Interpellationssvar - Överklagandenämnden för etikprövning - 2022-02-22

Herr talman! Boriana Åberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att oberoende forskning kan bedrivas även inom kontroversiella områden. Boriana Åberg har också frågat mig om jag avser att initiera en utvärdering beträffande hur etikprövningslagen tillämpas.

Frågorna tar sin utgångspunkt i ett enskilt ärende som jag som statsråd inte kan uttala mig om.

Den akademiska friheten och forskningens frihet ska värnas och stärkas; det är en viktig del i ett demokratiskt samhälle. I Sverige skyddas forskningens frihet i grundlagen och i högskolelagen (1992:1434). Regeringen har därutöver föreslagit, och riksdagen har beslutat, att det enligt högskolelagen som en allmän princip i högskolornas verksamhet ska gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas.

Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen måste dock alltid utövas inom de rättsliga ramar som finns, bland annat lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, det vi kallar etikprövningslagen, och lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning.

Etikprövningslagen är till för att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Lagen ställer därför krav på att viss forskning som avser människor måste ha godkänts vid en etikprövning av Etikprövningsmyndigheten innan den får utföras. Ett godkännande avser ett visst projekt eller en del av ett projekt eller en på något liknande sätt bestämd forskning. Att forska på människor utan etikprövningstillstånd, eller i strid med ett sådant tillstånd, kan innefatta forskningsmetoder som medför risk för att en forskningsperson kommer till skada eller att någons personliga integritet kränks.

Etikprövningsmyndighetens beslut kan överklagas till Överklagandenämnden för etikprövning. Nämnden utövar också tillsyn över etikprövningslagen. Överklagandenämndens tillsyn omfattar dels forskning som har fått godkännande vid etikprövning, dels forskning som bedrivs där tillstånd saknas. Tillsynsbeslut som gäller förelägganden eller förbud kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Jag kan alltså konstatera att regelverket innebär att frågor om etikprövning prövas av flera olika instanser. Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska alltid utövas inom de rättsliga ramar som finns. Även om forskningen har en lagstadgad frihet gäller vissa begränsningar. En sådan begränsning är att de människor som medverkar i forskning ska skyddas. Vidare ska det okränkbara människovärdet alltid respekteras. I detta sammanhang fyller etikprövning, som regleras genom etikprövningslagen, en viktig funktion.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag uppfattade dock inte att ministern svarade på de två konkreta frågor jag ställt i min interpellation, nämligen om ministern avser att initiera en utvärdering beträffande hur etikprövningslagen tillämpas - ja eller nej - samt vilka åtgärder ministern avser att vidta för att säkerställa att forskning kan bedrivas även inom områden som anses kontroversiella, till exempel invandrares överrepresentation i våldtäktsstatistiken.

Ministern återkommer flera gånger i sitt svar till att syftet med etikprövningslagen är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Det är vi helt eniga om. Det vi debatterar i dag är om det är rimligt att pseudonymiserade studier kan likställas med studier på människor och om etikprövningslagen är avsedd att användas som ett vapen mot forskning som inte faller de styrande i smaken.

I en pseudonymiserad studie kan ingen identifiera de människor som ingår i studien, varken människorna själva, forskarna eller någon annan. Forskarna har endast tillgång till en kodnyckel som de kan lämna in till Statistiska centralbyrån för att få ett anonymiserat underlag. Det är djupt ohederligt att påstå att registerforskning med helt anonyma data skulle vara att forska på människor eller kränka någons personliga integritet. Dessa uppgifter kan aldrig kopplas till någon enskild person.

I sitt svar resonerar ministern kring att forska på människor utan etikprövningstillstånd. I fallet som ministern inte vill kommentera har den ansvariga forskaren alla tänkbara etikprövningstillstånd. Dessutom har hon inte forskat på människor utan på statistik. Hon har tillstånd från Europeiska forskningsrådet, som har gjort en etikprövning. En extern etikkonsult har anlitats och har rapporterat att allt är i sin ordning. Den ansvariga forskaren har under åren som studien pågick ansökt om och beviljats ett antal ändringar i tillståndet, helt enligt gällande regelverk.

Den ansvariga forskaren har hundratals publicerade vetenskapliga artiklar. Hon är faktiskt den mest citerade medicinforskaren vid Lunds universitet. Hon är läkare, professor och verksamhetschef. Kan ministern föreställa sig vilket stigma det är för en läkare att bli anklagad för att vara oetisk och bli åtalad för det?

Det är minst sagt bedrövligt att forskarens namn ska dras i smutsen av en av regeringen utsedd nämnd, Överklagandenämnden för etikprövning. Tycker ministern att Överklagandenämnden för etikprövning verkligen har agerat i enlighet med lagens intentioner?

Herr talman! Som jag inledningsvis sa kan jag inte kommentera enskilda fall. Jag kan konstatera att Boriana Åberg använder 90 procent av sin repliktid till att i detalj diskutera ett enskilt fall. Enligt vad hon alldeles nyss sa anser Boriana Åberg att den här interpellationen handlar om ifall det är rimligt att forskning på människor kan likställas med att använda registerdata och om denna reglering är avsedd att användas som ett vapen. Jag överlåter till den som lyssnar på den här debatten att själv bedöma om Boriana Åbergs diskussion handlar om de frågor som Boriana Åberg ställer i interpellationen eller om Boriana Åberg använder tiden till att diskutera just ett enskilt fall.

Jag kan konstatera att vi har en lagstiftning om etikprövning. Ett av skälen till att vi har denna lagstiftning om etikprövning, herr talman, är att forskningsfrågor ska få ställas - också, herr talman, i kontroversiella frågor. För att skydda det och säkerställa att forskningen verkligen kan gå in på fält som enligt forskarens bedömning behöver beforskas har vi en etikprövning för att detta ska ske inom lagens råmärken. För att detta ska hanteras på ett klokt sätt har vi en etikprövningsnämnd. Denna etikprövningsnämnds verksamhet granskas av de rättsvårdande myndigheter som granskar våra myndigheter. Besluten kan överklagas, och det finns också ett regelverk som handlar om tillsyn.

Eftersom jag inte kan ge mig in i en diskussion om det enskilda fallet, herr talman, stannar jag där.

Herr talman! Jag uppfattade att ministern anser att Överklagandenämnden för etikprövning verkar helt i enlighet med lagens intentioner. Jag är väldigt kluven när jag hör detta, för det finns väldigt många experter som anser att så inte är fallet. De anser till och med att Överklagandenämnden för etikprövning är en forskningsetisk katastrof - en forskningsetisk katastrof, herr talman!

Om Överklagandenämnden för etikprövning fortsätter sin framfart som hittills kommer det att påverka svensk forskning mycket negativt och också skada svensk forsknings anseende utomlands.

Fallet med Lundaforskaren är nämligen inte det enda exemplet. Det finns flera. Två professorer i Uppsala genomförde provtagning för covidantikroppar hos en grupp vänner och bekanta genom vanligt fingersticksprov. Överklagandenämnden för etikprövning anmälde professorerna till åklagare för att blodprovstagning utgör ett fysiskt ingrepp och bara kan utföras om det har godkänts vid etikprövning. Detta skedde under en pandemi då det var mycket angeläget att få fram information så fort som möjligt - dock inte enligt Överklagandenämnden för etikprövning, som ansåg att fingersticksproven äventyrade enskilda människors hälsa och respekten för människovärdet.

Under samma tid, herr talman, kunde de riksdagsledamöter som så ville genomgå covidantikroppstest genom samma metod här i riksdagen. Jag är säker på att ingen av dessa lagstiftare uppfattade det frivilliga sticket i fingret som något oetiskt, ännu mindre som brist på respekt för människovärdet.

Herr talman! Det är uppenbart att juridiken i det här fallet har tagit strypgrepp på etiken. I Dagens Medicin skrev förra året tre mycket meriterade etikexperter att etikprövningen har skiftat fokus från skyddet av enskilda patienter och undersökningspersoner till att bli en byråkratisk process där juridisk och formalistisk tolkning av lagtexten har kommit i förgrunden.

Jag tycker att ministern borde lyssna på dessa experter och se till att etikprövningssystemet ses över. Det är oacceptabelt om svensk forskning ska styras av byråkrater som tolkar lagen på fel sätt. Faran är uppenbar att det, när forskare som har följt reglerna anmäls till åklagare, kommer att vara få som vågar starta eller delta i forskningsprojekt av rädsla för att utsättas för repressalier.

Herr talman! Om jag i det förra inlägget kunde konstatera att Boriana Åberg använde en stor del av sin talartid till att diskutera ett enskilt fall kan jag nu konstatera att Boriana Åberg utvidgar sin diskussion till att avse fler enskilda fall. Boriana Åberg tar sig också rätten att själv bestämma vad som bör anses vara ingrepp eftersom Boriana Åberg verkar anse att om riksdagsledamöter underkastar sig olika former av provtagning skulle det på något vis påverka hur riksdagens lagstiftning ska tolkas.

Herr talman! Riksdagen har beslutat om en etikprövningslag. Den etikprövningslagen har vissa kriterier, vissa nedskrivna förutsättningar. När riksdagen har stiftat en lag ligger det i det svenska systemet, vår svenska modell, att det är myndigheter som tillämpar lagen, i det här fallet Etikprövningsnämnden.

Myndigheterna har ett självständigt ansvar att tillämpa lagen på det sätt som vår juridiska tradition bjuder. Om det skulle vara så att det blir felaktiga beslut finns det en rättsordning som möjliggör överklagande och där en överordnad instans kan rätta till ett eventuellt felaktigt beslut.

Det är också så att det i den mån som de här myndigheterna anmäler saker till åtal sker en självständig åtalsprövning inom ramen för vårt åklagarsystem. Också den åtalsprövningen kan bli föremål för överprövning och så småningom bli föremål för en domstolsförhandling. Det är så vi hanterar lagstiftning i Sverige. Vi ser till att det är myndigheter och domstolar som beslutar i enlighet med de produkter som riksdagen har tagit fram.

Vill man från riksdagens sida ändra på detta råder jag Boriana Åberg att skriva en motion i ärendet - inte att ägna interpellationstid till att i detalj diskutera svåra juridiska ställningstaganden.

Herr talman! Jag vill säga att flera enskilda fall utgör ett mönster. Och bakom varje lag finns en intention - i det här fallet att forskning ska bedrivas enligt etiska former men att man samtidigt inte ska förfölja forskare som har uppfyllt alla regler och har alla möjliga tillstånd.

När det gäller möjligheten att överklaga anmälan från Överklagandenämnden för etikprövning till åklagare går det inte. Det är domstolen som är sista instans. Det är tråkigt att man låter detta prövas på det sättet, inte för att domstolarna kan klandras på något sätt, men i det fall som ministern inte vill kommentera kom anmälan till överåklagaren, och hon sa då att hon måste kolla med Överklagandenämnden vad brottet exakt skulle bestå i. Vanligtvis brukar åklagare vara väldigt medvetna om vad ett brott består i.

På regeringens hemsida går det att läsa ett citat av utbildningsministern som lyder: "Sverige ska vara en fyrbåk för den fria forskningen." Det är ett vällovligt mål att sträva efter. Men fri forskning kräver fria forskare - forskare som inte är rädda för att de fakta de får fram kan misshaga politikerna och forskare som inte riskerar åtal på grund av påhittade brott mot etiklagen när de arbetar med anonymiserade uppgifter.

Herr talman! Forskningens frihet och den akademiska friheten är viktiga frågor. Vi kan inte ta dessa friheter för givna. Precis som nyss sas ska Sverige, i en tid när högernationalismen är på frammarsch i flera europeiska länder, vara en fyrbåk för den fria forskningen. Vi har dessvärre under de senaste åren sett ett antal exempel på hot och hat mot enskilda forskare både i Sverige och i andra länder. Det kan inte accepteras.

Men forskningens frihet innebär samtidigt frihet under ansvar. Ett stort ansvar läggs på forskarna att verka för att säkra kvaliteten i forskningen, att resultaten kommer allmänheten och samhället till godo och att upprätthålla av samhället godtagna etiska och juridiska principer. Till exempel kan det gälla val av forskningsobjekt, metoder och användning av resultaten.

Forskningens frihet är, som jag sa, av så stor vikt att den åtnjuter ett grundlagsskydd och ett skydd i högskolelagen. Men forskningens frihet innebär inte att högskolan eller de verksamma vid högskolan står utanför lagarna, inte heller de lagar som handlar om etikprövning och som är tillkomna av en anledning och där jag, herr talman, ser en av de viktigaste anledningarna till att vi har etikprövning i forskningen: att vi ska kunna säkerställa att man kan forska om de ämnen och använda de metoder som forskarna anser är nödvändiga. För att det ska kunna fungera måste vi ha ett etikprövningsregelverk, och det etikprövningsregelverket är förstås till för att uppfyllas.

Återigen vill jag påminna om att det inte spelar någon roll hur många exempel som tas upp. Jag kommer inte att kommentera enskilda fall.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.