Interpellationssvar - Situationen för mänskliga rättigheter i iran - 2021-10-29

Fru talman! har ställt sju frågor gällande situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, bland annat om regeringen inom EU och FN avser att driva frågan om en utredning av Irans president Raisis roll i brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran 1988 och om Sverige kommer att kräva frigivning av Ahmadreza Djalali och politiska fångar. Amineh Kakabaveh har också frågat om regeringens beredskap för att hantera utvecklingen i Iran, om kurdiska oppositionella gruppers säkerhet och möjlighet att verka i Irak samt huruvida Sverige, som enskilt land och genom EU och FN, kommer att stoppa Irans och Turkiets inblandning och krigföring i Kurdistan i Irak och säkerställa att de inte för krig mot flyktingarna i lägren i irakiska Kurdistan.

Jag delar Amineh Kakabavehs djupa oro över situationen i Iran. Som jag har nämnt vid tidigare interpellationer och i svar på flera riksdagsfrågor under detta och föregående riksdagsår är läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran tvivelsutan fortsatt mycket allvarligt. Detta gäller inte minst personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter, vilket tas upp i interpellationen.

Skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter är central i Sveriges relation med Iran. Jag och regeringen tar kontinuerligt upp olika aspekter av frågan i samtal med iranska företrädare. Det senaste tillfället var i september då jag träffade Irans nye utrikesminister, Hossein Amir-Abdollahian, i New York i samband med öppnandet av FN:s generalförsamling. Sverige kommer också att fortsätta verka inom EU och FN för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag tidigare har meddelat kammaren tillämpar EU restriktiva åtgärder mot en rad individer och entiteter i Iran på grund av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar samt entiteter med anknytning till dessa kan bli föremål för frysning av tillgångar och ekonomiska resurser samt reserestriktioner.

Regeringens ansträngningar för Ahmadreza Djalali fortsätter med oförminskad styrka. Djalalis situation är fortsatt mycket allvarlig. Vår bedömning är att det mest angelägna har varit att tydligt och konsekvent kräva att påföljden inte verkställs.

Det är samtidigt uppenbart att de omständigheter under vilka Ahmadreza Djalali hålls fängslad utgör ett allvarligt hot mot hans liv och hälsa. Den oroande informationen om Ahmadreza Djalalis försämrade hälsoläge har nått oss. Det är nödvändigt att han friges för att kunna få den vård han är i behov av. Detta är också något jag förde fram i de samtal jag hade med min iranske motsvarighet när jag träffade honom i New York nu i september. Regeringens krav gentemot Iran är tydliga, och vi kommer inte att ge upp våra konsulära ansträngningar för Ahmadreza Djalali.

Utrikesdepartementet gör som bekant regelbundet rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran. De publiceras offentligt. Det skedde senast i december 2019. Regeringen har inte avvikit från planen att ta fram en sådan rapport även kommande år. I rapporten lyfts just de allvarliga brister som finns fram, bland annat den utsatta situation och diskriminering som upplevs av kurder och personer som tillhör andra religiösa och etniska minoriteter, till exempel bahaier och yazidier. Många kurder upplever diskriminering på arbetsmarknaden. Kurdiska aktivister har de senaste åren gripits, fängslats och avrättats för brott mot rikets säkerhet. Rapporten lyfter även fram ett antal kurdiska organisationer som är förbjudna i Iran.

Hur Sveriges regering engagerar sig för situationen i den kurdiska regionen i Irak beskrev jag senast tidigare i år, i mitt svar på frågeställarens interpellation 2020/21:471 om mänskliga rättigheter i Kurdistan.

Regeringen känner väl till vad som pågår i Iran och i regionen. Regeringen är tydlig i sin kritik i dialogen med iranska företrädare.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är utmärkt att regeringen i olika sammanhang envist biter sig fast och ständigt påtalar kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, även om det ofta inte verkar ge något konkret resultat. Detta måste fortsätta. Kampen för mänskliga rättigheter har ofta karaktären av droppen som urholkar stenen.

Som utrikesministern var inne på fortsätter den islamiska diktaturregimen med avrättningar, arresteringar och förföljelser av arbetare, kvinnor, kurder, balucher, bahaier, araber och andra minoriteter. Senast i veckan avrättades en 32-åring i en by i Sardashtprovinsen i Kurdistan. Sedan Ebrahim Raisis maktövertagande som president har hundratals människor avrättats. Många avrättningar sker i hemlighet.

Samtidigt fortsätter protesterna dagligen. Tusentals människor - arbetare - är på gator och torg. Arbetarna vill ha sina löner betalda. Det är en grundläggande rättighet att kunna organisera sig, men i Iran fängslas man. Senast i veckan fängslades en arbetaraktivist i Kurdistan. I går frigavs han villkorligt. Vi har många gånger här tagit upp kvinnorättsaktivister som Nasrin Sotoudeh, Zeyban, Zara, Nigar och Speideh och tusentals andra människor som sitter i fängelse i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den läkare och KI-forskare jag nämner i interpellationen skulle Iran i dag behöva för katastrofmedicin under pandemin. Men han sitter fängslad, och hans två barn och fru väntar här sedan 2016. Han är dömd till döden. Jag vet att utrikesministern tidigare har krävt här i kammaren att han ska friges, men jag saknar det svaret på papper. Det är väldigt viktigt att han får sjukvård och att domen inte verkställs, men man måste också kräva att han friges. EU-parlamentet har antagit en resolution med krav på omedelbar frigivning av honom och på avskaffande av dödsstraffet i Iran. Vi har haft den debatten tidigare, och jag vill att utrikesministern och Sverige fortsätter med de kraven. En annan svensk medborgare som sitter i fängelse och har fått en dödsdom, men som det sällan pratas om, är Chaab från arabrörelsen.

Tyvärr ser jag i svaret inte heller rakt på sak att utrikesministern delar Amnesty Internationals oro gällande de brott som Ebrahim Raisi begick under 1988. Det handlar om massmorden på över 5 000 politiska fångar. Hans medarbetare sitter i svenskt fängelse, och rättegång pågår tack vare vår rättsstat och internationella lagar. Jag vill gärna höra vad utrikesministern själv tycker om den frågan. Det gäller inte bara brotten från 1988. Även 2019 begick Iran brott mot mänskliga rättigheter vid massprotesterna över hela landet.

Fru talman! Som jag tidigare har meddelat kammaren tillämpar EU restriktiva åtgärder, det vill säga sanktioner, mot en rad individer och entiteter i Iran på grund av de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter. Personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar samt entiteter - det kan vara företag och så vidare - som har anknytning till dessa kan bli föremål för frysning av tillgångar och ekonomiska resurser och kan beläggas med reseförbud. Det råder också embargo mot försäljning till Iran av utrustning som kan användas internt för förtryck eller som huvudsakligen är avsedd för övervakning eller avlyssning. Det är ett konkret exempel på vad vi gör för att bekämpa kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran.

Sedan vill jag också framhålla regeringens ansträngningar för Ahmadreza Djalali och att vi fortsätter med dem. Amineh Kakabaveh säger att hon gärna vill ha detta skriftligt. Jag undrar om Amineh Kakabaveh inte har läst det skriftliga svar som är inskickat till riksdagen, där det står: "Det är nödvändigt att han friges." Jag förstår inte riktigt kritiken mot att det inte skulle finnas skriftligt. Det är bara att läsa svaret, och det är detta som gäller. Vi begär att Ahmadreza Djalali ska friges på grund av att han måste få vård med tanke på sitt hälsoläge. Samtidigt är det absolut mest akuta att fortsätta kräva att dödsstraffet inte verkställs. Som sagt har jag tagit upp detta flera gånger även med den nya regimen.

Situationen för Habib Chaab, som försvann i Turkiet för ungefär ett år sedan, är mycket oroväckande. Jag vill framhålla att vi ser väldigt allvarligt på hans fall. I omedelbar anslutning till att vi fick de här uppgifterna för ett år sedan följde vi upp dem via våra utlandsmyndigheter i Turkiet och i Iran. Vi har vid upprepade tillfällen tagit upp fallet med Turkiets respektive Irans Stockholmsambassadörer. Jag har personligen tagit upp fallet till exempel med den förra utrikesministern Zarif och med den nya utrikesministern Amir-Abdollahian. UD i Stockholm står i kontakt med Habib Chaabs anhöriga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för förtydligandena. Jag såg att det står att det är viktigt att han friges, men att kräva att han friges ger en lite annan tongång. Men jag förstår utrikesministern, och det är väldigt viktigt att såväl hans barn och fru som hans övriga familj både här i Sverige och i Iran hör detta, för det är viktigt. Vi vet att Sverige inte är det första land som drabbats av detta. Många andra EU-länder men också UK är drabbade. Irans mål är helt enkelt att göra affärer med människors liv. Det är därför de håller honom fängslad. Det är bara påhitt att en läkare skulle samverka med en annan regering och ett annat land. Det vet vi. Därför är det bra med den här tydligheten. Jättetack!

Det andra delen av min interpellation handlar om kurderna. Jag vet att Sveriges ställningstagande när det gäller kurderna i alla delar alltid har varit väldigt tydligt och klart. Det gläder mig också att de flesta riksdagspartier är överens i denna fråga. Problemet är att Iran nu i och med den nya regeringen och Raisis maktövertagande har blivit ännu mer aggressivt och ännu mer repressivt mot sitt folk. Iran begår, precis som Turkiet, regelrätta folkrättsbrott i andra länder. Flera kurdiska oppositionella har blivit avrättade. Jag själv erfor detta i början av 1991 - anledningen till att jag flydde var att många av mina egna kamrater mördats på olika sätt.

Iran fortsätter med detta. Nu har man sagt att man ska bomba. Man har varnat det kurdiska folket i Irak. De ska inte beblanda sig med eller vara i närheten av de oppositionella från Komala, KDPI, KDP och PYD från Iran.

Båda länderna, Iran precis som Turkiet, använder oppositionella som förevändning för att helt enkelt komma åt det kurdiska självstyret. Man vill inte se att kurderna är i en liten zon för säkerhet.

De oppositionella kurderna har inte bedrivit någon beväpnad kamp de senaste åren. Jag läste pressmeddelandet från en av rörelserna, Komala. De säger: Vi vill inte göra det. Det är inte för att vi vill lägga ned vapnen, men det går inte just nu. Vi vill inte att vanliga människor ska drabbas av det.

Iran använder arbetare, de som kallas kolbar, som går över gränsen mellan Iran och Irak. Det tjänar sitt levebröd på det. Men både Turkiet och Iran bombar. Det skördar många människors liv, och deras arbete tillintetgörs. Det förstörs av dessa regimer.

Då måste man göra ett klart och tydligt ställningstagande. Det var vad min fråga handlade om. Iran och Turkiet ska sluta att bomba oppositionella. Det finns också tusentals vanliga civila människor där som har flytt regimerna, och särskilt regimen i Iran.

Vi är många tusentals kurdiska flyktingar vilkas släktingar och bröder har mördats där eller som är kvar i lägren. Det är inte bra för någon, och det handlar inte minst om mänskliga fri- och rättigheter. Vi ska alltid försvara dem, och jag vet att vi gör det. Men det behövs ett bättre och rakare ställningstagande mot bombningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Utrikesdepartementet gör regelbundna rapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran. I den senaste rapporten lyfts just de allvarliga bristerna som finns fram. Det gäller bland annat den utsatta situationen för och diskrimineringen av kurder och personer som tillhör andra religiösa och etniska minoriteter som till exempel bahaier och yazidier.

Kurdiska aktivister har under de senaste åren gripits. De har fängslats och till och med avrättats för brott mot rikets säkerhet. Ett antal kurdiska organisationer är också förbjudna i Iran.

Hur Sveriges regering engagerar sig för situationen i den kurdiska regionen i Irak beskrev jag senast i mitt svar på den interpellation som Amineh Kakabaveh hade förra året, 471, om mänskliga rättigheter i Kurdistan.

Sverige har ett brett engagemang för främjande av demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Irak, inklusive i den kurdiska regionen. Det är något som vi också framhåller på en mängd olika sätt. Det gör vi bilateralt och inom EU, och vi har dialog med företrädare för provinsregeringen i Erbil.

Jag ser med oro på den nu aktuella utvecklingen där det blir ett allt hårdare politiskt klimat mot oppositionella röster i irakiska Kurdistan. Vi framhåller regelbundet både själva och genom EU och i bilaterala samtal med turkiska företrädare det allvar med vilket vi ser på Turkiets militära aktivitet i sitt närområde, inklusive i norra Irak.

Turkiets militära insatser i norra Irak påverkar de civilas säkerhet men också stabiliteten i regionen. Vi kommer att fortsätta att betona vikten av en deeskalering av våldet i regionen och att det ska vara full respekt för folkrätten. Det handlar också om Iraks suveränitet.

Vi gör det också bilateralt i direkta samtal, och vi använder de multilaterala arenorna FN och EU. Vi för fram tydliga budskap om internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och skydd av civila.

Regeringen och jag känner väl till vad som pågår i Iran och i regionen. Vi är väldigt tydliga i de här frågorna och i vår dialog med iranska företrädare. Vår position kan knappast vara tydligare.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för tydligheten och ställningstagandet! Det behövs, och det måste man göra jämt och ständigt även om man inte får gehör. Man kan också använda rösten i EU och FN, som man nu gör.

Iran har under de senaste decennierna inte bara hotat utan också vidtagit en rad åtgärder i syfte att beröva kurdiska självstyret dess säkerhet. Det har skett genom ständiga bombningar i gränsområdet och nu på irakiskt territorium där lägren finns med oppositionella, deras familjer och andra människor.

Jag har haft kontakt med ett femtiotal kvinnor som har flytt hedersvåld och tvångsäktenskap. De flyr för att kunna vara där. De har barn med sig. De säger: Amineh, vad ska vi göra?

Jag lovade att jag i dag skulle debattera det. Interpellationen ställde jag redan när Irans befälhavare uppmanade - han heter Mohammed Pakpour - att markstyrkorna skulle invadera Kurdistan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att läget är väldigt allvarligt. Vi måste helt enkelt se till att kräva frigivning av alla politiska fångar och alla kvinnor. Man måste stoppa bombningarna, avrättningarna och lönnmördandet av kurdiska oppositionella. Det har sedan augusti skett flera mord. Iran har mördat tre och Turkiet flera av de oppositionella kurderna.

Därför vill jag att vi aldrig ska sluta att påtala vad som sker. Det kommer tyvärr heller inte att upphöra förrän regimen har fallit och det iranska och det kurdiska folket självt bestämmer över sina egna liv och har sin frihet.

Fru talman! Jag delar Amineh Kakabavehs djupa oro för situationen i Iran. Jag skulle vilja tacka henne för engagemanget och för att hon ständigt tar upp de här frågorna i kammaren. Vi har träffats flera gånger i interpellationsdebatter. Det är viktigt att de här frågorna tas upp i riksdagens kammare.

Det är en mycket allvarlig situation. Det gäller inte minst personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter. Det tar också Amineh Kakabaveh upp i interpellationen.

Skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter, och inte minst kvinnors rättigheter som Amineh Kakabaveh tar upp, är ett centralt tema i vår dialog med Iran. Vi tar upp det i olika samtal.

Som jag har nämnt nu i dag tog jag upp det också med den nye utrikesministern Amir-Abdollahian när vi träffades. Vi kommer att fortsätta att inom både EU och FN verka för att det ska bli respekt för de mänskliga rättigheterna i Iran.

Inom FN har Sverige flera gånger det senaste året, både nationellt och i nordisk krets, tagit upp den svåra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. I FN:s generalförsamlings tredje utskott pågår det till exempel en förhandling om en resolution som Sverige stöder och som bland annat tar upp situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Regeringen följer situationen mycket noga genom vår ambassad i Teheran och genom EU och i nära samarbete med EU:s medlemsstater inom FN. EEAS biträdande generalsekreterare och politiska chef Enrique Morra besökte Iran nu den 14 oktober och tog upp sådana frågor i dialogen med Iran.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.