Herr ålderspresident! Också jag vill inleda med att uttrycka mitt stöd till Ukrainas folk och den kamp som pågår för landets självklara rätt till demokratisk utveckling och självständighet.
I konstitutionsutskottets betänkande KU31 behandlas motionsyrkanden som framför allt tar fasta på Svenska kyrkans ställning, församlingarnas roll och begravningsfrågor. Jag vill här yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och därmed avslag på motionerna.
Det är nu mer än 20 år sedan Svenska kyrkan fick ändrade relationer till staten och begreppet statskyrka upphörde. Med tanke på att det är över 1 000 år sedan kristendomen, med inspiration från kontinenten och brittiska öarna, kom till det som då var Sverige och över 500 år sedan den luthersk-evangeliska kyrkan infördes är tidsperspektivet på 20 år förvisso måttligt. Men de som var delaktiga i diskussionerna fram till beslutet som trädde i kraft vid millennieskiftet år 2000 blir allt färre i uppdrag och tjänster.
I en dokumentation som kyrkokansliet tagit fram som presenterades i slutet på förra året, och som jag tagit del av under vår beredning, finns en sammanställning som går igenom vad relationsförändringarna inneburit såväl rättsligt och organisatoriskt som ekonomiskt. Där konstateras att Svenska kyrkan, som är en del av den världsvida kyrkan och det civila samhället, har förstärkts på en rad områden.
Debatten om kyrka och stat och förhållanden kring detta pågick under flera decennier. Lagen om religionsfrihet som tillkom i början på 50-talet får sägas vara central i sammanhanget. Det handlar om var och ens rätt till tro eller inte tro och kräver ständig och ihållande respekt.
Med 5,7 miljoner medlemmar, 13 stift och över 1 300 församlingar inom landet och ett trettiotal utomlands får man konstatera att kyrkan alltjämt är en stark samhällskraft och spelar en roll i att verka tillsammans också med andra trossamfund och civilsamhälle. I lagen om Svenska kyrkan, som ju infördes i samband med statskyrkans upphörande, framhålls församlingarnas och stiftens självständighet, den öppna folkkyrkan och demokratin.
För egen del har jag återkommande möten med representanter för Svenska kyrkan, Judiska Centralrådet och Islamiska samarbetsrådet för avstämning och dialog i det arbete som pågår för ökad förståelse och respekt vad gäller mångfald, trosutövning och samhällsengagemang. Inte minst i Malmö har initiativ tagits för att aktivt motverka antisemitism och rasism. I detta arbete har Svenska kyrkan spelat och spelar alltjämt en viktig roll som en sammanhållande kraft.
Herr ålderspresident! Svenska kyrkans relation till det offentliga inrymmer också en del i samhällets krisberedskap. Inte minst i nuvarande situation, med den ryska invasionen av Ukraina och en orolig tid i Europa och vårt närområde, har kyrkan öppnat sina portar och på olika sätt visat på och agerat för stöd till människor i utsatta situationer.
Församlingarna är representerade i de flesta kommuners grupp för psykiskt och socialt omhändertagande, Posom, som aktiveras vid lokala kriser. Kyrkan har också en permanent närvaro vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps veckovisa samverkanskonferenser och möjlighet att både ge och få stöd inom ramen för MSB:s ansvarsområde. Som exempel kan nämnas att MSB under pandemin 2020 upprättade särskilda samordningskonferenser för att understödja samhällets hantering av avlidna på Svenska kyrkans begäran.
De myndigheter som i störst utsträckning arbetar med kris, krig eller blåljusverksamhet har kyrkan dock etablerad samverkan med, till exempel genom avtal med Polismyndigheten om samverkan vid dödsbudsöverlämning och med Försvarsmakten om själavård. På nationell nivå sker återkommande kontakter med de flesta departement i Regeringskansliet och etablerade kontakter eller samarbeten med flera myndigheter.
Detta samarbete och den samverkan kan betonas då det i motioner som vi här har att ta ställning till framhålls just att samverkan mellan staten och kyrkan ska omprövas. Det handlar i en del motioner om ytterligare förstärkningar och om att demokratin inte ska regleras på det sätt som nu gäller.
Herr ålderspresident! En levande demokrati i kyrkan med folklig förankring, kyrkoval och förtroendevalda är som jag ser det en garant för att kyrkan ska kunna fortsätta att spela en viktig roll i samhället där öppenhet och delaktighet är utgångspunkter för engagemanget. De partier som vill ställa upp i kyrkoval kan alla göra det, liksom självständiga nomineringsgrupper som kanske inte alls har koppling till något parti varken kommunalt, regionalt eller nationellt.
Utskottet har också tidigare avstyrkt motioner med begäran om att regeringen ska lägga fram förslag om att ändra lagstiftningen i syfte att förändra den nuvarande relationen mellan kyrkan och staten och ser inte heller denna gång att det finns skäl till liknande initiativ.
När det gäller frågan om friare församlingstillhörighet, som tas upp i en av motionerna, kan hänvisas till att den frågan också tagits upp på kyrkomötet vid flera tillfällen, senast 2021. Enligt kyrkans eget organisationsutskott har man där hänvisat till att det kan äventyra små församlingars möjligheter att existera. Det talas till och med om risken att församlingar skulle konkurrera ut varandra och att det i slutändan skulle drabba invånare och enskilda församlingsmedlemmar på mindre platser i Sverige.
Även i detta sammanhang är begreppet Hela Sverige ska leva relevant. Det är också vad jag förstår kyrkomötets inriktning för varför man tagit detta ställningstagande. Det finns därför som jag ser det ingen anledning för riksdagen att överpröva detta, som också utretts ingående av kyrkomötet.
Herr ålderspresident! En motion tar upp gravsättning och spridning av avlidens aska. Utskottet har också i detta fall behandlat frågor om flytt av gravurnor och spridning av aska och har framhållit att det är viktigt att begravningar kan genomföras under former som uppfattas som värdiga, och länsstyrelsernas tillsyn betonas.
Enligt begravningsförordningen får askan efter en avliden delas, om länsstyrelsen ger tillstånd till det. Ett sådant tillstånd kan ges om det finns synnerliga skäl för det, som att en del av askan kan gravsättas utomlands, samt att det är uppenbart att man, som det framhålls, kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.
Med hänsyn till att svensk lagstiftning ändå möjliggör flyttning av stoft och aska under vissa förhållanden har utskottet landat i att det inte finns tillräckliga skäl till att ta initiativ till en lagändring för ytterligare förändringar.
