Interpellationssvar - Klimatpolitiken inför cop 26 i glasgow - 2021-10-29

Herr talman! Jens Holm har frågat mig på vilket sätt Sverige ska gå i bräschen för höjda klimatambitioner vid COP 26. Han har också frågat om det eventuella användandet av nya och additionella medel och om immaterialrätt kopplat till förhandlingarna, och slutligen har han ställt en fråga kring kompetensfördelningen mellan Sverige och EU för de nationellt fastställda bidrag, NDC, som parter åtagit sig att presentera och genomföra under Parisavtalet.

Alla länder behöver göra mer för att klimatarbetet ska kunna anses vara i linje med vetenskapen. Sverige är inget undantag. Utöver skarpa nationella utsläppsmål verkar vi genom EU och är drivande för att EU ska anta ännu ambitiösare klimatåtgärder för alla medlemsländer. G20-länderna har därtill ett särskilt ansvar givet att de står för 80 procent av världens utsläpp. Sverige och EU både stöttar och driver på.

I den klimatpolitiska handlingsplanen redogörs för de tre elementen i svensk klimatdiplomati: policydialog, finansiering och innovativ teknologi. Sverige fokuserar på möjligheterna i klimatomställningen och på det vi från svensk sida kan erbjuda för att underlätta omställningen i andra länder.

Jag delar Jens Holms uppfattning att klimatfinansiering är en viktig fråga vid COP 26. Därför ökar regeringen nu svenskt klimatbistånd med 1 miljard 2022, och vi har också en hög nivå av klimatfinansiering som går till anpassningsåtgärder, vilket är något mottagarländerna efterfrågar.

Regeringen har också meddelat att den avser att fördubbla klimatbiståndet till 2025. Regeringen har i rapportering av Sveriges klimatfinansiering till både EU och FN betonat att vårt bistånd är större än FN:s biståndsmål om 0,7 procent, varmed vår klimatfinansiering kan betraktas som nya och additionella medel. Samtidigt är det regeringens ambition att klimatperspektivet ska genomsyra allt bistånd. Vi har i dagsläget inte tillgång till dessa uppgifter för EU som helhet. I globala sammanhang lyfts Sverige ofta fram av mottagarländer som ett positivt exempel för hur givarländer bör agera.

Regeringen anser att teknikfrågor är centrala för att klara de målsättningar Parisavtalet satt upp och bedriver ett aktivt arbete inom detta område. Sverige lanserade i anslutning till FN:s generalsekreterares toppmöte i september 2019 en ledarskapsgrupp för industriomställning, Leadit, tillsammans med Indien. För att uppnå den önskade industriomställningen är ledarskapsgruppen en viktig internationell arena.

Genom klimatförhandlingarna vid COP 24 i Katowice antogs ett teknikramverk som ska vägleda teknikmekanismen under Parisavtalet. Teknikramverket ska särskilt stärka innovation, genomförande, förbättrade styrmedel, kapacitetsutveckling, samarbete med andra aktörer samt stöd. Därtill är ökad mobilisering av privat finansiering en förutsättning för att stärka arbetet med teknikutveckling och tekniköverföring.

Immaterialrätten, IPR, utgör ett viktigt incitament för forskning och utveckling. IPR innebär också att uppfinningar, just eftersom de kan skyddas, lättare kan offentliggöras och delas snarare än hållas hemliga. IPR utgör därmed inte ett hinder mot tekniköverföring utan är tvärtom en av flera nödvändiga förutsättningar för teknikutveckling och tekniköverföring samt spridning. IPR-frågan bör inte heller förhandlas under UNFCCC utan hanteras inom det sedan tidigare befintliga internationella regelverket för immateriella rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jens Holm har slutligen frågat mig om jag avser att verka för att Sverige ska presentera ett eget NDC till COP 26. Parisavtalet är ett rättsligt bindande internationellt avtal och omfattar frågor som rör både Europeiska unionens och medlemsstaternas befogenheter. Det är ett så kallat blandat avtal och ska därför ratificeras av både EU och dess medlemsstater. I Parisavtalet finns bestämmelser som möjliggör gemensamt ansvar för åtagande av NDC. Därför valde EU:s medlemsstater i miljörådets slutsatser den 18 september 2015 att uttrycka sin avsikt att agera gemensamt inom ramen för Parisavtalet, vilket också bekräftades i rådsbeslutet om godkännande av Parisavtalet den 5 oktober 2016. Det stärker EU:s position då vi som gemensam union kan visa på en relativt hög klimatambition.

Under EU-fördragen har medlemsstaterna även en skyldighet att agera i samstämmighet och lojalitet med unionen i utrikespolitiken. EU:s uppdaterade gemensamma NDC, som presenterades i december 2020, innebar en skärpning och ett uppdaterat och utökat mål om en minskning senast 2030 med minst 55 procent av växthusgasutsläpp jämfört med 1990. Även om Sverige ville se ännu högre mål är jag stolt över att EU i förhandlingarna ses som en av de mest ambitiösa parterna.

Jag kommer i ljuset av allt detta inte att verka för att Sverige ska presentera ett eget NDC. Det finns också risk att ett eget svenskt NDC skulle följas av egna NDC:er från mindre ambitiösa EU-länder, vilket skulle kunna skada unionens förtroende i klimatförhandlingarna.

Herr talman! Jag vill tacka miljö- och klimatministern för svaret på min interpellation.

Klimattoppmötet COP 26 inleds nu på söndag och kommer att pågå två veckor i Glasgow. Man kan lugnt säga att hela världen kommer att följa det som sker där. Vissa menar att det här är det sista toppmöte vi har för att kunna fatta de nödvändiga besluten för att se till att vi når upp till Parisavtalets målsättning om att temperaturökningen inte ska vara större än 1,5 grader.

Alla parter har uppmanats att komma in med nya, uppdaterade klimatbidrag till toppmötet, och man kan jämföra alla dessa. I går, tror jag att det var, kom Kina in med sitt klimatbidrag. Det var inte alls tillräckligt, men jag tycker ändå att det var välkommet att de i alla fall kom med ett sådant. Precis som klimatministern säger lämnade EU in sitt gemensamma klimatbidrag i december i fjol. När man går igenom alla klimatbidrag som finns kan man konstatera att om de uppfylls går världen mot en temperaturhöjning på 2,7 grader, alltså en direkt farlig och helt och hållet okontrollerad klimatförändring. Vi kan inte låta detta hända.

Dessvärre tillhör även Sverige och EU de grupper som har lämnat in ett helt och hållet otillräckligt klimatbidrag till Glasgow. Det konstateras till exempel i de sammanställningar som Climate Action Tracker har gjort. Där är det endast ett land som verkligen uppfyller Parisavtalet, och det är Gambia. EU och Sverige klassas i kategorin "otillräcklig".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför måste vi helt enkelt göra mer. Jag förstår inte varför inte Sverige skulle kunna ha ett eget klimatbidrag, som kompletterar och går utöver EU:s klimatbidrag och lite grann tar fasta på det som Per Bolund har sagt i dag och säger i många andra sammanhang, nämligen att Sverige ska vara en ledare i de internationella klimatförhandlingarna.

Nu blir Sverige mer ett eko av Bryssel. Vi säger samma sak som de andra EU-länderna gör, och tyvärr är det helt och hållet otillräckligt. Vi låter dem med de lägsta ambitionerna diktera dagordningen i EU. Jag tycker inte att det är okej, och vi hade kunnat göra så mycket mer.

Vad gäller klimatbiståndet tycker jag att det vore bra om Per Bolund preciserade exakt hur mycket Sverige bidrar med i förhandlingarna. Bolund säger att EU inte har någon siffra; i går såg jag att EU hade enats om siffran 23 miljarder euro. Det förefaller dock som att en stor del av de pengarna kommer från det ordinarie biståndet. Jag vill fråga Per Bolund: Anser Per Bolund att EU:s klimatfinansiering är ny och additionell, alltså pengar som inte tas från det ordinarie biståndet?

Jag tycker också att frågan om tekniköverföring är väldigt viktig. Det är också lite av en förtroendefråga, precis som finansieringsfrågan, eftersom utvecklingsländerna upplever det som att den senaste tekniken finns hos de industrialiserade staterna och inte hos dem. En reform av patent och immaterialregelverket skulle kunna underlätta överföringen av den senaste tekniken, precis så som vi har gjort med livsbesparande mediciner. Där har vi lättat på patenten. Varför kan vi inte göra det här? Detta handlar ju också om att rädda liv.

Herr talman! Det är absolut så - det är jag den första att säga - att även Sverige behöver göra mer. Det är väldigt entydigt att alla länder i världen behöver göra mer.

Gambia kanske man inte ska lyfta fram som ett land som har nått sina klimatåtaganden genom stora investeringar eller viktiga satsningar. Tyvärr handlar det snarare om för hög fattigdom. Det tror jag inte ska användas som en ledstjärna för världen.

Här vill jag snarare att Sverige ska visa att vi kan gå en annan väg, vara världens första fossilfria välfärdsland och visa att det går att kombinera låg klimatpåverkan - noll klimatpåverkan om 24 år är ju Sveriges mål - med att också ha en stark ekonomisk utveckling.

Det jag berättar om när jag möter mina kollegor runt om i världen, och som jag också är glad att internationella delegationer nu söker sig till Sverige för att se, är just den utveckling som Sverige är inne i där vi gör investeringar på hundratals miljarder kronor i ren förnybar energi, i industrier som bryter en tusenårig tekniktradition att producera stål med kol och i fabriker som producerar batterier för nya elbilar. Elbilsförsäljningen i Sverige är högst i hela EU. Men än varannan bil är nu laddbar. Detta - det är jag övertygad om - är den berättelse som också får andra länder att vilja göra mer och följa i Sveriges fotspår.

Det är inte så att Sverige inte har en stark röst i internationella klimatförhandlingar eller, som Jens Holm verkar anse, att det helt och hållet hänger på om vi lägger fram ett eget NDC, ett eget nationellt åtagande. Vår starka övertygelse är att vi har en starkare röst om vi arbetar tillsammans och kan få EU:s 500 miljoner människor att tillsammans ha en stark röst på toppmötena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också det vi ser. Vi ser hur EU under alla år och vid alla internationella klimattoppmöten har varit en enormt viktig aktör för att få mer att hända. När andra delar av världen har vacklat - till exempel var ju USA under Donald Trump inte någon stor klimatförespråkare - har EU:s röst hela tiden funnits där för att driva på världens länder. Det har varit helt avgörande. Därför är jag helt övertygad om att det är rätt strategi att i stället verka för att EU ska gå så långt som det över huvud taget är möjligt och fortsätta vara pådrivande.

Det är inte heller sant, som Jens Holm verkar anse, att vi inte gör någonting. Tvärtom är Sverige en stark aktör. Vi har lagt fram en long-term strategy, vilket många andra länder också har gjort, där vi berättar om vår resa som vi ska göra från nu till noll utsläpp. Vi har vår klimatlag och vår klimathandlingsplan, som visar hur vi ska ta oss hela vägen till noll.

Vi har också lagt fram ett eget åtagande kring finansiering, där ju Sverige agerar just som egen röst. Där har vi sagt att vi ska gå från 7,5 miljarder kronor i klimatfinansiering, som är dagens siffra, till 8,5 miljarder kronor redan nästa år och fram till 2025 fördubbla det svenska klimatbiståndet till 15 miljarder kronor. Det är en röst som är oerhört viktig. Det är det som har lett till att vi, tillsammans med många andra länder, faktiskt nu levererar på att världens givarländer kommer att komma upp i 100 miljarder dollar och kan visa att vi kommer att göra det inför COP 26. Det kommer att ändra dynamiken fullständigt.

Det är också det som nu driver på så att andra länder ser sig tvungna att höja sina ambitioner. Till exempel kom ju Kina nu med ett eget NDC. Jag delar bedömningen att den inte heller är tillräckligt ambitiös, men det visar ändå hur dynamiken fungerar i de internationella sammanhangen. Länder som Sverige och regioner som EU driver på, och då får vi också mer att hända tillsammans.

Herr talman! Jag vill börja med att fråga Per Bolund om han anser att EU:s och därmed också Sveriges åtagande inför COP 26 är tillräckligt för att vi ska nå Parisavtalet. Om det inte är tillräckligt borde vi ju göra någonting mer. Nu är dock vårt åtagande exakt detsamma som de sju eller åtta A4-sidor som är EU:s åtagande.

Vi skulle kunna ha ett eget åtagande där vi säger: Vi tycker inte att detta är tillräckligt. Vi håller med FN:s Emissions Gap Report som säger att vi nu går mot 2,7 graders uppvärmning, och därför gör vi också det här. Vi går utöver EU. Det gör vi ju faktiskt inte nu.

Det blir statiskt på något vis. EU lämnade in sitt åtagande för ett år sedan, och ingenting kan rucka på det. Per Bolund är inne på att om vi skulle försöka gå utöver det kanske andra länder kommer att dra ned ambitionerna. Så tror inte jag att klimatpolitiken fungerar. Om Sverige går före och driver på kommer det att inspirera andra länder att göra mer.

Det är lite samma sak med klimatfinansieringen, som är en helt bärande del i klimatförhandlingarna eftersom dessa ofta utvecklas till en klyfta mellan det rika nord och de fattiga utvecklingsländerna. När i-länderna inte ens kan leva upp till sina åtaganden om klimatfinansiering, och när denna dessutom inte ska göras med pengar från det ordinarie biståndet, måste vi göra mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur mycket, Per Bolund, kommer EU att bidra med i klimatfinansiering? Är det de 23 miljarder euro som nämndes i ett EU-dokument i går eller i förrgår? Och är de pengarna nya och additionella? Är den svenska klimatfinansieringen ny och additionell? Vi har ju ett biståndsmål om 1 procent av bruttonationalinkomsten. Om man tar de pengar som finns i klimatfinansiering når vi ju inte bni-målet. Därför borde klimatfinansieringen göras med nya och additionella medel. Så fungerar inte det svenska klimatbiståndet i dag - eller är Per Bolund av en annan åsikt?

Jag tycker också att Sverige i frågan om överföring av teknik spelar en direkt negativ roll, i alla fall om vi ser det från utvecklingsländernas perspektiv. De vill att vi ska göra allt för att underlätta överföring av ny teknik.

Vi kan ta patent på förnybar energi som exempel. Ungefär 80 procent av dessa patent innehas av rika länder i den industrialiserade världen. Så ser det också ut med patent för rening av utsläpp från personbilar. Nästan alla de patenten finns i Japan, Nordamerika och Europa. Då blir det väldigt svårt för utvecklingsländer att använda sig av den tekniken, eftersom man då måste betala väldigt höga royaltyer och licenser.

Vi hade precis samma diskussion då det handlade om hivmediciner. Då bestämde världssamfundet: Vi släpper på patenten för utvecklingsländer så att de kan ta fram egna mediciner för sin egen befolkning. Det är så som många utvecklingsländer vill att vi i dag ska göra med klimattekniken. Låt dem få använda dessa licenser fritt så att de fritt kan sprida den senaste tekniken i sina länder för att snabbare ställa om! Är inte det en bra idé, Per Bolund?

Herr talman! Jag vill börja med att verkligen understryka hur viktig och avgörande klimatfinansieringen är för att vi ska komma i mål med att höja ambitionerna och minska utsläppen snabbare än vad vi har gjort hittills. Det är någonting som jag har mött på varje klimattoppmöte som jag varit på, vid varje förhandling och vid varje bilateralt möte som jag haft med mina kollegor runt om i världen.

Det jag är glad över är att alla också har understrukit hur viktigt Sverige har varit i det arbetet, hur viktig Sveriges röst har varit och hur viktigt det är att vi går före och visar vägen.

Jens Holm frågar mig hur vi finansierar ökad klimatfinansiering. Vi gör det helt enkelt genom att öka biståndet. Vi ligger redan en bit över 1 procent, trots att vi har ett mål på 1 procent av bni. Det innebär också att när vår ekonomi växer så får vi mer resurser som vi kan lägga på klimatbistånd och klimatfinansiering. Det är de pengarna vi använder för att nu kunna gå från 7 ½ miljarder per år till 15 miljarder per år.

Det gör att vi går från att redan vara en av världens största bidragsgivare per capita till att vara den utan jämförelse absolut största. Det är en röst som vi också tar med oss i EU-kretsen. Sverige är inte tyst när vi sitter och diskuterar klimatfinansiering på EU-nivå. Vi är en röst som säger att vi vill att EU:s länder ska höja sina ambitioner. Vi vill att EU:s länder också ska avsätta mer till generellt bistånd men också till klimatbistånd.

Sveriges röst är extremt tydlig, och det är någonting som jag är stolt över. Självklart ska vi alltid utmana oss själva och göra mer, men man behöver inte heller svartmåla Sverige och Sveriges viktiga roll i det här sammanhanget. Då lyssnar man inte, varken till utvecklingsländerna eller till de internationella institutionerna som tvärtom berättar hur viktigt Sverige har varit i det här sammanhanget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ibland måste man tillåta sig ett litet mått av stolthet för att få energi för att kunna jobba vidare. Där hoppas jag att jag och Jens Holm ändå kan enas.

När vi ändå pratar om stolthet vill jag säga att jag tycker att vi verkar vara överens om att vi tycker att Sverige ska göra mer. Det är väldigt bra att vi då kan jobba tillsammans och förhoppningsvis övertyga resten av riksdagen om att vi ska öka ambitionerna. Men även där anser jag att vi måste kunna tillåta oss att känna en viss stolthet.

När de samlade miljöorganisationerna i världen rankar världens länder när det gäller klimatarbetet är det just Sverige som man sätter högst. I Climate Change Performance Index är de tre första platserna tomma, för inget land gör tillräckligt. Jag är verkligen villig att understryka att inte heller Sverige gör tillräckligt, men det är Sverige som kommer högst av alla världens länder. När man jämkar ihop koldioxidutsläppen som vi har, vår klimatpolitik, vår energistrategi och 400 miljö- och klimatexperter i världen rankar världens länder är det Sverige som kommer ut allra bäst.

Det är väl ändå en källa till stolthet som borde få oss att känna att vi blir sporrade att göra ännu mer framöver. Det tror jag är den bästa vägen: att känna att vi är inne på ett bra spår men måste öka takten och göra ännu mycket mer framöver.

När det gäller tekniköverföring som Jens Holm lyfter fram är Sverige även där en stark aktör för att göra teknik tillgänglig för hela världen. Det är inte en motsättning att ha ett internationellt patentsystem och att samtidigt agera kraftfullt för att den bästa tekniken också ska kunna användas över hela världen. Tvärtom är det precis det som Sverige gör genom samarbeten internationellt med utvecklingsländer och genom energisatsningar där vi gör den bästa möjliga energitekniken tillgänglig så att den kan användas i stor skala i fattigare delar av världen.

Det är precis det som Sverige gör. Även där lyfts Sverige ofta fram som ett föredöme, och det är jag stolt över.

Herr talman! Vad gäller tekniköverföringen kan den ske på många sätt. Vi har en diskussion just nu om hur vi bäst ska kunna sprida vaccin mot covid-19, och vi ser att det runt om i hela världen växer en rörelse - jag ser det även från rödgröna partier som mitt eget, från gröna partier och en bred folkrörelse - för att patenträtten måste bli mer flexibel så att utvecklingsländer kan få gratislicenser för att själva snabbt kunna rulla ut covidvaccinet. Ett land som Vietnam har en stor läkemedelsproduktion och skulle kunna producera de här medicinerna snabbt om de bara fick rätten att göra det utan att behöva betala skyhöga priser för licenser till patentinnehavarna.

På samma sätt fungerar det med förnybar teknik. Den skulle kunna spridas så mycket snabbare om rättigheterna att använda den absolut senaste och bästa tekniken för att minska utsläppen kunde spridas fritt till utvecklingsländerna utan att de måste betala skyhöga licenser och royaltyer. Jag förstår inte varför den svenska regeringen så benhårt motsätter sig att diskutera patentfrågorna på COP 26.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller klimatfinansiering kan jag ge Per Bolund det att Sverige absolut inte är det sämsta landet i världen, utan vi är faktiskt ett ganska bra land i världen. Men vi i Vänsterpartiet menar att vi kan göra ännu mer. Vi borde avsätta mer pengar till klimatfinansiering. Det gör vi i Vänsterpartiet i vår budget så att den verkligen blir ny och helt och hållet additionell.

Jag kan inte, Per Bolund, känna stolthet fullt ut förrän Sverige verkligen finns på den gröna sidan i en rankning hos till exempel Climate Action Tracker och man säger att vi lever upp till Parisavtalet med vårt klimatåtagande. Det gör vi inte nu. Väldigt mycket mer måste alltså göras.

Herr talman! I det sista kan vi absolut enas. Jag är den första att säga att vi inte är framme än, utan vi är långt ifrån klara. Egentligen skulle jag vilja säga att vi bara har börjat. Men vi har lagt en fantastiskt bra bas för att bygga det fossilfria välfärdslandet Sverige. Vi har de bästa förutsättningarna i världen, och det borde också sporra oss att öka takten och göra betydligt mycket mer.

Det är därför som Miljöpartiet agerar i regeringen och regeringen i varje budget och i varje beslut som läggs på riksdagens bord hela tiden höjer klimatambitionerna steg för steg tills vi är framme och är där vi behöver vara, det vill säga att vi är ett fossilfritt välfärdsland som också uppfyller alla våra åtaganden enligt Parisavtalet.

Jag vill återkomma till frågan om tekniköverföring och patenträtten. Det är ju inte så att det inte händer någonting, utan det pågår förhandlingar om patenträtten, och det pågår diskussioner om hur vi ska kunna göra teknik tillgänglig för hela världen. Det är någonting som jag välkomnar. Jag tycker att det är bra att den diskussionen pågår och att det också finns en diskussion om fördelar och nackdelar med dagens patenträtt. Men jag tror också att vi måste kunna erkänna att det finns just både fördelar och nackdelar och att det gäller att hitta rätt avvägning.

Men det är helt uppenbart för Sverige, och Sverige är en av de starkaste rösterna internationellt, skulle jag vilja säga, att vi måste tillgängliggöra den bästa tekniken så att den inte är förbehållen de rika länderna utan finns tillgänglig för alla.

Sverige fortsätter att arbeta envetet med att vi ska vara ett föredöme och ett land som visar världen att det går, att vi faktiskt kan bli ett hållbart land och att vi kan förena det med en god välfärd och en stark ekonomi. Det är det som jag hör från mina kollegor att världen nu ser.

Vi är inte framme än, men vi jobbar otroligt intensivt. Det gör vi också internationellt. Sverige är tillsammans med EU den starkaste rösten för att höja världens klimatambitioner. Det är vi på varje klimattoppmöte, och jag kommer att vara en väldigt stark röst tillsammans med mina EU-vänner även i Glasgow.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.