Interpellationssvar - Skottpengar på skarv | ersättning för sälavskjutning - 2022-03-15

Fru talman! Runar Filper har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att införa skottpengar på skarv. Han har även frågat mig om jag ser ett behov av incitament för att jägarna ska bemöda sig om den besvärliga säljakten. Slutligen har han frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att införa skottpengar på säl för att kunna få till stånd en fungerande sälförvaltning.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Skarv- och sälpopulationerna och hur de ska förvaltas är viktiga frågor. Jag är medveten om att fisket kan påverkas negativt eftersom skarv och säl kan påverka fiskbestånd genom sin predation samt angripa fångst och skada redskap.

Regeringen är angelägen om en fungerande viltförvaltning som tar hänsyn till de verksamheter och människor som berörs. Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för genomförandet av viltförvaltningspolitiken, däribland frågor som berör förvaltningen av skarv- och sälpopulationerna.

Viltförvaltningen är regionaliserad. Om det är motiverat kan länsstyrelsen i enlighet med gällande lagstiftning besluta om skyddsjakt på skarv, vilket i dag regelbundet sker vid flera länsstyrelser. Länsstyrelserna kan även med stöd av jaktförordningen (1987:905) besluta om rätt att göra ingrepp i fåglars bon eller förstöra fåglars ägg.

Regeringen beslutade den 6 maj 2021 att införa en möjlighet till skyddsjakt på skarv på enskilds initiativ. Detta innebär att en enskild under vissa förutsättningar får bedriva skyddsjakt på skarv utan föregående myndighetsbeslut. Hur detta påverkar förvaltningen och populationen är ännu för tidigt att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag följer den här frågan noga och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas för att underlätta förvaltningen av skarvpopulationen.

För att bidra till en mer ekosystembaserad förvaltning av sälpopulationerna beslutade regeringen den 22 december 2021 om ändringar i jaktförordningen som möjliggör för Naturvårdsverket att besluta om licensjakt på gråsäl och knubbsäl.

Regeringen är medveten om att säljakt är tidskrävande och förenat med kostnader för den enskilde jägaren. Det är inte heller möjligt för en jägare att sälja exempelvis sälskinn eller kött på grund av EU-förbudet mot handel med sälprodukter. Detta minskar incitamentet att delta i jakt och försvårar således en ändamålsenlig förvaltning av sälpopulationerna.

Därför har regeringen i regleringsbrev för anslag som bland annat disponeras av Havs- och vattenmyndigheten beslutat att högst 3 miljoner kronor får fördelas till länsstyrelserna för att användas till ersättning för hanteringskostnader för gråsälar som fälls med stöd av Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt och licensjakt.

Regeringen har även föreslagit en stödåtgärd i det kommande havs, fiskeri- och vattenbruksprogrammet för perioden 2022-2027 som ger möjlighet till ersättning för hanteringskostnader för fällda sälar vid skyddsjakt eller licensjakt. Regeringen fattade den 17 februari 2022 beslut om att programförslaget ska överlämnas till EU-kommissionen för godkännande.

Regeringen undersöker även vilka möjligheter som finns att få upp frågan om att häva EU-förbudet mot handel med sälprodukter på bordet men bedömer möjligheterna att i nuläget lyckas med detta som små.

Fru talman! Runar Filper har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att införa skottpengar på skarv. Han har även frågat mig om jag ser ett behov av incitament för att jägarna ska bemöda sig om den besvärliga säljakten. Slutligen har han frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att införa skottpengar på säl för att kunna få till stånd en fungerande sälförvaltning.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Skarv- och sälpopulationerna och hur de ska förvaltas är viktiga frågor. Jag är medveten om att fisket kan påverkas negativt eftersom skarv och säl kan påverka fiskbestånd genom sin predation samt angripa fångst och skada redskap.

Regeringen är angelägen om en fungerande viltförvaltning som tar hänsyn till de verksamheter och människor som berörs. Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för genomförandet av viltförvaltningspolitiken, däribland frågor som berör förvaltningen av skarv- och sälpopulationerna.

Viltförvaltningen är regionaliserad. Om det är motiverat kan länsstyrelsen i enlighet med gällande lagstiftning besluta om skyddsjakt på skarv, vilket i dag regelbundet sker vid flera länsstyrelser. Länsstyrelserna kan även med stöd av jaktförordningen (1987:905) besluta om rätt att göra ingrepp i fåglars bon eller förstöra fåglars ägg.

Regeringen beslutade den 6 maj 2021 att införa en möjlighet till skyddsjakt på skarv på enskilds initiativ. Detta innebär att en enskild under vissa förutsättningar får bedriva skyddsjakt på skarv utan föregående myndighetsbeslut. Hur detta påverkar förvaltningen och populationen är ännu för tidigt att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag följer den här frågan noga och utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas för att underlätta förvaltningen av skarvpopulationen.

För att bidra till en mer ekosystembaserad förvaltning av sälpopulationerna beslutade regeringen den 22 december 2021 om ändringar i jaktförordningen som möjliggör för Naturvårdsverket att besluta om licensjakt på gråsäl och knubbsäl.

Regeringen är medveten om att säljakt är tidskrävande och förenat med kostnader för den enskilde jägaren. Det är inte heller möjligt för en jägare att sälja exempelvis sälskinn eller kött på grund av EU-förbudet mot handel med sälprodukter. Detta minskar incitamentet att delta i jakt och försvårar således en ändamålsenlig förvaltning av sälpopulationerna.

Därför har regeringen i regleringsbrev för anslag som bland annat disponeras av Havs- och vattenmyndigheten beslutat att högst 3 miljoner kronor får fördelas till länsstyrelserna för att användas till ersättning för hanteringskostnader för gråsälar som fälls med stöd av Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt och licensjakt.

Regeringen har även föreslagit en stödåtgärd i det kommande havs, fiskeri- och vattenbruksprogrammet för perioden 2022-2027 som ger möjlighet till ersättning för hanteringskostnader för fällda sälar vid skyddsjakt eller licensjakt. Regeringen fattade den 17 februari 2022 beslut om att programförslaget ska överlämnas till EU-kommissionen för godkännande.

Regeringen undersöker även vilka möjligheter som finns att få upp frågan om att häva EU-förbudet mot handel med sälprodukter på bordet men bedömer möjligheterna att i nuläget lyckas med detta som små.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren på frågorna.

Vi börjar väl med ålakråkan, som är ett annat namn för skarven. Det är faktiskt så att Sverige har flest skarvar och skarvkolonier i hela Europa. Sveriges ornitologiska förening gjorde en inventering 2006 som gav vid handen att det fanns 45 000 häckande par i Sverige. Det var bara Danmark som var i närheten, med 40 000 häckande par och 200 000 individer. Detta var för 16 år sedan, och det har inte gjorts så många heltäckande inventeringar sedan dess mer än i olika län, det vill säga regionalt. Jag har dock sett siffror på att det i dag finns runt 250 000 individer i landet.

I slutet av 1800-talet fanns det i stort sett inga skarvar i Sverige, och 1975 gjorde en inventering klart att det fanns 340 par i landet. Det var innan vi gick med i EU. Det fanns en typ av allmän jakt tidigare, men den stoppades i och med att vi gick med i EU 1995. Därefter har det varit fågeldirektivet som styrt detta, och därför får vi nu bara skyddsjaga skarven.

Flera grupper och organisationer i samhället, och även partier här i riksdagen, anser att det finns alltför många skarvar. Skarven är i nuvarande utsträckning ett skadedjur - så talrik är den nu. Fågeldirektivet borde inte stå som skydd för en så allmän art som skarven, som finns i miljontal ute i världen. Skarven konsumerar avsevärda mängder fisk - torsk och annan matfisk. Den skadar torsken. Den hackar, biter och sliter i torsken så att den blir obrukbar för marknaden. Detta är ett problem för fisket i allmänhet och för det kustnära fisket i synnerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skarven ökar kraftigt i antal. Enligt länsstyrelsen fanns det 2016 över 30 000 skarvar bara i Stockholms skärgård. Skarven skadar skog och har en frätande avföring som tar död på all växtlighet flera år framåt. Den har ett störande läte och är illaluktande. Det känns som att komma in i ett hönshus när man kommer i närheten av en skarvkoloni; jag har själv besökt sådana ute i skärgården här i Stockholm, så jag har sett vad skarven kan ställa till med.

Skarven är som sagt ett skadedjur när antalet får växa så obegränsat som det har gjort nu. Den är då ett hot, framför allt mot levande skärgårdar. En doktorsavhandling från Åbo, från 2016, har visat att de förändringar i Östersjöns miljö som skarven förorsakat påminner om de skador som människan själv förorsakar, till exempel övergödning från jordbruk och minskning av rovfisk. Här hjälper det föga med stöd till investeringar i utrustning för att skydda redskap och fångster, vilket var det svar jag fick av Isabella Lövin när jag ställde en skriftlig fråga för några år sedan.

Tycker då inte statsrådet att det, med tanke på både fiskenäring och miljö, är hög tid att titta på frågan och få till stånd en uppdatering av eller ett undantag från fågeldirektivet? Detta är ett direktiv med anor från 1979. Vi behöver en skyddsklassning som överensstämmer med verkligheten i dag. Det är ändå 43 år sedan direktivet kom till. På den tiden kunde paren räknas i hundratal, och detta rimmar inte med den verklighet vi lever med i dag.

I ett öppet brev till generaldirektörerna för Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten angående säl- och skarvproblematiken skriver Sveriges Fiskares Producentorganisation, som är Sveriges största organisation för yrkesfiskare och har medlemmar från Koster till Kalix, att det bara finns en rimlig lösning på kort sikt: att möjliggöra jakt på säl och skarv med skottpengar som incitament. Detta är den enda rimliga lösningen för att på kort sikt komma till rätta med den här problematiken.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren på frågorna.

Vi börjar väl med ålakråkan, som är ett annat namn för skarven. Det är faktiskt så att Sverige har flest skarvar och skarvkolonier i hela Europa. Sveriges ornitologiska förening gjorde en inventering 2006 som gav vid handen att det fanns 45 000 häckande par i Sverige. Det var bara Danmark som var i närheten, med 40 000 häckande par och 200 000 individer. Detta var för 16 år sedan, och det har inte gjorts så många heltäckande inventeringar sedan dess mer än i olika län, det vill säga regionalt. Jag har dock sett siffror på att det i dag finns runt 250 000 individer i landet.

I slutet av 1800-talet fanns det i stort sett inga skarvar i Sverige, och 1975 gjorde en inventering klart att det fanns 340 par i landet. Det var innan vi gick med i EU. Det fanns en typ av allmän jakt tidigare, men den stoppades i och med att vi gick med i EU 1995. Därefter har det varit fågeldirektivet som styrt detta, och därför får vi nu bara skyddsjaga skarven.

Flera grupper och organisationer i samhället, och även partier här i riksdagen, anser att det finns alltför många skarvar. Skarven är i nuvarande utsträckning ett skadedjur - så talrik är den nu. Fågeldirektivet borde inte stå som skydd för en så allmän art som skarven, som finns i miljontal ute i världen. Skarven konsumerar avsevärda mängder fisk - torsk och annan matfisk. Den skadar torsken. Den hackar, biter och sliter i torsken så att den blir obrukbar för marknaden. Detta är ett problem för fisket i allmänhet och för det kustnära fisket i synnerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skarven ökar kraftigt i antal. Enligt länsstyrelsen fanns det 2016 över 30 000 skarvar bara i Stockholms skärgård. Skarven skadar skog och har en frätande avföring som tar död på all växtlighet flera år framåt. Den har ett störande läte och är illaluktande. Det känns som att komma in i ett hönshus när man kommer i närheten av en skarvkoloni; jag har själv besökt sådana ute i skärgården här i Stockholm, så jag har sett vad skarven kan ställa till med.

Skarven är som sagt ett skadedjur när antalet får växa så obegränsat som det har gjort nu. Den är då ett hot, framför allt mot levande skärgårdar. En doktorsavhandling från Åbo, från 2016, har visat att de förändringar i Östersjöns miljö som skarven förorsakat påminner om de skador som människan själv förorsakar, till exempel övergödning från jordbruk och minskning av rovfisk. Här hjälper det föga med stöd till investeringar i utrustning för att skydda redskap och fångster, vilket var det svar jag fick av Isabella Lövin när jag ställde en skriftlig fråga för några år sedan.

Tycker då inte statsrådet att det, med tanke på både fiskenäring och miljö, är hög tid att titta på frågan och få till stånd en uppdatering av eller ett undantag från fågeldirektivet? Detta är ett direktiv med anor från 1979. Vi behöver en skyddsklassning som överensstämmer med verkligheten i dag. Det är ändå 43 år sedan direktivet kom till. På den tiden kunde paren räknas i hundratal, och detta rimmar inte med den verklighet vi lever med i dag.

I ett öppet brev till generaldirektörerna för Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten angående säl- och skarvproblematiken skriver Sveriges Fiskares Producentorganisation, som är Sveriges största organisation för yrkesfiskare och har medlemmar från Koster till Kalix, att det bara finns en rimlig lösning på kort sikt: att möjliggöra jakt på säl och skarv med skottpengar som incitament. Detta är den enda rimliga lösningen för att på kort sikt komma till rätta med den här problematiken.

Fru talman! Ledamoten har ju helt rätt i att det endast är EU-kommissionen som kan förändra fågeldirektivet, där skarven ingår. Ledamoten har också helt rätt i att populationen är alldeles för stor.

Därför har vi från regeringen gjort det vi kan göra inom det direktiv som finns just nu, vilket till exempel innefattar skyddsjakt. Vi i regeringen arbetar väldigt aktivt för att förbättra förutsättningarna, för vi vill se en konkurrenskraftig fiskerinäring och stärka den blå värdekedjan.

Det är ju viktigt att se att det även i framtiden finns möjlighet till ett småskaligt och kustnära fiske. Vi har därför fattat några viktiga beslut med den inriktningen.

Bland annat har vi gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta fram rekommendationer om fiskeregleringar i tolv marina skyddade områden samt att ta fram en fördjupad analys av överlåtbara fiskerättigheter i det svenska fisket.

Vi har nyligen gett Jordbruksverket i uppdrag att analysera och sammanställa så att vi kan främja dagens fiskberedning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också infört en möjlighet till skyddsjakt på skarv på enskilds initiativ. Detta ökar förhoppningsvis flexibiliteten i själva förvaltningen.

Vi har ännu inte kunnat utläsa vad just det här enskilda har gett, men vi hoppas kunna se senare vad det har gett när det gäller skarven. Detta gäller även den licensjakt på gråsäl och knubbsäl som vi infört i år.

Både jag och ledamoten vill ju se levande hav och en fiskerinäring som är bra både för att den goda maten ska komma på bordet och, i dagsläget, för att den faktiskt höjer den svenska beredskapen.

Vi har gjort väldigt mycket med de verktyg som vi har i och med att det, precis som ledamoten säger, är EU-kommissionen som har befogenhet att föreslå ändringar i fågeldirektivet. Än så länge har man uttalat att direktiven fortfarande är relevanta och ändamålsenliga och att man inte tänker föreslå några förändringar, trots att vi tydligt kan se att skarvpopulationen är väldigt stor.

Fru talman! Ledamoten har ju helt rätt i att det endast är EU-kommissionen som kan förändra fågeldirektivet, där skarven ingår. Ledamoten har också helt rätt i att populationen är alldeles för stor.

Därför har vi från regeringen gjort det vi kan göra inom det direktiv som finns just nu, vilket till exempel innefattar skyddsjakt. Vi i regeringen arbetar väldigt aktivt för att förbättra förutsättningarna, för vi vill se en konkurrenskraftig fiskerinäring och stärka den blå värdekedjan.

Det är ju viktigt att se att det även i framtiden finns möjlighet till ett småskaligt och kustnära fiske. Vi har därför fattat några viktiga beslut med den inriktningen.

Bland annat har vi gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta fram rekommendationer om fiskeregleringar i tolv marina skyddade områden samt att ta fram en fördjupad analys av överlåtbara fiskerättigheter i det svenska fisket.

Vi har nyligen gett Jordbruksverket i uppdrag att analysera och sammanställa så att vi kan främja dagens fiskberedning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också infört en möjlighet till skyddsjakt på skarv på enskilds initiativ. Detta ökar förhoppningsvis flexibiliteten i själva förvaltningen.

Vi har ännu inte kunnat utläsa vad just det här enskilda har gett, men vi hoppas kunna se senare vad det har gett när det gäller skarven. Detta gäller även den licensjakt på gråsäl och knubbsäl som vi infört i år.

Både jag och ledamoten vill ju se levande hav och en fiskerinäring som är bra både för att den goda maten ska komma på bordet och, i dagsläget, för att den faktiskt höjer den svenska beredskapen.

Vi har gjort väldigt mycket med de verktyg som vi har i och med att det, precis som ledamoten säger, är EU-kommissionen som har befogenhet att föreslå ändringar i fågeldirektivet. Än så länge har man uttalat att direktiven fortfarande är relevanta och ändamålsenliga och att man inte tänker föreslå några förändringar, trots att vi tydligt kan se att skarvpopulationen är väldigt stor.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

SFPO, som är den största producentorganisationen, förordar 3 000 kronor per säl och 1 000 kronor per skarv, vilket jag tycker vore rimligt för att värna våra hav och sjöar. Detta skulle samhällsekonomiskt betala sig ganska snabbt.

I Sydöstran presenterades den 23 november 2017 ny forskning som påvisade att skarven tar minst lika mycket ål som människan fångar. Det är hård konkurrens om fisken mellan människa, skarv och säl; det vet vi. Detta var en studie från Stockholms universitet och SLU som presenterades i november 2017.

I debatten om att ålen är utrotningshotad målas fisket och vattenkraften upp som bovar, vilket statsrådet säkert vet. Professor Sture Hansson vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet sa att vi måste utgå från att skarv äter väldigt mycket ål. Det är ingen tillfällighet att skarven genom århundradena har kallats ålakråka - den tar väldigt mycket ål.

Det är i mina ögon ett måste att försöka påverka EU-kommissionen för att få till stånd en uppdatering av fågeldirektivet och verka för att skapa incitament för att människor ska bemöda sig att ge sig ut och skjuta skarv. Det är också viktigt att underlätta för fleråriga tillstånd gällande skyddsjakt och användande av andra jakt- och skrämselmetoder som komplement till jakt- och skjutvapen.

Vi vill förorda en utökning av effektiva metoder som oljering och prickning. Skyddsjakt på enskilds initiativ är bra, men detta kommer inte att vara tillräckligt. Det finns inga starka incitament för att ge sig ut, för detta är en väldigt svår jakt att bedriva.

Att man inte skjuter fler när man enligt beslut får göra det beror på att det finns ett regelverk kring det hela. Det är inte bara att gå ut och skjuta, utan det handlar om när, var och hur samt om hur nära en plats man får vara.

Det är alltså inte så himla enkelt och lockande att idka skyddsjakt - inte heller på enskilds initiativ. Det måste till andra alternativ. Har statsrådet andra alternativ i bakfickan? Det jag har hört här är många droppar i havet. Om inte, vad väntar statsrådet och regeringen på?

I Östersjön har läget passerat allvarligt; det är kaos och katastrof, enligt näringen och forskningen. Detta orsakar stor ekonomisk skada för fiskenäringen. Den ena myndigheten pekar på den andra, och man försöker hela tiden att undslippa skuldfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På samma sätt gör politiken. Först pekar man ut torskfiskarna som de stora bovarna. Sedan, när de är borta, läggs skulden på storskaliga sillbåtar.

Ingenting kommer att bli bättre av att man står handfallen eller av att alla skyller på varandra. Nu handlar det om att vara modig och lyssna till näringens och forskningens kunskap för att fatta kloka beslut. Vad har statsrådet i bakfickan för att lösa situationen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

SFPO, som är den största producentorganisationen, förordar 3 000 kronor per säl och 1 000 kronor per skarv, vilket jag tycker vore rimligt för att värna våra hav och sjöar. Detta skulle samhällsekonomiskt betala sig ganska snabbt.

I Sydöstran presenterades den 23 november 2017 ny forskning som påvisade att skarven tar minst lika mycket ål som människan fångar. Det är hård konkurrens om fisken mellan människa, skarv och säl; det vet vi. Detta var en studie från Stockholms universitet och SLU som presenterades i november 2017.

I debatten om att ålen är utrotningshotad målas fisket och vattenkraften upp som bovar, vilket statsrådet säkert vet. Professor Sture Hansson vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet sa att vi måste utgå från att skarv äter väldigt mycket ål. Det är ingen tillfällighet att skarven genom århundradena har kallats ålakråka - den tar väldigt mycket ål.

Det är i mina ögon ett måste att försöka påverka EU-kommissionen för att få till stånd en uppdatering av fågeldirektivet och verka för att skapa incitament för att människor ska bemöda sig att ge sig ut och skjuta skarv. Det är också viktigt att underlätta för fleråriga tillstånd gällande skyddsjakt och användande av andra jakt- och skrämselmetoder som komplement till jakt- och skjutvapen.

Vi vill förorda en utökning av effektiva metoder som oljering och prickning. Skyddsjakt på enskilds initiativ är bra, men detta kommer inte att vara tillräckligt. Det finns inga starka incitament för att ge sig ut, för detta är en väldigt svår jakt att bedriva.

Att man inte skjuter fler när man enligt beslut får göra det beror på att det finns ett regelverk kring det hela. Det är inte bara att gå ut och skjuta, utan det handlar om när, var och hur samt om hur nära en plats man får vara.

Det är alltså inte så himla enkelt och lockande att idka skyddsjakt - inte heller på enskilds initiativ. Det måste till andra alternativ. Har statsrådet andra alternativ i bakfickan? Det jag har hört här är många droppar i havet. Om inte, vad väntar statsrådet och regeringen på?

I Östersjön har läget passerat allvarligt; det är kaos och katastrof, enligt näringen och forskningen. Detta orsakar stor ekonomisk skada för fiskenäringen. Den ena myndigheten pekar på den andra, och man försöker hela tiden att undslippa skuldfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På samma sätt gör politiken. Först pekar man ut torskfiskarna som de stora bovarna. Sedan, när de är borta, läggs skulden på storskaliga sillbåtar.

Ingenting kommer att bli bättre av att man står handfallen eller av att alla skyller på varandra. Nu handlar det om att vara modig och lyssna till näringens och forskningens kunskap för att fatta kloka beslut. Vad har statsrådet i bakfickan för att lösa situationen?

Fru talman! Självklart är vi i regeringen både inlyssnande och väldigt kloka, men förutom att vi är det vidtar vi också väldigt många åtgärder. Jag berättade om några av dem. Det nya havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet, som innehåller 2 miljarder, innehåller åtgärder. Vi gör också stora satsningar för att stärka havsmiljön, för vi vet att det inte bara är skarven som gör så att fiskbeståndet är dåligt. Det finns en mängd åtgärder som vi måste vidta.

Det handlar också om hur vi förhandlar. Senast jag var nere och förhandlade om fiskekvoterna handlade det om att undantaget för fiske efter sill i södra Östersjön under torskfiskeförbudsperioden kvarstår. Syftet är helt enkelt att stärka fiskeriet för framtiden.

Det finns flera olika vägar framåt. Den 31 mars kommer Havs- och vattenmyndigheten tillbaka till regeringen med redovisning av det uppdrag man haft att titta på vad ytterligare fiskeregleringar kan göra för att skapa ett bättre bestånd, så att våra barn och barnbarn också ska kunna njuta av den goda fisken. Jag utesluter inga åtgärder när det gäller att se till att få ett ökat fiskbestånd i Sverige, så att vi kan äta mer av den goda fisken, bereda mer av den goda fisken och på det sättet ha en bättre beredskap.

När det gäller skottpengar kan jag säga att det inte riktigt är så vi brukar göra. Vi brukar först och främst försöka se till att vi har en viltförvaltning som tar hand om viltet. Vi försöker driva frågor i EU om till exempel att kunna göra någonting av sälprodukter etcetera. Det är så vi etiskt brukar behandla det. Skottpengar kan vara en sak, men är inte heller något helt oproblematiskt, vill jag tala om för ledamoten. Vi tittar på många olika åtgärder.

Fru talman! Jag tror att ledamoten och jag vill exakt samma sak, nämligen att vi ska se till att vi har levande friska hav och ett ökat fiskbestånd som är hållbart i framtiden. Vi ska kunna äta den goda fisken. Vi ska kunna ha en fiskerinäring som fungerar. Vi ska därmed också kunna stärka Sveriges beredskap.

Fru talman! Självklart är vi i regeringen både inlyssnande och väldigt kloka, men förutom att vi är det vidtar vi också väldigt många åtgärder. Jag berättade om några av dem. Det nya havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet, som innehåller 2 miljarder, innehåller åtgärder. Vi gör också stora satsningar för att stärka havsmiljön, för vi vet att det inte bara är skarven som gör så att fiskbeståndet är dåligt. Det finns en mängd åtgärder som vi måste vidta.

Det handlar också om hur vi förhandlar. Senast jag var nere och förhandlade om fiskekvoterna handlade det om att undantaget för fiske efter sill i södra Östersjön under torskfiskeförbudsperioden kvarstår. Syftet är helt enkelt att stärka fiskeriet för framtiden.

Det finns flera olika vägar framåt. Den 31 mars kommer Havs- och vattenmyndigheten tillbaka till regeringen med redovisning av det uppdrag man haft att titta på vad ytterligare fiskeregleringar kan göra för att skapa ett bättre bestånd, så att våra barn och barnbarn också ska kunna njuta av den goda fisken. Jag utesluter inga åtgärder när det gäller att se till att få ett ökat fiskbestånd i Sverige, så att vi kan äta mer av den goda fisken, bereda mer av den goda fisken och på det sättet ha en bättre beredskap.

När det gäller skottpengar kan jag säga att det inte riktigt är så vi brukar göra. Vi brukar först och främst försöka se till att vi har en viltförvaltning som tar hand om viltet. Vi försöker driva frågor i EU om till exempel att kunna göra någonting av sälprodukter etcetera. Det är så vi etiskt brukar behandla det. Skottpengar kan vara en sak, men är inte heller något helt oproblematiskt, vill jag tala om för ledamoten. Vi tittar på många olika åtgärder.

Fru talman! Jag tror att ledamoten och jag vill exakt samma sak, nämligen att vi ska se till att vi har levande friska hav och ett ökat fiskbestånd som är hållbart i framtiden. Vi ska kunna äta den goda fisken. Vi ska kunna ha en fiskerinäring som fungerar. Vi ska därmed också kunna stärka Sveriges beredskap.

Fru talman! Jag tackar ånyo statsrådet för svaret. Det är intressant, men det är mycket som behöver göras. Det har kommit väldigt många droppar i havet, men det är inte tillräckligt.

Ett exempel är Roxen, den näst största sjön i Östergötland efter Vättern. Skarven håller på att förstöra sjön. En artikel i Östgöta Correspondenten 2017 vittnar om att hela ekosystemet i sjön är på väg att förstöras och att utfiskning är på gång. Det fanns 6 000-7 000 skarvar där då. Det är ganska mycket i en sjö som ändå är förhållandevis liten. Skarvar äter ett halvt kilo per dag sommartid. Det blir 3 ton per dag i Roxen. Då förstår man att antalet fiskare har minskat från åtta till en på kort tid. Enligt reportaget kommer massor av kväve och fosfor ut från kolonierna. Det är som en ryamatta av alger på botten runt öarna. I alla andra sammanhang ses sådan påverkan som en miljöbov. Det vet säkert även statsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skarven har som sagt spridit sig inåt landet. Inte bara kustbandet utan även insjöar drabbas numera. P4 Gävleborg - Gästrikland och Hälsingland - vittnar om att campingägare är oroliga för att mista sina campinggäster; stanken och skränet skrämmer iväg folk från platserna. Även boende drabbas när skarven totalt tar över öarna och kustbandet med sin fräna doft och slår ut all växtlighet. Det blir spöklika öar där ingen annan än skarven vill vistas.

Vi har kunnat läsa nyheter från till exempel Sörmland om att skarvar börjar flyga in i samhällen och är helt orädda när man försöker skrämma iväg dem. Jämförelser har gjorts med Alfred Hitchcocks klassiska thriller Fåglarna med tanke på den invasion av skarv som det blivit. Tror ändå inte statsrådet att vi behöver vidta andra åtgärder än dem som har vidtagits?

Fru talman! Jag tackar ånyo statsrådet för svaret. Det är intressant, men det är mycket som behöver göras. Det har kommit väldigt många droppar i havet, men det är inte tillräckligt.

Ett exempel är Roxen, den näst största sjön i Östergötland efter Vättern. Skarven håller på att förstöra sjön. En artikel i Östgöta Correspondenten 2017 vittnar om att hela ekosystemet i sjön är på väg att förstöras och att utfiskning är på gång. Det fanns 6 000-7 000 skarvar där då. Det är ganska mycket i en sjö som ändå är förhållandevis liten. Skarvar äter ett halvt kilo per dag sommartid. Det blir 3 ton per dag i Roxen. Då förstår man att antalet fiskare har minskat från åtta till en på kort tid. Enligt reportaget kommer massor av kväve och fosfor ut från kolonierna. Det är som en ryamatta av alger på botten runt öarna. I alla andra sammanhang ses sådan påverkan som en miljöbov. Det vet säkert även statsrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skarven har som sagt spridit sig inåt landet. Inte bara kustbandet utan även insjöar drabbas numera. P4 Gävleborg - Gästrikland och Hälsingland - vittnar om att campingägare är oroliga för att mista sina campinggäster; stanken och skränet skrämmer iväg folk från platserna. Även boende drabbas när skarven totalt tar över öarna och kustbandet med sin fräna doft och slår ut all växtlighet. Det blir spöklika öar där ingen annan än skarven vill vistas.

Vi har kunnat läsa nyheter från till exempel Sörmland om att skarvar börjar flyga in i samhällen och är helt orädda när man försöker skrämma iväg dem. Jämförelser har gjorts med Alfred Hitchcocks klassiska thriller Fåglarna med tanke på den invasion av skarv som det blivit. Tror ändå inte statsrådet att vi behöver vidta andra åtgärder än dem som har vidtagits?

Fru talman! Jag delar ledamotens problembeskrivning och instämmer i mycket av det som ledamoten säger. Vi har ett problem med skarv. Därför säger jag också att jag inte utesluter några nya åtgärder när det gäller skarven. Om ledamoten tittar på andra partiers kongresser kan han till exempel konstatera att Socialdemokraterna har ett starkt beslut om minskning av antalet mellanskarvar. Det ska naturligtvis vara en stam som är hållbar för svensk fauna i övrigt och hållbar ur ett kustmiljöperspektiv.

Vi jobbar vidare. De åtgärder som jag har presenterat för ledamoten har vi redan beslutat. Vi måste också se dem verka och se vad de ger. Men i dagsläget utesluter jag inga nya åtgärder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag delar ledamotens problembeskrivning och instämmer i mycket av det som ledamoten säger. Vi har ett problem med skarv. Därför säger jag också att jag inte utesluter några nya åtgärder när det gäller skarven. Om ledamoten tittar på andra partiers kongresser kan han till exempel konstatera att Socialdemokraterna har ett starkt beslut om minskning av antalet mellanskarvar. Det ska naturligtvis vara en stam som är hållbar för svensk fauna i övrigt och hållbar ur ett kustmiljöperspektiv.

Vi jobbar vidare. De åtgärder som jag har presenterat för ledamoten har vi redan beslutat. Vi måste också se dem verka och se vad de ger. Men i dagsläget utesluter jag inga nya åtgärder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.