Arbetsplenum - Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till pisaundersökningen - 2022-02-02

Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisa-undersökningen

Herr talman! I dag debatterar vi alltså betänkandet Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen.

Pisa genomförs vart tredje år, och Sverige har deltagit i studien sedan 2000. Den senaste studien genomfördes våren 2018, då drygt 5 500 elever från 223 skolor deltog. Pisa testar elevers kunskaper och kompetens i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Mycket har hänt sedan Pisa genomfördes 2018. Den har varit föremål för debatt och diskussion. Här närmast kommer Pisa 2022 att genomföras i en tid under och efter pågående pandemi då vi vet att många barn och unga fått betala ett högt pris genom att de gått miste om viktig undervisning, bildning och utbildning. Erfarenheterna från pandemin måste vi alla ta till oss för att säkra en god och likvärdig utbildning för alla.

Jag har många gånger ställt mig frågan vad syftet är med standardiserade tester och alla dessa kunskapsmätningar. Vilken skillnad gör de för våra barn och för våra lärare? Svaret på den frågan är delat, men ett svar är att de är ett verktyg som är oerhört viktigt för oss som utbildningspolitiker för att vi ska kunna göra tolkningar och dra slutsatser om hur svensk skola mår. De ger också indikationer om vad och vilka delar vi behöver fokusera på.

Det är klart att de internationella mätningarna är relevanta och viktiga verktyg för att mäta elevers kunskaper, för att kunna följa utvecklingen över tid och för att kunna se trender i elevernas kunskapsutveckling. Men det är viktigt att poängtera att dessa mätningar inte säger allt om den svenska skolan.

För regeringen och Socialdemokraterna är det av yttersta vikt att de kunskaper vi får från dessa mätningar är korrekta.

Herr talman! Detta betänkande rör Riksrevisionens granskning av Sveriges deltagande. Den fokuserar primärt på exkluderingar och bortfall av elever. Med exkluderingar avses elever som valts ut att skriva proven men exkluderats från att delta på grund av funktionsnedsättningar eller bristande språkkunskaper. Bortfall avser elever som inte infinner sig vid provtillfället.

Riksrevisionens rapport visar att det fanns frågetecken kring utrikesfödda elevers resultat i Pisa 2018 och den höga andelen exkluderade. Den visar också att Skolverket har brustit i arbetet med att följa upp exkluderingar och bortfall. Den riktar kritik mot såväl OECD:s rapport som OECD som granskande institution. Den riktar också kritik mot regeringens uppföljningsansvar samt mot att ingen av de granskade har vidtagit tillräckliga åtgärder.

Herr talman! Låt mig vara tydlig här. Det ligger i regeringens och hela samhällets intresse att det inte finns frågetecken ute på skolorna om hur Pisa ska genomföras. Med anledning av det framkomna har regeringen, vi i utbildningsutskottet och främst utbildningsministern ställt frågor om exkluderingsgraden till Skolverket, och vid flera tillfällen har Skolverket varit tydligt med att resultaten är tillförlitliga. Med anledning av detta är det bra att regeringen har gett uppdraget att säkra tillförlitligheten i genomförandet av internationella kunskapsmätningar i den svenska skolan samt genomföra en analys av hur förtroendet för Pisastudien ska återupprättas.

Herr talman! Det ska som sagt inte råda några som helst frågetecken, och det är positivt att vi lyfter frågan för att säkerställa att framtida undersökningar inte ger utrymme för några som helst tveksamheter ute på skolorna kring vilka elever som ska få möjlighet att skriva provet och inte. Utbildningsministern och regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att förstärka sina insatser för att säkerställa ett högt deltagande i enlighet med OECD:s gällande riktlinjer i Pisa 2022. Man ska kunna lita på Pisa.

När det gäller rapporten och det som Riksrevisionen har påpekat är det viktigt att framhålla att det när det gäller exkludering av vissa elever utifrån den nationella statistiken inte går att slå fast en exakt nivå för andelen elever som enligt OECD:s riktlinjer ska exkluderas på grund av bristande språkkunskaper. Det finns alltså oklarheter avseende exkluderingen av vissa elever, och det kan enligt regeringens mening ha förekommit att elever har exkluderats från att delta i Pisaundersökningen 2018 på ett sätt som inte är förenligt med gällande riktlinjer.

Herr talman! De oklarheter som finns har dock inte påverkat Sveriges resultat eller resultatutveckling på något avgörande sätt. Detta är viktigt att påpeka. De övergripande slutsatser som drogs om resultatet i fråga om läsförståelse i Pisa 2018 bedöms kvarstå. Det betyder att resultatet fortfarande är högre jämfört med resultatet 2012. Det står klart att de elever som deltagit i undersökningen har presterat bättre, och det är positivt. Denna bild stöds även av andra internationella studier men också av nationell statistik. Det är viktigt att notera i detta sammanhang att Riksrevisionen inte har presenterat några alternativa resultat.

Men det jag egentligen vill tala om, herr talman, är vad Pisa egentligen säger och vad vi som politiker ska och har skyldighet att göra. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för lärande, att möjliggöra tid för lärare i klassrummet och att ha hög lärartäthet och behörighet. Det handlar om att satsa på fortbildning och kompetensutveckling och att motverka klyftor och kompensera för livsförutsättningar. Det handlar om att prata om det som jag känner att de högerkonservativa politikerna inte pratar om särskilt ofta. Det handlar om jämlika villkor, om marknadsstyrningen och om hur skolvalet påverkar dem med svagast förutsättningar.

Det är viktigt att påpeka att Pisamätningen i sig är väldigt viktig för att ge en ögonblicksbild. Och för att vara ärlig är det vi såg i Pisa 2018 en tydlig progression när det gäller kunskap i till exempel läsförståelse, men det visar också den tragiska verkligheten: att föräldrarnas utbildningsbakgrund har allt större betydelse för resultaten, vilket vi tragiskt nog kan koppla till skolsegregationen, som ju också påverkas av boendesegregationen.

Herr talman! När vi nu lämnar Pisa 2018 bakom oss med förhoppning om att lärdomar dragits för att återupprätta förtroendet för mätningen, som i sig är viktig, som jag nämnde, har jag också hopp om att fler partier kanske vaknar och förstår att om kunskapsresultaten ska fortsätta uppåt och fler elever ska lära sig mer behöver ojämlikheten i svensk skola och i utbildningssystemet brytas. Det är dags att vi tar tillbaka den demokratiska kontrollen, satsar mer på likvärdigheten och säkerställer att barn inte blir uppdelade utifrån socioekonomisk bakgrund eller migrationsbakgrund.

Elevernas bästa ska sättas främst. Alla skolor ska vara bra skolor med fokus på kunskap och bildning. Skolan ska åter bli en mötesplats för barn med olika bakgrund.

Med detta yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer 1 och 2.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen och Socialdemokraterna saknar koll på hur det går för svenska elever och för skolor i Sverige. Riksrevisionen har slagit fast att utbildningsminister Anna Ekström, S-regeringen och Skolverket alla tre får betyget underkänt i granskningen av hur man har styrt och följt upp kunskapsresultat och den senaste Pisaundersökningen.

Jag skulle, herr talman, vilja börja med att citera regeringens skrivelse om Riksrevisionens granskning av S-regeringens Pisaskandal:

"Riksrevisionens övergripande slutsats är att för många elever har exkluderats i den svenska Pisastudien 2018. Den höga andelen exkluderade elever kan inte förklaras av ett högt antal nyanlända elever till följd av flyktingkrisen 2015 och varken regeringen eller Statens skolverk har säkerställt att Pisaundersökningen 2018 genomfördes på ett tillförlitligt sätt när det gäller exkluderingar och bortfall av elever. Riksrevisionen anser vidare att varken regeringen eller Skolverket har vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda de tveksamheter som framkom i samband med undersökningen.

Riksrevisionen uttalar sig i samband med granskningen om tillförlitligheten av en rapport från OECD i september 2020 om den svenska Pisastudien och anser inte att OECD:s rapport är trovärdig och att det borde ha gått att finna en lämpligare aktör än OECD för uppdraget. Slutligen bedömer Riksrevisionen att regeringen inte fullföljt sitt uppföljningsansvar."

Herr talman! På svenska betyder detta att Anna Ekström, S-regeringen och Skolverket alla har fått betyget underkänt i granskningen av hur man hanterat Pisa.

Vad är då problemen? Låt mig peka på åtminstone två. Det första är att det görs internationella undersökningar som Pisa, Timms och Pirls som, om de görs korrekt, ger bra underlag för att få veta hur det går med svensk skola. Hur ligger vi till kunskapsmässigt just nu, och hur ändras detta över tid? De möjliggör också en jämförelse av hur Sverige ligger till gentemot andra länder.

Vid den senaste Pisaundersökningen uteblev en av fyra elever från provet, och som Riksrevisionen konstaterar är flyktingströmmen inte ett svar på varför.

Risken är överhängande att undersökningen blir gravt missvisande och att man helt enkelt drar fel slutsatser baserat på detta. Man får givetvis också ett annat underlag för beslut, och barn och ungdomar missar en viktig provchans.

Dessutom: När Pisafusket kom fram inträdde något hos regeringen som i bästa fall skulle kunna kallas för självförnekelse. Opolitiska tjänstemän vittnade om problemen, men utbildningsministerns närmaste medarbetare såg mellan fingrarna och mörklade utan att ta tag i det. Som Riksrevisionen skriver: "Varken regeringen eller Skolverket har vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda de tveksamheter som framkom i samband med undersökningen."

Därmed undergräver Anna Ekström och regeringen tilltron till den viktiga Pisaundersökningen. Allt sammantaget har de faktiskt inte gjort sitt jobb.

I närtid finns åtminstone tre åtgärder som bör göras som ett svar på Pisafusket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisa-undersökningen

Den första är att föra över ansvar och budget för de internationella undersökningarna Pisa, Timss och Pirls från Skolverket till ett eller flera universitet.

Den andra är att ge regeringen i uppdrag att titta på hur man ska undvika ett Pisafusk så att samma misstag inte upprepas.

Den tredje är att titta på den skada som har skett så att förtroendeskadan stegvis kan repareras.

Pisafusket är en praktskandal, och jag hoppas att man kan reparera detta.

Man måste också se den större bilden. För väldigt många elever fungerar skolgången utmärkt. De trivs i skolan, lär sig, har kamrater och blickar framåt. Men för många andra är det inte så. Förra våren gick 16 000 elever ut årskurs 9 utan godkänd grundskoleexamen, och fler än var fjärde elev i årskurs 6 är underkänd i ett eller flera ämnen. Det är riktigt illa och något vi måste ta tag i.

Dessa elever finns i klassrummen varje dag och borde få synas och få stöd. De borde också få en helt annan uppmärksamhet i den politiska debatten vad gäller att göra reformer som ändrar inriktning på skolpolitiken och upprättar Sverige som kunskapsnation. Dessa elever är inte behjälpta av att gömmas undan i Pisaundersökningen eller i andra aktiviteter i skolan. Tvärtom är det vi behöver framåt höga förväntningar, fokus på kunskap, arbetsro och en helt annan koll på lärandet än vad som har varit fallet.

Herr talman! En bra åtgärd i närtid vore att en gång för alla få på plats de digitala och centralt rättade nationella proven. Det finns nationella prov, men man saknar jämförbarhet. De rättas inte gemensamt, vilket gör att det är svårt att mäta vad de betyder för en enskild elev, en enskild skola och en enskild kommun. Vi behöver som sagt digitala prov som rättas centralt, för då får vi en jämförbarhet. Då kan de på ett helt annat sätt ligga till grund för att se hur det går för en elev och för en skola. På så sätt kan vi komma undan den illavarslande betygsinflation som finns.

Det bisarra i sammanhanget är att riksdagen för fem år sedan fattade sitt första beslut om att digitala och centralt rättade prov skulle införas. Sedan dess har det inte hänt något. Ibland säger oppositionsföreträdare att regeringen inte gör något, men i det här fallet har Anna Ekström och hennes kompisar bokstavligt talat suttit på händerna.

Jag tycker att både Pisafusket och detta är riktigt illa för svensk skola.

En första viktig åtgärd vore som sagt att reparera skadan efter Pisafusket. Se sedan till att inrätta de digitala och centralt rättade nationella proven!

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

(Applåder)

Herr talman! Välkommen till utskottet, Lars Hjälmered! Det ska bli spännande att följas åt i utskottet och få diskutera dessa viktiga frågor. Det känns positivt att du i ditt anförande visar att du har en insikt om vad du vill att skolan ska vara och göra. Det bådar gott för framtida diskussion och debatt.

Lars Hjälmered säger att Socialdemokraterna saknar kunskap om hur det går för svenska elever, att vi gömmer undan och att vi inte satsar tillräckligt. Med anledning av att Lars Hjälmered är ny i utskottet vill jag ställa frågan hur han ser på resursfördelning, skolval och skolmarknad. Hur ska dessa delar hanteras så att vi på sikt kan komma till de lösningar som han lyfter fram i sitt anförande, till exempel att säkerställa att nationella prov fungerar och att digitala lösningar finns?

I Sverige har vi en verklighet där en del barn och unga inte har tillgång till digitala läromedel. De bor trångt i områden där det kanske saknas fiberuppkoppling, och de får kanske sitta i en garderob och studera för att de delar rum med sina syskon. Det vore givetvis bra om alla fick lika förutsättningar, men alla har inte det.

Därför är jag nyfiken på hur Lars Hjälmered ser på skolsegregation och skolval och på hur vi ska skapa lika förutsättningar för alla barn, så att de kan nå sin fulla potential.

Herr talman! Jag tackar Roza Güclü Hedin för välkomnandet. Jag ser verkligen fram emot att jobba med de viktiga frågorna i utbildningsutskottet.

Låt oss vara ärliga. För många elever fungerar skolgången ypperligt. De kliver upp på morgonen och springer närmast till skolan där de har sina kompisar. De känner att de har bra lärare och att de utvecklas och lär sig saker. Men för andra elever är det inte så. De kanske vaknar med en klump i magen, funderar på hur de ska klara ett kommande prov och känner stress.

Enligt statistiken är det 16 000 som går ut nian utan grundskoleexamen och en av fyra i årskurs 6 som får underkänt på de nationella proven i ett eller flera ämnen. Det är ett underkännande av hur skolan fungerar.

Vi kommer att debattera flera av Roza Güclü Hedins frågor till mig under vårens propositionsdebatter, så jag ber att få återkomma då.

Men vår inriktning är förstås att värna den viktiga valfriheten. Vi vill inte beskära den självklara rätten för föräldrar och barn att kunna välja oavsett bostadsområde.

Vi måste givetvis ha en helt annan kontroll över alla skolor. Det är illa att Skolinspektionen knappt har stängt en enda dåligt fungerande skola i Sverige, oavsett om vi pratar om fristående eller kommunala skolor. Skollagen måste skärpas, för så kan det inte fungera.

Det skolan behöver är höga förväntningar på eleverna, arbetsro, fokus på kunskap och bättre koll.

Herr talman! Vi har inte fungerande nationella prov som är jämförbara. De är betygsgrundande men går inte att jämföra över tid, och utan central rättning går resultaten inte att jämföra mellan skolor. Här har riksdagen varit tydlig men regeringen fallerat.

Herr talman! Jag tackar Lars Hjälmered för svaret.

Ledamoten talar om valfrihet, men valfrihet är också vissas ofrihet. Dagens skolsystem är ojämlikt. Det skapar kvalitetsskillnader och ger inte rätt förutsättningar till dem som har behov av det.

Vi har en olikvärdig skola, och vi har många problem som vi gemensamt behöver ta tag i. Vi måste fördela resurserna till de skolor som har tuffast förutsättningar och ha gemensam antagning till skolorna så att alla får bra skolor och bättre lärare och tid ges för undervisning och så vidare.

Skolsegregationen är ett stort problem liksom skolmarknaden. För att komma dit Lars Hjälmered vill måste vi få bukt med avarterna i svensk skola och ta tag i utbildningssystemet i grunden. Allt är inte frid och fröjd eftersom det finns barn och unga som inte får det stöd de behöver.

Vi satsar genom likvärdighetsbidrag, samverkan för bästa skola och olika typer av kvalitetsstärkande åtgärder, och vi har sett till att vi har fler lärare anställda och så vidare. Men vi måste få bukt med skolsegregationen. Det är skolvalet och marknadsskolan som driver på och gör att vi sorterar elever utifrån socioekonomisk bakgrund. Detta är inte acceptabelt.

Vad kommer Lars Hjälmered att göra för att vi ska få till systemförändringar så att vi får en skola som är till för alla? Vill Moderaterna verkligen att skolan ska vara bra för alla, och är man då beredd att ta från dem som är överkompenserade och ge till de skolor och de barn som har tuffast förutsättningar?

Herr talman! Jag skulle snarare säga att det stora problemet för Roza Güclü Hedin och Socialdemokraterna är att man nu har haft sju år på sig att hantera svensk skola. Vi har rätt många problem framför oss att lösa.

Min och Moderaternas inriktning är att förbereda oss för vad vi skulle vilja göra efter en valvinst. I detta ligger, för att vara tydlig, att värna valfriheten - en självklar rätt för alla barn och föräldrar - för detta kan motverka en boendesegregation som finns i övrigt.

Vi måste öka kontrollen av både fristående och kommunala skolor och, som jag sa förut, helt enkelt kunna stänga dåligt fungerande skolor på ett sätt som inte har gjorts tidigare. Vi måste jobba mycket mer med arbetsro och studiero i skolan, som är ett oroande problem. Vi måste även jobba mycket mer med lärarnas roll att lära och leda lektioner och kanske också titta över lärarutbildningen.

Apropå frågan om resurser har man vanligen socioekonomiska faktorer. Man ska ha sådana faktorer och skillnader i beloppen - det är en självklarhet i konstruktionen av en skolpeng. Detta tror jag inte att någon ifrågasätter i sammanhanget.

Fru talman! Det måste också till ett skifte i synen på kunskap. Vi måste återupprätta och ha ett helt annat fokus på kunskap, och då kommer vi in på ämnet för dagen: Pisa, kontroll och uppföljning. Där menar jag att det har varit fusk och att man måste lära sig av det. Det var det ena.

Det andra handlar om synen på de nationella proven. Jag tycker att det är jättebra att ha detta, men det är ett fundamentalt misstag att inte ha central rättning av de digitala proven. Om man hade haft det hade man kunnat ha prov som på riktigt kunnat mäta mina kunskaper som barn. Man hade kunnat titta på det mellan klasser, mellan skolor och mellan kommuner och på riktigt få en kontroll av hur svensk skola ligger till, med en jämförbarhet över åren på ett sätt som inte finns nu.

Detta är ganska tekniskt, men jag tycker att det är ett exempel på var det börjar för att kunna få en distinkt uppfattning om huruvida vi är på väg uppåt, som vi ska, eller om det är andra saker som vi behöver ta tag i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisa-undersökningen

(Applåder)

Fru talman! När man hör Socialdemokraterna i denna debatt får man nästan känslan av att det här är någon form av allmänpolitisk debatt. Det är klart - det är ju bra att prata om annat än vad detta egentligen ska handla om, nämligen det kära ämnet Pisa, denna följetong i vårt utskott, denna skandalomsusade internationella kunskapsmätning, som på många sätt utmärker bristerna i den socialdemokratiska politiken.

Pisa är en internationell kunskapsstudie som ska mäta 15-åringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, som vi har hört. Jag tror i och för sig inte att det är någon här som inte håller med om att det är en viktig studie, inte minst för oss när vi ska göra prioriteringar och se vilka satsningar som behövs och mäta kunskapsutvecklingen över tid. Detta är viktigt.

Om det ska fungera måste mätningen vara tillförlitlig i alla skeden. Den ska inte vara föremål för politisering, det vill säga att man springer och gömmer sig eller stoppar huvudet i sanden när det finns oklarheter kring mätningarna, utan det ska upp till ytan och diskuteras rakt och ärligt så att vi kan få en kunskapsmätning som faktiskt kan användas. Problemet med Pisa har blivit att vi har fått en kunskapsmätning där förtroendet är väldigt lågt, inte bara för mätningen i sig utan för hela genomförandeprocessen. Detta är skadligt för svensk skolpolitik.

Jag skulle säga att det finns tre aspekter i detta ärende som har utkristalliserat sig under resans gång.

Först handlar det om exkluderingsgraden. Att så många elever exkluderades från mätningen var inte bra. Om regeringen hade varit en regering som såg framåt och såg undersökningen som en verklig grund för hur problem ska kunna attackeras och kunskapsnivåerna stärkas hade den hållit med och sagt: "Det här kanske inte var riktigt bra. Vad är det som har blivit fel? Det får vi åtgärda."

Men det gjorde man inte, tvärtom. När vi i Sverigedemokraterna redan från början, när undersökningen kom, var starkt kritiska till att det var så många som exkluderades viftades det bort som bagateller - det fanns inga problem alls. Det lyftes till och med upp i interpellationsdebatter och skriftliga frågor i kammaren, men allt viftades bort - regeringen hade ingen som helst anledning att misstänka att det fanns några konstigheter med exkluderingsgraden.

Sedan kom Expressens granskning, och vips blev det något annat. En darrig utbildningsminister stod och höll en presskonferens där man fick medge att det nog fanns lite konstigheter trots allt. Expressen grävde fram vittnen som kunde säga hur det gick till ute i skolorna, hur elever som borde ha skrivit proven valdes bort och så vidare. Vi känner till den historien.

Då, helt plötsligt, skulle det utvärderas. Då skulle man granska rapporten. Man valde då att låta OECD granska sin egen rapport. Vi som var med minns hur det var i denna kammare i september 2020 när vi skulle driva igenom ett utskottsinitiativ med krav på en oberoende granskning, men det röstades ned av Socialdemokraterna och deras kompisar. Men vi krävde en oberoende granskning. Det var viktigt, för vi ville ha tillförlitlighet.

Det fanns frågetecken kring OECD:s roll i att göra granskningen. Deras opartiskhet var ifrågasatt från flera håll, inte bara från politiskt håll utan även från professorer ute i landet. Man sa att det inte var rätt sätt att gå till väga. Men Socialdemokraterna ville inte ha någon oberoende granskning utan var nöjda med att fortsätta att försöka dölja siffror och inte ta upp allt till ytan. Därför blev vi väldigt glada att Riksrevisionen, samma dag som vi hade debatten, den 13 september 2020, meddelade att de skulle granska hanteringen av Pisa 2018. Och det är där vi står nu, med denna granskning och de kommentarer som regeringen har fått.

Vad är det då Riksrevisionen säger?

För det första säger man att den höga andelen exkluderade elever i Pisaundersökningen 2018 inte kan förklaras av ett ökat antal nyanlända elever.

För det andra säger man att Skolverket har brustit i arbetet med att följa upp exkluderingar och bortfall.

För det tredje riktar man kritik mot OECD:s rapport och mot OECD som granskande institution.

För det fjärde säger man att regeringen inte har fullföljt sitt uppföljningsansvar. Tveksamheterna kring exkluderingarna i Pisa har inte utretts på ett trovärdigt sätt.

För det femte har varken regeringen eller Skolverket vidtagit tillräckliga åtgärder för att ta reda på vad som blev fel i Pisa 2018.

Man hade kunnat tänka sig att denna saftiga kritik från Riksrevisionen skulle innebära att regeringen slutligen erkänner och säger att vi nu får blicka framåt. Men det gör de inte. I regeringens svar på rapporten säger de på flera punkter att det kanske finns något där, men . Det är alltid ett "men".

När det gäller OECD som granskare av Pisaresultaten säger de bland annat att det var ett helt korrekt beslut och att OECD var den lämpliga aktören, trots all kritik från politiskt håll och från professionshållet om att det inte var en objektiv granskning av Pisarapporten.

Regeringen tycker inte heller att den har brustit i uppföljningsansvaret. När det gäller all kritik som fördes fram under resans gång, som man vägrade diskutera och försökte gömma, inser man inte att man har gjort något fel. Det är ganska tragiskt. Detta är inte bra för svensk skolpolitik. Vi kan inte ha en regering som agerar på det viset, utan det behövs något nytt.

Det som händer nu är att förtroendet för Pisaundersökningarna blir väldigt lågt. Vi måste blicka framåt. Vi måste se till att denna fadäs inte görs om. Det hade varit bättre om regeringen vore ödmjuk och erkände sina misstag.

Vad ska man då göra framöver? Vi har föreslagit ett antal punkter om vad som kan göras.

Det kanske viktigaste av allt är att Skolverket inte längre får ansvaret för att genomföra dessa kunskapsmätningar, utan ansvaret för genomförandet av dem ska åter föras över till universiteten och högskolorna. Vi tycker också att budgetansvaret ska föras över dit.

Det är glädjande att vi i utskottet i alla fall har en majoritet kring detta. Men det är beklagligt att inte alla partier som har uttryckt kritik mot Pisagranskningen kan ställa upp på detta.

Vi tycker också att man till varje pris måste säkerställa att de brister som förekom i Pisaundersökningen 2018 inte återkommer. Där finns ett stort krav på regeringen att återkomma med åtgärder för att säkerställa detta. Nu har regeringen aviserat att man tänker titta på det. Men vi vill ha konkreta resultat. Och framför allt borde vi kunna se dem redan nu innan man börjar med en ny Pisaundersökning, så att vi inte står med samma händelser igen i Pisaundersökningen 2022.

När man granskar kunskapsmätningar, om vi kommer i en sådan situation igen, måste man se till att det är en oberoende granskare som utför detta. Det ska inte vara den som har genomfört undersökningen som gör det, utan det måste vara en oberoende aktör. Det är grundprincipen i en rättsstat, och det tycker vi att utskottets ledamöter i övrigt borde ställa sig bakom.

Vi står såklart bakom samtliga våra yrkanden och reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 4.

Fru talman! Var sjunde elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och behörighet till gymnasiet, och var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Det saknas 12 000 lärare i skolan fram till 2035. Och företag runt om i landet får inte tag i den kompetens som behövs för att kunna rekrytera, växa, anställa och utvecklas.

Att vi har utmaningar i svensk skola står klart och tydligt. Men tilliten till och hanteringen av Pisaundersökningen borde inte vara en av dem. Det är därför ytterst bekymmersamt med den granskning som Riksrevisionen har gjort, och som vi i dag ska debattera, där man har kommit fram till att för många elever helt enkelt har exkluderats.

Elever måste kunna lita på att svensk skola ger kunskaper som står sig starka i en global konkurrens och att vi som beslutsfattare har bra beslutsunderlag för att genomföra kloka reformer och allmänt sett ta kloka beslut. Detta måste man ha i ryggen. Därför är internationella mätningar såsom Pisa, Pirls och Timss viktiga för oss politiker men också i den breda debatten kopplad till skolans utveckling.

För Centerpartiet är det viktigt att kunna lita på Pisaundersökningen och de andra internationella jämförelsestudierna av svensk skola. Därför har vi välkomnat Riksrevisionens granskning som i dag debatteras.

Precis som vi har hört tidigare har Riksrevisionens övergripande slutsatser varit att för många elever har exkluderats i den svenska Pisaundersökningen 2018. Det gör att resultaten från mätningen inte är helt tillförlitliga, vilket är högst beklagligt.

Riksrevisionens rapport visar också att Skolverket skulle ha kunnat göra mer för att säkerställa deltagande för skolor genom att följa OECD:s riktlinjer tydligare. Detta framkommer utifrån en granskning av Expressen, vilket har poängterats tidigare i debatten.

I granskningsrapporten bedömer Riksrevisionen att varken regeringen eller Skolverket har vidtagit tillräckliga åtgärder för att ta reda på om något faktiskt har blivit fel när det gäller deltagandet i Pisaundersökningen 2018. Men varken regeringen eller Skolverket har enligt Riksrevisionen säkerställt att Pisaundersökningen genomfördes på ett tillförlitligt sätt när det gäller exkludering och bortfall av elever.

Centerpartiet har sedan denna fråga blev aktuell i samtal med regeringen lyft fram att Skolverket behöver säkra att det finns tydliga riktlinjer för genomförandet framöver och förstärka arbetet för att dessa riktlinjer följs i kommande undersökningar, så att vi kan lita på resultaten framöver.

Det är bra och nödvändigt att Skolverket nu har presenterat en rapport om hur man ska förstärka insatserna för Pisaundersökningen 2022 och hur man kommer att agera för att få ett stort deltagande i undersökningen för innevarande år. Det är välkommet att man också höjer ambitionsnivån och tar lärdom av Riksrevisionens tidigare granskningar för att få en högre svarsfrekvens och planerar för att ge skolorna bättre stöd. Det är helt nödvändigt, och det är bra.

Det är också välkommet att utskottet och riksdagen ställer sig bakom tillkännagivandet från Centerpartiet och Liberalerna om att regeringen ska säkra tillförlitligheten i genomförandet av de internationella kunskapsmätningarna och genomföra en analys av hur vi ska säkra och stärka förtroendet för dem, inte minst för att förtroendet för Pisaundersökningen ska återupprättas. I grund och botten handlar denna diskussion nämligen om en förtroendekris och om vi kan lita på resultaten.

Som jag sa inledningsvis är dessa studier också viktiga för vårt beslutsfattande i politiken. Det är viktigt att vi har ett bra underlag och att vi kan följa utvecklingen i svensk skola inom Sverige och jämfört med andra länder.

Fru talman! I detta sammanhang vill jag passa på att lyfta fram det som Centerpartiet tog initiativ till för ett år sedan i utbildningsutskottet. Vi ser ett behov av att Sverige också har egna nationella kunskapsmätningar, så att vi inte bara förlitar oss på de internationella jämförelsestudierna utan löpande i Sverige kan följa elevers kunskapsutveckling och resultat. Det ser vi från Centerpartiet fortsatt som en nödvändig reform för att på detta sätt få ett bättre underlag för att kunna ta fler kloka beslut för att stärka den svenska skolan, för att få fler elever att klara skolan, så att fler lämnar grundskolan med fullständiga betyg och behörighet till gymnasiet och så att fler lämnar gymnasieskolan med goda förutsättningar för vidare studier och arbete. Vi har utmaningar, och vi behöver se till att ha mer fokus på dem också framöver.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Fru talman! De internationella kunskapsmätningarna ska givetvis genomföras korrekt så att resultaten ger en rättvisande bild av förhållandena inom svensk skola. Det är därför mycket allvarligt att för många elever felaktigt undantogs från att genomföra Pisaundersökningen 2018.

Skolverket misslyckades med genomförandet av Pisaundersökningen 2018. För lite gjordes för att följa upp hur kriterierna för exkludering uppfattades ute på skolorna. Och regeringen följde aldrig upp de misstänkta felaktigheterna på ett tillräckligt sätt.

Fru talman! Jag vet inte om jag kanske ska vara lite glad och nöjd nu när regeringen åtminstone medger att Skolverket inte på ett tillräckligt sätt har följt upp den stora andelen exkluderade elever. Men regeringen anser fortfarande att man har agerat tillräckligt för att försäkra sig om att Pisaresultaten är tillförlitliga.

Det duger faktiskt inte. Det duger inte att den bristande uppföljningen skylls på Skolverket. Visst finns det utan tvekan skäl att kritisera Skolverket i fråga om detta. Men regeringen bär det yttersta ansvaret.

Fru talman! Om regeringen verkligen ville veta sanningen om de svenska Pisaresultaten, varför informerade utbildningsministern då inte Skolverket om de egna tjänstemännens beräkningar som fanns på Utbildningsdepartementet redan i december 2019 och som visade att för många elever hade exkluderats? Och varför svarade utbildningsministern inte på ett annat sätt än hon gjorde i det skriftliga svaret till riksdagen den 9 juli 2020, alltså att hon inte haft några uppgifter som skulle antyda att elever exkluderats på felaktiga grunder och därför inte haft några skäl att ifrågasätta den officiella statistiken? Det var ju inte sant. Sanningen tycks dessvärre ha varit för obekväm för den socialdemokratiskt ledda regering som nyss hade utmålat Pisaundersökningen 2018 som en enorm framgång, och man hade talat om en glädjens dag.

En sak är i alla fall säker, och det är att regeringen borde ha gjort mer för att följa upp den stora andelen exkluderingar. Det är också vad Riksrevisionen slår fast. Att man inte har följt upp de misstänkta felen på ett tillräckligt sätt, trots varningarna från de egna tjänstemännen, är en skolpolitisk skandal. Det är också ett svek mot de elever som i dag hamnar efter och inte får möjlighet att lyckas.

Avslutningsvis, fru talman, vill vi även från Kristdemokraternas sida framföra att en oberoende granskning givetvis borde ha genomförts sedan de misstänkta felaktigheterna i samband med Pisa 2018 avslöjats. Som redan har sagts från talarstolen var vi flera partier som väckte ett utskottsinitiativ där vi tog ställning för en oberoende utredning av Sveriges genomförande av Pisa 2018. Men detta röstade en majoritet i kammaren ned; det fanns inget intresse av att utse en granskare som var oberoende i förhållande till det resultat som skulle granskas.

I stället fick Skolverket i uppdrag att låta OECD genomföra granskningen. OECD, som själva ansvarade för genomförandet av Pisaundersökningen och som då redan godkänt Sveriges data, fick alltså uppdraget av Skolverket, vars genomförande skulle granskas. Det var uppenbart olämpligt.

Nu är det upp till regeringen att säkerställa att bristerna inte upprepas vid nästa genomförande. Förtroendet för Pisaundersökningen och de internationella kunskapsmätningarna behöver återupprättas. Som ett led i detta bör det också utredas om genomförandeansvaret för de internationella kunskapsmätningarna Pisa, Timss och Pirls bör flyttas från Skolverket till universiteten för att säkerställa att de genomförs korrekt. Inget barn i Sverige ska nämligen behöva gömmas undan i skolstatistiken, utan alla barn måste få möjlighet att lyckas i skolan.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5.

Fru talman! Tack vare hårt arbete av lärare och elever i Sveriges skolor har skolresultaten vänt uppåt. Det visar flera internationella kunskapsmätningar, som Timss, Pirls och nu senast Pisaundersökningen 2018.

Samtidigt visar undersökningarna att resultaten inte är tillräckligt bra. Svensk skola behöver rusta alla elever med de kunskaper i till exempel läsning, naturvetenskap och matematik som Pisa mäter. Men det mest alarmerande resultatet i Pisaundersökningen 2018 är att svensk skola är ojämlik - mer ojämlik än något annat nordiskt lands skola. Och en ojämlik skola är en skola där färre elever lyckas.

Ojämlikheten består i att elever får olika chanser att lyckas beroende på vilken skola de går i och att den viktigaste faktorn för att förutse hur det ska gå för en elev i svensk skola är vilka föräldrar eleven har. De här två sakerna hänger ihop genom skolsegregationen. Vi har ett system som har sorterat barn baserat på deras klassbakgrund. Barn som har behov av mer för att klara av skolan har koncentrerats i vissa skolor - och då talar vi inte bara om förorter, utan vi kan även titta ut i glesbygden. Dessa skolor ges dessutom lärare som i mindre utsträckning är behöriga.

Det är viktigt att de internationella kunskapsmätningarna visar hur läget är i svensk skola. Det är viktigt att vi skolpolitiker tar resultaten på allvar och agerar utifrån dem. Därför är det väldigt allvarligt att tillförlitligheten i och förtroendet för den senaste Pisamätningen nu ifrågasätts, fru talman.

Den mycket gedigna granskning som Riksrevisionen har gjort visar att för många elever uteslöts på provdagen. Skolorna har helt enkelt felaktigt plockat bort elever. Det finns kriterier för vilka som inte ska skriva provet. Det handlar till exempel om elever som har en synnedsättning som gör att de inte kan läsa provet eller om elever som har gått så pass kort tid i svensk skola att de inte lärt sig svenska och därför inte kan göra provet.

Trots att detta har hänt gör regeringen bedömningen att resultaten står sig. Men vi i Miljöpartiet ser ändå ett stort behov av att åtgärda den brist på förtroende som de här felaktigheterna har lett till. Det är anledningen till att vi tillsammans med ett nästan enigt utbildningsutskott ställer oss bakom ett tillkännagivande till regeringen att säkra tillförlitligheten och analysera hur förtroendet kan återupprättas.

I utbildningsutskottet har vi också en så kallad falsk majoritet, vilket alltså är en annan majoritet än den som finns i den stora kammaren. Därför vill jag från Miljöpartiets sida yrka bifall till två reservationer, nämligen reservation 1 och reservation 2.

Tillsammans med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har vi helt enkelt uppfattningen att det är bra att man från regeringens och myndigheternas sida har vidtagit åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rapport och deras förslag. Vi har också uppfattningen att det för att få ett bra Pisagenomförande framåt inte vore det bästa att flytta ansvaret till en annan myndighet än dem som nu har granskats och där man vidtagit åtgärder.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om oppositionens uttalanden, fru talman, och inte minst om Lars Hjälmereds ordval här i kammaren tidigare. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att oppositionen skriver om det som står i Riksrevisionens rapport och kallar det fusk och mörkläggning. Det är nämligen en väldigt stor skillnad mellan misstag och fusk och mellan att göra otillräckligt och att mörklägga.

Lars Hjälmered var ju inte i utbildningsutskottet när Riksrevisionen kom till oss för att presentera sin granskning. De underströk då att det inte finns någon anledning att tro att det gjorts fel med flit. Påståendet att detta mörklagts är därmed inte sant. Jag säger därför till Lars Hjälmered som jag ibland brukar säga till mina barn: Nej, man ska inte ljuga.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig vara tydlig: Det här är en praktskandal. Ordet jag använt om utbildningsministerns, Skolverkets och regeringens hantering är "skandal".

Andra ord är "fusk" och "mörkläggning". Dem använde jag för ett omdöme om hur politiska tjänstemän på Utbildningsdepartementet hanterade det hela när de fick information om att det inte hade gått rätt till. Det är svårt att kalla det för någonting annat. Man kan kalla det mörkläggning eller att se mellan fingrarna. Jag tycker att det är bättre att vara ärlig och säga att det här inte har gått rätt till. Nu måste vi staga upp detta och rätta till den förtroendeskada som S-MP-regeringen har gett upphov till.

Fru talman! Jag begärde ordet för att ställa två frågor till Annika Hirvonen.

Den första är: Hur ser Annika Hirvonen på sitt och Miljöpartiets ansvar i det vi kan kalla Pisafusket eller Pisaskandalen?

Den andra frågan gäller åtgärderna. Det antyddes i Annika Hirvonens anförande att man gärna ser att det görs en analys av den förtroendeskada som S och MP har gett upphov till. Man är dock inte öppen för att till exempel flytta ansvaret till universitet och högskolor, som ju tidigare haft ansvar för motsvarande undersökningar. Jag undrar varför denna åtgärd inte är rimlig att vidta.

Fru talman! Vi har frågor - nu gäller det Pisa - som hänger ihop med hur man hanterar prov och uppföljning i övrigt. Varför har det tagit fem år från riksdagens första beslut om de centralt rättade digitala nationella proven? Varför har MP, som ju ändå suttit i ansvarsställning i regeringen under en del av tiden, inte sett till att vi kunnat få dessa för att få ett ordentligt underlag för att följa barn, skolor och kommuner i Sverige och för att få ett bättre underlag för skolpolitiska beslut?

Fru talman! Jag vidhåller att det finns en stor och helt avgörande skillnad mellan att mörklägga och att inte göra tillräckligt. Den som talar om mörkläggning antyder att det har gjorts en aktiv och medveten handling för att förhindra att någonting som man känner till blir känt av andra. Så är inte fallet, och Riksrevisionen säger också tydligt att det inte finns några belägg för detta. Detta betyder att det som Lars Hjälmered gör när han vänder och byter ord är att säga något som inte längre är sant.

Ja, det har begåtts fel. Det är bra att detta uppdagas och att åtgärder vidtas. Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att regeringen gör mer och bland annat ser till att analysera hur förtroendet kan öka. Det Lars Hjälmered säger är saker som är förtroendeskadliga och som får motsatt effekt.

Jag tycker att det är jätteviktigt att politiker håller sig till sanningen. Det väljer Lars Hjälmered att inte göra - fullt medvetet och av populistiska eller politiska skäl, vad vet jag.

Vad gäller frågan om Miljöpartiets ansvar har Miljöpartiet och jag själv varit aktiva i utbildningsutskottet och ställt frågor från dag ett efter att detta uppdagades. När vi hade olika aktörer på plats för att prata om huruvida det vore en bra idé att flytta Pisaundersökningen var det flera som avstyrkte detta. Vi pratade med många olika; detta var före Lars Hjälmereds tid. Efter dessa möten och analyser landade vi i att det är bättre att de aktörer som nu har vidtagit många åtgärder för att detta inte ska upprepas fortsätter med ansvaret.

Jag återkommer till den andra frågan.

Fru talman! Jag måste säga att det är lite magstarkt av Annika Hirvonen att stå och prata om att en annan ledamot ljuger.

Det ord jag använt är "mörkläggning". Det var faktiskt så att politiska tjänstemän i Regeringskansliet varnade och vittnade om att det inte hade gått rätt till, och utbildningsministerns närmaste medarbetare tog inte tag i det på ett rimligt sätt. Det är svårt att kalla det någonting annat än mörkläggning eller att man såg mellan fingrarna.

Det låter på Annika Hirvonen som att man köper huvuddragen i Riksrevisionens kritik. Detta tycker jag är bra - då kan man ta tag i de misstag som skett på Utbildningsdepartementet och hos Skolverket och ta oss vidare.

Det som detta ytterst handlar om är ju kunskapen för barn och elever och att vi ska ha en skola som fungerar väsentligt bättre än vad den gör i dagsläget. Vi behöver både de här internationella undersökningarna och jämförelserna och välfungerande - på ett sätt som inte är fallet i dag - nationella prov som mäter vilka kunskaper barn de facto har. Det handlar om jämförbarhet mellan klassrum och att kunna jämföra skolor inom en kommun eller, för den delen, i landet som helhet.

Här måste vi ta ett steg framåt och bryta med den ganska slappa inställningen. När det nu är så att riksdagen redan för fem år sedan fattade beslut om att införa centralt rättade digitala nationella prov är det faktiskt rätt anmärkningsvärt att man bokstavligen har suttit på händerna under flera års tid. Detta är en missad chans att styra och leda den svenska skolan.

Kombinationen av detta och de stora misstag som regeringen och Skolverket har gjort innebär en skada. Den stora skadan är inte för den politiska debatten, utan den stora skadan är att man inte har vidtagit rätt åtgärder för att styra upp och utveckla svensk skola i fortsatt positiv riktning.

Fru talman! Om Lars Hjälmered hade suttit i utbildningsutskottet hade han vetat skälen till att detta med centralt rättade nationella prov, som är Miljöpartiets förslag och som är på gång, ännu inte är färdigt. Det beror på EU-lagstiftning om personuppgifter och var bolagen som är upphandlade har sina säten. Det är detta som gör att det dröjer, men det är på gång. Detta är viktigt för att vi ska komma bort från möjligheten för inte minst de friskolor som vill sätta glädjebetyg att helt enkelt bortse från de faktiska resultaten. Det är viktigt för att vi ska få rättvisa och likvärdiga bedömningar av elevers nationella prov. Detta är också ett sätt att minska arbetsbelastningen ute på skolorna.

Jag tror att det är bra. Samtidigt tror jag att vi kan utveckla detta förslag ännu mer genom att se till att man i de nationella proven lägger till frågor som kan göra att de också kan användas för jämförbarhet över tid. Det är ju detta som de internationella mätningarna tillför i dag.

Rättvisa mellan skolorna kan vi få genom centralt rättade digitaliserade nationella prov, men om vi ska ha jämförbarhet över tid behöver regeringen vidta ytterligare åtgärder för att själva de nationella proven ska utvecklas. Detta tycker jag verkligen att vi kan diskutera vidare.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga detta: När det finns brister tror jag att det är viktigt att vi är ärliga med vad granskningarna har visat om vi ska ha en seriös diskussion om dessa brister. När Riksrevisionen kom till utbildningsutskottet var de väldigt tydliga med en sak, nämligen att det inte finns belägg för att någon medvetet har gjort fel. Jag tycker att det är stor skillnad mellan att medvetet mörklägga och att göra misstag.

Fru talman! Resultaten har gått upp, säger Annika Hirvonen. Det har de, men detta är också en sanning med modifikation. Annika Hirvonen jämför förmodligen med 2012, då det rådde en situation då vi var all-time low - resultaten har aldrig varit så låga.

Jag tycker också att det är bra om vi ser en förbättring av resultaten. Men sett över en längre tid är vi inte i närheten av de resultat vi hade från början. Jag undrar om Annika Hirvonen skulle vilja revidera sin analys kring resultaten utan att för den skull säga att de inte gick upp mellan 2012 och 2018.

Annika Hirvonen nämnde själv Timss och Pirls, som också finns med i ärendet. De visar på en annan sak, nämligen att toppresultaten sjunker. De allra bästa eleverna får sämre resultat. Detta är inte bra. Det kommer att påverka vår universitetsutbildning och högskoleutbildning och vår förmåga att konkurrera med hungriga länder som Indien, Singapore och Kina. Hur ser Annika Hirvonen på detta? Har även detta att göra med att resultaten har gått upp?

Jag undrar även: Är det bra med en objektiv granskning? Var OECD, enligt Annika Hirvonen, en objektiv granskare?

Fru talman! Den viktigaste skoldebatten handlar om hur Sverige ska få en skola i världsklass igen. Det är inte riktigt det som betänkandet handlar om. Men jag ska ändå svara på den frågan. Jag tycker verkligen att det finns skäl att prata om det.

Resultaten har vänt uppåt. Det är viktigt att vi inte ligger kvar på den bottennivå där vi var 2012. Men vi har lång väg kvar. Om vi ska lyckas med att ha en skola i världsklass igen måste vi ha en jämlik skola. De skolsystem i världen som är i världsklass är nämligen också jämlika. Det ser vi i Norden; jag och Patrick Reslow har besökt Finland tillsammans. Men vi ser det också internationellt.

En jämlik skola förutsätter att barn inte segregeras baserat på föräldrarnas utbildningsbakgrund. Det sker i dag. Skolinspektionen släppte i dag en rapport som visar att nästan alla granskade friskolor gör fel på ett eller annat sätt när de väljer ut elever till sina skolor. Det är alarmerande. Det har visats i många undersökningar tidigare när Mohammed och Anders har fått olika svar när de har sökt skolor till sina barn. Det är ett mycket allvarligt problem, som också får konsekvenser för resultaten.

Fru talman! Jag har mycket mer att säga om frågan. Men på en punkt vill jag vara tydlig: Miljöpartiets viktigaste prioritering i skolpolitiken är en jämlik skola där alla barn får samma möjligheter. Det är därför vi har gjort en historiskt stor satsning på likvärdighetsbidraget och har infört en läsa-skriva-räkna-garanti, så att åtgärderna ska sättas in tidigt i stället för när betygsvarningarna kommer i de högsta årskurserna.

Fru talman! Det där var inte riktigt svar på de frågor som jag ställde. Det är klart att man kan göra någon allmänpolitisk exposé och lägga in lite kritik mot skolsystemet om man vill det. Vi vet att Miljöpartiet och kompisarna på vänsterkanten gärna vill göra det i varje debatt, eftersom de helst inte vill prata om de verkliga problemen.

De frågor jag ställde var: Varför säger man att resultaten har gått upp när vi kan se att toppresultaten inte går upp? De allra bästa elevernas resultat går ned. Det är allvarligt. Där vill jag få en liten modifikation av Annika Hirvonens tolkning att resultaten har gått upp. Det är inte bara de lägsta resultaten vi ska räkna i det här landet utan även toppstudenternas och toppelevernas resultat.

Den andra frågan rörde den objektiva granskningen. När vi hade debatten den 30 september 2020 flög alla världens anklagelser ut ur munnen på Annika Hirvonen mot oss som framförde kritik. Vi underminerade tilliten till myndigheter, och OECD var den bäst lämpade. "Vad har Patrick Reslow för belägg för att OECD inte skulle göra en objektiv granskning av Sveriges deltagande i PISA?"

Nu har vi det svart på vitt. Riksrevisionen säger att det inte var en objektiv granskning. Det var ingen objektiv granskning, men Annika Hirvonen hävdade envist den 30 september 2020 att vi som framförde kritik hade fel, för OECD var en objektiv granskare.

Frågan kvarstår. Anser Annika Hirvonen, i strid med vad Riksrevisionen säger i sin rapport, att OECD i detta fallet var en objektiv granskare av Pisaresultaten?

Fru talman! Nu förstår jag Patrick Reslows fråga. Jag talar om de genomsnittliga resultaten, som ger huvudbudskapet. Man kan grotta mycket i de här siffrorna. Och det är förstås vårt ansvar som utbildningspolitiker att göra det. Man kan också se att de svagaste eleverna inte utvecklas lika snabbt som genomsnittet i positiv riktning. Det behöver vi också adressera. Men på det stora hela är det ändå viktigt att se att politiken och det hårda slit som lärare och elever i svensk skola har stått för gör skillnad. Det spelar roll för vilka beslut vi fattar framåt. Det gör skillnad när vi ger bättre förutsättningar och resurser.

Vad gäller frågan om OECD är det fortfarande relevant att förstå vad de blev ombedda att göra. OECD har satt reglerna för Pisa. Vi tyckte därför att det var rimligt att tro att de som har upprättat reglerna också kan granska om reglerna har följts. Nu är det uppenbart att Riksrevisionens mycket gedigna granskning, som många forskare har berömt för att vara en unik granskning av just genomförandet av den här typen av urvalsstudier, visar att OECD inte gick tillräckligt djupt för att hitta de brister som fanns.

Utskottet har också haft OECD på besök. Och de diskussioner som vi har fört med dem har varit intressanta. Det finns verkligen mycket att diskutera vidare i fråga om hur Pisaundersökningen bör utformas och hur vi ska säkerställa att den genomförs på ett korrekt sätt framåt.

Fru talman! Jag tror knappt att jag kommer att använda mina fyra minuter. Jag skulle egentligen inte stå här, eftersom det inte är jag som ansvarar för de här frågorna, men min kollega Fredrik Malm ligger som många andra hemma med förkylningssymtom. Jag är inte den bästa på att prata fritt ur hjärtat, även om jag är politiker och det ska vara min specialitet. Jag kommer att hålla det väldigt kort.

Liberalerna är, som många andra här i kammaren, oroade över vad som har framkommit i den granskning som Riksrevisionen har genomfört när det gäller den senaste Pisaundersökningen. Vi vill understryka, precis som många andra har gjort, att Pisaundersökningen är oerhört viktig för att identifiera var svenska elever befinner sig kunskapsmässigt över tid och i en internationell jämförelse.

Pisa har blivit något av ett begrepp. Det är många, även utanför det här rummet, som känner till undersökningen. Då blir det ännu mer problematiskt om man inte kan lita på undersökningen och på de resultat som framkommer. Det är det som Riksrevisionens granskning visar och i förlängningen att legitimiteten för Pisaundersökningen vad gäller de svenska resultaten urholkas. Det förlorar vi alla på, inte minst eleverna i den svenska skolan. Och det är ju ytterst dem som debatten handlar om. Den ska inte handla om OECD, och den ska inte handla om vem som har sagt vad i vilken debatt.

Det handlar om vad konsekvenserna blir av att vi inte kan lita på resultat från kunskapsundersökningar. Jo, det gör att vi inte kan identifiera de bästa åtgärderna för svensk skola framöver. Och vem är det som blir lidande? Jo, det är eleverna i den svenska skolan.

Liberalerna ser behovet av att organisationen för Pisaundersökningar förändras, utvecklas och återgår till mer av det system som fanns tidigare med lärosäten som ansvariga. Hur det ska organiseras i detalj får vi fortsätta att resonera om. Men ytterst behöver ytterligare förändringar av organisationen av provet komma till för att vi inte framöver - det är väl det allra viktigaste - ska behöva ha den typ av debatt som vi just har haft i dag. Jag tror inte att någon vinner på att behöva ha en sådan debatt. Pisaresultat måste vara tillförlitliga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)