Interpellationssvar - Lkab:s roll som föredöme för svensk gruvnäring - 2022-03-15

Fru talman! Eric Palmqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att öka det statligt ägda gruvbolaget Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags, LKAB:s, anseende lokalt och på så sätt bidra till att stärka branschens anseende såväl lokalt som nationellt.

Svensk gruv- och mineralnäring har stor betydelse för Sverige som land, i det regionala och lokala perspektivet samt utanför Sveriges gränser. Det handlar om arbetstillfällen, välfärd och utvinning av mineral och metaller som är viktiga för den gröna omställningen. Bland annat producerade Sverige cirka 93 procent av all järnmalm, 34 procent av all zink, 33 procent av allt bly, 19 procent av allt guld och 11 procent av all koppar inom EU 2020. Sverige har också en stark prospekteringspotential för innovationskritiska mineral och metaller.

Det är viktigt för regeringen att Sverige har moderna och effektiva tillståndsprocesser. Tillståndsprocesserna på gruv- och mineralområdet regleras i både miljöbalken och minerallagen (1991:45). Regeringen har tillsatt Miljöprövningsutredningen (M 2020:06) med uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att uppnå en modernare och effektivare prövning enligt miljöbalken. Utredningen ska lämna sitt betänkande i maj 2022. Regeringen har dessutom tillsatt en utredning om prövningsprocesser och regelverk för en hållbar försörjning av innovationskritiska metaller och mineral (N 2021:01). Utredningen ska analysera och föreslå förändringar av prövningsprocesser och regelverk så att bättre hänsyn kan tas både till ett projekts lokala miljöpåverkan och dess samhällsnytta, till exempel minskad global klimatpåverkan, samt att en större andel av det värde som gruv- och mineralnäringen genererar kan komma hela landet till del. Utredningen ska lämna sitt betänkande i slutet av oktober 2022.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver har regeringen utsett en samordnare som kan facilitera samråd samt bistå med koordinering kopplat till de olika prövnings- och planeringsprocesser som krävs för omställningsprojekt inom industrin i Norrbotten och Västerbotten.

Sverige ligger långt framme i klimatomställningen, tack vare stora gröna investeringar och en tydlig politisk riktning. Vi tänker driva på för en allt snabbare klimatomställning och för att vårt land ska ta sin del av ansvaret för att få ned utsläppen. Detta möjliggörs av en god tillgång till nödvändiga och innovationskritiska metaller och mineral. För Sverige innebär det en möjlighet att bidra med metaller och mineral som framställs på ett mer hållbart, miljöanpassat och socialt ansvarsfullt sätt än i omvärlden. Sverige ska fortsätta att utveckla gruvindustrin och samtidigt vara ett föregångsland inom mineralnäringen när det gäller hållbar utveckling.

Fru talman! LKAB liksom övriga svenska aktiebolag lyder under aktiebolagslagen (2005:551), och det är därmed bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och den löpande förvaltningen av den operativa verksamheten. Regeringen är medveten om att den pågående samhällsomvandlingen i Malmfälten är av helt unik art. Enligt statens ägarpolicy ansvarar styrelsen i ett bolag med statligt ägande för att bolaget sköts på ett föredömligt sätt inom de ramar som det av riksdagen beslutade uppdraget för bolaget, lagstiftningen samt statens ägarpolicy ger. Regeringen har förtroende för att LKAB hanterar samhällsomvandlingen på ett ansvarsfullt sätt.

Fru talman! Jag blev så ivrig när jag skulle få debattera med vår nya näringsminister för första gången att jag spillde ut vatten över mina papper, men jag lyckades i alla fall rädda mitt manus.

Näringsministern och jag har en sak gemensam. Då syftar jag inte på avsaknaden av fagert hårsvall utan på omständigheten att vi båda ger uttryck för att vi älskar gruvor. Det är en hygglig grundförutsättning för dagens debatt, och den återspeglas delvis i det svar som näringsministern just gav och som jag härmed tackar för.

Mycket av det näringsministern tar upp i sitt svar är bra. Möjligen skulle jag kunna kritisera att för lite har skett i de frågor som rör tillståndsprocesser, men det kan jag ju inte lasta honom för - han är trots allt hyfsat nytillträdd. Det är inte heller det den här debatten handlar om.

LKAB är ett statligt ägt gruvbolag som är lite av juvelen i kronan av statliga bolag som svenska folket äger. Men även juveler kan ha sina baksidor, och i den här debatten vill jag peka på en.

Jag tror att näringsministern och jag är rörande överens om betydelsen av LKAB för svensk industri och råvaruförsörjning. Jag som dessutom bor på en av LKAB:s produktionsorter kan vittna om LKAB:s betydelse för en hel bygds välmående och framtidstro.

Jag har själv arbetat tio år under jord i LKAB:s gruva i Vitåfors utanför Malmberget och vet hur gruvan lever i symbios med samhället. Trots skakningar, sättningar, gruvdamm och liknande, trots att det mullrar i huset varje natt då man skjuter i gruvan och trots att hela huset ibland kan skaka till så att man tror att någon har kört in i garageporten på grund av sättningar är vi överlag mycket överseende med gruvverksamheten, som har en lång tradition på orten. Vi har också överseende med att stora delar av samhället rivs för att byggas upp på annan plats med alla de utmaningar det innebär och den sorg det medför för dem som ser sina barndomskvarter rivas och stängslas in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när statliga LKAB uppfattas som ett företag som inte gör rätt för sig utan gör avsteg från ingångna avtal med Gällivare kommun och sätter sig på tvären när kommunen kallar till förhandling är det illa, och det väcker ont blod. Jag kommer att återkomma till det i mitt nästa inlägg, fru talman.

Jag är övertygad om att näringsministern precis som jag är väl insatt i och förtrogen med gruvbranschens huvudsakliga utmaningar, där den sociala acceptansen uppges vara en. Det finns på vissa håll - primärt där det inte finns någon tradition av gruvbrytning - ett starkt motstånd mot gruvetableringar. Det är ett problem eftersom vi samtidigt har en uttalad ambition att öka självförsörjningsgraden av en rad olika metaller och mineral.

Jag menar att det i ett sådant läge inte finns utrymme för det statliga gruvbolaget att spä på debatten och förse motståndarna med konkreta argument och negativa exempel ur verkligheten. Jag menar att det ska vara precis tvärtom - att det statliga bolaget ska gå i bräschen och vara ett föredöme i alla avseenden. Jag menar att näringsministern trots sitt i många avseenden positiva svar har missat att ge sin syn på just den saken, varför jag hoppas att han kan förtydliga sin syn på det.

(forts.)

Fru talman! Jag vill påminna om att vi började diskussionen med det enorma arbete som ligger framför LKAB med den stora omställning som sker inom svensk gruvhantering, inte minst i Gällivare och Kiruna. Jag delar Eric Palmqvists bedömning att detta är en av de största industriomvandlingar vi över huvud taget har sett i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

LKAB har officiellt berättat för oss att man avser att investera totalt närmare 400 miljarder kronor i att ställa om produktionen i Norrbotten. Det handlar inte bara om att öka gruvdriften utan också om att börja framställa järnsvamp som ersättning för järnmalmspellets så att svenska gruvor också kan bidra till den gröna omställningen utanför Sveriges gränser. Eftersom LKAB, som jag sa inledningsvis, stod för ungefär 93 procent av all järnmalm inom EU 2020 tror jag att alla förstår betydelsen av det beslut som LKAB har fattat. Vi kan hjälpa resten av Europa att sänka koldioxidutsläppen med motsvarande kanske 30-35 miljoner ton årligen. En fantastisk utveckling!

Dessutom har LKAB just annonserat att man har kommit på hur man kan ta ut restmaterial ur flödena från de befintliga gruvorna. Man planerar för att starta en ny typ av gruvverksamhet i Luleå, i ett företag som heter Reemap, där man i samarbete med bland annat Boliden ska börja ta ut mineral ur det som går ur flödena från LKAB. Fantastiska fynd har gjorts i restmaterialen. Det handlar till exempel om 30 procent av hela Europas behov av sällsynta jordartsmetaller, hela Sveriges behov av permanenta magneter och hela Sveriges behov av gips. Det är alltså en fantastisk utveckling som LKAB genomgår.

Naturligtvis medför dessa stora investeringar också en stor samhällspåverkan. Jag tror inte att någon är oberörd av de stora förändringarna. Man flyttar hela städer, och jag tror att många medborgare i både Kiruna och Gällivare har berörts både personligen och av de senaste årens väldigt intensiva debatt och diskussion om hur detta ska gå till, hur man ska ersätta de bostäder som försvinner när gruvan expanderar och hur man ska bygga nya, bra samhällen och städer vid sidan om.

Jag har redan inledningsvis svarat att jag tycker att bolaget sköter detta bra, men det är klart att det finns medborgare som är oroliga för sitt boende och för hur man ska klara att utveckla de nya bostadsorterna. Det har också förekommit en del diskussion mellan kommunerna och LKAB. Det vore direkt oklokt av mig, fru talman, att ge mig in i den debatten, för det ska bland annat bli rättegång om de delar där man inte är överens. Det vore oansvarigt av en minister att göra en rättsprövning innan detta har kommit vidare.

Vår syn är att bolagen sköter detta på egen hand. Vi har stort förtroende för att LKAB gör det på ett bra sätt.

Fru talman! Tack, näringsminister Thorwaldsson, för svaret! Det är fantastiskt att se denna utveckling på hemmaplan. Om jag går upp på hustaket kan jag se bort till min gamla arbetsplats.

I Malmberget, som ligger några kilometer norr om Gällivare, är man starkt påverkad av LKAB:s gruvbrytning. Stora delar av samhället har lösts in och avvecklats, och LKAB ersätter kommunala verksamhetslokaler enligt de avtal som är framförhandlade parterna emellan.

När det gäller villaägare har man genom åren tillämpat lite olika modeller för att kompensera dem, och man har inte landat helt rätt i alla fall. Exempelvis har tvåvåningsvillor värderats som tvåvåningsvillor medan villor med inredd källare endast har fått markplanet värderat. Garage har räknats som tillbyggnader och inte ersatts och så vidare. En del känner sig lurade och väldigt illa behandlade i en process där LKAB borde värna mer om sitt anseende på orten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I östra Malmberget är situationen än värre. Det är ett område som man 2012 pekade ut som ett utvecklingsområde som inte skulle påverkas av gruvdriften. Jag minns detta och kommer ihåg hur alla på orten skrattade åt det då vi visste att det redan var kraftigt påverkat av LKAB:s verksamhet.

Trots att LKAB gång efter annan har reviderat sina planer och gjort avsteg från samverkansavtalet med Gällivare kommun tillämpar man ännu frivillig inlösen av fastigheterna i östra Malmberget till sämre villkor än för andra berörda parter. Trots att fastigheter i området råkar ut för omfattande skador, som sprickbildning, dörrar och fönster som inte går att öppna och stänga, vattenavbrott och så vidare, hävdade gruvbolaget först att det berodde på naturliga orsaker - för att sedan backa och mena att det inte går att utesluta att gruvan påverkar.

Det som sker nu är att 73 procent av det som ansågs vara ett utvecklingsområde i östra Malmberget har avvecklats, vilket naturligtvis påverkar dem som bor kvar men också de kommunala förutsättningarna att planera snöröjning och fjärrvärme, exempelvis. Problem uppstår också då 87 procent av elevunderlaget i skolan i östra Malmberget har försvunnit. Alla inser att detta inte kan betraktas som ett utvecklingsområde trots att LKAB fortsätter att vidhålla att det är det.

I dag finns bara fragment kvar av det som varit östra Malmberget. Därför har Gällivare kommun sedan 2017 försökt få LKAB till förhandlingsbordet men fått kalla handen, och i kläm är de människor som bor kvar där. Dessa människor uppger i enkäter att de vill flytta, och många av dem mår väldigt dåligt. Om ministern hade gjort ett studiebesök i östra Malmberget och sett hur boendesituationen ser ut där hade han förstått varför. Samtidigt tycks LKAB vara oroligt för att öppna börsen.

Jag är väl medveten om att näringsministern inte kan eller får detaljstyra statliga bolag, men ägardialog är trots allt tillåten. Min förhoppning är att ministerns partikamrat Göran Persson, som är LKAB:s styrelseordförande, trots allt är intresserad av hur regeringen ser på bolagets styrning. Om inte annat är jag det, och jag skulle vilja veta hur regeringen ser på vårt statliga gruvföretags roll som föredöme, även då det gäller att göra rätt för sig när dess verksamhet påverkar enskilda människor och kommunal verksamhet.

Fru talman! Precis som du är inne på, Eric Palmqvist, är det klart att vi alltid måste se till den enskilda individen och hur olika verksamheter berör den enskilda individen. Men att en näringsminister i varje detalj uttalar sig om de bolag vi förvaltar är ogörligt. Den statliga portföljen utgörs av 45 olika bolag, och det handlar om verksamheter som ganska ofta påverkar människors liv. Vi har en förvaltningsmodell där de bolag vi har i vår portfölj måste följa aktiebolagslagen.

Du har alldeles rätt i att vi löpande har en ägardialog med bolagen. I detta fall har frågan varit uppe vid flera tillfällen. Mina företrädare har varit på plats lokalt, och jag har också själv i tidigare roller varit på båda orterna för att se hur utvecklingen och arbetet fortgår.

Den bedömning jag redogjorde för inledningsvis kvarstår dock, Eric Palmqvist. Jag menar att LKAB har genomfört den stora omvandlingen av Kiruna och Gällivare med stort ansvar. Den konflikt som Eric Palmqvist tar upp här i kammaren är det väldigt svårt för mig att ha en åsikt om. Det är som sagt en tvist mellan en kommun och ett bolag. Den ska inte jag avgöra i riksdagens talarstol, utan den får avgöras av de rättsinstanser som är satta att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den stora bilden är ändå att den stora omvandlingen av LKAB, som ju började med beskedet om att hela Kiruna skulle flyttas, har varit en enorm samhällsomvandling för två viktiga städer i norra Sverige. Det är inte klart än, men helt tydligt är att man har kommit längre och längre i diskussionerna med berörda kommuner. Även om det i vissa delar har varit konfliktfyllt har det också i många delar funkat väldigt väl.

De framväxande nya städerna är populära bland dem som bor där, och många vill flytta dit. Det kanske är en av orsakerna till att konflikterna blir djupare mellan bolaget och kommunen - inte vet jag. Men vi ska naturligtvis göra allt vi kan, Eric Palmqvist och fru talman, för att det ska bli bra för alla människor som är boende där. Men att gå därifrån till att detaljstyra de statliga bolagen är jag inte beredd att göra.

Fru talman! Jag kan inleda med att säga att jag respekterar ministerns försiktiga hållning. Detta är ju inte helt okomplicerat. Men jag tror att ministern vet att det ska ganska mycket till för att jag ska uttala kritik mot svensk gruvverksamhet. På det stora hela är jag oerhört stolt och imponerad av svenska gruvföretags verksamhet och ledande position i flera avseenden. Men ser jag att något är fel är det befogat att lyfta det, i synnerhet som jag ser med oro på den negativa och skadliga opinion som sådant här kan ge upphov till.

Jag skulle önska att näringsministern kom till Gällivare för att bilda sig en egen uppfattning om situationen. Jag är nästan säker på att vår socialdemokratiska KSO skulle uppskatta ett sådant besök. Jag kan också påpeka att detta är en fråga som drivs av alla politiska partier från vänster till höger i vår kommun, så jag avser inte att göra partipolitik av det här. Ministern får se det snarare som en inlaga från mig som representant för Gällivare och Norrbotten och som en ledamot med ett särskilt intresse för gruv- och mineralpolitiska frågor.

Om ministern får för sig att besöka Gällivare hoppas jag att han samtidigt får uppleva lite norrsken och att han kanske avlägger ett besök på Icehotel i vår grannkommun Kiruna, som är ett bra exempel på en annan näring som näringsministern faktiskt ansvarar för: turism- och besöksnäringen.

Fru talman! Tack för inbjudan, Eric Palmqvist, att komma till Norrbotten! Det är faktiskt i kalendern att jag ska göra ett besök i gruvnäringen i Norrbotten. Jag får ställa in mig på att också komma till Gällivare; det är alldeles uppenbart efter vad vi har hört här i kväll.

Rent generellt är det mycket diskussion om hur vi ska kunna förse världen med de mineral vi har tillgång till i Sverige. Det är klart att då måste de stora gruvbolag som vi har, som är fantastiska globala bolag, inte minst Boliden och LKAB, också agera lokalt på ett sådant sätt att det stärker förtroendet för gruvdrift generellt. Men trots detta och att jag är välvilligt inställd till en resa vill jag inte ge mig in i den enskilda konflikten som är mellan en kommun och ett bolag, för det vore fel av mig som statsråd att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag välkomnar inbjudan, och så småningom kanske vi kan träffas och se på det vackra norrskenet tillsammans.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.