Arbetsplenum - Offentlig upphandling - 2022-05-05

Fru talman och ni som lyssnar på och följer debatten! Offentlig upphandling är kanske en till synes liten fråga i många människors medvetande, men det är en desto större och viktigare fråga både för alla de välfärdstjänster vi konsumerar och för hur det svenska näringslivet utvecklas. Det handlar om att bidra till fortsatt välstånd och så vidare.

Varje år upphandlar den offentliga sektorn varor och tjänster för 800 miljarder kronor, vilket är en femtedel av Sveriges hela bruttonationalprodukt. Det är enorma summor. Små justeringar och små förändringar i hur det offentliga handlar upp den här typen av varor och tjänster får stor effekt på och många konsekvenser för hur företag och andra bedriver sin verksamhet. Det handlar om allt från att privata entreprenörer bygger skolor och sjukhus till att vi köper in mediciner och mer komplicerade välfärdstjänster än så.

Vilka beslut vi fattar i Sveriges riksdag och hur lagstiftningen utformas på det här området har mycket stor påverkan på vad som händer ute i verkligheten. Vi kan göra väldigt mycket för att minska korruption och se till att det inte slarvas med skattebetalarnas pengar, liksom för att säkerställa att de hårt ihoptjänade pengar som alla som går till jobbet varje dag samlar ihop till i form av skatteintäkter används på det klokaste sättet, så att vi får så mycket som möjligt för pengarna.

Vi moderater har ett förslag i det här betänkandet om att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att se mer av det som handlar om livscykelanalys. Om vi i offentlig upphandling ställer bra krav på hur tjänster ska produceras och utföras kan vi bidra till överordnade mål, till exempel att säkerställa klimatomställningen och mycket annat. Då handlar det om att se hur hela värdekedjan hänger ihop, från första början till dess att vi har konsumerat någon form av välfärdstjänst, om det så handlar om barnens skolgång eller någonting annat.

Det vi ska komma ihåg är att Sverige rankas som ett av världens mest innovativa länder. Det har skapat välstånd i vårt land, fru talman, och ett fortsatt bra innovationsklimat är såklart avgörande för att svenska företag ska röna framgång ute i världen. Med tanke på hur stor del av den svenska ekonomin som är just offentlig upphandling spelar det också roll hur vi bedriver den här typen av verksamhet.

En av de saker vi moderater tycker är viktiga är att offentlig upphandling ska bidra till ett bättre innovationsklimat. Man ska handla upp funktion snarare än färdigspesade produkter och därigenom låta entreprenörer och företag vara med och bidra. De ska alltså inte bara svara upp mot exakt det vi vill ha utan faktiskt bidra till att det sker en utveckling på området.

Blir vi bättre på den typen av upphandling, fru talman, kommer vi att få svenska företag med en stor hemmamarknad där man kan utveckla inte bara välfärdstjänster utan också, som jag sa, byggnationer och mycket annat. Då kan också kunskaper och erfarenheter från det användas för att göra ekonomiska framsteg i andra länder. Det som har gjort Sverige rikt, det vill säga handel med andra länder, kan det offentliga alltså bidra till genom att ha mer av innovation och funktionsupphandling. Det innebär att inte säga exakt hur något ska göras utan säga vad det är vi från det offentliga vill ha.

Politiska beslut i Sveriges riksdag påverkar väldigt mycket, som jag sa. Ett område är mat. Den svenska matproduktionen har fått mycket pålagor i form av exempelvis miljökrav och djurskydd, och mycket av detta tycker de flesta av oss i den här kammaren är bra. Men det är också en utveckling som har gjort att det blir dyrare att producera mat hemma i Sverige än i andra länder, eftersom vi tar mer hänsyn till miljön och säkerställer att djuren har det bra. Det kostar mer pengar.

Därför är det en märklig ordning, fru talman, att det offentliga Sverige köper in mat från andra länder i världen för att det har blivit för dyrt att producera maten i hemma i Sverige med de hårda miljökrav och det starka djurskydd vi har i Sverige.

Detta är en fråga som är otroligt viktig för oss moderater. Vi har pratat om den på partistämmor, och jag har själv - om man får lyfta fram det i det här sammanhanget - fått motioner bifallna som handlar om att bli ännu bättre på det här området. Vi behöver ha mer svensk mat på tallriken och säkerställa att den mat som serveras på äldreboenden, på sjukhus och i skolor faktiskt har producerats med bättre hänsyn till miljön. Vi behöver säkerställa att djuren har haft det bra.

Det måste bli ett slut på att bara handla det som är allra billigast; vi måste också säkerställa att det upphandlas på ett sådant sätt att vi får det vi verkligen vill ha. Det måste hänga ihop, fru talman. De beslut vi fattar vad gäller miljö och djurskydd måste hänga ihop hela vägen fram till att det offentliga faktiskt handlar upp maten och serverar den i offentlig verksamhet. Mer svensk mat på tallriken, fru talman!

Med det yrkar jag bifall till Moderaternas reservation nummer 1 - och bara den, för tids vinning.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 9 i betänkandet. Sverigedemokraterna står också fortsatt bakom de motionsyrkanden som finns i det här betänkandet om offentlig upphandling.

En stor del av svensk välfärd bygger på det dagliga verk som små och medelstora företag gör runt om i Sverige. Regelverket för offentlig upphandling har i dag potential att bli bättre då många företag, i synnerhet mindre sådana, saknar kompetens och möjlighet att ge sig in i en omfattande upphandling. Med det sagt görs cirka 70 procent av all upphandling av mindre företag, men det är en siffra som kan öka.

Majoriteten av all upphandling som görs i dag sker på kommunal nivå, och våra olika regioner och statliga myndigheter står för den resterande andelen. Regelverket för offentlig upphandling är viktigt och ökar transparensen vid inköp till offentlig verksamhet, som vi har hört från talarstolen. Det är något som bör förstärkas ytterligare.

Det måste ändå lyftas att det finns viss problematik när vissa känsliga verksamheter kan hamna hos icke önskvärda aktörer. Är det exempelvis rimligt att skyddsobjekt ska skyddas av företag som har täta kopplingar till diktaturer?

Denna problematik synliggjordes under den omfattande debatt som rådde om säkerheten kring Arlanda flygplats, men det är bara ett exempel i mängden. Det finns även annan känslig och viktig infrastruktur som upphandlas runt om i Sverige.

Ett annat exempel, fru talman, är Transportstyrelsens it-upphandling som skedde 2017, även kallad it-skandalen, där tusentals fordonsuppgifter kom på vift. Detta kunde härledas till en brist hos en underleverantör. Denna tjänst hade lagts på entreprenad via upphandling.

Känsligt material eller information om rikets säkerhet får under inga som helst omständigheter äventyras. Sverigedemokraterna anser att man ska kunna exkludera vissa aktörer från att delta i upphandlingar med detta som grund.

Vi välkomnar att Upphandlingsmyndigheten fortsatt arbetar med att göra systemet för offentlig upphandling mer robust, även i händelse av kris. Den statistiska databas som myndigheten utvecklar just nu kommer förhoppningsvis att kunna synliggöra eventuella brister och svagheter hos olika branscher och utveckla upphandlingsverktyget ytterligare.

Vidare arbetar Europeiska kommissionen med att lägga fram ett förslag som inte minst tar hänsyn till krisinstrument för den inre marknaden för att på så sätt öka handlingsutrymmet och möjliggöra snabba beslut vid plötsliga kriser, just som vi har sett under den pågående pandemin, då de europeiska medlemsländerna inte riktigt stod upp för den europeiska solidariteten.

Fru talman! Utskottet ställer sig unisont bakom att offentlig upphandling ska göra så stor samhällsnytta som möjligt för att främja gemensamma intressen och för att på sikt uppnå viktiga mål som goda villkor på arbetsmarknaden, miljömål, en god djuromsorg och minskad antibiotikaanvändning, för att nämna några få saker.

De motioner som vi från Sverigedemokraterna fortsatt står bakom handlar till stor del om att belysa det som jag tidigare har nämnt. Vi anser att stor vikt bör läggas vid att offentliga inköp ska styras mot mer svenskproducerade varor i den mån som det går och att regler bör förenklas. Ett förenklat regelverk leder i förlängningen till en ökad konkurrens, vilket förbättrar villkoren vid upphandling för uppdragsgivare, som i detta fall är det offentliga. Det låter som att det finns flera partier i den här kammaren som kan sluta upp bakom detta.

Avslutningsvis vill jag betona vikten av att den mat som köps in via offentlig upphandling i samtliga fall kommer från djur som har slaktats i enlighet med svenska djurskyddsregler. Det finns andra partier här inne som sluter upp bakom detta, och därför bör vi skyndsamt verka för att detta kommer på plats. Det kött som upphandlas ska såklart även komma från djur som bedövats före slakt. Upphandlingsmyndigheten har redan möjliggjort stöd för att göra detta enklare och för att underlätta för både myndigheter och andra aktörer att ta till sig av detta. Vi menar att det här bör vara tvång enligt lag och inte valfritt.

Fru talman! Upphandling inom den offentliga sektorn omsätter varje år omkring 700 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel. Vänsterpartiet anser att det ska råda ordning och reda vid offentlig upphandling. Arbetstagare som arbetar inom offentligt finansierade verksamheter som upphandlas ska garanteras sjysta löner och villkor. Skattemedel ska inte gå till företag som dumpar löner och arbetsvillkor.

Efter valet 2014 slöt Vänsterpartiet och Miljöpartiet en överenskommelse. En av punkterna handlade om att få bort social dumpning i offentlig upphandling. Den delen av överenskommelsen resulterade i propositionen Nytt regelverk om upphandling. Den antogs av riksdagen med vissa ändringar.

Beslutet innebär att de upphandlande myndigheterna från och med den 1 juni 2017 vid upphandlingar över tröskelvärdena ska ställa särskilda arbetsrättsliga krav, såsom krav på kollektivavtalsenliga villkor vad gäller lön, arbetstid och semester, om det är behövligt. Därmed garanteras arbetstagarna sjysta löner och villkor. På så sätt motverkas offentligt finansierad lönedumpning, och våra gemensamma resurser används på ett ansvarsfullt sätt.

Vi i Vänsterpartiet välkomnar det förbättrade regelverket även om vi, i likhet med fackföreningsrörelsen, hade velat se hårdare krav i samband med upphandling, däribland krav på tjänstepension och försäkring.

Fru talman! Ett problem som inte har åtgärdats genom det nya regelverket för offentlig upphandling är de långa underentreprenörskedjor som ofta präglar offentligt upphandlade projekt inom bygg- och anläggningsbranschen. Huvudentreprenörer tar ofta in flera led av underentreprenörer, vilket leder till långa kedjor. Detta kan till exempel innebära stora problem vad gäller samordning och kontroll på byggarbetsplatser. Ofta finns det omfattande brister vad gäller arbetsmiljö och arbetsvillkor längre ned i underentreprenörskedjorna. Svartjobb, skattefusk och låglönekonkurrens är vanligt förekommande.

Vänsterpartiet kan även konstatera att den lagstiftning om entreprenörsansvar för lönefordringar i bygg- och anläggningsbranschen som har införts inte heller löser dessa problem på ett ändamålsenligt sätt. Det krävs därför ytterligare åtgärder för att skapa ordning och reda vid offentlig upphandling.

Vi anser att det som huvudregel ska ställas krav på max två led av underentreprenörer vid offentlig upphandling. Därmed skulle möjligheterna till samordning och kontroll kunna stärkas.

Ett annat problem med nuvarande upphandlingslagstiftning uppmärksammades av medier under sommaren 2021. I samband med Trafikverkets upphandling av vakt- och broöppningsfunktionen på Hjulstabron tog en ny underentreprenör över driften. I samband med övergången till den nya entreprenören fick de anställda som erbjöds anställning hos den nya entreprenören ett betydligt sämre kollektivavtal och därmed avsevärt lägre lön.

Fru talman! Detta är ett återkommande problem vid offentliga upphandlingar. Grundproblemet är att lagstiftningen gör det möjligt för beställaren, i detta fall Trafikverket, att anta det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt för beställaren - det vill säga lägsta möjliga kostnad inom ramen för lagstiftningens krav på kollektivavtalsenliga villkor.

Det innebär att företag som omfattas av kollektivavtal med lägre löner och sämre villkor väldigt ofta vinner upphandlingar. För de anställda innebär detta en successiv lönesänkning i samband med varje ny upphandling. Det här är ingenting annat än en form av statligt sanktionerad lönesänkningspolitik, fru talman.

För att vi ska komma till rätta med detta bör upphandlingslagstiftningen ses över. Det ska inte vara möjligt för beställaren att i samband med en ny upphandling anta anbud som innebär sänkta löner för de anställda. Anställda som vid en ny upphandling följer med från en entreprenör till en annan ska garanteras de löner och villkor som har gällt tidigare. Ett första steg mot förändring bör vara ett obligatoriskt krav på anbudsgivarna att redovisa vilken personalstyrka och vilka lönenivåer som ligger till grund för kostnadsberäkningarna.

Fru talman! Med detta sagt, och med förhoppning om att riksdagen också gillar ordning och reda på arbetsmarknaden och ogillar osund konkurrens och arbetslivskriminalitet, yrkar jag bifall till reservation 17.

Fru talman! År 2016 fick vi en ny upphandlingslagstiftning i Sverige. Det var välkommet och betydde att vi fick en betydligt bättre, och EU-anpassad, lagstiftning på plats.

Vi i Miljöpartiet tyckte då att det hade varit på sin plats att få till skarpa skrivningar om möjligheten att i upphandlingen ställa krav på annat än lägsta pris. Det var dock svårt, för att inte säga omöjligt. Motståndet var kompakt.

Så var det trots att all logik talade för att detta var det enda rätta och det helt rimliga. Våra gemensamma skattepengar ska gå till saker som inte tär lika mycket på jordens resurser, som inte ökar utsläppen utan minskar dem där det är möjligt och som ställer samma krav på barnens mat i skolan som vi ställer på de svenska bönder som ska producera den. Men vi kom aldrig så långt. Det som borde ha varit ett så kallat ska-krav då blev endast ett bör. Men frågan lyftes och debatterades, och arbetet gick vidare.

I dag har vi tack och lov kommit mycket längre. I dag konstaterar Socialdemokraterna i regeringen: "Den offentliga upphandlingen ska utvecklas i syfte att ytterligare kunna bidra till att offentliga medel gör så stor samhällsnytta som möjligt. Det finns stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som ett verktyg för ökad miljömässig och social hållbarhet. Det handlar bl.a. om att främja gemensamma samhällsintressen som miljö, klimat, en cirkulär ekonomi, minskad antibiotikaanvändning inom djurhållning, djuromsorg och människors hälsa samt bra villkor på arbetsmarknaden." Det är väldigt välkommet.

Fortfarande byggs det dock in skrivningar som riskerar att göra det hela fortsatt otydligt. Det är skrivningar som "när det är relevant med hänsyn till upphandlingens syfte". Hade det inte varit bättre att bara konstatera att det nu ska finnas en skyldighet och att offentliga upphandlingar ska ta hänsyn till annat än pris, som uppfyllande av Agenda 2030 och Parisavtalet?

Sedan undrar vi när vi får se propositionen. Den ska komma under våren, men våren går snabbt mot sommaren, och det finns inte mycket tid kvar. Vi vet att alla utsläpp måste ned så fort som möjligt, och då har vi ingen tid att vänta. Även om det gått framåt och fler förslag förhoppningsvis ligger på bordet inom kort måste ännu mer hända som tar upphandlingen i hållbar riktning. Våra skattepengar ska inte användas till att främja lågt pris vid köptillfället och låta någon annan ta notan. Vi måste få en uppdaterad lagstiftning nu, så att klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer.

Därför vill vi i Miljöpartiet införa ett mål om att den offentliga sektorn ska gå före i omställningen och nå näranollutsläpp redan 2030. Då måste lagen om offentlig upphandling uppdateras, så att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan och så att låg klimatpåverkan och låg resursanvändning blir styrande faktorer.

Vi vill också att klimatsmart mat ska vara en norm i offentlig sektor. Vad som är klimatsmart mat sammanfaller också ofta med vad som är hälsosam mat. På så sätt bidrar man alltså förutom att uppfylla klimatmålen även till att uppfylla folkhälsomålen.

Vi har ingen tid att vänta. De offentliga inköpens klimatpåverkan uppgick 2019 till 23,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter, enligt Upphandlingsmyndigheten. Vi vet också från Upphandlingsmyndigheten att det finns en stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som verktyg för att ställa krav på cirkularitet och klimathänsyn i syfte att nå miljö- och klimatmålen samt flera av de globala målen i Agenda 2030.

Det här är det som vi måste ta fasta på och använda oss av. Coronapandemin och nu Putins vettlösa invasion av Ukraina kommer att göra det betydligt svårare att nå målen i Agenda 2030 än vi trodde för bara ett par år sedan. Nu måste alla verktyg vi har verkligen användas. Våra gemensamma pengar måste gå till att göra världen bättre, inte till att lämna fattigdom och klimatskuld efter oss.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nummer 15.

Fru talman! Nu debatterar vi, som ni allihop säkert hört, finansutskottets betänkande FiU34, som är ett motionsbetänkande om offentlig upphandling.

Under både förra mandatperioden och denna mandatperiod har regeringen tagit många viktiga steg för att utveckla den offentliga upphandlingen. Upphandlingsmyndigheten bildades i september 2015 med syftet att stärka den strategiska betydelsen av offentlig upphandling. Året efter tog regeringen fram en nationell upphandlingsstrategi, och den 1 januari 2017 trädde den nya upphandlingslagstiftningen i kraft.

Målet för politikområdet offentlig upphandling är att offentlig upphandling ska vara effektiv och rättssäker och ta till vara konkurrensen på marknaden, samtidigt som innovativa lösningar främjas samt miljöhänsyn och sociala hänsyn beaktas. Den nationella upphandlingsstrategin innehåller sju inriktningsmål som upphandlande myndigheter och enheter kan arbeta utifrån för att utveckla sitt strategiska arbete med offentliga inköp.

Den 1 januari 2021 inrättades en nationell upphandlingsdatabas hos Upphandlingsmyndigheten. I november 2021 beslutade riksdagen om ett förenklat upphandlingsregelverk. Det innebär bland annat att man gör det enklare och mer flexibelt med offentliga upphandlingar under EU:s tröskelvärde. Det gäller även upphandlingen av sociala tjänster och andra särskilda tjänster, bland annat hälso- och sjukvård, socialtjänst och utbildning. Det finns numera en särskild bestämmelse om dialog mellan upphandlande myndighet eller enhet och anbudsgivare i en pågående upphandling samt en ny möjlighet till direktupphandling i samband med överprövning i domstol. Detta nya regelverk trädde i kraft den 1 februari i år.

Just nu har också finansutskottet två propositioner på sitt bord för behandling. Den ena handlar om en effektivare överprövning av offentliga upphandlingar, den andra om idéburen välfärd. Vi kommer säkert att få debattera dem här i kammaren under våren.

Allt detta gör att vi i dag har en mer heltäckande lagstiftning inom offentlig upphandling. Precis som tidigare talare har lyft fram uppskattas värdet av de upphandlade inköpen i Sverige till drygt 800 miljarder kronor årligen. Det är med andra ord mycket pengar som används inom systemet. För oss socialdemokrater, fru talman, är det viktigt att dessa skattemedel används på allra bästa sätt.

Utifrån den nationella upphandlingsstrategin har den socialdemokratiska regeringen tydligt visat att den offentliga upphandlingen ska utvecklas för att ytterligare kunna bidra till att offentliga medel gör så stor samhällsnytta som möjligt. Rätt använt är den ett viktigt verktyg för ökad miljömässig och social hållbarhet. Det handlar bland annat om att främja gemensamma samhällsintressen som miljö, klimat, en cirkulär ekonomi, minskad antibiotikaanvändning inom djurhållning, djuromsorg och människors hälsa samt bra villkor på arbetsmarknaden. En departementspromemoria med lagförslag inom dessa områden remitterades under hösten och arbetas med på Regeringskansliet just nu.

Fru talman! Ett av de sju målen i den nationella upphandlingsstrategin är en rättssäker offentlig upphandling. En viktig del i det är att upphandlande myndigheter gör ordentliga leverantörsprövningar såväl inför avtalsskrivande som under löpande förvaltning för att inte få oseriösa leverantörer i offentliga kontrakt. I upphandlingslagarna finns redan en skyldighet för upphandlande myndigheter att kontrollera och utesluta leverantörer som inte uppfyller kraven eller som gjort sig skyldiga till något av de brott som anges i lagen. För ramavtal görs löpande kontroller under avtalets löptid.

I dag finns det bestämmelser om arbetsrättsliga villkor i lagstiftningen. Det innebär att villkoren även ska uppfyllas av underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet. Det gäller oavsett hur många mellanled som finns mellan leverantören och dess underleverantörer.

För oss socialdemokrater är ordning och reda på svensk arbetsmarknad något självklart. Det är också därför regeringen under den senaste mandatperioden har vidtagit ett antal åtgärder för att bekämpa arbetslivskriminalitet. Vi har gjort kraftfulla satsningar på Arbetsmiljöverket och på inspektioner på arbetsplatser. Företagsboten för allvarliga arbetsmiljöbrott har höjts markant. Vi socialdemokrater vill också att kollektivavtal ska gälla vid offentlig upphandling, men tyvärr finns det inte stöd för detta i den här kammaren. Regeringen har tagit fram en ny arbetsmiljöstrategi, där man höjer ambitionen för arbetsmiljöpolitiken. En säker och utvecklande arbetsmiljö är central för en väl fungerande och livskraftig arbetsmarknad.

Regeringen har också aviserat att man ska inrätta sju regionala center mot arbetslivskriminalitet. I veckan presenterades lokaliseringen av de två första, ett i Mölndal i Göteborgsområdet och ett i Umeå. Här ska nio myndigheter samverka med uppdrag att effektivisera arbetet mot arbetslivskriminalitet.

Jag vill också lyfta fram Upphandlingsmyndighetens viktiga arbete med att informera och ge stöd och vägledning samt arbetet med upphandlingsstrategin. Detta har gjort att fler myndigheter och andra upphandlande verksamheter har fått ökad kunskap om upphandling och om hur de ska upphandla mer strategiskt. Genom att ställa krav vid upphandling kan man främja innovation, miljömål och olika sociala mål.

Intresset för social hållbarhet och att använda upphandling som ett verktyg för att nå samhälleliga mål har stadigt ökat. Man kan också se att även små myndigheter med förhållandevis begränsad upphandling kan göra skillnad och föregå med gott exempel.

Upphandlingsmyndigheten har också fått i uppdrag att inrätta ett forum för kompetensöverföring och erfarenhetsutbyte för innovationsupphandlingar. Genom detta kommer den offentliga sektorn att stimuleras att genomföra fler innovationsupphandlingar och skapa efterfrågan på innovationer som kan leda till mervärde för samhället, exempelvis genom att stärka utvecklingen av en resurseffektiv cirkulär ekonomi.

En av vår tids ödesfrågor handlar om hur vi tar hand om vår miljö och vårt klimat. Regeringen gav i sitt senaste regleringsbrev Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att redovisa hur myndigheten arbetar för att främja att offentlig upphandling används som ett verktyg för att nå Sveriges klimat- och miljömål och bidra till att öka takten i omställningen till en fossilfri och mer cirkulär ekonomi och vilka åtgärder som har vidtagits för att öka andelen cirkulär och fossilfri upphandling.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram att mycket har gjorts för att utveckla offentlig upphandling, men det kommer att behöva göras mer. Som jag tidigare har nämnt har vi just nu ytterligare två propositioner för behandling i finansutskottet, och på Regeringskansliet arbetar man med ytterligare en proposition.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Adnan Dibrani (S).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)