Arbetsplenum - Utlandsspioneri - 2022-04-06

Fru talman! I detta betänkande, KU16, behandlas regeringens förslag om att införa brottet utlandsspioneri.

Fria, självständiga och oberoende medier utgör ett fundament i bygget av en robust demokrati. I Sverige har vi en lång tradition av tryck- och yttrandefrihet, och vårt medielandskap innehåller en stor mångfald av tv och radiokanaler och tidningar. Detta ska vi värna och vara stolta över.

I vår närhet ser vi nu skrämmande exempel på hur statskontrollerade medier i Ryssland försvårar för människorna där att få en sann bild av vad deras armé gör just nu i Ukraina. Lyckligtvis finns det fortfarande modiga journalister och aktivister som trots hot och hat och med risk för sina egna liv försöker tränga igenom den statliga propagandan.

Tyvärr försämras journalisters villkor för att göra sitt jobb alltmer runt om i världen. Detta är en väldigt oroande utveckling. Förra årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser visade att antalet länder där pressfriheten anses vara bra aldrig har varit så lågt som nu.

I det ljuset bör man också se en stor del av Vänsterpartiets kritik mot regeringens förslag. Vi anser att förslaget bör avslås i sin helhet. Regeringens förslag innebär att nya tryck- och yttrandefrihetsbrott införs och att både meddelarfriheten och anskaffarfriheten inskränks.

Fru talman! För det första bör man alltid vara försiktig med att införa nykriminaliseringar, särskilt när det som i detta fall gäller ändringar i våra grundlagar. Om man ändå ska genomföra ändringar ska de vara väl underbyggda och ha analyserats noga utifrån principerna om nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Vänsterpartiet anser att den utredning som regeringens förslag bygger på inte har visat på något behov av att införa dessa nya brott. Redan i dag kan man givetvis bli åtalad för brott om man skadar rikets säkerhet.

För det andra, fru talman, konstateras det i utredningen att antalet fall som rör röjande av känsliga uppgifter inom berörda internationella samarbeten inte förefaller vara så stort men att kriminalisering ändå får anses vara befogad eftersom det är så allvarligt och straffvärt. Detta blir ett väldigt konstigt cirkelresonemang. Om problemet med denna brottslighet inte är stort är det svårt att se behovet av en nykriminalisering.

För det tredje, fru talman, är vi oroade över vilka konsekvenser det kommer att få om regeringens förslag om de nya tryck- och yttrandefrihetsbrotten införs. En rad remissinstanser och en enad mediebransch har riktat en massiv kritik. Exempelvis ser Journalistförbundet en stor risk för att lagförslaget kraftigt kommer att begränsa möjligheterna att rapportera om Sveriges agerande utomlands. Publicistklubben skriver att en begränsning av meddelarfriheten riskerar att få en starkt återhållande effekt på personer som deltar i eller på annat sätt får insyn i internationella insatser; de kommer inte längre att lämna uppgifter. Detta riskerar i förlängningen att leda till att uppgifter som borde bli kända riskerar att förbli hemliga. Även Myndigheten för press, radio och tv lämnar liknande synpunkter i sitt remissvar.

Detta riskerar med andra ord att skapa en betydande självcensur hos medier och personer, som kanske inte längre kommer att våga slå larm om missförhållanden. Eller som Tidningsutgivarna påtalar: Förslaget kan få en återhållande effekt för den allmänna yttrandefriheten och medborgarnas benägenhet att våga påtala oegentligheter. Det är, fru talman, ett minst sagt både tydligt och oroande remissvar - särskilt i den tid vi nu lever i, när vi ser hur blockering och censur på ett effektivt sätt används för att strypa människors tillgång till information.

En annan del i regeringens förslag innebär en ökad möjlighet att använda hemliga tvångsmedel, till exempel hemlig avlyssning, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning. Förutom det djupt problematiska att detta kan riskera att röja källskyddet har Integritetsskyddsmyndigheten allvarlig kritik mot detta förslag. De anser att utredningens proportionalitetsanalys när det gäller användning av hemliga tvångsmedel inte uppfyller de krav på en sådan analys som ställs i regeringsformen.

Extra anmärkningsvärt är kanske, fru talman, att vår nuvarande kulturminister Jeanette Gustafsdotter deltog som expert i just denna utredning. I sitt yttrande skriver nuvarande kulturministern så här:

"Ingen torde heller anse att massmedierna ska tiga om sådana samarbeten som det här är frågan om, inte heller att deras information och nyhetsförmedling ska begränsas till någon sorts kommunikéartad journalistik som inskränker sig till referat och återgivande av officiellt meddelad information från Försvarsmakten eller andra myndigheter. [- - -] Risken är dock uppenbar att ett upptagande av de aktuella brotten i brottskatalogen får just den hämmande medieeffekt som utredningen tar avstånd från. Mot den bakgrunden kan jag inte ställa mig bakom utredningens förslag i denna del."

Fru talman! Det hade varit minst sagt intressant att höra kulturministern försvara detta förslag, som hon så uttryckligen kritiserat tidigare. Men det var ju innan hon satt i regeringen, såklart.

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag är dåligt underbyggt och innebär oacceptabla inskränkningar i våra grundlagar. Förslaget riskerar att ge utländska stater en stor möjlighet att påverka vad som får och kan skrivas i Sverige. Detta är inte bara skadligt för Sverige utan också för vår demokrati långsiktigt och helt oproportionerligt, enligt Vänsterpartiet.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Liberalerna har i sin följdmotion yrkat avslag till propositionen. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Varför är förslagen till ändringar i grundlagar och andra lagar problematiska? Det är ett uppenbart samhällsintresse att det ska finnas en ändamålsenlig straffrättslig reglering av spioneriliknande handlingar. Lika uppenbart är att regleringen på detta område får konsekvenser för tryck, yttrande- och informationsfriheten och därmed för enskilda medborgares möjligheter att i enlighet med tryckfrihetsförordningens portalparagraf uttrycka tankar och lämna uppgifter och på så sätt bidra till en fri och allsidig upplysning, liksom för journalisters möjligheter att bedriva en effektiv och oberoende rapportering.

Vi ser i dessa dagar vikten av fria medier liksom vikten av rapportering. Journalister tar stora personliga risker för att kunna fullfölja sina viktiga uppdrag. Om några veckor firar vi pressfrihetens dag. Det är en otroligt viktig dag att uppmärksamma i dessa tider.

Fru talman! Eftersom en utökad kriminalisering riskerar att få negativa konsekvenser för yttrande- och informationsfriheten har frågan om utlandsspioneri utretts flera gånger. Förslagen från Utredningen om förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet, SOU 2012:95, ledde i denna del inte till lagstiftning. Utlandsspioneriutredningen, SOU 2017:70, som därefter tillsattes, har även den mött kritik för att lagen riskerar att kriminalisera journalistiska granskningar av bland annat missförhållanden i internationella insatser.

Den föreslagna lagen om utlandsspioneri syftar till att motverka att känsliga uppgifter om Sveriges internationella samarbeten sprids. Bestämmelsen om spioneri utvidgas från att "gå främmande makt till handa" till att "gå en främmande makt eller motsvarande till handa", där den obehöriga hanteringen är ägnad att "medföra allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation". Till exempel kan detta vara aktuellt i samband med freds- och säkerhetsbevarande insatser.

Liberalerna menar att det kan behövas ny lagstiftning för att komma åt eventuella aktörer som utnyttjar den svenska yttrande- och informationsfriheten för att spionera på landets samarbetspartner eller gå väpnade icke-statliga sammanslutningar till handa. Spioner ska inte heller kunna gå fria från straff genom att agera under journalistisk täckmantel.

Men det som är hemligt inom Försvarsmakten är redan hemligt och straffbart att röja.

Ett argument för lagförslaget är att andra länder måste kunna ha förtroende för Sverige, och däri ligger också att hemliga uppgifter inte riskerar att spridas. Det har hävdats att den gällande regleringen kan göra det svårt att döma någon för spioneri som röjt hemliga uppgifter som visserligen inte skadat Sveriges säkerhet men däremot skadat relationer till länder som Sverige samarbetar med i en internationell insats. Det är dock mycket oklart i vilken mån denna problembeskrivning har full täckning i form av problem som verkligen inträffat eller riskerar att inträffa.

Propositionens beskrivning är i denna del inte tillräckligt konkret. Detta argument behöver dessutom sättas i relation till lagförslagets effekter för den fria opinionsbildningen och den journalistiska friheten.

Att journalister rapporterar om eller avslöjar missförhållanden eller övergrepp inom internationella insatser skulle tydligt kunna skapa irritation hos vissa länder som Sverige samarbetar med och kanske i vissa fall även skada Sveriges relationer till dessa länder. Men det fria ordet kan inte vara underordnat sådana statspolitiska hänsyn.

Regeringen försöker hantera detta dilemma genom att lagförslaget innehåller ett undantag från straffansvar om gärningen med hänsyn till syftet är försvarlig. Ändringarna ska medföra att journalister ska kunna slå larm om missförhållanden utan att begå brott.

Problemet är att begreppet "försvarligt" har sådana tolkningsmöjligheter att det sannolikt kommer att begränsa både reportrar och ansvariga utgivare när det gäller rapporteringen. Det kan bli enklare att avstå i de fall som är svåra att avgöra, särskilt för medieredaktioner som inte har obegränsade resurser.

Eftersom det i första hand är regeringen som ansvarar för utrikespolitiken blir det också regeringen som ytterst avgör vilken rapportering som kan medföra allvarligt men för Sveriges internationella relationer.

Fru talman! Sammanfattningsvis vore det rimligt med en beredning som bättre tillgodoser den intresseavvägning som jag här har beskrivit. Det behövs förstärkta garantier för yttrande- och informationsfriheten. Regeringens lagförslag har inte den tydlighet och förutsägbarhet som är nödvändig för att inte enskilda av försiktighetsskäl ska avhålla sig från att utöva sin grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet. Därför bör riksdagen avslå propositionen.

Fru talman! För mig är utlandsspioneri ett av de värsta brott man kan göra sig skyldig till. Det är att förråda inte bara sitt land och det samhälle vi bygger gemensamt utan även sin familj och sina vänner. Det handlar om att riskera att åstadkomma stor skada på det man själv och andra i ens närhet håller kärast.

Förslagen i den proposition som nu debatteras innebär att brotten utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri och röjande av hemlig uppgift i internationellt samarbete införs i brottsbalken. Det blir straffbart att under vissa omständigheter röja hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella samarbeten och som kan skada landet.

Förslagen innebär att utlandsspioneri samt de former av obehörig befattning med hemlig uppgift, och vårdslöshet med hemlig uppgift, som har sin grund i utlandsspioneri kriminaliseras även som tryck- och yttrandefrihetsbrott.

I mitt fackliga ombudsmannahjärta tummar man inte lättvindigt på meddelarfriheten, men här är det befogat. Det handlar om vår gemensamma säkerhet.

Fru talman! Det rör sig alltså om grova brott som kan skada rikets säkerhet och oss alla och som därför är angelägna att agera med kraft emot.

Det kan vara svårt att greppa vad dessa lagändringar innebär rent praktiskt, och därför ska jag ge två relativt konkreta exempel.

För det första innebär förslaget att straffansvaret för spioneri utvidgas så att spionerihandlingen ska kunna avse en uppgift vars avslöjande för främmande makt eller motsvarande kan medföra skada för Sveriges säkerhet.

Skälet bakom detta förslag är att en terroristgrupp eller en annan kriminell organisation i vissa fall kan ha samma maktställning inom ett geografiskt område som exempelvis en stat. Ett exempel på det är den makt som Daish hade inom sitt så kallade kalifat.

En person som anskaffar uppgifter som är känsliga med hänsyn till rikets säkerhet i syfte att vidarebefordra dessa till exempelvis en terroristorganisation med statsliknande kontroll över ett geografiskt område kan inte straffas med stöd av dagens spioneribestämmelser.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Därför går vi fram med detta förslag för att stärka skyddet mot underrättelseverksamhet som sker för att gynna terroristorganisationer, och därför menar vi att straffansvaret måste utvidgas.

Fru talman! För det andra handlar det om behovet av att skydda Sveriges internationella samarbeten. Exempel på dessa är olika freds- och säkerhetsfrämjande insatser som Sverige deltar i inom ramen för till exempel FN, EU, Nato och OSSE. Inom sådana internationella samarbeten förekommer självklart känsliga uppgifter som bör behandlas som hemliga i verksamheten. Freds- och säkerhetsbevarande samarbeten bygger i hög grad på förtroende och på att känsliga uppgifter kan skyddas av de samverkande länderna.

Det finns i dag ett visst straffrättsligt skydd för uppgifter som förekommer i internationella samarbeten, men det är otillräckligt.

För att befintliga bestämmelser ska vara tillämpliga krävs att den obehöriga hanteringen kan medföra men för Sverige och Sveriges säkerhet. Detta krav är sällan uppfyllt när det gäller uppgifter som hanteras inom ramen för internationella samarbeten, där de primära konsekvenserna av en obehörig hantering främst skadar Sveriges relationer till andra länder och organisationer.

Straffansvaret är sällan aktuellt i dag då menrekvisitet är av betydelse för spioneribrottet. Om uppgiften inte uppfyller kravet på men i bestämmelsen om spioneri kan inte heller straffansvar för obehörig befattning med hemlig uppgift eller vårdslöshet med hemlig uppgift komma i fråga.

Det finns helt enkelt i dag brister i det straffrättsliga skyddet för känsliga uppgifter som förekommer inom ramen för internationella samarbeten där Sverige deltar.

I värsta fall kan handlingen helt falla utanför det straffbara området och i bästa fall enbart bestraffas som brott mot tystnadsplikt - detta för ett förfarande som kan innebära beaktansvärd skada för samarbeten och därigenom för Sveriges utrikesrelationer.

Detta kan i längden skada Sveriges säkerhet eftersom vi är beroende av säkerheten i andra länder och av ett internationellt samarbete som är framgångsrikt och effektivt.

Sverige är också beroende av goda och förtroendefulla relationer med andra länder för att få del av information som kan ha betydelse för vår säkerhet och för att få möjlighet att fullt ut delta i olika samarbeten.

Det straffrättsliga skyddet i Sverige är svagare än i andra länder med en gemensam rättstradition och med vilka Sverige har ett nära samarbete.

Det finns således starka skäl för en kriminalisering av spioneriliknande gärningar som riktar sig mot uppgifter som rör känsliga förhållanden av betydelse för Sveriges utrikesrelationer.

Fru talman! Det vi behandlar här i dag är förslag som kan te sig abstrakta men som kan ha stor praktisk betydelse för skyddet av Sverige och Sveriges säkerhet på både kort och lång sikt och i både det stora och det lilla.

Jag vill därför avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Alexander Ojanne pratar mest om behovet av att skydda de internationella samarbetena. Det verkar som att det är det viktigaste, mer viktigt än att avslöja eventuella missförhållanden.

I Kongo 2003 blev svenska FN-soldater vittnen till hur franska soldater torterade kongoleser. I Centralafrikanska republiken blev soldater vittnen till hur FN-styrkan där utsatte barn för sexuella övergrepp.

Den svenske diplomaten Anders Kompass visade stort mod när han avslöjade de allvarliga missförhållandena i Centralafrikanska republiken.

Anser Socialdemokraterna att Anders Kompass borde ha straffats? Skulle han inte ha visat mod och avslöjat missförhållandena? Med denna förändring är det nämligen stor risk att Anders Kompass eller andra som går i hans spår kommer att straffas för att de vill minska människors lidande.

Uppenbarligen är Socialdemokraternas största vilja att stärka de goda samarbetena med andra länder, oavsett följderna.

Fru talman! Det finns en ventil i propositionen, och det vet ledamoten mycket väl. En gärning ska inte utgöra brott om den med hänsyn till syfte och övriga omständigheter är försvarlig. Det gäller just sådana tillfällen som du nämner.

Vi tror att förändringarna i propositionen är mycket viktiga för att säkerställa både framtida internationella samarbeten och Sveriges säkerhet.

Fru talman! Vem ska bedöma vad som är försvarligt eller ej? Det får vi väl se.

Trots den ventil ledamoten hänvisar till har en samlad mediekår sagt att detta kommer att få allvarliga följder. Det kommer att inskränka människors vilja att påtala missförhållanden de fått kännedom om, och det kommer att leda till att ansvariga utgivare kanske inte vågar publicera sådant de känner till. Det kommer att inskränka våra grundlagar väldigt mycket.

Utlandsspioneri

Det är intressant att Socialdemokraterna inte verkar fästa särskilt stor vikt vid det längre utan hellre vill värna de internationella samarbetena. Det är bra att en samlad mediekår får kännedom om det.

Fru talman! Vi gör inte den bedömningen. En gärning ska som sagt inte utgöra brott om den med hänsyn till syfte och övriga omständigheter är försvarlig. Jag tycker att propositionen är mycket tydlig här.

I dagens förändrade säkerhetspolitiska läge är det av största vikt att de internationella samarbetena kan fortlöpa smärtfritt, effektivt och framgångsrikt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Ökade möjligheter till grundläggande behörighet för elever på gymnasieskolans yrkesprogram