Fru talman! Jag vill säga till både Marléne Lund Kopparklint och alla som lyssnar på den här debatten att det inte finns någon som helst avvikande mening från min sida om att det här är ohyggliga brott.
Det här är övergrepp som på alla sätt måste motas så att de inte inträffar. Det är det vi i första hand vill åstadkomma. Men vi vet att mäns våld mot kvinnor orsakar ett lidande som naturligtvis har en koppling till hälso och sjukvården, till dess sätt att bemöta, och som får stora konsekvenser för dessa flickors och kvinnors liv. Detta är också skälet till att regeringen sedan många år tillbaka och på olika sätt arbetar väldigt hårt med nationella strategier gällande mäns våld mot kvinnor och resurser för kvinnors hälsa.
Men jag vill ändå påminna Marléne Lund Kopparklint om att det inte är staten som organiserar sjukvårdens mottagande runt om i landet. Däremot ska Socialstyrelsen självklart se till att det finns ett stöd och föreskrifter, som ska följas. På interpellanten låter det som att det lär finnas föreskrifter, som jag hänvisar till, men att de inte följs. I den här kammaren beslutar vi om lagstiftning, som följs av föreskrifter från myndigheter. Utgångspunkten är naturligtvis att dessa följs. Om det är svårt att följa dem och det saknas resurser behövs det tillskott. Behöver materialet utarbetas på ett bättre sätt får vi göra det.
SKR fick på uppdrag av regeringen kartlägga hur vården kan stärkas för att bättre möta behoven hos personer som utsatts för sexuellt våld. Rapporten publicerades i början av pandemin, i juni 2020, så den fick väl inte då den uppmärksamhet den förtjänade. Men den visar att det finns många viktiga förbättringsmöjligheter, och kartläggningen används som grund för det fortsatta arbetet.
Detta är också skälet till det jag beskrev i mitt interpellationssvar - att den överenskommelse som finns om kvinnors hälsa och förlossningsvården får ett tillägg i den överenskommelse som tecknas inför det kommande året, med målsättningen att personer som utsatts för sexuellt våld ska få tillgång till en god vård baserad på bästa möjliga kunskap.
Det görs också stora satsningar på psykisk hälsa - 2,2 miljarder årligen. Inte minst här finns också medel som ökar möjligheten till traumavård och behandling.
Det finns medel för att stödja utvecklingen av vård- och omsorgsarbete när det gäller mäns våld mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet för att öka kunskapen.
Jag ska inte gå in så mycket på sexualbrottslagen och de skärpta straffen, men det är klart att allt detta hänger ihop när det gäller att se till att vi gör allt vi kan för att minska risken för att flickor och kvinnor utsätts för våld.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill rikta uppmärksamhet mot en del i den precis presenterade budgeten, nämligen ett förslag om spårsäkring vid sexualbrott, vilket också är väldigt viktigt. Att kunna ta emot de flickor eller kvinnor som har råkat ut för sexualbrott och kunna säkra spår och bevisning i ett tidigt skede kan vara väldigt avgörande för att man ska kunna gå vidare. Till detta avsätts medel.
Sedan finns alltid en diskussion om huruvida man ska ha nationella program. Om Marléne Lund Kopparklint vill att det ska finnas någon typ av nationellt vårdprogram är det regionerna som utarbetar de programmen. Jag säger inte detta för att jag inte vill utarbeta ett nationellt vårdprogram, men det är ändå så det ser ut. Däremot hjälper stöd av alla de slag, liksom överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner, förstås till för att man ska kunna utarbeta programmet och veta att de resurser som krävs för att man ska kunna fullfölja det finns.