Interpellationssvar - Jämlikhetsperspektivet i pandemihanteringen - 2022-03-17

Fru talman! Markus Wiechel har frågat mig i vilken utsträckning jämlikhetsperspektivet rent generellt har speglat mitt och regeringens beslut om åtgärder under coronapandemin. Markus Wiechel har också frågat om jag anser att jämlikhetsperspektivet ska prägla myndigheters beslut och om jag avser att vidta några generella åtgärder utifrån min ståndpunkt. Vidare undrar frågeställaren om jag anser, på det stora hela, att de råd jag fått från bland annat Folkhälsomyndigheten har varit tillfredsställande i syfte att nå ett positivt resultat och om jag tänker verka för förändrade arbetssätt vid hantering av eventuella framtida pandemier.

Vi har tillsammans tagit oss igenom en svår tid i Sverige. Vårt starka ekonomiska utgångsläge, våra robusta socialförsäkringar, vår skickliga vårdpersonal och ett högt förtroende för myndigheter har hjälpt oss genom krisen.

Pandemin har därmed visat på flera av det svenska samhällets styrkor. Men covid-19 har även visat på svagheter som vi delar med många andra länder. Vi har fortfarande ojämlikheter i hälsa som samvarierar starkt med socioekonomiska faktorer och med hur hårt covid-19 har drabbat olika grupper. Pandemin understryker därför vikten av mer jämlikhet, inte mindre.

När regeringen och myndigheterna har vidtagit olika åtgärder, inklusive restriktioner, för att rädda liv och hälsa har en utgångspunkt varit att grundlagsskyddade fri- och rättigheter samt barn och unga ska prioriteras, liksom att folkhälsan i stort ska beaktas. Det har bland annat inneburit att förskolor och skolor har varit öppna under pandemin. Undervisning på plats i skolan är inte bara viktig för barnens lärande och framtidschanser utan också för deras hälsa och mående.

Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen behöver även beaktas i hanteringen av en pandemi som drabbar hela samhället.

Ett annat exempel där det borde vara självklart med ett jämlikhetsperspektiv är vaccinationerna. I Sverige har vi utfört vaccinationer efter behov. Störst behov har gått först. Särskilda insatser har vidtagits för att höja täckningen i områden med traditionellt lägre vaccinationsgrad.

När det gäller vaccination av barn menar Folkhälsomyndigheten att det är barnets bästa som är grunden för myndighetens beslut att inte rekommendera en allmän vaccination mot covid-19 för barn under 12 års ålder. Folkhälsomyndigheten har inför beslutet haft dialog med bland andra Barnläkarföreningen och Statens medicinsk-etiska råd.

Det förvånar mig att interpellanten tycks vilja att politiker ska överpröva den statliga expertmyndigheten för smittskyddsfrågor i medicinska frågor såsom vilka åldersgrupper som bör vaccineras eller i vilka situationer viss skyddsutrustning ska bäras. Det vore en farlig utveckling om sådana avväganden görs till föremål för partipolitik.

Avseende interpellantens fråga om vi ska förändra våra arbetssätt inför kommande pandemier befinner vi oss, upplysningsvis, fortfarande i pandemin. Coronakommissionen har nyligen lämnat sitt slutbetänkande. Regeringen har dock sedan tidigare vidtagit åtgärder såsom att utreda hur den medicinska kompetensen i äldreomsorgen kan stärkas, genomföra en översyn av smittskyddslagen och stärka beredskapen i hälso- och sjukvården.

Jag noterar avslutningsvis att interpellanten fortsatt försöker att svartmåla Sverige. Pandemin är ingen tävling, men Coronakommissionen konstaterar att när det gäller "utfallet" - i betydelsen överdödlighet sett till hela pandemin - framstår Sverige som ett europeiskt land som klarat sig förhållandevis väl. Sverige tillhör de länder i Europa som har lägst överdödlighet.

Fru talman! Socialministern påstår att jag försöker att svartmåla Sverige. Det är direkt löjeväckande. Anser ministern att det är att svartmåla Sverige när man kritiserar en så kallad strategi som är djupt kontroversiell runt om i världen och faktiskt har präglat hela det här landet under pandemin, en strategi som har lett till att vi har runt 18 000 bekräftade dödsfall just nu?

Det jag gör är inte att svartmåla Sverige. Det jag gör är att betona fakta. Jag kallar en spade för en spade. Det gör jag av vördnad för Sverige och i synnerhet för svenskarna som tvingats genomlida detta experiment. Jag önskar att socialministern hade visat samma vördnad eller åtminstone en gnutta ödmjukhet inför det vi har hanterat i Sverige.

Vidare menar socialministern att pandemin inte är någon tävling. Menar då statsrådet på fullaste allvar att hon inte vill vara bäst, eller hur ska man tolka detta? Menar hon att resultatet av hanteringen inte spelar någon roll?

Jag skulle vilja påminna statsrådet om att Sverige till följd av den här icke-strategin kommit att kallas för "parialand" i stora internationella tidskrifter. En tidigare Nobelpristagare i ekonomi lyfte upp Sveriges strategi och sa att det enda vi hade fått för den var ett gäng döda svenskar.

Fru talman! Precis som jag skriver i min interpellation är det minsta våra skattebetalare ska kunna förvänta sig i kristider att regeringen med tillhörande myndigheter gör vad de kan för att skydda invånarnas liv och hälsa. Det är just därför som jag har lyft jämlikhetsperspektivet.

Jag och ministern har ju stått här ett antal gånger tidigare under pandemin och närmast konsekvent haft olika uppfattningar om saker och ting. Vi har varit oense, så det är ingenting vi behöver lyfta fram om och om igen. Men nu lyfte jag helt enkelt upp en annan aspekt, och det är just den om jämlikhet. Det har varit ett återkommande argument från olika myndighetspersoner under pandemin, och i min interpellation har jag gett flera exempel.

Det första exemplet är från mars 2020 när statsepidemiologen intervjuades av Expressen och sa att det var problematiskt att verka för att människor skulle arbeta hemifrån, eftersom det skulle vara ett jämlikhetsproblem.

I november 2020 uttryckte så Folkhälsomyndighetens nuvarande generaldirektör Karin Tegmark Wisell, som då var avdelningschef på myndigheten, att man inte rekommenderade munskydd, detta med motiveringen att det handlar om ett problem med jämlikhet.

Det tredje exemplet jag lyfte var en publikation från Folkhälsomyndigheten i januari 2022 där man motiverade myndighetens vaccinmotstånd med att det är en fråga om jämlikhet. Jag citerar: "Alla barn i Sverige har inte samma hälsa och tillgång till vård, eftersom hälsan följer parametrar såsom föräldrarnas socioekonomiska status och utbildningsnivå. Ojämlikheterna kan förstärkas om vaccinationer mot covid-19 inte kan erbjudas och accepteras av alla barn eller alla föräldrar."

Fru talman! Inte med ett enda ord har ministern berört de exempel som jag lyfter i interpellationen eller dessa uttalanden. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Därför kommer en konkret fråga till statsrådet: Har regeringen undvikit någon restriktion eller rekommendation för att man menar att det hade blivit ett jämlikhetsproblem att införa detta?

Fru talman! Jag tycker att det är rimligt att jämlikhet är vägledande, oavsett om vi har en pandemi eller inte. Det är min ambition som socialminister att vi ska ha såväl en jämlik sjukvård som en jämlik välfärd. Utifrån de exempel som finns tycker jag att man som medborgare har rätt att förvänta sig jämlikhet som utgångspunkt.

Markus Wiechel frågar varför jag i mitt svar inte har kommenterat hans exempel. Interpellanten får svar på de frågor som ställs, och eftersom interpellanten har ställt ganska många frågor torde det väl vara ganska klarlagt. Annars får han väl ställa helt andra frågor så kunde vi i sådana fall tala om jämlikheten. Vad har interpellanten emot att jämlikhet är en av de delar som vägleder oss i svåra tider? Jag har svårt att se det.

Jag kan naturligtvis i denna muntliga replik göra en liten reflektion kring de exempel som Markus Wiechel ger eftersom han som vanligt är utan kontext när han gör sina lösryckta citat.

När det handlar om jämlikhet tänker jag att det inte är särskilt anmärkningsvärt att man resonerar kring det faktum att om man arbetar hemifrån har inte alla lika möjligheter. Det betyder inte att vi inte rekommenderade människor att arbeta hemifrån. Det var precis det vi gjorde. Det är därför som svenska folket mer eller mindre arbetade hemifrån under nästan två års tid. En del hoppas kunna behålla delar av det. Men det är uppenbart att oavsett om vi vet att det är en bra åtgärd kan alla inte jobba hemifrån. Så har det varit i Sverige, och så har det varit i de länder som har haft mer uttalade lockdownprinciper.

Det finns väl ändå ingen som tror att bussförare ska kunna köra buss hemifrån, att undersköterskor ska kunna lägga om sår hemifrån eller att poliser ska kunna gripa brottslingar hemifrån? En del kan arbeta hemifrån, och om de gör det underlättar det för dem som inte kan jobba hemifrån. Med den smittspridning som vi då hade underlättade det för människor att vara i offentliga miljöer, resa kollektivt och så vidare.

Detta är viktigt att förstå när Markus Wiechel i sin interpellation refererar till vad Karin Tegmark Wisell har sagt om munskydd, som jag naturligtvis var tvungen att kolla upp. Det finns mycket sagt av både mig själv och av myndigheten och att hitta ett citat från dessa två års tid är inte alltför avancerat. Men vad Karin Tegmark Wisell gör är att hon resonerar om effekten av munskydd. Det betyder inte att man inte rekommenderar det. Men man måste med öppna ögon förstå olika smittskyddsåtgärders konsekvenser.

Man kan välja att se enbart uppsidor och fördelar, eller också kan man se även baksidorna. Sedan får man alltid väga detta för att se vad som väger tyngst. Men Markus Wiechel vet också att det bara någon månad senare blev en rekommendation om munskydd i kollektivtrafik vid trängsel.

Jag kanske kan hinna med ytterligare ett exempel så att vi i stället kan tala om jämlikhet som interpellationen handlar om.

Markus Wiechel talar i interpellationen om myndighetens vaccinmotstånd. Jag vet inte ens var det skulle komma ifrån att vi har en folkhälsomyndighet som skulle ha ett vaccinmotstånd. Tvärtom ägnar Folkhälsomyndigheten lika mycket tid som jag själv och många andra åt att tala om vikten av att vaccinera sig. Men även där handlar det hela tiden om att väga den enskilda individens nytta mot riskerna. Framför allt gäller det barn och att vi inte vaccinerar barn för någon annans skull utan för att nyttan överväger riskerna för barn. Så beskrivs det. Det är, som sagt, ett myndighetsbeslut. Men jag vill ändå reagera när det talas om vaccinmotstånd. Det tycker jag är så långt från sanningen man kan komma.

Fru talman! När det kommer till vaccinmotstånd har jag inte hävdat att Folkhälsomyndigheten är emot vaccin. Det som jag betonade i interpellationen är att Sverige återigen har utmärkt sig, i detta fall när det kommer till exempelvis vaccination av små barn. Det förstår man nog om man tittar på de uttalanden som jag har gjort vid tidigare tillfällen.

Precis som socialministern tycker jag att det är viktigt att man är försiktig och att man hela tiden tittar på detta ur ett individperspektiv, i synnerhet när det kommer till små barn. Men faktum är att Sverige är ganska ensamt när det kommer till den hantering som man har haft när det gäller små barn och vaccination. Där har man utmärkt sig.

Det som jag framför allt reagerade mot är det uttalande som kom från Folkhälsomyndigheten i det dokument som statsrådet har tagit del av.

När det kommer till tidigare uttalanden, som statsrådet nu lyfter fram och som jag uppskattar, handlar de bland annat om att jobba hemifrån. Till slut genomförde man en sådan rekommendation. Men problemet var att det var för sent. Det som jag har lyft fram här är att statsepidemiologen hänvisade till något jämlikhetsperspektiv när man inte införde denna rekommendation, för att alla inte kunde jobba hemifrån.

Precis som statsrådet sa är det bättre att de som faktiskt kan jobba på distans hemifrån gör det, på samma sätt som det är bra att de som kan använda munskydd och har den möjligheten gör det för att det minskar smittspridningen.

Återigen har detta präglats av senfärdighet.

Fru talman! Markus Wiechel kan väl i sitt nästa inlägg ändå säga någonting mer om hur han själv resonerar kring jämlikhet. För mig är det väldigt viktigt. Och det var, om jag inte missförstår det hela, rubriken för pandemihanteringen. Ska jag förstå det som att Markus Wiechel och Sverigedemokraterna tycker att det är problematiskt med ett jämlikhetsperspektiv i pandemihanteringen? Jag vill nämligen påstå att det är motsatsen. Det är väldigt viktigt att ha ett jämlikhetsperspektiv i pandemihanteringen. En fråga från Markus Wiechel var om vi vid hanteringen av eventuella framtida pandemier avser att ha ett annat perspektiv.

Då vill jag säga att jag tror att det är viktigt att ha med sig jämlikhetsperspektivet i alla sammanhang, inte minst i kriser. Det är nämligen ofta de som redan från början är utsatta, socialt eller ekonomiskt, som blir ännu mer utsatta i tider av kris. Det är skälet till att vi har haft ett jämlikhetsperspektiv. Därför har vi inte stängt skolor, för att vi vet vad konsekvenserna skulle bli för samhället i dess helhet och inte minst för de barn som kanske inte kan plugga och inte kan få hjälp hemma och som inte kan lämna en miljö som kanske är fylld av otrygghet.

Jag måste säga att den bild som Markus Wiechel ger av den svenska pandemihanteringen är väsensskild från den som jag själv möter när jag träffar kollegor i olika länder och när jag tar del av publikationer där det så här långt - det kommer att komma fler - ändå konstateras att Sverige har en av de lägsta överdödlighetssiffrorna i Europa och i Norden. Jag tycker att det är värt att ta med sig, med tanke på den beskrivning som Markus Wiechel ger.

Jag vill också säga att jag uppfattar att stora delar av svenska folket har uppskattat att deras frihet inte har begränsats mer än nödvändigt och att vi inte för säkerhets skull har beskurit människors möjligheter att vara verksamma. Sedan är det, som sagt, många som har fått slita hårt och som har fått sin frihet begränsad. När restriktionerna släpptes upplevde de att de kunde få börja leva igen.

Men jag tycker i grund och botten att det har varit klokt att inte göra mer än det som vi bedömer är nödvändigt och att hela tiden ha för ögonen att det finns en baksida med alla de åtgärder som införs. Jämlikhet tycker jag är ett ledord att ha oavsett pandemin.

Fru talman! Jag ska börja med jämlikhetsperspektivet. Jag tycker att det är jätteviktigt med jämlikhet. Det råder inget tvivel om det.

Men när det handlar om en krissituation handlar det om att rädda liv. Det enda som då är viktigt är att man ska rädda liv så mycket man kan. Man ska se till att samhället skyddas, både ekonomiskt och när det kommer till liv och hälsa.

Och om man ändå berör försiktighetsprincipen har den inte gällt i Sverige, för försiktighetsprincipen innebär att man faktiskt handlar snabbt och kraftfullt vid ett okänt hot. Och coronaviruset var ett okänt hot som kom till Sverige. Snabbhet är det som har betytt någonting för att rädda liv.

Jag ska faktiskt ge regeringen en eloge för en sak, och det var att man använde sig av försiktighetsprincipen när det kom till ekonomiskt stöd till vissa aktörer i samhället. Det tycker jag är bra, vilket även Coronakommissionen har noterat. Men när det kommer till att rädda liv och hälsa brydde man sig inte. Sverige har stuckit ut som ett parialand, som det har stått i internationella medier. Det är ingen slump att Sverige har kommit att bli känt som det land som hade en flockimmunitet, vad man än säger om den saken.

Och frihet är en sanning med modifikation. För vissa har det funnits en frihet. För en 20-åring som ville gå på krogen var det en frihet, men inte för riskgrupperna.

Sverige har nu omkring 18 000 bekräftade döda, och antalet stiger fortfarande. Och Lena Hallengren tycks vara nöjd med hur man har hanterat denna strategi. Det, fru talman, tycker jag är skäl nog att byta ut denna regering.

Fru talman! Jag vill ändå säga att när man talar om försiktighetsprincip, eller det som Coronakommissionen väljer att kalla för handlingsprincip, tror jag att man ska vara medveten om att den sannolikt skulle ha inneburit - om man ska handla väldigt snabbt och väldigt kraftfullt - till exempel stängda skolor. Och jag tycker inte att vi skulle ha stängt våra skolor eller våra förskolor.

Jag är ledsen över att vi ändå har elever som har varit tvingade till en hel del distansundervisning på grund av smittspridning. Man har fått stänga klasser och ibland hela skolor. Men vi har haft som vår utgångspunkt att sätta barnens bästa främst. Det är någonting som andra länder inte gjorde till en början. Men man följde senare efter och granskade hur Sverige hade arbetat.

Jag tycker därför att Markus Wiechel ändå ska vara lite försiktig och kanske inte använda dessa överord när pandemin ska utvärderas.

När det gäller vilka åtgärder som andra länder har vidtagit och som har visat sig vara så lyckosamma ångrar jag inte att vi inte hade en lockdownprincip i den mening som vi har sett i andra länder. Det har begränsat människors möjligheter att leva sina liv, om än begränsat. Vilka konsekvenserna egentligen blir på mycket längre sikt är det ingen som riktigt vet, och det säger också Coronakommissionen. Vad händer med den psykiska hälsan? Vad händer med olika ålderskategorier när man inte har fått ha sociala kontakter utan har varit mer eller mindre isolerad? Vi har verkligen försökt att begränsa det, att möjliggöra för människor att leva sina liv, om än begränsat, och att alltid väga de åtgärder som vidtas och se till att de blir proportionerliga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.