Interpellationssvar - Vräkningar av barnfamiljer - 2021-10-21

Herr ålderspresident! Momodou Malcolm Jallow har frågat mig vad jag avser att göra på kort sikt för att säkerställa att barn i familjer som i dag är i farozonen inte ska vräkas från sina hem, om jag anser att vräkning av barn är i linje med barnkonventionen och vad jag avser att göra på lång sikt för att säkerställa att inga barn ska vara hemlösa. Han har även frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att stoppa vidare utförsäljningar av allmännyttiga såväl som privata hyresrätter i syfte att tillgängliggöra de billiga hyresrätter som fortfarande finns kvar för de barnfamiljer som blivit vräkta och i dag inte kan komma in på hyresmarknaden på grund av för höga hyror.

Regeringen ser mycket allvarligt på att antalet barn som påverkades av avhysningar ökade under första halvåret 2021, och vi följer löpande utvecklingen i tät dialog med bostadsmarknadens parter. I budgetpropositionen för 2022 gör regeringen en historiskt stor satsning på att barn ska få växa upp under trygga förhållanden. Regeringen tillför till exempel mer än 300 miljoner kronor för att se till att det finns skyddat boende för våldsutsatta barn och vuxna. Regeringen avser även att ta fram en ny nationell hemlöshetsstrategi för 2022-2026, som bland annat bör omfatta förebyggande arbete, och avsätter 40 miljoner kronor för detta ändamål.

Flera insatser som regeringen har vidtagit under krisen hjälper barnfamiljer på kort sikt. Vi har starka socialförsäkringsskydd och trygghetssystem med bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukförsäkring och föräldraförsäkring, som skyddar hushåll med låga inkomster och skyddar vid plötsliga händelser som sjukdom eller arbetslöshet. Regeringen har i två omgångar infört ett tillfälligt tilläggsbidrag för de barnhushåll som har bostadsbidrag. Det finns även möjlighet att vända sig till socialtjänsten för att ansöka om stödinsatser och ekonomiskt bistånd. Socialnämnden har enligt hyreslagen möjlighet att åta sig betalningsansvaret för obetald hyra och därmed förhindra en uppsägning.

FN:s barnkonvention är svensk lag sedan den 1 januari 2020. Konventionen ger enligt artikel 27 varje barn rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets utveckling, till exempel en bostad. Socialstyrelsen har tagit fram vägledningar och kunskapsstöd för hur handläggning ska ske utifrån barnets bästa och kommer även att uppdatera sin vägledning om vräkningsförebyggande arbete.

I syfte att öka kunskapen om och stärka tillämpningen av barnkonventionen genomför regeringen Kunskapslyftet för barnets rättigheter. Kronofogden är en del av lyftet och har bland annat utvecklat sina riktlinjer och arbetssätt för vräkningsförebyggande arbete. De kunskapsstöd som tagits fram nationellt behöver nu användas på lokal nivå.

Socialstyrelsens rapport om att motverka och förebygga hemlöshet visar på vikten av att kommunerna agerar snabbt och tydligt när en familj riskerar att bli av med sitt hyreskontrakt. Regeringen har därför gett länsstyrelserna i uppdrag att under 2021 fortsatt stötta kommunerna i arbetet med att förebygga vräkningar, särskilt vad gäller samverkan med hyresvärdar och Kronofogden. Regeringen har även tillsatt utredningen En socialt hållbar bostadsförsörjning, som bland annat har i uppdrag att föreslå hur vi kan skapa förutsättningar som underlättar situationen för hushåll som har svårt att skaffa en bostad på marknadens villkor.

Många kommuner behöver tillgång till fler bostäder för att förebygga och motverka både avhysningar och hemlöshet. Regeringens investeringsstöd har sedan 2016 beviljats för nästan 49 000 bostäder, varav knappt hälften färdigställts. Sedan februari 2020 måste en del av alla bostäder som byggs med hjälp av stödet erbjudas kommunerna, som i sin tur kan förmedla dem vidare till behövande. De ansökningar om stöd som beviljats sedan februari 2020 bör utmynna i minst 1 500 sådana lägenheter, både nybyggda och inom bostadsbeståndet. Det är en kraftig förstärkning av kommunernas kapacitet att hantera bostadsförsörjningen.

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet Märta Stenevi, för svaret! Vi måste konstatera fakta. Situationen är djupt bekymmersam. Den är oroväckande och inte acceptabel i ett av världens rikaste länder.

Vräkningarna av barnfamiljer fortsatte att öka under pandemin, trots corona. Första halvåret 2017 vräktes 188 barn. Första halvåret 2021 låg siffran på 273 barn. Det är nästan 50 procents ökning på bara fyra år. Det är en stor skam för ett rikt land som Sverige att det finns barn som inte har ett hem att gå till.

Tre av fyra vräkningar av barnfamiljer gäller ensamstående föräldrar, varav de flesta är ensamstående mammor. Det är ofta mammor som arbetar inom vården. Det är alltså främst barn till de ensamstående kvinnor som kämpat hårt för att hjälpa oss alla under coronapandemin som nu blir hemlösa. Skamligt, säger jag till Sverige.

Kronofogden, som statsrådet nämnde här, har redan varnat för att vi troligen kommer att få se ett ännu större antal vräkningar under nästa år eftersom så många blivit fattigare. Hela 42 procent av de ensamstående föräldrarna uppgav i januari 2021 att de har svårt att klara av att betala sina räkningar.

Mycket tyder på att ökningen beror på pandemin, då de som drabbas värst av pandemin är hushåll i de lägsta inkomstklasserna. Hyresvärdarna gav till en början uppskov, men nu kan de inte skjuta på det längre.

Vad har då regeringen gjort? Inte mycket för de fattigaste, kan jag säga. Det finns inget nationellt stopp för vräkningar av hyresgäster, som man till exempel har haft i Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Det vill man inte göra i Sverige. Det finns inget ekonomiskt stöd till hyresgäster utan bara till ägda bostäder. Där har man amorteringsfrihet, trots att de fattigaste hushållen bor i hyresrätter och dessutom är de som drabbas hårdast av corona.

Det måste vara möjligt för bostadsministern och regeringen att ha två bollar i luften eller två tankar i huvudet samtidigt. Man kan inte blunda för verkligheten. Man måste fortsätta att arbeta för att utsatta familjer ska nå en stabilitet och en betalningsförmåga innan det går så långt som att de blir vräkta. Man måste också förstå att många familjer redan står på randen till vräkning. För dem hjälper inga utredningar eller långdragna samtal.

Uppenbarligen räcker inte heller socialförsäkringsskydd, bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukförsäkring och så vidare. Det är viktiga insatser, men de räcker inte. Då hade vi inte behövt se 273 barn blir hemlösa redan under första halvåret i år.

Regeringen borde göra sitt yttersta för att stoppa de vräkningar som står för dörren, så att vi slipper ännu ett rekordår när det gäller vräkta barn år 2022. Därför vill jag fråga den ansvariga ministern, Märta Stenevi: På vilket sätt tror statsrådet att detta på kort sikt ska hjälpa barn i familjer som i dag är i farozonen, så att de inte vräks från sina hem?

Herr ålderspresident! Det är väldigt allvarligt att antalet barn som berörs av vräkningar har ökat under det första halvåret av 2021, detta efter en positiv utveckling under många år där vi har kunnat minska antalet barn som utsätts för vräkningar. Vi ser ett trendbrott under det här året, och det är väldigt allvarligt.

Regeringen följer den här utvecklingen väldigt noga. Vi kallade utan några som helst dröjsmål bostadsmarknadens parter till samtal så fort uppgifterna från Kronofogden publicerades.

När det har gått så långt som till att en vräkning ska genomföras är väldigt mycket av skadan redan skedd. Hushållets rätt att bo kvar i den aktuella bostaden har upphört. Att skjuta flytten på framtiden är inte en hållbar lösning i första hand, utan samhället måste komma med insatser innan man är framme vid en vräkning.

Det absolut viktigaste vi kan göra för att förhindra att någon blir vräkt är att se till att personen redan från början kan betala sin hyra och att personen får det stöd från kommunen och socialtjänsten som behövs. Att se till att fler har ett jobb att gå till och att skapa starka trygghetssystem för dem som förlorar sin försörjning är grundläggande delar i det arbetet.

Inte minst kommunerna behöver agera snabbt och tydligt när en barnfamilj riskerar att bli uppsagd från sin bostad. Länsstyrelserna stöttar på regeringens uppdrag kommunerna i att arbeta vräkningsförebyggande, och Kronofogden har också som en del i Kunskapslyftet för barnets rättigheter uppdaterat sina arbetssätt.

Det är mycket arbete som kvarstår för att motverka att barn riskerar otrygga uppväxtförhållanden och hemlöshet. Förutom de 300 miljoner kronor som satsas på skyddat boende för våldsutsatta barn och vuxna satsar regeringen också 40 miljoner kronor på en nationell hemlöshetsstrategi, och vi fortsätter att bygga allt fler bostäder med hjälp av investeringsstödet.

Men med anledning av den ekonomiska situation som har uppstått på grund av utbrottet av coronaviruset har också många hushåll fått eller riskerar att få kraftigt sänkta disponibla inkomster. Bostadsbidraget är inkomstprövat och därmed en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi. Det är en lämplig förmån för att ge ekonomiskt utsatta barnhushåll extra resurser.

Vi vet att boendekostnaden är den enskilt största utgiftsposten för många hushåll. För att minska risken för att barnfamiljer inte ska kunna betala sina boendekostnader är det lämpligt att under begränsad tid förstärka bostadsbidraget till barnfamiljer med ett tilläggsbidrag. Ett förstärkt bostadsbidrag kan också vara ett stöd för de hushåll med barn som inte tidigare har haft bostadsbidrag men som med anledning av virusutbrottet har fått en stor försämring av sina disponibla inkomster och därför ansöker om och beviljas bostadsbidrag.

Tilläggsbidraget till barnfamiljer är ett stöd av extraordinär karaktär. Men det finns många regler kopplade till stödet, bland annat att det bör användas restriktivt under en begränsad tidsperiod. Pandemin har sannerligen varit extraordinär, och jag är därför glad att vi införde det.

Regeringens bedömning var inledningsvis att det skulle finnas ett behov av det tillfälliga tilläggsuppdraget under perioden juli-december 2020. Regeringen har också löpande följt utvecklingen för berörda hushåll och i vilken utsträckning olika insatser med anledning av coronaviruset samspelar och har betydelse för hushållsekonomin. Regeringen bedömde att det fanns ett fortsatt behov av förstärkningar för barnhushåll inom bostadsbidraget och att stödet därför skulle lämnas även under andra halvåret 2021.

Jag vill dock ta tillfället i akt att säga att när vi tittar i backspegeln kan vi se att det tillfälliga bostadstillägget inte borde ha pausats, utan det borde ha legat kvar också under det halvåret. Det gjordes en bedömning att vi skulle komma snabbare ut ur situationen än vad som faktiskt blev fallet. Nu är det positivt att vi ser allt fler i arbete igen och att allt fler får tillbaka sin ekonomi. Men skadan lever kvar.

Herr ålderspresident! Statsrådet nämnde att vi måste se till att man från början kan betala sin hyra. Det var precis detta som Vänsterpartiet var inne på när pandemin slog till. Då sa vi att vi behöver se till att människor har råd att betala sina hyror. Då föreslog vi stöd till hyresgäster, men Miljöpartiet och regeringen sa nej till det.

Vi har föreslagit ett vräkningsstopp. Det sa Miljöpartiet och Socialdemokraterna nej till. Nu ser vi konsekvensen av det.

Jag vill gå vidare och tala om barnkonventionen, som jag också tog upp i min interpellation. Barnkonventionens artiklar 26 och 27 säger bland annat att barn har rätt till social trygghet och rätt till statligt stöd ifall föräldrar eller annan vårdnadshavare saknar tillräckliga resurser, liksom rätt till en skälig levnadsstandard, till exempel bostad, kläder och mat.

När bostadsministern i samma andetag som hon nämner barnkonventionen även lyfter fram vikten av att underlätta för hushåll som har svårt att skaffa en bostad på marknadens villkor måste man fråga sig om bostadsministern verkligen inte ser sambandet med den ständiga försäljningen av våra allmännyttiga bostadsbolag.

Dagens situation är att i en tredjedel av vräkningarna av barnfamiljer är skulden på mindre än 10 000 kronor. I några fall har barnfamiljer blivit vräkta på grund av en hyresskuld på 600 kronor. I ett av världens rikaste länder blir barnfamiljer alltså vräkta för att deras föräldrar inte kan betala en skuld på 600 kronor. Det är inte acceptabelt.

Sedan barnkonventionen blev lag har samhällets ansvar att väga in barnets bästa blivit tydligare. Men det tycks tyvärr alltför ofta bara gälla på papperet och inte i verkligheten.

I stället hamnar barnfamiljer efter vräkning alltför ofta i kortsiktiga och otrygga boenden såsom hotell, vandrarhem, jourlägenheter eller i värsta fall härbärgen. Jag vet detta, för jag bor i Malmö där antalet vräkta barnfamiljer ökar. Kortsiktiga, otrygga boenden strider mot barnkonventionen och är framför allt direkt skadliga för barnets hälsa.

Vad kunde gjorts annorlunda under pandemin? Jo, mycket. Regeringen stoppade först tilläggsbidraget för att sedan återinföra det i juli i år. Jag uppskattar att bostadsministern är självkritisk här. Hon sa till och med i en intervju att man inte borde ha stoppat tilläggsbidraget. Ändå har man valt att inte förlänga stödet mer än till årsskiftet - detta trots att pandemin fortfarande pågår och inte minst att fortsatta effekter av den är att vänta för de invånare som har minst ekonomiska marginaler.

Att bostadsministern lyfter fram att regeringen under pandemin i två omgångar har infört ett tillfälligt tilläggsbidrag till de barnhushåll som har bostadsbidrag som en stark insats blir lite märkligt eftersom samma regering ju stoppade detta bidrag i januari och stoppar det igen nu i december. Men eftersom bostadsministern själv lyfter upp denna fråga i sitt svar till mig får hon gärna svara på om regeringen har för avsikt att förlänga tillägget ännu en gång vid årsskiftet.

Både Märta Stenevi och Magdalena Andersson fortsätter att upprepa att regeringen inte har några planer på att införa vräkningsstopp för barnfamiljer. Men det behövs. Varför ska man inte införa det? Andra länder har ju gjort det. Det är viktigt att vi skyddar våra barn i linje med den barnkonvention vi har lovat att följa.

Anser statsrådet att vräkning av barn är i linje med barnkonventionen, och vad avser hon att göra på långt sikt för att säkerställa att inga barn ska vara hemlösa?

Herr ålderspresident! Nej, jag anser inte att något barn ska stå utan bostad, och jag anser inte att det är värdigt när barn slussas runt på vandrarhem. Jag tror att jag och interpellanten är helt överens här.

Min syn är att vår politik hela tiden ska syfta till att inget barn ska hamna i en situation där vräkning är aktuell. Kommun och socialtjänst ska klara av att sätta in de insatser som krävs, och länsstyrelserna har nu ett mycket tydligt uppdrag att stötta kommunerna i detta arbete så att familjer inte ens ska stå inför hot om vräkning. Det måste vara vår politik.

När pandemin slog till gjordes en rad stora insatser, inte bara i form av tillägg utan för att förhindra att man förlorade sin inkomst på grund av denna extraordinära situation och för att säkra upp trygghetssystemen så att man kunde ta sig igenom pandemin så smärtfritt som möjligt. Korttidspermitteringar för att undvika stora varsel, höjningar av a-kassa och borttagen karensdag har syftat till att stärka hushållens möjlighet att betala, även barnfamiljernas.

Vi vill se långsiktiga lösningar för barn och en långsiktig strategi för att personer inte ska förlora sitt hem.

Att lägga ett moratorium är förknippat med en lång rad juridiska problem som jag inte ska gå in på i detalj här och nu. Jag vill dock peka på att de länder som interpellanten nämner har väldigt svaga trygghetssystem jämfört med våra. Det vi gör i Sverige och som jag är stolt över, vill fortsätta utveckla och vill att Sverige ska bli ännu bättre på är att se till att familjer inte hamnar där. Våra trygghetssystem ska kliva in innan det är aktuellt med vräkning.

Vi har i medierna läst att familjer har blivit vräkta på grund av en skuld på 600 kronor. Jag kan inte avgöra om det verkligen handlar om den skulden, för jag kan inte bedöma enskilda fall. Jag kan dock konstatera att vi ska ha system på plats och kommuner som klarar att fånga upp familjer innan dess. Kommuner ska kunna gå in och se till att barnfamiljer inte vräks på grund av små skulder. Vi har systemen, och nu ska de användas.

De nationella riktlinjer som har tagits fram behöver användas lokalt, och det arbete som länsstyrelserna gör för att stärka upp kommunerna i dessa frågor är mycket viktigt.

Målsättningen, som jag ändå tror att ledamoten delar med mig, är att inga barnfamiljer ska stå inför en vräkning över huvud taget. All vår samlade kraft och politik och de stödsystem vi har måste syfta till att barn ska kunna växa upp i ett tryggt hem där familjen inte hotas av vräkning. Det är här vi ska sätta in vår kraft så att det aldrig ens kommer dithän.

Herr ålderspresident! Jag hör vad statsrådet säger om att man måste kliva in med insatser innan barnen hamnar i en vräkning, och jag håller med henne. Det är precis detta jag försöker säga med att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Man kan göra långsiktiga insatser för att undvika att detta sker, men vi kan inte blunda för det faktum att det finns barn i dag som vräks och blir hemlösa. Det innebär att vi har misslyckats med våra insatser.

Vi måste titta på dagens situation och försöka hitta kortsiktiga lösningar för dem som är vräkta samtidigt som vi gör långsiktiga insatser för att undvika att fler barn blir hemlösa. Kronofogden menar att om inget görs kommer det att bli fler nästa år. Det långsiktiga är bra, men vad avser ministern att göra för de hundratals barn som redan är vräkta? Vad tänker man göra för att dessa barn i enlighet med barnkonventionen ska få ett hem?

Vänsterpartiet är tydligt. Vi vill ha ett omedelbart stopp för vräkning av barnfamiljer. Vi vill även ha ett omedelbart stopp för fortsatt försäljning av allmännyttans bostadsbolag, för det är samhällets bästa verktyg för att få fram bostäder snabbt. Sverige behöver en stark allmännytta med ett stort bestånd som man direkt kan förfoga över när en kris som denna uppstår. Vi måste därför sluta sälja av vår allmännytta.

Vi måste genomföra den kartläggning av barnhemlösheten i Sverige som Barnombudsmannen har efterlyst. Vi måste också ha en nationell handlingsplan med nollvision för barnhemlöshet, och den måste tas fram så fort som möjligt.

Jag hoppas att statsrådet tar detta på allvar och inte bara pratar om det utan agerar, snabbt.

Herr ålderspresident! Jag vill upprepa mitt allra viktigaste budskap här i dag, nämligen att när det har gått så långt att man står inför en vräkning är skadan redan skedd. Att skjuta flytten på framtiden är inte en hållbar lösning där, utan samhället måste komma in med insatser redan innan man är framme vid en situation där man hotas av vräkning.

Det absolut viktigaste vi kan göra för att förhindra att någon blir vräkt är att se till att man från början kan betala hyran. Att fler har ett jobb att gå till och att skapa starka trygghetssystem för dem som förlorar sin försörjning är de absolut mest grundläggande delarna där.

Sedan har pandemin skapat en extraordinär situation, och vi har infört insatser för att täcka upp för den, för att möta utvecklingen och för att stärka utsatta barnfamiljers plånböcker. Det har handlat dels om de stora generella insatserna, såsom förstärkning av a-kassan och korttidspermitteringar, dels om att tillföra riktade pengar för att stärka utsatta barnfamiljers förutsättningar att klara av att betala hyran och ställa mat på bordet, genom tillägget i bostadsbidraget.

Framöver kommer vi att behöva fortsätta jobba med att alla ska ha råd att betala hyran från första början, men vi måste samtidigt se till utbudssidan. Kommunerna behöver fler bostäder för att kunna ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen. Här vill jag lyfta fram regeringens investeringsstöd, som har beviljats för byggande av nästan 50 000 bostäder och som är en viktig del av detta pussel. Det innebär att antalet lägenheter i allmännyttan har ökat de senaste tre åren i stället för att försvinna ut, och ombildningarna har också minskat.

Regeringen kommer att fortsätta att arbeta från många olika håll och kanter för att minska vräkningarna, i synnerhet där barn är involverade. Där kommer inte minst hemlöshetsstrategin att vara en viktig pusselbit. I grund och botten måste målsättningen vara att inget enda barn ska vräkas från sin bostad och att alla barn, både de som är i hemlöshet i dag och de som hotas av hemlöshet, i stället ska få en trygg situation, möjlighet att fokusera på sin utbildning och växa upp trygga och säkra i ett hem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.