Interpellationssvar - Höjningen av räntan på csn-lån - 2021-11-09

Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig om jag har tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av regeringens förslag om att höja räntan på CSN-lån. Han har vidare frågat vilka skäl som ligger till grund för beslutet att höja räntan på CSN-lån i stället för att finansiera omställningsstudiestödet via statens budget. Han har också frågat mig om jag avser att gå vidare med höjningen av räntan på CSN-lån trots kritik som framkommit från flera studentorganisationer.

Jag vill börja med att understryka att det svenska studiestödet är ett av världens mest omfattande och generösa studiestödssystem. Studiestödet ger möjlighet till alla, oavsett bakgrund och förutsättningar, att studera vidare. Studiestödet utvecklas ständigt i riktning mot att fler ska rekryteras till studier; bland annat höjdes totalbeloppet inom studiemedlen 2018 genom en höjning av bidragsdelen med 300 kronor per studiemånad. Ett nytt rekryterande studiestartsstöd som endast består av bidrag infördes 2017 och riktar sig till arbetslösa personer med stora utbildningsbehov. Höjda studiebidrag innebär att behovet av studielån minskar, och det kan också ha en socialt utjämnande effekt på rekryteringen.

Nu genomförs en historisk studiestödsreform med ett nytt offentligt omställningsstudiestöd som ska stödja arbetstagare att kunna växla upp och växla om under sitt yrkesliv. Det kommer att bli enklare för personer med arbetslivserfarenhet att utbilda sig med hjälp av det nya omställningsstudiestödet. Statens resurser är naturligtvis inte oändliga, och för att möjliggöra denna reform behöver studiestödet anpassas. Förändringen av hur räntan på studielån kan beräknas bedöms ha en marginell effekt på rekryteringen. Anpassningen innebär att hanteringen av studielån blir mer överensstämmande med budgetlagens bestämmelser om statlig utlåning.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2022 aviserat att räntan på studielån bör reformeras. En ny räntemodell kommer att innebära att de flesta låntagare betalar ett mindre påslag på räntan. Räntan är i dag 0,05 procent, vilket i princip är en nollränta. Att räntehöjningen kan upplevas som ovanligt stor beror såklart på att grundräntan är så pass låg. Då kan även en mindre ökning upplevas som dramatisk. Men även med påslaget är det viktigt att komma ihåg att räntan kommer att bli betydligt lägre än andra räntor, nämligen cirka en halv procent i ränta för 2023. Tillsammans med studiestödssystemets omfattande trygghetsregler kommer den fortsatt låga räntan att vara en viktig del av vårt generösa studiemedelssystem.

Centrala studiestödsnämnden har nu fått i uppdrag att ta fram en ny modell för beräkning av räntan på studielån. Myndigheten ska i uppdraget särskilt belysa konsekvenserna för låntagarna. CSN ska slutredovisa uppdraget senast den 15 april 2022, och därefter kommer förslaget att beredas inom Regeringskansliet.

När det gäller konsekvenserna för låntagarna har jag tidigare tagit initiativ till att Regeringskansliet med hjälp av CSN har tagit fram inledande uppgifter. De visar att förändringen för låntagaren kommer att bli liten. För en genomsnittlig låntagare som studerat på eftergymnasial nivå skulle förändringen innebära en ökad kostnad motsvarande cirka 40 kronor i månaden när studielånet betalas tillbaka. För en genomsnittlig låntagare som studerat på en längre utbildning på fem år skulle förändringen innebära en ökad kostnad motsvarande cirka 70 kronor i månaden när studielånet betalas tillbaka.

För de allra flesta studerande med studiemedel börjar återbetalningen av lånen när studierna är avslutade. Den föreslagna förändringen innebär alltså att den enskildes ekonomi normalt inte påverkas under studietiden. För den som har betalningssvårigheter finns generösa trygghetsregler där det i vissa fall går att få sitt årsbelopp nedsatt.

Avslutningsvis vill jag poängtera att det svenska studiestödet även fortsatt kommer att vara ett av världens mest omfattande och generösa studiestödssystem. De som studerar i dag kommer med stor sannolikhet också att behöva bygga på sina kunskaper eller byta yrkesbana. Med det nya offentliga omställningsstudiestödet som aviserats får personer med arbetslivserfarenhet en chans att ställa om under sitt yrkesliv. Det ökar tryggheten för den enskilda arbetstagaren, och det ökar omställningsförmågan för företag och anställda på en arbetsmarknad i snabb förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Under pandemin blev det tydligare än någonsin hur viktigt det är att alla får möjlighet och tillgång till utbildning, fru talman - och att trösklarna inte är höga utan snarare tvärtom. Rekordmånga sökte sig till högskolor och universitet, yrkeshögskolor och folkhögskolor under denna period. Samtidigt kan vi konstatera att föräldrarnas utbildningsbakgrund, klasstillhörighet och sociala förutsättningar är en faktor som spelar allt större roll för unga personers möjligheter att bli antagna till och klara av högre utbildning.

Nyligen presenterade regeringen ett förslag om ett nytt omställningsstudiestöd, vilket statsrådet tog upp. Omställningsstödet ska göra det enklare för personer med arbetslivserfarenhet att vidareutbilda sig eller läsa en helt ny utbildning för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Det är en väldigt bra idé; Vänsterpartiet tycker att det är det. Men samtidigt föreslår man att reformen ska finansieras genom en extrem höjning av räntan på CSN-skulder - från dagens 0,05 procent till mellan 0,5 och 0,6 procent.

Detta har mött stora protester. Det är väldigt få som har talat sig varma för den reform som regeringen har föreslagit. Tiotusentals personer befinner sig i dag hos Kronofogden på grund av skulder som beror på problem att betala tillbaka studieskulder. Antalet skuldsatta har ökat genom åren, och man har även höjt påminnelseavgifterna för dem som inte har kunnat betala sina avgifter.

Därför är det svårt att förstå varför regeringen i detta läge väljer att höja räntan så pass mycket - man chockhöjer den - och därmed skuldsätta ytterligare personer, vilket bland annat leder till att man höjer trösklarna till högre utbildning. I och med detta väljer regeringen även att ställa ungas möjligheter till utbildning mot äldres möjligheter att ställa om mitt i livet. Det är någonting vi starkt motsätter oss från Vänsterpartiets sida.

Därför ställde jag några frågor till statsrådet, och jag tycker inte riktigt att de har blivit besvarade. Den första frågan var om statsrådet har tagit några initiativ till att granska de negativa effekterna av regeringens förslag. Den andra frågan var vilka skäl som ligger till grund för beslutet, och det är egentligen den frågan jag fastnar mest på i interpellationssvaret. Vilka skäl ligger till grund för beslutet? Om vi nu har ett bra system där det i princip är nollränta - vi har ett av världens mest generösa studiestödssystem, vilket statsrådet själv tar upp - kan det ju inte vara så att vi ska försämra det för att finansiera en annan reform.

Det här är ganska obegripligt, och det är väldigt få studentorganisationer och andra organisationer som är involverade i det här som förstår varför regeringen inte kan finansiera detta genom den befintliga budgeten. Där kommer argumentationen om att budgeten och statens finanser inte är oändliga. Det är ingen som påstår att de är oändliga, men har man inte tillräckligt mycket i budgeten för att kunna satsa på ett omställningsstudiestöd kanske man ska se till att skapa dessa intäkter på ett annat sätt än genom att skuldsätta ytterligare tusentals studerande.

Fru talman! Den aviserade höjningen av räntan går stick i stäv med ambitionen att minska snedrekryteringen till svenska lärosäten. Sveriges generösa studiemedel, med en bidragsdel och en lånedel med låg ränta, har varit och är en viktig del för att arbetarklassens barn ska studera vidare.

I CSN:s undersökning om huruvida studenter skulle ha studerat utan studiemedel var det hela 66 procent av studenterna med lågutbildade föräldrar och 44 procent av dem med högutbildade föräldrar som troligen inte skulle ha studerat utan studiemedel. Generösa studiemedel är alltså viktigt för att inte bara barn till högskoleutbildade föräldrar ska kunna studera vidare.

Det finns också undersökningar som visar att studenter är mer benägna att ta lån ju högre utbildning deras föräldrar har. CSN:s statistik från 2020 visar att bland dem vars föräldrar var förgymnasialt utbildade studerade hela 46 procent utan studiemedel vid universitet och högskolor. För dem med gymnasialt utbildade föräldrar var andelen 29 procent, och för dem med eftergymnasialt utbildade föräldrar var andelen 24 procent.

Andra undersökningar från 2020 visar att barn till lågutbildade och yrkeselever på gymnasiet har en betydligt mer negativ inställning till lån. Låneaversionen kan därför antas bidra till den sociala snedrekryteringen. Redan i dag är det vanligt att studenter med kortutbildade föräldrar finansierar sina studier genom arbete. Det är också den gruppen som i lägre grad klarar sina studier. Arbete påverkar ofta studierna negativt.

Studiemedelssystemet borde underlätta för arbetarklassens barn att studera vidare, men nu väljer regeringen att försvåra detta. I sitt svar till Daniel Riazat sa statsrådet att förändringen av hur räntan på studielån bedöms har en marginell effekt på rekryteringen, utan att nämna vilka det är som kommer att avstå från att låna. Den marginella effekten består troligen av barn från studieovana hem som kommer att avstå från studier av oro för att skuldsätta sig.

När regeringen för snart ett år sedan meddelade att räntan för 2021 skulle vara 0,05 procent sa statsrådet Matilda Ernkrans så här i sitt pressmeddelande: "En ännu lägre ränta är positivt för låntagarna och gör vårt generösa studiestödssystem mer attraktivt." För ett år sedan innebar en låg ränta att studiestödssystemet blir mer attraktivt, men i dag har det en marginell effekt att man höjer räntan. Det är en snabb åsiktsglidning av statsrådet.

Räntan på studielånet följer dessutom ränteutvecklingen i stort, då den baseras på statens genomsnittliga upplåningskostnad de tre senaste kalenderåren. En höjning av statens upplåningskostnad innebär en högre studielånsränta.

I en tid när den sociala snedrekryteringen till högskolan ökar borde vi inrikta politiken på att minska snedrekryteringen i stället för att öka den ytterligare genom att ta beslut som får dem som är tveksamma till att skuldsätta sig att avstå från att låna under studietiden. Det här riskerar att leda till en ännu större snedrekrytering.

Vad är det för marginell effekt som statsrådet räknar med, och har regeringen analyserat effekten på snedrekryteringen?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Vänsterpartiets Daniel Riazat för att han väckt en mycket viktig fråga som jag annars hade tänkt interpellera om. Däremot kanske vi har lite olika tankar om hur omställningsstudiestödet kan finansieras.

Omställningsstudiestödet syftar, precis som namnet antyder, till att ge personer möjlighet att ställa om senare i livet och antingen vidareutbilda sig eller nyutbilda sig. Förslaget i sig är bra, och jag tror nog att det kommer att vinna de flesta partiers bifall.

Däremot innebär förslaget, som debatten redan varit inne på, att räntan höjs från 0,05 procent till mellan 0,5 och 0,6 procent. Det är alltså mer än en tiodubbling som föreslås. Här, fru talman, vill jag vara väldigt tydlig med att kommunicera att Sverigedemokraterna säger nej till en sådan höjning.

I januari 2021 frågade jag statsrådet om de 395 miljoner kronor som betalats ut i studielån till studenter som riskerar att lämna landet eller gå under jorden. I Sveriges Radios larmrapport angavs att utsikterna för de svenska skattebetalarna att få igen pengarna i det läget bedöms som mycket dåliga.

I maj ställde jag på nytt frågan till statsrådet, eftersom jag enligt min bedömning inte hade erhållit något tillfredsställande svar. Summan hade då ökat till 490 miljoner. Den hade alltså ökat med 95 miljoner på ungefär tre månader, eller cirka 700 000 kronor per dag om man slår ut den över den här perioden.

I juni blev jag därför tvungen att fråga statsrådet för tredje gången - denna gång via en interpellation - hur hon avser att säkerställa återbetalningen. Jag fick inte heller då något mer tillfredsställande svar än att statsrådet bevakar frågan.

Sedan i somras har denna summa sannolikt ökat ytterligare. Utgår vi från takten 700 000 kronor per dag befinner vi oss nu någonstans runt 600 miljoner kronor på sista raden.

Det är således uppenbart att regeringen rent ekonomiskt inte har någon plan för hur denna reform ska kunna införas utan att det drabbar skötsamma studenter. Varför agerar inte statsrådet för att säkerställa att dessa medel, totalt över en halv miljard kronor, återbetalas till svenska folket och därmed kan finansiera omställningsstudiestödet i stället för att räntorna höjs för de personer som är kvar i landet och faktiskt sköter sina betalningar?

Fru talman! Jag tackar för debatten om detta ämne. Jag har ju kommenterat regeringens förslag både på presskonferenser och i medier, men det är väl bra att det också blir en debatt om detta i riksdagen. Jag tycker att det är viktigt, för jag menar att det förekommer en del överord i diskussionen om detta. Jag är orolig för att det bidrar till en ökad oro omkring detta, och det tycker jag är olyckligt.

Jag kommer själv från ett arbetarhem. Jag var den första i min familj som fick möjlighet att studera vid en högre utbildning, så jag vet vilken betydelse det svenska utbildningssystemet, tillsammans med vårt studiemedelssystem med låg ränta, har. Detta möjliggör i dag för närmare 400 000 personer att studera på en högre utbildning i Sverige. Fler än så studerar med studiestöd - jag tror att det är närmare 560 000 personer.

För 2022 planerar vi att gemensamt lägga ungefär 16 miljarder på studiestöd, 78 miljarder på utbildning på våra universitet och högskolor samt forskning och 5,4 miljarder på vuxenutbildningen.

Jag vill hävda att det är det parti jag själv företräder, Socialdemokraterna, som har gått i bräschen för de reformer som ger alla, oavsett bakgrund, möjlighet att studera vidare. Det är vi som har prioriterat att kraftigt bygga ut vuxenutbildningen och den högre utbildningen, både vad gäller antalet utbildningsplatser och vad gäller antal lärosäten, samt att utöka studiebidraget. Detta har starkt bidragit till att bredda rekryteringen till vuxenutbildningen och till den högre utbildningen och därmed låta ambitioner, fallenhet och begåvning styra - inte bara människors bakgrund.

Nu går vi fram med en historiskt stor studiestödsreform som rör arbetsmarknaden och studiemedelssystemet. Regeringen anser att det var rimligt att se över hela studiemedelssystemet.

Jag vill återigen säga att den förändring som vi talar om här är en förändring från 0,05 procent till 0,5 procent. Det är alltså en förändring på 0,45 procentenheter, ingenting annat. Det man ska betala är en halv procent - 40 kronor eller lite till. En halv procent är det man ska betala för lån genom vilka man har fått en utbildning utan några avgifter, levnadsomkostnader under utbildningen betalda och ett studiebidrag under utbildningen.

En halv procents ränta på studielånet är vad förslaget gäller. Det handlar om en halv procents ränta för egna lån som har gett personen ett jobb, en god inkomst och trygghet.

När det gäller konsekvenserna för låntagarna har jag tillsammans med Regeringskansliet och med hjälp av CSN tagit initiativ till att ta fram inledande uppgifter. Uppdraget ligger nu hos CSN att återkomma med hur den här räntemodellen ska se ut. De inledande uppgifterna visar att förändringen för den enskilda låntagaren kommer att bli liten. Ambitionen är ju också att låntagarnas ökade kostnad för lånet i vissa fall kan tas ut bara genom en förlängd återbetalningstid och inte påverka månadskostnaden.

Regeringen arbetar för att bredda rekryteringen. Vi har genomfört en höjning av bidragsdelen med 300 kronor. Vi har genom Kunskapslyftet tillfört 160 000 nya utbildningsplatser i Komvux, yrkeshögskola, folkhögskola, universitet och högskolor. Vi lägger i budgeten nu förslag om förstärkningar för dem som har funktionsnedsättningar och hur de kan få bättre tillgång till studier. Vi har permanentat stödet till Studenthälsan. Vi har satsat på att höja kvaliteten i distansutbildningen, inte minst för studieovana personer som arbetar på distans.

Det här är en regering som står för en högre utbildning och ett starkt och generöst studiemedelssystem.

Fru talman! Tack, statsrådet! En gång i tiden stod socialdemokratiska ledare i den här kammaren och talade om hur man skulle se till att fler kunde ta del av studier på lika villkor genom låga räntor, genom att helt enkelt ha ett studiesystem som fungerar för alla.

Det som statsrådet och regeringen försöker göra här och nu är att förminska effekterna av vad detta kommer att innebära. Då har man inte lärt sig någonting av de effekter som det redan har fått av att man till exempel har höjt påminnelseavgifterna. Man har inte lärt sig vad det innebär att vi i dag lever i ett samhälle där klyftorna ökar och där människor faktiskt inte har råd ens med de 50 kronor extra som statsrådet använder som ett argument för att det här inte skulle ge några effekter. Då glömmer statsrådet också att nämna att det här inte är någonting som du betalar av på fem månader. Det här är någonting som du betalar av under tiotals år, vilket gör att skulderna blir väldigt höga och betydligt högre än i dag.

Jag har inte heller hört statsrådet svara på vad man tänker göra för att minska antalet studerande som blir skuldsatta. Man säger att det finns möjligheter att få nedsättning och att man har höjt bidragsdelen i studiemedlet. Det bör för övrigt tilläggas att Vänsterpartiets krav för att budgeten skulle gå igenom 2018 bland annat var att studiemedlet skulle höjas med 300 kronor. Det var inte någonting som kom från regeringens sida. Men man vill inte svara på frågan om att vi redan har tiotusentals studenter och unga människor som har blivit klara med sina studier, som är skuldsatta och som inte kan betala av skulderna och hamnar hos kronofogden.

Är den nya socialdemokratiska politiken att gå från att vilja tillgängliggöra utbildning för alla till att stå och raljera om en höjning från 0,05 procent till 0,5 procent och på något sätt försöka måla upp bilden av att den inte skulle ge en effekt? I så fall skulle det i och för sig vara ganska talande för utvecklingen inom regeringspartiet.

Som jag nämnde i mitt förra anförande kollar i dag andra länder, till exempel USA, på Sverige. Man skryter om att det system som Sverige har är ett system för framtiden även där. Vi har organisationer världen över som pratar om att inga studenter ska vara skuldsatta och att man ska göra avskrivning av skulderna. I det läget väljer en socialdemokratisk regering, som varmt talar om att man vill tillgängliggöra utbildning för arbetarklassens barn, att fler ska skuldsättas och att färre ska våga ta chansen att utbilda sig. Varför? Därför att man vill finansiera en annan reform som är bra men som man inte har med i sin ordinarie budget. Det här menar jag inte är seriöst agerat av regeringen.

Statsrådet må ha utvecklat sina svar här från talarstolen. Men faktum är att de inte löser det akuta problemet, som är att fler människor kommer att bli skuldsatta. Har statsrådet ett svar på hur man tänker gå till väga för att det inte ska bli så?

Fru talman! Det är positivt att regeringen har lagt fram samma förslag som Vänsterpartiet länge har drivit, till exempel om stöd till personer med funktionsnedsättning som statsrådet nu nämnde. Men när det gäller studiemedel och studielån konstaterar jag att statsrådet faktiskt inte svarade på min fråga om hur effekterna kommer att bli för den som drar sig för att skuldsätta sig. Kommer de att få fortsätta arbeta vid sidan om? Och hur arbetar man för att studielånet ska rekrytera fler från arbetarklassen till högre utbildning?

Jag drar mig till minnes när jag själv jobbade på CSN och just jobbade med återbetalningsfrågor. Det är några år sedan nu, men det var under en period när räntan var väldigt hög. Den väldigt höga räntan under väldigt många år gjorde också att räntan på studielånen gick upp. Många som ringde till CSN för rådgivning, för att få uppskov och så vidare hade hamnat i situationen att deras skulder bara ökade och ökade. För många med stora skulder innebar dessutom den höga räntan att det som de betalade under året inte ens täckte ränteökningen. När året var slut hade deras skuld ökat, trots att de betalade den avgift som de skulle.

Nu har vi en låg ränta och är inte i det läget. Men så som systemet är uppbyggt innebär det ju att om och när räntorna går upp höjs räntan på studielånet, och då läggs det på 0,45 procent. Jag menar att man som regering måste se framåt. Man kan inte bara utgå från dagens läge, utan man måste se framåt och se konsekvenserna.

Fru talman! Jag kan tyvärr konstatera att jag inte heller den här gången, det fjärde försöket i ordningen, egentligen får något ordentligt svar på hur statsrådet avser att agera för att säkerställa återbetalningen, även om jag tror att statsrådet tycker att hon har gett mig ett svar.

Ett rimligt svar hade enligt mig kanske varit: Ja, självklart ska dessa medel återbetalas. Jag har gett ansvarig myndighet i uppdrag att vidta åtgärderna x, y och z, och självklart kommer inga ytterligare medel att betalas ut förrän det här är åtgärdat.

Men nej, i stället för att åtgärda bristerna i sin politik höjs räntan för skötsamma studenter.

Jag avser att ge statsrådet ett annat tips på var medel kan hämtas så att räntan faktiskt inte behöver höjas, och då talar jag om studiestartsstödet.

Studiestartsstödet är en bidragsform som innebär att nyanlända individer slipper ta studielån och i stället erhåller bidrag. Stödet innebär således en ojämlik snedvridning i studiefinansieringen. 6 300 personer erhöll studiestartsstöd under 2019. 70 procent av dem var studenter med utländskt medborgarskap. Enligt en samlad bedömning hade ungefär hälften studerat även om de inte hade fått studiestartsstödet.

För 2022 föreslår regeringen 400 000 kronor för studiestartsstödet, en reform som vi i Sverigedemokraterna menar bör avvecklas snarast möjligt. Vi menar att inte en enda krona ska satsas på politik som leder till snedvridning, skapar ojämlikhet eller försöker trixa med statistiken.

Sverige har som sagt redan kanske världens mest generösa system, och vi ska inte muta människor för att de ska börja studera.

Varsågod, statsrådet! Det här är två förslag som ger regeringen ungefär 1 miljard mer i plånboken och därmed innebär att omställningsstudiestödet kan genomföras utan att räntan för CSN-lån behöver höjas.

Fru talman! Den sista frågan från Sverigedemokraterna borde väl egentligen gå till Vänsterpartiet, för ni är ju överens om att ni vill ha ett omställningsstudiestöd. Ni är också överens om att ni vill avvisa det förslag som regeringen har lagt fram för att finansiera det första steget. Då är väl frågan inte till regeringen utan snarare till Vänsterpartiet om man vill använda denna alternativa finansiering. Jag känner mig nog ganska trygg med att detta inte är Vänsterpartiets politik, men det får Vänsterpartiet svara på.

Jag tycker att det är viktigt att vi i den här debatten liksom i andra debatter säger som det är. Den förändring som vi föreslår från regeringens sida är att man ska betala en halv procent i ränta på de studielån som man redan har tagit när man betalar tillbaka dem. Den halva procent som vi lägger på i förändrat räntebidrag förstärker statskassan med någon miljard, som vi väljer att lägga på ett första steg i omställningsstudiestödet.

Vi ska komma ihåg att när omställningsstudiestödet är fullt utbyggt kommer det att kosta uppemot 9 miljarder, så vi kommer verkligen att behöva anstränga oss också framåt i tiden och använda pengarna klokt och bra för att fortsätta att finansiera omställningsstudiestödet.

Detta första steg möjliggörs genom att vi gör en förändrad räntemodell, och det handlar om en halv procent ränta som ska betalas på de studielån som man redan har tagit. Fler skuldsätts inte, men de skulder man har kommer man att få betala en halv procent ränta på.

För de studenter som inte kan återbetala sina skulder på grund av de har fått sämre ekonomi finns trygghetsregler, och de används även i dessa fall. Det är viktigt att komma ihåg.

När det gäller höjningen av studiemedlets bidragsdel var det bra att Vänsterpartiet och regeringen kunde mötas i att höja den med 300 kronor. Men det är också en etablerad socialdemokratisk politik. Så sent som på vår kongress i helgen tog det socialdemokratiska partiet ställning och sa att det ska vara ett omställningsstudiestöd men också en höjning av bidragsdelen framöver.

Vi lägger nu fram en historiskt stor studiestödsreform i och med omställningsstudiestödet för redan yrkesverksamma, och vi tyckte att vi också skulle se över hela studiestödet och hur vi hanterar en förändring av räntan.

Det handlar också om budgetlagens bestämmelser om statlig utlåning som riksdagen har beslutat om. Här sägs det att det ska tas ut en ränta som motsvarar statens förväntade kostnad för lånet, bland annat upplåningskostnader och förväntade förluster. Räntan på studielånet är i dag subventionerad eftersom staten inte tar betalt för den förväntade förlust som följer med kreditrisken i lånen utan endast för upplåningskostnaden.

En förändrad räntemodell innebär också att hanteringen av studielån stämmer bättre överens med den budgetlag Sveriges riksdag har beslutat om.

Fru talman! Vi må vara flera partier som är emot detta sätt att hantera omställningsstödet på, men Vänsterpartiet gör det inte av rasistiska skäl. Vi är alltså inte överens med Sverigedemokraterna i den fråga som nämndes tidigare i talarstolen. Detta vill jag poängtera.

Höjningen av bidragsdelen, som statsrådet precis nämnde, ska Socialdemokraterna kanske driva på papperet men har motsatt sig i förhandlingar. Vänsterpartiet fick driva på in i det sista för att få igenom den. Vi ville ha en högre höjning, men jag är ändå glad att ni till slut gick med på de 300 kronorna.

Jag blir lite bekymrad när statsrådet säger att detta är mer förenligt med budgetlagen och statens upplåningsregler. Betyder det att regeringen har brutit mot lagstiftningen och reglerna under alla år? Det vore i så fall verkligt bekymmersamt. Men så är det givetvis inte. Självfallet ska riksdag och regering kunna subventionera. Det är syftet. Vi är med och betalar för att fler ska kunna studera.

Vi lever i ett samhälle där allt fler behöver få tillgång till högre utbildning, och därmed måste vi skapa ett system som är i världsklass. Det har vi i dag, så varför försämra det? När andra länder som inte har lika bra system kollar på Sverige och säger att de vill ha vårt system, då säger vi att vi inte vill ha det längre utan göra det sämre och raljerar om att det handlar om småsummor.

Jag menar att det här är ett slag mot alla dem som vill studera och studerar. Denna chockhöjning måste stoppas, och studentorganisationerna är överens med oss här. Jag hoppas att regeringen ändrar sig.

Fru talman! Dagens ränta är som jag tidigare konstaterat 0,05 procent, vilket i princip är nollränta. Att den föreslagna höjningen av räntan till en halv procent kan upplevas som dramatiskt stor beror såklart på att grundräntan är så låg.

Det är dock viktigt att vi i Sveriges riksdag försöker att hålla oss till det förslag som ligger på bordet, och, återigen, med denna ränteförändring kommer man att betala en halv procent i ränta. Det är fortfarande en väldigt låg ränta och betydligt lägre än andra räntor.

Tack vare månatligt studiebidrag, omfattande trygghetsregler och fortsatt låg ränta kommer Sverige även fortsättningsvis att ha ett av världens mest generösa studiemedelssystem - som vi nu också förstärker med ett nytt omställningsstudiestöd.

Jag är stolt över det offentliga omställningsstudiestödet som vi har aviserat och som ger människor med arbetslivserfarenhet en chans att ställa om under yrkeslivet. En golvläggare ska kunna ställa om till elektriker med 80 procent av sin lön liksom ett vårdbiträde till undersköterska och en maskinoperatör till yrkeslärare. Det här är en fantastisk reform, inte minst när vi nu går in i en ny grön industrivåg och även vill fortsätta att förstärka välfärden.

Statens resurser är inte oändliga, men jag är övertygad om att det nya omställningsstudiestödet är absolut nödvändigt. Det kommer att öka tryggheten för den enskilda arbetstagaren och öka omställningsförmågan. Riksdagen kan ta ett historiskt första steg i denna studiestödsreform för yrkesverksamma genom det förslag som ligger på bordet, och jag hoppas att riksdagen kommer att göra det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.