Arbetsplenum - Skärpta straff för knivbrott - 2022-05-18

Skärpta straff för knivbrott

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag kanske kommer att dra över lite på talartiden.

När vi har den här kammardebatten i dag kan vi konstatera att Sverige inte mår bra. Visst bor vi i ett land som på många sätt är fantastiskt. Men när det handlar om de frågor som vi ska diskutera nu, nämligen rättsfrågorna och otryggheten, mår Sverige tyvärr allt annat än just bra.

Vi har en regering som inte har legat på latsidan de senaste åren med att ställa ut olika löften till allt och alla om att det ska bli förändring. Vi har gång på gång kunnat höra att skjutningarna ska gå ned, att tryggheten ska öka, att polisrekryteringen ska ta fart - ja, allting ska bli bra igen. Så har det låtit.

Nu är vi i slutet av mandatperioden, och vi är i position att kunna utvärdera hur det egentligen har blivit. Och det är så här, fru talman: Kriminaliteten har bitit sig fast i vårt land. Vi ser skjutningar som ligger kvar på en väldigt hög nivå. Vi ser dödsskjutningar som slår rekord. Aldrig tidigare har så många människor skjutits ihjäl i de gängkriminella miljöerna som i Sverige våren 2022. Vi ser dessutom en nyrekrytering till de kriminella gängen som även den slår rekord. Det är tusen personer om året, tre om dagen och flera tiotusentals personer i Sverige 2022 som befinner sig i de gängkriminella miljöerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta straff för knivbrott

Bara för att ha det sagt på en gång: Det här handlar inte om att regeringen inte skulle ha gjort någonting. Där kan vi vara helt överens: Visst har man gjort någonting! Det har varit en massa propositioner och framför allt en väldig massa pressträffar. Jag har tappat räkningen på hur många gånger regeringen har hållit pressträffar.

Men vi kan samtidigt konstatera någonting annat: Det handlar inte främst om vad man gör, utan det handlar om de resultat som man uppnår - eller kanske i det här fallet, som man inte uppnår. Vi är vid en punkt där vi inte måste göra flest saker utan rätt saker. Vi måste göra det som verkligen skulle göra det riktigt, riktigt jobbigt att vara kriminell i Sverige och det som är mönsterbrytande.

De senaste åren har det inträffat en mycket kraftig ökning av antalet skjutningar och sprängningar. Problemen är på många sätt allra störst i Sverige i hela Europa - i det land vi lever i, i Sverige. Hur man än vrider och vänder på detta och hur mycket vackert-väder-politik man än vill använda för att beskriva detta går det inte att komma ifrån att det är ett omfattande politiskt misslyckande att det ser ut på detta bedrövliga sätt i det land som på många andra sätt är så oerhört bra och fantastiskt.

Ansvaret faller på regeringen i allmänhet och på justitieminister Morgan Johansson i synnerhet. De har under lång tid konsekvent förminskat problemen och gett sken av att utvecklingen går åt rätt håll. Men det räcker med att öppna en tidning eller att läsa en lång rad undersökningar från till exempel Brottsförebyggande rådet eller polisens egen statistik för att se att så inte är fallet. Regeringen har vägrat att agera och gjort det först när riksdagen har tvingat den framåt genom en lång rad olika tillkännagivanden. Det gäller även i detta ärende om skärpta straff för knivbrott.

Fru talman! Moderaterna har länge drivit frågan om skärpta straff för knivbrott. Det finns ett tillkännagivande från riksdagen på området. Därför är det välkommet att straffskalan skärps för uppsåtliga knivbrott och för grova knivbrott.

Varför är det då viktigt att skärpa straffen för knivbrotten? Jo, vid jämförelser ser man att det som närmast kan liknas vid den svenska trenden när det kommer till dödligt våld är en uppgång i dödligt våld med kniv i England och Wales mellan 2015 och 2018. Trots skillnaden i våldsmetod skedde dessa händelser i kontexter som liknar de ökande dödsskjutningarna i Sverige, nämligen bland unga män i kriminella miljöer inom utsatta områden med kopplingar till den illegala drogmarknaden.

Fru talman! Moderaterna har en del synpunkter på regeringens förslag. Bland annat lämnas straffskalan oförändrad för oaktsamma knivbrott. En gärning som begås av oaktsamhet föreslås inte heller kunna utgöra grovt brott. En sådan åtskillnad är inte motiverad och finns inte heller i nuvarande lagstiftning. Det är omotiverat att införa denna skillnad i kommande lagstiftning, så som föreslås i regeringens proposition.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om att maximistraffet för brott som begås av oaktsamhet också ska vara fängelse i högst ett år och att även en gärning som begås av oaktsamhet ska kunna bedömas som grovt brott.

Fru talman! En moderatledd regering kommer efter höstens val att genomföra den största offensiv mot de kriminella gängen som någonsin har skådats i svensk historia. Vi kommer att vända på stenar om det är vad som behövs, och vi kommer att välta berg om det är vad som behövs. Vi kommer att göra det som krävs. Sverige ska inte få ytterligare åtta förlorade år, utan vi ska se till att hantera problemen. Vi ska trycka tillbaka gängen, ge brottsoffer upprättelse och göra Sverige tryggt och säkert för medborgarna igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta straff för knivbrott

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Brottsligheten sprider sig i Sverige, och gängvåldet kommer allt närmare allt fler. I absolut närtid har det bland annat kommit larm om en misstänkt bomb på Stockholms Centralstation, bara 10 minuters promenad härifrån, och om en gängskjutning i ett köpcentrum på Östermalm, ungefär 20 minuters promenad härifrån. Båda händelserna ägde rum mitt på dagen, bland oskyldiga som vid tillfället råkade befinna sig på de berörda brottsdrabbade platserna.

Den utveckling som har lett fram till dagens splittrade och brottstyngda Sverige har pågått länge, mitt framför ögonen på styrande politiker. Tyvärr dröjde det dock för länge innan riktiga åtgärder började komma på plats, trots Sverigedemokraternas alla försök och förslag på området.

Nu händer det som tur är lite grejer: Riksdagen har bland annat säkerställt ett tillkännagivande om hårdare straff för vapenbrott, vilket sedan blev regeringens politik, och i dag debatterar vi alltså skärpt straff för knivbrott efter riksdagens tillkännagivande på detta tema.

Fru talman! Dessa båda brottstyper bör ses som en del av samma helhet. I stor utsträckning är det samma klientel som illegalt beväpnar sig med knivar som beväpnar sig med skjutvapen - åtminstone när detta sker i kriminella miljöer. Naturligtvis kan det finnas allt från hantverkare till jägare som i sin profession eller i utövandet av sin hobby är i behov av att bära eller bruka kniv. Som jägare vet jag själv vilken ofantlig framgång man kan ha om man tar med sig en kniv ut; det är naturligtvis en direkt förutsättning för en framgångsrik jakt.

Det är därför viktigt att regeringens proposition tydliggör att dessa och andra i liknande situationer inte ska träffas av lagen. Detta riktas mot dem som brukar kniv för kriminella syften, inte mot dem som brukar kniv som en del av sin arbetsutövning eller dylikt. Det finns därutöver specifika bestämmelser gällande oaktsamhet i detta.

Om vi återgår till de kriminella som ska straffas av lagen är det som sagt viktigt att straffskärpningar träffar både knivbrott och vapenbrott när vi tar oss an det kriminella Sverige och den gängkriminalitet som har tillåtits växa fram. Om man ensidigt fokuserar på vapenbrott finns nämligen risken att kriminella helt enkelt övergår till att bruka kniv som vapen. Exempelvis i Storbritannien, som Louise Meijer berörde, har skjutningarna helt bytts ut mot knivdåd.

Korrelationen mellan framgångar i bekämpandet av skjutvapenvåldet - vilket denna regering förvisso har misslyckats med - och ett ökat användande av kniv torde vara ganska ostridig. Därför, fru talman, är det positivt att regeringen genom denna proposition går riksdagens uttalade tillkännagivande till mötes och verkar för att skärpa straffen för knivbrott.

I regeringens förslag finns det dock vissa saker att lyfta ut och beröra, både i denna debatt och i följdmotionsprocessen tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta straff för knivbrott

Gällande kvalifikationsgrunderna inskränks möjligheten att döma för grovt brott om föremålet har innehafts i ett sammanhang där det kan befaras komma till användning vid vissa brottsliga angrepp. Ska det anses grovt ska föremålet alltså ha brukats i ett sammanhang där det kan misstänkas användas för annan kriminell handling. Regeringen exemplifierar detta med att medhavd kniv vid exempelvis inbrott inte ska tala för att brottet bör ses som grovt.

Sverigedemokraterna är dock av uppfattningen att en medhavd kniv i sådana situationer talar för att knivbrottet ska anses grovt, inte minst eftersom det riskerar att snabbt eskalera situationen om inbrottstjuven exempelvis blir påkommen. Även om inbrottstjuven inte brukat kniven som en del i sitt brott riskerar det att leda till värre brott om han blir påkommen när han har kniven på sig, och därför bör detta anses vara en kvalifikationsgrund även för grovt brott.

Mot den bakgrunden önskar jag yrka bifall till vår reservation 4 om kvalifikationsgrunder för grovt brott.

Utöver detta finns det skäl att bemöta vad remissinstanserna har anfört gällande den föreslagna straffskalan för knivbrott i relation till andra brott. Sverigedemokraterna har tidigare förespråkat en övergripande översyn av just denna anledning. Att höja straffen för ett brott i ett ärende leder antingen till att det inte höjs tillräckligt för att straffen ska harmonisera eller till att ett straff höjs så mycket att straffskalan blir högre än för ett brott som anses vara mildare.

Detta är något som har noterats av flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt, och något ganska symtomatiskt för politiken på justitieområdet under dessa mandatperioder: Man ger sig på enskilda straffskalor utan att få med det övergripande perspektivet för att de ska harmonisera med varandra utifrån graden av klander och det allmännas rättsmedvetande. Därför kommer Sverigedemokraterna att fortsätta ligga på regeringen om att tillsätta en utredning som kollar brett och ser över samtliga straffskalor.

Fru talman! I dagens Sverige råder det tyvärr stor otrygghet. Tidningarnas rubriker, men också de rättsvårdande myndigheternas redovisning, visar att det begås många och grova brott i vårt land. Gängkriminaliteten har fortfarande inte stoppats på ett effektivt sätt. Visserligen har Sveriges regering gjort en del, men det är inte tillräckligt. Det dödliga våldet måste bemötas hårdare.

Under lång tid har kniv varit det vapen som oftast används vid dödligt våld, och därtill har antalet knivbrott ökat. Det är också vanligt att kniv används vid rån, och där har vi även sett exempel på grymma och förnedrande rån mot barn och ungdomar. Kniv är tyvärr ett lättanvänt vapen som innebär stor risk för livshotande skador för den som utsätts för ett angrepp.

Det är också så att riksdagen har efterfrågat skärpta straff för knivbrott genom tillkännagivanden. Det är därför hög tid att straffen för knivbrott skärps. I dag är påföljden för brott mot knivlagen böter eller fängelse i högst sex månader. Det är inte rimligt i ljuset av att knivar är ett lättanvänt och dödligt vapen som inte minst används i rån mot unga brottsoffer. Det är därför Kristdemokraternas uppfattning att det är hög tid för en förändring av knivlagen så att straffen skärps.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta straff för knivbrott

Förslaget vi nu debatterar innebär att maximistraffet för uppsåtliga knivbrott höjs till fängelse i ett år. Vidare ändras straffskalan för grovt knivbrott från fängelse i högst ett år till fängelse i lägst sex månader och högst två år. Trots straffskärpningarna anser vi att regeringens förslag till straffskärpning för grovt brott är för liten.

Knivlagen träffar även så kallade gatustridsvapen och mycket grova stickvapen. I de fall då kriminella och andra våldsbejakande grupper i stor skala och samordnat begår brott mot knivlagen eller har en synnerligen stor mängd vapen på sig som faller inom knivlagen torde straffvärdet vara högre än två års fängelse, och det borde återspeglas i lagen. Vi vill därför att straffet för grovt knivbrott skärps ytterligare.

Utifrån det resonemanget yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Straffskärpningarna gällande vapenbrott är bakgrunden till att straffen bör skärpas för knivbrott. Kristdemokraterna anser emellertid att straffen för vapenbrott fortfarande är för låga och behöver skärpas ytterligare. Det grova vapenbrottet bör enligt oss ha ett minimistraff på minst fem års fängelse, och om det höjs till den nivån kommer samma problem att inträffa, nämligen att brott mot knivlagen inte är i paritet med brott mot vapenlagen. Om grovt kriminella i så fall övergår från vapenvåld till knivvåld kommer lagen att behöva skärpas igen. Därför anser vi att en större översyn bör göras i närtid.

Fru talman! Sveriges problem med grov brottslighet måste bemötas på ett mer aktivt och mer målmedvetet sätt än vad dagens regering lyckats göra. Sverige behöver en ny regering som tar på sig det uppdraget. Vi kristdemokrater är beredda att ta initiativet för att trycka tillbaka den grova brottslighet som har ett grepp om vårt land.

Med detta vill jag avsluta med att säga att jag stöder lagändringen i propositionen men att det borde ha gjorts större förändringar och straffskärpningar än vad som blev resultatet av regeringens beredning.

Jag ger naturligtvis stöd till de reservationer som Kristdemokraterna har i detta betänkande men väljer alltså att yrka bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen. Riksdagen har ju, som vi hört här tidigare, tillkännagett för regeringen att straffen för brott mot knivlagen ska skärpas. Och nu kan vi väl säga: Här kommer leveransen!

Knivlagen infördes 1988 efter en enmansutredning av Leif GW Persson. Den innebar att den som bär kniv eller har en kniv tillgänglig, till exempel i bilen, utan att ha användning för den i exempelvis yrket kan dömas till böter. Lagen har tjänat oss väl. Tiotusentals vapen har tagits från personer som av olika anledningar inte ska gå omkring med dessa föremål på gator och torg. Människoliv har räddats. Akutmottagningar har kunnat ägna sig åt hjärtinfarkter i stället för knivstick.

Nu anser dock riksdagen, regeringen och justitieutskottet att lagen åter behöver ses över. I dag ser vi att skjutvapen står för en allt större andel av det dödliga våldet, men antalet knivdåd och hot med kniv inblandat är på oacceptabelt hög nivå. Under 2000-talet har kniv använts i drygt 40 procent av samtliga fall av dödligt våld. Vi vill därför skärpa straffen för att höja trösklarna för att kriminella eller personer i missbrukskretsar tar med sig kniv när de går hemifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta straff för knivbrott

De flesta som bär kniv i dag bär vapen i syfte att skydda sig från angrepp av andra människor med vapen. Rädslan är alltid en närvarande faktor i en kriminell människas liv. Otaliga är de brott som skett i vredesmod och på fyllan, där den omedelbara tillgången till kniv fått förödande konsekvenser.

I propositionen föreslår regeringen att maximistraffet för uppsåtliga knivbrott höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Samtidigt föreslås bland annat att en särskild straffskala för oaktsamma knivbrott ska införas. Straffskalan för grovt knivbrott föreslås ändras från fängelse i högst ett år till fängelse i lägst sex månader och högst två år. Att vi har detta minimistraff kommer att få påtagliga konsekvenser för de kriminella.

Det finns naturligtvis ett antal reservationer i ärendet. Oppositionen landar ofta, helt logiskt, i att vi inte gör tillräckligt eller att vi gör saker för sent. I det här läget anser vi dock att förslaget är väl avvägt. Om det inte räcker kommer vi naturligtvis att återkomma, men ibland måste politiken ta steg för steg. Domstolarna behöver få rimliga förutsättningar för att mejsla ut praxis.

Fru talman! När det gäller kvalifikationsgrund för grovt brott är ett innehav av kniv på allmän plats i princip en förutsättning för straffansvar. Därmed är det inte lämpligt att låta det vara en egen kvalifikationsgrund för grovt brott. Men i denna del ligger kanske det viktigaste i den föreliggande propositionen, nämligen att vi inför tydliga riktlinjer när det gäller vad som ska betraktas som grovt brott.

Det handlar om fyra kvalifikationsgrunder. Jag ska kort beskriva dem. Den första är att om kniven finns i det som lite slarvigt kallas kriminella miljöer kan man anta att det är en del av den problematik som finns med hot och våld i dessa miljöer, och då ska brottet betraktas som grovt.

Den andra handlar om huruvida vapnet är av särskild farlig typ. Det är alltså allvarligare att ha till exempel en stor kniv med hullingar vars huvudsakliga syfte är att injaga fruktan eller skada maximalt, och då ska det också få direkt genomslag för påföljden.

Den tredje handlar om huruvida det är flera vapen som anträffas. Det är också en kvalifikationsgrund.

Den fjärde är att gärningspersonens bakgrund och övriga omständigheter kan göra att gärningen ska ses som grövre. För att vara tydlig: Om du är gängkriminell, tidigare dömd för våldsbrott eller hög som ett hus kommer ditt innehav av kniv att innebära att du låses in minst i ett halvår, oavsett om vapnet har använts eller inte. Det finns även en oaktsamhetsdel i detta, men den kommer nog inte träffa dessa individer speciellt ofta.

Fru talman! På senare år har vi tyvärr sett ett alltmer utbrett skjutvapenvåld i vårt samhälle - ett hänsynslöst våld, framför allt utövat av unga män. Den utvecklingen har lett till reaktioner här i riksdagen. Det har blivit höjda straff, så den som går runt på stan med ett skarpladdat vapen i fickan riskerar i dag ett flerårigt fängelsestraff. Men samtidigt är det nästintill riskfritt för samma person att vandra runt på stan med ett annat livsfarligt vapen i fickan, nämligen en kniv. Det gängse straffet för den som i dag ertappas med kniv på sig är böter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpta straff för knivbrott

År 2020 anmäldes 8 500 brott mot vapenlagen. Det kan jämföras med drygt 13 000 brott mot knivlagen. Både vad gäller skjutvapen och knivar ökade antalet anmälda brott jämfört med året innan med 13-14 procent. Bland dem som misstänktes för brott mot knivlagen var nästan var femte person ung, mellan 15 och 20 år.

Det här pekar på att det finns ett utbrett bruk bland våra ungdomar att bära kniv, och återigen är det främst unga män det handlar om. I den gruppen har vi tyvärr även sett en kraftig ökning av rån, de så kallade ungdomsrånen, där kniv är det som oftast används för att hota och tilltvinga sig sånt som mobiltelefoner, jackor och pengar. Tröskeln för att plocka med sig en kniv innan man går hemifrån kanske inte är särskilt hög för den som överväger saken och samtidigt vet att straffet vid upptäckt är böter.

Fru talman! Det var först år 2000 som det infördes en särskild straffskala för grova brott mot knivlagen, där utgångspunkten är fängelse. Men den straffbestämmelse som har funnits sedan dess anger inte specifikt vad som gör att ett knivinnehav på allmän plats ska bedömas som grovt. I stället ska en helhetsbedömning göras av samtliga omständigheter utifrån brottets bakomliggande skyddsintressen. Låter detta glasklart? Nej, det har det inte visat sig vara heller. Praxis i våra domstolar har spretat betydligt. Och det har visat sig att sedan det grova brottet infördes för mer än 20 år sedan har endast några promille av de mer än 35 000 personer som under samma period lagförts för att ha haft kniv på allmän plats dömts för grovt brott.

För ett par år sedan kom visserligen Högsta domstolen fram till att en gymnasieelev som dagen efter att han varit inblandad i ett bråk traskade till skolan med två knivar och ett metallrör hade gjort sig skyldig till grovt knivbrott. Den eleven hade även kopplingar till våldsbejakande miljöer. Men året efter Högsta domstolens dom, när en narkotikapåverkad man dök upp på Ica Maxi i Karlstad mitt under rusningstid och hade två knivar innanför västen, ansåg hovrätten att detta inte var tillräckligt för att bedöma brottet som grovt. I stället blev det böter, liksom för mer än 95 procent av alla dem som dömdes för knivbrott förra året.

Fru talman! Ett syfte med att förbjuda kniv på allmän plats är att minska risken för att personer tar med sig knivar som lätt kan användas om det uppstår bråk eller konflikter. Då är det förstås även viktigt att straffet för den som bär kniv fungerar avskräckande, så att en person som överväger att stoppa kniven i fickan när den går hemifrån låter bli. Det är verkligen på tiden - och Centerpartiet välkomnar detta - att straffen för brott mot knivlagen nu skärps. Det är också viktigt att straffskalan nu blir mer diversifierad med större möjligheter att döma ut strängare straff för både brott av normalgraden och för grova brott. Det är välkommet och centralt för att straffskärpningarna verkligen ska få effekt att det markeras att fängelse ska väljas i fler fall än i dag och att detta att bära kniv när man rör sig ute bland folk har ett så kallat artvärde, alltså att det är något som samhället ser särskilt allvarligt på.

Skärpta straff för knivbrott

Inte minst välkomnar Centerpartiet att det nu anges i straffbestämmelsen för grovt brott vad som särskilt ska beaktas vid bedömningen för att brottet ska kvalificeras som grovt. Det kommer att bidra till att skapa en mer enhetlig och förutsägbar rättspraxis och göra att den bestämmelsen kan användas oftare än i dag.

Sammantaget borde dessa lagändringar fungera i avskräckande riktning och leda till att färre personer än i dag kommer att bära kniv ute på stan. Förhoppningsvis kan det bidra till att minska det grova våld som vi tyvärr ser alltför mycket av i samhället i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 22.)