Interpellationssvar - Regeringens relation till islamistiska organisationer - 2022-04-29

Fru talman! Pontus Andersson har frågat mig om min och regeringens syn på organisationer med koppling till Muslimska brödraskapet.

Låt mig inleda med att slå fast att jag och regeringen är motståndare till all form av extremism, oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad. Inte en skattekrona ska gå till antidemokratiska organisationer.

Den socialdemokratiska regeringen är på intet sätt allierad med islamistiska organisationer. Den islamistiska ideologin om en stat styrd utifrån religiösa skrifter står i stark kontrast mot den socialdemokratiska ideologin om ett jämlikt samhälle.

Det demokrativillkor som i dag finns ska nu skärpas, detta för att ytterligare förtydliga dagens regelverk och även för att kunna vägra tidigare bidragsberättigade organisationer statsbidrag ifall det skulle bryta mot principerna att ge dem stöd.

Regeringen planerar därför att lämna en proposition till riksdagen före valet, där nya demokrativillkor för stöd till trossamfunden och det övriga civilsamhället presenteras. Det är angeläget att få förtydligade, rättssäkra och enhetliga demokrativillkor på plats. Vi behöver se till att myndigheter och organisationer som fördelar stöd till civilsamhället har välfungerande verktyg för att förhindra att medel går till verksamheter som inte är förenliga med samhällets grundläggande värderingar.

Fru talman! Jo, det är sedan länge känt att Socialdemokraterna har en stark relation till islamistiska rörelser. Detta uppenbarade sig kanske som tydligast när partiet valde in Omar Mustafa i partistyrelsen, en plats som han sedan fick lämna när hans tidigare historia uppmärksammades, det vill säga att han under sin tid som ordförande för Islamiska Förbundet bjudit in antisemitiska talare. Efter sitt avsked från Socialdemokraterna tog han i stället steget in i Ibn Rushd.

Doktor Magnus Norells rapport Muslimska Brödraskapet i Sverige, som skrevs på uppdrag av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, pekar framför allt ut fyra organisationer som Muslimska brödraskapet startat i Sverige. Dessa är Islamic Relief, Islamiska Förbundet i Sverige, Sveriges Unga Muslimer och tidigare nämnda Ibn Rushd. Gemensamt för dessa organisationer är inte bara att de arbetar för att söka olika typer av kommunala och statliga bidrag och att de stöder samma inriktning av islam utan också att samma personer flyttar sig mellan topppositioner inom dessa organisationer.

Eftersom kommunala och statliga bidrag fortsätter att betalas ut till organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapet och regeringen inte agerar i frågan är regeringens relation till de nämnda organisationerna ständigt aktuell.

På lokal nivå ser vi samma tendenser som nationellt. När Socialdemokraterna exempelvis skulle valtala i Helsingborgs moské inför valet 2018 tilläts inte deras kvinnliga riksdagsledamot att sitta bland männen. Föreningen har haft Anas Khalifa som föreläsare under tiden han var verksam inom salafismen och hade så sent som i februari Partiet Nyans lokala talesperson som föreläsare i moskén. Trots vetskapen om detta finns toppar från Socialdemokraterna på plats och både invigningstalar och tar första spadtaget för en moské vars finansiering är oklar, detta så sent som den 26 mars i år.

Sedan 2010 har åtminstone två terrordåd med koppling till islamism genomförts i Sverige. Under inbördeskriget i Syrien begick svenska medborgare krigsbrott, och ytterligare en dömdes för ett terrorattentat i Bryssel. Samtidigt var Sverige det land som hade flest IS-resenärer per capita i hela västvärlden.

Problemen med islamism har alltså varit kända sedan länge, men trots detta fortsätter utbetalningarna till extrema organisationer. Och trots vetskapen om tidigare nämnda saker på både nationell och lokal nivå fortsätter Socialdemokraterna att betala ut bidrag till organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapet. De fortsätter att bevilja bygglov och ge tillstånd för böneutrop trots extrema kopplingar, vilket gör att organisationerna i fråga på så sätt legitimeras.

Mot bakgrund av detta vill jag därför åter ställa frågan till kulturministern: Är ministern och regeringen beredda att ompröva sin syn på organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapet?

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta där Pontus Andersson slutade. Det är ett väldigt aktuellt ämne som min kollega lyfter här i dag. Jag var själv uppe och debatterade lite om islamism med kulturministern tidigare.

Jag tänkte komma in lite på de korankravaller som vi sett i Sverige och som härjade vårt land under påskhelgen. Hela stadsdelar har slagits sönder, bilar har bränts upp och stenkastning mot polisen har förekommit där hela familjer har deltagit. Detta skedde bland annat i min hemkommun Linköping, i stadsdelen Skäggetorp. Jag besökte själv Skäggetorp kort efter detta tillsammans med bland annat Jimmie Åkesson.

Detta är en situation som Socialdemokraternas politik under väldigt lång tid lagt grunden för. Man har bedrivit en extrem splittringspolitik och en extremt ansvarslös migrationspolitik som möjliggjort att vi har fått och byggt in dessa spänningar i det svenska samhället.

Nu var det en person som ville bränna upp en bok, i det här fallet Koranen. Den är förvisso helig för många muslimer, men vi har ju ändå yttrandefrihet i Sverige. Nu ser vi att människor i en rad olika stadsdelar runt om i Sverige - i Linköping, Norrköping, Örebro och så vidare - är beredda att gå till full attack och försöka mörda våra poliser, slå sönder hela stadsdelar och bränna upp bilar. Det är där vi är nu, med den politik som Socialdemokraterna har fört.

När vi nu har sett de här våldsamma korankravallerna runt om i Sverige, och när vi också har sett att ropen haglar efter olika blasfemilagar och inskränkta möjligheter att demonstrera, kan vi konstatera att vi har ett problem. Detta hotar vår svenska yttrandefrihet, kulturministern.

Det jag undrar är: Vad kommer kulturministern att göra inom ramen för sitt uppdrag för att säkerställa att svensk yttrandefrihet ska råda i hela Sverige utan undantag?

Fru talman! Jag vill börja med att svara på Jonas Anderssons inlägg. Det Jonas Andersson pekar på som inträffade under påskhelgen, det vill säga upproret som leddes av extremister, är fullständigt oacceptabelt. Det har den socialdemokratiska regeringen påpekat ett flertal gånger, och jag gör det gärna igen: Det som skedde där - våldet, attacken, upproret - är fullständigt oacceptabelt.

Det handlar inte om yttrandefrihet. Här tycker jag att Jonas Andersson blandar ihop korten. Det handlar om någonting som vi absolut aldrig stått bakom. Det är extremism, och det är någonting som vi gång på gång har varit väldigt tydliga med är oacceptabelt.

Jag tänkte gå tillbaka till att svara Pontus Andersson nu eftersom det är Pontus som har ställt just denna interpellation. Jonas Andersson och jag diskuterade under den förra interpellationsdebatten några av de frågor som Jonas Andersson tog upp.

Pontus, du nämnde som ett av dina exempel Mustafa som var riksdagsledamot. Som du också säkert vet lämnade han Socialdemokraterna för snart tio år sedan. Jag tycker att man ska sopa rent framför egen dörr innan man börjar anklaga andra partier för kopplingar till extrema miljöer.

När vi nu ändå har ämnet uppe är min fråga till ledamoten: Är Sverigedemokraterna beredda att göra upp med sina nutida kopplingar till extremistiska organisationer? Så sent som i november förra året hade Sverigedemokraterna en tjänsteman i partikansliet i riksdagen, i den här byggnaden, som var medlem i en vit makt-organisation. I april 2021, för mindre än ett år sedan, blev en av era kommunpolitiker i Uppsala chefredaktör för en tidning med koppling till högerextremism, och så sent som för en månad sedan hade ni en riksdagsledamot som spred rysk propaganda för att legitimera det fruktansvärda anfallskrig som rasar i Ukraina. Här kan vi prata om antidemokratisk verksamhet i er egen riksdagsgrupp.

Pontus Andersson tog också upp att vi socialdemokrater delar ut stöd, som Pontus Andersson anser är felaktiga, i olika kommuner och regioner. Här vill jag verkligen betona att regeringen inte kan och inte ska styra kommuners och regioners bidragsgivning. Det kommunala självstyret innebär att kommuner och regioner själva väljer hur deras bidragsgivning ska se ut. Det vi kan göra är att erbjuda stöd i arbetet, och det har vi också gjort. Bland annat har vi tagit fram en vägledning för handläggare som Demokrativillkorsutredningen tog fram som en del i sitt utredningsarbete. Jag kan rekommendera Pontus Andersson att läsa den.

Jag kan också än en gång slå fast: Nej, socialdemokratin och Muslimska brödskaskapet samarbetar inte. Det är någonting som finns i Pontus Anderssons huvud och som inte stämmer överens med sanningen.

Fru talman! Tack för upplysningen!

Kulturministern kommer med ett antal anklagelser om personer i mitt parti som har extremistiska kopplingar. Såvitt jag vet är de inte kvar i mitt parti längre. Det kanske är det som skiljer mitt och kulturministerns parti åt, att vi gör upp med de kopplingar som har funnits. Kulturministern fortsätter av förklarliga skäl att förneka Socialdemokraternas kopplingar till islamism, och det kan jag förstå att kulturministern vill göra.

Ministern sa i sitt första anförande att den islamistiska ideologin om en stat styrd utifrån religiösa skrifter står i stark kontrast mot den socialdemokratiska ideologin om ett jämställt samhälle.

Okej, men då kan man fråga sig: Varför valde Socialdemokraterna in en islamist i sin partistyrelse? Varför sitter en person för Socialdemokraterna i riksdagen som har deltagit i demonstrationer med koppling till Hamas? Varför kallade Stefan Löfven islamistiska al-Fatah för "kära systerparti"? Varför besöker kulturministern Stockholms moské och samtalar med en person som uttryckligen har sagt att han har kopplingar till Muslimska brödraskapet? Om man nu strävar efter ett jämställt samhälle, varför invigningstalar Socialdemokraterna vid en moské som inte låtit deras egen riksdagsledamot sitta bland männen i moskén? Varför har Socialdemokraterna på kommunal nivå aldrig röstat nej till ett moskébygge där skurkstater varit finansiärer? Varför vill Socialdemokraterna fortfarande att islamister ska få bedriva skolverksamhet? Varför röstade Socialdemokraterna så sent som i går nej till att förbjuda kusinäktenskap? Varför har Socialdemokraterna aldrig röstat nej till att stoppa utbetalning av bidrag till Ibn Rushd trots deras kopplingar till Muslimska brödraskapet?

Fru talman! Det blir nästan lite av en parodi om jag fortsätter så här - för jag kan hålla på hur länge som helst. Det är uppenbart att även om kulturministern menar att islamismen står i stark kontrast till den socialdemokratiska ideologin får vi hela tiden se nya kopplingar och nya anpassningar. Det blir väldigt svårt att ta Socialdemokraterna på allvar i de här frågorna.

Visst, kulturministern kan fortsätta att neka till de här kopplingarna och tillsätta nya utredningar eller införa nya demokrativillkor, men inte en enda gång har Socialdemokraterna exempelvis stoppat utbetalningar till Ibn Rushd, trots att MSB i mer än en rapport har pekat på kopplingarna till extrem islamism. Detta behöver inte utredas mer. Fakta finns på bordet. Fakta finns här.

Varför ska man lita på att någonting ska hända nu? Förstår inte kulturministern att både vi i oppositionen och de som lyssnar på den här debatten har svårt att ta kulturministerns ord på allvar?

Fru talman! Jag får tacka kulturministern för svaret här tidigare. Jag frågade ju några saker angående de korankravaller som vi har sett i Sverige och som har skakat vårt land efter att Socialdemokraterna har fått genomdriva sin extrema migrationspolitik som har lett fram till att vi har fått de här spänningarna i vårt samhälle.

Jag tänkte fortsätta med, när det gäller yttrandefrihetsfrågan, någonting som jag läste på Regeringskansliets hemsida. På Jeanette Gustafsdotters sida kan man läsa följande: "Yttrandefriheten är demokratins hörnsten och måste värnas. Hot och hat mot det fria ordet är oacceptabelt och konstens frihet ska försvaras i varje stund."

Det låter ju bra, tycker jag. Men jag undrar, apropå korankravallerna: Hur kommer ministern nu att arbeta för att säkra svensk yttrandefrihet när vi ser att den är hotad av islamistiska krafter? Hela barnfamiljer hade nästan som familjeaktivitet att stå och kasta sten på polisen. Det blev över hundra skadade poliser. Det är rena mordförsöken på våra poliser som vi har sett. Vi har sett att man har satt bilar i brand och förstört hela stadsdelar. Man förstör både för de andra, laglydiga, människorna som bor i de här stadsdelarna och för alla oss som bor i Sverige.

Nu om någonsin är det väldigt viktigt att kulturministern ser till att verkligen stärka yttrandefriheten, när vi nu ser det här islamistiska hotet mot den.

Därför undrar jag, och jag vill jättegärna ha svar på min fråga: Hur kommer ministern att arbeta för att säkerställa att svensk yttrandefrihet ska råda i hela Sverige utan undantag?

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag bröt mot reglerna, vilket fru talmannen påpekade. Jag blev så engagerad i debatten att jag tappade bort mig. Det vill jag alltså verkligen börja med att be om ursäkt för. Det här är så pass viktiga frågor att jag tappade bort mig lite.

Pontus Andersson pekade än en gång på före detta riksdagsledamöter och tog det som exempel. Det var tio år sedan den ledamoten lämnade det socialdemokratiska partiet och slutade som riksdagsledamot. Jag tycker att vi lämnar det därhän. De exempel som jag tog upp och som Pontus Andersson också hänvisade till i sitt anförande var dock från närtid.

Låt oss gå till den fråga som Pontus Andersson hade vad gäller skolor. Jag vill förtydliga att vi socialdemokrater länge har velat reglera de religiösa friskolorna. Nyligen har regeringen remitterat ett förslag om etableringsstopp för konfessionella skolor, och vi vill ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolorna.

Jag vill också svara på det som Pontus Andersson tog upp angående Ibn Rushd. Jag vill vara väldig tydlig med att regeringen inte ska ha synpunkter på beslut som en enskild kommun fattar inom sitt kompetensområde. Jag har också noterat att det beslut som socialnämnden i Göteborg har fattat om att neka Ibn Rushd bidrag har överklagats av Ibn Rushd till förvaltningsrätten. Jag välkomnar att frågan prövas i domstol. Det är precis så det ska gå till enligt den demokratiska ordningen.

Jonas Andersson ställde en fråga om vad jag ska göra för att komma till rätta med eventuella hot mot yttrandefriheten med hänvisning till de kravaller som inträffade under påskhelgen. Jag vill än en gång betona att det våld och det upplopp som följde under den helgen var fullständigt oacceptabelt. Det är något som vi absolut inte accepterar.

När det gäller yttrandefriheten och vad vi ska göra för att stärka den vill jag upplysa om att vi har världens starkaste yttrandefrihet. Jag är ju medierättsjurist i grunden. Tryckfrihetsförordningen, som kom redan 1766, gör att vi har världens starkaste yttrandefrihet. Vi har dessutom yttrandefrihetsgrundlagen och regeringsformen. Jag känner mig därför trygg med att vi har en stark yttrandefrihet. Det som hände under påskhelgen handlade inte om yttrandefrihet; det var något helt annat.

All form av extremism, oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad, är ett problem och ska med kraft bekämpas. De krafter som med våld eller fredligt arbetar för att bygga upp ett parallellsamhälle ska motverkas. I Sverige gäller svenska lagar, och där har vi världens starkaste yttrandefrihet.

Fru talman! Jag vill göra en rättelse till kulturministern. Jag har inte sagt att Omar Mustafa satt i riksdagen för Socialdemokraterna, utan han satt i partistyrelsen. Den platsen fick han under tiden då han var ordförande för Islamiska Förbundet. Efter det gick han till Ibn Rushd.

Kulturministern verkade vilja få kopplingarna till att vara något slags konspirationsteorier. I debatten med Jonas Andersson benämnde hon det som konspiratoriska forum. Men de kopplingar som finns står det om i MSB:s rapport Muslimska brödraskapet i Sverige. Det här är en svensk myndighet och inget konspiratoriskt forum. Deras ord bör man ta på allvar.

Jag tror inte att kulturministern och jag kommer så mycket längre än så här. Låt mig ändå göra en liten sammanfattning.

Kulturministern inledde debatten med att konstatera att regeringen är motståndare till all form av extremism. Trots det springer en nuvarande riksdagsledamot på demonstrationer med Hamaskopplingar. En annan invigningstalar hos föreningar som bjudit in salafister.

Kulturministern sa sedan att inte en skattekrona ska gå till antidemokratiska organisationer. Trots det får islamister fortsätta driva skolor i detta nu, och föreningar som enligt MSB har kopplingar till Muslimska brödraskapet får fortsatt bidrag.

Jag menar därför att kulturministern inte är trovärdig i dessa frågor.

Fru talman! Tack, Pontus Andersson, för rättelsen inledningsvis!

När det gäller besök på Stockholms moské vill jag än en gång betona att det var ett besök av flera i trossamfund. Det gör man som kulturminister, och det tänker jag fortsätta med. För att förtydliga det hela: Det var inte ett besök hos Muslimska brödraskapet.

Låt mig avslutningsvis också vara tydlig. Statsminister Magdalena Andersson har gett alla statsråd i uppdrag att vända på varje sten för att bekämpa brottsligheten. I min roll som kulturminister innebär det exempelvis att fortsätta arbetet med demokrativillkoren. Inte en krona ska gå till våldsbejakande extremister eller antidemokratiska rörelser. Därför är det viktigt att få rättssäkra och välfungerande demokrativillkor på plats.

Samtidigt behöver jag tydligen poängtera att de absolut flesta svenskar som har muslimsk kulturell bakgrund inte har några problem med att vara muslimer och vara laglydiga svenska medborgare. Det finns ingen motsättning mellan att vara muslim och att vara demokrat, oavsett vad Sverigedemokraterna insinuerar.

Regeringen arbetar för att på olika sätt motverka de strömningar, oavsett om de är religiösa eller politiska, som vill bygga upp parallella samhällen. En politisk islam som vill omstörta samhället har ingen plats i Socialdemokraternas Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.