Arbetsplenum - Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning - 2022-01-19

Herr talman! Under hösten 2021 har konstitutionsutskottet granskat regeringens administrativa arbete. Vi ska i dag debattera slutsatserna från denna granskning, som i sin helhet återfinns i konstitutionsutskottets betänkande 2021/22:KU10.

Enligt regeringsformens 13 kap. ska KU granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning, och KU:s iakttagelser ska minst en gång per år meddelas riksdagen.

Den granskning som KU genomför på hösten är av mer administrativ karaktär och behandlar regeringens och ministrarnas administrativa arbete. Enskilda åtgärder av statsråd utgör inte föremål för granskningen, utan denna granskning fokuserar snarare på processer, system och rutiner inom Regeringskansliet. Den skiljer sig således från det vi kallar vårgranskningen, där utgångspunkten utgörs av de anmälningar mot statsråd som lämnats in av enskilda riksdagsledamöter.

Herr talman! I höstgranskningen har olika aspekter av utövningen av regeringsmakten utvärderats. De slutsatser som granskningen resulterat i kan förhoppningsvis bidra till att bland annat skapa mer ändamålsenliga arbetsformer inom Regeringskansliet och därmed också förbättra regeringsarbetet på sikt.

Vid granskningen har utskottet bland annat haft tillgång till material som har sammanställts av KU:s kansli och av Regeringskansliet. Jag vill passa på att tacka kansliet för som alltid mycket väl genomfört arbete och tacka övriga ledamöter i utskottet för bra samarbete.

KU:s höstgranskning har omfattat en rad olika områden av regeringsarbetet. Betänkandet omfattar totalt tio olika avsnitt. Jag kommer att gå igenom respektive avsnitt och kort redogöra för vart och ett av dem, några kortare än andra. Några slutsatser som bedömts som särskilt viktiga för regeringens fortsatta arbete kommer särskilt att framhållas.

Det första ärendet rör regeringsskiftet som skedde i somras, i skiftet juni-juli 2021. Utskottet redogör för hur detta gick till men har inga synpunkter att lämna på hanteringen.

Nästa avsnitt rör regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation. Utskottet har granskat utvecklingen av antalet tjänstgörande i Regeringskansliet men har inga synpunkter att lämna i denna del.

Det tredje ärendet handlar om regeringens protokoll. Här har utskottet gått igenom regeringsprotokoll under perioden januari-december 2020. Utskottet noterar att en stor andel av de författningar som kungjorts nära ikraftträdandet var föranledda av den pågående coronapandemin och behovet av att begränsa smittspridningen.

Utskottet har förståelse för att det under vissa omständigheter inte alltid är möjligt att följa gällande tidsramar men vill ändå understryka vikten av att upprätthålla ett visst tidsspann mellan kungörande och att författningen träder i kraft. Det gäller särskilt i de fall det handlar om föreskrifter som medför att verksamheter behöver ställa om eller som kräver långtgående anpassningar av enskilda. KU konstaterar att regeringen framöver bör planera åtgärderna så att ett visst tidsspann ändå kan upprätthållas.

Herr talman! Konstitutionsutskottet har också tittat på förvaltningsärenden. Det är ett antal gruvärenden som har handlagts inom Näringsdepartementet. Det här är det ärende i granskningen som jag särskilt vill lyfta fram, där KU haft flera synpunkter på regeringens hantering.

Utskottets genomgång visar att många av ärendena uppvisar omotiverat långa handläggningstider. I några av ärendena vidtogs under långa perioder inte några handläggningsåtgärder som var synbara. KU konstaterar att alltför långa handläggningstider utöver att förstås medföra osäkerhet för de inblandade också kan leda till personliga och ekonomiska förluster.

Vi beskriver också och resonerar kring kravet på kommunikation med part och den aktivitetsplikt som regeringen och Regeringskansliet har här.

Mot bakgrund av det förutsätter konstitutionsutskottet att Regeringskansliet vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att förbättra hanteringen av gruvärenden. De åtgärder som ändå vidtagits får väl sägas gå i rätt riktning, men ytterligare åtgärder är erforderliga för att den förvaltningsrättsliga principen om enkel, snabb och kostnadseffektiv handläggning som kommer till uttryck i förvaltningslagen ska få full effekt.

Herr talman! Det femte avsnittet tar upp regeringens kollektiva beslutsfattande under coronapandemin. Av granskningen framgår att behovet av extra regeringssammanträden under 2020 var större än vanligt på grund av coronapandemin. Totalt under 2020 hölls 110 regeringssammanträden, varav 59 var extra regeringssammanträden.

Av utskottets genomgång framgår att fler statsråd var närvarande vid de ordinarie sammanträdena än vid de extrainsatta. Med anledning av det påminner utskottet om att regeringen fattar beslut kollektivt i Sverige och understryker vikten av att statsråd i möjligaste mån deltar även i extra regeringssammanträden. Men med det sagt måste det såklart vara möjligt för en regering att fatta snabba beslut, om än med ett färre antal statsråd på plats än vanligt.

Nästa ärende handlar om kontrollen och samordningen av regeringens normgivning under coronapandemin. Denna granskning har bland annat syftat till att undersöka vilka åtgärder regeringen har vidtagit för att säkerställa en effektiv samordning av föreskrifter och beslut kopplade till covid-19-lagen.

Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få fram en samlad bild och åstadkomma samordning, vilket utskottet ser positivt på. Dessa åtgärder är viktiga för att få en samlad bild av hur omfattande inskränkningarna i de grundläggande fri- och rättigheterna är men även för att kunna hålla riksdagen informerad och uppdaterad.

Herr talman! Utskottet har också granskat remissväsendets utveckling över tid i en ganska omfattande granskning. Remisser från tre departement under sex mandatperioder har gåtts igenom. Bland annat uppmärksammas antalet remisser, remisstidens längd, antalet remissinstanser och valet av remissinstanser. Genomgången visar att antalet remissinstanser har ökat över tid och att utvecklingen har gått mot att myndigheterna fått fler remisser att svara på.

Utskottet fastslår att remisslistor inte får fastställas slentrianmässigt och att behovet av att remittera till en instans måste prövas i varje enskilt fall. Utskottet understryker vikten av att valet av varje remissinstans är övervägt. Möjligheten att på olika sätt begränsa remisserna bör kunna användas i större utsträckning för att därmed minska risken att remissinstanserna blir överbelastade.

Vidare visar granskningen att remisstiderna under många år har varit relativt korta och att huvudregeln om minst tre månaders remisstid ofta faktiskt inte efterlevs. Utskottet betonar vikten av att remisstiderna är så långa att remissinstanserna har möjlighet att överväga och ge synpunkter på förslagen. KU menar att det finns skäl att se över behovet av gemensamma rutiner i Regeringskansliet för utformningen av remisslistor och missiv. Med andra ord finns det slutsatser i denna del som regeringen, liksom allt annat KU skriver, bör överväga och ta till sig.

Slutligen, herr talman, har KU i de tre sista avsnitten i betänkandet granskat beställningsbemyndiganden, förordningsmotiv samt framställningar och beslut från Justitieombudsmannen. KU drar slutsatser även här, men av tidsskäl väljer jag att inte gå in närmare på dessa ärenden. För den som är intresserad av att ta del av utskottets slutsatser rekommenderar jag hela granskningsbetänkandet och sammanfattningen som finns däri.

Herr talman! Konstitutionsutskottet anmäler härmed för riksdagen resultatet av den granskning som redovisas i detta betänkande enligt 13 kap. 2 § regeringsformen.

Herr talman! Vi är här i dag för att debattera KU10, den så kallade höstgranskningen. I granskningen tittar KU närmare på delar av regeringens administrativa arbete, där några delar är årligt återkommande och andra återkommer med visst intervall. Vissa delar finns med på förekommen anledning, och jag kan konstatera att även denna granskningsomgång till stor del präglats av den globala pandemin och dess effekter på regeringens arbete.

Konstitutionsutskottet har granskat regeringsprotokollen och konstaterar att det i några fall varit väldigt kort tid mellan beslut om exempelvis föreskrifter och den tidpunkt då de börjat gälla. Här påminner utskottet om att det är viktigt att det finns en viss framförhållning, inte minst då föreskrifter kan kräva att enskilda, företag, myndigheter och verksamheter snabbt ställer om eller vidtar omfattande åtgärder. Samtidigt har den pandemi vi sett knappast varit förutsägbar, och smittspridningen har ibland krävt att regeringen agerat snabbt.

Också det kollektiva beslutsfattandet under pandemin har varit föremål för höstgranskningen. Här konstaterar utskottet att de många extra regeringssammanträden som följt i pandemins spår ofta har haft färre statsråd närvarande än de ordinarie regeringssammanträdena. KU framhåller att det är viktigt att statsråd i möjligaste mån medverkar även på extra regeringssammanträden då regeringsbesluten alltid är kollektivt fattade, men vi visar också stor förståelse för att regeringen under dessa särskilda omständigheter behöver fatta snabba beslut, även med färre statsråd på plats.

Relaterat till covid har KU också granskat regeringens kontroll och samordningen av föreskrifter under pandemin. Här konstaterar konstitutionsutskottet att regeringen vidtagit viktiga åtgärder för att säkerställa en samlad bild över de inskränkningar som gjorts i fri- och rättigheter med anledning av pandemin, på det sätt som KU också sagt måste ske.

Utskottet valde denna höst att särskilt granska regeringens handläggning av gruvärenden inom Näringsdepartementet. Vi har i utskottet förståelse för att denna typ av ärenden har stor komplexitet och kan kräva omfattande beredning. Med detta sagt kan man ändå konstatera att det i vissa fall varit fråga om en omotiverat lång handläggningstid, som inte kan accepteras.

Det för vår svenska modell för demokratiskt beslutsfattande så viktiga remissväsendet har också granskats under hösten. Här noterar KU en ökning av antalet remissinstanser över tid, något som till viss del blivit en extra arbetsbelastning för olika myndigheter. Utskottet påminner om vikten av att varje produkt som ska skickas på remiss får en egen bedömning när det gäller vilka som bör vara remissinstanser.

Med detta kan vi konstatera att ännu en granskning präglad av pandemin genomförts, och jag vill tacka utskottets ledamöter och tjänstemän för ett gott och konstruktivt samarbete även denna gång.

Herr talman! Detta är mandatperiodens sista höstgranskning och därmed således den sista debatten i ämnet före valet. Jag kommer tyvärr att gå över tiden något men hoppas att talmannen har överseende med det.

Rådande tillstånd har satt mycket på prov, men riksdagen i allmänhet och KU i synnerhet har i mångt och mycket kunna lösa sina uppgifter. Jag kommer att begränsa mitt anförande till tre ämnen, nämligen förvaltningsärenden om gruvor, remissväsendets utveckling samt framställningar och beslut från JO.

Varje år uppmärksammar konstitutionsutskottet i sin granskning någon eller några grupper av förvaltningsärenden. Årets granskning har omfattat sju ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen eller, enklare uttryckt, gruvärenden. KU har granskat ärendena utifrån handläggningstid och andra förvaltningsrättsliga aspekter.

Av granskningen har framgått att flera av ärendena uppvisar långa handläggningstider, i vissa fall så långa som tre, fyra eller upp till fem år. Jag kan inte undgå att nämna att detta är handläggningstider i en regering som för några år sedan i den nya förvaltningslagen införde regler för sina myndigheter om att begränsa handläggningstiderna till sex månader.

Nåväl, utskottet noterar att detta rör komplicerade ärenden med många motstående intressen. Detta äger såklart sin riktighet. Men det har förekommit att ärenden blivit liggande under flera år utan att några utredningsåtgärder funnits diarieförda. Handläggningstiderna framstår därför som omotiverat långa i flera av de genomgångna ärendena. Det är enligt utskottet viktigt att handläggningen av gruvärenden inte fördröjs i onödan.

Den förvaltningsrättsliga principen att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts ska även följas av regeringen i förvaltningsärenden. I grunden rör det sig om rättssäkerhet för den enskilde. Långa handläggningstider medför inte bara osäkerhet för de inblandade utan kan även leda till personliga och ekonomiska förluster.

Granskningen har även avsett andra förvaltningsrättsliga aspekter av handläggningen och beredningen av gruvärenden, såsom rätten till partsinsyn, myndigheters utredningsansvar och kravet på kommunikation med part.

När det gäller det pågående ärendet om Kallak noterar utskottet att regeringen såvitt framkommit inte tidigare vänt sig till Unesco i ett gruvärende. Huruvida det var motiverat att inom ramen för ärendet inhämta ett utlåtande från Unesco är inte klarlagt för utskottet. Dock kan utskottet notera att regeringen väntade över tre år med att bereda Unesco tillfälle att yttra sig och att Unescos utlåtande hittills endast har kommunicerats med bolagen.

Av granskningen framgår vidare att det även i andra ärenden har dröjt flera månader innan Näringsdepartementet kommunicerat inkomna handlingar med part. I ett av ärendena översände departementet vid två olika tillfällen ingivna handlingar till berörd sameby först efter det att samebyn efterfrågat inkomna handlingar.

I kravet på en snabb handläggning av ett förvaltningsärende ligger att ett ärende ska tas upp till avgörande så snart som möjligt. Detta krav ska samtidigt vägas mot regeringens utredningsansvar. Utskottet vill i denna del framhålla att en viktig del i detta utredningsansvar är kravet på kommunikation med part. Det kravet innebär en aktivitetsplikt för myndigheten oberoende av en begäran från en part om att få ta del av inkomna handlingar. Utskottet förutsätter att Regeringskansliet vidtar nödvändiga åtgärder för att förbättra hanteringen av gruvärenden.

Herr talman! Utskottet har även granskat remissväsendets utveckling över tid. Remissväsendet är en viktig del i den grundlagsfästa principen om att behövliga upplysningar och yttranden ska inhämtas från berörda myndigheter och kommuner samt att sammanslutningar och enskilda ska ges möjlighet att yttra sig i skälig omfattning. En utgångspunkt för granskningen är att den remittering som görs sker inom ramen för regeringens beredning.

Utskottet och regeringen är överens om vikten av att remisslistor inte fastställs slentrianmässigt och att den aktuella frågan blir allsidigt belyst. Väl att märka är att det av kostnadsskäl finns anledning till viss nogsamhet och restriktivitet i valet av remissinstanser. Det gäller särskilt i urvalet av myndigheter som regeringen har direktivrätt över, eftersom de är skyldiga att svara på remisser.

Utskottets genomgång visar att antalet remissinstanser har ökat över tid och att utvecklingen har gått mot att myndigheter har fått fler remisser att svara på. Det har även blivit mer ovanligt att remisser begränsas i syfte att underlätta remissinstansernas arbete.

Utskottet vill mot denna bakgrund understryka vikten av att antalet remissinstanser är välmotiverat och att valet av varje remissinstans är noga övervägt. Särskilt då det remitterade underlaget är omfattande eller remissen skickas till ett relativt stort antal remissinstanser bör möjligheten att på olika sätt begränsa remisserna kunna användas i större utsträckning.

KU har sedan tidigare konstaterat att det är viktigt att remissinstanserna ges goda förutsättningar att komma med synpunkter och att remisstiderna är så väl tilltagna att remissinstanserna ges reella möjligheter att överväga förslagen i behörig ordning. Som huvudregel bör remisstiden inte sättas kortare än tre månader.

Utskottet kan emellertid konstatera att remisstiderna under många år har varit relativt korta och att huvudregeln om minst tre månaders remisstid endast har efterlevts i vart fjärde fall, om hänsyn tas till jul- och sommarledigheter. Vidare framgår av genomgången att remisser till kommuner och regioner ofta har haft kortare svarstid än tre månader.

Utskottet vill inskärpa vikten av att remisstiderna är så väl tilltagna att remissinstanserna ges goda möjligheter att överväga och ge synpunkter på förslagen. KU påminner även om att kravet på välavvägda tidsfrister och lämpligt antal remissinstanser även gäller då regeringen nödgas bereda ärenden av brådskande karaktär.

Utskottet vill i sammanhanget peka på värdet av att i efterhand kunna ta del av det underlag som remitteras och ligger till grund för regeringens beslut. Detta gäller särskilt när det är fråga om förordningar och lagförslag.

Det finns stora skillnader i hur utförliga departementen har varit med information om hur remissunderlaget har utarbetats eller vad remisserna avser. Skillnaderna i den formella utformningen tyder enligt utskottet på att det kan finnas skäl att se över behovet av gemensamma rutiner i Regeringskansliet för utformningen av remisslistor och missiv.

Slutligen, herr talman: Justitieombudsmannaämbetet har funnits sedan början på 1800-talet och är en omistlig del av den svenska rättsstaten och rättstraditionen. JO utför ett mycket viktigt arbete med att tillse att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte träds för när i den offentliga verksamheten.

Justitieombudsmännen ska även verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Om det vid tillsynsverksamheten uppkommer en anledning att väcka en fråga om en författningsändring eller någon annan åtgärd från statens sida får en justitieombudsman göra en framställning i ämnet till riksdagen eller regeringen.

Det förekommer också att en justitieombudsman överlämnar en kopia av ett beslut till ett departement för kännedom. Detta kallas för framställning och sker enligt 4 § i JO:s instruktion. Detta förfarande har KU granskat.

Utskottet noterar att framställningarna från JO till regeringen har föranlett åtgärder från regeringens sida i ungefär hälften av fallen. När det gäller beslut som JO överlämnat för kännedom är andelen ärenden som föranlett åtgärder från regeringens sida något större.

KU, som betonar att det är regeringens sak att bedöma varje framställning eller beslut för sig, vill framhålla att regeringen bör dra nytta av framställningarna från JO men även beslut som JO överlämnar till Regeringskansliet för kännedom som ett angeläget inslag i arbetet med att förbättra lagstiftning och rutiner. Detta gäller givetvis samtliga departement vars områden berörs. Beträffande två framställningar som JO gjort till regeringen sommaren 2019 noterar utskottet att dessa fortfarande när Socialdepartementet svarade utskottet i oktober 2021 var föremål för beredning. Utskottet ställer sig frågande till att framställningarna efter mer än två år fortfarande inte hade varit föremål för något ställningstagande.

Slutligen konstaterar utskottet att framställningar från JO enligt 4 § görs till regeringen. Ärenden om sådana framställningar bör således enligt utskottet avslutas genom regeringsbeslut, alternativt genom ett regeringskanslibeslut med en tydlig hänvisning till ett regeringsbeslut där den fråga som JO:s framställning avser har hanterats. Utskottet förutsätter att rutinerna inom Regeringskansliet vid behov ses över för att säkerställa att så blir fallet framöver.

Herr talman! Vi debatterar i dag KU10, KU:s granskningsbetänkande, där konstitutionsutskottet årligen granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Jag tänker först uppehålla mig en stund vid det avsnitt i granskningen som rör gruvärenden.

Det handlar om totalt sju ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen som under innevarande mandatperiod antingen har avgjorts av regeringen eller fortfarande handläggs inom Näringsdepartementet. Av granskningen framgår att flertalet ärenden uppvisar långa eller till och med mycket långa handläggningstider. För två av de tre avslutade ärendena rör det sig om tre respektive fyra år. Drygt hälften, fyra av ärendena, handläggs fortfarande inom Näringsdepartementet, och för tre av dessa var handläggningstiden vid tidpunkten för KU:s genomgång uppe i tre till fyra år. Den här typen av ärenden har dessutom ofta handlagts under en längre tid innan de hänskjutits eller överklagats till regeringen. Det innebär att merparten av de granskade gruvärendena totalt sett har mycket långa handläggningstider.

Visst är sådana här ärenden i regel omfattande och komplicerade. Men sett till tidsåtgången mellan de olika åtgärder som vidtagits framstår handläggningstiderna som omotiverat långa i flera fall. Den förvaltningsrättsliga principen att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts gäller även för regeringen när den handlägger förvaltningsärenden. I grunden rör det sig om rättssäkerheten för den enskilde. Långa handläggningstider medför inte bara osäkerhet för de inblandade utan kan även leda till personliga och ekonomiska förluster.

Herr talman! Granskningen av gruvärenden har även avsett rätten till insyn för olika parter, en myndighets utredningsansvar och kravet på kommunikation med parter. När det gäller det pågående ärendet Kallak noterar utskottet att regeringen, såvitt framkommit, inte tidigare har vänt sig till Unesco i ett gruvärende, något man alltså valt att göra här. Om det var motiverat att inhämta ett sådant utlåtande är inte klarlagt, men värt att notera är att regeringen väntade i över tre år med att bereda Unesco tillfälle att yttra sig. Vidare hade Unescos utlåtande vid tidpunkten för KU:s genomgång endast kommunicerats med bolagen.

Av granskningen framgår att det även i andra ärenden har dröjt flera månader innan Näringsdepartementet kommunicerat inkomna handlingar med aktuell part. I ett av ärendena översände Näringsdepartementet ingivna handlingar till en berörd sameby först efter det att samebyn efterfrågat inkomna handlingar.

Som framhållits tidigare är gruvärenden i regel omfattande och komplicerade. Dessutom har parterna i dessa ärenden ofta motstående intressen. I kravet på en snabb handläggning av ett förvaltningsärende ligger att det bör tas upp till avgörande så snart som möjligt. Detta krav ska samtidigt vägas mot regeringens utredningsansvar. Jag vill liksom utskottet framhålla att en viktig del i detta är just kravet på kommunikation med parter. Det innebär att Näringsdepartementet redan i ett tidigt skede måste ta ställning till vilka som är kommunikationsberättigade parter.

Konstitutionsutskottet förutsätter att Regeringskansliet vidtar nödvändiga åtgärder för att förbättra hanteringen av gruvärenden. De åtgärder som hittills vidtagits går visserligen i rätt riktning, men ytterligare åtgärder förefaller nödvändiga för att de principer som kommer till uttryck i förvaltningslagen ska få ett fullgott genomslag.

Herr talman! Remissväsendet är ett centralt och viktigt inslag i beredningen av regeringsärenden. Under hösten har KU genomfört en granskning av remissväsendets utveckling över tid, som flera tidigare talare har varit inne på. Det gäller bland annat antalet remisser, remisstidens längd och antalet remissinstanser.

I granskningen konstateras att antalet remissinstanser har ökat över tid. En jämförelse mellan åren 1999 och 2020 visar en ökning med cirka 35 procent. Samtidigt har antalet begränsade remisser minskat kraftigt under samma period. 23 procent av remisserna var begränsade år 1999, och 2 procent av remisserna var begränsade år 2020. Mot den bakgrunden vill KU understryka vikten av att antalet remissinstanser är välmotiverat och att valet av varje remissinstans är övervägt. Särskilt då det remitterade underlaget är omfattande eller då remissen skickas till ett relativt stort antal remissinstanser bör möjligheten att på olika sätt begränsa remisserna kunna användas i större utsträckning. Det minskar risken för att remissinstanserna blir överbelastade, och de kan då använda sin tid mer resurseffektivt.

Slutligen vill jag säga något om KU:s höstgranskning av regeringens pandemihantering, där KU tittat på kontrollen och samordningen av regeringens normgivning under coronapandemin. I granskningen undersöks bland annat vilka åtgärder som regeringen vidtagit för att säkerställa en effektiv samordning av de föreskrifter och beslut som syftat till att stoppa smittspridningen.

KU noterar här att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få fram en samlad bild och åstadkomma samordning, men pandemin fortsätter ju. KU anser att det är viktigt med en samlad bild av vilka föreskrifter som har meddelats och hur omfattande ingreppen i grundläggande fri- och rättigheter är kopplat till pandemin, detta för att regeringen vid behov ska kunna vidta åtgärder om ingreppen i grundläggande fri- och rättigheter bedöms vara för långtgående och för att regeringen ska kunna hålla riksdagen rätt informerad om aktuella fri- och rättighetsinskränkningar.

Den samlade bilden krävs även för att säkerställa att de föreskrifter som meddelas är träffsäkra och att man inte reglerar likartade verksamheter med likartade förutsättningar på olika sätt.

Vi i KU förutsätter att regeringen följer utvecklingen och löpande gör bedömningar av de föreskrifter som meddelats för att kunna vidta åtgärder vid behov.

Herr talman! Varje år gör konstitutionsutskottet två granskningar, en på våren och en på hösten. I dag är det dags att redogöra för höstens granskning, som är inriktad på statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Denna gång innehåller betänkandet nio ärenden samt en redogörelse för regeringsskiftet i somras. Sedan dess har, som herr talmannen väl känner till, ännu ett skifte skett.

Vissa ärenden är årligt återkommande, till exempel regeringens sammansättning, medan andra ärenden kan vara kopplade till aktuella händelser eller helt enkelt vara något som utskottet valt att titta närmare på. I år är det av förklarliga skäl även flera ärenden som är kopplade till pandemin.

Utskottet har som vanligt gjort ett antal iakttagelser som kan ses som ett medskick till regeringen för framtiden. Jag vill härmed uppmärksamma några av dessa.

Det första ärendet jag vill uppmärksamma är granskningen som rör gruvärenden - det är kanske inte så oväntat, med tanke på mina utskottskollegors tidigare anföranden. Det är ofta svåra och komplicerade ärenden, där det finns väldigt många intressen som står emot varandra. Att inte hasta igenom ett beslut är ofta klokt, men samtidigt är det ohållbart när tillståndsprocesser drar ut på tiden i onödan. Vår granskning visar att många av gruvärendena har långa handläggningstider, och vissa är fortfarande under beredning.

I dessa komplexa ärenden är det kanske inte särskilt konstigt, men det behöver bero på att relevanta handläggningsåtgärder pågår. I flera av de granskade ärendena har det dröjt år utan att några synbara åtgärder har vidtagits. Ibland har det dröjt månader för Näringsdepartementet att kommunicera en inkommen handling till berörd part. Oavsett utfall är kortare tillståndsprocesser önskvärda för att undvika osäkerhet för de inblandade. Vi i utskottet förutsätter därför att Regeringskansliet vidtar åtgärder för att förbättra hanteringen av gruvärenden.

Herr talman! Ett annat ärende som jag särskilt vill lyfta är det som rör framställningar och beslut från justitieombudsmännen, JO. Senare i dag ska även JO:s ämbetsberättelse behandlas i kammaren. Jag vet att jag talar för samtliga i utskottet när jag talar om hur värdefull vi anser att JO:s verksamhet är. Genom ämbetsberättelsen informerar de riksdagen om sina iakttagelser. JO har också möjlighet att göra framställningar till regeringen när de ser behov av författningsändringar eller andra åtgärder för att rätta till brister i lagstiftningen. JO kan också överlämna en kopia av sitt beslut till berört departement för kännedom, och det görs relativt ofta.

När det gäller de granskade framställningar som JO har överlämnat till regeringen har det lett till åtgärder i ungefär hälften av fallen. Det är visserligen upp till regeringen att bedöma varje framställning, men från utskottets sida vill vi ändå framhålla att regeringen bör dra nytta av JO:s framställningar och även av beslut som överlämnas för kännedom.

Slutligen, herr talman, vill jag beröra ärendet som rör kontroll och samordning av normgivning under coronapandemin. Genom covid-19-lagen har regeringen fått en väldigt långtgående delegation av normgivningskompetensen. Regeringen har dessutom en möjlighet att vidaredelegera normgivningskompetensen till förvaltningsmyndigheter och kommuner.

Detta är inget som kan behandlas lättvindigt. Genom denna lag är det möjligt att göra stora inskränkningar i våra fri- och rättigheter på olika nivåer. Det kan därför vara väldigt svårt att överblicka de samlade inskränkningarna.

Vi i utskottet konstaterar att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få en samlad bild och få till en samordning. Men vi vill ändå framhålla vikten av att man säkerställer att det finns en samlad bild av hur omfattande ingreppen är i våra fri- och rättigheter, dels för att kunna vidta åtgärder om dessa bedöms vara för långtgående, dels för att kunna hålla riksdagen informerad om aktuella inskränkningar. Utskottet förutsätter därför att regeringen följer utvecklingen och löpande gör dessa bedömningar.

Därmed vill jag säga tack till utskottskollegorna och till vårt eminenta kansli för deras arbete.

Herr talman! Två gånger om året meddelar KU resultatet av sin granskning av regeringen. Under våren är det med anledning av enskilda riksdagsledamöters anmälningar eller något initiativ som KU tar för att granska statsråden. På hösten arbetar vi med statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning, alltså den administrativa sidan.

Vi arbetar för att få helt eniga resultat, och det är särskilt enkelt när det handlar om administrationen. Vi ser samma saker, och risken för politisering är mycket liten. Därför väger KU:s ord väldigt tungt när vi under hela hösten har granskat detta. Det är väsentligt. Vi gör arbetet utifrån 13 kap. 1 § regeringsformen. KU ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Vi har bland annat gått igenom regeringens protokoll från 2020, till exempel underprotokollen från Justitiedepartementet. I situationer som kräver ett snabbt agerande från statsmakternas sida, som till exempel under den pågående pandemin, är det av naturliga skäl inte alltid möjligt att upprätta de tidsramar som vanligtvis bör gälla mellan kungörande och ikraftträdande. Även i sådana situationer är det emellertid enligt utskottet eftersträvansvärt att ett visst tidsspann mellan kungörande och ikraftträdande kan upprätthållas.

Vi har också granskat protokollen för vissa förvaltningsärenden som handläggs inom Näringsdepartementet. Där har vi sett att flera av ärendena uppvisar alltför långa handläggningstider. I några av ärendena vidtogs under långa perioder inte några synbara handläggningsåtgärder. Det är otillfredsställande.

Utskottet förutsätter att Regeringskansliet vidtar nödvändiga åtgärder för att förbättra hanteringen av gruvärenden. Detta har mina kollegor utvecklat närmare.

Vi har också granskat regeringens kollektiva beslutsfattande under coronapandemin. Som framhållits i förarbetena till regeringsformen bör naturligtvis helst alla statsråd delta i regeringssammanträdena. Det är tanken. Men under vissa omständigheter går det inte, och vid hastigt sammankallande har vi sett att det är färre.

Utskottet understryker ändå vikten av att statsråd i möjligaste utsträckning deltar även i extra regeringssammanträden. Det är enligt KU en självklarhet att ett ärende vid ett regeringssammanträde i största möjliga utsträckning föredras av det normalt ansvariga statsrådet. Möjligheten att ersätta det normalt ansvariga statsrådet med ett annat statsråd finns men bör inte användas utan reella skäl.

En annan granskning gäller regeringens kontroll och samordning av normgivning under coronapandemin. Det kan bli svårt att överblicka det samlade ingreppet i de grundläggande fri- och rättigheterna och få klarhet i hur olika föreskrifter och beslut förhåller sig till varandra. Därför konstaterar utskottet att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få fram en samlad bild och åstadkomma samordning. Det skulle dock kunna vara mer.

Remissväsendets utveckling över tid har också granskats av utskottet, och möjligheten att på olika sätt begränsa remisserna bör kunna användas i större utsträckning för att därmed minska risken att remissinstanserna blir överbelastade. Vidare visar vår granskning att remisstiderna under många år har varit relativt korta. Huvudregeln om minst tre månaders remisstid har ofta inte efterlevts. Detta noterar vi.

Herr talman! Detta får vara ett litet axplock.

Herr talman! I dag har vi konstitutionsutskottets betänkande KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning på bordet. Utskottet har granskat vissa förvaltningsärenden, så kallade gruvärenden. Det är dem jag börjar med. Dessa ärenden handläggs inom Näringsdepartementet. Granskningen har avsett handläggningstiden och andra förvaltningsrättsliga aspekter.

Det är viktigt att komma ihåg att varje ärende är unikt och komplext. Här möts viktiga intressen, exempelvis rennäring, värdefulla ämnen och material liksom arbetstillfällen. Ärendena påverkar också många: myndigheter, regioner, kommuner, företag, enskilda människor och miljön. För att samhället ska hitta en balans mellan dessa intressen finns viktiga rättsliga principer som vägleder oss till en bra och demokratisk process.

Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Utredningen ska vara noggrann, och rättssäkerheten får inte tummas på.

Granskningen visar att handläggningstiderna i Regeringskansliet och departementet har varit omotiverat långa. Ibland har också lång tid gått utan att några synbara handläggningsåtgärder vidtagits. Enligt konstitutionsutskottet kan detta medföra inte bara osäkerhet för de inblandade utan även leda till personliga och ekonomiska förluster.

Myndigheter har också en serviceskyldighet gentemot den enskilde så att hen kan tillvarata sina intressen. Rätten till partsinsyn och att få ta del av handlingar är grundläggande i en rättsstat. Alla ska vara med på lika villkor och vara jämbördiga parter.

Utskottet konstaterar att inblandade parter inte alltid fått del av relevanta handlingar som berör dem. Det gäller till exempel samebyar. I Kallakärendet hade vid tidpunkten för granskningen Unescos yttrande enbart kommunicerats till de inblandade bolagen.

Utskottet framhåller att kravet på kommunikation med part är en viktig del i utredningsansvaret. Kravet innebär en aktivitetsplikt för myndigheten oberoende av en begäran från en part om att få ta del av inkomna handlingar. Här tror jag att den nya konsultationsordningen för det samiska folket, som förhoppningsvis antas här i kammaren den 26 januari, kan vara till hjälp framöver.

Oaktat detta visar granskningen av gruvärendena hur viktiga våra förvaltningsrättsliga principer är.

Herr talman! Jag vill säga några ord om regeringens kontroll och samordning av normgivning under pandemin.

Det pågår en viktig debatt i riksdagen och i samhället kring de ingrepp i människors fri- och rättigheter som görs i takt med pandemins utveckling, till exempel begränsning av rörelsefriheten. För att det demokratiska samtalet och de beslut som fattas av det offentliga ska bygga på fakta är en övergripande inblick och förståelse för inskränkningarna av yttersta vikt.

Covid-19-lagen medger en långtgående delegation av normgivningskompetens till regeringen. Regeringen får också delegera denna kompetens vidare till förvaltningsmyndigheter och kommuner. Lagen möjliggör därför omfattande inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter, samtidigt som rätten att fatta beslut fördelas på flera nivåer. Flera instanser kan alltså fatta beslut om frågor med stor betydelse för våra mänskliga rättigheter. Detta kan leda till att det samlade ingreppet i rättigheterna blir svårt att överblicka.

Utskottet konstaterar att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få en samlad bild och för att åstadkomma samordning. Regeringskansliet följer till exempel löpande upp de föreskrifter som meddelats av förvaltningsmyndigheter och kommuner.

Utskottet framhåller vikten av dessa åtgärder så att regeringen ska kunna vidta åtgärder om ingreppen i grundläggande fri- och rättigheter bedöms vara för långtgående. Regeringen ska också hålla riksdagen informerad.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.