här kammaren. Det här är en debatt på en sådan låg nivå att det är skrämmande. Detta måste vara den sämsta skolministern i landets historia.

Fru talman! Personangrepp - det är väl det man tar till när man inte har så mycket egen politik.

Jag skulle bara vilja fråga Patrick Reslow vad hans väljare egentligen tjänar på ett marknadsskolesystem som systematiskt sorterar bort de föräldrar som inte har högskoleutbildning och deras barn. Det är ett system som systematiskt sorterar bort de elever som hamnar på de kommunala skolorna och som kanske inte har föräldrar som kan skjutsa. Det kan vara barn till de föräldrar som inte hade möjlighet att ställa barnen i skolköerna i tid.

Framför allt undrar jag vad Patrick Reslow tänker kring att 1,3 miljarder av våra skattepengar har gått till något annat än de skulle. Vi betalar alla kommunalskatt, och 1,3 miljarder av dessa pengar gick inte till elever och lärare som de skulle. Det heter elevpeng, men det blev allt annat.

Det här är saker som Patrick Reslow helt och hållet står bakom. Det kanske är ett pris man får betala om man ska sitta med Uffe i finrummet, men det får en konsekvens. Det handlar om många av de vanliga väljare som jag tycker att jag representerar eftersom jag själv inte har akademiker till föräldrar och eftersom jag har gjort en lång resa på många olika sätt. Jag blir lite förvånad över att man så starkt försvarar ett marknadssystem som segregerar, sorterar och faktiskt skapar en stor splittring i samhället.

Det är egentligen det jag vill säga. Det är inte dålig debattretorik, utan det handlar om att man har en annan erfarenhet av skolan efter att ha jobbat i den i väldigt många år.

(Applåder)

Fru talman! Nu är skolministern igång igen. Marknadsskola - vad menas med det? Det är föräldrar och elever som väljer skola. Det är alltså det skolministern säger ska avskaffas. Det är det som ska bort. Elever och föräldrar ska inte välja skola, för det är det Socialdemokraterna definierar som marknadsskola.

Systematiskt sorterar, säger skolministern. Det är inte så att skolor systematiskt sorterar. Om det vore så skulle de bryta mot skollagen. Jag undrar därför: Står skolministern här och säger att de fristående skolorna bryter mot skollagen? Då får jag faktiskt upplysa ministern om att hon har ett ansvar för att tala sanning i enlighet med de riktlinjer som har kommit från konstitutionsutskottet; det hoppas jag att hon känner till.

Menar skolministern att de fristående skolorna bryter mot lagen? Det är generaliserande. Det finns säkert någonting där någon någonstans har gjort något fel. Men att stå och generalisera och hitta på på det sätt som skolministern konstant gör är inte värdigt svensk skolpolitik, och det för framför allt inte svensk skola framåt. Har inte Socialdemokraterna någon bättre företrädare är det bäst att de inte skickar någon alls.

Summan 1,3 miljarder är 0,4 procent av de pengar som satsas i skolan varje år - 0,4 procent! Det är 15 procent av eleverna som går i fristående skolor. Tror skolministern på allvar att det är det här som gör att svensk skola har problem? Det är bisarrt. Det är taget ut luften.

SKR gick med 52 miljarder i vinst förra året. Det säger skolministern ingenting om. Använd då 1 miljard av dessa 52 miljarder i vinst för att satsa på skolan! Det finns skolor som går med jätteförluster. Varför tar ni inte upp det?

Socialdemokraterna har resignerat i skolpolitiken. Låt en annan regering ta över nu och ställa de misstag som Socialdemokraterna har begått till rätta!

Fru talman! Återigen hör vi personangrepp och några andra saker.

Jag undrar om Sverigedemokraternas väljare skulle ha uppskattat de här 2 200 lärarna som tappet från skattemedlen skulle motsvara. Det är faktiskt skattepengar som går till något annat. Jag undrar vad de skulle säga om det.

Det är också så att forskning visar att skolkön segregerar i samhället. Skolkön segregerar, för det är bara en viss samhällsklass som har tid att redan på BB ställa sina barn i kön. De som får barn tidigt och kanske gör en bostadsresa, de som har adopterade barn eller de som behöver byta ort har inte samma chans att välja skola som de andra. Det här vet alla. Beprövad forskning visar det.

Vi vet också att när Skolinspektionen undersökte hur man tillämpade reglerna för skolkön visade det sig att det var väldigt många friskolor som inte riktigt visste hur de skulle tillämpa reglerna. Och Skolinspektionen har inte ens insyn; det finns ingen offentlighet i hur skolköerna används.

Forskning visar också att det finns fall där man diskriminerar barn till föräldrar som har lägre utbildningsbakgrund. De som inte har akademiker till föräldrar får alltså sämre bemötande i skolkön än de som har det. Jag vill bara upplysa om detta.

Men Sverigedemokraterna sätter sig ständigt emot alla reformer för att få en svensk skola där alla har lika chans. De säger nej. De har ju också bytt ståndpunkt i frågan sedan tidigare. Sverigedemokraterna var för att ta bort vinsterna och ville se en svensk skola som är till för alla elever. Men de har bytt sida, för de prioriterar kapitalet.

(Applåder)

Fru talman! När statsrådet inledde sitt anförande skrev jag upp ett antal ord för att höra om de togs upp i anförandet och då försöka pricka av dem: stora problem i svensk skola, konsekvenser av kommunaliseringen, ordningsproblem i våra skolor, våld och kränkningar i skolan mot elever och lärare, elever som har drabbats hårt av pandemin, sjunkande kunskapsresultat, kommuner som underpresterar i skolan och bristen på behöriga lärare.

Jag noterade att på tio minuter nämnde Sveriges skolminister ingenting av detta. Hon nämnde inte med ett enda ord det som väldigt, väldigt många människor i Sverige är drabbade av och som på olika sätt diskuteras både på skolorna och hemma vid köksborden. Hon sa inte ett dugg om detta - det är som helt bortblåst för Sveriges skolminister!

Faktum är att Socialdemokraterna har hamnat i ett läge där de nu i åtta års tid praktiskt taget inte har drivit igenom några reformer på skolområdet över huvud taget. Och skolministerns två största viktigaste lagförslag till kammaren kommer att falla, det första nu och det andra i nästa vecka.

Socialdemokraterna är närmast helt besatta av friskolor. De står här och säger att friskolorna gör stora vinster. Jag undrar hur mycket vinst ett föräldrakooperativ gör. Hur mycket vinst gör en byskola, som motiverar att eleverna som går där ska få mindre pengar till sin undervisning och mindre läromedel? Barnen kanske tvingas gå i en skola utan anställda bibliotekarier, och extra stöd måste dras in därför att Lina Axelsson Kihlblom anser att den lilla byskolan eller den skola som drivs av en idéburen stiftelse är någon sorts marknadsaktör.

Fru talman! Jag kom hit i dag för att tala om betänkandet Ökad likvärdighet mellan skolhuvudmän. Jag har också försökt hålla mig till det. Men jag träffas gärna och pratar om skolvalet, om den läroplan och det betygssystem som Liberalerna införde 2011. Redan 2012 såg man ökad psykisk ohälsa. Man såg hur segregationen och kriminaliteten ökade. Jag kan gärna prata om resursfördelningen, och jag kan gärna prata om andra aspekter som är problem i svensk skola.

Jag är glad att Fredrik Malm lyfter upp frågan om ordning och reda i skolan. Där har vi väldigt viktiga förslag som vi har lagt på bordet. Vi har också lagt fram förslag kring resursskolor och hur saker ska resurssättas. Vi har tillfört nästan 7 miljarder till svensk skola sedan 2014, och det jobbar 38 000 fler i skolan än då. Vi har lappat och lagat ett skolsystem som Liberalerna var med och införde 2011. Men marknadsskolan har nått sin ände, och det vet det svenska folket. Det är därför en röst på Skol-Liberalerna är en förlorad röst.

Under min tid som statsråd har Liberalernas åsikter om och insatser för skolan varierat väldigt stort, alltifrån att det var okej med kjolmätning på skolgården till att man nu, senaste veckan, vill börja titta på att inte pengarna ska rinna bort från välfärden.

(Applåder)

Fru talman! Nu säger skolministern: Jo, men vi träffas gärna och diskuterar skolvalet. Det är ju så dags nu. Det röstar vi om nästa vecka. Det hade varit något mer klädsamt om regeringen hade talat med de andra partierna i riksdagen innan man lade fram propositionen.

Fru talman! Hur lyckas man med konststycket, när vi har åtta partier i Sveriges riksdag och samtliga åtta partier säger att de vill ha ett mer restriktivt system för köer till friskolor, att lägga fram en proposition som inte kommer att gå igenom? Det övergår närmast mitt förstånd hur man ens kan klara av att göra detta.

Det hade ju bara varit för Lina Axelsson Kihlblom att lyfta på telefonluren. Hon hade kunnat ringa till Fredrik Malm: Vi vill begränsa kön till ett år. Hon hade kunnat ringa till Centerpartiet: De vill begränsa kön och ha den på bara hälften av platserna från tre år. Hon hade kunnat ringa Moderaterna och Kristdemokraterna. Hon hade faktiskt till och med kunnat ringa Sverigedemokraterna, hör och häpna. Samtliga dessa partier har i medierna på olika sätt gjort tydliga ställningstaganden om att det nuvarande systemet är orimligt.

I stället väljer regeringen att lägga fram ett förslag som inte får stöd. Trots att man egentligen borde kunna få 100 procents stöd får man inte ens 50 procents stöd. Det är ju sanslöst!

Och det är precis samma sak med den här propositionen. Jag klargjorde mycket tydligt i mitt anförande, fru talman, vikten av att kommunerna kan kompenseras för det ökade ansvar dessa har. Flera andra talare har tagit upp detta. Det är självklart att det hade kunnat gå att hitta en lösning på detta, för våra barns och våra ungdomars skull.

Nu blir det bara någon sorts spel för gallerierna. Man lägger fram propositioner utan att förankra dem. De går inte igenom i kammaren. Det är väldigt förvånande. Det finns inte så mycket vi kan göra i utbildningsutskottet om inte regeringen på allvar är intresserad av att få igenom sina förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det är faktiskt så att jag ringde Fredrik Malm flera gånger. Men Fredrik Malm ringer aldrig tillbaka.

Jag ringde även till andra partier som jag skulle kunna tänka mig att samarbeta med kring den här frågan. Men jag fick kalla handen. De partier som hade noll insikt och sa att detta inte var ett problem tyckte jag inte att det var någon idé att ringa till. Dem kan jag inte få tillbaka på något sätt.

Här är det tydligt att det också finns ett utbildningsutskott där man kan jobba med sådana här saker. När jag som nytt statsråd presenterade mina förslag fick jag kalla handen. Jag fick till och med höra förvanskade historier om vad mina förslag skulle innebära. Då är det ganska svårt att ringa upp och säga: Hej, ska vi ha ett samtal kring det här?

Jag är dock väldigt glad att vi kanske kan gå fram med frågor kring detta efter valet. Nu har vi en resursfördelning. Jag är glad att riksdagen nu verkar vara öppen med att de kommunala skolorna har ett större ansvar än de fristående. Jag ringde till och med upp ett parti och sa: Ska vi prata om landsbygdsskolorna? Men det blev ett blankt nej.

Det som har hänt sedan jag presenterade de här förslagen är att opinionen har vänt. Forskningen har tittat på detta, det har producerats flera böcker och framför allt har svenska folket insett det vansinniga med marknadsskolan och dess baksidor. Samtidigt ser vi hur rapporter om vinstuttag och skattepengar som inte går till elever duggar tätt. Vi har ett problem, och jag ser fram emot att i framtiden arbeta framåt med flera av de här förslagen.

Fru talman! Jag vill börja med att be dem där ute som tittar och som är intresserade av skolfrågor om ursäkt för den här debatten. Ni har förtjänat otroligt mycket mer. Men det är som det är.

Jag kan ge skolministern rätt i att vi ska ta ansvar för helheten och samhällsintresset. Det är precis så. Det var det som många av oss hade hoppats att vi kunde göra i dag också.

Ett råd i all välmening till skolministern är att en del i att samarbeta är att inte bara ringa och prata utan att också ringa och lyssna. Det är en skillnad. Om ministern också hade lyssnat hade hon hört att vi faktiskt är redo att ändra reglerna. Vi hade stämma i september 2021 - jag vet inte när de andra har det, får jag erkänna - och då antog vi exempelvis detta: Utgångspunkten för resursfördelningssystemet ska vara att systemet blir mer transparent och förutsägbart för såväl kommunala som fristående huvudmän och tar hänsyn till skolors olika förutsättningar, så som till exempel storlek. Systemet ska också ta hänsyn till kommunens uppdrag som ansvarig för att garantera att alla barn får den utbildning som de har rätt till.

Det kan inte vara någon jätteöverraskning att detta är vår politik om man är skolminister. Detta var ett stämmobeslut, och det har kommunicerats på alla håll och kanter. Kommunerna ska ha mer betalt. Man måste ha hänsyn till att det finns små skolor som ska vara med i det resursfördelningssystem som finns. Vi har också sagt detta i alla möjliga andra sammanhang.

Att nu säga att vi inte har sett detta eller att vi har ändrat oss är helt enkelt inte korrekt. Som sagt: Lyssna också! Då hade vi haft ett förslag i dag som vi hade kunnat rösta för. I stället måste vi nu vänta till efter valet, hur lång tid det nu kommer att ta.

Fru talman! Det känns som om opinionen har gjort skillnad i det här rummet. Jag blir väldigt förvånad. Senare, fru talman, skulle jag kunna ha en diskussion med den person jag då ringde upp inom just Centerpartiet för att jag ville prata om förslaget. Jag frågade till och med vad vi skulle kunna göra och om detta med mindre skolor på landet, eftersom jag själv är en riktig lantlolla. Men jag fick kalla handen. Opinionen var sådan: Nej, vi ska inte röra fristående skolor! Vi ska inte ens få tala om vinsten. Det var precis som att man hade bestämt sig: Det här förslaget skulle inte få gehör.

Det har dock kommit väldigt mycket fakta på bordet. Opinionen har vänt. Marknadsskolan har nått vägs ände. Svenska folket förstår att detta inte gynnar Sverige och svensk industri. När Svenskt Näringsliv säger till oss att marknadsskolan inte utbildar för det som svenskt näringsliv behöver, så att vi blir beroende av arbetskraftsinvandring, tycker jag att det är fel. När vi har en skola där vissa skolor som kanske har de lättaste eleverna får lika mycket i bidrag som de skolor som har de största utmaningarna tycker jag också att det är fel.

Vi försöker lappa och laga i det här systemet, men så länge lärare är servicepersonal och elever är kunder som oftast har rätt kommer arbetsmiljön att vara ett hinder, och framför allt kommer pengar att fortsätta försvinna från välfärden. Det må vara en droppe i havet att 1,3 miljarder som skulle ha gått till elever inte gick till dem, men 1,3 miljarder är 1,3 miljarder för mycket.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan för sakens skull upplysa dem som är här om att det inte är en korrekt beskrivning. Vår politik, som jag precis läste upp, antogs innan den nuvarande ministern hade blivit minister. Att då påstå att ministern har pratat om vår politik med någon som har gett en annan bild är tyvärr lite anmärkningsvärt.

Vi har varit jättetydliga gång på gång och sagt: Ta med glesbygden! Det kan inte vara någon hemlighet att Centerpartiet står upp för glesbygden. Det är mycket om Centerpartiet som många här inne säkert inte kommer att förstå - så är det ofta - men om man inte har förstått att vi står upp för glesbygden och små skolor i skolpolitiken är det jättemärkligt. Gång på gång och på alla områden är det detta som är i fokus.

OECD säger samma sak om det här förslaget: Ta med de här bitarna och se till att det också tas hänsyn till små skolor och glesbygd i fråga om resursfördelning. Vi har också sagt det. Skolministern har valt att detta inte ska vara med i förslaget, det är ändå så. Skolministern har valt att det inte ska vara med i förslaget, och därför säger vi nej tack. Det är ett aktivt val att inte ta med det. Det är inte någonting som bara händer, och det är inte någon annan än skolministern som har ansvar för detta. Om det hade varit med skulle vi ha kunnat rösta för förslaget. Om ni också hade tagit lite bättre hänsyn till att faktiskt göra det bättre, så som Regelrådet beskriver, hade det kunnat vara en bättre transparens etcetera i de här frågorna om hur det ska beräknas.

Som sagt är vi redo. Vi hade gärna velat ta den här frågan vidare, precis som min uppfattning är att resten av dem som är här i rummet också skulle vilja göra. Men vi kommer inte vidare. Vi står kvar med den gamla världen som den ser ut och som ingen vill ha för att Lina Axelsson Kihlblom hellre vill ha en valrörelse än en förändring av Sveriges skolor på den här punkten. Det är oerhört trist.

Fru talman! Jag vet inte hur tydlig jag ska vara här, men jag ringde upp samma vecka som jag presenterade förslaget och erbjöd en diskussion för att tala om skolorna på landsbygden och fick kalla handen för att vinstlobbyn var starkare då. Vinst var något positivt - det är klart att man ska kunna tjäna pengar på Sveriges barn! Det var en självklarhet. Sedan har många partier, eller i alla fall några stycken, vänt illa kvickt bara den senaste månaden. Att man inte ens kan erkänna det tycker jag är lite konstigt.

Kalla handen gavs från första början. När vi presenterade förslaget fick vi nej, men nu står ni här, och vissa minns inte ens att jag har ringt och till och med haft ett samtal på ett tåg om de här frågorna. Det är väldigt konstigt.

Men jag tänker så här: Vi får kanske släppa prestigen. Jag ser fram emot ett samarbete om de här frågorna, fru talman. Jag satsar gärna på landsbygdsskolorna. De pengar som nu försvinner bort från eleverna vill jag hellre satsa på skolor på landsbygden. Det finns många skolor på landsbygden som också tar ett större ansvar än vad många friskolor gör i de större städerna där det räcker med lite "glossy" broschyrer och så där. Skolorna på landsbygden utgör en viktig grund för infrastrukturen på landsbygden. Självklart ska det kunna speglas i den resursfördelning som kommunen gör.

Det här får vi prata vidare om. Jag ser fram emot att komma vidare, för det här är väldigt viktigt.

(Applåder)

Fru talman! Kristdemokraterna arbetar för så likvärdiga förutsättningar som möjligt mellan fristående och kommunala skolor och mellan skolor i olika delar av landet. Skolplaceringsansvaret är någonting som skiljer fristående och kommunala skolor åt även om, som vi har varit inne på tidigare i dag, det ansvaret inte ligger på de kommunala skolenheterna utan på kommunen som helhet. Kostnaderna för detta utgör inte heller underlag för hur skolpengen ska beräknas.

Men det finns andra saker som skiljer också. Friskolorna har inte samma möjlighet att dra av momskostnader som kommunala motsvarigheter. Det finns olika regler för rätt till skolskjuts. Det finns en olikvärdighet när det gäller det särskilda stödet för elever med de största stödbehoven. Det socioekonomiska stödet varierar - om kommunerna ens har något sådant eller om de har satsat jättemycket på det. Vi har också strukturersättningen till landsbygden som helt enkelt skiljer sig åt.

Vi vet att skolpengen varierar väldigt mycket mellan olika kommuner. Men i stället för att lägga fram ett förslag om en nationell skolpengsnorm som kan ta ett bredare perspektiv på frågan om skolans finansiering och faktiskt få likvärdiga förutsättningar mellan fristående och kommunala skolor och mellan skolor i olika delar av landet har skolministern lagt fram ett ensidigt förslag som handlar om att sänka skolpengen för elever som väljer just friskolor. Det drabbar enskilda elever som kan få se sina skolor stänga.

Om syftet med det här förslaget är att skapa likvärdiga förutsättningar, varför har man då lagt ett så ensidigt förslag från regeringens sida? Nu ser det ut som att det faller och regeringen får komma tillbaka med ett nytt och genomarbetat förslag. Skulle en nationell skolpengsnorm kunna vara vägen framåt?

Fru talman! Här blandar vi stora och små frågor hej vilt! Jag tycker att den här debatten har varit väldigt intressant, för jag har hört så många härliga ursäkter. Många gånger har det varit att det saknas något komma eller någon liten detalj, och här är det att vi ska ha en hel utredning kring resurserna till skolan - något slags förstatligande, något stort fördelningsförslag och att skolpengen i Stockholms innerstad ska vara samma som i Haparanda, för då blir det lika. Så fungerar inte svensk skola, vill jag upplysa Christian Carlsson om.

En annan sak är att vi måste göra skillnad på myndighetsansvaret och utbudsansvaret. Man får läsa på om den skillnaden i förslaget. Kommunerna har myndighetsansvaret, och det får de avdrag för, men inte utbudsansvaret för att erbjuda platser till nyanlända och nyinflyttade eller platser ute på landet, vilket ibland kan vara väldigt kostsamt. Det här vet vi.

Jag är väldigt glad att det verkar ske en förändring här och att många nu ser, bara under den här eftermiddagen, att kommuner faktiskt har ett större ansvar och att det kostar och är orättvist om de inte får en resursersättning för det.

Ska vi göra om skolpengen från grunden så att alla elever har samma peng oavsett var i landet de bor måste vi förstå, om vi pratar likvärdighet, att lärarlönerna är olika i Sverige - tyvärr, för de borde vara höga överallt - att lokaler kostar olika mycket och att elever på olika platser i Sverige kan lära i olika stora grupper och med olika sorters förutsättningar. Därför kanske vi måste ha ett mer komplext resursfördelningssystem som inte kan presenteras i en debattartikel eller i en rubrik.

Fru talman! Till att börja med är en nationell skolpengsnorm där man har gemensamma bestämmelser för hur skolpengen ska räknas fram inte samma sak som att skolpengen skulle vara likadan i hela landet. Vi får möjlighet att återkomma till vårt förslag om en nationell skolpengsnorm.

Det ifrågasätts om det ska behövas en hel utredning kring skolans finansiering, och det är just det jag förväntar mig av skolministern: en hel utredning om skolans finansiering för att vi ska kunna få likvärdiga förutsättningar mellan kommunala och fristående huvudmän. Om man inte har helhetsperspektivet kommer man inte att träffa rätt med de förslag man lägger fram. Det har regeringen inte heller gjort. Man har en ensidig politik som bara slår mot de fristående skolorna, och man löser inte de stora likvärdighetsproblemen i svensk skola.

Jag vill avslutningsvis säga att jag tycker att det är sorgligt att se hur skolministern och andra försöker skylla skolans alla problem på friskolorna och det fria skolvalet. Vi är ärliga med att det absolut finns anledning till förbättringar på friskoleområdet. Men det viktigaste glöms ju bort, nämligen att det är tack vare det fria skolvalet och landets friskolor som vi som föräldrar inte längre är maktlösa i den stora välfärdsstaten.

Vi vill inte sätta stopp för en massa välfungerande skolor som får lärare och elever att trivas och som levererar fina kunskapsresultat bland barnen. Men om Socialdemokraterna vinner valet i höst blir konsekvensen att elever, lärare och föräldrar kommer att få se sina skolor stänga. Vad säger du till dem inför valet, statsrådet?

Fru talman! Jag tänker säga samma sak till dem som jag kommer att säga till Christian Carlsson nu: Vi ska ha en svensk skola som prioriterar eleverna, inte vinster. Det är grunden.

Sedan vill jag ha ett skolval där alla har samma möjligheter att välja skola och samma chans att komma in. Jag förstår inte hur man kan kalla det ett fritt skolval när platserna redan är paxade; det kallar jag någon sorts DDR-valfrihet. Jag vill att alla ska kunna välja mellan alla platser på lika villkor. Det ska inte hänga på om man har en mamma eller pappa som kan ta ledigt den dagen och har ett snabbt bredband så att man kan hamna först i kön, utan det ska vara ett öppet och transparent system där alla kan och har samma chans att välja skola.

Det jag ofta får höra är problemet med ett sådant system - och anledningen till att vissa av dina kollegor på högerkanten inte tycker om det, Christian Carlsson - är att det då blir väldigt svårt att göra pengar på svensk skola. När Lärarnas Riksförbunds rapport, som faktiskt är gjord av en moderat politiker, presenteras säger man att man måste kunna sortera eleverna om man ska göra pengar på skolorna. Man kan bara göra pengar på lönsamma elever, och elever med dyslexi, NPF eller andra svårigheter kommer inte att vara attraktiva för de skolorna.

Därför ska vi inte ha ett skolmarknadssystem som segregerar. Framför allt tycker jag så här: Många av oss vanliga där ute har inte högskoleutbildning. Vi kanske behöver flytta. Vi kanske har adopterade barn, och vi kanske har barn med diagnoser. De ska inte bli bortvalda från svensk skola, som är skattefinansierad. Den ska inte heller finansieras på annat sätt. Skolan är för viktig för att lekas bort på en marknad. Nej, svenska politiker ska ansvara för hur skattepengarna används och för hur det går för svensk skola.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår om Daniel Riazat har svårt för friskolor och valfrihet och att han så fort han får chansen slår mot detta genom att utmåla det som roten till allt ont. Är man socialist, före detta kommunist eller vad man nu vill kalla sig vill man nämligen ha en likriktad skola där alla barn stöps i samma form. Helst ser man barn lämna skolan med en liten röd stjärna på jackan och kanske en kopia av Maos lilla röda i vänsterhanden.

Till Gunilla Svantorp vill jag säga att det ibland händer att ett politiskt parti byter fot i en sakpolitisk fråga. Socialdemokraterna gjorde det precis i Natofrågan. Det var inte många veckor sedan som ledarredaktionen på partitidningen Aftonbladet, försvarsministern, kvinnoförbundet och så vidare starkt motsatte sig ett Natomedlemskap - men över en natt bytte partiet fot i frågan, och i dag springer de alla i partiets ledband. Detta är ingen kritik, utan det händer ibland att verkligheten gör att man faktiskt byter fot i en sakpolitisk fråga.

Vad gäller de exempel som Svantorp tog upp här tidigare är de inte på långa vägar lika omvälvande som när det gäller ställningstagandet i Natofrågan, men ibland ändrar man sig och byter fot - det är en realitet. Och man måste få göra det, kan jag tycka.

Vi har ingenting med dagens system att göra. Det var inte heller vi som valde att höja ersättningen från 85 till 100 procent, utan det var Socialdemokraterna som gjorde det. Problemet är att vi nu har ett 25-årigt system som skolorna har anpassat sig till. Att då slå sönder det systemet, som man nu vill göra, är faktiskt inte seriöst. Resultaten kommer att bli förödande, och det kommer att slå mot de mindre skolorna.

Med det sagt finns det mycket att säga om dagens system. Det spelar ingen roll om vi pratar om kommunala skolor eller friskolor; det finns definitivt kritik att rikta mot hur systemet ser ut i dag. Men som många andra redan har varit inne på: I stället för att söka breda och långsiktiga lösningar, och då kanske helst lösningar där alla partier är med och diskuterar sig fram till ett nytt eller något förändrat system, väljer man att slänga ut ett förslag som saknar politiskt stöd. Jag kan tycka att just skolfrågan är viktigare än att den ska förpassas till en populistisk diskussion i en valrörelse. Det är inte seriöst att bjuda in med vänsterhanden - eller med en vänsterkrok. Jag tycker faktiskt inte det.

Att det skiljer sig åt mellan olika kommuner vad gäller skolpengen vet vi. Så är det i dag, och det kan skilja sig ganska mycket. Vi vet också att många kommuner - oavsett politisk färg, så det är ingen kritik utan bara ett konstaterande - tyvärr är tvungna att ibland använda skolan som en budgetregulator. Men det visar ju bara hur märkvärdigt och konstigt det här systemet är.

Det är därför vi vill ha ett statligt huvudmannaskap, för att därigenom försöka få fram ett rättvisare system där man kan fördela pengarna på ett mycket rättvisare sätt än i dag - även ute i de kommuner som har ett sviktande skatteunderlag och som inte har de pengar att satsa på skolan som de kanske skulle vilja ha. Det är ju en realitet.

Skolministern anklagar politiska motståndare för att springa andras ärenden. Jag tycker faktiskt att det är lite oförskämt. Tänk om vi bara vill barnens bästa! Tänk om jag vill barnens bästa! Jag kan bara kort meddela att mina barn älskade sin kommunala låg- och mellanstadieskola på Sturkö. De älskade att gå där. Men när de skulle gå i högstadiet vägrade de att gå i den skola de skulle ha gått i och valde i stället en friskola - som de också älskade. Det är en skola som har tagit ett otroligt stort ansvar i Karlskrona kommun vad gäller barn med diagnos och barn med annan bakgrund.

Jag kan bara konstatera att världen och verkligheten inte är svart eller vit. Det är precis därför vi skulle behöva ha en seriösare diskussion kring detta. Socialdemokraternas sätt att angripa och hantera frågan är oseriöst.

Ökad likvärdighet för skolhuvudmän

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

Förskola för fler barn