Interpellationssvar - Bristen på anstaltsplatser - 2022-06-03

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig hur regeringen avser att agera för att säkerställa att fängelsedömda inte går fria i väntan på straff.

Den ökning vi ser av intagna i Sveriges häkten och anstalter är bland annat en följd av regeringens politik för effektivare brottsbekämpning. Regeringen har skärpt straffen på flera områden, vilket bland annat har lett till att fler har kunnat häktas och att individer som tidigare skulle ha gått med vapen på stan nu sitter i häkte. För att ge Kriminalvården förutsättningar att möta den höga beläggningen och samtidigt bibehålla säkerheten har regeringen de senaste åren tillfört myndigheten de medel som Kriminalvården äskat för att kunna tillskapa både tillfälliga och permanenta platser.

Det är Kriminalvårdens ansvar att fortlöpande anpassa antalet häktes- och anstaltsplatser till behovet inom de ekonomiska ramar som myndigheten tilldelas. Nu expanderar Kriminalvården. Myndigheten planerar för en utökning av 3 500 platser fram till 2031, varav 900 platser i häkte och 2 600 platser i anstalt. Kriminalvården planerar utöver detta för 1 200 tidsbegränsade häktes- och anstaltsplatser under perioden, varav 300 redan är i drift.

Om en misstänkt person döms för ett brott och han eller hon är häktad i målet är det domstolens uppgift att pröva om personen ska stanna kvar i häkte till dess att domen vinner laga kraft. Rättens prövning grundar sig inte på hur beläggningen ser ut på våra häkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att hålla personer som begår grova brott borta från gatorna är en högt prioriterad fråga för regeringen. Detta är en av anledningarna till att regeringen har gjort de största satsningarna på Polismyndigheten och Kriminalvården på väldigt många år.

Fru talman! Överfulla anstalter gör att dömda går fria på gatorna i väntan på att avtjäna sina straff, rapporterade SVT tidigare i år. Det är alarmerande information, men tyvärr har fallet varit så i flera år.

"Överfulla anstalter gör att dömda går fria på gatorna i väntan på att avtjäna sina straff, rapporterade SVT tidigare i år. Alarmerande information, men tyvärr har så varit fallet i flera år. Det råder en akut brist på anstaltsplatser, vilket i praktiken innebär att fängelsedömda inte omgående avtjänar sitt straff efter att domen vunnit laga kraft." Så inledde jag min interpellation när jag skickade in den för drygt två månader sedan, fru talman.

Svaret från Morgan Johansson har dröjt ett tag. Svar ska egentligen komma inom två veckor, men så blev inte fallet denna gång heller. Det är synd, givet att detta är en akut fråga. Tyvärr, får man väl ändå säga, har den aktualiserats ytterligare sedan interpellationen ställdes. Nu i veckan har nämligen Sveriges Radio släppt rapporter om hur illa ställt det faktiskt är. Jag återkommer till dessa granskningar i mitt nästa anförande.

För det tål dock att upprepas hur det har låtit från Morgan Johansson när han beskrivit detta problem, dels i svaret nu, dels i andra sammanhang. Han har nämligen fått fulla anstalter att i sig låta som en framgång å hans och regeringens vägnar. I stället för att problematisera att tusentals fängelsedömda tillåts röra sig fritt i samhället har han betonat att många döms och att de döms till längre straff än tidigare.

Fru talman! Missförstå mig inte - jag är glad över varje brottsling som döms till det straff som den förtjänar. Men att fängelserna är fulla kan inte i sig ses som ett mått på justitieministerns framgång. Det tyder snarare på att vi har en tilltagande brottslighet i samhället och att vi inte i tillräcklig utsträckning har byggt ut svensk kriminalvård eller funnit andra lösningar för inkapaciteringen. Detta är två saker som snarare talar för att justitieministern har misslyckats än för att han har lyckats.

Tar vi därutöver i beaktande att uppklarningsprocenten i många fall är skrämmande låg och att tusentals fängelseår döms ut tack vare att andra länders rättsväsen har verktyg och resurser som det svenska inte givits av Morgan Johansson förstår nog de flesta att Morgan Johansson har misslyckats samt att fulla anstalter inte utgör något bevis på en påstådd motsats.

Fru talman! I sitt svar på min interpellation sa Morgan Johansson att det är en högt prioriterad fråga för regeringen att hålla personer som begår grova brott borta från gatorna. Ändå ser det inte så ut. Tvärtom är närmare 3 000 fängelsedömde på fri fot i väntan på straff. Hur hänger det ihop med att regeringen påstår sig prioritera frågan?

Fru talman! Den här regeringen har gjort de största satsningarna på rättsväsendet som någon regering har gjort i modern tid. På tio år fördubblar vi anslaget till polisen, bara för att nämna ett exempel, från lite drygt 20 miljarder kronor 2014 till nästan 40 miljarder kronor 2024. Det finns ingen myndighet som har växt lika snabbt som Polismyndigheten har gjort. Det skulle i så fall vara försvaret, men jag tror faktiskt att Polismyndigheten är ett strå vassare när det gäller pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer med all sannolikhet också att kunna nå det mål vi har satt upp om 10 000 fler anställda i polisverksamheten fram till 2024. Det gick ut 600 nya poliser bara för någon månad sedan. Nästa vecka anställs ytterligare 800 poliser i myndigheten. Vi har startat två nya polisutbildningar, i Borås och i Malmö. Vi bygger ut rättsväsendet och satsar hela vägen.

Vi har dessutom skärpt straffen på så gott som alla de grova våldsbrotten, grovt vapenbrott och de allvarliga narkotikabrotten. Det har också fått genomslag. För någon vecka sedan kom nya siffror som visade att svenska domstolar förra året dömde ut över 13 000 fängelseår, vilket är en ökning med över 50 procent på bara tre fyra år.

De straffskärpningarna har fått genomslag, vilket leder till att vi har fler än någonsin som är frihetsberövade - sammanlagt är det över 7 000 i häkten och anstalter. Det har inneburit att vi har varit i behov av att bygga ut antalet häktes- och anstaltsplatser, vilket vi nu också gör i väldigt snabb takt. Vi ska bygga en ny storanstalt i Kalmar. Vi bygger ett nytt häkte i Västerås. Vi öppnar upp det gamla fängelset i Härnösand. Vi bygger ett nytt häkte i Kristianstad. Vi bygger en ny storanstalt i Trelleborg. Detta är bara några exempel över hela landet där stora investeringar görs.

Varför nämnde jag Trelleborg speciellt? Jo, det är för att vi som sagt bygger en ny storanstalt där. Men det har varit problem med det. Vi var på väg att bygga en ny storanstalt i Svedala, och Tobias Andersson vet kanske vad som hände. Sverigedemokraterna blockerade det. Sverigedemokraterna i Svedala svängde nämligen i den frågan och sa att de absolut inte ville ha något fängelse där. I stället drev de fram en folkomröstning och försenade investeringen med flera år.

Om Sverigedemokraterna inte hade agerat på det sättet i Svedala hade vi kanske haft en anstalt som nog inte varit färdig nu men i varje fall hade varit långt mer än halvfärdig. Nu får vi i stället planera för Trelleborg. Min poäng i detta avseende, fru talman, är att det inte duger att stå här i kammaren och säga att det är jätteviktigt att bygga anstalter och häktesplatser men att partiet sedan på lokal nivå motarbetar detta och försöker bromsa de nödvändiga investeringarna.

Min fråga till Tobias Andersson är följande: Vad har du att säga till dina partivänner i Svedala, som stoppade fängelseutbyggnaden och försvårade vår etablering där? Vi hade kunnat ligga mycket längre framme i planeringen av denna stora anstalt. Det rör sig om 300 platser, motsvarande en av våra största anstalter, som ni medverkade till att bromsa.

Fru talman! För dem såväl som för andra kan jag konstatera att Sverigedemokraterna på riksnivå är positiva till investeringar i Kriminalvården och nybyggnation av flera anstalter. Detta är något som vi har verkat för.

Att Morgan Johansson samtidigt står i riksdagens kammare och motsätter sig att man låter folket ge sin syn på saken genom en folkomröstning kan kanske bedömas vara något anmärkningsvärt. Att det är lokala förutsättningar och att man låter folket lokalt ta ställning till något är inte i sig ett problem. Däremot blir det märkligt när Morgan Johansson tycks skylla allting på några enskilda kommunpolitiker i Svedala kommun. Det är knappast de som bär skulden för att Morgan Johansson inte lyckats som justitieminister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska nu återgå till Sveriges Radios granskning. Där belyser man att 2 600 personer går fria i Sverige i väntan på att avtjäna sitt straff, på grund av att anstalterna är fulla. Det är inte enskilda sverigedemokrater i Svedalas fel, utan det är Morgan Johanssons fel. Det är 2 600 kriminella som ges möjligheten att på nytt begå brott. Det är inte bara en skymf mot deras tidigare brottsoffer, som riskerar att stöta på sina fängelsedömda gärningsmän på gatan, utan det är också ett hot mot alla andra potentiella nya brottsoffer.

Att många går fria i väntan på att avtjäna sitt straff har varit känt länge även om antalet och längden på tiden i frihet har ökat. Maxtiden för inställning har dubblerats, och det är inte ens alltid som den nås. Detta har Morgan Johansson vetat länge men ändå misslyckats med att bekämpa. Än värre är dock att minst var femte person av de fängelsedömda som går fria i väntan på att avtjäna sitt straff begår nya brott. Sveriges Radios granskning, som kom nu, var begränsad till två år, 2019 och 2020, men bara under denna begränsade tidsperiod rörde det sig om 2 200 personer som dömts av en tingsrätt för brott som de begått under tiden i frihet.

Fru talman! Jag ska citera ur en av Sveriges Radios artiklar: "I Ekots kartläggning hittar vi 552 som dömts i tingsrätt för att ha stulit eller rånat, 172 som dömts för att ha misshandlat någon och åtta som dömts för att ha våldtagit. Två av dessa var våldtäkter mot barn. Dessutom finns 12 personer som dömts för inblandning i olika mordrelaterade brott, där fyra av dem har mördat."

Fru talman! Inget av dessa brott borde ha gått att begå. Ingen av dessa 2 200 gärningsmän borde ha varit fria och getts möjligheten att begå brott på nytt. Herregud, de var ju dömda till fängelse! Men Morgan Johansson gav dem ändå möjligheten att misshandla, råna och mörda. Hur är detta möjligt? Vi pratar om hundratals, kanske tusentals, brottsoffer som aldrig skulle ha blivit brottsoffer om Morgan Johansson hade gjort sitt jobb och sett till att fängelsedömda också sitter i fängelse.

Kan Morgan Johansson åtminstone tillstå att detta är ett misslyckande? Kan ministern vara så ödmjuk att han vågar konstatera att detta är ett misslyckande? Är det för mycket begärt, fru talman, att Morgan Johansson ber om ursäkt till de hundratals brottsoffer som drabbats av förövare som blivit dömda men som inte satt inlåsta och avtjänade sitt fängelsestraff på grund av att Morgan Johansson inte lyckats med en tillräcklig utbyggnad av Kriminalvårdens anstalter eller på annat sätt säkerställt inkapacitering av fängelsedömda?

Fru talman! Sanningen är att det är fler än någonsin som är inkapaciterade. Vi har över 7 000 frihetsberövade, 2 000 i häkte och 5 000 på anstalter. Vi har aldrig haft så många förr. Det är likadant med svenska domstolar, som dömer ut längre fängelsestraff än någonsin tidigare i modern tid, vågar jag påstå. Man dömde ut mer än 13 000 fängelseår sammanlagt under 2021. Då är livstidsdomarna inte ens inräknade, för där vet man inte hur många fängelseår som det kommer att röra sig om i slutändan.

Våra straffskärpningar och satsningar på polisen och åklagarna har gjort att vi burar in allt fler, och vi gör det under längre tid än tidigare. Vi har också byggt ut kriminalvården över hela landet och öppnat upp nya fängelseplatser. Jag ska till Härnösand i nästa vecka för att besöka det fängelse som man har öppnat upp igen, det gamla fängelset som ligger inne i staden. Och vi bygger som sagt ut över hela landet - Kalmar, Västerås, Härnösand, Kristianstad och många andra ställen - och sätter av resurser till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Tobias Andersson resonerar här om det problem som vi hade i Svedala är det populisten som talar. Han står här i riksdagens kammare och säger att det är jätteviktigt att vi satsar på kriminalvården, och sedan blockerar och motarbetar hans egna partikamrater en av våra stora fängelseinvesteringar i Svedala. Där har man stuckit upp ett vått finger i luften och känt att befolkningen kanske drar i en annan riktning, och då orkar inte Sverigedemokraterna utöva det ledarskap som behöver utövas för att se till att dessa viktiga investeringar kommer på plats. Så är det att vara populist.

Det är likadant med ert sätt att agera när det gäller pengatillskotten till Kriminalvården de senaste åren, Tobias Andersson. Ni tryckte igenom en budget här 2018 tillsammans med de andra högerpartierna under den tid då vi satt i en övergångsregering. Den stora satsningen där var inte välfärd eller rättsväsen, utan den stora satsningen var 20 miljarder i skattesänkningar. I den budgeten underfinansierade ni Kriminalvården. Det budgetbeslutet, som du stod bakom, Tobias Andersson, innebar att utbyggnadstakten för kriminalvården bromsades.

Det första jag fick göra när jag tillträdde igen som justitieminister i januari 2019 var att hälla i ytterligare 500 miljoner kronor till Kriminalvården för att se till att man kunde fortsätta sitt planeringsarbete och bygga ut. Så stå inte här och prata om att Sverigedemokraterna på något sätt har varit pådrivande när det gäller kriminalvården! Det är faktiskt precis tvärtom. Ni har bromsat viktiga investeringar lokalt, och ni har inte medverkat till att se till att det kommer tillräckligt med resurser på plats i tid för att kunna genomföra utbyggnaderna.

Nu fortsätter vi att gå fram med de stora satsningar vi gör. Kriminalvården har en utbyggnadsplan framöver, och man försöker se till att genomföra den så fort som möjligt. Men det krävs nog att Sverigedemokraterna inte är med i detta framöver. Med den svajighet som SD har visat i dessa frågor är det inget annat att vänta än att det kommer att sluta illa.

Fru talman! Vad vi precis bevittnade var ett praktexempel på socialdemokratisk retorik - att aldrig retirera och aldrig tillstå minsta brist. Oavsett hur långsökt förklaringen är så är det alltid, utan undantag, någon annans fel.

Jag frågade Morgan Johansson ifall han åtminstone lite kunde tillstå att han efter åtta år som justitieminister bär viss skuld till att 2 600 personer som dömts till fängelsestraff inte sitter och avtjänar sitt straff just nu, men det gick inte. I stället var det ett par enstaka sverigedemokrater i Svedalas fel, eller kanske den tidigare alliansregeringens fel.

Detta är inte hållbart, fru talman. Någon gång måste justitieministern kunna erkänna att utbyggnaden kanske hade kunnat påbörjas lite tidigare eller att Tobias Andersson kanske har rätt i att man skulle ha tagit rygg på Sverigedemokraternas förslag och säkerställt att den tredjedel som fyller anstalterna i dag och som utgörs av utländska medborgare kan avtjäna sitt straff i hemlandet, så som vi föreslår. Eller så skulle vi kanske ha säkerställt att Sverige, likt Danmark, ser över förutsättningarna för att hyra anstaltsplatser utomlands för att lösa den akuta bristen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men, nej, det räcker inte, för Morgan Johansson är fläckfri och felfri.

Jag skulle ändå på nytt vilja upprepa frågan om inte de närmare 200 personer som har misshandlats av fängelsedömda skulle kunna få en ursäkt av Morgan Johansson. Eller familjerna till de 4 som har mördats som en konsekvens av att personer som skulle sitta i fängelse inte har suttit i fängelse kanske skulle kunna få en ursäkt. Det är väl det minsta man kan kräva? Morgan Johansson kunde kanske visa lite ödmjukhet, lite självrannsakan och kanske till och med lite självkritik i ett läge där 2 200 personer har begått brott trots att de inte skulle ha varit ute i det fria.

Fru talman! Man ska alltid ta ansvar för de beslut man fattar. Jag tar ansvar för det som vi har gjort, för de nya resurser som vi har sett till har kommit till rättsväsendet, för den utbyggnad som vi har gjort av polisen och för de straffskärpningar som vi har gjort. Det tar jag ansvar för. Det har lett till att vi nu har fler än någonsin i både anstalter och häkten. Folk som tidigare sprang runt med vapen på stan sitter nu i stället i buren.

Det är detta som jag har jobbat med under dessa år, nämligen att se till att dessa resurser har kunnat komma på plats.

Men då får också Tobias Andersson ta ansvar för de beslut som han fattar. När han och Sverigedemokraterna 2018, när vi hade en övergångsregering och ännu inte hade kunnat bilda någon ny regering, här i kammaren passade på att trycka igenom en budget tillsammans med de andra högerpartierna, där ni underfinansierade Kriminalvården, då tycker jag att Tobias Andersson rimligen får vara beredd att ta ansvar för det.

Återigen: Det första jag fick göra i januari 2019 när jag kom tillbaka igen var att förstärka Kriminalvården med ytterligare 500 miljoner kronor eftersom Tobias Andersson och Sverigedemokraterna samt de andra högerpartierna inte hade brytt sig ett dyft om det.

Det är den regering som jag företräder som har sett till att göra de nödvändiga investeringarna. Då får man ta ansvar för det. Man får göra det nationellt, regionalt och också lokalt.

Återigen: Det duger inte att stå här och prata om hur viktigt det är med nya anstalter och sedan i nästa andetag blockera nya anstalter så fort det känns populistiskt riktigt i någon enstaka kommun. I så fall får Tobias Andersson vara beredd att säga till sina partivänner i sådana kommuner att det där är viktigt att nya anstalter kommer på plats.

Jag hoppas att vi ska slippa den typen av blockeringar framöver därför att vi kommer att behöva göra sådana stora och nya investeringar under de kommande åren i Kriminalvården. Då hoppas jag att Sverigedemokraterna lokalt kommer att vara mer konstruktiva än vad de var i Svedala.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.