Interpellationssvar - Vårjakt på råbock i hela landet - 2021-10-19

Fru talman! Erik Ottoson har frågat mig vilka skälen är till att regeringen har beslutat att tillåta jakt på råbock under tiden den 1 maj till den 15 juni i hela landet.

Fru talman! Våra viltstammar är en naturlig del av vårt land. Livskraftiga och friska viltstammar kräver ansvarsfull förvaltning. På så vis stämmer det att våra viltstammar är en ändlig men förnybar resurs som måste förvaltas väl. Det är bland annat mot denna bakgrund som regeringen i våras gjorde en översyn av jakttiderna. Rådjursstammen är stark och livskraftig och förekommer i stabila eller ökande populationer i alla län. Stammen har spridit sig norrut och har sedan mitten av 1950-talet etablerat sig i stora delar av norra Sverige, och trenden, fru talman, är ökande. Det stämmer också att jakt på råbock tidigare enbart varit tillåten i de län som varit drabbade av radioaktivt nedfall efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Under de 30 år som denna jakt varit tillåten i dessa fem län har det inte dokumenterats någon negativ påverkan på rådjursstammen.

Fru talman! Det var över 20 år sedan en systematisk genomgång gjordes av jakttiderna. Beslutet om ändringar av jakttiderna grundar sig på ett gediget underlag från Naturvårdsverket som remitterats av regeringen. Sedan den senaste översynen har bland annat skador och trafikolyckor orsakade av exempelvis rådjur ökat. Rådjuren delar till viss del foderresurs med annat klövvilt och orsakar skada på såväl skog som gröda. Rådjuren är också den viltart som är överrepresenterad vid olyckor mellan vilt och trafik, och trenden är tyvärr också ökande. Detta innebär kostnader såväl för den enskilde som för samhället. Allt sammantaget finns ett ökat behov av att reglera rådjursstammen och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av stammen. För detta ansvarar markägaren och jakträttsinnehavaren. Utökade jakttider är ett sätt att möjliggöra detta när snö, is- och temperaturförhållandena är lämpliga.

Sammantaget gör jag och regeringen bedömningen att vårjakt på råbock i hela landet möjliggör minskade skador och en god förvaltning av rådjursstammen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det är ett intressant svar som sprider en del ljus på resonemangen bakom beslutet. Det var också hela syftet med interpellationen: att försöka förstå.

Jag vill börja med att säga att jag i grunden är positiv till att vi använder jakt för att förvalta våra viltstammar. Som statsrådet känner till är jag själv jägare, och jag tycker att det är viktigt med en god viltförvaltning. Etiken och den biologiska, så att säga, förankringen i de åtgärder vi gör är avgörande. Därför är det intressant att lyssna.

Jag har också tagit del av Naturvårdsverkets analys inför regeringsbeslutet. Där tydliggör man mycket riktigt att möjligheten till jakt på råbock under våren kan hjälpa till att begränsa rådjursstammen. Men man säger samtidigt att den riktigt verkningsfulla åtgärden, om man nu ska begränsa stammen, snarare är att tillåta ytterligare jakt på hondjur. Det är väl överensstämmande med den forskning som finns. Det är huvudsakligen antalet hondjur som avgör nativiteten. Ganska få bockar kan nämligen befrukta ganska många hondjur, och därmed får man ett ganska stort antal kid i reproduktionen.

Det är alltså egentligen detta som skulle vara den absolut mest kraftfulla åtgärden. Jag förstår dock att regeringen väljer att hålla tillbaka detta, för det finns etiska frågetecken kring att tillåta jakt på get och kid under till exempel februari månad, som också har varit en del av diskussionen.

Det jag är intresserad av är regeringens resonemang kring att man har valt att göra detta i hela landet. Naturvårdsverket har valt att plocka bort Jämtlands och Norrbottens län i sitt förslag, men regeringen väljer ändå att gå fram med hela landet.

Det finns också remissinstanser som har påpekat det faktum att det är ganska olika hur rådjursstammen utvecklas i olika delar av landet och att det i sig kan vara skäl till att vara återhållsam i ett inledande skede eller åtminstone att försöka göra lokala anpassningar. Ett sådant exempel är områden där det finns en väldigt stark dovhjortsstam. Där blir rådjuren kraftigt tillbakapressade, eftersom dovhjorten är mer av en allätare och på det viset utnyttjar samma foderresurs som bland annat rådjuren. Då pressas stammen kraftfullt tillbaka.

Regeringens beslut innebär att detta blir lite grann av ett experiment, för det har inte testats i Sverige tidigare. Det blir gällande på alla ställen, och det kan få väldigt olika effekt beroende på var vi befinner oss någonstans. Jag säger att det inte har testats i Sverige tidigare. Jag är fullt medveten om de regler som har gällt tidigare i de olika Tjernobyllänen. Där har man ju problemet med radioaktivitet i djur under hösten, vilket begränsar den traditionella höstjakten på råbock. Det har då inte haft samma fulla utslag i stammen som man kommer att kunna se från och med nästa vår, när detta blir allmänt gällande i hela landet. Det finns alltså inga nu aktuella exempel i Sverige där man har förvaltat stammen på det här viset, och det är någonting nytt för jägarkåren.

Tiden är begränsad. Jag kommer att återkomma till fler frågetecken eller funderingar när det gäller sådant som jag gärna vill förstå. Det jag möter bland andra jägare är att de är positivt överraskade när det gäller utökade jakttider - det är något som vi jägare generellt ser positivt på. Men de undrar också om man verkligen har tänkt igenom detta och vad det innebär för förvaltningen av rådjursstammen. Det är nämligen en helt annan sak att jaga råbock på våren än att jaga råbock på hösten. På våren kräver det mycket större ansvarstagande i fråga om förvaltningstanken än det gör under hösten, eftersom reproduktionen för året ännu inte har ägt rum.

Fru talman! Det är precis som Erik Ottoson säger. Det finns förstås ett antal saker som komplicerar detta. Det finns dock erfarenheter, framför allt från de fem län som har varit värst drabbade av nedfall från Tjernobyl och där detta har varit tillåtet under de senaste 30 åren. Under de 30 år som jakten har varit tillåten i dessa fem län har det inte dokumenterats någon negativ inverkan på rådjursstammen på det sättet.

Nu frågar Erik Ottoson varför vi har tagit beslut om att vårjakt kan införas i samtliga län. Jag ska försöka svara så gott det går. Precis som Erik Ottoson säger finns det skillnader mellan länen. Detta är naturligtvis alltid en grannlaga uppgift. När vi fick förslaget från Naturvårdsverket skickade vi ut det på remiss, och ett antal remissvar har inkommit. Ett av de remisssvar som vi fäster stor vikt vid är svaret från SLU. Där finns mycket kunskap och forskning. I det remissvaret anser man att vårjakt kan införas i samtliga län.

Man får dock ha en viss ödmjukhet för att vi inte har gjort detta på 30 år. Nu öppnar vi upp denna möjlighet, och det är klart att vi noggrant kommer att följa utvecklingen. Skulle det visa sig att det sker något som är problematiskt i de län där detta tidigare inte varit tillåtet måste vi vara beredda att ta till oss den informationen och de rönen. Jag skulle tro att forskarna - inte minst de på SLU, som själva har argumenterat för detta i sitt remissvar - följer detta noggrant.

Det är svaret på de frågor Erik Ottoson tog upp. Men när man inte har gjort detta på väldigt länge, utan bara haft det koncentrerat till de fem län där nedfallet från Tjernobyl varit störst, och nu öppnar upp det för hela landet behöver man vara beredd att ta till sig om det skulle visa sig att det framkommer ny information eller ny forskning.

Fru talman! Det gläder mig väldigt mycket att ministern säger att man vill följa upp detta noggrant. Jag hoppas att man är villig att fundera över hur det ska hanteras om vi i delar av landet eller i hela landet skulle se negativa konsekvenser av detta. Jag tolkar det som att uppföljningen i sådana fall skulle syfta till detta.

Andra remissvar som har inkommit, bland annat det från Svenska Jägareförbundet, föreslår att man går fram försiktigt och med varsamhet och kanske börjar med att utvidga till de län som är direkt angränsande till de tidigare så kallade Tjernobyllänen. Dessa remissvar föreslår att man tar det stegvis för att i mindre skala ta del av nya erfarenheter.

Det är, som ministern säger, 30 år sedan sist, och det har ju hänt en del inom jakten och jägarkåren under dessa 30 år. Det har kommit in en ny grupp jägare, av vilken jag själv är en del, med personer som bor i urbana områden men som i allt större utsträckning tar del av jakten och som då kanske inte har samma inväxta tradition av förvaltarskapstanken. Detta är i sådana fall en mycket mer manuellt inlärd kunskap än sådan som man har med sig från barnsben, och detta kan få effekter.

Det är också så, vilket jag avslutade mitt förra inlägg med att poängtera, att man vid jakt på våren måste ta ett mycket större förvaltarskapsansvar. Det finns flera skäl till detta.

Det första är att reproduktionen ännu inte har ägt rum det året och att man, om man vill ha en välmående rådjursstam, bör fokusera sin avskjutning på de individer som uppvisar de sämsta anlagen på olika sätt.

Det andra är att rådjurens födosök är väldigt mycket mer extensivt den tiden på året, vilket innebär att man kan se rörelser hela dygnet, även dagtid. Detta gör att risken för överskjutning ökar drastiskt eftersom möjligheterna till skottlossning ökar drastiskt med tanke på djurens rörelsemönster.

Om detta ska fungera krävs ett ökat ansvarstagande från jägarkåren, och jag upplever att stora delar av jägarkåren är villiga att göra detta. Många som jag träffar säger helt sonika att de inte tänker jaga råbock på våren, eftersom det inte är någonting som de ser ett behov av.

För att återknyta till detta behov vill jag ställa en fråga till ministern. Om man nu ser sådana problem med betesskador och betestrycket från rådjursstammen, har det funnits ett övervägande från regeringens sida att snarare satsa på information om den problematiken? Detta görs ju i olika sammanhang när det gäller betesskador från älg, vildsvin, dovhjortar och annat för att försöka öka intresset hos jägarkåren för att hålla nere stammen. Jag upplever inte att detta är en diskussion som finns i jägarkåren eller bland markägarna i någon större utsträckning i dagsläget. Det har i sin tur bidragit till de frågor jägarna ställer sig när jakten utökas.

Är det så att vi vill pressa tillbaka vår svenska rådjursstam symmetriskt över hela rikets yta? I så fall tror jag att det också finns andra åtgärder som behöver vidtas och andra diskussioner som behöver tas. Jag är av uppfattningen att det i dagsläget inte är så att man under pågående jakttid skjuter alla djur man ser, utan man försöker snarare att förvalta och behålla en stark och livskraftig stam. Man håller tillbaka i de lägen då man ser djur som man vill spara och släpper på i de lägen då man känner att det finns djur som man kan ta hem som ränta ur skogen.

Om man nu har detta som ambition - om man ser det här som ett stort problem och anser att rådjuren behöver tryckas tillbaka - är frågan kanske snarare vilka andra åtgärder regeringen har diskuterat och övervägt för att uppnå målet.

Fru talman! Det är helt uppenbart att Erik Ottoson är väl påläst och har engagerat sig i den här frågan, vilket jag välkomnar.

Det finns ju, precis som jag själv redogjorde för, ett antal problem som är förknippade med en allt större rådjursstam. Det är dessutom en rådjursstam som av många olika skäl, inte minst på grund av det allt varmare vädret, rör sig allt längre norrut.

Som jag sa tidigare kan det handla om skador på skog och natur, men det handlar minst lika mycket om de allt större problem vi har när det gäller trafiken. Där hjälper ju inte information, för det är nog inga rådjur eller människor som avser att krocka med varandra. Skadorna finns dock tyvärr ändå där.

Det är också mot den bakgrunden vi har ett behov av att utöka detta. Man måste dock följa upp det och se att det fungerar som det ska. Min bild, fru talman, är att det är precis som Erik Ottoson säger. Jag upplever att vi har en väldigt klok jägarkår som har ett eget intresse av att göra detta på ett så bra sätt som det bara går. Det är inte en sådan bild som ibland har målats upp i andra länder - en bild av att jägarkåren bara skjuter - utan snarare finns det ett väldigt stort intresse av att ta både ett etiskt ansvar och ett naturansvar.

Väldigt mycket av den jaktpolitik vi har bygger just på ett tätt samarbete med jägarna. Det allmänna uppdraget är ett sådant exempel - det bygger på ett tätt samarbete mellan oss och inte minst Jägareförbundet.

Fru talman! Det finns naturligtvis ett antal saker att se upp med, men vi är nog väl medvetna om dem. Vi har öppnat upp för vårjakt över hela landet, och orsakerna är precis de som jag har redogjort för. Skulle det visa sig att detta inte fungerar i något eller några län måste man naturligtvis vara beredd att överväga förändringar.

Fru talman! Jag tackar ministern för de utvecklade resonemangen.

Precis som ministern sa i sitt svar finns det ju en delvis delad foderresurs med älgen när det gäller till exempel olika barrplantor, framför allt förädlade sådana. Det finns dock en diskussion om evidensen även när det gäller älgskador. Frågan är också vad som påverkar mest av en älg och ett rådjur samt i vilken omfattning man löser problemen med ytterligare jakt på rådjur.

När det gäller trafikbiten är jag den första att hålla med om att det är angeläget. Jag har haft en interpellationsdebatt i kammaren med ministerns kollega, infrastrukturminister Tomas Eneroth, som tyvärr har visat ett kompakt ointresse för att underlätta för jakt nära väg, framför allt med lös hund, som den interpellationen gällde. Jag tycker att detta är beklagligt, framför allt eftersom rådjur är hyggligt lokala och har hemområden på inte särskilt många hektar.

Vill man minska antalet viltolyckor måste jakten bedrivas i anslutning till vägar, och ska jakten bedrivas i anslutning till vägar innebär det stora risker för oss med jakthund. Så sent som för någon dag sedan fick jag själv stoppa min hund från att springa rakt över en 80-väg, vilket såklart är en väldigt obehaglig upplevelse när det är tung trafik.

Det är klart att det är många olika kommunicerande kärl; det är därför jag avslutningsvis vill återkomma till frågan om vilka andra åtgärder man har övervägt. Med respekt för att ministern inte var landsbygdsminister när beslutet fattades och under denna beredningsprocess hoppas och tror jag att det institutionella minnet trots allt har följt med för att ministern ska kunna svara på denna fråga: Har man funderat på andra saker än bara utökad jakttid? Det är lite känsligt med vårbocksjakten eftersom detta är någonting nytt och komplicerat som kräver ny kunskap i jägarkåren - som i dag kanske inte finns där - för att få till en bra förvaltning.

Fru talman! Detta är nytt och känsligt, men likväl har vi erfarenhet, framför allt från de fem län där detta har varit tillåtet i 30 års tid.

Jag har också stort förtroende för de jägare som deltar i den här jakten när det gäller att de tar del av de erfarenheter som finns hos kollegorna i de fem länen men också följer de instruktioner som finns. Som jag sa i ett tidigare inlägg upplever jag att vi har väldigt ansvarsfulla jägare i vårt land. Det gäller såväl organisationer som enskilda jägare.

När det gäller ytterligare åtgärder är det klart att vi inför varje beslut tittar på ett antal parametrar. Efter ett gediget arbete från Naturvårdsverket och remissvar från ett stort antal remissinstanser landade vi i att även detta behövs och i att det behövs över hela landet. Orsakerna har jag redan redogjort för.

Fru talman! Det jag talar om är inte bara skador på skog och natur och trafikskador, utan det finns också ett ökande problem som måste mötas. När det gäller till exempel trafikskador är det klart att man vidtar ett stort antal andra åtgärder. Man försöker säkra trafiken, se till att sätta upp stängsel med mera. Men vi har också landat i att en utökning av detta i hela landet kan bidra till att minska det ökande trycket och därmed risken för trafikskador på såväl djur som människor och egendom.

Stort tack för debatten! Vi har anledning att återkomma. Det var första men antagligen inte sista gången.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.