Interpellationssvar - Återvändarverksamheten - 2022-02-01

Fru talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig om jag och regeringen avser att formulera ett konkret och mätbart mål för återvändandeverksamheten. Maria Malmer Stenergard har också frågat mig vilka övriga konkreta åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att fler som inte har rätt att vistas här lämnar landet.

De som har asylskäl ska få stanna i landet och bli en del av samhällsgemenskapen, men den som får avslag ska återvända. Det är bara så vi kan upprätthålla en hållbar och rättssäker migrationspolitik.

Antalet asylsökande till Sverige är det lägsta på över 20 år. Sedan 2014 har närmare 95 000 före detta asylsökande personer lämnat Sverige. Från 2015 har antalet efterlysta minskat med över 3 000 personer. Sveriges andel av återvändande ligger över genomsnittet i EU. Samtidigt måste betydligt mer göras.

Regeringen har fattat en rad beslut för att avsevärt öka återvändandet, med uppdrag till Migrationsverket och Polismyndigheten. Vi inför nya möjligheter för polisen att använda sig av biometriska verktyg som ansiktsigenkänning och fingeravtryck för identifiering, och vi har sedan 2016 fördubblat antalet förvarsplatser. Vi kommer att fortsätta att presentera förslag och vända på varje sten för att komma till rätta med problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Under lång tid har Sverige haft höga nivåer av invandring och låga nivåer av integration. Ett ja har inte varit ett ja. Den som har fått tillstånd att stanna borde inte bara välkomnas innanför våra gränser utan också in i det svenska samhället på riktigt. Så snart som möjligt ska man lära sig språket och förväntas stå på egna ben. Så är det tyvärr inte i dag.

Alldeles för många barn lär sig inte svenska. Alltför många fastnar i utanförskap med bristande språkkunskaper och bidragsberoende. Barn ärver sina föräldrars utanförskap och känsla av hopplöshet. Det så kallade hedersförtrycket, som inte har med heder att göra utan bara med förtryck, begränsar och hotar. Människor får inte möjlighet att växa till sin fulla potential. Det är förödande för den enskilde men också för samhället. Det är ett enormt misslyckande.

Fru talman! Precis som ett ja borde vara ett ja borde också ett nej vara ett nej. Den som har fått nej på sin asylansökan ska lämna landet. Så är det tyvärr inte heller i dag. Färre än hälften av dem som ska lämna landet gör det frivilligt. Över hälften av ärendena överlämnas till polisen för att verkställas med tvång, och bara ett av tre av de ärendena slutar med att personen faktiskt lämnar landet.

Varje år går tusentals människor under jorden och blir en del av ett växande skuggsamhälle präglat av kriminalitet och utnyttjande. När återvändandet inte fungerar leder det också till att fler väljer att söka sig till just Sverige eftersom de vet att de har stor chans att på något sätt stanna.

Statskontoret har nyligen släppt en rapport om myndigheternas arbete med återvändande. Det är ingen rolig läsning för en migrationsminister och inte heller för en bekymrad medborgare. En del av den kritik som framförs i rapporten handlar om regeringens brist på styrning av de myndigheter som berörs av och hanterar återvändandeverksamheten. Bristen på styrning tar sig bland annat uttryck i att ingen av myndigheterna har uttalade mål för återvändandeverksamheten.

Inte heller i årets regleringsbrev för Migrationsverket finns några konkreta mål för återvändandet. Det finns uppdrag om samverkan mellan olika myndigheter, och man säger att andelen personer som avviker under återvändandeprocessen ska minska. Men det finns alltså fortfarande inget konkret mål för hur många, eller exempelvis hur stor andel, som ska återvända vid avslag på asylansökan.

Vår uppgift i den här kammaren är att ta fram den lagstiftning som myndigheterna behöver för att kunna bedriva ett effektivt arbete. Men minst lika viktigt, och det glöms ofta bort i debatten, är ledning och styrning av myndigheterna. För den ledningen och styrningen ansvarar regeringen, men den saknas alltså när det gäller återvändandet.

Därför har jag i interpellationen som den här debatten handlar om frågat migrationsministern om han avser att formulera ett konkret och mätbart mål för återvändandeverksamheten. Två gånger fick vi höra samma mening om att han vill vända på varje sten. Jag kan ha varit ouppmärksam, fru talman, men jag uppfattade faktiskt inget svar alls på frågan om huruvida han kommer att formulera ett mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför frågar jag igen: Avser regeringen att formulera ett konkret mål för återvändandeverksamheten?

Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att Maria Malmer Stenergard håller ett alldeles utmärkt anförande här i kammaren. Det var någon sifferdetalj som jag kanske har en annan synpunkt på, lite beroende på hur man räknar, och samma sak med synen på målet, men i övrigt är jag beredd att instämma i allting som Maria Malmer Stenergard säger. Jag tycker att hon på ett fint sätt både beskriver problemet och avvägningen.

Sedan, när det gäller Maria Malmer Stenergards konkreta fråga, är svaret: Vi sätter ju upp ett mål. Det är det vi gör i regleringsbrevet. Återvändandet ska öka. Vi vet exakt vilken nivå återvändandet låg på förra året. Jag tror till och med att det står "väsentligt öka". Det är alltså självklart.

Statskontorets rapport kom ganska nyligen. En sak de pekar på är den politiska styrningen. Det första vi gjorde var att ge likalydande uppdrag till Migrationsverket och polisen om att öka återvändandet. När det gäller om det sedan ska sättas ett siffermål utöver det, om det till exempel ska sättas upp månadsmål, mål för olika kategorier, ett mål för brottsdömda och ett mål för olika länder har Statskontoret inte någon fast uppfattning om på vilket sätt det skulle kunna gå till eller vad som är önskvärt.

Vi bereder nu Statskontorets rapport på Regeringskansliet. Det är inte omöjligt att vi kommer att ytterligare precisera målen för återvändandeverksamheten, men först måste vi se över den strukturen, så att vi vet vilka mål det är rimligt att sätta och på vilket sätt vi sätter ett mål som bäst lever upp till det övergripande målet, nämligen att fler ska återvända.

Jag stänger absolut inte dörren för det. Det här är ett arbete som pågår just nu på Regeringskansliet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag uppfattar det som väldigt positivt att man öppnar upp för att faktiskt sätta ett konkret mål. Här kan jag tycka att till exempel ett procentmål kan vara lämpligt. Att bara säga att återvändandet ska öka kan ju faktiskt innebära att ett ärende till verkställs, och det tycker jag inte är tillräckligt ambitiöst.

I debatten här före vår sa ministern att Sveriges andel av återvändande ligger över genomsnittet i EU. Det brukar Socialdemokraterna framhålla, och de verkar oroväckande nöjda med det. Jag har framför allt tre invändningar mot det.

För det första: Sverige har haft ett otroligt stort mottagande jämfört med de allra flesta andra EU-länder. Om vårt återvändande inte fungerar, som fallet är nu, får det också väldigt stora konsekvenser för just Sverige.

För det andra: Färsk forskning visar att jämförbara länder, som Norge och Nederländerna, har dubbelt så hög nivå på återvändandet som Sverige. Att dubblera kanske skulle vara ett bra mål.

För det tredje: Det räcker faktiskt inte. Sverige måste ha högre ambitioner än bara genomsnittet i EU. Om regeringen inte mäktar med är vi moderater beredda att ta över med ny energi och full kraft. För det här är en riktigt viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! En annan sak som ministern anförde i sitt första inlägg var att Socialdemokraterna konstaterar att vi har det lägsta antalet asylsökande på 20 år. De verkar rätt nöjda med det också. Jag har tre saker att säga även om detta.

För det första: Vi har de senaste två åren påverkats av en pandemi, med stängda gränser, då migrationen av förklarliga skäl har stannat upp. Men efterfrågan på att migrera har inte avtagit, och Migrationsverket säger att så fort effekterna av pandemin släpper kommer också migrationen att öka.

För det andra: Vi har under de senaste decennierna haft ett enormt stort mottagande samtidigt som vi har misslyckats kapitalt med integrationen. De senaste tio åren har nästan en halv miljon människor sökt asyl i Sverige. Var femte person som bor här är född i ett annat land. Varannan utrikes född kan inte försörja sig själv. Nu måste andra länder kliva fram och ta ansvar. Sverige måste minska invandringen och klara integrationen.

För det tredje: Vi sticker fortfarande ut. Vi har nästan fem gånger så många asylsökande som Finland, mer än fem gånger så många asylsökande som Danmark och nästan sju gånger så många asylsökande som Norge. Så här kan det inte fortsätta. Är Socialdemokraterna verkligen nöjda med de nivåerna? I min värld, fru talman, ligger de största stenbumlingarna faktiskt helt orörda.

Vi moderater har föreslagit en rad åtgärder för att stärka återvändandet. Vi har i årets budget avsatt pengar för fler förvarsplatser och för införandet av elektronisk övervakning. Vi vill slopa sekretessen mellan myndigheter och stoppa bidrag till dem som vistas här illegalt.

Ytterligare ett förslag som jag skulle vilja uppehålla mig vid är att förlänga tiden som ska ha gått innan någon som fått nej kan söka asyl på nytt. I dag räcker det att hålla sig gömd i fyra år - sedan kan man få sin sak prövad igen. Statskontoret menar att den vanligaste orsaken till att beslut om utvisning inte verkställs är att ärendena preskriberas. Om man förlänger preskriptionstiden minskar också incitamenten för människor att hålla sig gömda. Men detta har Socialdemokraterna sagt nej till, faktiskt så sent som i förra veckan. Varför?

Fru talman! Jag höll med om Maria Malmer Stenergards förra anförande och berömde henne för den fina beskrivningen, men det blir ett lite lägre betyg den här gången. Nu är det statistisk cherry-picking på hög nivå. Det plockas hej vilt. Vill man bevisa det ena pekar man på Finland, vill man bevisa det andra pekar man på Nederländerna och vill man bevisa det tredje pekar man på Norge. Inte ett ord om det egna ansvaret, inte ett ord om de asylpolitiska överenskommelser som man själv har fattat beslut om, inte ett ord om att man införde de mest liberala arbetskraftsinvandringslagarna i världen och inte ett ord om att man införde EBO som fyller våra miljonprogramsområden med nytillkomna.

Jag är ganska nöjd med att när jag hade ansvaret för polisen och återvändandet var det fler som återvände från Sverige än någonsin tidigare. Jag är ganska nöjd med att vi klarade den kulturförändringen efter åtta år med en moderatledd regering. Jag är nöjd med att vi ligger över EU-snittet i återvändande, speciellt kanske med tanke på vilket stort asylmottagande vi har haft. Att trots det klara att avvisa och utvisa fler än de andra länderna och få fler att återvända är lite av en bedrift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ja, jag är glad över att vi har varit mer framgångsrika än våra nordiska grannar Danmark och Finland.

Ja, jag är glad över att vi har de striktaste asylreglerna på 40 år och det lägsta asylmottagandet på 20 år.

Det räcker dock inte. Jag vill mer. Som jag gav uttryck för i interpellationsdebatten före denna måste vi se till att göra om arbetskraftsinvandringen så att vi inte täpper till med fler problem. Vi har den här mandatperioden dubblat antalet förvarsplatser. Vi måste ha betydligt fler förvarsplatser på plats. Det finns en rad åtgärder som jag är beredd att vidta och som jag gärna diskuterar med Maria Malmer Stenergard och Moderaterna. Jag tror att vi i många avseenden kommer att komma fram till samma slutsatser.

Preskriptionstiden kan vi väl diskutera. Vi har en gång dubblat preskriptionstiden. Det ledde inte till någon kraftig förändring. Nu vill Moderaterna dubbla den en gång till. Vi kan väl diskutera om det är rätt åtgärd att vidta. Jag tror möjligen att det är viktigare att diskutera vad som händer efter preskriptionstiden, när den förnyade prövningen sker, än exakt hur lång preskriptionstiden ska vara. Två år är ganska lång tid; fyra år är också ganska lång tid. Men jag stänger inga dörrar när det gäller att diskutera den frågan.

Jag är beredd att vända på varje sten för att göra det som krävs - jag sa det en gång till! Jag är beredd att vidta de åtgärder som behövs för att vi ska ha ett väsentligt större återvändande och för att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej.

Fru talman! Statistisk cherry-picking, sa ministern. Genom sig själv känner man andra, säger jag.

Ministern säger sig vara nöjd eftersom fler fick återvända under hans tid som minister. Det vore väldigt märkligt annars. Under den tiden, under bara ett år, har vi till exempel haft 163 000 asylsökande. Det säger väldigt lite om andelen som återvänder.

Sanningen är att Socialdemokraterna har haft snart åtta år på sig att öka antalet utvisningar. Strax före jul sa man sig plötsligt vilja ta så kallade krafttag. Vi var många som gladdes, men glädjen avtog snabbt. Det handlade i praktiken om så vaga saker som att Migrationsverket och polisen ska få i uppdrag att intensifiera sitt arbete. Det har de inte ens resurser till, enligt dem själva. Statskontoret har också fått i uppdrag att analysera myndigheternas arbete. Och regeringen har gett Sida i uppdrag att kartlägga Sveriges arbete med återvändande.

I Sverige ska ett nej vara ett nej. Ändå lämnar färre än hälften av dem som har fått ett nej landet frivilligt. Vi har kommit långt förbi den punkt då analyser och kartläggningar räcker. Nu krävs kraftfulla åtgärder. Vi moderater har presenterat en rad förslag på sådana. Men Socialdemokraterna har sagt nej till alla.

Om det nu är som ministern säger, att man är beredd att diskutera preskriptionstidens längd och andra åtgärder för att få återvändandet att fungera, är min dörr vidöppen. Vi måste ta krafttag för att verkligen vända utvecklingen och få ordning på Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska avhålla mig från att recensera det sista inlägget. Men jag kan säga så mycket att jag ser fram emot att fortsätta diskutera frågorna med Maria Malmer Stenergard och Moderaterna. Jag tror och hoppas att vi har samma grunduppfattning, att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej och att det går att göra väsentligt mer för att de som får ett nej också återvänder och för att de som får ett ja får lära sig svenska språket, får ett arbete, får komma in i det svenska samhället och får vara med och bidra till det svenska folkhushållet. Där tror jag att det går att hitta många beröringspunkter.

Maria Malmer Stenergard är lite raljant när det gäller att vi har gett Migrationsverket och polisen uppdrag och att det skulle saknas resurser. Det kan nog behöva skjutas till ytterligare resurser. Men kom ihåg att polisen har 12 miljarder i högre anslag än när den moderatledda regeringen checkade ut från Rosenbad. Vi har fördubblat antalet gränspoliser och gränspolisens verksamhet sedan den moderatledda regeringen checkade ut från Rosenbad. Vi har också fördubblat antalet förvarsplatser sedan den moderatledda regeringen checkade ut från Rosenbad. Även om det finns mer att göra har det alltså gjorts en hel del.

Vi ska inte ha något statistiskt seminarium. Men jag tror att det är bra om vi jämför oss med andra länder i stort och försöker fundera på vilka åtgärder de länder som är bättre än oss, som fortfarande ligger över oss i statistiken, har vidtagit och som har gett effekt i verkligheten. På det sättet, med ett öppet förhållningssätt, tror jag att vi kan förbättra Sveriges position, även om vi redan ligger över snittet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.