Interpellationssvar - Stärkt rätt till assistans - 2022-04-26

Fru talman! Pia Steensland har frågat mig om jag anser att det är rimligt att grundläggande behov såsom personlig hygien, måltider och av- och påklädning styckas upp i mindre delar utifrån vad som är mycket personligt eller av integritetskänslig karaktär och, om inte, vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att samtliga grundläggande behov ska anses vara assistansgrundande i sin helhet.

LSS och assistansersättning är viktiga insatser för att personer med funktionsnedsättning ska uppnå möjlighet till jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället. Den personliga assistansen och assistansersättningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet. Alla som har rätt till stöd ska få det.

Det är viktigt att vi inte glömmer vad personlig assistans är och vem personlig assistans riktar sig till. Med personlig assistans avses enligt 9 a § LSS personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med andning, personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade, det vill säga så kallade grundläggande behov.

Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till personlig assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

I förarbetena till LSS framgår att regeringen ansåg att personlig assistans skulle vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Det betyder att de behov som ska tillgodoses ska vara av sådan karaktär att de är integritetskänsliga för den enskilde och att det därför är motiverat att den enskilde får bestämma vem som ska utföra assistansen.

Regeringen anser att personlig assistans även i framtiden bör vara ett personligt utformat stöd för personer med stora och varaktiga funktionshinder och att det ska vara förbehållet behov av mycket personlig karaktär.

Regeringen beslutade nyligen om en proposition och en lagrådsremiss med förslag som innebär att rätten till personlig assistans kraftigt stärks, bland annat genom att två nya grundläggande behov införs. Detta är den största reformen inom personlig assistans sedan LSS infördes.

I nuläget finns inga förslag på ytterligare förändringar av de grundläggande behoven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar socialministern för svaret, men jag måste säga att svaret gör mig besviken. Och om jag är besviken kan jag bara föreställa mig hur tungt det måste kännas för de drygt 2 000 människor med omfattande funktionsnedsättning som har förlorat sin rätt till assistans sedan 2016. Det är människor med omfattande funktionsnedsättning som har förlorat sin assistans trots att deras behov inte har förändrats.

Fru talman! För att vara extra tydlig vill jag säga att dagens debatt handlar om att regeringen säger nej till att assistans exempelvis ska ges under ett helt toalettbesök eller för att ta på sig alla kläder. Socialdemokraterna verkar mena att rådande rättspraxis är okej, det vill säga att assistans endast ska ges för de delar av de grundläggande behoven som kan anses vara av mycket privat karaktär.

När det gäller toalettbesök, fru talman, innebär detta i praktiken att det bara är den tid det tar att torka rumpan som räknas. För kläderna är det endast den tid det tar att ta på de kläder som ligger närmast kroppen som räknas - inte hjälp med att ta på en ytterjacka, även om det så skulle vara 20 grader kallt ute.

Fru talman! Jag menar att regeringens ovilja att agera är anmärkningsvärd, delvis eftersom det var S-MP-regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan 2016 som tvingade fram den rådande rättspraxisen. Redan det är skäl för att regeringen borde ha dragit i nödbromsen för länge sedan. Men regeringens ovilja att agera är också anmärkningsvärd eftersom en majoritet här i riksdagen nyligen sa ja till Kristdemokraternas förslag att samtliga hjälpmoment när det gäller alla grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans.

Riksdagens beslut är ett uttryck för folkets vilja, och ändå säger regeringen nej. Jag har väldigt svårt att förstå varför. För mig, och för Kristdemokraterna, handlar det om mänskliga rättigheter. Det handlar om att också människor med omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv med full delaktighet och självbestämmande i sitt eget liv. Assistansen är för många en grundförutsättning för att det ska bli verklighet.

Fru talman! Jag tolkade statsrådets svar som att hon tycker att det är i förarbetena till LSS som det finns stöd för dagens strikta rättspraxis, där de grundläggande behoven styckas upp i små delar.

Jag menar att detta är en felaktig tolkning. I förarbetena står det visserligen att personlig assistans ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Det står också att det bör vara avgörande att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra. Men - och detta är viktigt, fru talman - det står ingenting om att de grundläggande behoven ska delas upp i mindre delar utifrån vad som är av personlig karaktär eller inte. Förarbetena bör därför tolkas som att det är de grundläggande behoven i sig i sin helhet som är av personlig karaktär.

Detta är också en tolkning som Bengt Westerberg har sagt att han står bakom i en intervju i Assistanskoll, och han borde ju veta eftersom han var den socialminister som ansvarade för att ta fram LSS.

Fru talman! Låt oss leka med tanken att socialministerns tolkning är rätt. Varför blev det då först 2016 ett kraftigt genomslag för beslut från Försäkringskassan där de grundläggande behoven delades upp i mindre delar utifrån vad som ansågs vara av mycket privat karaktär? Om det var förarbetenas mening att detta skulle vara den korrekta bedömningen borde väl myndigheternas beslut har präglats av detta förhållningssätt redan när LSS infördes 1994.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vore tacksam om socialministern kunde resonera lite kring detta.

Fru talman! Jag delar verkligen inte Pia Steenslands bild av att regeringen skulle vara ovillig att agera eftersom så många initiativ har tagits, så många insatser har gjorts och så mycket resurser läggs. Så sent som för ett par veckor sedan kom ännu en proposition och lagrådsremiss som kommer att berättiga förmodligen runt 2 000 ytterligare till assistans, vilket är väldigt bra.

Det är missvisande när Pia Steensland beskriver att man inte får assistans till ett helt toalettbesök utan till en liten del eller till att få på sig bara vissa kläder. När man är berättigad till assistans sker förstås ingen uppstyckning, utan då har man givetvis assistans för hela behovet oavsett om det är att klä på sig, äta mat eller något annat.

Pia Steensland frågar hur man bedömer hur omfattande behov den enskilde har. Försäkringskassan har med anledning av ett flertal domar sedan 2009 och framåt och för att öka likvärdigheten över landet kommit att stycka upp. Det är inget politiskt initiativ.

Det var inte heller ett politisk initiativ 2016. Även om Pia Steensland återkommande beskriver ett regleringsbrev som talar om att bryta timutvecklingen har ingen lagändring gjorts och inga intentioner i lagstiftningen ändrats.

Det är alltså fel att beskriva att man skulle få assistans för bara vissa delar av de grundläggande behoven.

Dock fortsätter givetvis dialogen med myndigheten om hur vi ska se till att den som har assistansbehov verkligen får det stöd den har rätt till.

Låt mig också påminna om att regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att ta fram kunskapsstöd till handläggare av assistansersättningen för att bidra till att integritetsintrånget blir så litet som möjligt, och inte minst i denna kammare har vi ju samtalat om hur det går till när man ska beskriva sina behov. Det är viktigt att man har klart för sig vad som ger rätt till assistans, att rätt personer får assistans och att man får rätt assistans, och jag vill verkligen understryka att detta ska göras på ett sätt som inte är mer integritetsinträngande än vad som är absolut nödvändigt.

Fru talman! Visst är det så att de personer med omfattande funktionsnedsättning som har turen att beviljas mer än 20 timmar för de grundläggande behoven får assistans för hela denna tid.

Men i och med att Försäkringskassan gör bedömningen av de grundläggande behoven och då styckar upp i mindre delar utifrån vad som är av personlig karaktär eller inte uppstår en skevhet. Genom denna strikta bedömning kommer människor inte upp i 20 timmars grundläggande behov, och då har de inte chansen att komma in i det statliga assistansersättningssystemet. I praktiken gör den strikta bedömningen att man inte får assistans för grundläggande behov såsom toalettbesök.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag välkomnar verkligen de initiativ som har tagits för att stärka rätten till assistans när det gäller till exempel avsmalnat föräldraansvar, som är något vi har kämpat för under lång tid.

Låt mig dock påpeka att det tyvärr finns brister i detta förslag. Utskottet behandlar nu detta, och Kristdemokraterna ser en risk för dem som behöver assistans för att fungera i samhället och minska sitt utåtagerande beteende. Enligt beskrivningen i lagförslaget ska man ha en frekvens i sitt utåtagerande beteende. Vi menar dock att om man har en god dialog mellan assistansmottagaren och assistansen minskar detta beteende, och vi ser en risk för försämring om man får en ny bedömning utifrån denna formulering och inte längre är berättigad.

Enligt förslaget ska föräldraansvaret för tonåringar vara en timme per dygn. Det kan bli problematiskt för exempelvis de ungdomar som går på ett riksgymnasium och inte bor hemma. Har man behov av assistans dygnet runt är det en timme som saknas, och vad gör man då?

I familjer med barn som har omfattande funktionsnedsättningar är vardagen oerhört tuff. Här kan även det normala föräldraansvaret vara så övermäktigt att man inte orkar med allt runt omkring. Vi skulle därför vilja se någon form av ventil där man kan se över begränsningen av antalet timmar i schablonen för föräldraansvaret.

Socialministern säger ofta att den som har rätt till assistans ska få det. Kristdemokraterna brukar säga att den som har behov av assistans ska få det.

Det är otvetydigt så att 2016 års regleringsbrev innehöll uppdraget att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. Myndigheten måste leva upp till det, och då började man tolka gamla domar från 2009, 2012 och 2015 mycket mer restriktivt än tidigare. Jag menar att myndighetens förändrade agerande är en direkt konsekvens av regleringsbrevet, och då bör regeringen agera för att rätta till den problematik som uppstått.

Fru talman! När det gäller 2016 års regleringsbrev och att regeringen borde agera: Om det som stod i regleringsbrevet om att bryta timutvecklingen eftersom antalet med assistans inte förändrades men antalet timmar hos den enskilde fortsatte att öka inte längre står kvar i regleringsbrevet, vad mer ska då en regering göra? Jag vidhåller att ett regleringsbrev inte kan trumfa lagstiftning; det är lagstiftningen som gäller.

När det gäller grundläggande behov är bedömningen att man ska komma upp i 20 timmar sammantaget i veckan. Har man gjort det handlar det inte om att sedan göra en bedömning av vad som är grundläggande behov, utan personliga behov kan adderas till detta.

Förstår jag rätt att Kristdemokraterna tycker att det ska vara 20 timmar men att hela momenten ska räknas in? Hur många bedömer i så fall Pia Steensland och Kristdemokraterna att det är som har behov av assistans som i dag inte får det? Det skulle vara intressant att få veta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den exakta siffran har jag självklart inte. Men som jag sa förut: Om man har behov av assistans för att klara sin vardag ska man få det.

Enligt en rapport från Försäkringskassan har borttagandet av tvåårsomprövningarna lett till att vissa assistansmottagare har kvar sin ersättning trots att de med största sannolikhet inte hade haft rätt till assistansersättning om de hade ansökt i dag.

Fru talman! Om rättspraxisen har förändrats, så som den gjorde efter regleringsbrevet, måste vi rätta till lagen för att komma tillbaka till grundintentionen i LSS.

Jag vill ändå tacka socialministern för en klargörande debatt, även om det kan vara tunga besked för människor med omfattande funktionsnedsättning. I dag har väljarna inför Sveriges riksdag fått ett viktigt besked. Socialdemokraterna är inte villiga att genomföra det viktiga beslut som krävs om att samtliga grundläggande behöv måste vara assistansgrundande i sin helhet.

Människors liv och familjer trasas sönder i dag när de inte får den assistans som de behöver för att klara det mest nödvändiga i sin vardag. Att regeringen då står passiv och inte genomför den ändring som nu också är riksdagens vilja är ovärdigt.

Socialdemokraternas slogan är: Ett bättre Sverige för alla. Jag tycker att det klingar falskt. Det verkar som att Socialdemokraternas definition av alla inte fullt ut omfattar människor med omfattande funktionsnedsättning. Jag beklagar det.

Att Socialdemokraterna säger nej till att göra lagändringen är ett tydligt tecken på att det krävs en ny regering med ett starkt kristdemokratiskt inflytande.

Fru talman! Vi har de senaste åren vidtagit stora förändringar av den personliga assistansen för att ge fler rätt till den assistans som de har behov av. Det handlar om andning och sondmatning. Det handlar om både den översyn som är gjord och den som kommer att göras med ett eventuellt statligt huvudmannaskap. Det handlar också om de omfattande reformer som kommer att öka antalet assistansberättigade med säkert 2 000 personer till en kostnad av över 4 miljarder kronor.

Det är anmärkningsvärt att Pia Steensland påstår att det skulle handla om ointresse och oengagemang, eller vilket ord hon nu använder. Jag konstaterar i varje fall att Kristdemokraterna åtminstone i opposition har ett högt tonläge. År 2009 var det nämligen Kristdemokraterna som satt på Socialdepartementet. Då fanns det inget intresse av att motverka de domar som började att utveckla en ny rättspraxis. Vi kommer att fortsätta att se till att slå vakt om både den generella välfärden och assistansen så att den som har rätt till assistans också ska få det.

Pia Steensland beskriver att man ska ha assistans för hela de grundläggande behoven, eller att de grundläggande behoven ska grundas i hela momentet. Vi kan diskutera 20 timmar i veckan. Det görs förstås till och från. Men det är ändå så att den som har grundläggande behov till en omfattning av 20 timmar i veckan inte får assistans i minuter eller i sönderstyckande delar utan får assistans utifrån de behov som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är väldigt förvånad om Kristdemokraternas budskap är att alla som kommer upp i 20 timmar under en vecka - och då får man lägga ihop hela momenten som är grundläggande behov - hela den målgruppen, har assistans. Då tycker jag att Kristdemokraterna ska återkomma och göra en bedömning av hur många det skulle kunna handla och så tar vi en ny diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.