Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
Jag måste ändå börja med att nämna den historiska dagen i går när Magdalena Andersson erkände att Socialdemokraterna har misslyckats totalt med sin främsta uppgift, att medborgarna i landet ska känna sig trygga. Jag hörde inte heller att hon skyllde på Alliansen, vilket jag säkert kommer att få höra i dag eftersom Morgan Johansson brukar göra det. Det är lite väl långsökt med tanke på att Morgan Johansson har varit justitieminister i åtta år. Det är därför dags att ta ansvar.
Jag ska därefter går över till rapporten från Brottsförebyggande rådet gällande ungdomsrån. Rapporten visar en förfärlig utveckling mellan 2015 och 2019. Då fördubblades antalet anmälda ungdomsrån till närmare 8 000. Därtill måste man lägga att mörkertalet är stort. Det beräknas att 20-50 procent av alla rån inte polisanmäls. De flesta misstänkta rånare är mellan 15 och 17 år.
Många rån är brutala med vålds- och förnedringsinslag. Brottsoffren blir knivhuggna, sparkade när de ligger på marken, urinerade i munnen - hör ni, det är ju inte klokt - tvingade att kyssa rånarens skor eller krypa som en gris eller blir sexuellt ofredade. Ibland filmas förnedringsinslagen och sprids på sociala medier för att förnedra brottsoffret ytterligare.
Rapporten visar att av de cirka 3 200 rånarna som omfattas har 66 procent invandrarbakgrund, och 77 procent av rånoffren har svensk bakgrund.
Motiven är pengar, status, spänning eller en bakomliggande konflikt. Men det finns också en ytterligare vilja att skada, kränka och skrämma rånoffret.
Rånoffren känner stor oro som påverkar dem hela livet. De får svårt att sova, de vågar inte gå ut, vissa vill flytta och många har svårt att klara skolan. Detta kan påverka dem resten av livet.
Ungdomsrånen är strategiska brott som indikerar fortsatt kriminell karriär, och därför är det mycket viktigt att bekämpa dem på ett tidigt stadium.
Vi moderater anser att alla rån med förnedringsinslag ska bedömas som grova och leda till minst fem års fängelse.
Jag ställde en skriftlig fråga till justitieministern i oktober. I sitt svar säger han att syftet med den nu aktuella rapporten är att hjälpa beslutsfattare och lokala brottsförebyggande aktörer att sätta in rätt åtgärder mot rätt personer och på rätt plats.
Min fråga i denna interpellation var vilka åtgärder ministern har vidtagit eller avser att vidta för att sätta in rätt åtgärder.
Vad jag kunde utläsa från svaret har ingen åtgärd vidtagits gällande ungdomsrånen efter att rapporten presenterades.
Jag frågade också om justitieministern är beredd att verka för att alla rån med förnedringsinslag ska straffas med minst fem års fängelse. Svaret var nej, för det finns redan utrymme. Men det var inte det som jag frågade, utan jag frågade om de ska betraktas som grova brott.
Min fråga till Johansson i dag är: Varför vill han egentligen förminska dessa rån? Han säger ju ofta att de har minskat. Det kanske de har gjort med tanke på att vi har haft en pandemi så att folk knappt har kunnat röra sig ute på stan under två år. Men faktum kvarstår att dessa rån har ökat väldigt mycket sedan 2015. Och jag tycker att det är att förminska med den inställningen. Varför har han inte vidtagit några åtgärder sedan rapporten presenterades?