Interpellationssvar - Arbetsförmedlingens ökade närvaro i utsatta områden - 2022-06-02

Fru ålderspresident! Ludvig Aspling har frågat mig om jag kan säga hur mycket pengar som regeringen hittills under denna och förra mandatperioden har satsat på projekt, insatser och andra åtgärder för att minska arbetslösheten i så kallade utsatta områden och om jag kan redogöra för vilka samtliga dessa är. Ludvig Aspling har vidare frågat om regeringen planerar att göra en resultatredovisning när man sammanväger huruvida arbetet sparar eller kostar skattebetalarna pengar.

En av regeringens viktigaste prioriteringar är att vända på varje sten för att bryta segregationen. Arbetslöshet är den vanligaste orsaken till att någon behöver ekonomiskt bistånd.

För att adressera detta avser regeringen att tillsätta en utredning med syftet att bryta långvarigt biståndsmottagande, särskilt bland utrikesfödda kvinnor, som är en överrepresenterad grupp bland dem som tar emot ekonomiskt bistånd.

En annan kommande utredning har i uppdrag att analysera och föreslå införandet av en ny aktivitetsplikt, det vill säga krav på deltagande i heltidssysselsättning för personer med försörjningsstöd. Aktivitetsplikten ska rikta sig till arbetslösa med försörjningsstöd med syftet att ge individer ytterligare stöd för att närma sig arbetsmarknaden genom aktiviteter som bidrar till att bryta isolering, främja integration och minska ohälsa.

Den socioekonomiska boendesegregationen i Sverige har ökat sedan 1990-talet. Denna utveckling måste brytas. För att minska segregationen behöver hela samhället stärkas och klyftorna minska. Alla som kan arbeta ska arbeta.

Under de senaste åren har vi sett en positiv utveckling vad gäller förvärvsfrekvensen. Att fler går till jobbet är en central del i regeringens långsiktiga strategi för att motverka segregationen.

Regeringens långsiktiga strategi för att bryta segregationen innehåller generella åtgärder inom flera områden - förutom arbetsmarknad även boende, utbildning, demokrati och civilsamhälle samt brottslighet. Regeringens strategi bygger på forskning, vad tidigare regeringar har gjort, vad som har fungerat väl och mindre väl samt en insikt om att samhällsutmaningar löser vi tillsammans. Ludvig Aspling är välkommen att ta del av strategin om han inte redan gjort det.

Svar på interpellation

För att minska den socioekonomiska segregationen är det angeläget att de arbetsmarknadspolitiska insatserna bidrar till ökad sysselsättning och lägre långtidsarbetslöshet i områden med socioekonomiska utmaningar.

Regeringen gav redan 2017 Arbetsförmedlingen i uppdrag att redovisa en handlingsplan för hur myndigheten ska öka andelen utrikesfödda kvinnor som arbetar eller studerar. Arbetsförmedlingens roll är central i regeringens politik för att få ett samhälle som håller ihop, där var och en efter förmåga kan bidra till sin egen och andras försörjning.

Regeringen har under den senaste tiden beslutat om flera uppdrag med fokus på att bryta segregationen. Det handlar bland annat om att Arbetsförmedlingen ska öka sin lokala närvaro i socioekonomiskt utsatta områden med hög långtidsarbetslöshet och förstärka sin samverkan med bland annat kommuner och idéburna aktörer.

Arbetsmarknadspolitiken utgår från generella åtgärder som riktas till inskrivna arbetssökande som enligt en arbetsmarknadspolitisk bedömning anses vara i behov av insatser för att förbättra deras möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen lämnar i budgetpropositionen varje år en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhållande till de av riksdagen beslutade målen. Arbetsmarknadspolitiken följs upp och utvärderas löpande av bland andra Arbetsförmedlingen och Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

Genom programmen jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar sker en prioritering av resurserna till arbetssökande som befinner sig långt från arbetsmarknaden. Dessutom ska en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det betyder att en anvisning endast får göras om den framstår som lämplig, både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.

Arbetet mot segregation är högt prioriterat och är en del av regeringens arbete för ett hållbart Sverige. Arbetet syftar till att minska klyftorna i samhället och skapa ett tryggt Sverige som håller ihop, vilket är faktorer som är avgörande för människors levnadsvillkor och livschanser. Så bygger vi ett starkare Sverige - inte genom att ställa olika grupper mot varandra.

Fru ålderspresident! I förra månaden offentliggjorde arbetsmarknadsministern ytterligare en satsning på drygt en halv miljard kronor för att minska arbetslösheten i de så kallade utsatta områdena. Tesen är alltså att om Arbetsförmedlingen blir mer närvarande och samarbetet med kommunerna stärks kommer fler att få jobb och arbetslösheten att minska.

Hur pass effektivt detta kommer att bli måste i någon mån bero på hur många liknande projekt som regeringen har startat och sedan lagt ned tidigare. Huvudfrågan kan man säga är: Ger Arbetsförmedlingens projekt valuta för skattepengarna?

Vi kan börja med år 2014. Då betalade vi för subventionerade anställningar, instegsjobb och en insats för folkhögskoleutbildning inom etableringsuppdraget.

År 2015 fick vi fler instegsjobb, pilotverksamhet för kartläggning av nyanländas kompetenser och det så kallade snabbspåret.

År 2016 fick vi i stället inriktningsjobb, som är något annat. Det är anställningsstöd till arbetsgivare för dem som pluggar på sfi.

År 2017 fick vi något som kallas Mötesplatser och information och mer kartläggning av kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

År 2018 fick vi arbetsträning för vissa nyanlända, ökat fokus inom etablering och förenklad kontakt för nyanlända genom Mötesplatser och information. Vi fick också mer kartläggning av kompetens och dessutom Jobbsprånget, ett praktikprogram för nyanlända.

Även om det är väldigt svårt för de här personerna att få jobb finns det alltså väldigt mycket kompetens som man hela tiden måste kartlägga. Det kräver en hel del resurser.

Vi går vidare till 2019 och 2020. Då skulle Arbetsförmedlingen prioritera dem med svag konkurrensförmåga. Varför gjorde man inte det tidigare? Om det här går att lösa genom att prioritera dem, varför dröjde det ända till 2019 innan man kom på att man kunde göra det? Det kan man ju undra om det nu är så att det går att få dem i arbete på det sättet.

Vi fick omfördelning av personalresurser för att kunna hantera ett ökat antal nyinskrivna och lokala jobbspår och snabbspår. De vanligaste insatserna där var nätverk, förberedande insatser och förberedande utbildningar.

Då startade också ett nationellt EU-projekt för jämställd etablering som erbjuder matchningsinsatser.

Vi fick Arbetsförmedlingens digitala kartläggningsverktyg jobbskills.se, som hjälper till med bland annat cv och att bedöma den nyanländas utbildningsgrad - mer kartläggning med andra ord.

Vi fick arbetsinriktad rehabilitering, fördjupat stöd och särskilda insatser - psykologer, sjukgymnaster, synspecialister med mera. Det är i och för sig säkert bra, men man kan ju fundera på vad de personerna har på Arbetsförmedlingen att göra.

Vi fick också yrkesinriktad folkhögskoleutbildning till etableringsprogrammet.

Till sist kommer vi till 2021. Då avslutades helt plötsligt det nationella EU-projektet för jämställd etablering. Varför då? Var problemet löst? Knappast. Om jag ska gissa var det så att det fanns EU-pengar att söka. Man visste att projektet var fullständigt meningslöst från början, men man sökte pengarna ändå därför att man ville visa att även Sverige får tillbaka lite EU-pengar. När sedan EU-pengarna försvann och man var tvungen att betala för det själv lade man ned det direkt, för alla visste ju att det var fullständigt meningslöst. Arbetsmarknadsministern får gärna rätta mig om jag har fel, men det är den tolkning jag gör.

Frågan är: Kommer regeringen att göra någon form av resultatredovisning och berätta hur mycket pengar man lägger på särskilda projekt för nyanlända och utsatta områden och vilken direkt effekt det haft på människors möjlighet till självförsörjning, alltså att betala för sitt eget uppehälle?

Fru ålderspresident! Tack, Ludvig Aspling, för engagemanget! Vi kan väl konstatera att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna står rätt långt från varandra i de här frågorna.

Vi socialdemokrater tror på en arbetsmarknadspolitik som utgår från plikt och rätt. Plikten handlar om att man ska anstränga sig och göra sig anställbar, se till att ta till vara de möjligheter som erbjuds i form av att delta i utbildning eller arbetsmarknadspolitiska insatser. Man har också rätten att få stöd för att kunna ta de lediga jobben och utveckla sig genom att till exempel ta en praktikplats som leder till arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken utgår från beprövad erfarenhet, vad som har funkat tidigare, men vi måste självklart hela tiden utveckla arbetsmarknadspolitiken i takt med att arbetsmarknaden förändras. Det är också därför som regeringen fortlöpande kommer med nya reformer för att möta de behov som finns på arbetsmarknaden, nu senast ett intensivår inom etableringsprogrammet.

När det gäller projektet för jämställdhet och etablering kan jag konstatera att det finns en hel del viktiga slutsatser därifrån. Det var ett EU-projekt som tog slut, och nu ser Arbetsförmedlingen till att implementera en hel del av de framgångsrika metoder som man sett i detta projekt.

Skillnaden mellan oss socialdemokrater och Sverigedemokraterna är tydlig. Man kan konstatera när man läser Sverigedemokraternas budget att de skär ned på viktiga insatser som extratjänster, som varit väldigt viktiga för många utrikesfödda kvinnor, och drar ned på arbetsmarknadsutbildningar.

Det här är sådant som vi vet fungerar väldigt väl, fru ålderspresident, både utifrån de behov som arbetsgivarna har och för att ge stöd till människor att få den kompetens, utbildning eller erfarenhet som faktiskt leder till arbete och till egen försörjning.

Jag kan också konstatera, fru ålderspresident, att vi nu har ett läge på svensk arbetsmarknad där vi har återhämtat oss väldigt kraftfullt i svensk ekonomi. Vi är tillbaka på en lägre arbetslöshet än före pandemin. Vi har rekordmånga lediga jobb på svensk arbetsmarknad. Framtiden ser alltså mycket ljus ut.

Samtidigt har vi två stora utmaningar. Den ena rör kompetensförsörjningen. Jag och generaldirektören för Arbetsförmedlingen kunde tidigare i veckan presentera att vi också möter upp de behov som finns, inte minst i norra Sverige, för att få tag på den arbetskraft som behövs för att klara hela den klimatomställning som Sverige nu gör. Där ser vi att nya jobb skapas i hela vårt avlånga land.

Det andra är långtidsarbetslösheten. Vi ser att de som var arbetslösa redan innan pandemin har hamnat längre bak i kön till de lediga jobben, och det är också av det skälet som vi har tillfört resurser till Arbetsförmedlingen. Det är också av det skälet som vi ser till att Arbetsförmedlingen ska kunna finnas lokalt närvarande i de områden där vi vet att långtidsarbetslösheten är särskilt hög, så att man kan möta upp de människor som har de största behoven. Detta är såklart en viktig prioritering när vi nu ser att det går väldigt bra för svensk ekonomi.

Det är allt fler som nu ställer väckarklockan och går till sitt arbete på morgonen. Samtidigt ska vi se till att trycka ned långtidsarbetslösheten. Det gör vi, Ludvig Aspling, genom att se till att det finns en bred verktygslåda och genom att satsa på Arbetsförmedlingen och andra aktörer som kan bidra till att människor kommer i jobb.

Fru ålderspresident! Jag kan konstatera att ledamoten spekulerar kring en hel del frågeställningar här. Jag ska försöka hinna bemöta några av dem.

Låt mig börja med plikt och rätt. Det är den socialdemokratiska regeringen som har infört både utbildningsplikt och språkplikt, bara så att vi har detta klart för oss.

Det finns i dag inget vedertaget mått på självförsörjningsgrad. Man kan vara etablerad på arbetsmarknaden utan att ha en tillräcklig försörjning, och man kan också ha en tillräcklig försörjning utan att arbeta, till exempel för att man studerar, är föräldraledig eller lever på kapital.

Vill man jämföra personers möjlighet att försörja sig själva menar jag att ekonomiskt bistånd är en god indikator. Om vi tittar på hur många som behöver ekonomiskt bistånd, alltså socialbidrag som vi brukade kalla det förr, kan vi se att antalet hushåll med ekonomiskt bistånd minskar, och det har minskat i fem år.

En av regeringens absolut viktigaste prioriteringar är att vända på varje sten för att bryta segregationen. Vi ska inte ha grupper som långvarigt står utanför arbetsmarknaden. Självklart är det så att fler behöver komma i arbete, och fler ska kunna försörja sig själva. Jag kan konstatera att det under den senaste tiden har blivit allt fler som ställer klockan och går till jobbet på morgonen. Det är över 5 miljoner sysselsatta i Sverige i dag.

Det vi behöver säkra utifrån politikens ansvar är att vi ska ha en arbetsmarknadspolitik, en aktiv sådan som finns tillgänglig i hela landet och kan ge stöd till personer som står långt från arbetsmarknaden. Det handlar om att stödja människor som precis har blivit arbetslösa men också om att svara upp mot arbetsgivares behov av att anställa.

Då är det väldigt viktigt att det finns olika åtgärder och insatser i Arbetsförmedlingens verktygslåda. När Sverigedemokraterna i stället önskar att ta bort alltsammans för att de tycker att det är helt oviktigt leder det i förlängningen till att människor får ett sämre stöd och att vi faktiskt ökar segregationen och utanförskapet.

Det vore ju intressant att någon gång få höra en endaste lösning från Sverigedemokraternas sida när det gäller hur vi faktiskt trycker tillbaka långtidsarbetslösheten, i stället för att man bara är kritisk till de faktiskt väldigt viktiga insatser som sker här och nu. Men det är detta som är skillnaden mellan våra partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Vi socialdemokrater tror på människor. För oss handlar det om både rätt och plikt.

Fru ålderspresident! Skälet till att man inte bryr sig om att mäta självförsörjningsgraden är alltså att det inte finns ett vedertaget begrepp, säger arbetsmarknadsministern. Jaha, men vems ansvar är det att ta fram ett sådant begrepp? Skulle det kanske kunna vara Arbetsmarknadsdepartementet som skulle kunna hitta på ett sådant begrepp, om man nu bemödade sig att faktiskt bry sig om den här frågan? Jag vet inte. Skulle det kunna vara på det sättet?

Låt mig ta upp en annan fråga som jag tycker är lite intressant. Arbetsmarknadsministern talar om sysselsatta som går till jobbet varje dag. Men låt oss vara ärliga och ge ett rakt svar på den här frågan, arbetsmarknadsministern: Måste man gå till jobbet - alltså att ha ett riktigt arbete utan stöd - varje dag för att räknas som sysselsatt i Sverige? Är det detta som man mäter när man talar om andelen sysselsatta?

Sist men inte minst: Finns det åtgärder som man skulle kunna använda för att komma åt detta problem, och vilka åtgärder har vi? Jo, till exempel lyssnar vi på vad Arbetsförmedlingen säger om varför dessa människor inte får jobb. I årsredovisningen från 2020 nämns bland annat att nyanlända med detta problem har närmast obefintlig utbildning och obefintlig arbetslivserfarenhet och pratar dålig svenska. Så enkelt är det.

Ett väldigt enkelt sätt att få människor att lära sig svenska lite snabbare är att kräva att de lär sig svenska för att få ett uppehållstillstånd eller ett medborgarskap. Ett förslag som vi har drivit sedan urminnes tider är att en person som vill bli medborgare i Sverige måste kunna svenska.

Detta tycker Socialdemokraterna är orimligt, och ni har kallat förslaget rasistiskt och kallat oss brunhöger med mera. Det skulle dock vara ett väldigt enkelt sätt att sporra människor att lära sig svenska, vilket sedan skulle göra det betydligt lättare att skaffa ett jobb. Ni pratar om att vända på varje sten, varför inte vända på den stenen? Den ligger ju precis framför oss. Vänd på den!

Samma sak gäller för permanenta uppehållstillstånd. Här skulle man också kräva ett språktest. Det vore väldigt enkelt, och det skulle ge stor effekt.

Fru ålderspresident! Jag kan bara konstatera att det är denna regering som har infört en språkplikt inom försörjningsstödet.

Socialdemokraterna står för både plikt och rätt, att man både ställer krav på människor och ger stöd så att människor har möjlighet att komma i arbete.

Sverigedemokraterna vill ju slakta arbetsmarknadspolitiken. Men vad säger forskningen? Jo, att det är genom utbildning och språkundervisning som fler kommer i arbete. Sverigedemokraternas politik är alltså en politik för ökad fattigdom och ökat utanförskap.

Fru ålderspresident! Sverige har goda förutsättningar. Vi ser att allt fler kommer i arbete. Vi har pressat tillbaka arbetslösheten och är nu nere på samma nivå som före pandemin. I dag finns det ungefär 170 000 lediga jobb att söka. Vi har fortsatt problem med långtidsarbetslösheten, men vi ska trycka tillbaka den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Regeringen levererar många viktiga insatser. Vi har byggt ut Kunskapslyftet med ungefär 160 000 platser, och vi fortsätter att se till att det kommer insatser på plats så att människor får stöd att komma i arbete. Arbete är nämligen grunden för människors självständighet och frihet genom egen försörjning. Men arbete är också grunden för att vi ska kunna ha ett gott välfärdssamhälle i framtiden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.