Fru talman! Magdalena Andersson har flera gången sedan hon blev vald, både till partiledare och till statsminister, sagt att hon vill vända på alla stenar för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Samtidigt står vi här, två år in i en pandemi, med en vidöppen lucka i lagen som gör att utvisningsdömda gängkriminella kan hålla sig kvar i Sverige genom att helt enkelt vägra ta ett PCR-test.
Dåvarande migrationsministern verkade för ett år sedan tro att pandemin var av övergående art. Nu, med omikronvarianten härjande i samhället, kan vi konstatera att krav på aktuella PCR-test antagligen kommer att krävas under lång tid framöver för att bli insläppt i ett flertal länder runt om i världen.
Den senaste tidens händelser, bland annat att en person med utvisningsbeslut gripits i anslutning till att denna skulle städa statsministerns bostad, visar också vikten av att komma till rätta med skuggsamhället - ett skuggsamhälle som uppstått när personer som fått avslag på sin asylansökan ändå blir kvar i landet. Skuggsamhället var ett problem redan före pandemin. Att man kan vägra utvisning genom att vägra testa sig för covid har inte gjort problemet mindre.
Återigen: För oss moderater - och statsrådet säger att han håller med - är det viktigt att migrationspolitiken är tydlig. Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! För den som av etiska eller medicinska skäl inte vill bli testad finns det givetvis ett val. Man kan välja att frivilligt lämna Sverige om man fått nej på sin asylansökan eller blivit dömd till utvisning efter avtjänat straff. Det som beskrivs som en tvångsåtgärd är alltså bara det om man själv väljer att motsätta sig ett domstolsbeslut.
Om regeringen verkligen menade allvar med att vända på alla stenar för att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten skulle man ha täppt till den här luckan så snart det bara gick. Men två år efter att pandemin bröt ut har man fortfarande inte vidtagit några åtgärder. Det verkar vara en sak vad statsministern säger och en annan sak vad hennes ministrar gör.
Statsrådet anför också i sitt svar att det finns grundlagsaspekter i frågan och att den därför måste övervägas noga. Det stämmer, fru talman, men att det finns grundlagsaspekter är inte ett skäl att sitta på händerna. Att det finns en risk att en minoritet i riksdagen väljer att använda de verktyg som finns för att fördröja processen är tvärtom ett skäl att arbeta på frågan utan onödiga dröjsmål.
Det är inte heller så att regeringens lagstiftningsarbete är fritt valt arbete. Riksdagen har riktat ett tydligt tillkännagivande till regeringen, men det har regeringen hittills valt att inte lägga proposition på.
Till syvende och sist kan min tolkning av varför man väljer att agera på det här sättet bara bli en: att regeringen anser att en dömd brottslings intresse av att slippa ett medicinskt test är viktigare och väger tyngre än samhällets intresse av att verkställa ett utvisningsbeslut. Där är vi inte överens med regeringen.