Arbetsplenum - Mänskliga rättigheter ur ett tematiskt perspektiv - 2022-03-31

Mänskliga rättigheter ur ett tematiskt perspektiv

Herr talman! När jag satte mig för att skriva detta anförande hade jag precis landat på Landvetters flygplats efter en resa till FN i New York. Resan i sig hade fokus på kvinnokommissionen, och jag fick möjlighet att lära mig om FN-systemet på ett väldigt handfast sätt. Ukraina blev alldeles självklart en naturlig del i alla möten vi deltog i, men gång på gång fick vi också höra om de "bortglömda" konflikterna och om hur det pågår en ständig dragkamp om de mänskliga rättigheterna i FN-arbetet.

Med resan färskt i minnet och ett Word-dokument framför mig bestämde jag mig för att sätta mig ned och mer noggrant läsa FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det är ett väldigt fint och imponerande dokument som varit vägledande för världen sedan tiden efter andra världskriget. FN:s generalförsamling antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna den 10 december 1948. Det fanns då en väldigt stark vilja att på internationell nivå skapa en gemensam överenskommelse om universella och odelbara rättigheter, så att liknande övergrepp aldrig skulle ske igen.

I dag beskrivs det som att det sker en dragkamp mellan länder som vill och länder som inte vill satsa på mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna är utsatta i FN-arbetet - det är ett citat jag tog med mig från resan och någonting jag tror att vi behöver bli mer medvetna om. Det multilaterala systemet är otroligt viktigt, och det är tydligt att det behövs reformer.

I dag debatterar vi mänskliga rättigheter ur ett tematiskt perspektiv här i Sveriges riksdag. Det är en debatt som är nödvändigt återkommande i denna kammare men som det råder bred samsyn om här hemma, vilket gör mig glad och otroligt stolt. Sverige är en fanbärare för mänskliga rättigheter i världen, och det finns många länder som ser upp till Sverige på just det här området. Sverige håller mänskliga rättigheter högt, och den breda samsynen ger oss tyngd i internationella sammanhang.

Men brott mot mänskligheten är svåra att bevisa, och det är sällan som straff utdöms. Moderaterna anser därför att Sverige i sina internationella relationer ska verka för att länder och individer som utsätter sin befolkning för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott ställs till svars för sina handlingar. Den tyngd som Sverige har i frågorna bör på ett tydligt sätt genomsyra våra internationella relationer.

Vi har nu under en tid sett en ökande polarisering i fundamentala MR-frågor, och det inte bara bland FN:s medlemsländer utan även här hemma i EU. Efter Rysslands invasion av Ukraina och diktatorn Putins flagranta brott mot folkrätten har vi sett en helt ny enighet. Världen och Europa har kommit samman för att möta hotet och med en stark röst säga nej. Låt oss inte glömma, och låt oss bära vidare denna enighet även i andra frågor, i andra konflikter och runt andra mötesbord!

Moderaterna anser att Sverige aktivt bör arbeta för att begränsa och stoppa människorättskränkningar och använda sig av de internationella organisationer där Sverige är medlem men också verka för att de allvarligaste brotten mot mänskligheten faktiskt förs fram för avgörande i Internationella brottmålsdomstolen. Vi anser även att sanktioner mot människorättsbrott, så kallade Magnitskijsanktioner, bör utvidgas till att även omfatta korruption.

Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till Moderaternas reservation 5.

Mänskliga rättigheter slår fast att alla människor, oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria med lika värde och samma rättigheter. Grundprincipen för mänskliga rättigheter är att makten aldrig får bli godtycklig och att individer har rätt och möjlighet att göra sina rättigheter gällande.

Vi lever i en osäker tid då demokrati och mänskliga rättigheter är på tillbakagång. Majoriteten av världens befolkning lever i dag under auktoritära styren, inte i demokratier. Vi ser hur kriser utnyttjas för att strama åt och kränka rättigheter och hur godtycklighet och makt hotar viktiga principer. Detta är något som vi sett inte minst i Ryssland under väldigt lång tid - särskilt tydligt just nu - men också under coronapandemin.

Herr talman! På många håll i världen är fria medier under hårt tryck. Fängslade journalister, nedstängningar av tidningar och blockerande av hemsidor tillhör vanligheterna i auktoritära regimer. Sverige har en viktig uppgift att stödja fria medier i det internationella samarbetet och verka för att journalister kan verka fritt utan hot om våld eller fängslande.

Sverige är en fanbärare för demokrati och för mänskliga rättigheter, och jag tror att det är lätt att fastna i att tro att alla tänker som vi. Men att vi är enade i denna kammare betyder inte att vi är i majoritet i världen med våra ståndpunkter. Sverige må vara ett mindre land i sammanhanget, men vi har något väldigt stort på agendan. Vi måste ständigt vara vaksamma på var mänskliga rättigheter ifrågasätts eller inskränks, och vi måste ständigt vara villiga att stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i alla sammanhang, även där det blir obekvämt.

Herr talman! Det pågår en dragkamp om mänskliga rättigheter i världen. Tidigare nämnde jag att den här debatten är nödvändigt återkommande trots att vi är eniga i denna kammare. Men det kanske snarare är så att den här debatten är nödvändigt återkommande på grund av att vi är eniga, för det vi gör och det vi säger hemma i Sverige gör skillnad. Det spelar roll. Gränser testas ständigt, och minoriteter är i de allra flesta kriser de som tar den första och den största smällen. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, och SRHR är livsnödvändigt. Från Sveriges håll ska vi vara övertydliga i att konstatera detta.

Segern är inte vunnen, och vi har en lång väg att gå. Men låt oss aldrig backa för de krafter som hotar, och låt oss gemensamt vinna dragkampen om mänskliga rättigheter!

Herr talman! Putins brutala och fullständigt ofattbara anfallskrig mot Ukraina gör det lite extra aktuellt att lyfta upp frågor om mänskliga rättigheter i utrikespolitiken.

Vi ser nu hur den ryska strategin, efter att Putin insett att han inte så snabbt kunde erövra Ukraina, präglas av att systematiskt vålla maximal skada och sätta skräck i Ukrainas befolkning. Man försöker helt enkelt framtvinga underkastelse.

Som vi alla vet lider våra ukrainska systrar och bröder just nu till följd av en fullkomligt hänsynslös beskjutning utförd av i många fall dittvingade ryska värnpliktiga eller av legosoldater. I de ryskockuperade delarna av Ukraina ser vi vidare hur de ryska förbrytarna utsätter civila för våldtäkter och andra övergrepp samt hur vissa tvångsdeporteras till Ryssland. Skräckhistorierna från detta krig tar aldrig slut. Det är inte konstigt att över 3 ½ miljon ukrainare nu har flytt från landet.

Herr talman! Detta sätter fingret på något helt annat som skedde i Ukraina för ganska länge sedan. Under perioden 1928-1931 exproprierade nämligen den sovjetiska regimen över 350 000 jordbruk i den dåvarande ukrainska delrepubliken i Sovjet. Under 1932-1933 konfiskerade Sovjetregimen all säd och allt annat ätbart i Ukraina samtidigt som man blockerade vägarna från flera regioner. Allt detta ledde till en utstuderad massvält för Ukrainas befolkning, och för att förhindra att befolkningen på landsbygden skulle få sympatier i det läget drev regimen dessutom en omfattande propagandakampanj mot vad de kallade för tjuvaktiga storbönder.

När man har tittat på överdödligheten i Ukraina 1933 har man, trots försök att mörka siffrorna, i efterhand kunnat anta att över 3 miljoner människor dog som en direkt konsekvens av den sovjetiska regimens svältpolitik. Den framtvingade svälten i Ukraina 1932-1933 kallas Holodomor, och det är hög tid att vi erkänner det som det folkmord det faktiskt var.

Herr talman! För att återgå till nutid finns det andra viktiga frågor som berör Ukraina under dagens debatt kopplat till de omständigheter som råder i regionen. Jag tänker närmare bestämt på Ukrainas nordliga grannland Belarus.

Sedan 1994 har Belarus som bekant styrts av den hårdföre och impopuläre diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Regimen i Belarus är i högsta grad engagerad och aktiv i det pågående anfallskriget mot Ukraina och bör därför betraktas som de förövare de är. Regimens omfattande propaganda och desinformation till trots ogillar dock folket i Belarus sin regim. Befolkningen är också, till skillnad från den ryska befolkningen, i allmänhet motståndare till aggressionen mot Ukraina.

Herr talman! Trots vetskapen om att Belarus folk önskar allt annat än att styras av en diktator och absolut inte vill vara en del av invasionen mot Ukraina är det diktatorns utsända som får agera företrädare för Sveriges belarusier. Vid officiella inbjudningar från UD är det nämligen Lukasjenkos man som får inbjudan i stället för representanten för den belarusiska folkambassaden, som till skillnad från diktatorns man representerar den demokratiska oppositionen i Belarus.

Belarus märker dessutom ut sig genom att där finns en förhållandevis organiserad demokratisk opposition som har utsett sina egna diplomatiska beskickningar, vilket är det som kallas för folkambassader. Trots att den demokratiska oppositionen borde ha stöd och sympati från den svenska regeringen saknar dessa folkambassader möjlighet att verka som legitima representanter för sitt folk, och de kan därmed inte agera fullt ut utifrån folkets intressen.

Enligt Wienkonventionen sker upprättandet av diplomatiska relationer mellan stater genom ömsesidigt samtycke, och det är den sändande staten som utser sina diplomater. Om ett land väljer att de facto betrakta ett styre i ett annat land som illegitimt öppnar det dock för att kunna betrakta en annan regering som legitim. Detta har vi sett på flera håll, bland annat i Europa. Utrikesminister Ann Linde har uttalat att Lukasjenkos styre är illegitimt. Han är en illegitimt vald president, och därmed bör saken vara utagerad, om man så hade önskat från regeringens sida. Men icke.

Det finns flera exempel i andra länder, exempelvis Storbritannien och Portugal, där man har erkänt oppositionella demokrater som legitima företrädare för sitt folk. Sådana folkambassader har till och med kunnat överta byggnader som tillhör landets ambassad. Vidare har man kunnat bistå i det viktiga arbetet med diplomati genom att utfärda diplomatiska id-kort. Detta är något som Sverige bör ta efter.

Herr talman! Mot bakgrund av kriget i Ukraina är det extra viktigt att Sverige visar att vi står på den goda sidan samtidigt som vi stöder folket och understöder demokrati. Vi måste sätta press på de skurkar som utgör Belarus regim samtidigt som vi följer Storbritanniens och andra länders exempel genom att göra det möjligt att understödja folkambassader. Detta gäller inte bara i Belarus, utan det finns andra exempel, som Venezuela, som har liknande förutsättningar. Att stå på demokraternas sida borde inte vara särskilt svårt för en regering som påstår sig bedriva en demokratioffensiv i utrikespolitiken.

Herr talman! I denna debatt måste vi naturligtvis lyfta upp ett annat område som regeringen åtminstone säger sig prioritera, nämligen kvinnors situation runt om i världen. Ett särskilt fokus bör nämligen ligga på att bekämpa alla former av kvinnoförtryck som sorgligt nog präglar vardagen i en lång rad länder.

Sverige måste i sin utrikespolitik ta tydligt avstånd från inte minst statssanktionerat förtryck och kanske i synnerhet förtrycket i islamistiska diktaturer, som präglas av dessa värderingar.

Miljontals kvinnor runt om i världen utsätts dagligen för en förtryckande och våldsam hederskultur, vilket kraftigt begränsar deras möjligheter i vardagen. Det finns exempel där kvinnor har fått syra kastat i sitt ansikte och där de inte får gå ut eller resa som vanligt. I dessa dagar har vi sett exempel i Iran där kvinnor har demonstrerat för något så enkelt som att få delta på en arena eller stadion och heja på sitt nationella lag. Men det har de inte tillåtits göra, utan i stället har de mötts av brutala poliser och tårgas.

Det finns en lång rad andra frågor som jag skulle vilja lyfta upp och som är värda att tänka på, inte minst kristnas situation runt om i världen. Vi bör också särskilt lyfta upp utsatta minoriteter, men tiden är begränsad. Av denna anledning, herr talman, avslutar jag med att yrka bifall till reservation 2, även om jag naturligtvis står bakom övriga reservationer från SD i betänkandet.

Herr talman! Främjande och försvar av mänskliga rättigheter är en hjärtefråga och en kärnuppgift för både Centerpartiet och den världsomspännande liberala rörelse som vi tillhör. Detta är något som genomsyrar vår politik och också hur vi ser på varför vi över huvud taget finns till och varför vi måste fortsätta att bygga på den liberala rörelsen.

De mänskliga rättigheterna, både de medborgerliga och politiska rättigheterna och de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, utgör tillsammans en helhet som måste respekteras för att människor ska kunna utveckla sin potential fullt ut. De mänskliga rättigheterna är universella, odelbara och ömsesidigt förstärkande.

Fru talman! Tyvärr ser vi att vi i dag i världen är långt ifrån att realisera det läget. Vi kan inte säga att vi är i närheten av att realisera en värld där alla människor åtnjuter mänskliga rättigheter fullt ut.

Fru talman! Tvärtom ser vi en väldigt oroväckande trend globalt. Vi ser att systemkonkurrensen, där auktoritära ledare, diktaturer och auktoritära system försöker utsträcka sin makt över människor och inte bara sin politiska makt utan också sin ekonomiska makt. Det naggar ständigt de mänskliga rättigheterna i kanten. Det innebär också att människor just nu faktiskt hamnar under ett ökande förtryck i stora delar av världen.

Pandemin och dess efterverkningar har på intet sätt underlättat denna situation utan har tvärtom förvärrat den. I pandemins och lockdownpolitikens spår har de repressiva systemen stärkt sin kontroll och sitt kvävande förtryck över människor. Särskilt kvinnor och flickor har hållits hemma och stängts ute från arbetsmarknaden och från utbildning. Demokrati- och människorättskämpar har sett förtrycket mot dem själva och deras verksamhet hårdna i pandemins kölvatten. Det innebär tyvärr, fru talman, att vi också är i ett läge där vi ser hur utvecklingen går bakåt.

Jag har tagit upp detta även tidigare år i liknande debatter och inte minst när vi har talat om de verktyg som vi har från Sveriges sida att försöka påverka världen i en hållbar riktning, inte bara ekologiskt utan också socialt och ekonomiskt, och när vi har talat om vikten av det svenska biståndet och utvecklingssamarbetet. Tyvärr kämpar vi i denna tid i motvind. Men det är också när vi kämpar i motvind som vi inser hur viktigt det är med liberala demokratiska krafter i världen. Och med länder som Sverige, precis som kollegan från Moderaterna lyfte fram, har vi faktiskt en ganska bred och stark enighet om vikten av de mänskliga rättigheterna, om vikten av demokrati, frihet och rättsstaten och hur viktig den typen av krafter blir i världen just i vår tid när så mycket går åt fel åt.

Denna globala trend kommer också att kräva att de liberala demokratiska krafterna i världen blir bättre på att enas och bli bättre på att inse vilka motståndare vi har och hur de verkar för att vrida utvecklingen åt fel håll.

Kriget i Ukraina har redan nämnts ett antal gånger i denna debatt. Även om detta anfallskrig till stor del har sitt ursprung i Putinregimens ryska nationalism och i oviljan att acceptera fria grannländer som Ukraina får man ändå säga att detta också blir en del av den globala systemkonkurrens som vi ser mellan de auktoritära och repressiva systemen och mellan de länder och befolkningar som vill leva i frihet, som också vill respektera sina grannars rättigheter och som vill att världen alltmer kopplas samman i fredligt samarbete.

Jag tror att vi gör oss en otjänst om vi tror att detta börjar eller slutar med kriget i Ukraina.

Lika oroväckande är det kinesiska inflytandet, både i utvecklingsländer och i det multilaterala systemet. Det är ingen nyhet för oss i detta utskott vilken draksådd det kinesiska inflytandet är i till exempel Afrika söder om Sahara, där vi ser hur man går in och faktiskt vrider de politiska systemen åt fel håll och hur det kinesiska inflytandet ofta är kopplat till en ökande korruption, till en minskad transparens och till ett urholkat rättssystem - allt det som tillsammans med demokratin och folkinflytandet ska bygga trygga, fredliga och demokratiska stater.

Denna systemkonkurrens är någonting som Sverige måste förhålla sig till, inte bara i utrikespolitiken utan också när vi verkar inom det multilaterala systemet och försöker påverka det. Det är just därför som Centerpartiet har föreslagit att det ska slås fast från riksdagens sida att regeringens fokus bör vara att stärka fokus på de mänskliga rättigheterna i FN och att betona demokratin som en integrerad del av de mänskliga rättigheterna. Men vi måste också kunna använda den softpower vi har - den mjuka kraften och den mjuka makten - i det multilaterala systemet för att se till att de svenska värdena om demokrati och frihet också genomsyrar detta system - att vi aktivt jobbar med utsända och att vi funderar på vilka delar i det multilaterala systemet som just nu drar åt rätt håll och vilka som inte mäktar med det.

Fru talman! Detta är inte ett lätt arbete, men det är en del i att förhålla sig strategiskt och uthålligt till den systemkonflikt som vi lever med, mellan auktoritära och demokratiska system.

Utskottet konstaterar också: "Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är också grundförutsättningar för genomförandet av Agenda 2030."

Det stämmer. Man kan inte bygga ett hållbart samhälle utan demokrati och rättsstatsprinciper. De förutsätter varandra.

Vi ser också att i de stater där demokratin brister, där brister också hållbarhetsarbetet, där brister jämställdhetsarbetet och där brister de mänskliga rättigheterna. När man inte har en fungerande rättsstat som kan garantera detta går utvecklingen alltför ofta bakåt.

Fru talman! Tyvärr är demokratin påtagligt frånvarande i Agenda 2030. Den har sopats bort och vattnats ur just för att mäktiga stater inte vill ha den där. Man vill tala om god förvaltning snarare än folkinflytande.

Vidare gör vi ibland misstaget att bara för att ordet demokrati eller ordet rättsstat finns med tror vi att man menar det som vi menar. Här vet vi att auktoritära stater och auktoritära ledare är oerhört skickliga på att omtolka folkinflytande och att omtolka rättsstatsprinciper och uttryck som en god förvaltning. Detta är också en del av systemkonkurrensen som vi måste klara av att hantera. Och det är någonting som riksdagen faktiskt tog upp i det betänkande som vi hade om Kinas inflytande och Sveriges förhållande till Kina för några år sedan. Glöm inte bort det, mina vänner!

Jag tror att vi tyvärr står inför en mycket lång tid av hård kamp och av ett behov av ett envetet svenskt arbete. Men vi ska inte glömma bort att det är just där som Sverige behövs som mest.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till vår reservation 3 under punkt 1.

Fru talman! Vi debatterar nu de mänskliga rättigheterna, och mina tankar går naturligtvis först till Ukraina där de mänskliga rättigheterna kränks varje dag på grund av Rysslands folkrättsvidriga krig som drabbar civilbefolkningen oerhört hårt.

För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi försvarar FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet, religions- och övertygelsefrihet samt allmänna, fria och hemliga val är nödvändiga beståndsdelar. Lika stor vikt läggs vid sociala framsteg och förbättrade levnadsvillkor, som rätten till arbete, utbildning, bostad, vård, omsorg och kultur.

Tyvärr kan vi konstatera att den demokratiska utvecklingen i världen, som under 1900-talet stadigt gick åt rätt håll, nu har avstannat och snarare går åt fel håll. Det är något som bland annat bekräftas av det oberoende forskningsinstitutet Varieties of Democracy Institute vid Göteborgs universitet.

De mänskliga rättigheterna kränks på en rad områden och i en rad länder. Jag tänker dock fokusera på situationen för kvinnors och hbtq-personers situation utifrån våra motioner om Nord- och Centralamerika, Iran och Centralasien samt Afrikas horn. Det betyder inte att vi inte ser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i andra delar av världen, som exempelvis Kina, Ryssland med flera länder. Men dessa brott har vi motionerat om och debatterat tidigare. Här utgår jag från de motioner som behandlas i detta betänkande.

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Kvinnors underordning och mäns överordning samt de patriarkala strukturer som tillåter det tar sig uttryck på olika sätt i olika länder genom social, ekonomisk och politisk diskriminering. Var tredje kvinna i världen beräknas enligt FN utsättas för allvarligt våld någon gång i livet.

Fru talman! Det borde vara en självklarhet att samtliga länder ratificerar FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Det är kanske inte så förvånande att länder som Iran och Somalia inte har skrivit på, men det är desto mer förvånande att USA inte har ratificerat denna viktiga konvention. Sverige bör i sina kontakter med USA verka för att USA skriver på konventionen om kvinnors rättigheter.

Kvinnors rätt till sina egna kroppar är en central fråga för Vänsterpartiet, och därför står vi upp för aborträtten. Tyvärr ser vi hur denna rätt kränks i en rad länder också i vår närhet. I USA har flera delstater antagit lagar som gör det svårt att över huvud taget få tillgång till rimlig och legal abort. Kvinnor som söker abort utsätts ofta för kränkningar och trakasserier.

Även om det finns positiva signaler i Sydamerika när det gäller abort - till exempel i Mexiko, där abort tidigare var förbjudet men nu har avkriminaliserats - är abort helt förbjudet eller aborträtten inskränkt i många av de centralamerikanska länderna. I El Salvador är abort inte ens tillåtet vid fara för moderns liv, och en kvinna kan dömas till upp till 50 års fängelse för abort. I Nicaragua bidrar det totala abortförbudet till hög mödradödlighet. Kvinnorörelsen i Latinamerika spelar en viktig roll i arbetet för att stödja kvinnor och öka jämställdheten, och därför bör Sverige öka stödet till Latinamerikas kvinnorörelser.

Fru talman! Kvinnor är särskilt utsatta i Iran och Centralasien. Mäns våld mot kvinnor är utbrett i regionen, och straffrättsliga åtgärder är näst intill obefintliga. Kvinnor i Iran är helt underställda mannen. I landet är det också kriminellt att ha sex utanför äktenskapet, och kvinnor som har blivit våldtagna riskerar därför att bli hårt straffade. Det finns inte heller något förbud mot mäns våld mot kvinnor i hemmet. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att stödja lokala kvinnorättsorganisationer i Iran. Sverige måste också i alla sina kontakter med Iran samt i EU och FN uppmärksamma kvinnors situation i landet.

Konstitutioner, författningar och lagar i samtliga fem länder i Centralasien förbjuder diskriminering på grund av kön, men implementeringen och genomförandet av dessa är mycket bristfällig. Det beror på att länderna har relativt svaga stater i kombination med traditionella och patriarkala samhällen med normer som diskriminerar kvinnor. Det hämmar kvinnors deltagande i politiken, på arbetsmarknaden och i det offentliga. Sverige måste därför som medlem i OSSE verka för att kvinnors rättigheter och säkerhet stärks i Centralasien.

Vissa av de centralasiatiska länderna har i lagstiftning gjort framsteg för hbtq-personers rättigheter. År 1998 avkriminaliserade Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan samkönade relationer mellan män, vilket var ett steg i rätt riktning. Kvinnlig homosexualitet omnämns dock inte. Samtidigt har lite, om ens något, gjorts i praktiken. Hbtq-personer accepteras inte socialt och lever därför under ständigt hot om våld och trakasserier. Sverige måste därför både som enskilt land och som medlem i EU, OSSE och FN verka för att intensifiera stödet till hbtq-organisationers arbete i Centralasien.

I Iran bestraffas samkönade relationer med både fängelse, piskstraff och döden. Det är i dag tillåtet att genomgå könskorrigerande operationer i Iran, men trots det rapporterar Amnesty International att transpersoner trakasseras av polis, fängslas och utsätts för tortyr. Det borde exempelvis vara helt självklart att hbtq- och transpersoner från Iran som söker asyl i Sverige också får det.

Fru talman! Diskriminering och marginalisering på grund av kön är fortfarande mycket vanligt förekommande i länderna på Afrikas horn, liksom mäns våld mot kvinnor och flickor. Trots att exempelvis Etiopien ratificerat FN:s konvention om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor fungerar det inte i praktiken.

I länderna på Afrikas horn är kvinnlig könsstympning fortfarande vanligt förekommande. Även om medvetenheten om kvinnlig könsstympning har ökat hos både befolkningen och myndigheter går utvecklingen alldeles för långsamt, och det gäller att komma till rätta med det här problemet. Hälso- och sjukvårdssystemen är generellt svaga, och coronapandemin har gjort situationen än värre. Kvinnor och barn är de som drabbas svårast.

Om Afrika ska kunna ta sig an sina utmaningar har man inte råd att exkludera kontinentens kvinnor från politik och ekonomi. Sexuellt våld, tvångsgifte, kvinnlig könsstympning, ojämlik fördelning av resurser mellan män och kvinnor, mäns våld mot kvinnor och den höga andelen flickor som utestängs från utbildning skapar avgörande hinder för all form av samhällelig utveckling i Afrika. Varje strategi för utveckling och fattigdomsbekämpning som vill vara framgångsrik måste därför inkludera ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Sverige ska därför både som enskilt land och inom EU och FN stärka det politiska såväl som det ekonomiska stödet till kvinnorörelsen på Afrikas horn.

Även våld och trakasserier mot hbtq-personer är vanligt. På Afrikas horn är homosexualitet förbjudet i samtliga länder, och Somalia är ett av sex länder i världen där hbtq-personer kan dömas till döden. Sverige bör inom ramen för sitt utvecklingssamarbete stärka det politiska såväl som det ekonomiska stödet till hbtq-rörelsen på Afrikas horn.

Fru talman! Sverige har ett högt anseende när det gäller dessa frågor, men vi behöver intensifiera arbetet för flickors, kvinnors och hbtq-personers rättigheter så att de inkluderas fullt ut när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall enbart till reservation nummer 14.

Fru talman! Vi lever i en dyster tid. Institutet Idea konstaterar att allt fler länder rör sig i riktning från demokrati mot autokrati. Demokratiska fri- och rättigheter urholkas.

De senaste veckornas invasionskrig i Ukraina har visat att Ryssland inte respekterar internationella överenskommelser om folkrätt eller mänskliga fri- och rättigheter. Detta är en alarmerande utveckling som Sveriges regering tillsammans med övriga världen behöver möta med kraftfulla sanktioner mot hela Rysslands ledargarnityr. Men liksom i så många andra fall måste vi kunna skilja på landets ledare och civilbefolkningen och ge allt stöd vi kan till civilsamhället.

Vi debatterar i dag mänskliga rättigheter. Jag står naturligtvis bakom alla de yrkanden som vi i Kristdemokraterna har framfört i våra kommittémotioner, men jag yrkar här bifall enbart till reservation 17 under punkt 6.

Regeringen behöver verka för en FN-resolution om att regeringar i Mellanöstern, Nordafrika och Asien ska skydda kristna och andra religiösa minoriteter och vara beredda att låta FN-observatörer se över nödvändiga säkerhetsåtgärder.

Varje år presenterar organisationen Open Doors sin rapport World Watch List över de 50 länder där förföljelsen av kristna är som värst. Religionsförföljelse drabbar människor som tillhör samtliga stora religioner. När det gäller kristna ökar förföljelsen runt om i världen, och i Afghanistan, Nordkorea och Nigeria är den extremt allvarlig. I Afghanistan har det alltid varit farligt att lämna islam och bli kristen, men efter talibanernas maktövertagande söks kristna systematiskt upp. Kristna män avrättas, och kvinnor utsätts för misshandel och övergrepp.

Indien är ett annat orosområde. Det är Asiens största demokrati och en viktig handelspartner för Sverige och Europa. Dessvärre har de mänskliga rättigheterna försämrats i takt med en växande hindunationalistisk agenda, och Indien ligger nu på plats nummer tio i World Watch List 2022. Minoritetsgrupper utsätts för allvarliga övergrepp och förföljelser utan att ordningsmakten ingriper ens när gudstjänstlokaler vandaliseras och bränns ned och gudstjänstfirare dödas.

Detta drabbar både kristna och muslimer. I landet finns 200 miljoner muslimer och 30 miljoner kristna som diskrimineras, trakasseras och stöts ut från kastsamhället och på så vis förlorar de privilegier som är förenade med kasttillhörighet. Kristna flickor och kvinnor utsätts ofta för sexuella trakasserier och sexuellt våld och har i vissa fall också utsatts för trafficking. Detta har förvärrats under pandemin, vilket Act Svenska kyrkan och Open Doors rapporterar om.

Sveriges regering bör med större kraft än hittills lyfta fram de ökade förföljelserna av religiösa minoriteter och utöva påtryckningar på de berörda länderna att tillämpa artiklarna 2 och 18 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Omvärlden behöver också agera mot Kinas behandling av den muslimska minoritetsgruppen uigurer. Runt 1 miljon uigurer sitter fångna i omskolningsläger. Det är den största massinspärrningen sedan andra världskriget. Många kvinnor har tvångssteriliserats. Det rapporteras även om systematiska övergrepp i form av organskörd, där man mot en levande persons vilja avlägsnar kroppsorgan för att sälja på den svarta transplantationsmarknaden.

Enligt Raoul Wallenberg Centre for Human Rights uppfyller övergreppen mot uigurerna kriterierna för folkmord. Sverige behöver erkänna att ett folkmord pågår och sätta press på världssamfundet att agera för att fördöma den kinesiska statens agerande mot uigurerna.

Även kristna i Kina förföljs och tillåts inte att utöva sin tro fritt. Kristna uigurer har det särskilt svårt - de är klämda mellan den muslimska majoriteten av uigurerna och den kinesiska centralmakten.

USA har infört sanktioner mot kinesiska politiker och företag som man anser vara ansvariga för övergreppen mot uigurer. Detta har även EU anslutit sig till. Sveriges regering bör via EU verka för att unionen återkommande tar upp uigurers, kristnas och andra minoriteters situation i Kina.

Fru talman! Inom dagens betänkande inryms också SRHR-frågorna, alltså frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är oroande att se att inte minst flickors och kvinnors frihet och självbestämmande har försämrats i många länder och hur hbtq-personer förföljs. Jag ska här bara ta ett exempel.

Varje människa äger rätten till sitt eget liv och sin kropp. Det är självklart i vårt samhälle, men det är långt ifrån verkligheten i många kulturer på vår jord. Miljontals flickor har till följd av pandemin tvingats sluta skolan och har gifts bort. I länder med bristfällig sexualundervisning och där preventivmedel är förbjudna om inte maken går med på det blir halvvuxna flickor gravida och föder barn innan kroppen är mogen för det, vilket innebär ökade risker både för barnet som blir mamma och för det nyfödda barnet.

Varje år en flicka hinner gå i skola ger henne bättre förutsättningar för livet, både vad gäller kunskaper och vad gäller mental och kroppslig utveckling. Därför behöver Sverige, som en av många nödvändiga åtgärder, trycka på mot barnäktenskap och för att kvinnor och flickor som har fött barn ska ha rätt att återvända till skolan. Sverige ska fortsätta att vara en stark förespråkare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Fru talman! Jag vill i denna debatt också lyfta fram Förenta nationernas generalsekreterare Dag Hammarskjöld, som för drygt 60 år sedan förolyckades i en flygkrasch i Ndola tillsammans med de övriga 16 ombord på det svenska planet Albertina. Planet kraschade i den dåvarande brittiska kolonin Nordrhodesia. Omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död utreds av domaren Mohamed Chande Othman på uppdrag av FN:s generalförsamling.

Det finns allvarliga oklarheter i hur Sveriges regering hanterade utredningarna i förloppet efter den fatala flygkraschen. De utsända svenska experterna var starkt kritiska till hur den rhodesiska kolonialmakten bedrev utredningen. Man misskrediterade de afrikanska ögonvittnen som hade sett ett flygplan ovanför Albertina och ljussken mellan planen före kraschen. Man vägrade att göra undersökningar av vraket som hade kunnat konstatera förekomst av ammunition eller sprängämne.

Utan synbar förklaring svängde den svenska regeringen och lade sig i linje med den nordrhodesiska förklaringen att kraschen berodde på misstag av piloten. Besättningsmännens efterlevande har ända till för några få år sedan tvingats leva med beskyllningen att det var pilotens fel.

Detta är en fläck på den svenska historien som vi behöver gå till botten med. Jag vill uppmana regeringen att utse en oberoende arbetsgrupp med historisk kompetens för källkritisk granskning av tillgängligt material för att klarlägga de avvägningar som svenska regeringar gjort i samband med omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död. Det är vi skyldiga minnet av den svensk som har uppburit det högsta internationella ämbetet och som av president Kennedy beskrevs som den störste statsmannen i vår tid.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande i dess helhet.

Utskottet har i det här betänkandet valt att behandla frågor om mänskliga rättigheter utifrån ett tematiskt perspektiv, och områdena för behandling är valda utifrån motionsyrkanden. Det betyder att vi har tagit ställning till de motioner som har kommit in och behandlat betänkandet utifrån deras innehåll.

Det här betänkandet berör därför ett antal olika områden, som folkrätt, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, brott mot mänskligheten, demokrati och yttrandefrihet, kvinnors rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt rättigheter för personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter.

Jag kan inte gå in djupare på samtliga områden - tiden räcker inte till för det - men att värna de mänskliga rättigheterna är en hörnsten i Sveriges samlade utrikespolitik. Det är en central del av folkrätten och en förutsättning för upprätthållandet av fred och säkerhet men också för en rättvis, jämställd och hållbar utveckling.

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är också grundförutsättningar för genomförandet av Agenda 2030, precis som ledamoten Magnus Ek sa. Han beskrev också problematiken kring målen, men det ska påpekas att utskottet står bakom regeringens strävan att ha en högre ambition än Agenda 2030. Den ska ses som en absolut lägsta nivå.

Fru talman! De mänskliga rättigheterna är centrala, inte bara i definition utan också i själva upprätthållandet av demokrati och rättsstatens principer. Samtidigt är ju de mänskliga rättigheterna i sig beroende av att vi har demokratiska och rättsstatliga system för att de ska kunna åtnjutas fullt ut. Det här är en problematik vi ser alltmer nu när auktoritära stater inte förhåller sig till detta utan i allt större utsträckning på olika vis inskränker människors rättigheter.

Fru talman! Demokrati är det styrelseskick som ger människor störst möjlighet att påverka samhället och sitt eget liv. Det är också en förutsättning för ekonomisk, miljömässig och social utveckling. Att yttrande- och åsiktsfriheten respekteras är en förutsättning för alla människors möjligheter att aktivt delta i politiska processer och att engagera sig i samhällsfrågor.

Respekten för yttrande- och åsiktsfrihet är också en grundförutsättning för att en rad andra fri- och rättigheter, såsom församlings- och föreningsfriheten, religionsfriheten och rätten till utbildning, ska kunna åtnjutas.

Demokratin kan vi inte ta för given - den är något vi måste slåss för varje dag. Det är fruktansvärt att se att så många av dem som faktiskt gör det bokstavligt talat varje dag på många platser i världen drabbas av så katastrofala konsekvenser. En del tvingas att fly sitt land. Många misshandlas och fängslas. Många har också drabbats av den yttersta konsekvensen och fått betala med sitt liv.

Jag har haft förmånen att få träffa och samtala med flera av dessa människorätts- och demokratiaktivister, som har varit tvungna att lämna sina hemländer men som fortsätter kampen från andra delar av världen. Det är många gånger nästan obegripligt svårt att förstå och ta in det som de berättar. Ändå fortsätter de att berätta sin historia för omvärlden för att informera om vad som sker. För det har jag inget annat än stor respekt och beundran. Deras styrka kommer från drömmen om att få leva ett fritt liv och bestämma över sitt eget liv, vilket är någonting som vi ofta tar för givet.

Fru talman! Människor och stater begår brott mot mänskligheten och de mänskliga rättigheterna, vilket vi tyvärr har sett prov på många gånger i hela världen. Vi har sett det - och ser det - mot människorättsaktivister i Latinamerika. Vi har sett det i kriget i forna Jugoslavien och i andra krig runt om i världen. Vi har sett det i fängslandet av enskilda och i mordförsök och mord på människor som en stat ansett farliga för regimen. Vi ser det i form av våldtäkt av kvinnor som krigföring. Vi ser det också just nu i vår omedelbara närhet med Rysslands olagliga och oförsvarliga invasion av Ukraina.

När detta sker ska förövarna ställas till svars och straffas för sina handlingar. I Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen finns det regler om lagföring av enskilda för de allvarligaste brotten enligt folkrätten. Även om alla stater har rätt att åtala och döma för de allra grövsta internationella brotten har det historiskt visat sig att personer som är ansvariga för sådana brott många gånger har undgått lagföring och att brottsoffer inte har fått gottgörelse.

Sverige ska stödja Internationella brottmålsdomstolens arbete genom att arbeta för att fler stater ska ansluta sig till densamma. Men vi ska också verka aktivt för att stater och internationella organisationer ska samarbeta fullt ut så att domstolen kan uppfylla sitt mandat att lagföra och se till att likhet inför lagen gäller, oavsett var och av vem brotten begås.

Fru talman! När det kommer till våldsbejakande islamism som liksom andra våldsbejakande ideologier lyfts upp i en del motioner vill utskottet understryka att detta är ett hot mot demokratiska samhällen. Sådana ideologier ska bekämpas med full kraft, och personer som har medverkat till brott relaterade till terrorism ska ställas till svars och dömas för sina handlingar.

Fru talman! Demokrati fungerar inte om inte den ena halvan av befolkningen deltar och faktiskt åtnjuter rättigheter, representation och resurser på samma sätt som den andra halvan gör. Utskottet anser därför att den feministiska utrikespolitiken och arbetet för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer ska gå hand i hand.

Den feministiska utrikespolitiken ska bidra till och verka för kvinnors representation och inflytande i beslutsprocesser på alla nivåer, inklusive ledningsnivå, och inom alla områden. Kvinnors ökade deltagande i att förebygga, hantera och lösa konflikter samt i fredsbyggande och återuppbyggande efter konflikter är en förutsättning för att uppnå hållbar internationell fred och säkerhet och är en viktig del i att förebygga konflikter.

När det handlar om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, omfattar det varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar att utan tvång, våld eller diskriminering bestämma över sin egen kropp, sexualitet och reproduktion. Därmed har SRHR också direkt bäring på allt från utbildningsnivåer till samhällsekonomi.

Trots det förhindras hbtqi-personer i många länder att åtnjuta dessa rättigheter, fru talman. Frågor som sex- och samlevnadsundervisning och sexuell läggning och könsidentitet är fortfarande kontroversiella i många sammanhang. En ökad polarisering i frågorna är tydlig såväl inom EU som i FN, där redan gjorda överenskommelser ifrågasätts. Det är därför viktigt att Sverige fortsätter att vara en kraftfull röst för hbtqi-personers lika värde och rättigheter inom utrikespolitiken och biståndspolitiken och i alla andra relevanta sammanhang.

Vi ser också att sexuellt våld används i allt högre grad i strategisk krigföring, trots alla resolutioner som finns kring detta. Vi har redan tidigare konstaterat att kvinnor och flickor i många konflikter är direkta måltavlor för sexuellt och könsrelaterat våld.

Enligt Sveriges handlingsplan för feministisk utrikespolitik ska vi fortsätta att vässa ansatsen för SRHR på alla nivåer.

Fru talman! År 2007 antog FN den så kallade urfolksdeklarationen. Den är inte bindande för FN:s medlemsstater, men den är vägledande. Frågor om mänskliga rättigheter för urfolk har ofta en nära koppling till land och natur. I frågor som rör miljö och mänskliga rättigheter har flera rapporter visat hur människors rätt till en rimlig levnadsstandard och hälsa hotas av ohållbar exploatering. Det strider också mot demokratisk samhällsstyrning och principer om ansvarsfullt företagande. Därför är det viktigt att länder lägger stor vikt vid att urfolk kan delta aktivt i beslut som berör dem. Sverige lyfter i flera samarbetsstrategier fram frågan om urfolks mänskliga rättigheter.

Fru talman! Något annat vi har sett länge och som vi ser i ökande omfattning är problemet med trafficking och människohandel. Organstölder har nämnts här samt att människor hamnar i sexuell trafficking men faktiskt också rent slaveri. Det är brott med förödande omfattning och konsekvenser.

År 2016 tillsatte regeringen en ambassadör som ska vara pådrivande i arbetet med att bekämpa människohandel och bland annat arbeta för att jämställdhetsperspektivet blir särskilt uppmärksammat inom de internationella insatserna mot människohandel. Människohandel innebär, oavsett ändamål, en grov kränkning av de drabbade individernas mänskliga rättigheter. Denna kränkning måste också fortsättningsvis bekämpas.

Slutligen vill jag tacka för många konstruktiva inlägg i debatten och i arbetet med betänkandet.

Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att tala om den allvarliga situationen med tanke på Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina.

Varje morgon sms:ar eller ringer många ukrainare och svenskar till anhöriga eller vänner som befinner sig i Ukraina. Man tar upp telefonen, skickar ett meddelande och väntar på ett svar. Även om väntan bara är några sekunder är den outhärdligt lång. Jag är en av dem som skickar sms varje morgon för att kolla hur läget är och om det har varit bombningar under natten. Jag vet vilken lättnad det är när svaret kommer, för det betyder att personen har överlevt natten.

Nu har kriget pågått i över en månad. Samtidigt som vi är här och debatterar samlas människor på gator och torg runt omkring i Sverige och protesterar och samlar in pengar till människor i Ukraina och till organisationer.

Tiotusentals människor har dött, och många miljoner människor är på flykt - allt detta på grund av en galen diktator i Kreml. Ryska trupper förstör och bombar sönder ukrainska städer och dödar civila skoningslöst. Det finns också uppgifter om att de ryska trupperna ägnar sig åt sexuellt våld och för bort barn. De ägnar sig åt plundring. De bränner museer och spränger skolor och sjukhus. De försöker förinta Ukraina som land.

Frågan vi alla måste ställa oss är: Tycker vi verkligen att de som begår de här brotten mot ukrainare ska få gå fria? Svaret måste självklart vara: Nej. Ansvarsfrihet kan inte vara ett alternativ. Därför är det bra att Sverige är ett av de ledande länderna för att utreda krigsbrott. Det har Ukrainas statsåklagare även tackat oss för.

Putin och hans lakejer ska ut ur Kreml och ställas inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Det gäller såklart alla som har varit delaktiga i de folkrättsbrott som pågår. I betänkandet konstateras det att ICC också har domsrätt över aggressionsbrott.

Rysslands krig är inte bara ett krig mot Ukraina. Det är ett krig mot alla länders suveränitet, mot länders självbestämmande och mot demokrati och fred. När Ukraina försvarar sig försvarar de inte bara sitt eget land, utan de försvarar hela Europa. Det är anledningen till att vi alla måste hjälpa Ukraina. Världen måste bidra till att stoppa kriget.

Jag vill ta upp några saker som jag tycker är extra bra med Sveriges agerande i det här läget, även om Sverige såklart gör många fler saker för att bidra till att stoppa kriget.

För det första går vi fram med hårda sanktioner mot Ryssland. Sanktionerna riktas även mot personer i ledande ställning, exempelvis Putin och Lavrov.

För det andra hjälper den svenska polisen den ukrainska polisen med både drönare och annat material.

För det tredje bidrar Sverige med mediciner och en halv miljard kronor i humanitärt stöd och dessutom med 500 miljoner kronor till Ukrainas centralbank för att förhindra att ekonomin kraschar.

För det fjärde stöttar Sverige, för första gången sedan Stalins angrepp på Finland 1939, med militär materiel.

För det femte beslutade vi förra torsdagen om att bidra med ytterligare 5 000 pansarskott. Vi har alltså bidragit med totalt 10 000 pansarskott till Ukraina.

Dessutom bidrar vi med kunskap om och material för minröjning. När de ryska trupperna ockuperar en stad lägger de ett minfält runt staden. Det får såklart förödande konsekvenser, inte minst för barn.

Detta är som sagt bara några av de saker som Sverige bidrar med.

I betänkandet står det att EU behöver bedriva en progressiv handelspolitik. Jag vill därför säga att svenska företag inte ska försöka att kringgå eller smita undan sanktionerna mot Ryssland. Här får progressiv politik också nära koppling till säkerhetspolitiken. Det är bra att exempelvis Oriflame nu har dragit sig ut ur Ryssland. Det gäller också Spotify, även om det satt långt inne. De företag som fortsätter med sin verksamhet där kommer vi att följa upp. Sanktionerna ska följas. Svenska företag, ta ert ansvar!

Jag vill också rikta en uppmaning till svenska myndigheter och medier. De borde stava ukrainska städer och platser på ukrainska. Börja med det omedelbart och erkänn därigenom också att det finns en unik ukrainsk kultur, något som Putin förnekar! Det innebär i praktiken helt enkelt att man i stället för att använda den gamla stavningen Kiev stavar det Kyiv.

Med allt detta sätter vi stor press på Ryssland att upphöra med sitt folkrättsvidriga krig mot Ukraina. Jag hoppas, vilket jag tror att alla härinne gör, att Ukrainas frihet ska segra. Länge leve Sverige! Slava Ukraini!

Fru talman! Tack för en väldigt god debatt!

Jag ska börja med att yrka bifall till vår reservation 13, så att jag har det gjort.

Fru talman! Från Liberalernas håll brukar vi prata om en värderingsbaserad utrikespolitik, och det är just en utrikespolitik som sätter människans rättigheter i första rummet. Och jag säger människans rättigheter, för jag menar att människor har rättigheter som är inneboende hos alla människor, oavsett vad som står i olika dokument. Oavsett vilka dokument Xi Jinping eller för den delen Magdalena Andersson har valt att skriva på finns det rättigheter som varje människa har, oavsett vem det är. Det är människans rättigheter, och det är delvis någonting annat än de mänskliga rättigheterna, som vi juridiskt och internationellt kommer överens om att människor ska ha. Vi menar att hela utrikespolitiken måste baseras på att försvara människans rättigheter.

I betänkandet har vi valt att prata om de mänskliga rättigheterna, som ju till del återspeglar människans rättigheter på ett tematiskt sätt. Vi pratar om viktiga områden som sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, vi pratar om etniska och religiösa minoriteters rättigheter, urfolks rättigheter, kvinnors rättigheter, demokrati, yttrandefrihet och organisationsfrihet. Och vi pratar såklart om att stävja brott mot mänskliga rättigheter. Vi pratar om folkrätten. Detta är alla viktiga ingångar i försvaret av de mänskliga rättigheterna. Men, fru talman, det räcker inte att bara göra detta.

Vår reservation handlar om att ytterligare stärka arbetet för kvinnors rättigheter. Vi menar också att Sverige bör lägga ett ännu större fokus på demokrati och att bygga demokrati i världen. Det är klart att om man gör detta stärker man också alla de andra rättigheterna; de är ju delar av varandra. Men lyckas man med demokrati och att försvara de mänskliga rättigheterna stärker man också de andra formerna av rättigheter.

Fru talman! Vi ser nu i Rysslands anfallskrig mot Ukraina, ett krig som inte bara handlar om Ukraina utan om kränkningar av alla former av rättigheter och värderingarna om demokrati, att Ryssland angriper våra gemensamma fri- och rättigheter som vi har som människor. Det visar på vikten av att försvara dessa rättigheter överallt och hela tiden och att visa att det faktiskt finns motståndare mot detta i världen.

Jag tycker, fru talman, att det har varit intressant att lyssna på den här debatten. Och jag håller med om det som Centerpartiets Magnus Ek sa här tidigare om Agenda 2030, att vi ska göra allt vi kan för att uppnå Agenda 2030. Och vi ska, precis som Socialdemokraterna sa, göra mer för att uppnå ännu mer än vad vi har åtagit oss med Agenda 2030. Men det är klart att det är ett bra exempel på hur det går när man kompromissar med diktaturer. Då tas inte alla människans rättigheter till vara. Då tas inte alla aspekter på demokrati till vara.

Även om det som finns i Agenda 2030 är bra, är det också delar som saknas. Det beror på just detta att det är en kompromiss. Det är slutligen ett bra exempel på och ett gott skäl till att Sverige i sin värderingsbaserade utrikespolitik inte bara ska eftersträva att skydda de mänskliga rättigheterna, som slås fast i olika dokument, utan också skydda människans rättigheter oavsett var hon är i världen.

Fru talman! Urfolk runt om i världen lever fortfarande under svåra förhållanden på grund av staters ovilja att erkänna och stödja deras rättigheter.

Sverige är ett av flera länder som fått internationell kritik för att vi inte har ratificerat ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter. Vi är ett av de länder som får internationell kritik för att vi inte lever upp till våra skyldigheter att respektera samernas mänskliga rättigheter.

Vi ser nu helt konkret i beslutet om att tillåta järnmalmsgruvan i renbetesland i Gállok hur Sveriges näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson totalt har nonchalerat urfolket samernas rättigheter i Sverige.

Vi i Miljöpartiet skrev en motion om vikten av att agera för att urfolkens rättigheter skyddas internationellt, och den vill jag nu yrka bifall, motion 2021/22:4211 yrkandena 13 och 9.

Vi vet att urfolks rättigheter är viktiga, inte bara för att det är anständigt att respektera dem. Vi ser också nu hur FN:s forskarpanel om biologisk mångfald kan konstatera att själva livet, den biologiska mångfalden, skyddas bättre i de områden som förvaltas av urfolk. Och vi ser hur klimatförändringarna och andra miljöhot konkret hotar urfolks rättigheter.

Fru talman! Urfolks rättigheter och samernas rättigheter i Sverige är en fråga om anständighet, på samma sätt som respekten för andra gruppers rättigheter är det. Vi i Sverige slår oss ofta för bröstet, med rätta, för att vi är bra på att stå upp för mänskliga rättigheter nationellt och internationellt, men här har vi en viktig läxa att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)