Interpellationssvar - Arbetsmarknadsprövning för uppehållstillstånd på grund av arbete - 2022-02-15

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om regeringen har för avsikt att påbörja en reform för en återgång till en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning för uppehållstillstånd för arbete.

Regeringen beslutade före jul om en lagrådsremiss, och arbete med en proposition om förbättrade regler för arbetskraftsinvandring pågår för fullt på Regeringskansliet.

Under den här mandatperioden avser regeringen att tillsätta en ny utredning om arbetskraftsinvandring som bland annat får i uppdrag att överväga frågan om arbetsmarknadsprövning. Sverige ska ha ett regelverk som möter företagens behov av arbetskraft från andra länder. Arbetskraftsinvandring kan hjälpa företag att växa och utvecklas när det inte går att hitta rätt kompetens här i Sverige. Det är däremot inte självklart att låta arbetsgivarna själva avgöra om de behöver ta in arbetskraft från ett land utanför EU.

Fru talman! Vår strategi för att modernisera reglerna för arbetskraftsinvandring är helt och hållet pragmatisk. Vi samarbetar gärna med de borgerliga partierna där vi tycker ungefär lika, exempelvis vad gäller höjda lönekrav eller skärpt straffansvar vid fusk, och vi är lika beredda att stödja Socialdemokraterna där vi tycker ungefär lika, framför allt i frågan om arbetsmarknadsprövning för uppehållstillstånd på grund av arbete.

Vad det innebär i praktiken är alltså att en myndighet får behörighet att pröva och besluta om huruvida det krävs arbetskraft från andra länder inom en viss yrkeskategori eller om arbetsgivaren bör kunna hitta personal i Sverige, vilket borde vara fallet åtminstone när det gäller jobb som kräver liten eller ingen utbildning.

För att komma till rätta med ett regelverk som har havererat i korruption och fusk och vad vissa väljer att kalla rent slaveri är just arbetsmarknadsprövning den kanske viktigaste åtgärden. Men vad har egentligen hänt med Socialdemokraterna i den här frågan?

När arbetsmarknadsprövningen avskaffades av Alliansen och Miljöpartiet 2008 var Socialdemokraterna kritiska och ville behålla det gamla systemet, vilket man också klargjorde i en reservation i socialförsäkringsutskottet, betänkande 2011/12:SfU11.

Inför valet 2018 upprepade Socialdemokraterna precis samma löfte, och på deras hemsida publicerade man ett meddelande med rubriken "Stopp för arbetskraftsinvandring till yrken utan särskilda kvalifikationer". Men efter att man vann valet hände ingenting.

Nu är vi där igen. Den 16 december 2020 meddelade Morgan Johansson i en debatt att han vill "gå tillbaka till den ordning där vi har en arbetsmarknadsprövning och att det är bristyrken som vi har arbetskraftsinvandring för och inte några andra yrken". Socialdemokraternas tankesmedja Tiden lyfte samma förslag i februari 2020, vilket också antogs på partiets kongress. Vid Magdalena Anderssons första deltagande i statsministerns frågestund besvarade hon min fråga med att Sverige "bör återgå till ett system med arbetsmarknadsprövning".

Vad har då hänt med det här förslaget? Innan jul skickade regeringen ut en lagrådsremiss med förslag om att dels kräva anställningsavtal för uppehållstillstånd, dels ålägga vissa arbetsgivare att anmäla de villkor som gäller för anställningen.

Det här är naturligtvis bättre än ingenting. Man får vara glad för det lilla. Men förslaget berör inte det grundläggande problemet. Det kommer fortfarande att vara fritt fram att rekrytera billig personal från fattiga länder för att till mycket låg ersättning utföra enkla jobb här i Sverige - enkla jobb som desperat behövs för att integrera de redan många hundratusentals personer som lever som arbetslösa här och nu, i dag.

Frågan är då varför regeringen hittills inte har lyft ett finger för att göra verklighet av det som de har lovat i ungefär tio års tid. I sitt interpellationssvar nämner statsrådet att de kommer att återkomma med en ny utredning under den här mandatperioden. Jag undrar om Anders Ygeman är medveten om vad klockan är, för den här mandatperioden börjar ticka på. Det hör också till saken, och det här vill jag understryka, att just nu har han riksdagen bakom sig i denna fråga, i alla fall på papperet. Vänstern, sossarna och vi är ju för.

Detta kan förändras efter valet. Det är inte omöjligt. Så varför dra ut på det här så länge att det kanske inte kan bli verklighet på grund av förändrade omständigheter? Varför har ni väntat till fem i tolv med att ens tillsätta en utredning?

Fru talman! Sanningen är ju att det under lång tid har saknats stöd i kammaren. Nu är situationen annorlunda. Det ger jag Ludvig Aspling rätt i.

Vi har vidtagit ett antal åtgärder, och vi kommer att vidta andra. Det handlar om bindande anställningsavtal och bättre kontroll. Även de andra åtgärderna som Ludvig Aspling av någon anledning tillskriver borgerligheten, det vill säga ökat straffansvar och lönegolv, är sådana förslag till åtgärder som jag planerar att lägga fram. Jag stänger inte heller dörren för att vidta andra åtgärder som inte har varit uppe i debatten.

Skälet till att jag inte nu direkt kan lägga fram ett förslag om arbetsmarknadsprövning, där jag delar Ludvig Asplings uppfattning om att det är önskvärt, är att det helt enkelt inte finns ett beredningsunderlag i Regeringskansliet. Man hade kunnat önska sig att det fanns på plats, men det finns inte. Därför måste frågan utredas så att ett sådant förslag ska finnas på plats.

När förslaget finns på plats - det kommer att utredas i enlighet med Ludvig Asplings vilja - är frågan om Ludvig Asplings parti faktiskt kommer att rösta för det. Kanske ännu viktigare att fråga sig är om förslaget kommer upp till röstning i kammaren efter valet, om Ludvig Asplings parti Sverigedemokraterna kommer att vara berett att stödja en regering som inte tänker lägga fram ett förslag om arbetsmarknadsprövning. Det vore intressant att höra.

Fru talman! Jag kan självklart inte ta ställning till ett förslag som inte existerar. Precis som statsrådet säger finns inget utredningsunderlag, och det är omöjligt för mig att säga ja eller nej så länge som jag inte ser produkten.

Men vi är självklart för principen. Om det här förslaget hamnar på riksdagens bord kan jag lova att kommer vi att rösta för det - om det ligger i närheten av hur systemet såg ut tidigare.

Anders Ygeman hänvisade i interpellationssvaret till lagrådsremissen, som han gick fram med innan jul. Som så ofta är fallet försöker han göra en höna av en fjäder. Problemet är att förslagen inte tar hänsyn till hur reglerna missbrukas i praktiken.

Upplägget för fusk funkar ungefär så här: En person som vill flytta till Sverige betalar en rejäl summa pengar för en skenanställning hos en företagare, som ofta har bakgrund i samma land eller region. Personen arbetar sedan långa dagar till liten eller nästan ingen inkomst i fyra års tid, varefter personen får ett permanent uppehållstillstånd och sedan kan försöka hitta ett riktigt jobb. Om inte det går kan personen gå över till att leva på bidrag.

Det som händer, med andra ord, är att arbetsgivaren säljer ett svenskt uppehållstillstånd. Arbetstagaren blir på ett sätt utnyttjad - det håller jag absolut med om - men eftersom värdet på uppehållstillståndet är så stort i Sverige, just på grund av bidragsnivåerna, är det många som är villiga att gå igenom processen på fyra år för att få stanna här.

Det tragiska är att den viktigaste pusselbiten för att komma åt fusket är arbetsmarknadsprövningen. Problemet är att så länge som båda parterna i överenskommelsen är överens om att man ska lägga upp det så kommer ingen att informera Migrationsverket om att de verkliga villkoren för en viss anställning egentligen är mycket sämre än de som står på det papper man har skickat in till Migrationsverket. Det här gör en del av Anders Ygemans förslag relativt tandlösa, även om vi i och för sig står bakom förslagen - men vi anser att de behöver kompletteras med arbetsmarknadsprövningen.

Det hela är något märkligt. Som jag påpekade i mitt första anförande har Anders Ygeman riksdagen bakom sig. Förslaget hade kunnat snabbutredas förra året eller året innan. Det hade inte varit något problem, och förslaget hade kunnat vara på plats i god tid innan valet. Men det har man inte gjort, och det är mycket konstigt.

En tendens som återkommer på migrationsområdet är att det finns otroliga ambitioner att göra det ena och det andra, men när det väl kommer till kritan och det är dags att göra slag i saken saknas den egentliga viljan eller så har man andra avsikter än de som förs fram i kammaren. Jag vill inte spekulera i vad Socialdemokraterna egentligen tänker på, men det är uppenbart att om man verkligen hade sett detta som ett problem och verkligen hade haft ambitionen att göra slag i saken hade förslaget funnits på papper redan nu.

Sedan finns undanflykterna om att det behövs ett utredningsunderlag. Det är klart, men det är statsrådets jobb att se till att sådana saker finns.

Jag tror att ett stort problem är SD-skräcken. Jag tror att ett stort problem för Socialdemokraterna är att de behöver våra röster för att få förslaget genom kammaren. Vi ser inte det som ett problem över huvud taget, men det blir en rent kommunikativ fråga för Socialdemokraterna - och det är därför man tvekar. Det är min tolkning av det hela. Men jag är sugen på att höra vad Anders Ygeman har att säga.

Fru talman! Nej, inte alls. Vi vet inte hur riksdagen skulle ställa sig till sådana förslag, precis som Ludvig Aspling ger uttryck för.

Låt mig göra en liten randanmärkning. Även om jag är en stor anhängare av arbetsmarknadsprövning och en anhängare av ett kraftfullt höjt lönegolv, innebär den invändning som Ludvig Aspling har mot regeringens proposition på området om bindande anställningsavtal att man måste veta att även om man är för förslaget är det också giltigt för arbetsmarknadsprövning. Man får inte vara naiv, Ludvig Aspling. Du kan ansöka om att få arbetsinvandra för ett jobb och sedan utföra ett helt annat jobb. Du kan komma hit som till exempel elektriker - som det råder brist på - och sedan jobba med att bära ut rivningsmaterial.

Inget av förslagen löser enskilt problemen, utan det måste finnas bindande anställningsavtal, lönegolv, arbetsmarknadsprövning och betydligt bättre kontroll. Vi har underlättat för kontroller. Vi har kriminaliserat nya områden och utökat det kriminaliserade området. Så sent som i dag fick vi det första resultatet av regeringens förändrade lagstiftning. Högsta domstolen fäller i åtta olika domar för människoexploatering, vilket är positivt.

Jag har en fråga som jag inte riktigt fick svar på, och Ludvig Aspling försökte sig på ett slags politikerglidning.

När utredningen har lagt fram sitt förslag, om det är så som det hittills har varit, nämligen att Moderaterna och Kristdemokraterna - och för den delen även Liberalerna, även om jag har förstått Åkesson så att partiet inte är en tilltänkt koalitionspartner för Sverigedemokraterna - inte är för en arbetsmarknadsprövning, är det värt för väljarna att i valet få veta om ni är beredda att släppa fram en regering även om det inte blir en arbetsmarknadsprövning.

Fru talman! Nu har Anders Ygeman suttit i riksdagen och även i regeringen betydligt längre än jag. Frågan har ställts förut, och svaret kommer också som ett brev på posten: Vi förhandlar inte här i talarstolen på det sättet. Det skulle inte en socialdemokrat göra, och det skulle inte heller en sverigedemokrat göra. Det är grundläggande.

Jag tror också att Anders Ygeman missförstod mig angående den lagrådsremiss som presenterades innan jul. Vi står bakom det mesta som finns där, och vi tycker att det är ett steg i rätt riktning. Det sa jag också i mitt första anförande. Men hålet i paketet är just arbetsmarknadsprövningen. Det är det som behövs som komplement. Vi tror att det är den absolut mest effektiva åtgärden just för att se till att det inte kommer hit personer som låter sig utnyttjas därför att de är i en desperat situation och på det sättet underminerar funktionen för arbetsmarknaden och tillåter att oseriösa företagare helt enkelt säljer svenska uppehållstillstånd - så som det fungerar i dag.

För tydlighetens skull säger jag att vi står bakom de delarna, men de är inte tillräckliga. Arbetsmarknadsprövningen behövs som ett komplement till dessa. Det är därför jag står här i dag.

Frågan har inte heller fått ett svar. Hur kommer det sig att man nu i elfte timmen ska tillsätta en utredning våren valåret när man har haft makten i åtta år? Det är fullständigt koko att ha det som ursäkt; vi har funderat på det här, och vi tänker tillsätta en utredning. Vi gör det våren valåret.

Jag har inte fått något svar. Jag hade kanske inte riktigt förväntat mig ett vettigt svar på frågan, men vi kan ju se. Anders Ygeman kan få ett försök till.

Fru talman! Skälet har jag redan sagt: Vi har inte haft stöd i riksdagen för den här ordningen tidigare. Och för att vara strikt har den här regeringen bara funnits i cirka tio veckor, men på den korta tiden har vi lagt fram en lång rad förslag.

Jag tror faktiskt att Ludvig Aspling förminskar problemen med att komma till rätta med arbetskraftsinvandringen och arbetslivskriminaliteten. Det kommer inte att räcka ens med en kombination av det som vi har lagt på riksdagens bord och arbetsmarknadsprövning. Det måste till väsentligt fler förslag. Och jag kan lova Ludvig Aspling att det kommer att läggas fler förslag både på riksdagens bord och i andra former för att komma till rätta med det här problemet både på migrationssidan och på arbetslivskriminalitetssidan, för vi har inte en situation som man kan vara nöjd med. Det behöver göras betydligt mer.

Sedan blir det intressant. Ludvig Aspling pratar om regeringsfrågan, och jag frågar: Är ni beredda att släppa fram en regering som inte lägger fram förslag på arbetsmarknadsmarknadsprövning, som Ludvig Aspling själv säger är den centrala frågan? Då säger Ludvig Aspling: Vi är inte beredda att förhandla i riksdagens talarstol.

Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna är beredda att förhandla om arbetsmarknadsprövning. De är beredda att sälja ut arbetsmarknadsprövningen för att få sitta på regeringens taburetter eller få annat inflytande över politiken. Annars hade Ludvig Asplings svar varit nej, och så hade den saken varit ur vägen. Men det svaret fick vi inte av Ludvig Aspling i dag, och det är ett nog så viktigt svar för väljarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.