Interpellationssvar - Beslut om slutförvaret - 2021-12-17

Fru talman! Lars Hjälmered har frågat mig om jag avser att fatta beslut om slutförvaret i närtid, om jag anser att ansökan om slutförvar behöver kompletteras på något sätt, och i så fall hur, innan beslut kan tas av regeringen, samt vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att undvika risker för elproblem som kan uppstå med anledning av regeringens hantering av ansökan om slutförvar.

Den ansökan som SKB lämnat för tillstånd till ett sammanhängande system för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall är minst sagt mycket omfattande. Ansökan är ett av de största miljöärendena i Sverige någonsin och ett stort infrastrukturprojekt. För att ta ställning till ansökan måste regeringen se till att hela ärendet är väl utrett.

Handläggningen i Regeringskansliet har omfattat en lång rad åtgärder, bland annat beroende på att mark- och miljödomstolens yttrande krävde kompletterade material som remitterats, kommunicerats och kungjorts. Det har också varit viktigt att säkerställa kommunernas stöd i frågan. Regeringen har sedan ärendena kom in arbetat för att hämta in den information som krävs för att det ska kunna fattas ett väl avvägt beslut.

I augusti i år beslutade regeringen att tillåta en kapacitetsutbyggnad av det centrala mellanlagret i syfte att undvika en påverkan på energimarknaden.

Jag vill också upplysa om att ytterligare två ärenden avseende slutförvar har handlagts i Regeringskansliet. Det är en ansökan enligt miljöbalken och en ansökan enligt kärntekniklagen om utbyggnad av det befintliga slutförvaret för låg- och medelaktivt kortlivat radioaktivt avfall, SFR, där bland annat rivningsavfall från kärnkraftverken ska förvaras. Utbyggnaden av SFR är ytterligare en viktig pusselbit i det svenska slutförvarssystemet. Jag bedömer att besluten om SFR nu är klara för avgörande.

En gemensam faktor för alla besluten är emellertid att det är stora, komplexa beslut. Om regeringen bifaller ansökan ska regeringsbesluten garantera att den fortsatta domstolsprocessen löper smidigt och att slutförvaren uppnår en hög nivå av säkerhet.

Regeringen har nyss tillträtt. Jag har gett ärendena högsta prioritet, men det är även mitt ansvar att se till att de beslut som kommer håller hög kvalitet. I slutförvaret ska det förvaras livsfarligt radioaktivt avfall under långa tidsperioder, och det är oerhört viktigt att det blir rätt. Arbetet med att ta fram beslut pågår nu för fullt i Regeringskansliet.

Lars Hjälmered undrar om det kvarstår någon ytterligare komplettering innan beslut kan tas av regeringen. Jag har satt mig in i ärendena, och min bedömning är att de nu är färdiga för slutkommunicering.

När det gäller frågan om beslut kommer i närtid är svaret ja. Regeringens prövning av slutförvaren av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle har nu gått in i slutfasen. Efter omfattande arbete bedömer jag att ärendena är färdiga för avgörande inom kort. Regeringens inriktning är att fatta besluten vid första möjliga tillfälle.

Under nuvarande förutsättningar planerar regeringen att fatta beslut om slutförvaret för använt kärnbränsle den 27 januari nästa år. Regeringen planerar även att besluta om utbyggnaden av förvaret för låg- och medelaktivt radioaktivt avfall, SFR, redan den 22 december i år.

Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Jessika Roswall i stället fick delta i debatten.

Fru talman! Tack, klimat- och miljöministern, för svaret!

Det här är inte första gången som vi i den här kammaren diskuterar slutförvaret. Men låt mig ändå inledningsvis säga, som en bottenplatta, att ifall vi ska klara av klimatomställningen och kunna fortsätta värna den svenska industrins konkurrenskraft så behövs kärnkraften. Dessutom har det denna höst, om inte förr, visats på behovet av att kunna ha en stabilitet i elsystemet och såklart att ha ren el i systemet och inte elda olja, som vi har gjort under hösten. Låt mig också påminna om att kärnkraften står för cirka 30 procent av elproduktionen i landet.

När det gäller slutförvarsfrågan har den här regeringen varit vårdslös i fråga om beslutet om slutförvar. Jag noterar att statsrådet i sitt svar hänvisar till att regeringen "nyss tillträtt". Må så vara, men regeringen har alltsedan ansökan från SKB inkom varit S-styrd. Även om Annika Strandhäll är ny går det alltså inte att skylla på detta. Det här är inte ett ansvarsfullt sätt att behandla denna viktiga fråga.

Regeringens hantering av slutförvarsfrågan har skapat stor oro i fråga om kärnkraftens framtid, skadat tilltron från samhället till politiken och kostat stora pengar helt i onödan. Beslut har varit redo att fattas under lång tid, men regeringen har dröjt ända fram till nu med att ens lämna besked om vilken tidsplan som gäller för beslutet. Det gick så långt att statens egna energibolag Vattenfall i somras varnade för att kärnkraftsreaktorer skulle behöva stängas om inga beslut skulle tas omedelbart.

Tillståndsansökan om slutförvar skickades som sagt in av SKB för cirka tio år sedan. Därefter har det skett ett omfattande arbete med granskningar, utredningar, hearings och remisser. Alla som påverkas av beslutet, samtliga remissinstanser - SKB, Strålsäkerhetsmyndigheten och värdkommunerna - har sagt ja till förslaget. Allt är utrett och klart. Det fattas bara ett regeringsbeslut. Nu måste ett beslut fattas om slutförvaret.

Jag är kritisk till hur regeringen har hanterat det här. Men jag välkomnar att Annika Strandhäll nu meddelar att ärendet är redo för beslut, vilket det förvisso har varit under en längre tid, och att regeringen kommer att meddela ett beslut om slutförvar av använt kärnbränsle den 27 januari 2022.

Nu har vi fått en tidsplan för slutförvaret. Men vi vet inte vad regeringens vilja är. Jag vill veta - det var också en av Lars Hjälmereds frågor - hur regeringen ser på frågan om slutförvar. Är ni för eller emot? Om regeringen ska kunna fatta beslut om en tidsplan måste man rimligtvis ha en tanke om vad beslutet kommer att bli. Jag undrar alltså om regeringen kommer att godkänna de planer som presenterats angående slutförvaret.

Jag tror att man måste vara extremt ödmjuk inför att inget annat land så här långt har löst frågan om slutförvar av kärnbränsle. Vi pratar om att vi ska förvara kärnbränslet i hundra tusen år.

Frågan kom på regeringens bord i januari 2018. Och när slutförvarsärendena överlämnades till regeringen var de inte färdiga för avgörande. Min bild är att regeringen har arbetat aktivt med ärendena sedan de kom in. Man har hämtat in nödvändiga kompletteringar, man har kommunicerat och man har samrått i ärendena.

Dåvarande statsrådet Bolund redogjorde också i slutet av augusti för att även han såg att möjligheterna för att gå vidare med ett beslut låg ett antal månader bort. I mellanperioden, från augusti till dess att jag har fått möjlighet att lämna det här beskedet om en tidsplan för beslutsfattandet, har också ytterligare frågor ställts till Kärnavfallsrådet och till Strålsäkerhetsmyndigheten, bland annat om kopparkapslarna.

Det här är ett av de största miljöärendena i Sverige i modern tid. Vi ska hantera frågan med det ansvarstagande som den förtjänar. Utifrån de sista frågorna som har varit ute på remiss kan jag och departementet konstatera att våra expertmyndigheter i det här fallet inte har haft anledning att ändra sin tidigare bedömning. Med utgångspunkt från det bedömer vi att vi i närtid kommer att kunna gå vidare och fatta beslut.

Jag kommer inte i den här interpellationsdebatten att föregå det kommande regeringsbeslutet. Vi skriver nu, baserat på de underlag som vi har, fram de beslut som ska fattas. Ambitionen är som sagt att redan nästa vecka fatta beslut om SFR:en.

Med tanke på att Jessika Roswall lyfte upp det vill jag också säga någonting om energimixen. Ja, kärnkraft är fortfarande en viktig del av den svenska energimixen. Ungefär 30 procent kommer i dag från kärnkraften. Och kärnkraften kommer att vara en viktig del av den svenska energimixen också under ett antal år framöver.

Samtidigt är det för mig som klimat- och miljöminister helt uppenbart var framtiden ligger och var investeringsviljan finns. Under nästa år har vi ansökningar som - hur ska man säga? - ökar otroligt mycket, med flera tusen procent, när det gäller att få investera i till exempel havsbaserad vindkraft. Det är i det förnybara som framtiden ligger. Jag hoppas att det också är dit vi kommer att ta oss.

Fru talman! Tack, statsrådet, för det svaret!

Vi kan börja med det här med att inget annat land har löst det. Finland har ju börjat bygga sitt slutförvar. Det är alltså kanske inte korrekt.

Jag vill även återkomma till några andra delar som statsrådet tog upp i sitt svar.

Det har som sagt pågått en utredning under väldigt lång tid. Vi har tillsammans med regeringens egna expertmyndigheter hävdat att det hela är färdigutrett. Jag noterar dock att statsrådet i sitt svar skyller på - om jag får använda mina egna ord - att man har inväntat besked från bland annat de två värdkommunerna.

Jag bor själv i Uppsala län och har följt detta väldigt nära och under lång tid. Just Östhammars och Oskarshamns kommuner har varit väldigt tydliga med sina besked. De har också varit väldigt kritiska till att regeringen inte har fattat något beslut. Att hänvisa till dem tycker jag därför inte är riktigt rättvist.

Dessutom var båda kommunerna mycket tydliga i somras när regeringen valde att dela upp ansökan. De kände sig svikna.

Riksdagen har varit väldigt aktiv och drivit regeringen framför sig för att förmå regeringen att fatta ett beslut. Vi har tidigare till och med lämnat ett tillkännagivande. Moderaterna krävde tillsammans med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna i mars i år att regeringen skulle fatta ett samlat beslut, helt i enlighet med det som myndigheter, kommuner och branschen själv har sagt.

Jag vill återknyta till en annan fråga som Lars Hjälmered ställde i sin interpellation. Låt mig läsa upp fråga 3, som jag inte tycker att statsrådet har svarat på i dag: Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att fatta för att undvika de risker för elproblem som finns med anledning av hur regeringen hanterat ansökan om slutförvar?

Hittills har regeringen inte visat någon vilja att säkra kärnkraftens framtid i Sverige. I och för sig säger statsrådet nu att kärnkraften kommer att spela en viktig roll även framgent, och det säger även andra regeringsföreträdare. Men vi kan ändå se att regeringen samtidigt har stängt fyra reaktorer under de två senaste mandatperioderna.

Jag vill därför gärna få svar på Lars Hjälmereds fråga nummer 3.

Fru talman! Först och främst skiljer sig den finska processen för slutförvar en hel del från den svenska. Det finns fortfarande beslut kvar att fatta där, och det finns också tillstånd i vår process som man ännu inte har i Finland. Jag vill vara tydlig med detta.

Jag måste också återkomma till det faktum att vi står här i dag och debatterar Sveriges absolut största miljöärende. Vi talar om kärnbränsle som ska förvaras i hundra tusen år. Det är inte att ta ansvar som politiker eller regering om man skyndar på en sådan process på ett sätt så att oklarheter kvarstår. Det är precis detta ansvar som regeringen har tagit. Vi har sett till att alla har haft en möjlighet att komma till tals om de olika delarna och har ställt frågor som har remitterats. Delar har kommunicerats, och det har som sagt varit viktigt att säkerställa kommunernas stöd i frågan. Jag har naturligtvis själv också haft en dialog med dem sedan jag tillträdde.

Trots allt står vi nu i ett läge där vi kommer att sätta ned foten och fatta beslut. Det kommer att ge planeringsförutsättningar framöver, vilket naturligtvis är det absolut viktigaste i detta fall.

Jag vill också säga något till dem som lyssnar för att höra något om den fortsatta processen. Det kommer att finnas möjligheter för regeringens del att vid ett eventuellt jakande beslut ställa villkor framgent för till exempel fortsatta försök och fortsatt forskning om bland annat kopparkapslarnas hållfasthet. Det är ju en av de saker som har varit uppe för vidare diskussion.

Avslutningsvis vill jag säga att vi nu är här. Vi har naturligtvis fortsatta utmaningar framöver. Efter ett eventuellt jakande regeringsbeslut kommer processen att gå tillbaka till domstol. Sedan kommer man att behöva fatta ytterligare beslut vid uppförandet, vid provdrift och vid en eventuell permanent drift. Vi har alltså en lång process framför oss.

Jag är ändå glad över om vi i Sverige nu kan sätta ned foten för att ge fortsatta planeringsförutsättningar i en sådan otroligt viktig fråga som hur vi ska hantera slutförvaret av vårt kärnbränsle, inte minst med tanke på att kärnkraften som sagt förmodligen kommer att vara en viktig del i vår energimix under ett antal år framöver.

Fru talman! Det är bra att statsrådet tog upp att regeringsbeslutet inte är en slutpunkt. Även i Sverige kommer många ytterligare prövningar att ske. Det är en del av vår kritik. Ni hade behövt fatta detta beslut tidigare för att de andra processerna ska komma igång och för att man ska kunna gå i mål med det datum som vi vet är avgörande för att vi ska kunna få ett slutförvar. Det här är viktigt att ha sagt.

Om jag tolkar klimat- och miljöministern rätt har vi olika syn på kärnkraften, och det må vara så. Men det är bra - det tål att sägas - att regeringen nu har lagt fram en tidsplan för slutförvaret, även om vi från den här debatten bara har fått reda på att ett beslut kommer att fattas. Det är dock bra. Det har inte varit en enkel process att ta sig hit, och oppositionen har som sagt tryckt regeringen framför oss. Mycket tid har förspillts, och det har varit skadligt.

Om vi ska klara målsättningen om att minska utsläppen i Sverige krävs ett fossilfritt energisystem. Regeringen har sagt att då kommer kärnkraften att spela en roll även i framtiden. Då kan inte viktiga beslut som detta behandlas så här.

Jag hoppas att regeringen har lärt sig något av processen. När det handlar om viktiga beslut för framtiden och om Sveriges energisystem krävs en smidigare behandling. Enligt min uppfattning är det inte ansvarsfullt att ha en så pass utdragen process som detta har varit, givet de utredningar som finns på regeringens bord.

Jag vill avslutningsvis tacka för debatten och önska klimat- och miljöministern en god jul.

Fru talman! Jag är säker på att jag och Jessika Roswall kommer att komma tillbaka hit för att debattera och diskutera liknande frågor vid flera tillfällen framöver.

Det har som sagt varit väldigt viktigt för regeringen att ha ett brett underlag för att kunna sätta ned foten och fatta beslut i ärendet. Personer och organisationer som inte anser att ansökan ska bifallas har haft möjlighet att uttala sig i ärendet. Även allmänheten har haft en möjlighet att yttra sig om SKB:s ansökan. Vi har inhämtat synpunkter från expertmyndigheter och externa organisationer. Underlaget är brett, och vi kommer nu att ta ställning till om ansökan kan bifallas.

Det känns skönt att regeringen kan ge olika intressenter ett besked och planeringsförutsättningar inför framtiden.

Med detta önskar jag Jessika Roswall en god jul.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.