Interpellationssvar - Trafikverkets förslag till infrastrukturplan - 2022-01-18

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig hur jag avser att agera utifrån Trafikverkets förslag till infrastrukturplan gällande hur nödvändigt underhåll av befintligt väg- och järnvägsnät ska genomföras och hur satsningar i norra Sverige finansieras.

Regeringen har systematiskt satsat på underhåll av vägar och järnvägar både i nu gällande infrastrukturplan, i infrastrukturpropositionen som presenterades i april och i ett flertal budgetar, bland annat genom att öronmärka pengar till vägar på landsbygden. Det innebär att över 30 miljarder kronor årligen föreslås att gå till vidmakthållande av vägar och järnvägar kommande år. Jag kan konstatera att Trafikverket aldrig tidigare har haft så mycket pengar till järnvägsunderhåll.

Transportsektorn står inför stora utmaningar. Utsläppen av växthusgaser från transporter behöver minska. Regeringen har under flera år arbetat aktivt för att främja överflyttning av transporter från väg- och flygtransporter till järnväg och sjöfart. För att nämna några exempel har regeringen infört den så kallade ekobonusen för sjöfarten och miljökompensation för järnvägen.

Regeringen arbetar också med att öka transporteffektiviteten. Regeringen har till exempel satsat på att öka vägnätets bärighet, och cirka 3 000 mil av det statliga vägnätet är nu öppet för transporter med den högsta bärighetsklassen BK4. Regeringen arbetar även med att främja elektrifiering, hållbara förnybara drivmedel samt energieffektiva fordon och fartyg.

Klimatomställningen måste fortsätta i ett högt tempo, både i Sverige och globalt. Omställningen måste ske utifrån de förutsättningar som råder för de olika trafikslagen och på ett sådant sätt att hela landet ges möjlighet att ställa om.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag satt och lyssnade på den förra interpellationsdebatten, som handlade om riksväg 70 i Dalarna. Riksväg 70 är inte den enda vägen som behöver investeringar för att klara transporterna i framtiden.

I slutet av svaret på min interpellation säger statsrådet att det är viktigt att klimatomställningen fortsätter i oförminskad takt. Men klimatomställningen kan väl ändå inte genomföras på bekostnad av att vi ska kunna leva och verka över hela landet? Att vi ska ställa om fordon till att vara miljövänliga är det ingen som har ifrågasatt, men vi kan ju inte låta vägarna eller för all del järnvägarna förfalla.

Statsrådet säger också i svaret att det aldrig tidigare har varit så mycket pengar till underhåll av väg och järnväg. Det är ändå uppenbart att pengarna inte räcker, eftersom Trafikverket själva säger att statusen både på järnväg och på väg kommer att vara sämre 2033 än i dag. Många av vägarna är knappt farbara under vissa perioder på året i dagsläget, och då kommer det att vara etter värre 2033.

Vi har utvecklat vårt samhälle. Ända sedan vi uppfann hjulet har rörligheten varit viktig för att mänskligheten ska kunna utveckla vad som har lett fram till vårt moderna samhälle. Det har varit en förutsättning för att kunna ha industriell verksamhet där vi kan flytta varor och gods så att också människor kan förflytta sig. Det är oerhört viktigt.

En gång i tiden var det järnvägen som innebar den stora utvecklingen i samhället. Där järnvägen drogs fram utvecklades städerna. Nu är infrastrukturen betydligt mer komplex än bara en järnväg. Nu måste vi ha järnväg och ett fungerande vägsystem liksom sjöfart och flyg. Alla dessa olika former av infrastruktur måste fungera.

Då blir det lite märkligt att se den infrastrukturplan som Trafikverket lägger fram där man med berått mod gör så att vi kommer att ha ett sämre läge 2033 än vad vi har i dag. Då spelar det ingen roll om vi pratar om järnväg eller väg; det kommer att vara lika illa i vilket fall.

Samtidigt hör vi statsrådet säga att vi måste utveckla järnvägen för att minska miljöpåverkan. Det är precis rakt motsatt det som Trafikverket själva skriver: Man kommer inte att kunna upprätthålla en god standard på järnvägen. Någonstans äts pengarna upp, och det är, precis som diskuterades innan, höghastighetståget som är den gökunge i boet som kommer att äta upp framtida investeringar och framtida underhåll i den infrastruktur vi redan har. Det är jätteviktigt att både järnvägen och vägen fungerar tillsammans.

En gång i tiden var de svenska åkarna järnvägens utan jämförelse största kunder. I dag flyttas godset i stället över på olaglig trafik på våra vägar. Här säger statsrådet att vägslitageavgift ska införas. Det vore mycket bättre om Socialdemokraterna hänger på vårt förslag så att det blir samma typ av system som Tyskland har med Mauten. Då får varenda en som kommer in i landet vara med och betala på de vägar de kör på.

Statsrådet och hans partikamrater är välkomna att ansluta sig till vår motion.

Fru talman! Jag tackar Thomas Morell för redovisningen av Sverigedemokraternas syn på infrastruktursatsningarna.

Jag har respekt för att man kan ha olika viktning av hur man prioriterar. Trafikverket utgår från det riksdagsbeslut som finns när de tar fram sitt förslag till nationell plan. Där finns 197 miljarder till vidmakthållande av infrastrukturen, och det har aldrig varit fråga om så mycket. I den förra planen kunde vi lägga 47 procent mer på järnvägsunderhåll. Nu ökar både järnvägs- och vägunderhållet.

Ibland blir det så att ju mer pengar vi lägger fram, desto mer satsningar görs. Men jag tycker också att det är viktigt att både riksdagen och regeringen tar tillfället i akt att syna om resurserna används på rätt sätt. När det gäller vägunderhåll har kostnaderna ökat med 60-70 procent, enligt Riksrevisionen, och jag är bekymrad över den kostnadsökning vi ser på vägunderhållssidan och på järnvägsunderhållssidan. Det är därför regeringen har gett ett särskilt uppdrag till Trafikverket att granska vari den kostnadsökningen består. Det får inte vara utmaningar i upphandlingen, bristande konkurrens eller något annat som gör att vi inte får rätt valuta för de resurser vi satsar på vägunderhåll. Och vi har aldrig satsat så mycket som nu.

Låt mig ändå ställa en fråga till Thomas Morell. Han nämner svepande höghastighetstågen, på samma sätt som tidigare debattörer i interpellationsdebatter har gjort.

Det vi talar om i nationell plan är 107 miljarder kronor, som i huvudsak handlar om Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm och Ostlänken. Det är alltså järnväg mellan Göteborg och Borås, där nuvarande järnväg går med 40 kilometer i timmen. Kust-till-kust-sträckan är riktigt dålig. Vidare är vägen mellan Göteborg och Borås mycket hårt belastad. Sträckan Lund-Hässleholm behövs verkligen för att öka kapaciteten eftersom det är trångt på Södra stambanan. Vidare är det Ostlänken, det vill säga järnväg mellan Norrköping, Linköping och Nyköping.

Är Sverigedemokraterna mot dessa satsningar? Tycker ni att vi inte ska bygga? Det finns ju en stark regional uppslutning. Näringslivet, företagen i Linköping, Norrköping och Borås, säger att detta är jätteviktigt för personalförsörjningen, för att pendla, och för att transportera mer gods.

Vi får återkommande rapporter om att det är trångt på spåren. När alla regioner vill ha ännu mer regiontrafik, SJ vill trafikera med Green Cargo och Hector Rail, och godsföretagen säger att de vill utföra fler godstransporter, är Trafikverkets utmaning att det är trångt på spåren eftersom järnvägsåkandet har ökat dramatiskt i Sverige. Men det har inte byggts så mycket ny järnväg. När ny järnväg skulle byggas 2006 på Norrbotniabanan - alla inser i efterhand hur fantastiskt viktig den satsningen hade varit då - var det en moderatledd regering som faktiskt stoppade bygget av Norrbotniabanan. Man ville inte satsa så mycket på infrastruktur.

Nu gör vi det. Nu moderniserar vi Sverige. Vi renoverar och reparerar, men vi bygger också nytt. Vi bygger nya järnvägar, men vi bygger också nya vägar. Vi ser till att underhålla på ett sätt som ska vara så effektivt som möjligt och som skjuter till resurser i en utsträckning vi inte har varit med om tidigare.

Det är en utmaning, och det är helt rätt att både riksdagen och regeringen har uppmärksammat ansvaret att se till att de resurser som avsätts också går till förbättrat vägunderhåll. Jag arbetar hårt med detta, och jag vet att Riksrevisionens rapport också är en viktig del i detta.

Fru talman! Jag tackar för statsrådets svar.

I den förra interpellationsdebatten räknade statsrådet upp ett antal orter som skulle ha nytta av höghastighetståg. Jag noterade att inte en enda av de orterna ligger ovanför Stockholm. Det är ovanför Stockholm, i de nordligare länen, som den stora delen av industriproduktionen finns. Här måste vi förstärka både väg och järnväg så att industrin kan utvecklas så att människor kan leva, bo och verka i dessa områden.

Det är lite lustigt när vi exempelvis pratar om sträckan Borås-Göteborg. Vi är inte alls emot att bygga en järnväg där, men det vi är emot är att bygga en höghastighetsjärnväg som enbart tillåter höghastighetståg. Vi vill att både regionaltåg och godståg ska kunna nyttja järnvägen, annars kommer likväl den tunga trafiken att köra ute på riksväg 40. Västsvenska Handelskammaren tycker att man ska lyfta ut höghastighetståget ur planen och ha en annan finansiering. Annars äter det upp de investeringar som är nödvändiga för den befintliga infrastrukturen. Jag tycker att statsrådet ska ta en diskussion med Västsvenska Handelskammaren. Då kanske det blir en lite mer saklig diskussion.

Låt oss titta på Västra stambanan. De största problemen på Västra stambanan finns på sträckan Alingsås-Göteborg. Problemen där fortplantar sig upp i hela järnvägssystemet. Med ytterligare ett dubbelspår mellan Alingsås och Göteborg skulle trafiken i hela järnvägssystemet i södra Sverige förbättras. Dessutom skulle det vara möjligt att ta sig från Stockholm till Göteborg med direkttåg - en vanlig X2 - på två och en halv timme. Det kostar inte på långa vägar de pengar som det kostar för höghastighetståget.

Detta kommer inte att stanna vid de 107 miljarder man tänker investera i höghastighetstågen. Då blir det bara små snuttar av höghastighetjärnväg lite här och var. Det finns en tanke att fortsätta, och då landar vi någonstans vid 400 miljarder eller mer.

Vad som oroar mig är det som står i den plan som Trafikverket upprättat. Där framgår att risken för mindre störningar och tillfälliga restriktioner kommer att öka på denna del av vägnätet. Trafikverket kommer att säkerställa att vägarna inte blir så dåliga att framkomligheten för lätt trafik påverkas.

Nu pratar vi alltså om personbilar och mindre lätta lastbilar. Men hur ska man då klara industriproduktion och jordbruksproduktion i de områdena om den tunga trafiken inte får komma fram? Mjölkbilen ligger ingalunda och kör på E4 fram och tillbaka, utan mjölkbilen åker på småvägar ut till gårdarna. Likadant är det med skogsproduktionen som tas ut ur skogen till industrin. Om Trafikverket inte kan hålla vägen framkomlig för annat än lätta fordon kommer det att bli allvarliga problem med matförsörjning och industriell verksamhet ute i det finmaskiga vägnätet.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att E4 och E20 kommer att hållas trafikdugliga, men problemen uppstår på länsvägarna. Det är där som en stor del av den industriella verksamheten finns.

Det är dags att agera även i denna fråga.

Fru talman! Det blir lite fånigt när Thomas Morell säger att det inte sker några satsningar norr om Stockholm. Det är för att vi talar om stambanor som går mellan Stockholm, Göteborg och Malmö via Norrköping, Linköping, Lund, Hässleholm och så vidare.

Då nämner inte Thomas Morell Norrbotniabanan, Ostkustbanan, Malmbanan, Mittbanan och Ådalsbanan. Det görs satsningar på järnväg även i norra Sverige i en utsträckning vi aldrig har varit med om tidigare. Det är poängen, nämligen att vi lägger mer resurser än någonsin på att utveckla infrastrukturen inte minst också i norra Sverige. Vi kan dessutom lägga till Malmporten. Det har kommit klartecken och blivit byggstart för fördjupningen av hamnen i Luleå, vilket gör att vi verkligen är väl rustade med de satsningar som görs för alla de investeringar som nu sker i norra Sverige. Det gäller den gröna industriella revolutionen när Northvolt, Hybrit, Green Steel, LKAB och andra satsar på framtidens industriella produktion i norra Sverige.

Det är därför jag beklagar att Norrbotniabanan stoppades av en moderatledd regering 2006. Om man inte hade gjort det hade banan varit byggd nu. Tänk vilken betydelse det hade haft för personalförsörjningen i norra Sverige och för godstransporterna. Det hade varit mycket mindre trafik på E4 eller på existerande järnvägssystem om det hade funnits en norrbotniabana. Det är så jag tycker att vi måste fundera också här. Järnvägen har den fördelen att den är kapacitetsstark. Flyttar vi över gods till järnvägssystemet, och även persontransporter, minskar också trycket på våra vägar. Det är en viktig del.

Sedan har jag väldigt svårt att förstå argumentet från Thomas Morell och Sverigedemokraterna om att man gärna ska bygga järnväg mellan Göteborg och Borås men att tågen inte får gå för fort på den. Jag har lite svårt att se poängen med det. Det viktiga är att det byggs ny järnväg, och om tågen sedan kan gå fort på den är väl det också bra. Det viktiga är att den fungerar och skapar en fungerande avlastning av nuvarande infrastruktur och att detta ger möjlighet till bra persontrafik mellan Göteborg och Borås - gärna då förbi Landvetter.

Från Sverigedemokraterna och många andra förs det ibland fram tankar om att lyfta ur detta ur den nationella planen, som om det skulle innebära att det på något magiskt sätt blev gratis. Så är det inte. Skulle vi lyfta ur dessa 107 miljarder minskar den nationella planen med 107 miljarder, för de pengarna måste ju tas någonstans ifrån. Poängen är att vi gör en nationell plan som omfattar närmare 900 miljarder kronor, så att vi inrymmer och finansierar åtaganden. Det är det jag tycker åligger alla partier i Sveriges riksdag.

Vill man då inte, som Sverigedemokraterna säger, finansiera Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm eller en järnväg mellan Norrköping, Linköping och Nyköping får man väl göra så som jag ändå tycker att Moderaterna ärligt och hederligt gjort i riksdagen, nämligen tala om att man vill ta bort 30 miljarder kronor. Kristdemokraterna tar bort 50 miljarder kronor. Jag har inte sett någon summa från Sverigedemokraterna. Det är bättre att redovisa detta och stolt stå upp för att man inte vill att Ostlänken ska byggas eller att man säger nej till Lund-Hässleholm eller Göteborg-Borås. Det tycker jag vore ärligare än att lite svepande säga: "Ta bort en satsning på höghastighetståg i allmänhet, så blir det mer pengar till vägar!" Så är det inte.

Det finns mer pengar till vägar och vägunderhåll än någonsin, men det finns också mer pengar till nyinvesteringar i både väginfrastruktur och järnvägsinfrastruktur. Det är för att den här regeringen väljer att prioritera infrastrukturen, inte minst för att klara klimatomställningen och skapa klimatsmarta transporter. Det handlar om elektrifiering av vägarna och en satsning på järnväg och sjöfart. Så småningom hoppas vi också på elektrifiering av flyget, men det är en annan fråga och en annan debatt.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag sa aldrig att vi inte ska bygga järnväg mellan Göteborg och Borås, och jag sa heller inte att det var ett problem om tågen går fort. Det jag sa var att det är ett problem om man bygger en järnväg som bara får trafikeras av höghastighetståg. Det är ungefär som att bygga en motorväg där man bara släpper fram Ferraribilar och där inget annat får åka. Det blir ju lika tokigt. Bygg en järnväg mellan Göteborg och Borås, men se till att den kan trafikeras av de tåg som behöver gå där - snabba tåg, regiontåg eller möjligen godståg!

Det blir ändå lite märkligt när man fokuserar debatten på höghastighetstågen och släpper allt annat runt om i landet. Trafikverket skriver själva att den mindre trafikerade banan kommer att få ett försämrat tekniskt tillstånd med försämrad robusthet, ökad risk för trafikpåverkan och tillfälliga hastighetsnedsättningar. Då är det alltså järnvägsfrågan vi talar om. De som bor i områden som har de lägre trafikerade banorna får ju stå tillbaka och vara med och finansiera ett projekt som kommer att vara exklusivt för dem som har bråttom mellan Stockholm och Malmö eller Stockholm och Göteborg.

Man måste se till att hela Sveriges infrastruktur fungerar. Den ska fungera oavsett var jag bor och oavsett om jag åker på väg eller järnväg. Vi har inte mer pengar än dem vi har i skatteintäkter, och därför får man fördela dem klokt och inte bygga ett prestigeprojekt som äter upp alla möjligheter att ha en väl fungerande infrastruktur runt om i landet.

Man ska också vara klar över att en stor del av vår industriella verksamhet sker ute på landsbygden. Det är inte enbart Volvo, ABB eller de stora drakarna det handlar om, utan vi har massor av företag ute i landsbygden. De måste också kunna fungera.

Fru talman! Jag tycker ändå att det är sorgligt att Thomas Morell i detta läge inte håller sig till sanningen. Det är faktiskt så att det görs infrastruktursatsningar i hela landet, alltifrån nya stambanor till Norrbotniabanan och Sydostlänken hemma i Småland och Blekinge - eller Mittbanan eller Ådalsbanan. På samma sätt är det med vägar: Vi ser till att förstärka vägnätet både i högtrafikerade delar av landet och i lågtrafikerade delar.

I den senaste budgetpropositionen var det också så att vi öronmärkte 1 ½ miljard kronor till vägar i landsbygd, just för att säkerställa att det mindre vägnätet ska ha en bra standard. Satsningen på BK4, där vi ökar bärigheten och tjälsäkerheten för tunga transporter, går inte alls till storstäderna. Den satsningen går i huvudsak till Dalarna och kanske till Kronoberg, alltså hemma hos mig i Småland. Den går till Jämtland, Västernorrland och Västerbotten - till skogslänen. Det är nämligen där den här typen av vägar finns. Det är där jobben finns och där industrin växer fram. Det är därför vi satsar. Utgångspunkten är alltså att vi gör satsningar i hela landet.

Sedan har jag bara en kort passus om det där med renodling. Jag noterar att Thomas Morell vill att vi ska blanda trafik i stor utsträckning - godståg, regiontåg och fjärrtåg. Jag tänker ändå att många som lyssnar på den här debatten någon gång har åkt tåg och hört konduktören säga: "Vi får nu sakta ned farten, för vi har ett långsamtgående fordon framför oss." Det kan vara ett regiontåg eller godståg som ligger framför - och själv sitter man på ett X2000 och vill kanske komma fram. Detta är en av utmaningarna när det är trångt på spåren: Då ska godstågen, regiontågen och fjärrtågen samsas, och det är trångt. Alla vill nämligen åka mer.

Genom att öka kapaciteten - men kanske också genom att i större utsträckning renodla och skapa mer utrymme för persontrafik på stambanorna - ger vi mer utrymme för godstrafik också på Södra stambanan. Det blir mer utrymme även för regiontrafik. Det är det som är utgångspunkten. Det handlar om att öka kapaciteten i hela det svenska järnvägssystemet, i hela landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.