Utrikespolitisk debatt - 2022-02-16

Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Rysslands ökande konfrontativa retorik och militära aktiviteter, både synliga och dolda, är oacceptabla. Den upptrappade ryska militära närvaron vid Ukrainas gräns och de ryska kraven på säkerhetsgarantier hotar kärnan i den europeiska säkerhetsordningen.

Den europeiska säkerhetsordningen är inte förhandlingsbar. Att stå upp för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet är nödvändigt för hela Europas säkerhet.

Ukraina, precis som Sverige, har rätt att göra sina egna säkerhetspolitiska val. Det är inte upp till Ryssland att diktera dessa genom hot och våld. Folkrättens regler om staters suveränitet och politiska oberoende utgör en del av den europeiska säkerhetsordningen.

Utrikespolitisk debatt

Vägen framåt för att minska spänningarna är fortsatt dialog och diplomati, men vi måste samtidigt förbereda oss på att Ryssland kan välja en annan väg.

Herr talman! Rätten att göra egna säkerhetspolitiska val är nyckeln till vår säkerhet. Regeringen avser inte att ansöka om Natomedlemskap. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och har bidragit till stabilitet och säkerhet i norra Europa.

Vi kombinerar detta med en försvarspolitik som vilar på två ben: förstärkt nationell förmåga och fördjupade internationella försvarssamarbeten. Däri intar samarbetet med Finland en särställning. Sedan 2014 har vi byggt upp ett fungerande försvarspolitiskt säkerhetsnätverk och slutit ett trettiotal överenskommelser och omkring 20 samarbetsavtal, inte minst med våra nordiska och baltiska grannar. Vi bygger upp militär förmåga såväl med enskilda länder som med Nato. Och vi bygger upp en trovärdig nationell försvarsförmåga genom den största satsningen på svenskt försvar sedan 1950-talet.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Vi ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt. Men det är vi som bestämmer med vilka vi samarbetar och hur detta samarbete ser ut - i fredstid, i kris och i krig.

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och ökat samarbete på bred front - i Norden, i Östersjöområdet, genom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, och genom fördjupat partnerskap med Nato. FN och folkrätten förblir en hörnsten i svensk utrikespolitik. En stark transatlantisk länk är nödvändig för Europas säkerhet.

Herr talman! Vi har flera säkerhetspolitiska verktyg för att hantera den försämrade säkerhetssituationen i Europa. OSSE är ett viktigt verktyg. Vi har precis avslutat ett svenskt ordförandeskap där Sverige satt avtryck som kommer att bestå.

Vi har stärkt plattformen för dialog. Behovet av dialog är större än någon gång sedan kalla krigets slut. Detta var tydligt under ministerrådsmötet i Stockholm, där närmare 50 utrikesministrar förde politiska samtal och fattade beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi har stärkt plattformen för konfliktlösning. Som ordförande fokuserade vi på konfliktlösning i Ukraina, Moldavien, Georgien och södra Kaukasien.

Möten med civilsamhället är alltid en prioritet och var det även under OSSE-ordförandeskapet. I Ryssland har situationen för mänskliga rättigheter blivit allt sämre. Ett alltmer repressivt samhälle har omöjliggjort för människorättsförsvarare att utföra sitt viktiga arbete. Nedstängningen av organisationen Memorial är ett av många upprörande exempel.

I Belarus har vi sett hur regimen på ett cyniskt sätt utnyttjat migranter i politiska syften. Belarus måste släppa alla politiska fångar och hålla demokratiska val.

Sverige har som ordförande också verkat för att den ryska aggressionen mot Ukraina och den ryska illegala annekteringen av Krim hållits högt på OSSE:s agenda. Det har snart gått åtta år sedan dess, och över 14 000 personer har mist livet. Bara för att tiden går blir inte detta folkrättsstridiga agerande mer acceptabelt. Vi fortsätter nu vårt arbete som medlem i OSSE:s ordförandetrojka.

Herr talman! Vi lever mitt i en accelererande klimat- och miljökris. Sverige ska vara ledande i klimatomställningen. Men den globala ambitionsnivån är långt ifrån tillräcklig. Klimatförändringarna och miljöförstöringen bidrar till ökade spänningar och konflikter. Klimatet har en avgörande betydelse för vår säkerhet. Vi måste ta de klimatrelaterade säkerhetshoten på största allvar.

Under vårt OSSE-ordförandeskap kunde ett beslut fattas om de utmaningar som klimatförändringarna medför. Tack vare Sveriges pådrivande roll har nu OSSE fått mandat att arbeta förebyggande med klimatförändringarnas påverkan på säkerheten i regionen.

Vi ska tillsätta en ambassadör för klimat och säkerhet. Vi ska bygga in ny expertis i våra internationella krishanteringsinsatser, i fredsbyggandet, i det internationella utvecklingssamarbetet och inom klimatdiplomatin. Vi ska fortsätta att stärka den svenskinitierade FN-mekanismen för klimat och säkerhet. På bara några år har mekanismen blivit en stöttepelare i länder och regioner som befinner sig i klimatrelaterade konflikter.

I juni ska Sverige stå värd för Stockholm + 50, ett internationellt FN-möte som bidrar till en rättvis och global grön omställning.

Herr talman! Covid-19-pandemin har försvårat genomförandet av Agenda 2030. De globala framsteg som har gjorts under de senaste åren, som förbättringar när det gäller mödrars och barns hälsa och jämställdhet, har delvis suddats ut. Det är första gången på 20 år som hungern och fattigdomen har ökat i världen. Agenda 2030 är vår färdplan för att vända trenden.

Herr talman! Vikten av ett bättre globalt hälsosystem och insikten om att pandemins konsekvenser har slagit hårdast mot kvinnor och barn har varit smärtsamma lärdomar.

Regeringen drev tidigt frågan om en mer jämlik fördelning av vaccin mot covid-19. Det globala vaccinsamarbetet Covax har nu levererat 1 miljard doser till 144 länder runt om i världen. Sverige är världens största bidragsgivare till Covax sett per invånare och femte största givare totalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Arbetet med att stärka den globala hälsosäkerheten, inte minst när det gäller arbetet med att motverka antibiotikaresistens och att utveckla ett kraftfullt nytt globalt pandemifördrag, prioriteras. Regeringen kommer därför att tillsätta en ambassadör på Socialdepartementet som ska arbeta med den globala hälsosäkerheten.

Herr talman! EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. I en osäker tid står medlemsländerna starkare tillsammans. Vi ska fortsätta att stärka våra nära band till våra partner inom EU, liksom till våra nordiska och baltiska grannar. Arbetet med visionen om Norden som den mest hållbara, integrerade och digitaliserade regionen ska stärkas.

Regeringen vill se ett starkt EU som kan ta större ansvar för sin egen säkerhet, men vi understryker samtidigt att detta inte står i motsatsförhållande till öppenhet i utvecklandet av partnerskap eller en stark transatlantisk länk.

Nästa år kommer Sverige för tredje gången att vara EU:s ordförandeland. EU-ministern redovisade nyligen hur arbetet med regeringens prioriteringar ska bedrivas i EU. Det är en ambitiös agenda.

Situationen för flyktingar och migranter kräver vår fortsatta uppmärksamhet. EU måste få ett gemensamt asylsystem som är rättssäkert, humant och hållbart, där alla tar sitt ansvar.

Vi har fortsatt ett nära samarbete med Storbritannien, inte minst inom säkerhets- och försvarspolitiken, handel och utbildning och forskning.

USA är tillbaka på den globala arenan som en konstruktiv partner. Det är glädjande för fortsatta och fördjupade samarbeten, inte minst på klimat, demokrati- och jämställdhetsområdena. Samarbete med USA är centralt inom säkerhets- och försvarspolitiken, inom handel och på teknikområdet.

Herr talman! Den feministiska utrikespolitiken fortsätter att växa. Sverige var först. Det är glädjande att även Tyskland nu tar efter liksom Kanada, Frankrike, Luxemburg, Spanien och Mexiko, som också för en feministisk utrikespolitik.

Arbetet ska vässas, inte minst givet den motreaktion mot jämställdhet som vi har sett i spåren av pandemin. Våld mot kvinnor och flickor har ökat över hela världen. Med pandemin, klimatkrisen och ett minskat demokratiskt utrymme riskerar vi nu en global recession för jämställdheten. En feministisk utrikespolitik behövs mer än någonsin.

Vi ska ta fram en ny nationell handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet, och vi ska också ta fram en ny global jämställdhetsstrategi för biståndet under 2022. I FN:s Generation Equality Forum är Sverige med och leder arbetet för kvinnors ekonomiska egenmakt.

Herr talman! För femte året i rad ser vi hur antalet länder som rör sig i auktoritär riktning är fler än de som rör sig i en demokratisk riktning. Militärkupper i Myanmar, Sudan, Mali och Burkina Faso, talibanernas maktövertagande i Afghanistan, en förvärrad situation i Belarus och konflikten i Etiopien är dramatiska exempel på demokratins tillbakagång.

Under det demokratitoppmöte som USA:s president Joe Biden stod värd för var Sverige en aktiv partner i flera aktiviteter där både statsministern och jag deltog. Det svenska budskapet var att framväxten av högerpopulistiska och nationalistiska krafter undergräver demokratin och att mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och kvinnors politiska och ekonomiska deltagande är centrala för demokratin. Hbtqi-personers rättigheter ska respekteras fullt ut internationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sverige är i år ordförande i Internationella alliansen för hågkomst av Förintelsen, där vi fortsatt ska främja hågkomst av Förintelsen och med all kraft bekämpa antisemitism och antiziganism.

Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i arbetslivet globalt måste uppmärksammas mer. Arbetstagare trakasseras, mister sina jobb och till och med dödas för sitt fackliga engagemang. Utrikesdepartementet kommer att arbeta mer med dessa frågor bland annat inom Global Deal.

Herr talman! Kärnvapenhotet är en verklighet, och vi måste fortsätta med våra ansträngningar inom nedrustning. Målet är en värld fri från kärnvapen. Inom ramen för det så kallade Stockholmsinitiativet har vi föreslagit 22 specifika steg som innebär en konstruktiv och pragmatisk ansats för kärnvapennedrustning. Allt fler länder ställer sig nu bakom Sveriges förslag.

Vi har aktivt vänt oss till de fem kärnvapenstaterna. Glädjande nog har Stockholmsinitiativets budskap om behovet av steg framåt hörsammats. Den 3 januari bekräftade de fem i ett gemensamt uttalande bland annat att "ett kärnvapenkrig kan aldrig vinnas och får aldrig utkämpas".

Herr talman! De humanitära behoven i världen har ökat lavinartat. Ojämlikheten växer. Nästan 275 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd för att överleva. 45 miljoner kvinnor, män och barn i 43 länder befinner sig på gränsen till svält.

Sveriges biståndspolitik ska ha en fortsatt hög ambitionsnivå vad gäller både omfattning och kvalitet. Det svenska biståndet ska fortsatt motsvara 1 procent av bruttonationalinkomsten. Svenskt bistånd ska användas till att minska fattigdomen och orättvisorna i världen. Det handlar om solidaritet men också om en övertygelse om att en bättre värld ger ett tryggare Sverige.

Sverige ska öka ansträngningarna att förebygga klimatförändringarna och deras effekter på livsmedelsförsörjningen och miljön samt främja hållbara levnadsvillkor. 2022 ökar vi klimatbiståndet med ytterligare 1 miljard kronor.

När de antidemokratiska krafterna vinner mark ska det svenska biståndet vara en motkraft med en fortsatt hög ambitionsnivå. Fler demokratiska samhällen gör världen bättre och ökar tryggheten i Sverige.

Herr talman! Jag var den första svenska utrikesminister som besökte Israel på tio år. Att regeringen har förbättrat relationerna är viktigt. Samtidigt ligger vårt erkännande av Palestina fast. Med folkrätten som grund fortsätter Sverige att verka för en tvåstatslösning.

I Mali har terrorgrupper kraftigt ökat sina aktiviteter. Att den maliska juntan skjutit upp de demokratiska valen och ingått samarbete med ryska legosoldater är oacceptabelt. Sveriges militära och civila engagemang i Mali syftar till att främja säkerhet, motverka terrorism och bygga upp en hållbar utveckling med respekt för mänskliga rättigheter.

Kriget i Jemen är inne på det åttonde året. Det är en av världens största humanitära katastrofer. Sverige ska fortsätta att driva behovet av fredsförhandlingar genom FN. En förutsättning för en varaktig fred är att kvinnorna inkluderas i fredsförhandlingarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Syrien är ett djupt sargat land. Konflikten är inne på sitt tolfte år. Miljontals människor lever under akut humanitärt behov. Sverige är och ska fortsätta att vara en av de största humanitära givarna.

Konflikten och den humanitära katastrofen i Etiopien undergräver stabiliteten på Afrikas horn. Etiopien är på väg mot en svältkatastrof. Tusentals har dödats i konflikten, inklusive 24 hjälparbetare från FN. Vi fortsätter att verka genom EU och FN för en omedelbar vapenvila.

Herr talman! Som statsministern har sagt: "Vi ska vända på varenda sten för att bekämpa segregationen och knäcka gängen." De bakomliggande kriminella strukturerna är i princip alltid gränsöverskridande. Med digitaliseringen av våra samhällen följer ökad internationell cyberkriminalitet. Skjutningar och sprängningar, ofta med insmugglade vapen, fortsätter att vara en betydande trygghetsutmaning. Alltför ofta är dessa unga män verktyg för tyngre kriminella aktörer som verkar internationellt.

För ett och ett halvt år sedan utnämnde jag ett sändebud mot organiserad brottslighet som arbetar med hur utrikesförvaltningen bäst kan stödja de brottsbekämpande myndigheterna. Ett antal ambassader har fått särskilda uppdrag att arbeta mot organiserad brottslighet. I nästa skede kommer flera ambassader att rustas för att bättre kunna bidra till det brottsförebyggande arbetet. Samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och ambassaderna ska stärkas.

Herr talman! Vi ska stå upp för den fria handeln, särskilt i tider då protektionismens vindar ökar. Det multilaterala handelssystemet, med bas i Världshandelsorganisationen, är grundläggande för tillväxt och välfärd. Hot mot det regelbaserade handelssystemet är ett hot mot Sveriges ekonomi och våra handelsrelationer. Samtidigt som samarbete är viktigt, inte minst inom handel, agerar vi mot säkerhetshotande verksamhet riktad mot Sverige och svenska företag.

Sverige och EU behöver arbeta ännu närmare likasinnade för att säkerställa och utveckla en global handel med fokus på den gröna omställningen och ett fossilfritt samhälle. Vår handelspolitik ska bidra till att uppnå målen i Parisavtalet och Agenda 2030.

Genom Sveriges deltagande i världsutställningen Expo 2020 synliggör vi hur svenska lösningar möjliggör en omställning till en grön och hållbar riktning.

Kinas internationella betydelse berör också Sverige och svenska intressen, inte minst inom handeln. Vi för en rak dialog med Kina där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är centralt. Sverige och EU ser globala utmaningar som vi bara kan hantera tillsammans med Kina, som klimat, hälsa och en rättvis frihandelsordning.

Herr talman! Förra året evakuerade Sverige ungefär 2 000 personer från Afghanistan. Under augusti månad var situationen vid flygplatsen i Kabul tidvis kaotisk och mycket svår. När en bomb exploderade intill flygplatsen fanns svensk försvarsmaktspersonal bara sekunder därifrån.

Jag vill på regeringens vägnar återigen säga tack till alla i utrikesförvaltningen, myndigheter och kommuner som arbetade dag och natt med evakueringsinsatsen. Jag är stolt över den samlade insats som Sverige gjorde.

Trots det dystra globala mörker som många säkert känner just nu och trots att behoven av våra gemensamma ansträngningar kan kännas oändliga vill jag avsluta med att säga: Det finns hopp för förändringar, genom hårt arbete och genom tydliga linjer. Eller som ärkebiskop Desmond Tutu sa: Hoppet är att kunna se ljuset trots allt mörker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

(Applåder)

Herr talman! En regering ska ta ledningen, komma med förslag till riksdagen och söka dess godkännande. I den här säkerhetskrisen måste Sverige ha en regering som förstår att arbeta med båda händerna. Vi måste gradera upp försvaret, dels omedelbart för att höja vår egen beredskap, dels på sikt därför att Ryssland kommer att vara ett hot mot Europas fred under överstående lång tid. Vi måste också gradera upp vår säkerhetspolitik. En alliansfrihet som inte har något säkerhetspolitiskt syfte är enbart farlig.

Oppositionen har på olika sätt drivit regeringen framför sig, inte minst när det gäller frågan om en försvarsberedning. Jag har ett antal frågor till utrikesministern.

Försvarsberedningen kommer att återuppta sitt arbete i dag på eftermiddagen. För det första: Är Socialdemokraterna beredda att också medverka till fler nya pengar, eller har man bara för avsikt att omfördela när det gäller det svenska försvaret? Utrikesministern delar väl synpunkten att det är viktigt att vidta åtgärder här och nu?

För det andra: Är regeringen beredd att se över den säkerhetspolitiska analysen, givet den mycket allvarliga utmaning som nu sker i Europa mot vår säkerhetsordning och givet det ryska agerandet?

För det tredje: Är man beredd att ge uppdrag till relevanta försvarsmyndigheter för att undersöka om det eventuellt finns något försvarsmateriel som skulle kunna avvaras till Ukraina?

För det fjärde: Har man för avsikt att på något sätt inleda seriösa samtal med de fem partier som utgör en majoritet i Sveriges riksdag bakom tanken om svensk Nato-option?

Detta, herr talman, är några frågor som utrikesministern borde besvara.

Herr ålderspresident! Samtidigt som vi inleder den andra halvan av debatten återupptas Försvarsberedningens arbete i det allvarliga läge som råder. En av dem som deltar där är han som borde stå här nu, nämligen Kenneth G Forslund, vår ordförande i utrikesutskottet. Han deltar alltså inte här, men han har bett mig att framföra en hälsning till ledamöterna och en förhoppning om en spänstig debatt.

Herr ålderspresident! Hela världen står nervöst på tå och väntar på nästa drag. Kommer ryska trupper att utöka invasionen av Ukraina, och kommer de att utöka den till hela landet eller delar av det? Hur kommer Belarus att vara inblandat? Kommer Putin att våga riskera det extremt höga pris som det kan innebära om Ryssland fortsätter sin aggression? Kommer EU, Nato och det övriga världssamfundet att fortsätta stå eniga? Vad kan lösa situationen?

Inte på flera decennier har säkerhetsläget varit så här allvarligt i Europa. Barn i Sverige kommer oroliga hem från skolan och frågar sina föräldrar: Kommer det att bli krig nu? Frågorna är många, och ingen har alla svar. Det har inte heller jag, men några saker vet jag.

Det är Ryssland som är den aggressiva parten. Det är Ryssland som hotar andra länder med våld. Det är Ryssland som ifrågasätter inte bara den europeiska säkerhetsordningen utan hela den världsordning som har byggts upp efter världskrigen och under kalla kriget. Det är Ryssland som redan har ockuperat delar av grannländerna Georgien och Ukraina.

Jag vet att det är Ryssland som kväser opposition internt och fängslar både journalister och politiker som misshagar dem. Det är Ryssland som ligger bakom förgiftningar, mord och mordförsök på ryska oppositionella i andra länder.

Jag vet att det inte är Nato som är den aggressiva parten här. Den propaganda som Ryssland sprider går ut på att moder Ryssland är det stackars offret som omringas av fiender och att USA och deras lydiga europeiska lakejer utgör ett existentiellt hot mot ett Ryssland som bara försvarar sig självt och illa behandlade rysktalande minoriteter i omgivande länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag vet att dessa påståenden är desinformation - en del av statsstödd rysk hybridkrigföring. Jag önskar verkligen att gemene man i Sverige förstår att det vi nu ser utspela sig är ett informations- och propagandakrig där kampen om verklighetsbilden kan avgöra om Europa rycks in i ett krig eller inte.

Jag vet några saker till.

Jag vet att folkrätt och internationell lag gäller i alla länder. De mänskliga rättigheterna gäller alla människor i alla länder, utan undantag.

Jag vet att länder har rätt att själva besluta vilka allianser de ingår och vilka säkerhetsarrangemang de vidtar. Länders storlek och styrka ger dem inte makt att bestämma över länder som är mindre och som är mindre starka. Det är inte djungelns lag och den starkes rätt som gäller. Sverige, EU, Natoländerna och den demokratiska omvärlden behöver fortsätta att stå eniga. Nationella särintressen får inte splittra oss.

Det Ryssland helst av allt vill se är en splittrad reaktion på deras agerande. Detta kommer de att utnyttja; vi har sett hur de har gjort det förut när det gällt Georgien och annekteringen av Krimhalvön.

Jag vet också att det inte finns några långsiktiga lösningar där våld och krig finns. Jag vet att det är diplomati, kompromisser och att se sina motståndare i ögonen och försöka sätta sig in i hur de tänker som är den enda vägen framåt. Genom långa, svåra och vad som först kan verka vara helt omöjliga förhandlingar kan man faktiskt finna en väg framåt.

Jag är övertygad om att folk i olika länder trots allt är ganska lika. Vi vill ha fred. Vi vill att våra barn växer upp i en värld utan krig och förtryck. Vi vill få respekt för de val vi gör som människor och som länder. Vi önskar inga andra olycka, och vi önskar att ingen annan vill oss något ont. Detta gäller lika för svenskar, ryssar, ukrainare, belarusier, tyskar, amerikaner och koreaner. Vi är mer lika än olika. Vi har så mycket mer gemensamt som människor än det som skiljer oss åt.

Låt oss komma ihåg detta när krigsretoriken ekar allt högre. Låt oss komma ihåg det när demagoger, populister, nationalister och domedagsprofeter försöker att skrämma oss till splittring.

Vi är alla delar av den globala byn. Vi har ett ansvar att ta hand om varandra. Krig är ingen lösning - någonsin.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tror inte att någon här i denna kammare på något vis har en avvikande uppfattning om det som Olle Thorell anförde om situationen kring Ukraina och Rysslands aggression. Men det finns fler aggressioner i världen. Det är inte bara i den regionen som det mullrar.

I luften över Kinesiska sjön flyger dagligen aggressiva militära flygplan från supermakten Kina mot Taiwan. Taiwan är inte erkänt av Sverige. Men det finns andra länder som är erkända av Sverige och som skulle behöva Sveriges stöd. Det behöver Taiwan också. Sverige och den socialdemokratiska regeringen har erkänt Palestina. Vad är det som hindrar att Sverige och Sveriges regering kan erkänna även Taiwan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Jag tackar Hans Rothenberg för frågan. Det är klart att det finns annat i världen som oroar än Ukrainakonflikten. Kinas alltmer aggressiva hållning och alltmer expansiva utrikespolitik, med morötter och piskor om vartannat, där piskorna har blivit större och elakare och morötterna ännu större - man bygger sin nya silkesväg, och man hotar svenska parlamentariker genom elaka mejl från ambassadören - är självklart ett orosmoln, inte minst för det taiwanesiska folket.

Liksom utrikesministern säger jag att vi vill hjälpa Taiwan att kunna delta i internationella organisationer och liknande. Men vi har ingen plan på att erkänna Taiwan, eftersom vi, liksom resten av EU, har en ett-Kina-politik. Man kan också notera att inte heller alliansregeringen tog några sådana steg 2006-2014.

Herr ålderspresident! Det mullrar i Ukraina, men samma scenario skulle kunna utspelas efter de olympiska spelens slut i bortre Östern. Det är inte så stor skillnad på de här konflikterna. Det handlar om att aggressiva supermakter vill gå på mindre nationer och utöva en makt som är orättfärdig och bryter mot folkrätten. Det är därför Sveriges stöd till Ukraina, som är så påtagligt stort och engagerat, står i bjärt kontrast mot Sveriges bristande stöd till Taiwan.

Det är i den kontexten det blir så paradoxalt att Sveriges socialdemokratiska regering har erkänt en icke-fungerande statsbildning som Palestina men i detta läge inte är beredd att vare sig erkänna Taiwan eller ge lika starkt stöd som man ger till Ukraina.

Herr ålderspresident! Jag kan bara upprepa att vi stöder de demokratiska framsteg som har gjorts i Taiwan. Det är ju ett fantastiskt exempel på hur ett fattigt och litet utvecklingsland kan resa sig genom människors initiativkraft och demokratiska reformer och skapa ett demokratiskt välmående samhälle omgivet av icke-demokratier och diktaturer om vartannat. Det är klart att vi stöder den demokratiska utvecklingen i Taiwan.

Men vi anser inte att det är lämpligt att erkänna Taiwan som land, eftersom vi tror på att genomföra ett-Kina-politiken, som alla EU-länder har formulerat. Jag är ledsen att göra Hans Rothenberg besviken, men jag kan lova Hans Rothenberg att vi kommer att fortsätta att stödja demokratisk utveckling i Taiwan och på andra håll i världen där det behövs.

Herr ålderspresident! Olle Thorell säger att det inte är djungelns lag som gäller. Jag håller med om detta. Men ibland räcker inte orden. Ibland räcker inte diskussionen. Ibland räcker inte överenskommelserna ända fram. Det är inte alltid det internationella samarbetet räcker heller. Då krävs det någonting mer, till exempel sanktioner - det är i och för sig internationellt samarbete det också. Det krävs också ett försvar.

Låt mig nämna några frågor som inte har varit uppe i debatten i dag men som jag ser som oerhört viktiga. Jag tänker på den demokratiska situationen i Ryssland. Boris Nemtsov, en framstående oppositionspolitiker, blev mördad utanför Kreml. Det finns inga bevis. Det har inte funnits någon insyn i den rättegång som sägs ha skett. Navalnyj sitter fängslad. Ingen vet exakt när, var och hur processen sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Jag tackar Margareta Cederfelt för repliken och för hennes ständiga engagemang i frågor om mänskliga rättigheter, inte minst i östra Europa och Ryssland. Det är förstås så att Sverige måste agera även bilateralt, utöver alla mått och steg vi vidtar i internationella organisationer. Vi kliver ju fram i internationella organisationer. Vi har varit ordförande i OSSE, där Margareta Cederfelt är president i den parlamentariska församlingen. Vi gjorde då precis allt vi kunde för att förhindra kommande konflikter och hitta framgångsrika sätt att kommunicera med Ryssland.

Nemtsov, Anna Politkovskaja, Navalnyj - vi måste förstås i bilaterala kontakter med Ryssland och i alla sammanhang vi kan se till att kräva frigivning, fördöma, se till att de som mördat Anna Politkovskaja ställs inför rätta och så vidare.

Herr ålderspresident! Det gläder mig vad Olle Thorell säger. Men det måste också här till något mer, nämligen Magnitskijsanktioner. Det är vad jag föreslog i min utredning gällande mordet på Boris Nemtsov. Här måste det till kraftfulla tag, för det är det enda som räknas. Det handlar om tystnad och inte om att övergrepp sker. Den utveckling som egentligen sker på botten kommer inte fram.

Låt mig nämna Centralasien, som inte debatteras så mycket i Sveriges riksdag eller i Europeiska unionen. Men när jag läser medier - ryska medier och medier från ett stort antal andra länder - kan jag se att det pågår en hel del aktiviteter. Allt härrör från Ryssland, som ökar sitt inflytande. Här måste omvärlden börja agera på ett helt annat sätt. Annars får vi ett än mer omfattande förtryck än i dag.

Herr ålderspresident! Det är bara att hålla med Margareta Cederfelt angående det tryck som måste sättas och den aktivitetsnivå som måste finnas i Europeiska unionen men också i Sveriges regering och Sveriges parlament. Det handlar om att pusha för att mänskliga rättigheter, internationella lagar och folkrätt ska gälla alla världens folk.

Den avveckling av demokrati som vi ser i Ryssland och många länder österut är bedrövlig och farlig. Magnitskijsanktioner har vi ju nu kommit fram till på Europanivå. Det trodde vi inte skulle vara möjligt. Jag minns när Mats Johansson, salig i åminnelse, tog upp de här frågorna i riksdagen. Vi bjöd in Bill Browder till seminarium här. Jag är glad att vi har kunnat komma så långt att EU nu kan införa Magnitskijsanktioner. Vi vill först se hur det går med dem innan vi går vidare nationellt, men vi stänger inte alldeles dörren.

Herr ålderspresident! Precis som Hans Rothenberg tidigare sa kan de flesta här inne - alla, tror jag - hålla med om det som Olle Thorell sa om Ryssland, inte minst med tanke på den situation vi ser med aggressionen mot Ukraina. Av den anledningen tycker jag att det är lite intressant att höra hur Olle Thorell ser på sina socialdemokratiska partikamrater i Europarådet. År 2019 röstade man för att Ryssland skulle få återinträda i Europarådet, herr ålderspresident, trots att inga förbättringar skett. Ryssland hade struntat i de resolutioner som riktats mot landet och hade även struntat i att betala sin medlemsavgift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Med tanke på den här sista biten, medlemsavgiften - var det så att ryska pengar var det som Socialdemokraterna brydde sig mest om?

Herr ålderspresident! Tack, Markus Wiechel!

Nej, det var inte ryska pengar som avgjorde. Man skulle kunna ställa en motfråga till Markus Wiechel om svajighet gentemot Ryssland tidigare.

För fyra år sedan inför valet 2018 satt vi i utrikes- och försvarsutskottet ihop med en massa SD-ledamöter som senare blev petade från riksdagslistor. Det var Mikael Jansson, Jeff Ahl, Pavel Gamov och andra som har suttit med i viktiga säkerhetspolitiska hemliga möten.

De hoppar av när de blir petade från riksdagslistan. De går direkt in i det mycket ryssvänliga AFS. Mikael Jansson beger sig i väg till Moskva och sitter i Putins knä på konferenser ordnade av hans maktparti.

Jag tycker att det känns ganska magstarkt att Markus Wiechel med sitt track record och sitt parti ska anklaga oss för att vara apologeter för Ryssland i Europarådet.

Herr ålderspresident! Nu är det så att vi har facit i hand. Det var Socialdemokraterna som bidrog till att Ryssland släpptes tillbaka in i värmen i Europarådet och inte Sverigedemokraterna. Vi kämpade fram till tidig morgon i debatter för att förhindra att Ryssland skulle tillbaka in i Europarådets parlamentariska församling med rösträtt.

Som exempel på vad vi har röstat för lyfter Olle Thorell fram personer som helt riktigt petades från Sverigedemokraternas lista och som stod långt ifrån den politik som vi vill föra. Av den anledningen har vi inte heller fört den politiken. Vi har konsekvent varit väldigt kritiska mot Ryssland och agerat på det sättet. Det är väldigt uppenbart om man läser dokument i såväl Europaparlamentet som Sveriges riksdag och i synnerhet Europarådet.

Men återigen var det Olle Thorells partivänner som satt och röstade in Ryssland igen i Europarådets parlamentariska församling. Det kan han inte komma ifrån. Det jag undrar är: Varför?

Herr ålderspresident! Jag tycker fortfarande att det är lite magstarkt att Markus Wiechel duckar genom att säga: De där personerna har vi kickat och uteslutit. De stod inte för vår politik. Det sa ni strax innan de blev uteslutna. Då fanns det heller inga ryssvänliga sverigedemokratiska ledamöter i den här riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vad kommer att hända nu när ni sätter era riksdagslistor? Kommer andra kandidater eller ledamöter att visa sina riktiga jag när de inte får vara med i riksdagsarbetet längre? Det skulle jag vara orolig för om jag var väljare.

Vad gäller Europarådet var jag inte med i de förhandlingarna. Jag kan inte referera till dem. Vi har en allmän hållning i internationella forum att vi tycker att det är bättre att människor är med, diskuterar och bryter åsikter mot varandra än att man kickar ut länder och organisationer.

Herr ålderspresident! Världens trygghet börjar med tillit. Västvärlden har av uppenbara skäl blivit varse att det gäller sluta sig samman i ett världsläge allvarligare än på länge.

Paradoxalt nog samlas nu 91 länder i Peking för de fredliga olympiska spelen. I Norge heter OS de olympiska lekarna. Men snart är leken över, precis som när den ryska armén intog Krim efter vinter-OS i Sotji 2014.

I dag står resten av Ukraina inför en rysk invasion, och i skuggan av den situationen vilar ett lika stort hot längre bort i öster där Taiwan dagligen lever inför risken att bli annekterat av Kina. Det är ett Kina som till befolkningen är tio gånger större än Ryssland och hundra gånger starkare.

Världen är inte galen, men alltför många av dess ledare orienterar sig målmedvetet bort från den humanistiska och demokratiska ordningen till ett högt pris som andra får betala.

Det som historiskt börjat med att strypa yttrandefriheten har raskt övergått till att göda totalitära avarter som i kommunismens och fascismens namn tagit livet av kring 100 miljoner människor världen över. Dessa båda spöken är tyvärr inte borta. De lever vidare i diskret skepnad och under annan flagg.

Att kontrollera människors rätt att uttrycka sig är nyckeln till framgång för dem som inte förmår att vinna makt på demokratiskt vis. Därför är yttrande- och mediefriheten så essentiell för demokratin.

Herr ålderspresident! Världen saknar en stor portion tillit, vilket leder till att tillväxten tappar kraft när tullar och handelshinder stör. Den insiktsfullheten uttryckte OECD:s förre generaldirektör Angel Gurría vid ett parlamentarikermöte häromåret.

Bristande tillit leder till instabila regeringsbildningar som i sin tur leder till färre investeringar och lägre tillväxt. Just bristen på förtroende är en av världens stora utmaningar.

Frihandeln kan, liksom demokratin, inte tas för given varför det är viktigt för Sverige att samarbeta mer med de länder som i dag svajar om frihandeln. Tilliten människor emellan kan vi bara bygga själva.

Globaliseringen har inget ansikte eller kropp, och inte heller någon nacke att hänga den i. Likväl får den skulden för det mesta som är illa. Därför måste inkluderande tillväxt finnas med i alla framåtsyftande beslut. Först då kan tillit byggas stabilt.

Men det vi nu ser är konsekvensen av när demokrati och yttrandefrihet beskärs, när tillit och respekt förbyts mot osäkerhet och rädsla människor och länder emellan.

En rädd människa kan vara lika farlig som en aggressiv, och det gäller även länder. Den som viftar med våldskortet är oftast den som är osäker och rädd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Tillit kan inte heller beslutas fram. Den måste målmedvetet byggas utifrån ömsesidig respekt. Därför behöver världens goda länder samlas i nya och tillitsfulla konstellationer baserade på gemensamma humanistiska och demokratiska värderingar.

OECD, EU och det nordiska samarbetet är utmärkta exempel att samlas kring. Det gäller särskilt när flera av världsorganisationerna tappat kraft då totalitära medlemsstater ökat sitt inflytande och kunnat driva utvecklingen i oönskad riktning. Det är välkommet med fler liknande konstellationer byggda på tillitens grund.

Herr ålderspresident! Vad kan då bygga tillit? Framför allt är det handel som genom världens universella språk fungerar bäst när den bygger på sunda överenskommelser baserade på tillit.

Den regelbaserade handelsordning som samarbetet inom WTO bygger på är ett gott exempel. Ett annat exempel är vår egen union EU. Men ingen av dessa instanser är huggna i sten. Även inom desamma kan uppluckring av rättsstatens principer och smärre begränsningar av yttrandefriheten underminera den stabilitet vi alla tagit för given.

Det var inte länge sedan vi såg Ryssland vara på väg mot ökad öppenhet och med alltmer av demokratisk utveckling. Dagens verklighet är helt annorlunda, där de många små stegen av inskränkningar format en stat som fullkomligt tappat respekten för sina egna medborgare och andra staters gränser.

I Svante Nordins bok Winston: Churchill och den brittiska världsordningens slut kan man läsa om hur Churchill under hela 30-talet stod så gott som ensam upp mot den nazistiska extremismen och slutligen som premiärminister fick ta tjuren vid hornen och besegra densamma.

Fajten mot intoleransen måste tas i såväl stort som smått. Det handlar om allt från medvetna och väl planerade attacker mot yttrandefrihetens symboler till attityder människor emellan i vardagen.

Herr ålderspresident! Demokratiska länder med fungerande marknadsekonomi och respekt för mänskliga rättigheter måste genom sina gemensamma värderingar också kunna uppvisa gemensam handling tillsammans. I dessa dagar är det så påtagligt viktigt.

Det är nu upp till oss i den fria världen att med demokrati, marknadsekonomi och respekt för människans okränkbara värde se till att den mörka sidan av historien inte upprepas. Tilliten har en del att hämta, men det bästa måste ligga framför oss.

Herr ålderspresident! Det här kanske är smått okonventionellt, men nu står jag här. Jag instämmer i Hans Rothenbergs analys att demokrati och yttrandefrihet beskärs när tillit och respekt förbyts mot osäkerhet och rädsla människor och länder emellan.

Hans Rothenberg talar om världens "goda" länder. Att dessa baseras på gemensamma humanistiska och demokratiska värderingar tycker jag låter rimligt och bra.

Men min fråga till ledamoten Rothenberg är: Vilka länder anser han tillhör denna skara i dag? För det är väl så att även vissa länder inom de nämnda institutionerna dras åt det odemokratiska hållet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Tack för denna mycket speciella replik - från en partivän! Men med partivänner kan man tala öppet även här i kammaren.

Vi har sett de internationella organisationerna, framför allt Världshälsoorganisationen, som har hijackats av Kina. Världshälsoorganisationen har också visat sig vara mindre potent när den skulle behöva vara som starkast, under coronapandemin. Vi har sett andra organisationer, till exempel Världshandelsorganisationen, WTO, som också har blivit förlamade när vissa av de här länderna helt enkelt obstruerar.

Jag skulle vilja gå till Economists demokratiindex om världens goda demokratier. Jag kan nämna länder som Sydkorea, Australien, Nya Zeeland, Schweiz, Chile, Uruguay, Kanada, USA, Tyskland, Nederländerna med flera. Vi som är stabila demokratier med gemensamma värderingar - vi ska jobba tillsammans.

Herr ålderspresident! Tack så mycket för svaret, Hans Rothenberg!

Rothenbergs anförande var i stort mycket övergripande om världsläget i dag och om vikten av även de mer diffusa värden som bygger trygghet och stabilitet.

Fake news och desinformation har i och med internets framväxt blivit ett allt större problem och fått människor och länder världen över att ifrågasätta yttrandefriheten till förmån för den "rätta" åsikten och den "korrekta" informationen. Det är en stor och komplex fråga och en diskussion som jag tror måste tas. Det är också en fråga där jag tror att det är väldigt lätt att hamna snett.

Därför är min andra fråga till ledamoten: Hur ser Hans Rothenberg på yttrandefriheten och tilliten i relation till detta?

Herr ålderspresident! Ju fler möjligheter som tekniken har erbjudit - att vi ska kunna kommunicera mer och att vi kan hämta mer och mer information - desto mer ifrågasatt har informationen blivit, och desto svårare har det blivit att orientera sig.

Begreppet fake news har med tiden blivit synonymt med att den som har en annan uppfattning har fel och att vi ska begränsa rätten att ha fel. Men det är tillåtet, och det måste vara tillåtet, att faktiskt få ha fel uppfattning. Att definiera vad som är rätt åsikt - det är det som är första steget mot att börja inskränka yttrandefriheten. När man säger att fel åsikt är att ha fel åsikt, då är vi inne på träskmarker som vi inte vill klampa i. Därför är det lika viktigt att ha rätt som att ha fel. Men tack för rätt fråga!

Herr ålderspresident! Åter till en kanske något mer konventionell replik. Den kommer inte att vara lång, för jag tror att Hans Rothenberg och jag i stort är helt överens om det här. Det handlar om vikten av tillit men också om vikten av handel, ekonomiskt utbyte och ökad ekonomisk frihet i världen. Det här är någonting som både Moderaterna och Centerpartiet kan skriva under på och som jag hoppas att fler partier skulle kunna skriva under på.

Det jag skulle vilja fråga ledamoten är hur han ser på hur vi utvecklar den svenska och den europeiska handelspolitiken. För Centerpartiets del är det självklart att vi ska teckna nya frihandelsavtal och att vi ska öka det ekonomiska utbytet med omvärlden, både med rikare och med fattigare länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Men vi behöver också använda dessa frihandelsavtal för att främja andra intressen, inte minst vad gäller klimatet. Vi ska kunna ställa krav när vi tecknar frihandelsavtal och handelsavtal med andra länder på att de vidtar klimatåtgärder och åtgärder för ökad hållbarhet. Det här handlar inte om en kritik mot handel utan snarare om ett liberalt sätt att kunna använda handelspolitiken även för andra syften.

Hur ser Moderaterna på det här?

Herr ålderspresident! Tack för frågan, Magnus Ek! Ett problem med de frihandelsavtal som har skrivits de senaste åren är att de ska omfatta så väldigt mycket - ofta mycket mer än bara handel. Numera heter det handels- och investeringsavtal.

För några år sedan hade vi en debatt om någonting som vi kallade för TTIP. Det var ett handelsavtal mellan EU och USA. Det blev demonstrationer på gatorna, och yrkesdemonstranterna från 68-generationen vädrade ny luft för att kunna gå ut och demonstrera mot USA. Men det var egentligen inte frihandeln som var problemet, utan problemet var allt annat man bakade in i avtalet, såsom investeringar och dylikt.

Några saker som vi från Moderaterna tycker är viktiga att få in i frihandelsavtal är respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Om man har respekt för mänskliga rättigheter har man också respekt för klimatutmaningen, för klimatutmaningen är ett hot mot mänskliga rättigheter.

Herr ålderspresident! Jag vågar nog gissa mig till att en del av demonstranterna faktiskt hade problem med handelsutbytet i sig - tyvärr.

Hans Rothenberg är inne på någonting viktigt i slutet av sin replik. Mycket av den kraft vi projicerar ut i världen från Sverige och Europa handlar om så kallad mjuk makt. Det handlar inte om att vi vill försöka styra någon annan på ett otillbörligt sätt, och det handlar inte om att vi vill sätta oss över någon annan.

Det handlar om att vi inser att intresset för att agera med Sverige och Europa gäller just det ekonomiska utbytet och tillträdet till vår inre marknad. Även om vi inte ska räkna med att denna marknad växer lika snabbt som andra marknader internationellt är det fortfarande en stor och åtråvärd marknad att ha tillgång till.

Jag tycker att det är helt rätt att ställa krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Men kan inte också Hans Rothenberg se att man just i det här läget, framför allt när det handlar om att integrera ekonomiska system där vi på vår egen europeiska inre marknad ställer höga miljö- och klimatkrav, även bör kunna plocka med denna typ av aspekter i handelsavtalen?

Herr ålderspresident! Det är en mycket klok ingång i detta. Kopplat till mänskliga rättigheter, som innebär att man ska kunna ställa krav på att produkter och tjänster ska utföras utifrån respekt för människor, ligger också att vi ska kunna ta vara på de fysiska produkter som odlas och att de ska kunna komma fram på ett förnuftigt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi ska inte importera gifter, och vi ska inte importera någonting som är dåligt från andra länder. Det är alldeles utmärkt att skriva in det i frihandelsavtalen. Men låt det bli som en logisk hygienfaktor när avtalen skrivs. Låt det inte bli överordnat!

I många av de frihandelsavtal som har varit uppe på sistone, inte minst det med Kanada, var det så många andra frågor som i princip lade en skugga över det som det egentligen handlar om: att på ett civiliserat sätt utbyta varor och tjänster med varandra. Det är tillitsfylld handel.

Herr ålderspresident! Precis som flera har varit uppe här och sagt tidigare befinner vi oss nu i en säkerhetspolitiskt mycket orolig tid. Det är en omvärld som präglas av instabilitet, oro och konflikter. Skurkstater tar för sig alltmer, och vi ser hur muskler spänns.

Ryssland, som återkommande agerat hotfullt, har under lång tid visat att man inte drar sig för att agera i strid med internationell rätt. Ryssland har visat att landet inte delar fundamentala värden om såväl fred och nationell suveränitet som respekt för mänskliga rättigheter, den inhemska demokratin och rättsstatsprincipen. Inget av detta är någonting nytt. Sverigedemokraterna har talat om detta och varnat för en försämrad utveckling i många, många år - ofta för döva öron.

Inte minst när vi ser en utveckling som den i Ukraina är det viktigare än någonsin att Sverige har en stark utrikespolitisk röst. Vi behöver en utrikesminister som tar kommandot och inte viker ned sig och som tydligt deklarerar vilken utrikespolitisk linje som gäller. Vi behöver en handlingskraftig utrikesminister som också har förmågan att agera snabbt när det krävs.

Sorgligt nog har vi inte det i dag. Utrikesministern vågar knappt yppa någonting utan att det först kommer ett försiktigt uttalande från Bryssel. Återkommande ser vi hur man inväntar EU-kretsen, eller i bästa fall de nordiska länderna, innan man är villig att fatta brådskande beslut. Resultatet av regeringens handlingsförlamning är i många fall det som kommit att prägla svensk utrikespolitik, nämligen senfärdighet - ibland med förödande konsekvenser.

Herr ålderspresident! Det kanske inte är särskilt konstigt att vår regering inte kan bättre eller att man inte har en skarpare ton när Ryssland agerar som de gör i vår närhet. Detta tycks sitta i det socialdemokratiska dna:t. Jag skulle kunna rada upp en lång rad exempel på det.

För att ta ett ganska färskt exempel skulle vi kunna lyfta det som hände 2014 i Europarådet, då en majoritet av Europarådets parlamentariska församling valde att som sanktion mot Ryssland ta ifrån dem rösträtten i församlingen. En enad svensk delegation stod bakom detta. Församlingen menade att Ryssland inte skulle släppas tillbaka förrän man såg betydande förbättringar i det ryska agerandet. De skulle visa prov på detta.

Ändå såg vi fem år senare hur man röstade in dem igen. Ett svenskt parti medverkade till detta: Socialdemokraterna - utan ett enda tecken på någon form av förbättring. Varför, kan man fråga sig. Återigen undrar jag om det hade med ekonomi att göra. Var det för att Ryssland vägrade betala sin medlemsavgift? Återigen har vi sett att deras agerande inte har förbättrats, tvärtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Vidare ser vi gång på gång att Socialdemokraterna visar en total oförmåga att lära av sina många misstag. Vi såg hur regeringen agerade i Afghanistan då man knappt lyfte ett finger när land efter land valde att evakuera sin personal från ambassaden och när land efter land evakuerade sina invånare. Resultatet blev att vi var tvungna att förlita oss på akuthjälp från USA genom en luftbro som upprättades först efter det att barbarerna tagit makten i Afghanistan. Vidare präglades den så kallade evakueringen av kaos. Lokalanställda som riskerat sina liv för Sverige lämnades i sticket, samtidigt som man evakuerade människor som över huvud taget inte hade i Sverige att göra. Det var ett säkerhetshaveri utan dess like.

Nu ser vi att man ändå inte har lärt sig någonting. När land efter land nu evakuerar från Ukraina sitter regeringen återigen stilla i båten. Och tro mig, herr ålderspresident: Den här gången kan vi inte räddas av USA. Det kommer inte att hända.

Herr ålderspresident! Vi kan naturligtvis inte prata om realpolitisk utrikespolitik utan att nämna Kina.

Polisstaten Kina är ett land som konsekvent gått i en alltmer destruktiv riktning. Diktaturen har kommit att bli känd för övervakning och för sin repressiva politik gentemot oliktänkande i det egna landet. Människor tillhörande olika minoriteter och oliktänkande placeras i koncentrationsläger. De utsätts för systematisk tortyr, ofta med inslag av sexuellt våld, och indoktrinering. Oskyldiga människor slaktas enbart för att de kinesiska myndigheterna ser ett värde i att sälja deras organ. Offren mördas strax innan eller avlider under själva organstölden.

Men det är inte bara den fasansfulla verkligheten i Kina som gör att kritik bör riktas mot landet samt eventuella åtgärder vidtas. Kina är nämligen vid sidan av Iran och Ryssland ett av de länder som utpekas för att bedriva omfattande spionage i Sverige. Det ökande kinesiska inflytandet är de facto att betrakta som ett säkerhetshot, såväl mot exilkineser och svenska företag som mot hela den fria världen.

Herr ålderspresident! Rent militärt ser vi också en oro från Kina. Efter Kinas maktövertagande av det demokratiska Hongkong ser vi med all önskvärd tydlighet att de struntar fullständigt i internationell rätt och ingångna avtal. Vi har vidare sett hur de återkommande provocerar världen och inte minst det åttonde mest demokratiska landet i världen, Taiwan. Taiwan förtjänar vårt fulla stöd, och hela väst bör verka för att öka deras möjligheter till diplomatisk dialog med omvärlden.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag håller med om att regeringen i många utrikespolitiska frågor kan agera mer kraftfullt och visa vad en tydlig svensk linje är när vi går in i de gemensamma samtalen i Norden och i Europa.

Men på tal om att invänta signaler eller skicka signaler mellan Stockholm och Bryssel måste jag få komma tillbaka till det som redan har nämnts i den här debatten när denna typ av kritik riktas från Sverigedemokraterna. Det har redan påpekats att Sverigedemokraterna vid den omröstning som skedde i Europaparlamentet i går lade ned sina röster angående stödet till Ukraina. Man klarar inte av att ha en tydlig linje i Bryssel som är samma som den i Stockholm, där man mycket tydligt säger sig stå upp för Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

På samma sätt har Sverigedemokraterna i dagens debatt sagt att man alltid står upp för rättsstatens principer, men i Bryssel röstar man emot att medlemsstater som bryter mot dessa principer inte ska kunna få ut EU-medel.

Min fråga till ledamoten Wiechel är därför: Hur tydlig kan man vara som parti när man driver två helt olika politiska linjer? Hur förtroendeingivande är det gentemot väljarna och det svenska folket när samma parti driver en linje i Stockholm och en annan i Bryssel?

Herr ålderspresident! Tack för frågan, Magnus Ek!

Det är precis det vi gör: driver en tydlig linje. Vi har konsekvent i Bryssel varit emot särskilda budgetstöd till olika länder, så även i går. Det betyder inte att vi inte vill stödja Ukraina, för det har vi verkligen gjort tydligt både i Bryssel och här i Sveriges riksdag. Vi har föreslagit olika former av hjälp - man kan gå tillbaka och titta på exakt vad vi har gjort i Bryssel; det får ledamoten gärna göra. Men när det kommer till budgetstöd har vi konsekvent varit emot det. Det handlar inte om att vi inte vill hjälpa Ukraina. Tvärtom ser vi ett stort behov, men detta är inte det bästa sättet på grund av att det finns olika problem kopplat till den typen av budgetstöd.

Om man kollar på de dokument som finns att tillgå, egentligen vilka som helst, är det väldigt tydligt att vi såväl i Europaparlamentet som här i Sveriges riksdag är en av de mest aktiva krafterna när det kommer till att kritisera Rysslands agerande.

Herr ålderspresident! Jag har roat mig med att faktiskt kolla på en del av Sverigedemokraternas track record i Bryssel. Det som framträder, kan jag säga, är inte att man har en tydlig linje för att driva rättsstat, för att driva demokrati och för att stå upp mot Putinregimen. Tvärtom har man röstat emot sanktioner mot Putinregimen tidigare. Man avstod i går när det gällde stöd till Ukraina. Man röstar emot mekanismer för att säkra rättsstatsprincipen inom unionen. Det är inte en tydlig linje. Jag skulle säga att det är en väldigt tydligt delad linje.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man står i denna kammare och säger att man är en av de tydligaste krafterna för demokrati, för rättsstat, för små staters rättigheter och för den europiska säkerhetsordningen när man samtidigt skickar folk till Bryssel som röstar emot. På det har vi problemet med sverigedemokrater, nu senast en ledamot i försvarsutskottet, som är ute i proryska svenska medier och stöttar dem.

Hur ska svenska folket kunna lita på Sverigedemokraterna i de här frågorna, Markus Wiechel?

Herr ålderspresident! Det är bara att titta på de dokument och den officiella politik vi har. Vi har en Rysslandsmotion här i Sveriges riksdag, som jag är övertygad om att Magnus Ek har läst, där vi förespråkar skarpa sanktioner mot Ryssland. Att vi inte röstar för vissa ineffektiva åtgärder från EU kan ha olika skäl, men det behöver inte betyda att vi på något sätt skulle stå för en Putinvänlig politik. Tvärtom har vi som sagt återkommande kritiserat den regimen och verkat för skarpare sanktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag minns som i går när vi här i Sveriges riksdag försökte samskriva införandet av Magnitskijsanktioner med bland annat Centerpartiet. Då ville man inte samskriva med oss, av någon märklig anledning. Vi föreslog praktiskt taget samma sak. Det blev votering, det blev oavgjort och vi fick lotta om vilket förslag till sanktioner som skulle antas. Det var två praktiskt taget identiska förslag.

Herr ålderspresident! Nu blev det i alla fall Markus Wiechel som ska svara på min fråga.

Kurdiska kvinnor i YPJ och YPG och kurderna och andra minoriteter har haft en betydande roll i kampen mot Daish, som vi vet håller 12 000 IS-terrorister, och bland dem finns ett tiotal svenskar. Kurderna har länge ropat på hjälp från omvärlden, men det har de nekats.

När jag och Socialdemokraterna försökte lyfta den här frågan smutskastades jag och Socialdemokraterna. Jag undrar: Var står SD i den frågan? Är ni på Erdogans och Daishs sida, eller är ni på kurdernas sida mot Islamiska staten och Turkiet? Det är min fråga.

Herr ålderspresident! Precis som Amineh Kakabaveh vet har Sverigedemokraterna i riksdagen konsekvent, inte minst under den tid som jag har suttit i utrikesutskottet och jobbat med de här frågorna, stått på kurdernas sida i kampen mot Daish och på kurdernas sida i kampen mot Erdogan och Turkiets omfattande förtryck. Vi har varit konsekventa när det kommer till just kritiken mot den här typen av auktoritära fasoner. Jag ser inte att det finns någon otydlighet där.

Sedan förstår jag att Amineh Kakabaveh gärna vill lyfta det här till att kanske bli en mer personlig fråga. Det får stå för henne. Vår linje i den här frågan tycker jag har varit ganska klar.

Herr ålderspresident! Jag känner till ditt ställningstagande som person, Markus Wiechel, men du är en avgörande röst för Sverigedemokraterna i den här frågan, och din partiledare har faktiskt kritiserat hårt att man ska stödja kurderna.

Ni måste helt enkelt tala klarspråk här. Var står ni? Vill ni att kurderna ska få stöd när det gäller att en internationell domstol ska ställa de här terroristerna till svars? Vill ni att kurderna och andra minoriteter ska få skydd och en skyddszon i Rojava för att de har kämpat för demokrati och har skyddat många och har skyddat världen från terror och islamism?

Nu måste ni verkligen klargöra var ni står i de här frågorna - inte ditt personliga ställningstagande utan ditt partis ställningstagande. Vill du att din partiledare ska be om ursäkt, eller ska ni stå för det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Till att börja med har vi, som sagt, varit väldigt tydliga som parti när det kommer till att stödja inte minst de syriska demokratiska grupperingarna i nordöstra Syrien, i Rojava. Det finns väldigt mycket som visar det. Samma sak när det kommer till att ställa terroristerna till svars i en internationell domstol - det är någonting som vi har uttryckt både i EU-nämnden och i utrikesutskottet.

När det gäller den kritik som har framförts tidigare handlar den om att ha ett avtal mellan en särskild politisk kraft och Sveriges regering. Jag kan väl instämma i att det är synd om man ska låsa sig i sådana saker. Dessutom är det viktigt att man är noga med att inte samarbeta med fel aktör. Men som sagt, när det kommer till kurdernas uppoffring i kampen mot olika extremister, oavsett om det är Erdogan eller IS, har vi alltid stått på deras sida.

Herr ålderspresident! Dagens debatt har till stora delar handlat om Rysslands hot mot Ukraina, och det med all rätt. Putins auktoritära regim hotar inte bara Ukrainas folk och Ukrainas frihet utan hela den europeiska säkerhetsordningen och mindre länders frihet att själva välja en fri och demokratisk utveckling och att välja sin väg som land.

Det är tyvärr inte det enda exemplet på hur demokratin hotas av auktoritära ledares avsky för en fri och demokratisk utveckling. Ryssland agerar till exempel i Belarus, Kazakstan och Syrien för att kväva den demokratiska utvecklingen. Kina agerar för att stötta andra auktoritära ledare och för att stärka sitt inflytande över andra länders politik och naturresurser. Tillsammans agerar de här och andra auktoritära ledare för att urholka FN:s möjligheter att värna mänskliga rättigheter, fungerande rättsstater och en demokratisk utveckling. Kort sagt: Demokrati och mänsklig frihet är hotade världen över, och utvecklingen går tyvärr åt fel håll.

Herr ålderspresident! Det är vårt ansvar att göra det vi kan för att vända trenden och stötta dem som kämpar för frihet och folkinflytande världen över. Vårt kanske viktigaste verktyg för det är det svenska biståndet. Det är ett av världens mest effektiva biståndsarbete, men det måste skärpas och fokuseras för att göra mer nytta och uppnå den maximala möjliga nyttan.

Vi behöver kroka arm med civilsamhället för att främja utvecklingen av demokratiska system och fungerande rättsstater. Vi behöver binda ihop vår politik för ökad handel och ekonomisk frihet med biståndet för att skapa ekonomisk tillväxt och minska fattigdomen. Vi behöver kroka arm med svenska företag och svenska forskare för att minska utsläppen och bygga hållbara samhällen i stället för fattiga och fossilberoende sådana.

Herr ålderspresident! I det här läget, med kris för demokratin, kris för klimatet och en pandemi som riskerar att kasta hundratals miljoner människor tillbaka in i fattigdom, vill moderater och sverigedemokrater i den här kammaren kapa det svenska bidraget till utvecklingspolitiken, den svenska biståndsbudgeten. Låt mig säga att jag inte bara tycker att det är ytterst osolidariskt, utan jag tror också att det är ytterst oklokt i det här läget.

Det handlar inte bara om att i solidaritet stötta fattiga och förtryckta, utan det handlar om vilken värld Sverige vill se. Låt mig ta Afrika som ett exempel: Vill vi att länderna söder om Sahara ska utvecklas till demokratiska allierade eller vill vi att de ska styras av korrupta autokrater? Vill vi bidra till att bygga hållbara samhällen som kan föda sin befolkning, eller vill vi se miljoner och åter miljoner som drivs på flykt av klimatförändringarna? Vill vi att de hundratals miljoner unga afrikaner som just nu drömmer om en bättre framtid och vill bygga sig en bättre framtid ska bli en produktiv del av världsekonomin, eller vill vi acceptera att de fastnar i fattigdomen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag vet vad jag och Centerpartiet väljer, och jag vet att biståndet och utvecklingspolitiken är ett av våra viktigaste verktyg för oss som ett litet men rikt land att bidra till att forma en bättre värld.

Herr ålderspresident! Den svenska regeringen måste bestämma sig för vilken biståndspolitik de vill ha. Det duger inte att biståndsministern och i dagens debatt också utrikesministern säger att biståndet ska inriktas på att bekämpa fattigdomen samtidigt som migrationsministern och inrikesministern säger att vi ska använda det som ett verktyg för att tvinga länder att ta tillbaka migranter. Det är att använda biståndet som ett slagträ snarare än en hävstång för utveckling.

Låt mig vara tydlig: Centerpartiet är emot det här, och vi tänker inte medverka till det. Det borde inte heller Socialdemokraterna göra. Samla linjen, låt biståndet vara bistånd och lägg kraften på att få ut mer av varje krona som vi lägger på en bättre utveckling i världen!

Politiken för en hållbar utveckling stannar som sagt inte vid biståndspolitiken. Jag har nämnt klimatarbetet, och där är det helt avgörande att vi ställer om själva, skärper EU:s utvecklingspolitik och bidrar genom biståndsbudgeten till att sänka utsläpp och bidra till klimatanpassning. På samma sätt behöver vi driva en politik för ökat välstånd, ökad handel och ekonomiskt utbyte som omfattar också världens fattiga om vi ska kunna utrota fattigdomen i världen. Vi kan inte bara bidra genom biståndet, utan vi måste också koppla på handelspolitiken och en politik som ökar den ekonomiska friheten i världen.

Återuppbyggnaden efter pandemin måste innebära direkt stöd till dem som har drabbats, inte bara direkt av pandemin utan också av restriktioner, stängda gränser och kapade handelsvägar. Det måste innefatta ett direkt stöd till dem men också en politik som ökar det ekonomiska utbytet, knyter dem tillbaka till världsekonomin och minskar fattigdomen.

Herr ålderspresident! Jag har sagt det förut i den här kammaren, men vi får inte glömma att även om det svenska biståndet är ytterst viktigt räcker inte Sveriges biståndsbudget eller världens samlade biståndsbudgetar för att uppnå målen i Agenda 2030. Vi måste bredda bidragen till hållbar utveckling, koppla på civilsamhället och det fantastiska engagemang som finns där, koppla på näringslivet med kapitalet och innovationskraften som finns där och se till att vi alla drar åt samma håll för att bygga hållbar utveckling.

Herr ålderspresident! Får vissa politiska krafter välja är det nationalism, isolering och minskad solidaritet som ska styra Sveriges agerande i världen. Får Centerpartiet välja är det frihet, demokrati, jämställdhet, hållbarhet och minskad fattigdom som blir ledorden för den svenska utrikespolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Jag har en fråga till Magnus Ek. Den berör kanske egentligen inte det Magnus Ek har talat om men kanske ändå på sätt och vis.

Jag satt och läste mejlen och såg att det har kommit ett positivt besked när det gäller Ukraina. De har tagit initiativ till en konferens som har hållits och har nu tecknat ett avtal om en plattform för att bekämpa illegal handel med vapen, ammunition och explosiva ämnen. Men när jag tittar på vem som står bakom och hjälper Ukraina med detta noterar jag att Sveriges regering inte finns med. Det gör däremot regeringarna i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Norge, Slovakien, USA, Litauen och Polen, ordförandelandet i OSSE. Också Europeiska unionen finns med.

Jag tycker att det här är ett lysande exempel på hur man kan arbeta för att stödja fred. Vad anser Magnus Ek?

Herr ålderspresident! Som ledamoten Cederfelt vet välkomnar jag alla former av debatt, även repliker i den här kammaren, oavsett vad de handlar om. Det här blir lite av en breddning utifrån mitt anförande. Och jag ska erkänna att jag inte är insatt i bakgrunden till avtalet. Men nu har jag en fantastisk anledning att sätta mig in i det mer.

Med det i åtanke kan jag säga att det låter som ett ganska bra, till och med mycket bra, exempel på hur man kan bidra till att både öka stabiliteten i vårt närområde och i Europa och backa upp regeringar i hur de arbetar för hållbarhet och för att minska våldsutsatta.

Vi kan kolla bara på de förslag som vi har behandlat i den här kammaren under mandatperioden. Vi vet att det har funnits initiativ på Europanivå för att minska handeln med handeldvapen. Det är sådant som går under radarn. Oftast debatterar vi kärnvapen - vi debatterar också en del kärnkraft - och de riktigt stora vapnen och avtalen kring dem. Men allt som kan bidra till att minska en eskalering av våldet och illegala organisationers tillgång till vapen välkomnar jag i princip.

Herr ålderspresident! Det låter alldeles utmärkt.

Det här avtalet har OSSE:s mission i Ukraina som partner, som plattform. De som har varit med är förstås Ukrainas regering, men det är också think-tanks, tankesmedjor, civilsamhälle och samarbetspartner. Det visar att det finns en bred uppslutning. Det är precis den typen av initiativ som behövs, liksom ett starkt försvar och liksom sanktioner.

Det behövs också ett nationellt ansvarstagande med stöd av omvärlden. Detta är precis vad som finns. Jag blir dock ledsen när jag ser att Sveriges regering inte finns med. Sveriges regering ingår i OSSE:s trojka men har inte undertecknat avtalet. Det har Polen gjort, som ordförandeland. Det har också Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Norge och Slovakien - det vill säga flera EU-länder - gjort. Men Sverige har inte varit med.

Herr ålderspresident! Det finns mycket som är fantastiskt med att sitta i den här kammaren. Men en dålig sak är att man, precis som på många andra arbetsplatser, blir lite arbetsskadad. Jag väntar på att det ska komma en krok här, på vad den kloka Margareta Cederfelt har tänkt och hur hon ska lura mig i en liten fälla. Men det var ju inte alls så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det verkar helt enkelt som att Margareta vill lyfta fram ett gott initiativ och, tror jag, skicka en passning till den svenska regeringen. Vi skickar alltså den passningen vidare. Och jag tackar för replikskiftet.

Herr ålderspresident! Det finns mängder av exempel på vikten av starkt och bra bistånd. Det har utbildats barnmorskor, vilket inte bara har lett till att fler har fått kvalificerade jobb utan främst till att färre kvinnor och barn dör under graviditet och förlossning. Det har byggts skolor och utbildats lärare, vilket har lett till att fler barn får utbildning och slipper barnarbete. Det har utbildats i hållbart jordbruk, vilket har lett till minskad hunger, stabila inkomster och inte minst att många kvinnor, som ofta är de som brukar jorden, har fått större makt över sina liv.

Det har getts stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella rättigheter, vilket har inneburit att kvinnor har fått göra säkra aborter och att flickor har sluppit omskärelse och barngifte. Det har getts stöd till lokala civilsamhällesorganisationer, vilket har lett till ökade kunskaper om mänskliga rättigheter och demokrati och till att fler kan göra sina röster hörda.

Listan kan göras hur lång som helst, och det skulle nog behövas med tanke på att det finns partier som vill både minska och villkora biståndet. Men tiden är knapp, och mer behövs för att vi ska nå en rättvis och jämlik värld som är fri från fattigdom, förtryck och väpnade konflikter. Det som måste göras har vi internationellt kommit överens om och skrivit in i Agenda 2030. Men dessvärre går vi mot en allt ojämlikare värld där fattigdom och hunger ökar samtidigt som de redan snuskigt rika genom vårt ojämlika ekonomiska system blir ännu rikare.

Fattigdom bekämpas inte genom att göra rika ännu rikare eller genom att multinationella företag enkelt kan smita undan att betala skatt på sina vinster. Fattigdom bekämpas inte genom att företag slipper krav på sjysta löner och arbetsvillkor, får överutnyttja naturresurser och får ha produktion som sker på bekostnad av klimatet. Fattigdom bekämpas inte så länge män tillåts bruka våld mot kvinnor och flickor eller genom att människor fråntas mänskliga och demokratiska rättigheter. Fattigdom bekämpas definitivt inte genom att öka mängden vapen i världen. Allt detta lyfts fram i Agenda 2030, men ändå fortsätter regeringar att motverka det som krävs för att bekämpa fattigdom. Det gör även den svenska regeringen, som säger sig driva en feministisk utrikespolitik.

Det är inte bara i Agenda 2030 som vikten av att minska ojämlikheten lyfts upp. Även Internationella valutafonden lyfter upp vikten av progressiv beskattning och ökade sociala utgifter i syfte att motverka ojämlikhet.

Även skatteflykten måste dock bekämpas. I dag är skatteflykten mycket större än världens samlade bistånd. Ett sätt att göra det lättare för länder att få bukt med skatteflykten är att se till att alla skriver på land-för-land-rapportering. På så sätt blir det mycket svårare för multinationella företag att smita undan skatt, och alla länder får ökade inkomster som kan läggas på att stärka den offentliga välfärden.

Då kan fler skolor och sjukhus byggas. Då kan fler kvinnor och flickor få sina rättigheter tillgodosedda. Då kan fler arbeta med att bekämpa korruption. Då kan lantmäterierna få bättre resurser för att registrera markägande, och då kan bättre miljö- och klimatlagar upprättas och efterlevas. Människor får bättre hälsa och utbildning och kan i större utsträckning ägna sig åt organisering och även kräva mer av sina mänskliga rättigheter. Det behövs nämligen, herr ålderspresident.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Redan före pandemin gick allt fler länder i en patriarkal, auktoritär, konservativ och många gånger även nationalistisk riktning. Detta drabbar såklart de flesta i ett land men främst dem som inte passar in i den manliga normen. Kvinnor, flickor, ursprungsbefolkningar, de med funktionsnedsättningar, hbtqi-personer, religiösa minoriteter, människorättsaktivister och klimat- och miljöaktivister utsätts för mest våld. Det är inte bara fysiskt och psykiskt våld utan även ekonomiskt och politiskt våld. Kvinnor och flickor utsätts dessutom för ökat sexuellt våld. Omskärelse, barngifte och våldtäkter har ökat än mer under pandemin samtidigt som de som arbetar med att få bukt med detta har fått minskade resurser.

Just därför är det viktigt att svenskt bistånd ligger på minst 1 procent av bni och att det ges till stora, kompetenta multilaterala aktörer som har tillträde till många länder och områden. Det ska också ges till civilsamhällesorganisationer som har gedigen kunskap inom sina områden och även lättare kan förstå och samarbeta med motsvarande organisationer i alla världens länder.

Samtidigt behövs multilateralismen så att vi kan föra de samtal och upprätta de överenskommelser som behövs. Vi måste tillsammans agera för att alla ska få de mänskliga och demokratiska rättigheterna tillgodosedda.

Det finns brister i dessa stora multilaterala organisationer. Exempelvis ökar Israels förtryck mot Palestina för varje år som går trots att FN redan för över 50 år sedan kom med resolutioner för vad som måste göras. Ändå är det just inom FN vi kan samarbeta för en bättre värld för alla.

Herr ålderspresident! För Vänsterpartiet räcker solidariteten utanför Sverige. Det vi vill uppnå här vill vi ska gälla för hela världen, för att alla världens människor ska slippa fattigdom och förtryck. Vi värnar alla människors frihet att själva välja hur de ska leva sina liv i samklang med andra människor, jordens resurser och kommande generationer - helt enkelt ett samhälle för alla, inte bara de rikaste.

Herr ålderspresident! Enprocentsmålet är problematiskt av flera skäl. Att vi över huvud taget har denna budgeteringsprincip, som innebär att vi först sätter summa och sedan bestämmer vad vi ska göra, är djupt problematiskt. Ett exempel är att garantiinstrumentet bortprioriteras på grund av att det är för kostnadseffektivt. När vi ser att utvecklingen går åt fel håll i världen måste vi kunna använda oss av hela verktygslådan.

Herr ålderspresident! Jag vill fråga ledamoten om hon tycker att detta är okej. Är det här värdigt Sveriges biståndspolitik? Vore det inte bättre att först sätta våra prioriteringar och sedan budgeten, som vi gör på andra områden, för ett bättre och mer effektivt bistånd?

Herr ålderspresident! Det är intressant, Helena Storckenfeldt, att du ställer den frågan. Det brukar ju vara tvärtom: Vi kritiserar er eftersom ni vill sänka biståndet och vi därmed inte kommer att kunna uppnå de mål som vi har med biståndet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag kan inte svära på hur regeringen gör när de sätter upp sina mål i sin budget. Men jag kan lova att man först och främst sätter upp målen, och sedan sätter man upp vad som behövs. Och vi har kommit fram till att detta är den minsta summa som vi kan tänka oss att betala. Det är det som jag tror att Moderaterna behöver lära sig att förstå. Det är inte så att man har suttit och sagt: 1 procent av bni är det enda som gäller. Sedan får vi se vad vi gör med det.

Det finns oändliga behov av Sveriges stöd för att man ska komma till rätta med fattigdom och förtryck. 1 procent av bni är det minsta vi kan betala.

Herr ålderspresident! Ett dyrt bistånd är inte ett bättre bistånd. Här finns det många olika delar att ta itu med. Det finns, som sagt, flera exempel på verktyg som bortprioriteras. Man använder alltså inte alla verktyg som vi skulle kunna använda för att uppnå de mål som vi vill se i världen.

Jag upplever att ledamoten försöker spela bort mitt och Moderaternas engagemang för utvecklingen i världen. Moderaterna tycker att biståndet är otroligt viktigt. Det är just därför vi är villiga att ifrågasätta gamla sanningar. Att enprocentsmålet har fått stå orört sedan 60-talet, som en helig ko i svensk politik, är frustrerande när målet borde vara ett effektivt och bra bistånd.

Låt oss hålla en hög nivå i debatten och tillsammans göra ett omtag för ett bättre och mer effektivt bistånd som tar avstamp i handel och tillväxt. Vi kan bättre.

Herr ålderspresident! Återigen försöker Helena Storckenfeldt med tankevurpan att vi ska kunna använda ännu fler verktyg och göra ännu bättre bistånd genom att skära ned det med minst 30 procent. Det går inte ihop.

Det här blir lite löjligt, för det blir som om jag representerar regeringen, vilket jag inte gör. Detta får alltså tas upp med socialdemokrater.

Men vi i Vänsterpartiet vill använda många fler verktyg som går utanför biståndet. Jag tänker på human rights and environmental due diligence. Ni är välkomna att jobba för det med. Jag tänker på land-för-land-rapportering. Skulle det inte vara fantastiskt om företag inte längre skulle kunna smita undan sina skatter i de länder där de har gjort sina vinster och om länderna faktiskt skulle kunna använda sin egen förmåga att bygga upp sig själva? Men nej, detta jobbar man inte för. I stället ska man dessutom sänka biståndet.

Jag håller den här debatten på en hög nivå. Frågan är: Gör Moderaterna det?

Herr ålderspresident! Jag har lyssnat på Yasmine Posios anförande, och jag har en fråga.

Jag hör väldigt mycket om centralstyrning. Jag hör mycket om ekonomi som ska styras. Det ska vara skatter. Skatteflykt ska förhindras. Men jag hör väldigt lite om företagande. Jag hör väldigt lite om möjligheten till försörjning och om att kunna påverka det egna livet och om att kunna växa som människa. Jag tänker på kvinnor, speciellt på kvinnor som kan starta och driva ett företag. På så sätt kan de lyfta sin egen ekonomi, sina barn och sin tillvaro och bidra till sin familjs ekonomi. Var finns detta perspektiv i Yasmine Posios anförande?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Det är synd att Margareta Cederfelt har missat den delen i mitt anförande där jag faktiskt lyfte vad som krävs för att kvinnor ska kunna få egenmakt. Vi lyfter i vår utvecklingspolitiska motion just detta med kvinnligt företagande och markägande, men vi ser inte det som grundbulten för att få igång ett samhälle. I stället är det mycket annat som behövs.

Även Internationella valutafonden lyfter vikten av en jämlik resursfördelning genom progressiv beskattning och ökade sociala utgifter. De flesta, olika civilsamhällesorganisationer och de stora biståndsorganisationerna, lyfter faktiskt skatteflykten som ett stort problem. Och genom att vi har bra offentlig verksamhet har människor bättre förutsättningar att leva sina liv. Då har de kvinnor som driver jordbruk och företag möjlighet att ta ut ett bättre pris för sina varor, och de slipper jobba dygnet runt.

Herr ålderspresident! Jag kan konstatera att vi inte ser olika på skatteflyktsfrågan, men vi ser olika på frågan om marknadsekonomi. Det handlar om möjligheten att starta och driva företag och att växa.

Låt mig ge ett exempel, herr ålderspresident. I Tanzania besökte jag en by där det fanns kvinnor som drev företag. En kvinna var jätteglad, för hon hade startat ett kafé. Hon hade i och med det kunnat investera i en tv och kunnat slänga ut maken, som drack och misshandlade henne. Är det detta som Yasmine Posio vill stoppa? Jag hör inte ett enda ord om hur kvinnor ska kunna växa och hur kvinnors företagande ska kunna växa. Det skulle jag vilja se mer av, för det är så kvinnor kan få egen makt.

Herr ålderspresident! Det är inte enbart genom företagande som kvinnor kan växa, och det har jag pratat ofantligt mycket om i mitt tidigare anförande. Det Sverige som omvärlden såg upp till byggdes inte bara av rika människor. Det byggdes heller inte enbart tack vare industrialiseringen och småföretagare.

Du blundar helt för framväxten av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen. De fick inte bara igenom allmän och lika rösträtt. De förbättrade arbetsvillkoren och lönerna på sina arbetsplatser, och politiskt skapade de en stark offentlig välfärd. De såg till att resurserna omfördelades mer rättvist. På så sätt växte hela Sverige och blev fantastiskt starkt.

Att blunda för den delen och bara tro att småföretag - att kvinnor kan starta sina små företag - ska rädda hela världen är att vara naiv.

Herr ålderspresident! Vi befinner oss i allvarsamma och ödesmättade tider. Jag vill lyfta några aspekter som har koppling till säkerhetsläget ur ett biståndsperspektiv. Vi måste se helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Krig och konflikter medför civila offer. Sedan kriget i Ukraina bröt ut 2014 har 14 000 personer dödats, inte av covid-19 utan av krigsskador. Det motsvarar befolkningen i en medelstor svensk landsortskommun.

2,4 miljoner människor har tvingats lämna sina hem. 800 000 människors liv runt Donetsk och Luhansk är i fara. Det är 200 000 fler än vad som bor i Göteborg. Organisationer som UNHCR hjälper dem att hålla sig borta från de farligaste områdena. De ger kontantstöd och nödhjälp så att de kan överleva, och man hjälper till att bygga upp sönderbombade skolor och förstörda hem.

Utifrån det här konkreta exemplet vill jag övergå till ett mer generellt plan. I krig och konfliktsituationer är kvinnor och barn de mest sårbara, och de drabbas hårdast. För barn som blir berövade sin skolgång står hela deras framtid på spel. Vi vet i Sverige att den starkaste skyddsfaktorn mot utanförskap är att gå ut skolan med godkända betyg. Men barn som växer upp i konflikter riskerar inte bara att få sin utbildning avbruten. I många länder riskerar pojkar att rekryteras som barnsoldater. Flickor riskerar i bästa fall att bli bortgifta för att avlasta familjen en mun att mätta eller så, än värre, rövas hon kanske bort som sexslav. I båda fallen objektifieras flickan och berövas egenvärde och självbestämmande. I värsta fall blir hon utstött av de sina och dömd till ett liv i förnedring. Detta har också drabbat hundratusentals flickor som en följd av pandemin.

Sverige och omvärlden måste i högre grad bidra till att hjälpa människor på flykt. I många fall förvandlas de tillfälliga flyktinglägren till långsiktiga boenden med stora humanitära behov. Sverige måste bidra till nya sätt att möta människors nöd och utsatthet. Vatten, mat och utbildning får inte saknas när det internationella samfundet tar på sig ansvaret för utsatta människor. Människor ska inte bli fast i flyktingläger i generationer utan måste få en chans att integreras i lokalsamhället.

Sverige betraktas som en humanitär stormakt, inte minst genom det generösa bistånd vi ger både till multilaterala organisationer som FN:s UNCHR och genom civilsamhällesorganisationer. Vi måste bli ännu bättre på att dra nytta av den positionen för att göra biståndet ännu mer effektivt och träffsäkert. Tryck på så att länder låter flyktingbarn gå i skola i lika stor omfattning som landets egna barn! Se till att man låter även unga flickor som har fött barn få komma tillbaka till skolan och slutföra sina studier!

För varje år en flicka hinner gå i skolan förbättras hennes chanser att överleva och med tiden föda friska barn, både för att hennes kropp hinner utvecklas och mogna och för att den kunskap hon får i skolan hjälper henne att klara sig bättre i livet. Att kunna läsa, skriva och räkna ger förutsättningar att göra kloka val av livsmedel och andra inköp och kunskap att bedriva inkomstbringande verksamhet som hjälper henne och familjen ur fattigdomen.

Sverige håller de mänskliga rättigheterna högt. En sådan är religionsfriheten: rätten att välja tro, att utöva den och rätten att avstå. Denna rättighet kränks i många länder där Sverige har intressen. Länge har situationen varit värst i Nordkorea, men under 2021 gick Afghanistan om. Det finns vittnesmål om hur talibaner har kommit över listor på kristna och dödat dem. Kina är ett annat land där kristna utsätts för förföljelse, liksom uigurerna som av tradition är muslimer. Värst är kanske situationen för kristna uigurer som kläms från två håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det är anmärkningsvärt att inte regeringen tar upp situationen för förföljda kristna och andra religiösa minoriteter. Man nämner inte ens ordet religionsfrihet.

Indien har länge varit känt som världens största demokrati. Så är det inte längre. På senare år har situationen i Indien försämrats radikalt genom den hindunationalistiska regimen och de likasinnade delstatsregeringarna. De ser muslimer och kristna som främmande element som bland annat beskylls för covid-19-pandemin. Nationalistiska mobbar kan bränna kyrkor och attackera och döda fredliga gudstjänstbesökare utan att polisen ingriper, vilket bland annat Act Svenska kyrkan och Open Doors World Watch har visat. Jag hade hoppats att Sverige i den utrikespolitiska deklarationen skulle ha markerat det oacceptabla i att en framstående handelspartner på så sätt inte skyddar sina invånare.

Herr ålderspresident! Sammantaget vill jag trycka på vikten av förebyggande arbete. Genom ett generöst, effektivt och väl riktat bistånd kan fattigdomen minska liksom konflikter och inrikes spänningar. Där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och människor har möjlighet att försörja sig själva och sina familjer befruktas och utvecklas landet, och driften att försöka komma någon annanstans för att söka sin lycka minskar. Det vill vi fortsätta med genom ett generöst bistånd.

Herr ålderspresident! Jag är inte bara ledamot i utrikesutskottet för Socialdemokraterna; jag är också S-kvinna och ordförande i den tvärpolitiska gruppen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som finns här i riksdagen. Mitt anförande kommer i dag att fokusera på kvinnor och flickor i krig och konflikter och vad det får för efterverkningar runt om i världen. Deras situation berör mig djupt.

Herr ålderspresident! Kvinnor och flickor drabbas hårdare av krig och konflikter än män eftersom deras rättigheter i stora delar av världen redan innan krigets fasor kränks systematiskt. Under väpnade konflikter ökar deras utsatthet, och just eftersom de har en lägre status och mindre makt över sina egna liv blir deras utsatthet större.

I väpnade konflikter går män och pojkar ut i strid medan kvinnor och flickor ofta blir kvar hemma för att ta hand om familjen. Ofta utsätts de för våld och sexuellt våld som ett systematiskt redskap i konflikter för att sätta skräck i befolkningen, driva människor på flykt och skapa splittring och polarisering. Sexuellt våld används för att förnedra hela samhällen och försvaga fienden - som 25-åriga Vera som överfölls och våldtogs så svårt att hela hennes underliv trasades sönder. Hon lämnades att dö. Det lokala sjukhuset har försökt att operera henne tre gånger men misslyckats.

Vera är inte ensam. Miljontals är berättelserna om kvinnor och flickor över hela världen som överlevt detta och om dem som inte har överlevt - 17-åriga Jolie som inte klarar av att ta i sin son, eftersom det påminner henne om det hon utsattes för, Lokadiya som blev våldtagen av soldater på golvet bredvid kroppen av sin ihjälslagna man och som fortfarande känner lukten av hans blod. En annan röst är doktor Denis Mukwege på Panzisjukhuset i Kongo som vigt sitt liv åt att hjälpa de här kvinnorna och ofta ställer sig frågan hur han som läkare ska kunna förklara för en 13-åring att hon inte längre har en vagina och aldrig kan få fler barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! För kvinnor och barn som tvingas på flykt är situationen mycket svår. Flykten från hemmet leder till ännu sämre tillgång till sjukvård, rent vatten, tak över huvudet och mat. Inte heller flyktingläger eller anläggningar erbjuder tillräckligt skydd för kvinnor och barn, eftersom de ofta är överfyllda och bristen på hjälppersonal är omfattande. Bristen på sanitära inrättningar drabbar flickor extra hårt, och risken för sjukdomar och komplikationer ökar och därmed också problem med flickors och kvinnors reproduktiva hälsa och rättigheter. Inkontinens och sexuellt överförbara sjukdomar efter våldtäkter drabbar också dessa kvinnor svårt.

Kvinnor och flickor riskerar också i högre grad än män att råka ut för trafficking, prostitution eller tvångsgifte under väpnade konflikter. Gravida kvinnor riskerar missfall och för tidigt födda barn på grund av upplevda trauman och undernäring och riskerar svåra komplikationer vid förlossningar under osäkra förhållanden utan möjlighet till läkarvård.

Herr ålderspresident! Kvinnor är en viktig nyckel när det gäller att bidra till att lösa krig och konflikter och ska ha en självklar plats vid bordet när det till exempel gäller konfliktlösning, fredsförhandlingar och fredsavtal. Att ha med ett kvinnligt perspektiv och en kvinnlig förståelse för att lösa konflikter och i alla diplomatiska lösningar är extremt viktigt.

Kvinnor vet hur kvinnor drabbas, och de kan därmed bidra med lösningar som män kanske inte alltid ser. Kvinnor utgör hälften av jordens befolkning och ska ha hälften av makten och inflytandet. Därför måste vi här i riksdagen och i Sveriges regering fortsätta att verka för jämställdhet och kvinnors rättigheter på alla nivåer, inte bara i Sverige utan i hela världen.

Herr ålderspresident! Med tanke på hur kvinnor och flickor drabbas extra svårt i krig och konflikter är jag stolt över att vår socialdemokratiska regering för en feministisk utrikespolitik med tydliga mål. Det är mål som bland annat innebär att vi ska bidra till alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, kvinnors och flickors frihet från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Vidare ska flickors och kvinnors medverkan i att förebygga och lösa konflikter och att bygga fred efter konflikt främjas samt kvinnors och flickors politiska deltagande och inflytande inom alla samhällsområden.

Förhållningssättet och kärnan i den feministiska utrikespolitiken kan sammanfattas i tre "R", nämligen rättigheter, representation och resurser.

Kort sagt innebär detta att vi ska arbeta för att alla kvinnor och flickor fullt ut ska åtnjuta mänskliga rättigheter och motverka alla former av våld och diskriminering som begränsar deras handlingsutrymme. Kvinnor ska delta och utöva inflytande i beslutsprocesser inom alla områden, och vi ska verka för att resurser fördelas så att jämställdhet och kvinnors rättigheter kan uppnås. Arbetet med kvinnor, fred och säkerhet är en central del av den feministiska utrikespolitiken. För att säkerställa kvinnors och flickors inflytande måste arbetet för att uppnå målen i FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och efterföljande resolutioner intensifieras. Kvinnors och ungas inflytande och meningsfulla deltagande i fredsprocesser samt freds- och statsbyggande är en rättighetsfråga och en förutsättning för hållbar fred och utveckling.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Dagens debatt har till stor del präglats av det som utrikesministern sa i sitt inledningsanförande, nämligen att väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Jag kommer inte att fokusera på detta i mitt anförande, utan jag kommer att tala framför allt om mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter är inget som kan tas för givet, vare sig i går, i dag eller i morgon. Att utrymmet för mänskliga rättigheter är krympande, framför allt i vårt östra grannland Ryssland, kan illustreras av hur Memorial, den civila organisationen, stängdes. Memorial grundades 1992 under perestrojkan för att bedriva forskning och publicera material om Sovjetunionens totalitära historia samt övervaka hur mänskliga rättigheter efterföljs i dag.

En viktig organisation för mänskliga rättigheter är nu stängd. Det finns inte längre något aktivt arbete med dokumentation, och det finns inget bibliotek att tillgå.

Jag vill också nämna journalistikens betydelse. För oss i Sverige gäller det den sedan 2001 fängslade journalisten Dawit Isaak. Men jag vill också nämna Gui Minhai, som är fängslad i Kina. Detta visar hur personer som arbetar för det fria ordet inte längre är fria, och detta har påverkan på andra journalister, på vem som vågar skriva, på vem som ger ut en tidning. Detta är någonting som vi alla måste motverka.

Jag vill också nämna religionsfrihet som en viktig fråga för oss att kämpa för. Jag tänker här på den tibetanska buddismen, på judendomen och i vissa delar av världen där också kristendomen är utsatt för förtryck. Ingen religion ska utsättas för förtryck. Det måste vara upp till den enskilde att själv kunna utöva sin religion och inte riskera diskriminering för detta.

Jag vill också nämna nationella minoriteter, som är utsatta för förtryck på många håll. Jag tänker på uigurer och kurder. Attacker mot många nationella minoriteter eskalerar i omfattning, och det måste vi naturligtvis motarbeta. Det kan inte vara så att en nationell minoritet ska vara ett samlingsbegrepp för terrorist, anses bedriva en felaktig livsstil eller utsättas för något annat, vad det än vara månde, som döljer ett övergrepp. Varje individ måste respekteras utifrån sin rätt som människa.

Jag vill också nämna demokrati. Här kommer jag in på OSSE:s verksamhet.

För att demokrati ska kunna bedrivas måste också grundläggande rättigheter beaktas - en röst, en individ. Det ska också vara möjligt att bedriva politik, att bedriva kampanj, att rösta eller kandidera. Detta är viktiga frågor för den europeiska säkerhetsordningen.

Låt mig också nämna några begrepp som jag tycker förtjänar att nämnas i Sveriges riksdag. Det handlar om att om OSSE ska fortsätta sin verksamhet behöver olika begrepp stärkas. Det behövs beslut; jag tänker här på ekonomin. OSSE:s budget för 2022 är fortfarande inte beslutad, herr ålderspresident. Det finns inga tecken på att den kommer att beslutas de närmaste månaderna, och detta är ett handikapp för organisationen.

Jag har ytterligare en fråga. Den oberoende observatörsstyrkan, SMM, behöver också en budget. Om budgeten inte är beslutad till den 31 mars kommer observatörsstyrkan att få åka hem. Ett beslut behöver fattas. Här kan Sverige driva på, och här kan Sverige ha en viktig funktion att utföra. Frågan är viktig. Delar av den observatörsstyrka som fanns vid gränsen mellan Ukraina och Ryssland är avslutad. Den finns inte längre. Det är enkelt att avsluta en observatörsstyrka, och då försvinner de ögon som är på plats som ser vad som händer och som kan rapportera till omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag vill också nämna några ytterligare kriterier som är viktiga inom OSSE, nämligen att fortsätta att bevaka att organisationen kan bedriva sina valobservationer, så som den har gjort under en längre tid. Vid höstens parlamentsval i Ryssland var OSSE förhindrat att utföra observationer. OSSE fanns inte på plats, men det fanns inte heller förutsättningar eftersom Ryssland ville diktera villkoren genom att begränsa antalet observatörer från OSSE:s parlamentariska församling till tio samt också begränsa hur ODIHR skulle placera ut sina observatörer. Det är helt oacceptabelt.

Alla vi som befinner oss i internationella organisationer, men även här hemma i Sverige, inte bara parlamentariker utan också i civilsamhället, måste agera för mänskliga rättigheter till stöd för individens okränkbarhet och för att demokrati och fred ska respekteras.

Herr ålderspresident! Jag tackar Margareta Cederfelt för hennes anförande, framför allt mycket av det hon har sagt om internationellt engagemang, Dawit Isaak och Gui Minhai.

Margareta Cederfelt representerar Moderaterna och Sverige i många internationella sammanhang. Skulle man inte kunna starta en kampanj för frigivningen av Dawit Isaak och Gui Minhai? Det handlar inte bara om Sverige utan också inom EU. Många länder skulle kunna gå ihop och kräva av till exempel Eritrea att Dawit Isaak ska friges eller av Iran att Ahmadreza Djalali och Habib Chaab ska friges. Det gäller även Gui Minhai och många andra med dubbelt medborgarskap som är fängslade i olika delar av världen. Det är bra att många pratar om dem, men att kräva deras frigivning är viktigt.

Herr ålderspresident! Tack, Amineh Kakabaveh, för bra förslag!

Jag kan säga att detta redan görs på många håll. Jag har själv tagit upp frågan i FN. Jag har tagit upp frågan inom OSSE. Men det är inte bara jag, utan det har också gjorts av olika medlemmar i den svenska delegationen från flera olika partier. Jag vet att det görs inom Europarådet.

Men jag tror att mycket mer kan göras. Jag tror att om vi går samman över partigränser när vi kan och driver de här frågorna går det att nå framgång. Men vi måste göra det tillsammans med andra. Det tror jag också är viktigt, för vi som parlamentariker och vi som är valda i fria, demokratiska val ska naturligtvis använda de plattformar vi har.

Herr ålderspresident! Tack, Margareta, för ditt svar!

Det är ju flera partier som med samma årliga motion har tvingat fram en granskningskommission, vilket är väldigt bra och viktigt. Men det har blivit någon sorts tyst diplomati hela tiden. Man får inte höra något om detta, om det är försiktighetsprincipen eller tystnadskultur.

Det kanske är när andra länder hjälper till som det blir press på diktaturerna där man fängslar frihetskämpar eller journalister som Dawit Isaak, Gui Minhai som är författare och Ahmadreza Djalali som är KI-forskare och läkare inom katastrofmedicin. Det skulle vara på tiden att kräva deras frigivning både i FN och i EU. Därför tänkte jag lyfta fram dem här som viktiga aspekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr ålderspresident! Tyst diplomati tror jag är nödvändig också. Jag vet att detta är något som många regeringar världen över ägnar sig åt. Men när det inte räcker tror jag att det är viktigt att höja rösten och att det inte bara är en röst utan flera röster.

Att människor har varit fängslade sedan 2001 eller sedan 2015 visar att den tysta diplomatin inte är tillräcklig. Det behövs mer agerande, och jag är bestämt övertygad om att vi alla kan bidra och öka trycket. Det värsta som finns är tystnaden. Vi ska inte tystna. Tystnar inte vi som parlamentariker tystnar inte andra krafter heller, och då kan det börja hända saker.

Herr ålderspresident! Det börjar nu, efter snart åtta år av socialdemokratisk utrikespolitik, bli dags att göra bokslut på det utrikespolitiska området.

Det är inte precis ett resultat som regeringen borde vara stolt över - tvärtom. De senaste två mandatperioderna av socialdemokratisk utrikespolitik har i stället präglats av ängslan, tafatthet och ett ständigt hukande bakom EU, till den grad att man med fog kan ifrågasätta om vi behöver en egen utrikesminister med ett eget departement när allt ändå tycks överlåtas till Bryssel.

Inte ens när mänskliga rättigheter, som regeringen annars säger sig värna och prioritera, kränks vågar man ta till några högre toner.

Vi ser att kristna i dag är världens mest utsatta grupp, men regeringen gör knappt någon markering mot detta.

Vi ser att det auktoritära och kommunistiska Kina utsätter bland annat den muslimska gruppen uigurer för övergrepp. Men i stället för att kraftfullt protestera gömmer sig regeringen bakom EU.

Inte heller hur Kina agerar i Hongkong eller mot Taiwan föranleder några starkare protester från utrikesministern eller något särskilt agerande från regeringen.

Detta kan jämföras med till exempel Litauen, som agerat föredömligt i många utrikespolitiska sammanhang och stått upp för till exempel Taiwan. "Bakgrunden är att vi bestämde oss när regeringen tillträdde att vår utrikespolitik skulle vara värdebaserad", sa Litauens vice utrikesminister. Det finns uppenbarligen litauiska värden, och så finns det den svenska regeringens värden.

För en regering som kallar sig världens första feministiska regering är det kanske direkt pinsamt hur man förhållit sig till ett land som Iran. När utrikesministern, då som handelsminister, besökte Iran 2017 kunde vi se de kvinnliga regeringsföreträdarna stå på rad iklädda slöjor. Samtidigt dödas iranska kvinnor i kampen för att slippa bära dessa plagg för att behaga männen. Man ville ta seden dit man kom, hette det. Men när Irans utrikesminister besökte Sverige tillät man honom att ta sin sed hit genom att inte ta kvinnor i hand. Sveriges dåvarande utrikesminister protesterade inte heller mot detta kvinnofientliga sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Så mycket för att vara en feministisk regering och stå upp för sina värderingar. Inte ens när det gäller symbolfrågor - om än viktiga - vågar man stå upp för sin så kallade feministiska politik.

"En feministisk utrikespolitik behövs mer än någonsin", hävdade utrikesministern i sin deklaration. Utrikesministern använde tidigare i dag ordet hyckleri i ett annat sammanhang. Vad är detta om inte just hyckleri?

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget i vår omedelbara närhet är mycket allvarligt. Utvecklingen som vi sett de senaste åren var något vi i Sverigedemokraterna varnade för redan när vi för första gången steg in i den här kammaren för tolv år sedan. Då möttes vi av övriga partiers bristande förmåga till insikt.

Redan 2007 skrev Försvarsberedningen i sin rapport att "i utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer". Trots det reagerade man inte när Ryssland angrep och ockuperade Georgien 2008. Redan då borde man ha vaknat. Men man verkade ha glömt vad man själv skrivit i rapporten ett år tidigare. Först efter den ryska annekteringen av Krim 2014 vaknade man upp.

För nuvarande regering tycks dock situationen i Georgien vara något bortglömd. Endast tre gånger under dessa åtta år har man i sina utrikespolitiska deklarationer nämnt Georgien, och då bara hastigt i förbifarten. Detta trots att Rysslands aggression mot Georgien var det som var startskottet för angreppen mot den europeiska säkerhetsordningen och i linje med det kaukasiska lackmustestet. Det är också i enlighet med detta Ryssland nu agerar med full kraft, vilket givetvis ska fördömas å det skarpaste av hela världen.

Herr talman! En annan konflikt som är värd att lyfta fram i sammanhanget och där regeringens agerande lämnar mycket övrigt att önska är konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan.

När Azerbajdzjan, uppbackat av Turkiet, gick till våldsamt anfall mot Armenien hösten 2020 var det förvånansvärt tyst från utrikesministern. Till en början hade jag viss förståelse för denna tystnad eftersom det svenska ordförandeskapet i OSSE stod för dörren och man kanske inte ville bränna några diplomatiska broar som kommande OSSE-ordförande. Men det borde givetvis finnas en gräns för hur länge man kan ducka och vara tyst. När Azerbajdzjan halshögg tillfångatagna armeniska soldater, rev tusenåriga kyrkor och förstörde kristna kulturskatter fortsatte dock utrikesministern att vara tyst.

Efter ett år som ordförande i OSSE kan man undra vad regeringen egentligen åstadkom. Om något var det inget av större betydelse som jag noterade. Utrikesministern hävdar i sin deklaration att "Sverige satt avtryck som kommer att bestå". Vilka avtryck det är ställer jag mig frågande till.

Det jag däremot noterade var den irritation som ett femtontal ambassadörer vittnade om efter utrikesministermötet i Stockholm i början av december förra året, som markerade kulmen på OSSE-ordförandeskapet. Det var inte ett gott betyg. När jag tagit upp detta med utrikesministern tidigare har hon likt ett barn hållit för sina öron och skrikit om hur fel jag har. Men det är ju faktiskt inte jag som hittat på hur illa det var. Och den bristande förmåga att organisera stora möten som finns på Utrikesdepartementet bådar ju inte gott inför Sveriges ordförandeskap i EU våren 2023. Nu kommer det tack och lov ett val innan dess så att detta kan åtgärdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Det enda jag kan se att man har åstadkommit i någon form av positiv riktning är att relationen med Israel tycks ha förbättrats något efter att den tidigare socialdemokratiska utrikesministern var förklarad persona non grata. Att relationen nu tycks ha förbättrats något kan ju ha sin förklaring i att Israel för tillfället har en brokig regeringskoalition som bland annat innehåller islamister. Sådana tycks ju det svenska socialdemokratiska partiet ha en särskild svaghet för.

Nu går vi mot ett nytt val i Sverige. Jag hoppas att det kommer att innebära ett regeringsskifte där den socialdemokratiska eran slutgiltigt får ett slut och en utrikespolitik som är både verklighetsförankrad och tydlig i sina värderingar kan ta vid.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! I år är det 70 år sedan samarbetet i Nordiska rådet grundades. 70-årsjubileet är ett bra tillfälle att reflektera över det nordiska samarbetet och framför allt dess framtid.

Det samarbete som bedrivs inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är betydelsefullt för de nordiska länderna och Norden som region. Samarbetet ger de nordiska länderna en starkare röst i världen. Det gör oss mer konkurrenskraftiga. Det ger oss fler verktyg att hantera utmaningar och kriser. Men samarbetet är också av central betydelse för de nordiska ländernas medborgare. Genom samarbetet har banden mellan de nordiska länderna blivit starka.

Opinionsmätningar har visat att de nordiska medborgarna har en stark tilltro och tillit till det nordiska samarbetet. Ska det förtroendet bestå och förtjänas måste samarbetet utvecklas. Norden och Nordiska rådet kan inte nöja sig med att vara stolta över det som har åstadkommits eller med det samarbete vi har i dag. Vi måste tillsammans aktivt arbeta för ett starkare, bättre och mer handlingskraftigt samarbete i morgon.

Coronapandemin har blottlagt enorma brister när det gäller de nordiska ländernas förmåga till handgripligt samarbete vid allvarliga kriser och händelser. Inför framtiden finns därför ett mycket starkt behov av att förnya och utveckla det nordiska samarbetet.

Den brist som blivit allra tydligast under pandemin handlar om oförmågan att värna en av hörnstenarna inom samarbetet, nämligen den fria rörligheten och passfriheten i Norden. För tusentals gränspendlare har situationen under pandemin varit ohållbar. Och tyvärr var det inte första gången som gränser i Norden stängts på senare år. Just detta, att gränser mellan våra länder under senare år återkommande har stängts, är ett svaghetstecken och något som måste undvikas i framtiden. Här krävs ett mycket tätare samarbete om målet om den fria rörligheten i Norden ska överleva på sikt. Vi behöver alltså mer, inte mindre, nordiskt samarbete.

Herr talman! De nordiska ländernas olika hantering av pandemin, genom ensidiga i stället för gemensamma och samordnade regler och restriktioner, orsakade nya störningar i den fria rörligheten. Den splittrade familjer, satte gränspendlare på karantänhotell utan inkomst och skakade hela den gemensamma nordiska arbetsmarknaden i sina grundvalar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Den har också tagit fokus och kraft från det löpande arbetet med att avskaffa gränshinder som fanns redan före pandemin, och den försvårade och, i många fall, fördyrade gränspendlarnas tillvaro och förutsättningarna att bo i ett land men jobba eller studera i ett annat. Det senaste året har pendlare riskerat dubbelbeskattning eller missat förmåner inom socialförsäkringssystem då man bott och jobbat på olika sidor av en gräns.

Vi i Centerpartiet menar därför att vi behöver se till att kärnan i det nordiska samarbetet fungerar. Vi måste ta ett större grepp om frågorna kring de avtal om beskattning och socialförsäkring mellan Sverige och de övriga nordiska länderna som finns och säkerställa den fria rörligheten.

De gränsregionala informationstjänsterna är av stor betydelse för att förmedla information och kunskap till Nordens invånare, inte minst för de svenskar och nordbor som nyttjar den fria rörligheten och den gemensamma arbetsmarknaden. Informationstjänsternas betydelse har tydliggjorts under de senaste åren, och Sverige bör vara drivande för att säkerställa att dessa viktiga institutioner på bästa sätt kan tjäna medborgarna och därmed stärka det nordiska samarbetet.

För att människor fullt ut ska kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden är det centralt att transporter och kommunikationer fungerar på ett tillfredsställande sätt. Vi vill se ett ökat samarbete kring utbyggnad av kollektivtrafik i olika former, liksom sammanhållna järnvägsstråk. De nordiska länderna bör sträva efter att underlätta samplanering av infrastrukturprojekt som är av betydelse för gränsregioner och som underlättar rörligheten inom Norden. Det behövs former för ett tätare samarbete mellan nationella infrastrukturmyndigheter, liksom mellan kommuner och regioner över nationsgränserna. Allt detta understryker också behovet av att inrätta ett nordiskt ministerråd för transportfrågor, något som Nordiska rådet länge efterfrågat.

Centerpartiet vill se ett fördjupat och utvecklat samarbete på fler områden: på det civilrättsliga området och i frågor som rör trygghet, välfärd, kultur och utbildning. Vi vill ha ett levande samarbete mellan civilsamhället och föreningslivet, vilket är helt grundläggande för den nordiska integrationen. Vi vill se ett ytterligare stärkt och fördjupat samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området.

Vi befinner oss i Norden i ett geopolitiskt läge där starka intressen gör sig gällande. De senaste åren har vi bevittnat en stormaktsrivalitet kring Arktis och växande anspråk på hur detta område, för många av oss vår hembygd, ska förvaltas och utvecklas.

Den arktiska regionen är på sina håll ett av världens få kvarvarande orörda områden. Effekterna av klimatförändringarna syns snabbare i Arktis än på många andra håll. Regionen är hemvist för en omfattande artrikedom och en stor variation av känsliga ekosystem.

Centerpartiet anser att Arktis och dess orörda, sårbara områden ska värnas genom bevarande och genom att framtida exploatering och utveckling tar hänsyn till konsekvenserna för miljön och de människor som lever och har sin livsnäring i Arktis, inte minst regionens ursprungsbefolkning. Sverige ska vara en stark röst i de frågor som rör den arktiska regionen och vara aktivt för att samla det nordiska samarbetet för en hållbar utveckling i Arktis.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Världen står inför stora utmaningar. Vi ser hur klimatkrisen fortsätter, samtidigt som det demokratiska utrymmet minskar och kvinnors rättigheter får stå tillbaka. Europa befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Då är det viktigt att behålla sans, balans och stabilitet. Vi måste anstränga oss till det yttersta för att undvika att en ny väpnad konflikt utbryter.

För 40 år sedan kom Palmekommissionens rapport som etablerade begreppet gemensam säkerhet, samtidigt som tusentals människor demonstrerade för fred och nedrustning och mot kärnvapen världen över - jag var en av dem. Sverige borde återigen ta på sig ledartröjan för ett mer aktivt fredsarbete.

Den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland är självklart djupt oroande. Ryssland kan inte längre kallas en demokrati. Oppositionen utsätts för allt hårdare förföljelse. Människorättsorganisationer stängs, och oberoende journalister får allt svårare att verka. Detta måste självklart kraftfullt fördömas.

Putins anspråk på att bestämma över länder i Rysslands närhet och den militära upptrappningen vid Ukrainas gräns behöver också mötas konsekvent. Om Ryssland skulle angripa Ukraina måste det självklart få allvarliga konsekvenser.

Men samtidigt måste vi öka ansträngningarna för dialog och fredliga lösningar. Krig är aldrig en lösning på konflikter; i krig finns bara förlorare.

Lösningen är inte heller att Sverige skulle gå med i Nato, en allians med kärnvapen som bärande doktrin, som har medlemsstater som Turkiet och Ungern - länder som inte längre kan kallas för demokratier. Vi måste inse att även Nato och USA har ett ansvar för den militära upprustningen globalt. Ett svenskt Natomedlemskap skulle öka spänningen i vårt närområde.

Sverige bör i stället stärka sin militära alliansfrihet. Sverige har klarat sig undan krig i 200 år, och det är ett resultat av klok diplomati och militär alliansfrihet. Låt oss hålla fast vid den framgångsrika linjen, och låt oss i stället intensifiera arbetet för fred, dialog och nedrustning. Och låt oss också skriva på FN:s deklaration om förbud mot kärnvapen.

Herr talman! Just nu pågår de olympiska spelen i Kina. Självklart hejar vi på våra svenska idrottskvinnor och idrottsmän och gläds åt deras framgångar. Men vi får inte glömma bort att Kina är en stenhård diktatur. Grundläggande mänskliga rättigheter kränks systematiskt. Sverige borde tydligare ha deklarerat sitt missnöje över brotten mot de mänskliga rättigheterna i Kina genom en diplomatisk bojkott av OS.

Den kinesiska regimens övergrepp och kränkningar drabbar alla delar av det kinesiska samhället, men de etniska och religiösa minoriteterna och falungongaktivister är särskilt utsatta. Tusentals uigurer har exempelvis tvångsförflyttats. Tortyr används systematiskt. Taiwan hotas, och i Hongkong är demokratin i stort sett avskaffad.

Det räcker då inte med fördömande ord, utan det är hög tid att införa sanktioner mot Kina för övergreppen mot landets uigurer och andra minoritetsfolk. Sverige måste agera mer kraftfullt för sanktioner i EU.

Företag som investerar i exempelvis Kina måste också ta ansvar för de mänskliga rättigheterna. Det behövs därför bindande lagstiftning om företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter på internationell nivå och EU-nivå. Sverige måste bidra till att denna process påskyndas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! I det ockuperade Västsahara förvärras situationen dagligen när det gäller de mänskliga rättigheterna, efter att vapenvilan bröts i november 2020.

Vapenvilan kom till stånd efter att parterna hade kommit överens om att hålla en folkomröstning om Västsaharas självständighet under FN:s ledning - en folkomröstning som 30 år senare fortfarande inte ägt rum. En grundläggande orsak till ockupationen är Västsaharas rika tillgång på naturresurser, och plundringen och det ockuperade landets råvaror kan fortgå, bland annat med hjälp av EU:s handelsavtal med Marocko trots att EU:s egen domstol underkänt avtalen vid flera tillfällen. Det är bra att Sverige röstat nej till fiskeavtalet, men Sverige måste också agera än mer kraftfullt för att avtalen ska stoppas i sin nuvarande form. EU måste helt enkelt stå upp för folkrätten.

Sedan eldupphöret bröts har det rapporterats 160 kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter i det ockuperade Västsahara, kränkningar som kan fortgå utan världens kännedom. Journalister och oberoende observatörer släpps helt enkelt inte in, och FN-styrkan Minurso saknar mandat att övervaka de mänskliga rättigheterna. Ett tydligt uppmärksammat fall på dessa brott är fallet med den ledande människorättsaktivisten Sultana Khaya. Sedan november 2020 sitter hon och flera kvinnor i hennes familj i husarrest utan att myndigheterna har väckt åtal. De får inte ta emot besök och blir fysiskt överfallna med sparkar och slag om de försöker att lämna familjens hem.

FN har ett stort ansvar för att den illegala ockupationen fortgår. Det är utmärkt att den erfarne diplomaten Staffan de Mistura utsetts till nytt FN-sändebud för Västsahara. Det är bra att han har besökt de västsahariska flyktinglägren. Men de Mistura måste få ett tydligare mandat från FN.

Det finns bara en lösning på konflikten, och det är att den utlovade folkomröstningen genomförs och att en plan för den utarbetas.

Sverige måste också erkänna den västsahariska staten i enlighet med det majoritetsbeslut som fattades i riksdagen 2012. Det skulle ge västsaharierna nytt hopp och förbättra deras förhandlingsposition, och fler länder skulle kunna följa om Sverige visar vägen.

(Applåder)

Herr talman! När jag satt och lyssnade på Lotta Johnsson Fornarves anförande blev jag väldigt nyfiken på en fråga. Lotta Johnsson Fornarve sa att vi inte kan vara med i Nato därför att där finns länder som Turkiet och Ungern.

Vad anser Lotta Johnsson Fornarve att vi ska göra med medlemskap i organisationer som Europarådet, OSSE och FN? Där är de här länderna medlemmar.

Lotta Johnsson Fornarve nämnde själv FN som ett exempel på hur viktigt det var att göra överenskommelser. Men där ingår ju de här länderna. Hur ska vi kunna vara med där om vi inte kan vara med i en annan organisation just på grund av nämnda länders medlemskap?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Tack, Margareta Cederfelt, för frågan! Jag tycker att det är väldigt stor skillnad mellan att vara med i Europarådet eller FN och att vara med i en militärallians där man samarbetar i militära frågor och säkerhetsfrågor. Jag menar: Hur ska man kunna förlita sig på en samarbetspartner som Turkiet, som nyligen angripit sina grannländer militärt? Nu i februari bombade man kurdiska befästningar i Syrien och i Irak och dödade civila människor i flyktingläger och så vidare. Hur ska man kunna känna tillförsikt med att samarbeta med den typen av länder i en militärallians - en allians som dessutom har kärnvapen som en av sina bärande doktriner?

Herr talman! Det var ju precis detta samarbete som Lotta Johnsson Fornarve nämnde när det handlade om FN. Hon nämnde det som positivt.

OSSE är en säkerhetsorganisation. OSSE arbetar med säkerhetsfrågor, visserligen inte direkt med vapen men med avtal kring hur vapen ska hanteras och principer. Diplomati, dialog och avtal är viktiga frågor för fred och säkerhet. Jag instämmer i att det är oerhört viktigt, men jag ser också ett behov av sanktioner.

Jag ser ett behov av ett fungerande försvar, och Nato är också en säkerhetsorganisation, även om den till stora delar verkar på ett annat sätt än de andra organisationer som jag nämnde. Nato deltar också i valobservationer tillsammans med Europarådet och OSSE.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt stor skillnad mellan att samarbeta och föra en dialog i FN och i OSSE och andra typer av organisationer där man diskuterar utifrån helt andra villkor. Men att vara med i en militärallians är ju att jobba militärt tillsammans med andra. Då måste man ändå kunna känna en tillförsikt om att man kan lita på de organisationerna. Vi vill ju inte att Sverige ska vara med i någon militärallians över huvud taget. Vi vill att Sverige ska stå upp för den militära alliansfriheten och att vi ska stå oberoende mot alla stormakter, för det är på så sätt vi kan säkra fred och nedrustning och blir tillförlitliga just när det gäller att ta initiativ för fred och nedrustning. Att vi står oberoende gentemot stormakter tror vi är vägen framåt.

Herr talman! Samtidigt som stormakterna spelar sitt spel med världsfreden som insats pågår en ständig kamp för att rädda klimatet, miljön, kvinnors rättigheter och demokratiska fri- och rättigheter. De som kämpar för mänskliga och demokratiska rättigheter ägnas i dag tyvärr ringa uppmärksamhet i medierna och i den politiska debatten. De försvinner ofta i fängelsernas mörker.

Brotten mot mänskliga rättigheter blir alltmer omfattande i många länder. Vi vet att fångarna i fängelserna i länder som Turkiet är tiotusentals frihetskämpar. Bland dem finns 4 000 medlemmar, folkvalda ledamöter, kommunalråd och riksdagsledamöter från HDP, som till exempel Gülten, de före detta ledarna, Selahattin Demirtas, Figen med flera, som sitter i fängelse sedan över sju år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Europadomstolen för mänskliga rättigheter har uttalat att alla ledamöter och ledare som Demirtas och Figen ska friges, men Erdogan vägrar frige dem. I Iran fängslas vanliga människor på löpande band dagligen. Det är så trångbott att många har drabbats av covid.

I iranskt fängelse dog nyligen författaren Baktash Abtin när han vägrats vård mot covid. Medfångarna hungerstrejkade sedan i flera fängelser runt om i landet.

I Iran har Zahra Mohammadi dömts till fem års fängelse för att hon undervisat barn i kurdiska. De senaste veckorna har massarresteringar på nytt inletts, och många kurdiska aktivister och fackliga aktivister är fängslade.

Herr talman! Negar Mohammadi, som var mottagare av regeringens Per Anger-pris 2011, sitter i fängelse för sin kamp för mänskliga rättigheter och mot dödsstraff. Nyligen fick vi rapporter om att hon fått ytterligare åtta års fängelse och 70 piskrapp. Minoriteter som kurder, bahaier, araber, balucher och halva befolkningen, som är kvinnor, diskrimineras systematiskt i Iran och förtrycks under könsapartheidregimen.

Den kända fackliga aktivisten Ismail Abdi har avtjänat sex års fängelse på grund av att han varit aktiv i lärarfacket. Nyligen har han fått ytterligare tio års fängelse. Han är facklig aktivist, vilket är förbjudet i Iran.

Nyligen avrättades två homosexuella män, Farid och Mehrdad, genom hängning i Iran. Det är dags att Sverige som enskilt land och genom FN och EU kräver en internationell delegation som kan besöka fångarna och undersöka förhållandena i fängelserna i både Iran och Turkiet och inte minst i Eritrea, där Dawit Isaak sitter. I Iran sitter även Ahmadreza och Chaab, som är svenska medborgare. Vi måste högljutt våga kräva frigivning av de politiska fångarna och samvetsfångarna.

Nasrin Sotoudeh, Negar, Zeynab Jalalian och många andra kända kvinnorättskämpar sitter i fängelse i Iran, också för att de kämpar för att dödsstraffet i Iran ska upphöra.

Kvinnor och flickor lever under islamistisk könsapartheid i Afghanistan, Saudiarabien och Qatar. Där är kvinnor omyndigförklarade enligt lagen. De kan inte röra sig fritt utan måste ha en manlig förmyndare och familjemedlem i sällskap. Hederskulturen och hedersvåldet är utbrett. Kvinnor och flickor i Afghanistan lever under skräckvälde.

Överträdelser mot könsapartheidlagar och regler avsedda att begränsa och trycka ned kvinnor bestraffas hårt med spöstraff, stening, fängelse och döden.

Terrorgruppen talibaner ska inte få förhandla med EU och Sverige, utan västvärlden måste fördöma den. Mördare och terrorister ska sitta i fängelse.

Tyvärr är kvinnors situation i länder som Indien, Pakistan, Somalia, Myanmar, Irak och Syrien likartad men sällan omskriven i väst.

I stora delar av Afrika och Asien utsätts kvinnor och flickor för könsstympning, som i många fall förstör deras liv för all framtid. Det är en närmast forntida metod för att förtrycka kvinnor och kontrollera deras sexualitet.

Flickor gifts bort som barn och blir föräldrar när de själva är barn. De berövas rätten till utbildning, arbete och ett eget liv.

Sverige måste gå i täten i kampen mot hedersförtryck, könsstympning, barnarbete och barnäktenskap. Det är dags att mer än halva vårt bistånd går direkt till kvinnors hälsa, utbildning och välstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I många latinamerikanska länder, som i El Salvador och Colombia, kämpar kvinnor för sina rättigheter, bland annat rätten till abort, och vi hör dagligen om kvinnorättskämpar som mördas eller avrättas.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill framföra ett tack till Amineh Kakabaveh för anförandet.

Jag tror att det är oerhört viktigt att arbeta för kvinnors rättigheter och säkerhet. Men jag saknade en del i anförandet, och jag skulle gärna vilja ha en kommentar av Amineh Kakabaveh på det.

I ett stort antal länder kan kvinnor inte äga, och de har inga inkomster. En kvinna som blir änka äger inte sitt hus, utan äldsta sonen ärver det. Kvinnan har inga ekonomiska resurser utan blir beroende av sina barn. Säger barnen nej får kvinnan flytta ut på gatan.

Vad anser Amineh Kakabaveh ska göras åt detta? För mig är det viktigt att också kvinnor ska ha ett ekonomiskt självbestämmande.

Herr talman! Jag tackar Margareta för en bra fråga.

Jag angriper alla regimer med könsapartheid och lagar som systematiskt förtrycker kvinnor och tar ifrån dem deras rätt som individer, rätten till deras sexualitet och reproduktiva hälsa och deras ekonomiska resurser. I många länder förlorar kvinnan rätten till sina barn när hon har slutat amma dem. Rätten övergår då till mannen och hans familj.

Att inte ha rätt till sig själv eller till egendom hänger såklart ihop. Därför måste Sverige kämpa mot diktatoriska regimer. Det är bra med bistånd, men vi måste kräva jämlikhet, jämställdhet och rättvisa på annat sätt. Annars går det inte att kringgå lagarna i Saudiarabien, Iran, Indien, Pakistan och många andra länder.

Herr talman! Ja, tyvärr är det så här i ett stort antal länder, så det handlar om att både kräva lagar och ge möjligheter och förutsättningar för kvinnor att kunna engagera sig på samma villkor som män.

Som jag lyfte upp i tidigare inlägg handlar det också om att kunna äga företag, kunna tjäna pengar och kunna vara aktiva i samhällets alla delar. Annars har ju inte kvinnorna samma rättigheter som män.

Herr talman! Detta är viktigt, och därför kämpar jag stenhårt för att regeringen och Sverige ska stödja till exempel kurderna i Rojava. Här deltar kvinnorna både i politiken och i ägandet.

Vårt bistånd till Palestina och många andra länder, och om det återupptas till Afghanistan, ska villkoras, för kvinnor ska ha rätt till sin kropp och sina barn och ha rätten att äga sitt hus och sitt jordbruk. Det ska inte tillhöra mannen eller hans släktingar eller pappan och bröderna om kvinnan inte är gift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I många shariamuslimska länder har två kvinnor samma rätt som en man. Jag kämpade då, och jag kämpar nu. Därför är det så viktigt att Sverige stöder men också villkorar sitt bistånd till dessa länder för satsningar på kvinnor och barn, mänskliga rättigheter och rätten att äga sin kropp och sin ekonomi.

Herr talman! Jag vill börja dagens inlägg på korsvägar i Europa i slutet av andra världskriget. I kolonner gick människor som såg ut som vandrande skelett. De marscherade de så kallade dödsmarscherna. I en av dessa kolonner gick Emerich Roth. Han gick där tillsammans med sin pappa. När hans pappa inte orkade gå längre föll han ihop. Emerich hade inte kraft nog att bära honom. En SS-soldat sköt pappan.

Emerich överlevde kriget, men det var knappt. Han var 175 centimeter lång och vägde 34 kilo. Genom ett brev fick han kontakt med sin kusin och hamnade till slut i Sverige. Sverige tog emot internationella flyktingar under och efter krigets slut, inte minst judar.

Hatet mot judarna började inte med läger. Det började med ord. Så är det fortfarande i dag med krig och konflikter. Det börjar med ord som först insinuerar och sedan fylls av hot och hat.

Emerich Roth var en av de förintelseöverlevare som kom att förmedla budskapet om varje människas godhet och att man aldrig ska ge upp hoppet om någon. Vilken kamp han förde för att få ihop människor! Vi ska aldrig glömma det arbete Emerich och hans fru Kerstin har gjort för att få människor på rätt spår och att man kan börja detta arbete när som helst under livets gång.

Jag vill särskilt hälsa till Kerstin, som sitter uppe på läktaren. Välkommen till din första riksdagsdebatt och ett stort tack för det arbete ni har gjort för Sverige och världen!

Herr talman! Förtryck och förföljelse hör inte enbart till historien. Det finns i allra högsta grad även i dag. Jag tänker exempelvis på den religiösa gruppen bahaier och dess utsatthet i olika delar av världen. Bahaier är en grupp som inte särskilt många har hört talas om. De engagerar sig inte partipolitiskt, vilket innebär att deras röst inte ofta hörs i politiska debatter. Därför måste vi som är valda representanter ta ett ansvar och lyfta fram deras röst när de inte själva kan göra det.

Många bahaier lever i Iran. Självklart vet jag att många lider under förtrycket i Iran, men det finns en särskild systematisk förföljelse av bahaier. Bahaier har varit utsatta ända sedan religionen föddes i mitten av 1800-talet. Men utsattheten och förföljelsen har ökat markant sedan den islamistiska revolutionen 1979. Irans högsta revolutionära råd har ett dokument som de har döpt till Bahaifrågan, och i det finns specifika riktlinjer för hur myndigheter ska agera mot bahaier. I riktlinjerna står hur bahaiernas utveckling ska hindras och åtgärder vidtas för att hindra deras möjligheter till utbildning, ekonomisk utveckling och kulturell utveckling. Dessa riktlinjer implementeras och påverkar varje del av en bahais liv.

Det är inte bara i dessa riktlinjer som bahaier diskrimineras, utan så sker även i Irans konstitution. I Iran är islam den officiella religionen, enligt artikel 12. Artikel 13 erkänner kristendom, judendom och zoroastrism som minoritetsreligioner. Bara dessa tre religioners utövare har rätt att utöva sin tro, även om de också diskrimineras i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

De som har religioner som inte är erkända av Irans konstitution, som bahaier eller konvertiter till kristendom, saknar skydd i lagen och får utstå diskriminering, arresteringar, förhör, ekonomiska och utbildningsmässiga restriktioner. De betraktas som najis, det vill säga orena, och saknar nödvändigt skydd. Det gör att den som begår ett brott mot en bahai inte alltid blir straffad.

Det pågår hatkampanjer och trakasserier i Iran mot bahaier. Jag tänker särskilt på en äldre kvinna som bor i en fattig bergsby i Iran. Hon blev intervjuad och berättade om när militären kom till hennes hem. Hon sa till tv-teamet: Militären kom hem till mig och skrek att jag var en israelisk spion. Men jag vet inte ens var Israel ligger. Var ligger det?

Detta är ett exempel på hur gruppen blir diskriminerad och hur räder görs mot dem enbart för att de tillhör den tron. Ett annat exempel är att bahaier ibland blir nekade att läsa högre utbildning. Ett tredje exempel är att bahaier är svartlistade från att jobba inom offentlig sektor - alltifrån utbildning, vård och omsorg till andra statliga arbeten. Detta gör att bahaier måste jobba inom den privata sektorn, men även där sker övervakning av dem.

Det är inte bara i livet som förföljelsen pågår, utan den fortsätter även in i döden. Bahaiers gravplatser har blivit förstörda i flera städer i Iran, och resultatet blir att bahaiernas kulturella identitet och deras historia blir förstörd.

Det går numera att finna spår av Irans politik även i Qatar, då de kopierar stora delar av den politiken.

Det går att göra en del saker. Även vi som parlamentariker kan göra saker, och jag tänker nämna tre.

Formera parlamentariska vänskapsgrupper till bahaier.

Engagera de regeringar som står i dialog med Iran för att finna varaktiga lösningar.

Se till att så ofta som möjligt lyfta upp bahaiers situation med företrädare för länder där bahaier bor och utstår diskriminering.

Det går att göra en hel del arbete. Emerich Roth har redan gett oss ledtrådar för att finna svaret i kraften av dialog och långsiktigt engagemang.

Jag tackar dem som har lyssnat. Jag är glad för att jag lever i ett land där jag får uttrycka detta utan att få bestraffning.

(Applåder)

Herr talman! Frågan om avtalet med Rosatoms Tvel har varit uppe i riksdagen ett flertal gånger med start 2012, då ledamoten Hultqvist ställde frågan till alliansregeringen. Peter Hultqvist skrev bland annat: "Frågan är om det är ett svenskt nationellt intresse att medverka till detta mot bakgrund av att EU nu försöker minska sitt beroende av rysk energi." Han undrade också vilka säkerhetspolitiska överväganden den dåvarande regeringen gjort.

Svaret som gavs då är detsamma som hörs i dag, trots att säkerhetsläget har dragits till sin spets. Redan då befann vi oss i ett osäkert läge, men det är ingenting jämfört med den ryska aggression vi ser i dag.

Ryssland är inte som vilket grannland som helst, och Rosatom är inte som vilken leverantör som helst. Rosatom har ibland benämnts som en stat i staten med 250 000 anställda, en ledning direkt tillsatt av Putin och målsättningen att expandera globalt och bli en viktig aktör inom alla områden som har med kärnkraft att göra. De är dessutom djupt involverade i Rysslands kärnvapenprogram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Dotterbolaget Tvel kämpade länge med att komma in på den europeiska marknaden med bränsle till tryckvattenreaktorer. Operatörer i väst ville inte öppna upp för företaget, vilket innebar att marknaden var stängd. Sedan dess har EU dessutom antagit en resolution om att minska sitt beroende av rysk energi. Men när det kommer till Sverige har vi inga problem med att öppna upp och hjälpa till så gott vi bara kan.

Utrikesministern sa i en interpellationsdebatt för två veckor sedan att regeringen löpande gör analyser av det säkerhetspolitiska läget, inklusive dess konsekvenser för Sveriges kritiska infrastruktur och energiförsörjning. Hon konstaterade också att Ryssland använder sig av energi som ett politiskt maktmedel och att regeringen uttryckt oro för att EU gör sig alltför beroende av ryska energileveranser.

Jag undrar därför: Var är analysen av Sveriges agerande i denna fråga? EU nämner Rosatom vid namn och varnar för bolaget. Vad vet regeringen som EU inte vet? Eller varför lämnar man walkover i denna fråga?

Ryssland befinner sig i en konflikt med västvärlden i dag och är inte det minsta blyg för att använda sig av hela verktygslådan för att nå sina politiska mål. Rosatom med Putin i spetsen jublar just nu över detta avtal, och i pressmeddelanden skriver man att Vattenfall spelat en nyckelroll i Rysslands planer. Det känns inte bra. Samtidigt som Ryssland mobiliserar, Sverige rustar upp och utrikesministern får hotfulla brev från Lavrov har vi ett avtal om kärnbränsleleveranser från ett företag som anses vara en förlängning av den ryska staten.

Peter Hultqvist sa under frågestunden för några veckor sedan att det var viktigt att frågan lyftes upp, och Ann Linde visade i en interpellationsdebatt för några veckor sedan förståelse för problematiken med det ryska kärnbränslet. Men i ett svar från näringsministern som kom i dag kan man läsa samma svar som vi hört sedan 2012, då Peter Hultqvist först ställde frågan: Det är styrelsen som har ansvar för hur bolaget organiseras och förvaltas utifrån bolagets bästa.

Herr talman! Jag förstår fullt ut att detta är en fråga för Vattenfalls ledning och att man följer alla lagar och regler som gäller i Sverige och EU. Jag förstår också att det inte är statens uppgift att peka ut vilka leverantörer enskilda bolag ska använda sig av. Det är inte det som är frågan.

Frågan gäller rimligheten i att vi, Sverige, öppnar upp för Rysslands maktambitioner på ett sätt som andra länder i väst har sagt nej till av säkerhetsskäl. Låt mig förtydliga ytterligare: Sverige agerar dörröppnare åt Putin just nu. Det enda rimliga vore att göra en analys så att vi kan få det svart på vitt vad detta innebär för Sveriges och Europas säkerhet.

När det gällde Huawei var det inga problem med att stänga ute bolagets produkter från svenska 5G-nät. Säkerhetsskäl angavs då. Kopplingen mellan Huawei och den kinesiska staten skulle kunna få konsekvenser och orsaka skada för Sveriges säkerhet, sa man då.

Senast i går fick vi höra att ett bolag knutet till Kinas militär och det styrande kommunistpartiet tar över säkerhetskontrollen på Arlanda. Ännu vet vi inte hur frågan kommer att hanteras vidare, men jag var nog inte ensam om att sätta kaffet i vrångstrupen när nyheten kom. Det kan inte vara positivt för Sveriges säkerhet, tänker i alla fall jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag ifrågasätter inte svenska bolags agerande. De fattar beslut baserat på vad som är bäst för företaget. Det är inga konstigheter med det. Företag, såväl statliga som privata, verkar på marknadsmässiga villkor och ska därför verka under samma krav och åtnjuta samma möjligheter som andra bolag på marknaden. Men just nu handlar det om Rysslands ökade inflytande, insyn i vår infrastruktur och framflyttade maktpositioner globalt.

Vattenfall har gjort sin bedömning, men ytterst är det regeringen som är ansvarig för Sveriges säkerhet, inte Vattenfall.

Herr talman! I dagens utrikespolitiska debatt tänkte jag göra ett nedslag i verkligheten i Ukraina. Det gör jag därför att jag har mitt hjärta i Ukraina, som jag räknar som mitt andra hemland. Jag kommer från Gammalsvenskby. Min mormor och morfar hette Knutas och kom därifrån 1929. Jag tycker att det kan vara på sin plats att visa hur den ryska aggressionen på riktigt påverkar. Gammalsvenskby heter i dag Zmijivka. Det är en by med drygt 2 000 invånare, varav 25 ännu pratar svenska. Ungefär 1 000 personer är i dag svenskättlingar, och 25 är svensktalande.

Det krig som nu pågår är inne på åttonde året. Det gör att bara i lilla Gammalsvenskby har fyra mödrar fått hem sina söner i liksäckar. 20 familjer har fått hem sina söner, som har varit i strid, med extrem posttraumatisk stress. Och jag kan tala om att det där inte finns något program för det. Jag har mött dessa personer, och det är mycket otrevligt att se dessa effekter i ögonen på folk.

Det som gör mig riktigt illa berörd är det som har hänt denna vecka. Jag pratade med min kompis Sven i söndags. Han lät väldigt orolig på rösten. Två timmar senare kommer Utrikesdepartementets order att de nu skulle lämna landet. Han fick packa sina väskor, sätta sig i bilen med John-Börje och lämna landet över Polen och är i dag i södra Sverige. När han packade väskorna visste han inte om han skulle packa för två dagar, två veckor, två månader eller för alltid. Han har inte en aning om han får komma tillbaka. Ingen kan ha det i detta läge.

Påtagligt för båda dessa två herrar som är gifta i landet är att deras fruar stannar kvar. Så de vet inte om de packar och lämnar familjen för gott eller om detta är tillfälligt.

Det är rent fruktansvärt att detta ska kunna ske år 2022 på grund av att Ryssland tar sig rätten att agera som man gör.

Jag tänker också på familjen Malmas, våra bästa kompisar i Gammalsvenskby som vi pratade med i går. De säger att de inte kan lämna landet på en dag. De har sina föräldrar som de ska ta hand om. De har hela sina liv där, och de kan inte lämna landet. Det går inte.

Samtidigt får vi frågor från dem. Om det värsta sker är Sverige då berett att ta emot dem? Det har jag inget svar på just i dag.

Jag tänker också på Marina Buskas som är 18 år och är kvar i byn och pratar perfekt svenska. Hon vill inget annat än leva ett bra och utvecklande liv och gärna i byn i Ukraina. Det är där hon är född och lever. Hon är extremt orolig för den utveckling som vi ser just nu och det extremt stora krigshot som alla upplever i Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag gör detta inlägg för att visa att krig är helt förkastligt ur alla aspekter. Det drabbar rakt in på personnivå, familjenivå och bynivå. Det är aldrig något som någon kan förorda.

Men Sverige, den svenska regeringen och den svenska riksdagen måste vara beredda att stödja en av få svenska utposter som finns i världen. Om det värsta skulle ske måste vi vara beredda att ta emot dessa ättlingar i Sverige och välkomna dem till Sverige. Om det blir en långvarig konflikt, vilket det har stora förutsättningar att bli, måste vi i stället vara beredda att hjälpa dem på plats och ge stöd via Sida. Detta har jag motionerat om. Min uppmaning är att det nu verkligen är dags att Sverige tar ansvar för sina ättlingar i Ukraina.

Herr talman! Jag vill bara tacka Lars Thomsson för hans långvariga och djupa engagemang för svenskarna i Gammalsvenskby och även för bevarandet av minnet av många av deras ättlingar som lever kvar i Roma på Gotland.

Jag har själv här i riksdagen lyft fram frågan om att jag tycker att det finns en bristande kunskap om svenskarna i Gammalsvenskby i det svenska allmänna medvetandet och att det borde förbättras. Det är en del av vår svenska identitet att kunna även deras historia, inte minst hur de behandlades när många av dem kom till Sverige för nästan hundra år sedan.

Om det finns ett intresse samarbetar jag gärna med Lars Thomsson i denna fråga framöver.

Herr talman! Jag är väldigt glad för att Anders Österberg ställer denna fråga.

Speciellt på Gotland har vi varit väldigt engagerade. Och det beror på att det var till Gotland som de flesta från Gammalsvenskby kom under lång tid och från 1991 när det öppnades upp och fram till nu. Jag har själv varit i byn 20 gånger.

Det som hände när de kom hit 1929 har stora paralleller till vad som händer nu. Då var det rätt mycket främlingsfientlighet och en avog inställning.

Jag ser att vi har bidragit med många demokratiprojekt och annat i byn och i Ukraina. Vi kommer att kunna fortsätta på den linjen.

Herr talman! Vi är helt överens. Jag behöver därför inte säga något mer utan tackar bara igen.

Herr talman! Jag säger att vi faktiskt har ett ansvar att ta för denna utpost. Det är en av få små svenska utposter som finns. Vi har historiskt varit väldigt avogt inställda till den. Det var en liten period under Bildtregeringen då vi släppte tillbaka dem. Och skulle det värsta hända måste vi faktiskt tänka om i dessa frågor. Och jag samarbetar väldigt gärna med ledamoten i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag vill också tacka Lars Thomsson för anförandet. Det är precis det som Lars Thomsson tog upp som det handlar om, nämligen människor. Det är ett krig och en aggression. Det finns avtal, och det finns överenskommelser. Men det finns framför allt människor som drabbas. Det är lätt att glömma och att tappa bort.

Det finns mycket som vi kan göra som nation. Men det finns också mycket som vi måste göra tillsammans med andra. För ingen kan göra allting själv.

När jag har varit i kontakt med ukrainska kollegor brukar de säga till mig att det som de behöver är att deras fråga lyfts upp till debatt och att situationen i Ukraina inte faller i tystnad. Men de säger också att de på sikt kanske behöver hjälp med förtäring, hjälp att få ammunition och hjälp att klara tillvaron.

Vad anser Lars Thomsson behövs?

Herr talman! Vi behöver hjälpa till med nästan allt i dag. Det som vi har gjort historiskt från Sverige, framför allt de senaste tio åren, är demokratiprojekt. Vi har faktiskt gett ganska omfattande stöd för att bygga upp reformagendan i Ukraina. Det har man varit väldigt tacksam för.

Vi agerar gemensamt i OSSE. Det är en väldigt viktig plattform. Jag som ordförande i det ukrainsk-svenska parlamentariska nätverket agerar tillsammans med Ukraina. Vi hade en stor delegation där precis före jul, och vi hade en träff med ambassadören för några veckor sedan. Om detta innebär att vi ska göra någonting militärt låter jag faktiskt andra pröva. Men jag ser att vi kommer att behöva göra allt jobb.

Herr talman! Vi har ett väldigt bra samarbete inom den svenska delegationen, och den svenska delegationen har också ett väldigt bra samarbete med andra delegationer när det handlar om bland annat fred.

Jag skulle vilja lyfta fram några frågor här som är viktiga och som det inte har pratats så mycket om i dag, och det är det östliga partnerskapet inom ramen för EU, där Ukraina är en del, som en viktig del för att Ukraina ska kunna fortsätta att bygga upp sig som stat.

Men jag vill också nämna OSSE:s missioner som ytterligare ett viktigt instrument, och sedan förstås att vi fortsätter att stå enade gentemot Rysslands aggression. För det är inget annat som det handlar om när det gäller den ryska annekteringen av Krim och aktiviteterna i Donetsk och Luhansk. Det är ingenting som vi ska ställa oss bakom.

Herr talman! Jag tror att det absolut viktigaste som ledamoten just sa är att vi måste vara eniga om att det är Ryssland som bär hundra procent av ansvaret för den här aggressionen. Vi måste vara eniga i vårt agerande kring det och verkligen ge allt stöd vi kan till Ukraina, i alla de olika former som kan behövas.

Jag ser också med stor oro på att OSSE:s budget inte finns på plats och att det inte finns ett beslut om OSSE:s uppdrag i observatörsstyrkan i gränslandet. Men man ser ju också mönstret: Detta är Rysslands sätt att så split i den demokratiska utveckling som Ukraina vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag ska bara avsluta med att säga att Ukrainas kamp för frihet är vår kamp för frihet. Det är så enkelt som att det hänger ihop. Vi måste förstå att det är demokratin som står på spel, ingenting annat.

Herr talman! Ingen kan nog neka till att vi behöver kräva att våra företag tar mer ansvar för miljö och mänskliga rättigheter när de opererar utomlands. Exemplen är många, och jag tänkte lyfta några.

I december avslöjade Aftonbladet att Ikea, som ska vara hållbart i alla steg av processen, använder sig av olagligt avverkade träd från urskogarna mellan Ukraina och Rumänien. Genom korruption och genom att peka på att stora delar av skogen är angripna av skadedjur och svamp kan man avverka - eller rättare sagt kalhugga - skogen olagligt. De ekonomiska intressena i att sälja timmer eller halvfabrikat till Ikea och andra bolag upprätthåller korruptionen och till och med stärker den.

Precis som i andra delar av världen utsätts de som vill motverka detta för hot och förföljelser. År 2018 attackeras aktivisten Kateryna Handziuk med syra. Tre månader senare dör hon av sviterna. Kateryna attackeras eftersom hon försöker stoppa korruptionen kring de olagligt avverkade skogarna. Samma år rapporterar ukrainska civilorganisationer att minst 55 olösta attacker mot aktivister har skett under året.

Ett annat exempel är Lundin Oil. Ordföranden Ian Lundin och styrelseledamoten Alex Schneiter åtalades i november 2021 för medhjälp till grovt folkrättsbrott. De åtalades eftersom de avtalat med Sudans regering att Sudan skulle ansvara för säkerheten i området där Lundin Oil skulle undersöka och exploatera oljefyndigheter. Lundin Oil slöt avtalet trots att det var känt att den sudanesiska militären begick brott mot mänskliga rättigheter, vilket innefattade mord, tvångsrekrytering av barnsoldater och tvångsförflyttningar. Att säkra oljefyndigheterna för att skapa vinst var viktigare än det sydsudanesiska folket.

Det tog 18 år innan åtalet initierades, och än i dag vet man inte den exakta omfattningen av brotten. Folk vet helt enkelt inte vad som har hänt med deras nära och kära, och många har fortfarande inte kunnat flytta tillbaka till sina hem.

Herr talman! Sverige är ett land som är beroende av internationell handel. Hur våra företag arbetar och vad vi importerar spelar stor roll globalt, både för klimat- och miljöavtrycken och för hur vi använder handel som ett sätt att stärka banden länderna emellan - och ibland även stärka demokratin.

Oftast när vi pratar om handel beskrivs det i fina ord om att det innebär så mycket mer än transaktioner av varor och kapital. Det är brobyggande, och det är ett sätt att lyfta länder ur fattigdomen. Det är att stärka demokratier eller till och med skapa dem. Men så är det ju inte riktigt. Vi skulle kunna göra så mycket bättre, och vi behöver kräva att företagen gör rätt för sig. De som i dag redan gör det har inga problem med de kraven, utan de kommer till och med att gynnas av dem.

Från Vänsterpartiets sida har vi länge krävt att human rights and environmental due diligence ska vara ett lagkrav, det vill säga att det måste vara obligatoriskt för företag att kontinuerligt göra riskanalyser och konsekvensanalyser och förhindra att någon del av verksamheten leder till miljöproblem och kränkningar av mänskliga rättigheter. Åtgärderna ska omfatta företagets hela värdekedja eftersom de värsta kränkningarna oftast sker längre bak i produktionskedjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I dag finns inga bindande regler som rör miljö och mänskliga rättigheter, utan ansvarstagandet bygger på frivilliga åtaganden och riktlinjer. Det räcker inte för att komma åt de riktiga problemen. Därför är EU-kommissionens lagförslag välkommet, eftersom det potentiellt kan ha stor positiv inverkan på människor och miljö. Lagförslaget har dock skjutits upp i tid, och civilsamhället flaggar för att det kan komma att urvattnas.

Här behöver Sverige ta mer ansvar. Lagen får inte urvattnas, och den måste implementeras snarast. Sverige har haft möjligheten att, precis som andra länder, påbörja arbetet med införandet men har valt att ta en mindre aktiv roll. Det rimmar illa med tanke på att utrikesministern under sitt anförande pekade på handelns betydelse för mänskliga rättigheter.

För att uppnå en rättvis demokratisk handelspolitik anser vi att vi måste prioritera human rights and environmental due diligence. Sverige bör delta aktivt i skapandet av ett binding treaty så att individer och lokalsamhällen kan få tillgång till rättvisa när brott begåtts. Sverige bör också arbeta för att företagen själva ska ta ansvar för sina investeringar i stället för att som i dag använda investeringsskydd för att tvinga länder att ändra demokratiskt tagna beslut.

Låt Sverige ta på sig ledartröjan och visa att handelspolitiken verkligen kan vara ett sätt att bygga broar och skapa demokratiska utrymmen! I dag står vi tyvärr långt ifrån det.

Herr talman! Dagens utrikespolitiska debatt, som nu har pågått en stund, äger rum i en tid som för oss är mycket speciell. Detta är inte bara den vecka då riksdagen återgår till sina vanliga rutiner och arbetssätt, utan det är också en särskilt dramatisk tid ur ett säkerhetspolitiskt och utrikespolitiskt perspektiv.

Flera talare före mig här i dag har pekat på de risker som finns med den utveckling som vi nu ser och som bokstavligt talat ritar om kartan ordentligt. Den europeiska säkerhetsordningen, med säkra och erkända gränser och varje stats rätt att göra sina egna säkerhetspolitiska överväganden, står nu på spel.

I samband med riksdagens 100-åriga demokratijubileum talar vi under den här mandatperioden ofta om att demokratin måste vinnas varje dag och inte tas för given. Det är samma sak med vår gemensamma globala säkerhet. Demokrati och gemensam säkerhet hänger nämligen tydligt samman, och ofta är de även varandras spegelbilder. De är också i förlängningen garanten för mänskliga rättigheter för oss alla.

Herr talman! Som ordförande i den svenska parlamentariska OSSE-delegationen och rapportör i kommittén för demokrati och mänskliga rättigheter kan jag snabbt konstatera att det inte saknas utmaningar på dessa områden.

Vi ser den ryska aggressionen mot Ukraina, som har pågått sedan flera år tillbaka och som är inne i ett mycket kritiskt skede. Den utmanar inte bara den europeiska säkerhetsordningen utan också vårt lands och vårt närområdes säkerhet. Vi ser hur auktoritära stater överlag, på flera områden, stärker sitt inflytande, utmanar internationell praxis och kränker den och dessutom förtrycker sin egen befolkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Om det blir ett krig av mer fullskalig art vet vi i dagsläget inte, men det tål att funderas rejält på hur vi tryggar vår säkerhet både här och nu och på några års sikt. Var kommer vi att befinna oss om ett decennium? Det är nämligen inte så länge sedan, lite drygt tio år, som det fanns en bred samstämmighet i Sveriges riksdag om att hoten låg någonstans långt borta från Sveriges närområde, men den bilden - och verkligheten - har ju nu förändrats.

Herr talman! Vi ser som sagt en oroande utveckling i många stater när det kommer till just mänskliga rättigheter. Journalister och oppositionella fängslas, försvinner och till och med mördas. Hbtqi-personer och religiösa minoriteter förtrycks, och man tillåts inte vara den man är eller det man tror på. Rätten till abort inskränks, och kvinnor riskerar att drabbas särskilt hårt i områden där det råder konflikt. Klimatutmaningen underskattas kraftigt.

För ett par veckor sedan besökte jag Polen i mitt uppdrag som rapportör för demokrati och mänskliga rättigheter inom OSSE. Polen har sedan årsskiftet som bekant tagit över ordförandeskapet i OSSE efter Sverige.

På plats i det polska parlamentet hade vi möte med företrädare för det största partiet, det konservativa Lag och rättvisa. Visserligen kunde vi enas i vår oro över den europeiska säkerhetsordningen och rädslan för det som nu sker med Ryssland och Ukraina, men när jag sedan utanför det polska parlamentet träffade civila organisationer som jobbade med mänskliga rättigheter gavs en annan bild, nämligen att det också i Polen finns stora utmaningar när det gäller just de mänskliga rättigheterna. Detta måste vi ta på allvar.

Herr talman! Att trygga säkerhet är detsamma som att demokratin varje dag måste försvaras; det sa jag tidigare i mitt anförande. I många av de länder som vi har för vana att kalla fullt utvecklade demokratier ser vi tendenser till att demokratin inskränks, vilket bidrar till en ökad oro som utmanar demokratin. Detta gäller i mitt exempel med Polen, men det gäller också på flera andra håll.

Ett flöde av fake news med parallella samhällsstrukturer har blivit ett allt vanligare fenomen i de länder som vi kallar demokratiska. Detta manifesteras i form av alltifrån vaccinmotstånd till den senaste diskussionen om LVU-omhändertaganden med falska rykten i omlopp. Det här handlar om tilliten till det gemensamma och till de demokratiska politiska institutionerna. Den minskar på många håll, samtidigt som ekonomiska, sociala och kulturella klyftor tenderar att öka. Dessa klyftor är en avgörande fråga att hantera för varje politiker i varje demokratiskt land.

Herr talman! Varje gång människor går till val är det viktigt att valet genomförs korrekt. I Sverige kommer vi senare i år att gå till val. Ytterligare två länder som gör det är Serbien och Ungern. Här är det viktigt för demokratins skull att valobservatörer finns på plats från OSSE:s sida, och jag ser fram emot att den svenska OSSE-delegationen kan skicka ett antal riksdagsledamöter som kan vara med och bidra i dessa observationer på ett konstruktivt sätt.

Även om det nu händer mycket i vårt närområde och fokus och prioriteringar självklart måste ligga här får vi inte glömma det engagemang för internationell solidaritet som många av oss ledamöter har och har haft under många år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag oroas till exempel över situationen för mänskliga rättigheter i Israel och Palestina, med bosättningar och ökat våld. Tanken på en tvåstatslösning där känns väldigt avlägsen.

Det är också frustrerande att Afrikas sista koloni, Västsahara, under så många år har tillåtits att ockuperas av Marocko. Här är den svenska positionen om det västsahariska folkets rätt till sitt eget land tydlig.

Det finns många fler exempel, som också har nämnts i dagens debatt.

Avslutningsvis, herr talman, ser jag fram emot att vi nu slipper restriktionerna och att vi förhoppningsvis kan leva i fred och frihet i vårt eget land. Jag ser fram emot att snart få gå i ett nytt förstamajtåg med plakat där det står "Alla folks frihet, hela världens fred".

(Applåder)

Herr talman! Det rådande synnerligen allvarliga säkerhetspolitiska läget har med all rätt dominerat denna utrikespolitiska debatt. Såväl Ukrainas suveränitet som hela den europeiska säkerhetsordningen utmanas av Rysslands aggressiva agerande. Mot denna bakgrund är det förståeligt att det nordiska samarbetet inte har haft en särskilt dominerande plats i den här debatten, men det är likväl beklagligt.

Förutom några ord om det försvarspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna lyste Norden i stort med sin frånvaro i den utrikespolitiska deklarationen. Utrikesministern sa förvisso att arbetet med visionen om Norden som den mest hållbara, integrerade och digitaliserade regionen ska stärkas, men tyvärr sa ministern inte ett ord om hur. Ministern sa heller inte ett ord om hur illa det nordiska samarbetet faktiskt har fungerat nu när det satts på prov under pandemin.

Sanningen är, herr talman, att vi nu är längre ifrån att förverkliga visionen om Norden som den mest hållbara och integrerade regionen än vad vi varit på mycket länge. Pandemin har inneburit ett rejält bakslag för det nordiska samarbetet och integrationen. För detta vilar ett tungt ansvar på den svenska regeringens axlar.

Gränsrestriktioner och bristen på koordinering har drabbat människor och företag stenhårt, särskilt i gränsbygder. Konsekvenserna har blivit stora på såväl det mänskliga som det ekonomiska planet.

Hemma i min valkrets, i norra Västra Götaland, har mängder av företag fått kämpa för sin överlevnad när de så viktiga norska gästerna och besökarna uteblivit. Låt mig bara göra några nedslag för att beskriva situationen.

Färjelinjen mellan Sandefjord och Strömstad hade 2019 hela 1,4 miljoner resenärer. Sedan pandemin slog till har de två rederierna i stort låtit färjorna ligga vid kaj eller bara upprätthållit en väldigt reducerad trafik.

Nordby Shoppingcenter, som före pandemin var Sveriges omsättningsmässigt största köpcentrum, har gapat ödsligt tomt. Butikernas omsättning har i det närmaste helt utplånats. Mängder av människor har permitterats eller helt förlorat sina jobb.

De många gränspendlarna i Bohuslän, Dalsland, Öresund och Tornedalen har haft svårt eller rent av helt förhindrats att resa till sina arbeten.

Herr talman! Nu har gränsrestriktionerna mellan de nordiska länderna äntligen lättats. Än är inte allt som vanligt, men nu går det att tämligen obehindrat resa över de nationsgränser som vi i årtionden har arbetat för inte ska märkas men som pandemin åter gjort brutalt tydliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det som oroar mig nu är vilka långsiktiga konsekvenser som pandemin kommer att få för det nordiska samarbetet och ambitionen om nordisk integration.

I gränsbygderna har människor och företag gjort verkstad av den politiska visionen. De har byggt sina liv och verksamheter över de nordiska gränserna, men tron på nordisk integration har fått sig en rejäl törn av de problem som de har drabbats av under pandemin. Människor och företag ställer sig nu frågan: Vad händer vid nästa kris? Kommer människor och företag i gränsbygder då åter att få betala priset för plötsligt uppkomna gränshinder eller dåligt fungerande koordination de nordiska länderna emellan?

Min kollega Hans Rothenberg talade tidigare om betydelsen av tillit. Nu måste tilliten och förtroendet i Norden återupprättas och stärkas.

Herr talman! Jag vill se en pånyttfödelse av det nordiska samarbetet. En god början hade varit en nordisk coronakommission. De problem som funnits och som har blottlagts under pandemin får inte resultera i försämrade relationer och ett minskat utbyte. Tvärtom - vi måste lära av pandemin i syfte att säkerställa att misstag och problem inte upprepas vid nästa kris och med ambitionen att öka utbytet våra länder emellan.

Mitt och Moderaternas svar på de problem som har funnits är mer - inte mindre - samarbete. Inte minst behövs mer samarbete för att gemensamt bygga större motståndskraft mot framtida kriser och för att bygga en bättre samordnings- och ledningsförmåga inom Norden.

Vi behöver också knyta samman Norden bättre med gränsöverskridande infrastruktur. Såväl Öresundsbron som Svinesundsbron är exempel på hur oerhört lönsamma investeringar i nordisk infrastruktur kan vara.

Vad regeringen också borde göra är att ta initiativ till en höjd ambition för att riva och förebygga gränshinder. Gränshinderrådet bör stärkas, och målet om att riva åtta till tolv gränshinder per kalenderår bör höjas. Det vore en bra och viktig signal till invånarna och företagen i Norden.

Visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region 2030 behöver nu omsättas och trovärdiggöras i praktisk handling.

Herr talman! Jag vill leva, jag vill dö i Norden. Riv hinder! Bygg broar! Öka utbytet våra länder emellan! Ge det nordiska samarbetet en pånyttfödelse!

Herr talman! Väldigt viktiga frågor har lyfts fram i debatten. Världen står inför stora globala utmaningar. Det är frågor som handlar om Ryssland, Turkiet, klimatkrisen, urholkande av demokrati i Ungern och Polen, Dawit Isaak, fattigdomsbekämpning, rasismen och så vidare. Många av dessa frågor har lyfts fram här i dag. Men låt mig använda den här tiden i talarstolen till att prata om en viktig fråga som inte har lyfts fram så mycket i dag, nämligen Israels brutala ockupation av Palestina.

I en ny omfattande rapport från människorättsorganisationen Amnesty International riktas mycket skarp kritik mot Israels behandling av palestinierna. Rapporten visar den sanna omfattningen av Israels apartheidregim. Oavsett om de bor i Gaza, östra Jerusalem eller Israel behandlas palestinierna som underlägsna. Deras land och egendom beslagtas, och det genomförs utomrättsliga avrättningar och tvångsförflyttningar, säger Amnestys generalsekreterare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Palestinier i Israel med israeliskt medborgarskap möter många former av institutionaliserad diskriminering, enligt rapporten. Palestinska flyktingar nekas rätten att återvända. Över 5,6 miljoner palestinier är flyktingar runt om i världen. De får inte återvända till sitt eget land. När de kommer till Libanon har de inga rättigheter. När de flyr till Sverige ger vi dem inte uppehållstillstånd. Vi gör dem statslösa. Det vet jag, för jag har träffat många av dem.

I maj förra året såg vi alla hur palestinska familjer i Sheikh Jarrah, ett bostadsområde i det ockuperade östra Jerusalem, demonstrerade mot Israels planer att vräka dem för att ge plats åt judiska bosättare. Många av familjerna i Sheikh Jarrah är flyktingar som bosatt sig där efter att de blivit förvisade i samband med grundandet av staten Israel 1948.

FN uppmanar Israel att omedelbart stoppa vräkningarna i östra Jerusalem, då de strider mot internationell humanitär rätt. En ockupationsmakt får inte beslagta egendom inom territoriet den ockuperar, enligt FN. Men Israel gör som de alltid gör. De vägrade att följa internationell lag, och ingen gör någonting.

Herr talman! Ingen har missat hur Israels brutala politik av segregation, fördrivning och uteslutning tydligt rör sig om apartheid. Det palestinska folket har under lång tid splittrats, förvisats och blivit utsatt för segregation, rasism, våld och brutalt förtryck. Palestinier är i dag det enda folk som föds under förtryck, växer upp och lever under förtryck och dör under förtryck. Här måste vi agera, herr talman.

Begreppet apartheid förknippas starkt med Sydafrika, vilket kan leda till att det för en del är obekvämt att använda det i andra sammanhang. Viktigt att komma ihåg är dock att apartheid definieras som ett brott mot mänskligheten enligt internationell rätt. Det finns med andra ord en juridisk användning som kan behandlas av Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Samma domstol utreder just nu misstänkta krigsbrott på ockuperade Västbanken och i Gaza. Människorättsorganisationen Human Rights Watch kom i april förra året med en rapport som beskriver Israels ockupation av Palestina som ett apartheidbrott.

Herr talman! Den senaste tiden har vi sett hur israelisk militär angripit palestinska muslimer vid al-Aqsa-moskén i Jerusalem under den muslimska högtiden ramadan mitt under bönen. Vi såg live på sociala medier hur man slog äldre kvinnor inne i moskén under ramadantiden. Men vi gör ingenting. Hundratals skadades av aggressiv israelisk polis som stormade församlingen vid moskén. Vi tittade på och gjorde ingenting. Vid gränsen mot Gazaremsan har palestinier blivit utsatta för våld av israelisk polis vid demonstrationer där man visat stöd till palestinier i Jerusalem. Ambulanspersonal har angripits. Barn har frihetsberövats och förhörts i militärdomstol utan sina föräldrar närvarande. Vi vet om det här. Vi ser på. Vi gör ingenting.

Herr talman! Konflikten mellan Israel och Palestina är inte en konflikt mellan jämlika parter. Israel är en av världens största krigsmakter, vars militärapparat understöds av USA och andra västländer. Landet har enligt folkrätten ett större ansvar i egenskap av ockupationsmakt. Över 4 000 palestinska politiska fångar sitter just nu fängslade av Israel. Rättegångar vid israeliska militärdomstolar uppfyller inte heller internationell standard för rättvisa rättegångar. Risken för att orättfärdiga fängslanden av palestinier kommer att fortsätta är påtaglig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag förstår inte varför hela världen ser på och låter Israel komma undan med detta under så lång tid. Samtidigt ser vi att regeringar med makt och ansvar att göra något åt saken har vägrat att agera och hålla Israel ansvarigt. Vi ser på. Vi gör ingenting.

Vart har samvetet tagit vägen? Vart har den moraliska kompassen tagit vägen? Rättsstatens principer ska upprätthållas i hela världen utan undantag. Israel ska inte vara ett undantag.

Vänsterpartiets utgångspunkt är folkrätten och respekten för mänskliga rättigheter. Därför har vi både i och utanför riksdagen uppmärksammat och fördömt Israels grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi har samtidigt inte tvekat att ta avstånd från de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begåtts av palestinska grupper. För Vänsterpartiet handlar det enbart om en sak: att stå upp för folkrätten och mänskliga rättigheter.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag är den första att erkänna att Israel som demokrati emellanåt agerar fel.

Jag måste ändå få ställa en viss fråga, för jag tycker att den aldrig ställs i den här kammaren.

Det är ett faktum att det sker tre stora krig - 1948, 1956 och 1967 - när Israel etableras som en självständig stat. Israel godkänner FN:s delningsförslag, men alla arabländer runt omkring väljer att anfalla. Vid det här tillfället sker stora flyktingströmmar av två anledningar. Historiskt är det dokumenterat att en del flydde därför att Israel fördrev dem. Men det är också historiskt dokumenterat att en del flydde därför att de uppmanades till det eftersom arabvärlden snart skulle komma tillbaka. Vad är det som gör att Jordanien och Syrien inte har inlemmat dessa människor i sitt land?

Herr talman! Jag stod här och pratade om den fruktansvärda och brutala ockupation av ett folk som har pågått under flera år. Jag stod här och pratade om barn som fängslas. Jag stod här och pratade om kvinnor som angrips i moskén. Då är det för mig viktigt att vi inte flyttar diskussionen till andra länder.

Låt oss prata om det faktum att vi bara har sett på när palestinierna år efter år brutalt förtrycks och när de flyr. 5,6 miljoner människor kan inte återvända till sitt eget land. Den enda anledningen är att det ockuperas av ett brutalt land med apartheidregler och lagstiftning som systematiskt diskriminerar människor och gör att de inte kan leva ett värdigt liv.

Den diskussionen vill jag gärna fortsätta, för det är ingen annan i den här kammaren som har fört den diskussionen i dag. Ställ gärna frågor om det!

Herr talman! Jag förstår att ledamoten inte vill svara på min fråga. Men den stora apartheiden och det stora förtrycket sker just i Syrien och Jordanien, som låtit människor födas in i flyktingskap, trots att man hade pass 1948, 1956 och 1967. Västbanksaraberna var jordanska medborgare. De flydde från sitt eget land till sitt eget land och placerades i flyktingläger. Det är ungefär som om Finland skulle ha låtit Karelenfinnarna fly från Karelen, placeras i Finland och därefter i generation efter generation förklaras vara flyktingar. Vad är det som gör att Vänstern inte bryr sig om alla arabiska flyktingar från 1948, 1956 och 1967?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Som vänsterpartist är jag en människa som tror på mänskliga rättigheter. Jag bryr mig om alla människor som är under förtryck, oavsett om de kommer från arabländerna, Sverige eller annat. Alla förtryckta människor kommer jag att göra allt för. Som vänsterpartist kommer jag att kämpa för att deras rättigheter ska respekteras.

Men i dag, i just den här debatten, vill jag fokusera på ett folk som har lidit alldeles för länge. Vi har blundat och vill aldrig prata om dem. Precis så är det här och nu. Varje gång man pratar om palestinier måste någon på något sätt försöka förflytta diskussionen till en annan grupp.

Vi gör inte de jämförelserna. Man jämför inte lidande. Allt lidande är dåligt, och allt förtryck är dåligt. Som vänsterpartist står jag här och kommer alltid att kämpa för människor som är förtryckta. I det här fallet är det palestinierna.

Den här kammaren och Sveriges regering måste agera mer. Vi måste agera för att skydda Palestinas rättigheter precis som alla andras. Israel måste upphöra med apartheidsystemet och börja behandla palestinier som människor med lika rättigheter och värdighet.

Herr talman! Årets debatt har väldigt mycket präglats av Östeuropa. Det är fullt förståeligt. Själv har jag precis kommit hem från Ukraina. Jag har varit där på en studieresa från torsdag till söndag. Jag är tagen av de olika besök som jag har gjort.

Under min resa i Ukraina träffade jag bland annat ett helt nytt ungt liberalt parti. Jag tror inte att någon i dess nationella styrelse var äldre än 30, 32 år. De ungdomarna drömde egentligen om en enda sak. Det var fred och frihet. Flera av dem hade varit framme vid fronten och stridit men kommit tillbaka och var nu politiskt aktiva.

Jag hade förmånen att få träffa veteraner och hemvärnsstyrkor. Även i samtal med dessa grupper betonade man rätten till fred och frihet, rätten att få försvara sitt land, men också längtan efter att få göra något annat. Åtta år av krig har kostat så mycket tid och energi och möjlighet att utveckla landet.

Jag hade förmånen att då träffa en före detta minister, och jag hade förmånen att få träffa politiker som var aktiva i dag. Det intressanta med alla dem jag träffade var att det de talade minst om var risken för krig. Det de talade mest om var längtan efter fred, säkra gränser, ett starkare stöd från både USA och EU, både EU och Nato. Det var en längtan efter att få vara en del av den västerländska gemenskapen och en längtan efter att Ryssland ska upphöra med det hybridkrig som pågår.

När man låg på hotellrummet var det väldigt spännande. Det var en surrealistisk känsla när man lyssnade på ukrainsk tv och kunde se att de talade om mer vanliga frågor, vardagen. Slog man på BBC och CNN var det nästan så att man var sugen på att öppna fönstret och titta om inte ryssarna verkligen stod utanför hotellet. Det var två helt olika mediebilder. Den ena handlade egentligen om ännu mer krig här och nu. Den andra bilden handlade om vardagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det är därför som jag personligen är så glad över det beslut som fattades i EU i går om ekonomiskt stöd. Jag fick en beskrivning av en företagare som sa så här:

Innan Ryssland rullade fram de 140 000-150 000 männen och började med sina sjöövningar i Svarta havet kunde man beställa varor från Kina om man behövde till sin fabrik. Man betalade 10 procent vid beställning, 40 procent när det lastades på båt i Kina och resten när det kom fram till Ukraina.

I dag måste man betala 100 procent, och då har Ryssland inte avfyrat ett enda extra skott utöver det som sker i Luhansk och Donbass. Det är en rent ekonomisk krigföring som pågår. Det är ett psykosocialt anfall mot ett folk som har försökt att stå fritt i åtta år.

Jag tror att det är viktigt att vi i Sverige har haft den debatt vi har haft i dag. Jag är väldigt glad när jag har lyssnat på olika partier. Ibland är vi inte överens. Men i den här frågan har vi lyft det tillsammans.

Det är viktigt att man fortsätter att ge det militära stöd man ger. Men det som kommer att vara ännu viktigare är att man ger ett ekonomiskt och socialt stöd. Det gäller att vi fortsätter att resa till Ukraina, att vi åker dit som turister och att vi är med och bidrar till att bygga ekonomin över tid.

Herr talman! Jag är väldigt tacksam för att jag fick göra denna resa vid detta tillfälle. Jag är tacksam för att Sverige är ett land med frihet och demokrati som kämpar för andras rätt till frihet och demokrati.

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.