Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!
Lördagen den 4 december i fjol utbröt en brand i trälasten ombord på det Liberiaflaggade bulkfartyget Almirante Storni. Fartyget hade just ankrat i väntan på bunkring utanför Vinga i Göteborg. Branden blev häftig och utvecklades, precis som statsrådet säger, till en av de mest omfattande räddningsaktionerna till sjöss i modern svensk historia. Först tio dagar senare, efter att fartyget bogserats in till Göteborgs hamn, kunde branden släckas.
Hur och varför branden uppstod återstår att utreda, men vi kan redan nu konstatera att enorma insatser gjordes från bland annat Räddningstjänsten Storgöteborg, Kustbevakningen och inhyrda bogserbåtar. För dessa insatser ska vi vara väldigt tacksamma. Som tur är skadades ingen person fysiskt. De materiella skadorna blev visserligen omfattande, men de hade kunnat bli mycket värre.
Anledningen till att jag har ställt den här interpellationen är egentligen inte Almirante Storni utan ett annat fartyg. Det gäller ett fartyg som befann sig inne i Frihamnen i Göteborg, bara någon mil från olycksplatsen: Kustbevakningens kombinationsfartyg Poseidon. Poseidon är tillsammans med sina två syskon Triton och Amfitrite Kustbevakningens största fartyg i den så kallade KBV 001-klassen, och de här fartygen är byggda för bland annat just sådana här situationer med omfattande och komplexa fartygsbränder på öppet vatten.
Fru talman! Justitieministern anger i sitt svar att Poseidon inte var i beredskap men att hennes systerfartyg Triton var det och direkt avgick mot olycksplatsen. Därmed understryker ministern just precis min poäng med den här interpellationen. Triton är placerad i Slite på Gotland, och trots att hon genast begav sig av mot olycksplatsen på lördag eftermiddag anlände hon först på måndag morgon. Poseidon kunde bemannas upp och ansluta vid olycksplatsen, men först på lördag kväll. Då hade fyra värdefulla timmar gått sedan branden bröt ut.
Det går givetvis inte att säga om brandförloppet i det här enskilda fallet hade sett annorlunda ut om Poseidon med sin enorma kapacitet att pumpa vatten på brandhärden hade varit på plats tidigare, men man kan generellt säga att ju snabbare tillräckliga räddningsresurser är på plats vid en olycka, desto större är sannolikheten att skadorna minimeras och att räddningsinsatserna inte behöver bli så omfattande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Varför var då Poseidon, som låg inne i Göteborg, inte redo att genast gå ut till Almirante Storni, som låg vid älvens utlopp vid Vinga? Ordföranden för fackförbundet Tull-Kust, Johan Lindgren, gav ett väldigt rakt svar på den frågan i Expressen den 5 december: "Det är ett typexempel på personalkrisen inom kustbevakningen. Vi har passerat bristningsgränsen." Han fortsätter: "Man kan inte bygga en krisberedskap på att ringa in personal. Det är ett lappande och lagande av Guds nåde."
I somras släppte Tull-Kust en rapport om Kustbevakningen med titeln Ett samhällskritiskt uppdrag med omöjliga förutsättningar. Där konstateras att behoven inom Kustbevakningen bland annat inkluderar nya investeringar i flygplan och fartyg. Det behöver anställas 200 kustbevakare i den operativa verksamheten, och ett årligt intag i aspirantutbildningen behöver införas för att kompetensförsörjningen framåt ska garanteras.
Precis som justitieministern säger i sitt svar ökas myndighetens anslag för i år i den budget som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna drev igenom i riksdagen. Det är ett viktigt tillskott, men det krävs också en långsiktighet från regeringens sida så att myndigheten får möjlighet att bygga kapacitet i enlighet med det som bland annat facket efterfrågar.
Min fråga till justitieministern blir därför återigen: Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att förbättra Kustbevakningens möjligheter att snabbare rycka ut med rätt resurser vid situationer likt den vid Vinga den 4 december?