Interpellationssvar - Dumpade gifttunnor - 2022-01-11

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig om jag avser att verka för att de dumpade gifttunnorna tas upp ur Östersjön samt vilka regeringsuppdrag jag är beredd att ge till ansvariga myndigheter för att ta upp och identifiera gifttunnorna. Vidare har Lars Beckman frågat mig om regeringen i regleringsbrev har instruerat ansvariga myndigheter att påbörja arbetet med att ta upp de identifierade gifttunnorna inför 2022. Slutligen har Lars Beckman frågat mig vad regeringen bedömer att det kommer att kosta att ta upp gifttunnorna och vilken budget som regeringen har avsatt för detta 2022.

Sanering av miljögifter både på land och till havs har under flera år varit en prioriterad fråga för regeringen, och stora satsningar har gjorts för att öka takten i saneringsarbetet. Saneringsanslaget har aldrig varit så stort som det är i dag. För 2021 uppgår saneringsanslaget till över 1,1 miljarder kronor.

Saneringsanslaget och de statliga bidragen finns till för att mycket förorenade områden ska bli sanerade om det inte finns någon som kan hållas ansvarig för kostnaderna. Jag vill dock betona att det i första hand är den som bedrivit verksamheten och orsakat föroreningen som ska betala när ett förorenat område behöver åtgärdas. I vissa fall kan det också vara fastighetsägaren som ska betala, och ibland kan ansvaret delas.

Det finns tyvärr över 1 100 förorenade områden runt om i Sverige som utgör en mycket stor risk för människors hälsa och miljö, det vill säga riskklass 1. Detta är alltså samma riskklass som de dumpade gifttunnorna. Därutöver vet vi inte hur många förorenade sedimentområden som finns i Sveriges hav och vatten. Regeringen har därför gett flera myndigheter i uppdrag att under tidsperioden 2019-2023 arbeta för bättre kunskap om förorenade sediment. Detta förväntas också kunna bidra till bättre kunskap om föroreningssituationen i Östersjön samt vad gäller de dumpade gifttunnorna.

En grundprincip är att de förorenade områden som utgör störst risk för människors hälsa och miljö måste åtgärdas först. Naturvårdsverket har därför tagit fram en nationell plan för fördelning av statliga medel för att se till att efterbehandlingsåtgärder genomförs vid de mest prioriterade områdena och för att anslaget ska kunna användas så effektivt som möjligt. Det finns andra förorenade områden i Sverige och inom länet som prioriteras högre än tunnorna utifrån risk för människors hälsa och miljö.

Jag vill i detta sammanhang också klargöra att undersökningar måste genomföras innan det kan bli tal om när eller hur gifttunnorna ska åtgärdas. Allt annat vore oansvarigt. Innan undersökningarna är gjorda går det inte heller att uppskatta kostnaden för åtgärden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län arbetar för att undersökningar ska komma till stånd.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Som alla vet har vi haft en socialdemokratiskt ledd regering sedan 2014, även om den har återuppstått i olika skepnader.

Det regeringen har gjort på miljöområdet är tyvärr mest symbolpolitik. Man pratar plastpåsar. Vi har fått en skatt på plastpåsar, vilket gör att svenska hushåll nu inte kan bära hem sin mat i de miljövänliga plastpåsarna. I stället bär de hem den i papperspåsar och köper kinesiska plastpåsar som de använder för sina sopor. Man har subventionerat elcyklar, vilket var en miljardrullning, och man har ägnat sig åt att försöka förbjuda sugrör.

Men, fru talman, 23 000 gifttunnor som innehåller tio ton kvicksilver har den här regeringen tyvärr negligerat. Nu har vi ett nytt statsråd på plats - ett nytt statsråd som skulle kunna se det otäcka i att varje sekund som den här debatten pågår vittrar 23 000 betongtunnor, som ingen vet var de är, sönder. Det är det enda vi vet: Vi vet att det ligger 23 000 dumpade gifttunnor någonstans mellan Sundsvall och Gotland som innehåller tio ton kvicksilver - ett av de absolut värsta gifter som finns, fru talman!

Detta är naturligtvis uppmärksammat i Västernorrland. Den utredning som statsrådet pratar om har pågått i ett tjugotal år.

För ett år sedan, den 5 januari 2021, gjorde Svealands Kustvattenvårdsförbund en skrivelse, en framställan, till Sveriges regering där man skriver just om de 23 000 tunnorna. Man beskriver problemet, och man beskriver gifttunnorna. Man skriver: Det aktuella området är så geografiskt stort och konsekvenserna vid en utlösande faktor så stora att Svealands Kustvattenvårdsförbund därför vädjar om att lyfta detta ärende högre upp på agendan innan katastrofen är ett faktum. Innan katastrofen är ett faktum, skriver alltså Svealands Kustvattenvårdsförbund.

Jag häpnar lite grann över svaret, fru talman. Jag häpnar över det ointresse som finns av att tio ton kvicksilver ligger i Östersjön, något som många myndigheter, privatpersoner och andra varnar för kan vara Östersjöns största miljökatastrof.

Fru talman! Det är rätt många som inte har utomhusbadkar, som jag har läst att statsrådet har. Det är många som vill bada i rent vatten i Östersjön. Det är många som vill fiska och kunna äta giftfri fisk. Därför skulle jag gärna vilja fråga statsrådet, även om jag har hört svaret: Är inte statsrådet orolig för det som Svealands Kustvattenvårdsförbund kallar en eventuell katastrof? Det är ett ganska starkt ord, men det är också ett av de absolut giftigaste ämnena som ligger dumpat någonstans mellan Sundsvall och Gotland. Tyvärr vet vi inte var.

Det borde vara varje anständig regerings skyldighet att se till att få bort gifter ur Östersjön. För vad är alternativkostnaden om tio ton kvicksilver läcker ut i Östersjön?

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för ditt engagemang i denna fråga och naturligtvis också för en viktig interpellation!

Västernorrlands län har en omfattande industrihistoria och därmed också många förorenade områden. När det gäller kvicksilverutsläpp i Sundsvall finns det uppgifter om att mellan 45 och 130 ton kvicksilver historiskt har släppts ut i Sundsvallsbukten via fabrikers avloppsrör, detta innan det fanns någon miljölagstiftning som reglerade utsläppen.

Av de 1 100 förorenade områden i Sverige som utgör störst risk finns cirka 100 i Västernorrlands och Gävleborgs län. Västernorrlands län har också valt att skapa en separat lista för förorenade sedimentområden, och där framgår det att det finns andra förorenade områden och sediment som prioriteras högre än gifttunnorna. Tycker ledamoten verkligen att gifttunnorna då ska prioriteras även om det finns andra områden som bedöms utgöra större risk? Jag tycker att det är någonting som expertmyndigheterna ska avgöra.

Det finns ungefär 26 000 riskklassade förorenade områden över hela Sverige. Av dem utgör som sagt cirka 1 100 en mycket stor risk för människa och miljö, så kallad riskklass 1. Ännu har vi inte tillräckligt med kunskap om hur det ser ut i hav och vatten ur ett nationellt perspektiv. Samtidigt är det myndigheterna som måste avgöra vilka av dessa som är mest prioriterade att åtgärda och i vilken ordning i förhållande till den risk som finns som detta ska göras. Därför är det först efter undersökningar som länsstyrelsen kan bedöma vilka eventuella åtgärder som kan bli aktuella.

När det gäller de tunnor vi diskuterar i dag finns det bilder från havsbotten som visar att de är i dåligt skick. Länsstyrelsen placerar som sagt den här föroreningen i den högsta riskklassen och konstaterar att den kan innebära mycket stor risk. Samtidigt har man inte uppmätt särskilt höga kvicksilverhalter i dumpningsområdet. Men det finns också andra källor runt Sundsvallsbukten som har släppt ut kvicksilver. Halterna är till exempel fyra gånger högre när man kommer längre in i Sundsvallsbukten. Enligt studier rör dessa utsläpp också betydligt mer kvicksilver än vad som beräknas finnas i de här tunnorna.

Det finns med andra ord många andra källor och förorenade områden med miljögifter. Tunnorna är en del i detta. Det är viktigt att komma ihåg, liksom att prioriteringen och bedömningen ska göras efter nogsamma undersökningar. Till exempel skulle det kunna innebära en risk för miljön att ta upp tunnorna direkt. De kan gå sönder, och risken att man då sprider föroreningar är stor.

Det är nog egentligen inte vi som ska göra den här prioriteringen. Den ska de som är proffs på detta göra.

Fru talman! Man brukar säga att tomma tunnor skramlar mest. Det är möjligtvis en symbol för regeringens politik. Men de här tunnorna, fru talman, är inte tomma. De innehåller tio ton kvicksilver.

Det är precis som statsrådet säger: När man undersökte tunnorna senast hade flera av dem kraftiga rostskador, enligt Expressens artikel från 2006. Man varnade också för att betongblandningen hade börjat vittra sönder. Och så fanns det bilder - det finns det ju även i utredningar och annat, men just detta råkade vara Expressens artikel. Tunnorna, med tio ton kvicksilver, vittrar alltså sönder.

Det var naturligtvis därför som Svealands Kustvattenvårdsförbund gjorde denna framställning till den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen den 5 januari förra året.

Nu, fru talman, är säkert väldigt många nyfikna på vad regeringen har svarat Svealands Kustvattenvårdsförbund, som varnar för en katastrof som kan vara ett faktum om dessa gifttunnor börjar läcka. Jo, fru talman, åtminstone fram till för en timme sedan hade regeringen inte svarat alls. Det har inte kommit ett livstecken från regeringen, förutom att man bekräftar att man har mottagit begäran. Sedan har det inte hänt någonting på över ett år.

Det brukar ju heta ibland om den här regeringen att man såg det inte komma. I den här frågan, fru talman, om 23 000 gifttunnor innehållande tio ton kvicksilver har vi verkligen sett det komma.

Länsstyrelsens ansvariga tjänstemän pratar om att det kan upplevas som ett moment 22 med svårigheter hela tiden när det gäller ansvarsförhållandena. Även om det kanske inte framgick av min fråga eller av statsrådets svar gjorde ju företagen inget fel. Man hade myndigheternas tillåtelse. Det var tyvärr på det här sättet man gjorde på den tiden. Då kan man ägna tiden åt att försöka peka finger och fråga vem som ska betala, eller så kan man ta ansvar för att vi antingen måste täcka över gifttunnorna eller ta upp dem. Men vi kan inte med berått mod låta betongtunnor med tio ton kvicksilver vittra sönder. Det är naturligtvis därför som även Svealands Kustvattenvårdsförbund är djupt oroliga för den här eventuella kommande miljökatastrofen.

Här hade det nyutnämnda statsrådet kunnat komma med ett helt annat svar. Detta är ju samma svar som hennes företrädare har läst upp, eller ungefär i samma riktning. Det kanske är samma tjänstemän som hjälpt till att skriva svaret, vad vet jag. Men ministern hade kunnat komma med en helt annan approach här. Ministern hade kunnat säga: Jag är rädd om barnen. Jag är rädd om barnens hälsa. Vi kan inte låta barn äta giftig fisk. Vi kan inte förorena Östersjön med tio ton kvicksilver. Vi måste ta det här på allvar.

Det hade varit ett svar. Det här är exakt samma svar som din företrädare Per Bolund har givit - samma gamla regering, samma gamla politik. Jag beklagar det, för jag tycker att barnen, familjerna, fiskarna, ja, alla förtjänar rent vatten i Östersjön. Och det minsta man kan begära från regeringen är väl att den svarar Svealands Kustvattenvårdsförbund på deras framställan för att bekräfta att regeringen tycker att frågan är viktig.

(forts.)

Fru talman! Jag försöker hitta tillbaka till den känsla som vi hade innan debatten avbröts.

Vi är i en situation där det faktiskt är så, Lars Beckman, att regeringen har skapat bättre förutsättningar för en högre saneringstakt. Vi har bland annat avsatt särskilda medel sedan 2018 för just sanering av miljögifter i hav och vatten. I och med detta kan flera av Sveriges mest förorenade områden åtgärdas. Vi har också beslutat om uppdrag för att få bättre kunskap om förorenade sediment i Sveriges hav och vatten, och inte minst den fråga vi diskuterar i dag är något som Länsstyrelsen Västernorrland har arbetat med i flera år.

Men det är några saker som jag vill passa på att trycka på här. För det första är det naturligtvis i första hand förorenaren som ska betala. Statliga bidrag kan bara gå till områden där det saknas någon att hålla helt eller delvis ansvarig.

Ansvarsutredningen är till för att utreda vem som bör stå för kostnaderna. Ledamoten har helt rätt i att det har varit en lång process, men det är också så att länsstyrelsen just nu befinner sig i slutskedet i arbetet med ansvarsutredningen för att ställa krav på dem som myndigheten anser är ansvariga och med att undersöka risken med tunnorna.

För det andra går det inte att ta bort gifttunnorna utan att det nödvändiga undersökningsarbetet har genomförts. Man måste ha ett bättre underlag för att till exempel bedöma om det finns risk för läckage om man plockar upp tunnorna. Just nu arbetar länsstyrelsen för att få till stånd ett undersökningsarbete vad gäller gifttunnorna. Det är en sak som är helt avgörande för att vi ska kunna bedöma vilka åtgärder som är lämpliga att vidta. Det går inte att hoppa över det här steget i arbetet.

Sammanfattningsvis: Ja, det är ett komplext ärende, och det har tagit tid, men det pågår också ett aktivt arbete i frågan.

Sedan är det också otroligt viktigt för mig att få understryka för ledamoten att vi som politiker självfallet har ett ansvar för att saneringsarbetet för att få bort det gift som finns i vårt hav och i våra vatten drivs på med full kraft, vilket det gör. Att säga att regeringen inte har gjort någonting i det här ärendet är faktiskt inte riktigt sant.

Jag uppskattar verkligen värnandet om att barn inte ska behöva utsättas för gifter, och jag välkomnar också engagemanget för att vi ska se till att få en miljö, inte bara i hav och vatten utan generellt sett, som innebär att vi kan lämna över en planet till våra barn som är hållbar och en hållbar framtid.

Fru talman! Regeringens engagemang i den här frågan har varit så litet att man inte har svarat på den framställan till Sveriges regering som gjordes den 5 januari 2021 från Svealands Kustvattenvårdsförbund som har som slogan: För renare vatten längs Svealands kust. Man gjorde en framställan till Sveriges regering den 5 januari 2021 där man skrev: Det aktuella området är så geografiskt stort och konsekvenserna vid en utlösande faktor så stora att Svealands Kustvattenvårdsförbund därför vädjar om att lyfta detta ärende högre upp på agendan innan katastrofen är ett faktum.

Fru talman! I den här frågan kan man säga att det finns ett stort och brett engagemang från många aktörer, inte minst i mitt eget hemlän Gävleborg där många kommuner är bekymrade. Även runt Sundsvall och i Västernorrland är man bekymrad, liksom Svealands Kustvattenvårdsförbund med alla kommuner. Den enda som inte verkar vara bekymrad och engagerad är regeringen. Att inte svara på en framställan till Sveriges regering på ett år visar på nonchalans.

I det här fallet vet vi att det finns 23 000 tunnor. Vi vet att det finns tio ton kvicksilver. Det vet vi. Vi vet att just nu i denna sekund och varje gång vi debatterar detta - vi kommer säkert att debattera många gånger till under våren - vittrar betongblandningen sönder. Allt det här är fakta. Det vet vi. Då hjälper det inte att statsrådet säger i sitt svar att man har tillsatt en utredning som ska pågå i fyra år. De här utredningarna har pågått i 20 år. Jag tycker att det vittnar om bristande intresse och engagemang att man inte har svarat på en framställan som kom för ett år sedan.

Det är bara att visa engagemanget och gå från ord till handling! Det är handlingen som räknas, fru talman, och inte fina ord här i talarstolen.

Tack för debatten!

Fru talman! Jag vill tacka Lars Beckman för hans stora engagemang i den här frågan. Det lyser verkligen igenom. Jag vet också att du har lyft frågan vid flera tillfällen.

Svaret är att det är ett komplext ärende och att det har tagit lång tid, men jag har också inför vår interpellationsdebatt i dag säkerställt att det pågår ett väldigt aktivt arbete i den här frågan. Det jag också tar med mig från den här debatten i dag är att jag naturligtvis kommer att säkerställa att man får ett svar på den här framställan. Det kommer jag att göra.

Huvudregeln, och det vet jag att Lars Beckman vet, är att statliga medel bara ska gå till sanering av områden där det saknas någon att hålla helt eller delvis ansvarig. Det har inte inkommit någon ansökan om statliga medel eftersom länsstyrelsen fortfarande arbetar - det är lång tid - med att ställa krav på dem som myndigheten anser är ansvariga.

Jag vet att ledamoten vet att det vid vissa akuta situationer där man inte kan invänta den här processen är möjligt att inleda åtgärder och sedan utkräva betalning av verksamhetsutövaren på den felandes bekostnad. Men detta är en åtgärd som bara tillsynsmyndigheten i sådana fall kan inleda. Länsstyrelsen har i det här fallet inte tagit något sådant initiativ. Jag kan inte se att det i nuläget finns någon anledning, med tanke på att jag har satt mig in i ärendet och vet att det arbetas aktivt, att föregå den processen.

Jag uppskattar engagemanget som finns i den här frågan och ser fram emot våra fortsatta debatter, och jag kommer också att se till att den här framställan får ett svar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.