Interpellationssvar - Behovet av att minska vargstammen | vargens hot mot djurproduktionen och den biologiska mångfalden | vargangrepp - 2021-09-21

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat tidigare landsbygdsministern när hon avser att agera för att Sverige ska följa riksdagens beslut om att vi ska ha en vargstam på 170-270 vargar, om hon har för avsikt att komma till riksdagen med förslag om ett annat antal Sverige ska ha i sin vargstam, vilka åtgärder statsrådet vidtar för att en för stor vargstam inte ska hindra att Sveriges livsmedelsproduktion ökar och hur statsrådet avser att agera för att människor som bor nära vargen ska kunna känna sig trygga. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Sten Bergheden har frågat mig om jag anser att vargen är viktigare för landsbygden än djurproduktionen, jobben och den biologiska mångfalden och om jag tänker vidta åtgärder för att säkra djurproduktionen och den biologiska mångfalden.

Alexandra Anstrell har även frågat mig om jag anser att det är rimligt att en djurhållare ska behöva stängsla in vattenlinjen i alla beteshagar för att slippa undan rovdjursangrepp och om jag avser att vidta åtgärder för att trygga skärgårdsborna i Stockholms län mot simmande vargar som i sin tur kan gå till angrepp. Vidare har Alexandra Anstrell frågat om jag avser att vidta någon åtgärd som möjliggör en instängsling med strömförande rovdjursavvisande stängsel av hela Stockholms skärgård och hur jag avser att stödja djurhållare i Stockholms skärgård för att dessa ska kunna öka livsmedelsförsörjningen.

Jag besvarar samtliga interpellationer samtidigt.

Fru talman! Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.

Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och övriga nationella mål.

Riksdagens godkännande av rovdjurspropositionen (prop. 2012/13:191) innebar att riksdagen beslutade om flera mål för vargstammen i Sverige. Ett av målen avser referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen, det vill säga det antal vargar som kan anses tillräckligt för att den svenska vargpopulationen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Riksdagen beslutade att referensvärdet skulle vara någonstans mellan 170 och 270 individer.

Enligt propositionen skulle Naturvårdsverket efter riksdagens behandling bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av riksdagen godkända föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt just art- och habitatdirektivet.

Riksdagsbeslutet handlade om den rapportering av rovdjur som Sverige gjorde 2013. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde.

Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige skulle vara 270. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus är ett värde som inte får underskridas, alltså helt enkelt ett golv för vargstammen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus tas fram från en sårbarhetsanalys. Det handlar om att hitta en nivå på stammen där den inte löper risk att utrotas. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna, vilket är ett krav i EU-kommissionens riktlinjer.

Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den nya analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.

Analysen visade att det med hänsyn till populationens inavelsgrad behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Medlemsländerna rapporterar situationen för arternas bevarandestatus till EU-kommissionen vart sjätte år. Mellan rapporterna behöver länderna uppdatera hur utvecklingen ser ut. Senast Sverige rapporterade, år 2019, angavs att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för varg bedömdes vara 300 vargar. Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.

Viltskadecenter har sammanställt och utvärderat hur närgångna vargar bör hanteras. Vilka åtgärder som ska sättas in i ett visst område beror på vilka problemsituationer som har uppstått och bedömningen av hur dessa sannolikt kommer att utvecklas. Staten ger bidrag till förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, eller ersättning för skador orsakade av rovdjur. Möjlighet finns även att bevilja skyddsjakt efter bedömning av den länsstyrelse dit en ansökan om skyddsjakt inkommit.

Härutöver får länsstyrelserna möjlighet att besluta om licensjakt efter varg när upprätthållandet av vargens gynnsamma bevarandestatus inte försvåras. Länsstyrelserna i mellersta Sverige fattade beslut om licensjakt under jaktåret 2020/21, och jakten riktades så att fler vargar fick fällas i län där koncentrationen av vargstammen var tätast.

Jag bedömer att dessa åtgärder bidrar till ökad trygghet samtidigt som biologiskt värdefulla betesmarker kan hållas öppna med betande djur och att livsmedelsproduktionen inte påverkas.

Det ska vara möjligt för människor att leva, bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Regeringen arbetar kontinuerligt med åtgärder för att uppfylla riksdagens mål om rovdjurspolitiken, livsmedelsstrategin och skyddet av den biologiska mångfalden samt våra EU-rättsliga åtaganden på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat tidigare landsbygdsministern när hon avser att agera för att Sverige ska följa riksdagens beslut om att vi ska ha en vargstam på 170-270 vargar, om hon har för avsikt att komma till riksdagen med förslag om ett annat antal Sverige ska ha i sin vargstam, vilka åtgärder statsrådet vidtar för att en för stor vargstam inte ska hindra att Sveriges livsmedelsproduktion ökar och hur statsrådet avser att agera för att människor som bor nära vargen ska kunna känna sig trygga. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Sten Bergheden har frågat mig om jag anser att vargen är viktigare för landsbygden än djurproduktionen, jobben och den biologiska mångfalden och om jag tänker vidta åtgärder för att säkra djurproduktionen och den biologiska mångfalden.

Alexandra Anstrell har även frågat mig om jag anser att det är rimligt att en djurhållare ska behöva stängsla in vattenlinjen i alla beteshagar för att slippa undan rovdjursangrepp och om jag avser att vidta åtgärder för att trygga skärgårdsborna i Stockholms län mot simmande vargar som i sin tur kan gå till angrepp. Vidare har Alexandra Anstrell frågat om jag avser att vidta någon åtgärd som möjliggör en instängsling med strömförande rovdjursavvisande stängsel av hela Stockholms skärgård och hur jag avser att stödja djurhållare i Stockholms skärgård för att dessa ska kunna öka livsmedelsförsörjningen.

Jag besvarar samtliga interpellationer samtidigt.

Fru talman! Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.

Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och övriga nationella mål.

Riksdagens godkännande av rovdjurspropositionen (prop. 2012/13:191) innebar att riksdagen beslutade om flera mål för vargstammen i Sverige. Ett av målen avser referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen, det vill säga det antal vargar som kan anses tillräckligt för att den svenska vargpopulationen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Riksdagen beslutade att referensvärdet skulle vara någonstans mellan 170 och 270 individer.

Enligt propositionen skulle Naturvårdsverket efter riksdagens behandling bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av riksdagen godkända föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt just art- och habitatdirektivet.

Riksdagsbeslutet handlade om den rapportering av rovdjur som Sverige gjorde 2013. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde.

Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige skulle vara 270. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus är ett värde som inte får underskridas, alltså helt enkelt ett golv för vargstammen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus tas fram från en sårbarhetsanalys. Det handlar om att hitta en nivå på stammen där den inte löper risk att utrotas. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna, vilket är ett krav i EU-kommissionens riktlinjer.

Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den nya analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.

Analysen visade att det med hänsyn till populationens inavelsgrad behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Medlemsländerna rapporterar situationen för arternas bevarandestatus till EU-kommissionen vart sjätte år. Mellan rapporterna behöver länderna uppdatera hur utvecklingen ser ut. Senast Sverige rapporterade, år 2019, angavs att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för varg bedömdes vara 300 vargar. Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.

Viltskadecenter har sammanställt och utvärderat hur närgångna vargar bör hanteras. Vilka åtgärder som ska sättas in i ett visst område beror på vilka problemsituationer som har uppstått och bedömningen av hur dessa sannolikt kommer att utvecklas. Staten ger bidrag till förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, eller ersättning för skador orsakade av rovdjur. Möjlighet finns även att bevilja skyddsjakt efter bedömning av den länsstyrelse dit en ansökan om skyddsjakt inkommit.

Härutöver får länsstyrelserna möjlighet att besluta om licensjakt efter varg när upprätthållandet av vargens gynnsamma bevarandestatus inte försvåras. Länsstyrelserna i mellersta Sverige fattade beslut om licensjakt under jaktåret 2020/21, och jakten riktades så att fler vargar fick fällas i län där koncentrationen av vargstammen var tätast.

Jag bedömer att dessa åtgärder bidrar till ökad trygghet samtidigt som biologiskt värdefulla betesmarker kan hållas öppna med betande djur och att livsmedelsproduktionen inte påverkas.

Det ska vara möjligt för människor att leva, bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Regeringen arbetar kontinuerligt med åtgärder för att uppfylla riksdagens mål om rovdjurspolitiken, livsmedelsstrategin och skyddet av den biologiska mångfalden samt våra EU-rättsliga åtaganden på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat tidigare landsbygdsministern när hon avser att agera för att Sverige ska följa riksdagens beslut om att vi ska ha en vargstam på 170-270 vargar, om hon har för avsikt att komma till riksdagen med förslag om ett annat antal Sverige ska ha i sin vargstam, vilka åtgärder statsrådet vidtar för att en för stor vargstam inte ska hindra att Sveriges livsmedelsproduktion ökar och hur statsrådet avser att agera för att människor som bor nära vargen ska kunna känna sig trygga. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Sten Bergheden har frågat mig om jag anser att vargen är viktigare för landsbygden än djurproduktionen, jobben och den biologiska mångfalden och om jag tänker vidta åtgärder för att säkra djurproduktionen och den biologiska mångfalden.

Alexandra Anstrell har även frågat mig om jag anser att det är rimligt att en djurhållare ska behöva stängsla in vattenlinjen i alla beteshagar för att slippa undan rovdjursangrepp och om jag avser att vidta åtgärder för att trygga skärgårdsborna i Stockholms län mot simmande vargar som i sin tur kan gå till angrepp. Vidare har Alexandra Anstrell frågat om jag avser att vidta någon åtgärd som möjliggör en instängsling med strömförande rovdjursavvisande stängsel av hela Stockholms skärgård och hur jag avser att stödja djurhållare i Stockholms skärgård för att dessa ska kunna öka livsmedelsförsörjningen.

Jag besvarar samtliga interpellationer samtidigt.

Fru talman! Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.

Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och övriga nationella mål.

Riksdagens godkännande av rovdjurspropositionen (prop. 2012/13:191) innebar att riksdagen beslutade om flera mål för vargstammen i Sverige. Ett av målen avser referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen, det vill säga det antal vargar som kan anses tillräckligt för att den svenska vargpopulationen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Riksdagen beslutade att referensvärdet skulle vara någonstans mellan 170 och 270 individer.

Enligt propositionen skulle Naturvårdsverket efter riksdagens behandling bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av riksdagen godkända föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt just art- och habitatdirektivet.

Riksdagsbeslutet handlade om den rapportering av rovdjur som Sverige gjorde 2013. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde.

Naturvårdsverket rapporterade 2013 att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige skulle vara 270. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus är ett värde som inte får underskridas, alltså helt enkelt ett golv för vargstammen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus tas fram från en sårbarhetsanalys. Det handlar om att hitta en nivå på stammen där den inte löper risk att utrotas. Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna, vilket är ett krav i EU-kommissionens riktlinjer.

Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den nya analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.

Analysen visade att det med hänsyn till populationens inavelsgrad behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.

Medlemsländerna rapporterar situationen för arternas bevarandestatus till EU-kommissionen vart sjätte år. Mellan rapporterna behöver länderna uppdatera hur utvecklingen ser ut. Senast Sverige rapporterade, år 2019, angavs att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för varg bedömdes vara 300 vargar. Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.

Viltskadecenter har sammanställt och utvärderat hur närgångna vargar bör hanteras. Vilka åtgärder som ska sättas in i ett visst område beror på vilka problemsituationer som har uppstått och bedömningen av hur dessa sannolikt kommer att utvecklas. Staten ger bidrag till förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, eller ersättning för skador orsakade av rovdjur. Möjlighet finns även att bevilja skyddsjakt efter bedömning av den länsstyrelse dit en ansökan om skyddsjakt inkommit.

Härutöver får länsstyrelserna möjlighet att besluta om licensjakt efter varg när upprätthållandet av vargens gynnsamma bevarandestatus inte försvåras. Länsstyrelserna i mellersta Sverige fattade beslut om licensjakt under jaktåret 2020/21, och jakten riktades så att fler vargar fick fällas i län där koncentrationen av vargstammen var tätast.

Jag bedömer att dessa åtgärder bidrar till ökad trygghet samtidigt som biologiskt värdefulla betesmarker kan hållas öppna med betande djur och att livsmedelsproduktionen inte påverkas.

Det ska vara möjligt för människor att leva, bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Regeringen arbetar kontinuerligt med åtgärder för att uppfylla riksdagens mål om rovdjurspolitiken, livsmedelsstrategin och skyddet av den biologiska mångfalden samt våra EU-rättsliga åtaganden på detta område.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Ministern säger avslutningsvis i sitt svar till mig och kollegan Sten Bergheden att ministern bedömer att de åtgärder som görs i dag bidrar till en ökad trygghet samtidigt som biologiskt värdefulla betesmarker kan hållas öppna med betande djur och att livsmedelsproduktionen inte påverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet inte om man får säga i riksdagen att något är tondövt, fru talman, men nu gör jag det i alla fall: Man skulle kunna uppfatta regeringens rovdjurspolitik som det.

Jag undrar om regeringen ens bryr sig om våra utsatta djurägare. Jag pratar om dem som försöker se till att vi har sjyst kött på våra tallrikar, dem som ser till att vi har öppna landskap. Det är de som måste oroa sig för sina djur om nätterna. Det är de som efter ett eventuellt rovdjursangrepp måste gå ut i hagen och söka efter sina skadade djur och avliva ett får som har ett väsande blodigt hål i strupen men ännu inte avlidit. Det är deras kompisar. Det är de som måste sköta all exercis kring angreppet, både praktiskt och byråkratiskt.

Samma människor och kanske fler i området upplever en enorm otrygghet och vill ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen tar emot ansökan, och vips är det en offentlig handling som i sig innebär en enorm säkerhetsrisk för den utsatte. Djurrättsterroristerna är inte att leka med - det vet jag av egen erfarenhet.

Fru talman! Från alla håll är dessa djurhållare utsatta. Hur de än gör blir det svårt. Det blir till slut svårt att hitta motivation att fortsätta att ha djur.

Jag menar att livsmedelsproduktionen påverkas i Sverige. Svensk lammnäring är småskalig. Den har i dag i snitt 33 tackor utspridda på cirka 8 000 gårdar, och det minskar. Många är rädda för rovdjursangrepp och vill helt enkelt inte utsätta sina djur, sig själva och sin familj för ett sådant trauma. Många ser inte lönsamheten då omkostnaderna med stängsling med mera är alltför stora. Visst, man får 50 kronor per meter i bidrag till rovdjursavvisande stängsel, men i ärlighetens namn räcker det inte långt.

Ministern hänvisar i sitt svar till den proposition från 2012 som heter En hållbar rovdjurspolitik. I propositionens underlag finns information om att 40 procent av det lammkött vi äter är producerat i Sverige. Nu nio år senare är siffran nere på 29 procent. Visst påverkas livsmedelsproduktionen, och vad gör regeringen åt det? Ingenting, för regeringen verkar vara nöjd med vad den gör.

Vad säger då regeringen och ministern till dem som fick 30 får rivna på gränsen mellan Stockholm och Sörmland förra lördagen? Det var troligen samma varg eller någon från dess familj som rev får mellan Nykvarn och Gnesta en vecka dessförinnan. Den simmade ut till en ö och kalasade på får.

Vad säger ministern till den fårägare som helt enkelt inte vågar ansöka om skyddsjakt då man är rädd för att utsätta sig själv och sin familj för hat och hot? Är det försvarbart? Jag undrar hur detta rimmar med att vi ska ha en rovdjurspolitik och förvaltning där tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Hur tas socioekonomisk hänsyn i det här fallet?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Ministern säger avslutningsvis i sitt svar till mig och kollegan Sten Bergheden att ministern bedömer att de åtgärder som görs i dag bidrar till en ökad trygghet samtidigt som biologiskt värdefulla betesmarker kan hållas öppna med betande djur och att livsmedelsproduktionen inte påverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet inte om man får säga i riksdagen att något är tondövt, fru talman, men nu gör jag det i alla fall: Man skulle kunna uppfatta regeringens rovdjurspolitik som det.

Jag undrar om regeringen ens bryr sig om våra utsatta djurägare. Jag pratar om dem som försöker se till att vi har sjyst kött på våra tallrikar, dem som ser till att vi har öppna landskap. Det är de som måste oroa sig för sina djur om nätterna. Det är de som efter ett eventuellt rovdjursangrepp måste gå ut i hagen och söka efter sina skadade djur och avliva ett får som har ett väsande blodigt hål i strupen men ännu inte avlidit. Det är deras kompisar. Det är de som måste sköta all exercis kring angreppet, både praktiskt och byråkratiskt.

Samma människor och kanske fler i området upplever en enorm otrygghet och vill ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen tar emot ansökan, och vips är det en offentlig handling som i sig innebär en enorm säkerhetsrisk för den utsatte. Djurrättsterroristerna är inte att leka med - det vet jag av egen erfarenhet.

Fru talman! Från alla håll är dessa djurhållare utsatta. Hur de än gör blir det svårt. Det blir till slut svårt att hitta motivation att fortsätta att ha djur.

Jag menar att livsmedelsproduktionen påverkas i Sverige. Svensk lammnäring är småskalig. Den har i dag i snitt 33 tackor utspridda på cirka 8 000 gårdar, och det minskar. Många är rädda för rovdjursangrepp och vill helt enkelt inte utsätta sina djur, sig själva och sin familj för ett sådant trauma. Många ser inte lönsamheten då omkostnaderna med stängsling med mera är alltför stora. Visst, man får 50 kronor per meter i bidrag till rovdjursavvisande stängsel, men i ärlighetens namn räcker det inte långt.

Ministern hänvisar i sitt svar till den proposition från 2012 som heter En hållbar rovdjurspolitik. I propositionens underlag finns information om att 40 procent av det lammkött vi äter är producerat i Sverige. Nu nio år senare är siffran nere på 29 procent. Visst påverkas livsmedelsproduktionen, och vad gör regeringen åt det? Ingenting, för regeringen verkar vara nöjd med vad den gör.

Vad säger då regeringen och ministern till dem som fick 30 får rivna på gränsen mellan Stockholm och Sörmland förra lördagen? Det var troligen samma varg eller någon från dess familj som rev får mellan Nykvarn och Gnesta en vecka dessförinnan. Den simmade ut till en ö och kalasade på får.

Vad säger ministern till den fårägare som helt enkelt inte vågar ansöka om skyddsjakt då man är rädd för att utsätta sig själv och sin familj för hat och hot? Är det försvarbart? Jag undrar hur detta rimmar med att vi ska ha en rovdjurspolitik och förvaltning där tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Hur tas socioekonomisk hänsyn i det här fallet?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Ministern säger avslutningsvis i sitt svar till mig och kollegan Sten Bergheden att ministern bedömer att de åtgärder som görs i dag bidrar till en ökad trygghet samtidigt som biologiskt värdefulla betesmarker kan hållas öppna med betande djur och att livsmedelsproduktionen inte påverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet inte om man får säga i riksdagen att något är tondövt, fru talman, men nu gör jag det i alla fall: Man skulle kunna uppfatta regeringens rovdjurspolitik som det.

Jag undrar om regeringen ens bryr sig om våra utsatta djurägare. Jag pratar om dem som försöker se till att vi har sjyst kött på våra tallrikar, dem som ser till att vi har öppna landskap. Det är de som måste oroa sig för sina djur om nätterna. Det är de som efter ett eventuellt rovdjursangrepp måste gå ut i hagen och söka efter sina skadade djur och avliva ett får som har ett väsande blodigt hål i strupen men ännu inte avlidit. Det är deras kompisar. Det är de som måste sköta all exercis kring angreppet, både praktiskt och byråkratiskt.

Samma människor och kanske fler i området upplever en enorm otrygghet och vill ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen tar emot ansökan, och vips är det en offentlig handling som i sig innebär en enorm säkerhetsrisk för den utsatte. Djurrättsterroristerna är inte att leka med - det vet jag av egen erfarenhet.

Fru talman! Från alla håll är dessa djurhållare utsatta. Hur de än gör blir det svårt. Det blir till slut svårt att hitta motivation att fortsätta att ha djur.

Jag menar att livsmedelsproduktionen påverkas i Sverige. Svensk lammnäring är småskalig. Den har i dag i snitt 33 tackor utspridda på cirka 8 000 gårdar, och det minskar. Många är rädda för rovdjursangrepp och vill helt enkelt inte utsätta sina djur, sig själva och sin familj för ett sådant trauma. Många ser inte lönsamheten då omkostnaderna med stängsling med mera är alltför stora. Visst, man får 50 kronor per meter i bidrag till rovdjursavvisande stängsel, men i ärlighetens namn räcker det inte långt.

Ministern hänvisar i sitt svar till den proposition från 2012 som heter En hållbar rovdjurspolitik. I propositionens underlag finns information om att 40 procent av det lammkött vi äter är producerat i Sverige. Nu nio år senare är siffran nere på 29 procent. Visst påverkas livsmedelsproduktionen, och vad gör regeringen åt det? Ingenting, för regeringen verkar vara nöjd med vad den gör.

Vad säger då regeringen och ministern till dem som fick 30 får rivna på gränsen mellan Stockholm och Sörmland förra lördagen? Det var troligen samma varg eller någon från dess familj som rev får mellan Nykvarn och Gnesta en vecka dessförinnan. Den simmade ut till en ö och kalasade på får.

Vad säger ministern till den fårägare som helt enkelt inte vågar ansöka om skyddsjakt då man är rädd för att utsätta sig själv och sin familj för hat och hot? Är det försvarbart? Jag undrar hur detta rimmar med att vi ska ha en rovdjurspolitik och förvaltning där tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Hur tas socioekonomisk hänsyn i det här fallet?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag hör samma svar från regeringen. Det har varit ungefär samma svar under fem sex års tid när det gäller vargstammen här i Sverige. Under tiden har vargstammen vuxit. Vi är i dag uppe i 400-450 vargar som härjar, tar hundar och tamboskap och skrämmer och oroar människor på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men regeringen lämnar samma svar. Man har inte tänkt göra något åt detta. Man tänker heller inte följa det beslut som riksdagen tog 2013 om 170-270 vargar. Samma svar från regeringen får vi. I dag har vi nästan 450 vargar, alltså nästan dubbelt så många som riksdagen tog beslut om. Naturvårdsverkets egen beräkning är att vi behöver ha 300 vargar, men regeringen har släppt i väg antalet vargar upp till 400-450. På vilka grunder då? Inga, naturligtvis, utan även här är det Miljöpartiet som talar om för regeringen vad man ska tycka och tänka.

Lite allmän information om vargen, fru talman: Många tror att vargen är utrotningshotad. Det finns cirka 200 000 vargar i världen - i hela Nordamerika, hela Asien och Europa - och man jagar varg i Europa. Man håller inte på och daltar med vargen på samma sätt som Sverige gör, utan man ser till att hålla den skygg och borta från civilisationen. Det är detta vi måste göra här i Sverige också, så att vi får stopp på angreppen på tamboskap och den oro som sprider sig på landsbygden.

Det finns historiska exempel på att vargar inte bara tar tamboskap och djur utan faktiskt ger sig på människor. Detta är ett djur som man har hållit ifrån civilisationen och sett till att den håller sig på en nivå som är rimlig.

Vi har en vargstam tillsammans med Norge och delvis också med Finland. Danmark däremot ser till att hålla vargen borta från landet. Ingen klandrar dem för det, utan de har rätt att hålla vargen borta från Danmark. Men i Sverige håller vi på och föder upp vargar, på bekostnad av tamboskap, hundar och livet på landsbygden.

Men nu är det faktiskt så, fru talman, att det inte är Naturvårdsverket som bestämmer hur många vargar vi ska ha i landet, utan det är Sveriges riksdag. Riksdagen tog ett beslut 2013 om 170-270 vargar. Referensvärdet skulle vara inom det intervallet, och detta syns tydligt i beslutet. Det skulle alltså inte vara 300. Det skulle heller självfallet inte vara 450 vargar, utan just 170-270 vargar. Regeringen har inte brytt sig om att följa upp detta, utan man har lämnat över ansvaret till Naturvårdsverket och självfallet till Miljöpartiet, som styr denna fråga.

Min fråga till ministern är: När tog riksdagen beslut om att höja antalet vargar från 170-270 till 300 och i dag 450 vargar? När tillät riksdagen att vargföryngring får ske i renskötselområdet? Det står tydligt i propositionen att vi inte ska ha någon vargföryngring i det området, men det har regeringen tillåtit, vilket har skapat bekymmer för många renskötare. Det finns inga sådana riksdagsbeslut. Regeringens vargpolitik har nämligen ingen förankring här i riksdagen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag hör samma svar från regeringen. Det har varit ungefär samma svar under fem sex års tid när det gäller vargstammen här i Sverige. Under tiden har vargstammen vuxit. Vi är i dag uppe i 400-450 vargar som härjar, tar hundar och tamboskap och skrämmer och oroar människor på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men regeringen lämnar samma svar. Man har inte tänkt göra något åt detta. Man tänker heller inte följa det beslut som riksdagen tog 2013 om 170-270 vargar. Samma svar från regeringen får vi. I dag har vi nästan 450 vargar, alltså nästan dubbelt så många som riksdagen tog beslut om. Naturvårdsverkets egen beräkning är att vi behöver ha 300 vargar, men regeringen har släppt i väg antalet vargar upp till 400-450. På vilka grunder då? Inga, naturligtvis, utan även här är det Miljöpartiet som talar om för regeringen vad man ska tycka och tänka.

Lite allmän information om vargen, fru talman: Många tror att vargen är utrotningshotad. Det finns cirka 200 000 vargar i världen - i hela Nordamerika, hela Asien och Europa - och man jagar varg i Europa. Man håller inte på och daltar med vargen på samma sätt som Sverige gör, utan man ser till att hålla den skygg och borta från civilisationen. Det är detta vi måste göra här i Sverige också, så att vi får stopp på angreppen på tamboskap och den oro som sprider sig på landsbygden.

Det finns historiska exempel på att vargar inte bara tar tamboskap och djur utan faktiskt ger sig på människor. Detta är ett djur som man har hållit ifrån civilisationen och sett till att den håller sig på en nivå som är rimlig.

Vi har en vargstam tillsammans med Norge och delvis också med Finland. Danmark däremot ser till att hålla vargen borta från landet. Ingen klandrar dem för det, utan de har rätt att hålla vargen borta från Danmark. Men i Sverige håller vi på och föder upp vargar, på bekostnad av tamboskap, hundar och livet på landsbygden.

Men nu är det faktiskt så, fru talman, att det inte är Naturvårdsverket som bestämmer hur många vargar vi ska ha i landet, utan det är Sveriges riksdag. Riksdagen tog ett beslut 2013 om 170-270 vargar. Referensvärdet skulle vara inom det intervallet, och detta syns tydligt i beslutet. Det skulle alltså inte vara 300. Det skulle heller självfallet inte vara 450 vargar, utan just 170-270 vargar. Regeringen har inte brytt sig om att följa upp detta, utan man har lämnat över ansvaret till Naturvårdsverket och självfallet till Miljöpartiet, som styr denna fråga.

Min fråga till ministern är: När tog riksdagen beslut om att höja antalet vargar från 170-270 till 300 och i dag 450 vargar? När tillät riksdagen att vargföryngring får ske i renskötselområdet? Det står tydligt i propositionen att vi inte ska ha någon vargföryngring i det området, men det har regeringen tillåtit, vilket har skapat bekymmer för många renskötare. Det finns inga sådana riksdagsbeslut. Regeringens vargpolitik har nämligen ingen förankring här i riksdagen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag hör samma svar från regeringen. Det har varit ungefär samma svar under fem sex års tid när det gäller vargstammen här i Sverige. Under tiden har vargstammen vuxit. Vi är i dag uppe i 400-450 vargar som härjar, tar hundar och tamboskap och skrämmer och oroar människor på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men regeringen lämnar samma svar. Man har inte tänkt göra något åt detta. Man tänker heller inte följa det beslut som riksdagen tog 2013 om 170-270 vargar. Samma svar från regeringen får vi. I dag har vi nästan 450 vargar, alltså nästan dubbelt så många som riksdagen tog beslut om. Naturvårdsverkets egen beräkning är att vi behöver ha 300 vargar, men regeringen har släppt i väg antalet vargar upp till 400-450. På vilka grunder då? Inga, naturligtvis, utan även här är det Miljöpartiet som talar om för regeringen vad man ska tycka och tänka.

Lite allmän information om vargen, fru talman: Många tror att vargen är utrotningshotad. Det finns cirka 200 000 vargar i världen - i hela Nordamerika, hela Asien och Europa - och man jagar varg i Europa. Man håller inte på och daltar med vargen på samma sätt som Sverige gör, utan man ser till att hålla den skygg och borta från civilisationen. Det är detta vi måste göra här i Sverige också, så att vi får stopp på angreppen på tamboskap och den oro som sprider sig på landsbygden.

Det finns historiska exempel på att vargar inte bara tar tamboskap och djur utan faktiskt ger sig på människor. Detta är ett djur som man har hållit ifrån civilisationen och sett till att den håller sig på en nivå som är rimlig.

Vi har en vargstam tillsammans med Norge och delvis också med Finland. Danmark däremot ser till att hålla vargen borta från landet. Ingen klandrar dem för det, utan de har rätt att hålla vargen borta från Danmark. Men i Sverige håller vi på och föder upp vargar, på bekostnad av tamboskap, hundar och livet på landsbygden.

Men nu är det faktiskt så, fru talman, att det inte är Naturvårdsverket som bestämmer hur många vargar vi ska ha i landet, utan det är Sveriges riksdag. Riksdagen tog ett beslut 2013 om 170-270 vargar. Referensvärdet skulle vara inom det intervallet, och detta syns tydligt i beslutet. Det skulle alltså inte vara 300. Det skulle heller självfallet inte vara 450 vargar, utan just 170-270 vargar. Regeringen har inte brytt sig om att följa upp detta, utan man har lämnat över ansvaret till Naturvårdsverket och självfallet till Miljöpartiet, som styr denna fråga.

Min fråga till ministern är: När tog riksdagen beslut om att höja antalet vargar från 170-270 till 300 och i dag 450 vargar? När tillät riksdagen att vargföryngring får ske i renskötselområdet? Det står tydligt i propositionen att vi inte ska ha någon vargföryngring i det området, men det har regeringen tillåtit, vilket har skapat bekymmer för många renskötare. Det finns inga sådana riksdagsbeslut. Regeringens vargpolitik har nämligen ingen förankring här i riksdagen.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig interpellation. Det är precis som Sten Bergheden säger, att den här debatten har pågått ett antal år - sedan 2014, skulle jag vilja påstå. Socialdemokraterna har nämligen systematiskt sålt bort landsbygden till det andra regeringspartiet. Det må gälla flygskatt, det må gälla den som tankar sin dieselbil i Valbo, som jag gjorde i morse - 18 kronor per liter - det må gälla nedsläckta gatubelysningar, som Hela Hälsingland skrev om, potthålen i vägarna eller den ofarbara vägen i Ockelbo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man kan alltså inte föra en politik mot befolkningen, som den här regeringen gör. Om man är en barnfamilj i Lingbo tycker jag att man ska kunna släppa ut sina barn på gården. Om man är fårbonde i Vallsta ska man kunna vara fårbonde i Vallsta och inte mata varg. Och, för den delen, om man har en jaktkamrat och går ut i skogen och jagar ska man kunna släppa loss jaktkamraten. Eller om man är småföretagare och har anställda som är ute i skogen och rör sig är det en arbetsmiljöfråga för arbetsgivaren, och naturligtvis för medarbetarna, att det finns för mycket rovdjur.

Fru talman! Denna verklighet är en blind fläck för ministern och regeringen, utom i det fall som det kommer en varg till Stockholm. Då skjuts den innan man hinner säga killevippen, med all rätt, av psykosociala skäl. Kommer det en varg till Nacka och rör sig bland barn ska den självklart skjutas. Men barn är lika mycket värda i Lingbo, som ligger utanför Ockelbo om ministern vill veta det.

När barnfamiljerna uttrycker sin frustration i Arbetarbladet gör de det med all rätt. Jag har förstått att ministern inte läser Svensk Jakt och jakttidningar, och kanske inte SVT Nyheter i Gävleborg heller. Men om han hade gjort det är rubriken just: Rekordmånga vargar i Gävleborg.

SVT Nyheter i Gävleborg skriver om vad länsstyrelsen säger om vargarna i Gävleborg: Har inte möjlighet att glesa ut vargstammen.

Vargpopulationen har ökat avsevärt under 2000-talet, från ett par enstaka vargrevir 2004 till ett tjugotal år 2020. Vi hade kunnat ta bort fler vargar i länet för att uppnå våra regionala mål, men stammen måste klara det nationellt. Politiskt vill man att stammen ska spridas ut så att det blir glesare. Men så länge den inte sprider sig har vi inte möjlighet att glesa ut den. Detta säger handläggaren på Länsstyrelsen Gävleborg.

Fru talman! Bara i Gävleborg finns det alltså över 120 vargar. I lilla Gävleborg finns det 120 vargar. Tänk nu, fru talman, om riksdagens beslut hade följts med 170-270 vargar, precis som Sten Bergheden sa. Låt oss leka med tanken att Miljöpartiet hade instruerat myndigheterna om 170 vargar i stället för 400 vargar. Då hade vi kanske haft ett tjugotal vargar i Gävleborg. Det hade inte varit något problem. Det hade skapat den förståelse hos befolkningen som man måste ha. Men nu, fru talman, är det en ohållbar situation för barnfamiljen i Lingbo, för fårbonden i Vallsta, för lantbrukaren i Kilafors eller för den som går ut med sin jaktkamrat.

Jag skulle gärna vilja veta, ministern, om det inte vore rimligt att ha ett rimligt rovdjurstryck i Gävleborg och i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig interpellation. Det är precis som Sten Bergheden säger, att den här debatten har pågått ett antal år - sedan 2014, skulle jag vilja påstå. Socialdemokraterna har nämligen systematiskt sålt bort landsbygden till det andra regeringspartiet. Det må gälla flygskatt, det må gälla den som tankar sin dieselbil i Valbo, som jag gjorde i morse - 18 kronor per liter - det må gälla nedsläckta gatubelysningar, som Hela Hälsingland skrev om, potthålen i vägarna eller den ofarbara vägen i Ockelbo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man kan alltså inte föra en politik mot befolkningen, som den här regeringen gör. Om man är en barnfamilj i Lingbo tycker jag att man ska kunna släppa ut sina barn på gården. Om man är fårbonde i Vallsta ska man kunna vara fårbonde i Vallsta och inte mata varg. Och, för den delen, om man har en jaktkamrat och går ut i skogen och jagar ska man kunna släppa loss jaktkamraten. Eller om man är småföretagare och har anställda som är ute i skogen och rör sig är det en arbetsmiljöfråga för arbetsgivaren, och naturligtvis för medarbetarna, att det finns för mycket rovdjur.

Fru talman! Denna verklighet är en blind fläck för ministern och regeringen, utom i det fall som det kommer en varg till Stockholm. Då skjuts den innan man hinner säga killevippen, med all rätt, av psykosociala skäl. Kommer det en varg till Nacka och rör sig bland barn ska den självklart skjutas. Men barn är lika mycket värda i Lingbo, som ligger utanför Ockelbo om ministern vill veta det.

När barnfamiljerna uttrycker sin frustration i Arbetarbladet gör de det med all rätt. Jag har förstått att ministern inte läser Svensk Jakt och jakttidningar, och kanske inte SVT Nyheter i Gävleborg heller. Men om han hade gjort det är rubriken just: Rekordmånga vargar i Gävleborg.

SVT Nyheter i Gävleborg skriver om vad länsstyrelsen säger om vargarna i Gävleborg: Har inte möjlighet att glesa ut vargstammen.

Vargpopulationen har ökat avsevärt under 2000-talet, från ett par enstaka vargrevir 2004 till ett tjugotal år 2020. Vi hade kunnat ta bort fler vargar i länet för att uppnå våra regionala mål, men stammen måste klara det nationellt. Politiskt vill man att stammen ska spridas ut så att det blir glesare. Men så länge den inte sprider sig har vi inte möjlighet att glesa ut den. Detta säger handläggaren på Länsstyrelsen Gävleborg.

Fru talman! Bara i Gävleborg finns det alltså över 120 vargar. I lilla Gävleborg finns det 120 vargar. Tänk nu, fru talman, om riksdagens beslut hade följts med 170-270 vargar, precis som Sten Bergheden sa. Låt oss leka med tanken att Miljöpartiet hade instruerat myndigheterna om 170 vargar i stället för 400 vargar. Då hade vi kanske haft ett tjugotal vargar i Gävleborg. Det hade inte varit något problem. Det hade skapat den förståelse hos befolkningen som man måste ha. Men nu, fru talman, är det en ohållbar situation för barnfamiljen i Lingbo, för fårbonden i Vallsta, för lantbrukaren i Kilafors eller för den som går ut med sin jaktkamrat.

Jag skulle gärna vilja veta, ministern, om det inte vore rimligt att ha ett rimligt rovdjurstryck i Gävleborg och i Sverige.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig interpellation. Det är precis som Sten Bergheden säger, att den här debatten har pågått ett antal år - sedan 2014, skulle jag vilja påstå. Socialdemokraterna har nämligen systematiskt sålt bort landsbygden till det andra regeringspartiet. Det må gälla flygskatt, det må gälla den som tankar sin dieselbil i Valbo, som jag gjorde i morse - 18 kronor per liter - det må gälla nedsläckta gatubelysningar, som Hela Hälsingland skrev om, potthålen i vägarna eller den ofarbara vägen i Ockelbo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man kan alltså inte föra en politik mot befolkningen, som den här regeringen gör. Om man är en barnfamilj i Lingbo tycker jag att man ska kunna släppa ut sina barn på gården. Om man är fårbonde i Vallsta ska man kunna vara fårbonde i Vallsta och inte mata varg. Och, för den delen, om man har en jaktkamrat och går ut i skogen och jagar ska man kunna släppa loss jaktkamraten. Eller om man är småföretagare och har anställda som är ute i skogen och rör sig är det en arbetsmiljöfråga för arbetsgivaren, och naturligtvis för medarbetarna, att det finns för mycket rovdjur.

Fru talman! Denna verklighet är en blind fläck för ministern och regeringen, utom i det fall som det kommer en varg till Stockholm. Då skjuts den innan man hinner säga killevippen, med all rätt, av psykosociala skäl. Kommer det en varg till Nacka och rör sig bland barn ska den självklart skjutas. Men barn är lika mycket värda i Lingbo, som ligger utanför Ockelbo om ministern vill veta det.

När barnfamiljerna uttrycker sin frustration i Arbetarbladet gör de det med all rätt. Jag har förstått att ministern inte läser Svensk Jakt och jakttidningar, och kanske inte SVT Nyheter i Gävleborg heller. Men om han hade gjort det är rubriken just: Rekordmånga vargar i Gävleborg.

SVT Nyheter i Gävleborg skriver om vad länsstyrelsen säger om vargarna i Gävleborg: Har inte möjlighet att glesa ut vargstammen.

Vargpopulationen har ökat avsevärt under 2000-talet, från ett par enstaka vargrevir 2004 till ett tjugotal år 2020. Vi hade kunnat ta bort fler vargar i länet för att uppnå våra regionala mål, men stammen måste klara det nationellt. Politiskt vill man att stammen ska spridas ut så att det blir glesare. Men så länge den inte sprider sig har vi inte möjlighet att glesa ut den. Detta säger handläggaren på Länsstyrelsen Gävleborg.

Fru talman! Bara i Gävleborg finns det alltså över 120 vargar. I lilla Gävleborg finns det 120 vargar. Tänk nu, fru talman, om riksdagens beslut hade följts med 170-270 vargar, precis som Sten Bergheden sa. Låt oss leka med tanken att Miljöpartiet hade instruerat myndigheterna om 170 vargar i stället för 400 vargar. Då hade vi kanske haft ett tjugotal vargar i Gävleborg. Det hade inte varit något problem. Det hade skapat den förståelse hos befolkningen som man måste ha. Men nu, fru talman, är det en ohållbar situation för barnfamiljen i Lingbo, för fårbonden i Vallsta, för lantbrukaren i Kilafors eller för den som går ut med sin jaktkamrat.

Jag skulle gärna vilja veta, ministern, om det inte vore rimligt att ha ett rimligt rovdjurstryck i Gävleborg och i Sverige.

Fru talman! Detta är en viktig debatt. Ministern framhäver att vi ska bevara arter. Men vi pratar inte om att utrota någon art. Vi pratar om att sätta människors trygghet i första rummet. En art ska inte inskränka på människors frihet och trygghet.

Vad blir konsekvenserna när trygghetsfrågor inte tas på allvar av politiker? Det är en viktig fråga att ställa.

Fru talman! Jag tycker att ministern ska lyssna på föräldrar som inte törs släppa ut sina barn på gården för att deras mark korsas av flera vargrevir. Jag tycker att man ska titta på de sönderslitna lantbruksdjuren och tamdjuren. Förskolor som inte törs låta barnen vara ute och leka tycker jag att ministern ska besöka. Man ska också lyssna på de företag som har tvingats lägga ned sina verksamheter på grund av vargangrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man borde verkligen komma till Värmland och lyssna på alla dessa målgrupper eftersom Värmland är ett av de vargtätaste länen i Sverige. Där sker det vargangrepp kontinuerligt, och där har vi företag som lägger ned sina verksamheter på grund av att det förs en oansvarig politik när det gäller rovdjuren.

Fru talman! Vi pratar om gynnsam bevarandestatus, att vi ska 170-270 individer för att uppnå minsta livskraftiga population. Vi moderater anser att riksdagsbeslut från 2013 ska ligga till grund för Sveriges förvaltning av vargen. Under nu rådande omständigheter med en mer förtätad vargpopulation i landet borde referensvärdet ligga i det nedre spannet om 170 individer jämfört med var det ligger i dag.

Sedan kan vi också prata om Naturvårdsverket som inte ska ha fri tolkningsrätt från regeringen, förbi Sveriges riksdag och regering. Naturvårdsverket ska inte bortse från direktivets faktiska text. Man ska inte tolka rekommendationerna som bindande eller använda dem som juridiska styrdokument.

Vi kan för en stund lägga bort MVP, minsta livskraftiga population, eller GYBS, gynnsam bevarandestatus, och enbart prata om människors trygghet. Det är den som ska stå i främsta rummet i denna evighetslånga vargdebatt.

Här har ministern, fru talman, missat hela poängen. När man lyssnar på ministerns svar nämner han inte dessa ord - människors trygghet - en enda gång. Det säger en del om vilken prioritering som regeringen har. Jag tycker att det blir riktigt respektlöst att sätta vargens frihet framför barns rättigheter, så att de inte ska känna sig trygga att leka ute, framför företagande på landsbygden och framför de människor som har vargen intill husknuten. Det är respektlös politik, fru talman, och det är det som vi måste prata om i dag.

Jag vill därför ställa en fråga till ministern. Hur ska han skapa denna trygghet för de målgrupper som jag har räknat upp?

Fru talman! Detta är en viktig debatt. Ministern framhäver att vi ska bevara arter. Men vi pratar inte om att utrota någon art. Vi pratar om att sätta människors trygghet i första rummet. En art ska inte inskränka på människors frihet och trygghet.

Vad blir konsekvenserna när trygghetsfrågor inte tas på allvar av politiker? Det är en viktig fråga att ställa.

Fru talman! Jag tycker att ministern ska lyssna på föräldrar som inte törs släppa ut sina barn på gården för att deras mark korsas av flera vargrevir. Jag tycker att man ska titta på de sönderslitna lantbruksdjuren och tamdjuren. Förskolor som inte törs låta barnen vara ute och leka tycker jag att ministern ska besöka. Man ska också lyssna på de företag som har tvingats lägga ned sina verksamheter på grund av vargangrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man borde verkligen komma till Värmland och lyssna på alla dessa målgrupper eftersom Värmland är ett av de vargtätaste länen i Sverige. Där sker det vargangrepp kontinuerligt, och där har vi företag som lägger ned sina verksamheter på grund av att det förs en oansvarig politik när det gäller rovdjuren.

Fru talman! Vi pratar om gynnsam bevarandestatus, att vi ska 170-270 individer för att uppnå minsta livskraftiga population. Vi moderater anser att riksdagsbeslut från 2013 ska ligga till grund för Sveriges förvaltning av vargen. Under nu rådande omständigheter med en mer förtätad vargpopulation i landet borde referensvärdet ligga i det nedre spannet om 170 individer jämfört med var det ligger i dag.

Sedan kan vi också prata om Naturvårdsverket som inte ska ha fri tolkningsrätt från regeringen, förbi Sveriges riksdag och regering. Naturvårdsverket ska inte bortse från direktivets faktiska text. Man ska inte tolka rekommendationerna som bindande eller använda dem som juridiska styrdokument.

Vi kan för en stund lägga bort MVP, minsta livskraftiga population, eller GYBS, gynnsam bevarandestatus, och enbart prata om människors trygghet. Det är den som ska stå i främsta rummet i denna evighetslånga vargdebatt.

Här har ministern, fru talman, missat hela poängen. När man lyssnar på ministerns svar nämner han inte dessa ord - människors trygghet - en enda gång. Det säger en del om vilken prioritering som regeringen har. Jag tycker att det blir riktigt respektlöst att sätta vargens frihet framför barns rättigheter, så att de inte ska känna sig trygga att leka ute, framför företagande på landsbygden och framför de människor som har vargen intill husknuten. Det är respektlös politik, fru talman, och det är det som vi måste prata om i dag.

Jag vill därför ställa en fråga till ministern. Hur ska han skapa denna trygghet för de målgrupper som jag har räknat upp?

Fru talman! Detta är en viktig debatt. Ministern framhäver att vi ska bevara arter. Men vi pratar inte om att utrota någon art. Vi pratar om att sätta människors trygghet i första rummet. En art ska inte inskränka på människors frihet och trygghet.

Vad blir konsekvenserna när trygghetsfrågor inte tas på allvar av politiker? Det är en viktig fråga att ställa.

Fru talman! Jag tycker att ministern ska lyssna på föräldrar som inte törs släppa ut sina barn på gården för att deras mark korsas av flera vargrevir. Jag tycker att man ska titta på de sönderslitna lantbruksdjuren och tamdjuren. Förskolor som inte törs låta barnen vara ute och leka tycker jag att ministern ska besöka. Man ska också lyssna på de företag som har tvingats lägga ned sina verksamheter på grund av vargangrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Man borde verkligen komma till Värmland och lyssna på alla dessa målgrupper eftersom Värmland är ett av de vargtätaste länen i Sverige. Där sker det vargangrepp kontinuerligt, och där har vi företag som lägger ned sina verksamheter på grund av att det förs en oansvarig politik när det gäller rovdjuren.

Fru talman! Vi pratar om gynnsam bevarandestatus, att vi ska 170-270 individer för att uppnå minsta livskraftiga population. Vi moderater anser att riksdagsbeslut från 2013 ska ligga till grund för Sveriges förvaltning av vargen. Under nu rådande omständigheter med en mer förtätad vargpopulation i landet borde referensvärdet ligga i det nedre spannet om 170 individer jämfört med var det ligger i dag.

Sedan kan vi också prata om Naturvårdsverket som inte ska ha fri tolkningsrätt från regeringen, förbi Sveriges riksdag och regering. Naturvårdsverket ska inte bortse från direktivets faktiska text. Man ska inte tolka rekommendationerna som bindande eller använda dem som juridiska styrdokument.

Vi kan för en stund lägga bort MVP, minsta livskraftiga population, eller GYBS, gynnsam bevarandestatus, och enbart prata om människors trygghet. Det är den som ska stå i främsta rummet i denna evighetslånga vargdebatt.

Här har ministern, fru talman, missat hela poängen. När man lyssnar på ministerns svar nämner han inte dessa ord - människors trygghet - en enda gång. Det säger en del om vilken prioritering som regeringen har. Jag tycker att det blir riktigt respektlöst att sätta vargens frihet framför barns rättigheter, så att de inte ska känna sig trygga att leka ute, framför företagande på landsbygden och framför de människor som har vargen intill husknuten. Det är respektlös politik, fru talman, och det är det som vi måste prata om i dag.

Jag vill därför ställa en fråga till ministern. Hur ska han skapa denna trygghet för de målgrupper som jag har räknat upp?

Fru talman! Det var en rad frågor. Jag ska försöka beta av dem under mina fyra minuter.

Jag ska börja med den första frågan från Alexandra Anstrell, nämligen den svenska landsbygden och dess möjligheter att utvecklas. Jag ska utan tvekan säga att under den innevarande regeringens tid har det satsats mer än det någonsin gjordes under den tid då landets regering leddes av moderater. Då var mycket av diskussionen fokuserad kring att man bara såg storstäderna.

28 ½ miljard aviserar vi i den budget som nu har lagts fram i riksdagen för jordbrukssatsningar och landsbygdssatsningar. Det handlar om alltifrån att öka den svenska livsmedelsproduktionen till att se till att det finns en fungerande infrastruktur, såväl vägar som bredband och annat som är nödvändigt. Man måste se till att det finns mackar så att det finns drivmedel att tanka. Man måste se till att lanthandlar fungerar. Detta är naturligtvis grundläggande förutsättningar för att vi ska ha en levande och livskraftig konkurrenskraft i både jordbruk och landsbygd.

Fru talman! Lägg därtill att detta dessutom sker i en tid när vi ser en återindustrialisering i delar av landet som tidigare, årtionde efter årtionde, såg jobben försvinna och därmed också människorna. Jag tror att det finns all anledning att med rätta insatser tro på den svenska landsbygden och att tro på det svenska jordbruket, och det gör jag verkligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sedan kom det en fråga om människors trygghet. Jag har alltid försökt att ha en respekt för politiska motståndare, även när vi har haft olika uppfattningar. Jag tycker att det är en väldigt viktig del av vår demokrati att man diskuterar och debatterar med olika ingångar. Men jag har aldrig ifrågasatt Moderaternas syften eller intentioner. Jag har alltid trott att ni tror på det som ni gör. Att stå här och säga att vi, bara för att vi kan ha olika uppfattningar i någon fråga, inte ser till människors trygghet är inte korrekt. Människors trygghet kommer alltid först. Det gör det för Moderaterna, och det gör det för Socialdemokraterna. Och hör och häpna, jag tror att det gör det för alla andra partier också. Som alltid när det gäller olika mål och värden måste man försöka hitta en balans.

I det här fallet är det precis som ledamöterna säger; riksdagen har tagit beslut. De besluten kommer dessutom utifrån en EU-lagstiftning, art- och habitatdirektivet. Där gäller inte bara siffror och intervaller, som ledamöterna talar om, utan det ska också vila på vetenskaplig grund. Det är grunden för dessa 300 som vi diskuterar. Jag tror att ledamöterna är väl medvetna om detta. Det här handlar snarare om att återigen försöka ta partipolitiska poäng genom att peka på att det skulle ligga något konstigt bakom detta. Det gör det inte.

Innebär det här att allting är frid och fröjd? Nej, det är det förstås inte. Precis som ledamöterna säger har det skett en ökning av varg. Det är mot den bakgrunden vi ser förändringar av regelverk när det gäller både hur vi ersätter för förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, och för skador på grund av rovdjur. Regeringen har tagit bort den tidigare maxgränsen på 80 procent så att man i dag får 100 procent av kostnaderna täckta, just därför att det är - jag förstår verkligen det - en frustration när man drabbas av detta.

På samma sätt sker också en licensjakt. Den senaste vintern var det 24 vargar, om jag inte är helt fel ute, och Länsstyrelsen Gävleborg beslutade om ytterligare 4 vargar som fick fällas. Under hösten kommer det naturligtvis också, efter den senaste uppräkningen, att komma beslut om licensjakt. Det är ett arbete som pågår.

Jag tror inte att vi någon gång kommer att komma i ett läge där vi kan säga: "Nu har vi hittat precis rätt balans." Saker och ting förändras, inte minst, skulle jag säga, har den svenska landsbygden de kommande åren en ypperlig möjlighet att komma igen.

Fru talman! Det var en rad frågor. Jag ska försöka beta av dem under mina fyra minuter.

Jag ska börja med den första frågan från Alexandra Anstrell, nämligen den svenska landsbygden och dess möjligheter att utvecklas. Jag ska utan tvekan säga att under den innevarande regeringens tid har det satsats mer än det någonsin gjordes under den tid då landets regering leddes av moderater. Då var mycket av diskussionen fokuserad kring att man bara såg storstäderna.

28 ½ miljard aviserar vi i den budget som nu har lagts fram i riksdagen för jordbrukssatsningar och landsbygdssatsningar. Det handlar om alltifrån att öka den svenska livsmedelsproduktionen till att se till att det finns en fungerande infrastruktur, såväl vägar som bredband och annat som är nödvändigt. Man måste se till att det finns mackar så att det finns drivmedel att tanka. Man måste se till att lanthandlar fungerar. Detta är naturligtvis grundläggande förutsättningar för att vi ska ha en levande och livskraftig konkurrenskraft i både jordbruk och landsbygd.

Fru talman! Lägg därtill att detta dessutom sker i en tid när vi ser en återindustrialisering i delar av landet som tidigare, årtionde efter årtionde, såg jobben försvinna och därmed också människorna. Jag tror att det finns all anledning att med rätta insatser tro på den svenska landsbygden och att tro på det svenska jordbruket, och det gör jag verkligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sedan kom det en fråga om människors trygghet. Jag har alltid försökt att ha en respekt för politiska motståndare, även när vi har haft olika uppfattningar. Jag tycker att det är en väldigt viktig del av vår demokrati att man diskuterar och debatterar med olika ingångar. Men jag har aldrig ifrågasatt Moderaternas syften eller intentioner. Jag har alltid trott att ni tror på det som ni gör. Att stå här och säga att vi, bara för att vi kan ha olika uppfattningar i någon fråga, inte ser till människors trygghet är inte korrekt. Människors trygghet kommer alltid först. Det gör det för Moderaterna, och det gör det för Socialdemokraterna. Och hör och häpna, jag tror att det gör det för alla andra partier också. Som alltid när det gäller olika mål och värden måste man försöka hitta en balans.

I det här fallet är det precis som ledamöterna säger; riksdagen har tagit beslut. De besluten kommer dessutom utifrån en EU-lagstiftning, art- och habitatdirektivet. Där gäller inte bara siffror och intervaller, som ledamöterna talar om, utan det ska också vila på vetenskaplig grund. Det är grunden för dessa 300 som vi diskuterar. Jag tror att ledamöterna är väl medvetna om detta. Det här handlar snarare om att återigen försöka ta partipolitiska poäng genom att peka på att det skulle ligga något konstigt bakom detta. Det gör det inte.

Innebär det här att allting är frid och fröjd? Nej, det är det förstås inte. Precis som ledamöterna säger har det skett en ökning av varg. Det är mot den bakgrunden vi ser förändringar av regelverk när det gäller både hur vi ersätter för förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, och för skador på grund av rovdjur. Regeringen har tagit bort den tidigare maxgränsen på 80 procent så att man i dag får 100 procent av kostnaderna täckta, just därför att det är - jag förstår verkligen det - en frustration när man drabbas av detta.

På samma sätt sker också en licensjakt. Den senaste vintern var det 24 vargar, om jag inte är helt fel ute, och Länsstyrelsen Gävleborg beslutade om ytterligare 4 vargar som fick fällas. Under hösten kommer det naturligtvis också, efter den senaste uppräkningen, att komma beslut om licensjakt. Det är ett arbete som pågår.

Jag tror inte att vi någon gång kommer att komma i ett läge där vi kan säga: "Nu har vi hittat precis rätt balans." Saker och ting förändras, inte minst, skulle jag säga, har den svenska landsbygden de kommande åren en ypperlig möjlighet att komma igen.

Fru talman! Det var en rad frågor. Jag ska försöka beta av dem under mina fyra minuter.

Jag ska börja med den första frågan från Alexandra Anstrell, nämligen den svenska landsbygden och dess möjligheter att utvecklas. Jag ska utan tvekan säga att under den innevarande regeringens tid har det satsats mer än det någonsin gjordes under den tid då landets regering leddes av moderater. Då var mycket av diskussionen fokuserad kring att man bara såg storstäderna.

28 ½ miljard aviserar vi i den budget som nu har lagts fram i riksdagen för jordbrukssatsningar och landsbygdssatsningar. Det handlar om alltifrån att öka den svenska livsmedelsproduktionen till att se till att det finns en fungerande infrastruktur, såväl vägar som bredband och annat som är nödvändigt. Man måste se till att det finns mackar så att det finns drivmedel att tanka. Man måste se till att lanthandlar fungerar. Detta är naturligtvis grundläggande förutsättningar för att vi ska ha en levande och livskraftig konkurrenskraft i både jordbruk och landsbygd.

Fru talman! Lägg därtill att detta dessutom sker i en tid när vi ser en återindustrialisering i delar av landet som tidigare, årtionde efter årtionde, såg jobben försvinna och därmed också människorna. Jag tror att det finns all anledning att med rätta insatser tro på den svenska landsbygden och att tro på det svenska jordbruket, och det gör jag verkligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sedan kom det en fråga om människors trygghet. Jag har alltid försökt att ha en respekt för politiska motståndare, även när vi har haft olika uppfattningar. Jag tycker att det är en väldigt viktig del av vår demokrati att man diskuterar och debatterar med olika ingångar. Men jag har aldrig ifrågasatt Moderaternas syften eller intentioner. Jag har alltid trott att ni tror på det som ni gör. Att stå här och säga att vi, bara för att vi kan ha olika uppfattningar i någon fråga, inte ser till människors trygghet är inte korrekt. Människors trygghet kommer alltid först. Det gör det för Moderaterna, och det gör det för Socialdemokraterna. Och hör och häpna, jag tror att det gör det för alla andra partier också. Som alltid när det gäller olika mål och värden måste man försöka hitta en balans.

I det här fallet är det precis som ledamöterna säger; riksdagen har tagit beslut. De besluten kommer dessutom utifrån en EU-lagstiftning, art- och habitatdirektivet. Där gäller inte bara siffror och intervaller, som ledamöterna talar om, utan det ska också vila på vetenskaplig grund. Det är grunden för dessa 300 som vi diskuterar. Jag tror att ledamöterna är väl medvetna om detta. Det här handlar snarare om att återigen försöka ta partipolitiska poäng genom att peka på att det skulle ligga något konstigt bakom detta. Det gör det inte.

Innebär det här att allting är frid och fröjd? Nej, det är det förstås inte. Precis som ledamöterna säger har det skett en ökning av varg. Det är mot den bakgrunden vi ser förändringar av regelverk när det gäller både hur vi ersätter för förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, och för skador på grund av rovdjur. Regeringen har tagit bort den tidigare maxgränsen på 80 procent så att man i dag får 100 procent av kostnaderna täckta, just därför att det är - jag förstår verkligen det - en frustration när man drabbas av detta.

På samma sätt sker också en licensjakt. Den senaste vintern var det 24 vargar, om jag inte är helt fel ute, och Länsstyrelsen Gävleborg beslutade om ytterligare 4 vargar som fick fällas. Under hösten kommer det naturligtvis också, efter den senaste uppräkningen, att komma beslut om licensjakt. Det är ett arbete som pågår.

Jag tror inte att vi någon gång kommer att komma i ett läge där vi kan säga: "Nu har vi hittat precis rätt balans." Saker och ting förändras, inte minst, skulle jag säga, har den svenska landsbygden de kommande åren en ypperlig möjlighet att komma igen.

Fru talman! Ministern hänvisar i sitt svar till att Naturvårdsverket enligt propositionen En hållbar rovdjurspolitik från 2012 i stort sett skulle få fritt fram när det gäller att sätta minimiantalet för vargar i Sverige. Jag var inte med 2012, men ministern har ju varit med länge. Men jag har läst på i propositionen. Riksdagen beslutade om ett intervall på 170-270 vargar, och Naturvårdsverket fick i uppdrag att återkomma med en specifik siffra däremellan, eftersom det hävdades att EU ville ha en specifik siffra och inte ett intervall. Det står i propositionen: Efter riksdagens behandling av frågan kommer Naturvårdsverket enligt vad regeringen uppger att få i uppgift att göra en bedömning av var referensvärdet ligger inom det föreslagna intervallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hävdar att Naturvårdsverket kanske inte riktigt följde sitt uppdrag när de lade sig på maxantalet, 270. Det är inte någonstans mellan 170 och 270 - men, men. Om det ska bli rätt mot slutet måste det vara rätt från början, tänker jag. Det var det inte riktigt här.

I propositionen stod det även: "Naturvårdsverket bör även fortsättningsvis arbeta med den genetiska förstärkningen, i första hand med att underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig till den vargpopulation som finns i Mellansverige." Det stod inget mer. De fick alltså inte i uppdrag av regeringen eller riksdagen i det här fallet att köra sitt eget race.

Det kan dock uppfattas som att Naturvårdsverket fick fritt fram av regeringen när regeringen 2015 gav myndigheten i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus. Men även här säger man alltså att analysen ska uppdateras, inte riksdagsbeslutet. Det kan ju bara riksdagen göra.

Fru talman! Det känns som att regeringen försöker skylla ifrån sig på dels en nio år gammal proposition, dels EU. Men i själva verket är det regeringen som inte ser till att riksdagsbeslut följs och inte heller verkar ha för avsikt att lyfta upp frågan demokratiskt. Det är märkligt.

Det är också märkligt att ministern står här i kammaren och säger att åtgärderna som vidtas i dag bidrar till ökad trygghet när det från många håll vittnas om motsatsen. Marléne Lund Kopparklint berättade om föräldrar som inte vågar skicka ut sina barn för att leka och om förskolor där man inte vågar vara ute och leka. Vi kan inte ha det på det sättet.

Visste ni förresten att vargen är en bra simmare? Den springer också mycket snabbt och effektivt. Under en natt kan den utan problem tillryggalägga 70 kilometer. Eftersom vargen är så rörlig kan den leva i ett ganska stort område.

Ett sätt att skydda sig mot varg är att använda de rovdjursavvisande stängslen. I Belgien var det för någon vecka sedan ett vargangrepp mot två hästar som togs ihjäl. Ska vi stängsla in alla våra djur med rovdjursavvisande stängsel, som består av fyra trådar och är 1,10 meter högt, överallt? Är det ett sådant landskap vi vill ha?

Under augusti månad har en varg härjat i Sjundareviret och attackerat och dödat ganska många får. Länsstyrelsen uppmanar nu djurägare som har ägor mot vattnet att säkra sina hagar mot vattenlinjen. Främjar det allemansrätten i Sverige? Ska vi ha ett sådant landskap? I Haninge, där jag bor, består 75 procent av kommunen av vatten.

Fru talman! Jag får inte svar på mina frågor om stängsling vid vattenlinjen. Avser ministern att vidta någon åtgärd som möjliggör instängsling med strömförande rovdjursavvisande stängsel av hela Stockholms skärgård?

Fru talman! Ministern hänvisar i sitt svar till att Naturvårdsverket enligt propositionen En hållbar rovdjurspolitik från 2012 i stort sett skulle få fritt fram när det gäller att sätta minimiantalet för vargar i Sverige. Jag var inte med 2012, men ministern har ju varit med länge. Men jag har läst på i propositionen. Riksdagen beslutade om ett intervall på 170-270 vargar, och Naturvårdsverket fick i uppdrag att återkomma med en specifik siffra däremellan, eftersom det hävdades att EU ville ha en specifik siffra och inte ett intervall. Det står i propositionen: Efter riksdagens behandling av frågan kommer Naturvårdsverket enligt vad regeringen uppger att få i uppgift att göra en bedömning av var referensvärdet ligger inom det föreslagna intervallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hävdar att Naturvårdsverket kanske inte riktigt följde sitt uppdrag när de lade sig på maxantalet, 270. Det är inte någonstans mellan 170 och 270 - men, men. Om det ska bli rätt mot slutet måste det vara rätt från början, tänker jag. Det var det inte riktigt här.

I propositionen stod det även: "Naturvårdsverket bör även fortsättningsvis arbeta med den genetiska förstärkningen, i första hand med att underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig till den vargpopulation som finns i Mellansverige." Det stod inget mer. De fick alltså inte i uppdrag av regeringen eller riksdagen i det här fallet att köra sitt eget race.

Det kan dock uppfattas som att Naturvårdsverket fick fritt fram av regeringen när regeringen 2015 gav myndigheten i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus. Men även här säger man alltså att analysen ska uppdateras, inte riksdagsbeslutet. Det kan ju bara riksdagen göra.

Fru talman! Det känns som att regeringen försöker skylla ifrån sig på dels en nio år gammal proposition, dels EU. Men i själva verket är det regeringen som inte ser till att riksdagsbeslut följs och inte heller verkar ha för avsikt att lyfta upp frågan demokratiskt. Det är märkligt.

Det är också märkligt att ministern står här i kammaren och säger att åtgärderna som vidtas i dag bidrar till ökad trygghet när det från många håll vittnas om motsatsen. Marléne Lund Kopparklint berättade om föräldrar som inte vågar skicka ut sina barn för att leka och om förskolor där man inte vågar vara ute och leka. Vi kan inte ha det på det sättet.

Visste ni förresten att vargen är en bra simmare? Den springer också mycket snabbt och effektivt. Under en natt kan den utan problem tillryggalägga 70 kilometer. Eftersom vargen är så rörlig kan den leva i ett ganska stort område.

Ett sätt att skydda sig mot varg är att använda de rovdjursavvisande stängslen. I Belgien var det för någon vecka sedan ett vargangrepp mot två hästar som togs ihjäl. Ska vi stängsla in alla våra djur med rovdjursavvisande stängsel, som består av fyra trådar och är 1,10 meter högt, överallt? Är det ett sådant landskap vi vill ha?

Under augusti månad har en varg härjat i Sjundareviret och attackerat och dödat ganska många får. Länsstyrelsen uppmanar nu djurägare som har ägor mot vattnet att säkra sina hagar mot vattenlinjen. Främjar det allemansrätten i Sverige? Ska vi ha ett sådant landskap? I Haninge, där jag bor, består 75 procent av kommunen av vatten.

Fru talman! Jag får inte svar på mina frågor om stängsling vid vattenlinjen. Avser ministern att vidta någon åtgärd som möjliggör instängsling med strömförande rovdjursavvisande stängsel av hela Stockholms skärgård?

Fru talman! Ministern hänvisar i sitt svar till att Naturvårdsverket enligt propositionen En hållbar rovdjurspolitik från 2012 i stort sett skulle få fritt fram när det gäller att sätta minimiantalet för vargar i Sverige. Jag var inte med 2012, men ministern har ju varit med länge. Men jag har läst på i propositionen. Riksdagen beslutade om ett intervall på 170-270 vargar, och Naturvårdsverket fick i uppdrag att återkomma med en specifik siffra däremellan, eftersom det hävdades att EU ville ha en specifik siffra och inte ett intervall. Det står i propositionen: Efter riksdagens behandling av frågan kommer Naturvårdsverket enligt vad regeringen uppger att få i uppgift att göra en bedömning av var referensvärdet ligger inom det föreslagna intervallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hävdar att Naturvårdsverket kanske inte riktigt följde sitt uppdrag när de lade sig på maxantalet, 270. Det är inte någonstans mellan 170 och 270 - men, men. Om det ska bli rätt mot slutet måste det vara rätt från början, tänker jag. Det var det inte riktigt här.

I propositionen stod det även: "Naturvårdsverket bör även fortsättningsvis arbeta med den genetiska förstärkningen, i första hand med att underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig till den vargpopulation som finns i Mellansverige." Det stod inget mer. De fick alltså inte i uppdrag av regeringen eller riksdagen i det här fallet att köra sitt eget race.

Det kan dock uppfattas som att Naturvårdsverket fick fritt fram av regeringen när regeringen 2015 gav myndigheten i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och med den analysen som grund utreda vad som krävs för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus. Men även här säger man alltså att analysen ska uppdateras, inte riksdagsbeslutet. Det kan ju bara riksdagen göra.

Fru talman! Det känns som att regeringen försöker skylla ifrån sig på dels en nio år gammal proposition, dels EU. Men i själva verket är det regeringen som inte ser till att riksdagsbeslut följs och inte heller verkar ha för avsikt att lyfta upp frågan demokratiskt. Det är märkligt.

Det är också märkligt att ministern står här i kammaren och säger att åtgärderna som vidtas i dag bidrar till ökad trygghet när det från många håll vittnas om motsatsen. Marléne Lund Kopparklint berättade om föräldrar som inte vågar skicka ut sina barn för att leka och om förskolor där man inte vågar vara ute och leka. Vi kan inte ha det på det sättet.

Visste ni förresten att vargen är en bra simmare? Den springer också mycket snabbt och effektivt. Under en natt kan den utan problem tillryggalägga 70 kilometer. Eftersom vargen är så rörlig kan den leva i ett ganska stort område.

Ett sätt att skydda sig mot varg är att använda de rovdjursavvisande stängslen. I Belgien var det för någon vecka sedan ett vargangrepp mot två hästar som togs ihjäl. Ska vi stängsla in alla våra djur med rovdjursavvisande stängsel, som består av fyra trådar och är 1,10 meter högt, överallt? Är det ett sådant landskap vi vill ha?

Under augusti månad har en varg härjat i Sjundareviret och attackerat och dödat ganska många får. Länsstyrelsen uppmanar nu djurägare som har ägor mot vattnet att säkra sina hagar mot vattenlinjen. Främjar det allemansrätten i Sverige? Ska vi ha ett sådant landskap? I Haninge, där jag bor, består 75 procent av kommunen av vatten.

Fru talman! Jag får inte svar på mina frågor om stängsling vid vattenlinjen. Avser ministern att vidta någon åtgärd som möjliggör instängsling med strömförande rovdjursavvisande stängsel av hela Stockholms skärgård?

Fru talman! Jag förstår varför ministern hellre vill tala om något annat på landsbygden. Det är självklart. Men i dag ska vi diskutera vargen och dess betydelse och icke betydelse för landsbygden. Annars kan vi prata om naturreservat, äganderätt, strandskydd, bensinskatter och ökat antal vargar på landsbygden. Det här är ett problem, och den här regeringen tänker inte lösa det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan berätta om en lantbrukare nere i Ulricehamn. Man vaknar på nätterna av att varg tar djur strax utanför huset. Det är djur som skriker och kämpar, en dödskamp, som dödas av varg utanför huset. I den miljön ska människor kämpa med att föda upp sina tamdjur och producera mat. Barnen hör vargar yla bakom ladugården. Samtidigt har familjen en regering i Stockholm som fullständigt inte bara struntar i livsmedelsstrategin, i att öka matproduktionen, utan i stället gynnar en större vargpopulation på landsbygden. Man vågar inte ha sina djur ute, får ligga vakna om nätterna, är rädda för sina barns, hundars och andra tamdjurs skull.

I dessa områden finns mycket tamboskap. Man producerar mycket mjölk och kött och håller landskapet öppet genom att djuren betar hagar och ängar. Det är många beteshagar, och många mindre beteshagar eftersom luckor i skogsområden behöver betas. Lantbrukarna har krav på sig att hålla betena öppna och se till att de sköts. Samtidigt låter regeringen vargstammen öka och gör det fullständigt omöjligt att uppfylla de kraven.

Djur blir skrämda ut ur hagar. Dräktiga tackor kastar sina foster. Får har svårt att bli dräktiga igen efter en vargattack. Hundar dödas. Stängsel rivs ned. Och underhåll av stängsel måste ske dagligen. En lantbrukare i Skaraborg har en till två mil stängsel att gå runt. Jag funderar på om länsstyrelsen, som ändå är ute och kontrollerar sina vargar så ofta, kunde ta på sig uppgiften att också kolla stängslen som alla lantbrukare måste sätta upp runt om i Sverige.

Man överväger nu att sluta med djurproduktionen. Hagar och betesmarker kommer att växa igen. Den biologiska mångfalden är viktig i andra sammanhang och i alla reservat som den här regeringen skapar, men i de här delarna är det inte särskilt noga om det växer igen. Men i reservat, som kan tas från vanliga skogsägare, är det en helt annan sak. Den biologiska mångfalden går förlorad, bara för att S-regeringen tycker att varg är viktigare än landsbygden, djuren och lantbrukarnas verksamheter.

Självförsörjningen på lamm är i detta land 30 procent. Vi importerar alltså mängder av mat som vi skulle kunna producera i landet. Samtidigt har vi en livsmedelsstrategi som säger att vi ska öka djurproduktionen. Men i det här landet ökar inte djurproduktionen, utan vi ökar vargproduktionen. Det är helt unikt i Europa. Så jobbar man inte på något annat ställe. Det är bara den här miljöpartistiskt styrda regeringen som sitter på det mandatet.

Fru talman! Landsbygden och djurproduktionen i områden med varg är hotad. Den biologiska mångfalden är hotad. Ska djur tvingas stå inne på grund av vargangreppen, samtidigt som man har krav på sig att släppa ut sina djur på bete? Ska betesmarker växa igen? Vad är rimligt? Hur mycket ska en lantbrukare gå runt sina marker varje dag för att kolla över sina stängsel så att inte vargen kommer in? Och vem är ansvarig när stängslet ändå är nedrivet och djuren är skadade? Är det djurägaren, eller är det staten som faktiskt har ökat produktionen av varg mer än riksdagen har tagit beslut om?

Ministern! Jag ser fram emot svaren på de frågorna.

Fru talman! Jag förstår varför ministern hellre vill tala om något annat på landsbygden. Det är självklart. Men i dag ska vi diskutera vargen och dess betydelse och icke betydelse för landsbygden. Annars kan vi prata om naturreservat, äganderätt, strandskydd, bensinskatter och ökat antal vargar på landsbygden. Det här är ett problem, och den här regeringen tänker inte lösa det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan berätta om en lantbrukare nere i Ulricehamn. Man vaknar på nätterna av att varg tar djur strax utanför huset. Det är djur som skriker och kämpar, en dödskamp, som dödas av varg utanför huset. I den miljön ska människor kämpa med att föda upp sina tamdjur och producera mat. Barnen hör vargar yla bakom ladugården. Samtidigt har familjen en regering i Stockholm som fullständigt inte bara struntar i livsmedelsstrategin, i att öka matproduktionen, utan i stället gynnar en större vargpopulation på landsbygden. Man vågar inte ha sina djur ute, får ligga vakna om nätterna, är rädda för sina barns, hundars och andra tamdjurs skull.

I dessa områden finns mycket tamboskap. Man producerar mycket mjölk och kött och håller landskapet öppet genom att djuren betar hagar och ängar. Det är många beteshagar, och många mindre beteshagar eftersom luckor i skogsområden behöver betas. Lantbrukarna har krav på sig att hålla betena öppna och se till att de sköts. Samtidigt låter regeringen vargstammen öka och gör det fullständigt omöjligt att uppfylla de kraven.

Djur blir skrämda ut ur hagar. Dräktiga tackor kastar sina foster. Får har svårt att bli dräktiga igen efter en vargattack. Hundar dödas. Stängsel rivs ned. Och underhåll av stängsel måste ske dagligen. En lantbrukare i Skaraborg har en till två mil stängsel att gå runt. Jag funderar på om länsstyrelsen, som ändå är ute och kontrollerar sina vargar så ofta, kunde ta på sig uppgiften att också kolla stängslen som alla lantbrukare måste sätta upp runt om i Sverige.

Man överväger nu att sluta med djurproduktionen. Hagar och betesmarker kommer att växa igen. Den biologiska mångfalden är viktig i andra sammanhang och i alla reservat som den här regeringen skapar, men i de här delarna är det inte särskilt noga om det växer igen. Men i reservat, som kan tas från vanliga skogsägare, är det en helt annan sak. Den biologiska mångfalden går förlorad, bara för att S-regeringen tycker att varg är viktigare än landsbygden, djuren och lantbrukarnas verksamheter.

Självförsörjningen på lamm är i detta land 30 procent. Vi importerar alltså mängder av mat som vi skulle kunna producera i landet. Samtidigt har vi en livsmedelsstrategi som säger att vi ska öka djurproduktionen. Men i det här landet ökar inte djurproduktionen, utan vi ökar vargproduktionen. Det är helt unikt i Europa. Så jobbar man inte på något annat ställe. Det är bara den här miljöpartistiskt styrda regeringen som sitter på det mandatet.

Fru talman! Landsbygden och djurproduktionen i områden med varg är hotad. Den biologiska mångfalden är hotad. Ska djur tvingas stå inne på grund av vargangreppen, samtidigt som man har krav på sig att släppa ut sina djur på bete? Ska betesmarker växa igen? Vad är rimligt? Hur mycket ska en lantbrukare gå runt sina marker varje dag för att kolla över sina stängsel så att inte vargen kommer in? Och vem är ansvarig när stängslet ändå är nedrivet och djuren är skadade? Är det djurägaren, eller är det staten som faktiskt har ökat produktionen av varg mer än riksdagen har tagit beslut om?

Ministern! Jag ser fram emot svaren på de frågorna.

Fru talman! Jag förstår varför ministern hellre vill tala om något annat på landsbygden. Det är självklart. Men i dag ska vi diskutera vargen och dess betydelse och icke betydelse för landsbygden. Annars kan vi prata om naturreservat, äganderätt, strandskydd, bensinskatter och ökat antal vargar på landsbygden. Det här är ett problem, och den här regeringen tänker inte lösa det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan berätta om en lantbrukare nere i Ulricehamn. Man vaknar på nätterna av att varg tar djur strax utanför huset. Det är djur som skriker och kämpar, en dödskamp, som dödas av varg utanför huset. I den miljön ska människor kämpa med att föda upp sina tamdjur och producera mat. Barnen hör vargar yla bakom ladugården. Samtidigt har familjen en regering i Stockholm som fullständigt inte bara struntar i livsmedelsstrategin, i att öka matproduktionen, utan i stället gynnar en större vargpopulation på landsbygden. Man vågar inte ha sina djur ute, får ligga vakna om nätterna, är rädda för sina barns, hundars och andra tamdjurs skull.

I dessa områden finns mycket tamboskap. Man producerar mycket mjölk och kött och håller landskapet öppet genom att djuren betar hagar och ängar. Det är många beteshagar, och många mindre beteshagar eftersom luckor i skogsområden behöver betas. Lantbrukarna har krav på sig att hålla betena öppna och se till att de sköts. Samtidigt låter regeringen vargstammen öka och gör det fullständigt omöjligt att uppfylla de kraven.

Djur blir skrämda ut ur hagar. Dräktiga tackor kastar sina foster. Får har svårt att bli dräktiga igen efter en vargattack. Hundar dödas. Stängsel rivs ned. Och underhåll av stängsel måste ske dagligen. En lantbrukare i Skaraborg har en till två mil stängsel att gå runt. Jag funderar på om länsstyrelsen, som ändå är ute och kontrollerar sina vargar så ofta, kunde ta på sig uppgiften att också kolla stängslen som alla lantbrukare måste sätta upp runt om i Sverige.

Man överväger nu att sluta med djurproduktionen. Hagar och betesmarker kommer att växa igen. Den biologiska mångfalden är viktig i andra sammanhang och i alla reservat som den här regeringen skapar, men i de här delarna är det inte särskilt noga om det växer igen. Men i reservat, som kan tas från vanliga skogsägare, är det en helt annan sak. Den biologiska mångfalden går förlorad, bara för att S-regeringen tycker att varg är viktigare än landsbygden, djuren och lantbrukarnas verksamheter.

Självförsörjningen på lamm är i detta land 30 procent. Vi importerar alltså mängder av mat som vi skulle kunna producera i landet. Samtidigt har vi en livsmedelsstrategi som säger att vi ska öka djurproduktionen. Men i det här landet ökar inte djurproduktionen, utan vi ökar vargproduktionen. Det är helt unikt i Europa. Så jobbar man inte på något annat ställe. Det är bara den här miljöpartistiskt styrda regeringen som sitter på det mandatet.

Fru talman! Landsbygden och djurproduktionen i områden med varg är hotad. Den biologiska mångfalden är hotad. Ska djur tvingas stå inne på grund av vargangreppen, samtidigt som man har krav på sig att släppa ut sina djur på bete? Ska betesmarker växa igen? Vad är rimligt? Hur mycket ska en lantbrukare gå runt sina marker varje dag för att kolla över sina stängsel så att inte vargen kommer in? Och vem är ansvarig när stängslet ändå är nedrivet och djuren är skadade? Är det djurägaren, eller är det staten som faktiskt har ökat produktionen av varg mer än riksdagen har tagit beslut om?

Ministern! Jag ser fram emot svaren på de frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det går helt enkelt inte att på den korta tid som är kvar ta alla exempel från Gävleborg, men jag tar ett. Tidningen skriver att länsstyrelsen i Gävleborgs län har avslagit två ansökningar om skyddsjakt på varg i Lingbo med omnejd trots att myndigheten säger sig förstå och respektera den oro som vargen orsakar för byns invånare.

Det sista var nästan ordagrant med det som ministern nyss sa här, nämligen att han förstår oron. Men vad hjälper det, fru talman? Vad hjälper det att ministern förstår barnfamiljens oro i Lingbo, om han inte fattar de beslut och ger de instruktioner till sina myndigheter som är nödvändiga för att rovdjurstrycket ska minska i Gävleborg.

Jag tror att även ministern förstår att det är helt orimligt att ha 120-140 vargar i Gävleborg. Det är helt orimligt att ett län i Sverige ska ha en sådan stor andel av rovdjuren.

Så här blir det, fru talman, när man låter Miljöpartiet sköta landsbygdspolitiken och rovdjurspolitiken. Den som den senaste månaden har fått en elräkning kan fundera på varför den är så dyr. Den som är orolig över klimatet kan fundera på varför Karlshamns oljekraftverk producerar el. Den som åkte och tankade i morse och betalade 18 kronor per liter för dieseln kan naturligtvis skänka en tanke till ministern, Miljöpartiet och regeringen. Och den som drabbas av rovdjurstrycket i Gävleborg eller i andra delar av Sverige kan lugnt konstatera att vi har en regering som inte ser hela Sverige.

Det är regeringen som har hela makten. Regeringen kan styra frågan. Men det gör den inte. Jag vill ändå fråga ministern vad han kommer att göra för att minska rovdjurstrycket i Sverige och Gävleborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det går helt enkelt inte att på den korta tid som är kvar ta alla exempel från Gävleborg, men jag tar ett. Tidningen skriver att länsstyrelsen i Gävleborgs län har avslagit två ansökningar om skyddsjakt på varg i Lingbo med omnejd trots att myndigheten säger sig förstå och respektera den oro som vargen orsakar för byns invånare.

Det sista var nästan ordagrant med det som ministern nyss sa här, nämligen att han förstår oron. Men vad hjälper det, fru talman? Vad hjälper det att ministern förstår barnfamiljens oro i Lingbo, om han inte fattar de beslut och ger de instruktioner till sina myndigheter som är nödvändiga för att rovdjurstrycket ska minska i Gävleborg.

Jag tror att även ministern förstår att det är helt orimligt att ha 120-140 vargar i Gävleborg. Det är helt orimligt att ett län i Sverige ska ha en sådan stor andel av rovdjuren.

Så här blir det, fru talman, när man låter Miljöpartiet sköta landsbygdspolitiken och rovdjurspolitiken. Den som den senaste månaden har fått en elräkning kan fundera på varför den är så dyr. Den som är orolig över klimatet kan fundera på varför Karlshamns oljekraftverk producerar el. Den som åkte och tankade i morse och betalade 18 kronor per liter för dieseln kan naturligtvis skänka en tanke till ministern, Miljöpartiet och regeringen. Och den som drabbas av rovdjurstrycket i Gävleborg eller i andra delar av Sverige kan lugnt konstatera att vi har en regering som inte ser hela Sverige.

Det är regeringen som har hela makten. Regeringen kan styra frågan. Men det gör den inte. Jag vill ändå fråga ministern vad han kommer att göra för att minska rovdjurstrycket i Sverige och Gävleborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det går helt enkelt inte att på den korta tid som är kvar ta alla exempel från Gävleborg, men jag tar ett. Tidningen skriver att länsstyrelsen i Gävleborgs län har avslagit två ansökningar om skyddsjakt på varg i Lingbo med omnejd trots att myndigheten säger sig förstå och respektera den oro som vargen orsakar för byns invånare.

Det sista var nästan ordagrant med det som ministern nyss sa här, nämligen att han förstår oron. Men vad hjälper det, fru talman? Vad hjälper det att ministern förstår barnfamiljens oro i Lingbo, om han inte fattar de beslut och ger de instruktioner till sina myndigheter som är nödvändiga för att rovdjurstrycket ska minska i Gävleborg.

Jag tror att även ministern förstår att det är helt orimligt att ha 120-140 vargar i Gävleborg. Det är helt orimligt att ett län i Sverige ska ha en sådan stor andel av rovdjuren.

Så här blir det, fru talman, när man låter Miljöpartiet sköta landsbygdspolitiken och rovdjurspolitiken. Den som den senaste månaden har fått en elräkning kan fundera på varför den är så dyr. Den som är orolig över klimatet kan fundera på varför Karlshamns oljekraftverk producerar el. Den som åkte och tankade i morse och betalade 18 kronor per liter för dieseln kan naturligtvis skänka en tanke till ministern, Miljöpartiet och regeringen. Och den som drabbas av rovdjurstrycket i Gävleborg eller i andra delar av Sverige kan lugnt konstatera att vi har en regering som inte ser hela Sverige.

Det är regeringen som har hela makten. Regeringen kan styra frågan. Men det gör den inte. Jag vill ändå fråga ministern vad han kommer att göra för att minska rovdjurstrycket i Sverige och Gävleborg.

Fru talman! Frågan är vad det får för konsekvenser när regeringen skickar signalen att den inte tänker göra någonting i den miljökatastrof som närmar sig. I stället vrider regeringen på kranen och släpper ut lite mer - eller ganska mycket mer.

Fru talman! Jag undrar om ministern verkligen har stannat upp och funderat över varför alla dessa frågor hela tiden kommer från riksdagsledamöter så att det blir debatter i kammaren. Jag är hyfsat säker på att det beror på att ett stort antal människor känner en enorm otrygghet med att ha vargen runt husknuten.

Det är nu viktigt att regeringen slutar upp med allt detta och inrättar den viltmyndighet som riksdagen har gjort ett tillkännagivande om. Det är viktigt ur flera aspekter, inte minst ur ett trygghetsperspektiv, så att vi en gång för alla får ordning och reda i frågan.

Jag tycker att ministern ska åka till Värmland och höra med människor om de anser att regeringens politik sätter människors trygghet i främsta rummet. Jag kan personligen åta mig att guida ministern om det skulle finnas intresse för detta.

Fru talman! Utvecklingen visar att regeringen inte tar hänsyn till vare sig riksdagsbeslut om en viltmyndighet eller de människor som bor och verkar i närvaro av varg runt husknuten. Såväl varg som övriga rovdjur behöver anpassas till landsbygden och inte tvärtom.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt med en politik som så flagrant bortser från dem som tvingas leva med effekterna av den. Detta är en politik för Södermalmsstockholm, inte för Grums i Värmland.

Fru talman! Frågan är vad det får för konsekvenser när regeringen skickar signalen att den inte tänker göra någonting i den miljökatastrof som närmar sig. I stället vrider regeringen på kranen och släpper ut lite mer - eller ganska mycket mer.

Fru talman! Jag undrar om ministern verkligen har stannat upp och funderat över varför alla dessa frågor hela tiden kommer från riksdagsledamöter så att det blir debatter i kammaren. Jag är hyfsat säker på att det beror på att ett stort antal människor känner en enorm otrygghet med att ha vargen runt husknuten.

Det är nu viktigt att regeringen slutar upp med allt detta och inrättar den viltmyndighet som riksdagen har gjort ett tillkännagivande om. Det är viktigt ur flera aspekter, inte minst ur ett trygghetsperspektiv, så att vi en gång för alla får ordning och reda i frågan.

Jag tycker att ministern ska åka till Värmland och höra med människor om de anser att regeringens politik sätter människors trygghet i främsta rummet. Jag kan personligen åta mig att guida ministern om det skulle finnas intresse för detta.

Fru talman! Utvecklingen visar att regeringen inte tar hänsyn till vare sig riksdagsbeslut om en viltmyndighet eller de människor som bor och verkar i närvaro av varg runt husknuten. Såväl varg som övriga rovdjur behöver anpassas till landsbygden och inte tvärtom.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt med en politik som så flagrant bortser från dem som tvingas leva med effekterna av den. Detta är en politik för Södermalmsstockholm, inte för Grums i Värmland.

Fru talman! Frågan är vad det får för konsekvenser när regeringen skickar signalen att den inte tänker göra någonting i den miljökatastrof som närmar sig. I stället vrider regeringen på kranen och släpper ut lite mer - eller ganska mycket mer.

Fru talman! Jag undrar om ministern verkligen har stannat upp och funderat över varför alla dessa frågor hela tiden kommer från riksdagsledamöter så att det blir debatter i kammaren. Jag är hyfsat säker på att det beror på att ett stort antal människor känner en enorm otrygghet med att ha vargen runt husknuten.

Det är nu viktigt att regeringen slutar upp med allt detta och inrättar den viltmyndighet som riksdagen har gjort ett tillkännagivande om. Det är viktigt ur flera aspekter, inte minst ur ett trygghetsperspektiv, så att vi en gång för alla får ordning och reda i frågan.

Jag tycker att ministern ska åka till Värmland och höra med människor om de anser att regeringens politik sätter människors trygghet i främsta rummet. Jag kan personligen åta mig att guida ministern om det skulle finnas intresse för detta.

Fru talman! Utvecklingen visar att regeringen inte tar hänsyn till vare sig riksdagsbeslut om en viltmyndighet eller de människor som bor och verkar i närvaro av varg runt husknuten. Såväl varg som övriga rovdjur behöver anpassas till landsbygden och inte tvärtom.

Jag tycker att det är oerhört tråkigt med en politik som så flagrant bortser från dem som tvingas leva med effekterna av den. Detta är en politik för Södermalmsstockholm, inte för Grums i Värmland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig först tacka för inbjudan till Värmland. Jag kan försäkra Marléne Lund Kopparklint att jag har varit i Värmland ett antal gånger, och jag kommer säkert att besöka detta vackra och fina län i vårt land också i framtiden. Jag har naturligtvis resonerat om frågor som denna när jag har varit där.

Jag kan försäkra Lars Beckman att denna debatt inte började 2014. I så fall höll nog Lars Beckman både för ögon och öron dessförinnan för att vi hade en moderatledd regering. Såväl i denna kammare som i hela vårt land - jag var själv riksdagsledamot för Västerbotten på den tiden - pågick diskussionen. Varför? Jo, för att den naturligtvis berör någonting djupt inom oss, som handlar om rovdjuren och om trygghet, som vi talat om. Och det handlar om olika mål och värden som ibland står mot varandra.

De här fyra moderata riksdagsledamöterna, som nu är i opposition, försöker slå blå dunster i ögonen på folk och säger att det hela är enkelt, att det är digitalt och handlar om ett eller noll - eller som Lars Beckman uttryckte det: Regeringen har hela makten. Jag är nu inne på mitt nionde år som statsråd i olika regeringar och kan konstatera att vi trots allt lever i en demokrati. Dessutom är vi medlemmar i Europeiska unionen. Det innebär att vi lever med regelverk och lagar som vi har att förhålla oss till.

Jag kan också i all ödmjukhet säga till ledamöterna att ibland står olika mål mot varandra, och då måste man hitta en balans som innebär att man kan försöka uppnå de olika målen.

Låt mig ta ett exempel som också förekommer i frågorna jag fått. Det övergripandet målet i vår livsmedelsstrategi är att ha en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar. Samtidigt ska relevanta nationella miljömål nås. Jag tror inte att ledamöterna i grund och botten egentligen tror att vi ska strunta i vissa saker och bara köra på en sak. Det som gör vårt land så fint är att vi med hänsyn till olika värden försöker hitta en väg framåt.

Så ligger det också till här. Det är mot denna bakgrund som skyddsjakt och licensjakt sker.

Frågan om Naturvårdsverket återkommer. Jag har svarat på den. Förutom de beslut som vi tar i regering och riksdag handlar det också om våra förpliktelser i Europeiska unionen, och den gynnsamma bevarandestatusen som vi talar om måste baserar på vetenskaplig grund.

Fru talman! När det gäller de skador som ändå sker finns det möjligheter för den enskilde att få bidrag till förebyggande åtgärder. Alexandra Anstrell frågade om inhägnader. Det finns möjlighet att få stöd för det när det finns risk för rovdjur och rovdjursskador. Vi har i år dessutom höjt taket på den tidigare maxgränsen, som var 80 procent, till 100 procent av kostnaderna när skador sker som orsakats av rovdjur.

Fru talman! Detta är inga enkla frågor. Det är jag den förste att skriva under på. Å ena sidan har vi ett väldigt starkt intresse av biologisk mångfald med allt vad det innebär. Vi är dessutom medlemmar i Europeiska unionen och följer samma art- och habitatsdirektiv som alla andra. Å andra sidan finns ett stort antal andra värden som ledamöterna tar upp, nämligen trygghet, ökad livsmedelsproduktion och en djurhållning av tamdjur som både fungerar och kan öka i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den slutsats som jag drar, fru talman, är att vi naturligtvis hela tiden måste försöka jobba för detta. Jag gör det gärna tillsammans med andra. Även om jag har förstått att framför allt Lars Beckman verkar tro att hela världen drivs av Miljöpartiet skulle jag ändå gärna välkomna ett samarbete. Frågorna försvinner ju inte om olyckan skulle vara framme och vi får en moderatledd regering i landet, vilket jag förstås innerligt hoppas inte kommer att ske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig först tacka för inbjudan till Värmland. Jag kan försäkra Marléne Lund Kopparklint att jag har varit i Värmland ett antal gånger, och jag kommer säkert att besöka detta vackra och fina län i vårt land också i framtiden. Jag har naturligtvis resonerat om frågor som denna när jag har varit där.

Jag kan försäkra Lars Beckman att denna debatt inte började 2014. I så fall höll nog Lars Beckman både för ögon och öron dessförinnan för att vi hade en moderatledd regering. Såväl i denna kammare som i hela vårt land - jag var själv riksdagsledamot för Västerbotten på den tiden - pågick diskussionen. Varför? Jo, för att den naturligtvis berör någonting djupt inom oss, som handlar om rovdjuren och om trygghet, som vi talat om. Och det handlar om olika mål och värden som ibland står mot varandra.

De här fyra moderata riksdagsledamöterna, som nu är i opposition, försöker slå blå dunster i ögonen på folk och säger att det hela är enkelt, att det är digitalt och handlar om ett eller noll - eller som Lars Beckman uttryckte det: Regeringen har hela makten. Jag är nu inne på mitt nionde år som statsråd i olika regeringar och kan konstatera att vi trots allt lever i en demokrati. Dessutom är vi medlemmar i Europeiska unionen. Det innebär att vi lever med regelverk och lagar som vi har att förhålla oss till.

Jag kan också i all ödmjukhet säga till ledamöterna att ibland står olika mål mot varandra, och då måste man hitta en balans som innebär att man kan försöka uppnå de olika målen.

Låt mig ta ett exempel som också förekommer i frågorna jag fått. Det övergripandet målet i vår livsmedelsstrategi är att ha en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar. Samtidigt ska relevanta nationella miljömål nås. Jag tror inte att ledamöterna i grund och botten egentligen tror att vi ska strunta i vissa saker och bara köra på en sak. Det som gör vårt land så fint är att vi med hänsyn till olika värden försöker hitta en väg framåt.

Så ligger det också till här. Det är mot denna bakgrund som skyddsjakt och licensjakt sker.

Frågan om Naturvårdsverket återkommer. Jag har svarat på den. Förutom de beslut som vi tar i regering och riksdag handlar det också om våra förpliktelser i Europeiska unionen, och den gynnsamma bevarandestatusen som vi talar om måste baserar på vetenskaplig grund.

Fru talman! När det gäller de skador som ändå sker finns det möjligheter för den enskilde att få bidrag till förebyggande åtgärder. Alexandra Anstrell frågade om inhägnader. Det finns möjlighet att få stöd för det när det finns risk för rovdjur och rovdjursskador. Vi har i år dessutom höjt taket på den tidigare maxgränsen, som var 80 procent, till 100 procent av kostnaderna när skador sker som orsakats av rovdjur.

Fru talman! Detta är inga enkla frågor. Det är jag den förste att skriva under på. Å ena sidan har vi ett väldigt starkt intresse av biologisk mångfald med allt vad det innebär. Vi är dessutom medlemmar i Europeiska unionen och följer samma art- och habitatsdirektiv som alla andra. Å andra sidan finns ett stort antal andra värden som ledamöterna tar upp, nämligen trygghet, ökad livsmedelsproduktion och en djurhållning av tamdjur som både fungerar och kan öka i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den slutsats som jag drar, fru talman, är att vi naturligtvis hela tiden måste försöka jobba för detta. Jag gör det gärna tillsammans med andra. Även om jag har förstått att framför allt Lars Beckman verkar tro att hela världen drivs av Miljöpartiet skulle jag ändå gärna välkomna ett samarbete. Frågorna försvinner ju inte om olyckan skulle vara framme och vi får en moderatledd regering i landet, vilket jag förstås innerligt hoppas inte kommer att ske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig först tacka för inbjudan till Värmland. Jag kan försäkra Marléne Lund Kopparklint att jag har varit i Värmland ett antal gånger, och jag kommer säkert att besöka detta vackra och fina län i vårt land också i framtiden. Jag har naturligtvis resonerat om frågor som denna när jag har varit där.

Jag kan försäkra Lars Beckman att denna debatt inte började 2014. I så fall höll nog Lars Beckman både för ögon och öron dessförinnan för att vi hade en moderatledd regering. Såväl i denna kammare som i hela vårt land - jag var själv riksdagsledamot för Västerbotten på den tiden - pågick diskussionen. Varför? Jo, för att den naturligtvis berör någonting djupt inom oss, som handlar om rovdjuren och om trygghet, som vi talat om. Och det handlar om olika mål och värden som ibland står mot varandra.

De här fyra moderata riksdagsledamöterna, som nu är i opposition, försöker slå blå dunster i ögonen på folk och säger att det hela är enkelt, att det är digitalt och handlar om ett eller noll - eller som Lars Beckman uttryckte det: Regeringen har hela makten. Jag är nu inne på mitt nionde år som statsråd i olika regeringar och kan konstatera att vi trots allt lever i en demokrati. Dessutom är vi medlemmar i Europeiska unionen. Det innebär att vi lever med regelverk och lagar som vi har att förhålla oss till.

Jag kan också i all ödmjukhet säga till ledamöterna att ibland står olika mål mot varandra, och då måste man hitta en balans som innebär att man kan försöka uppnå de olika målen.

Låt mig ta ett exempel som också förekommer i frågorna jag fått. Det övergripandet målet i vår livsmedelsstrategi är att ha en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar. Samtidigt ska relevanta nationella miljömål nås. Jag tror inte att ledamöterna i grund och botten egentligen tror att vi ska strunta i vissa saker och bara köra på en sak. Det som gör vårt land så fint är att vi med hänsyn till olika värden försöker hitta en väg framåt.

Så ligger det också till här. Det är mot denna bakgrund som skyddsjakt och licensjakt sker.

Frågan om Naturvårdsverket återkommer. Jag har svarat på den. Förutom de beslut som vi tar i regering och riksdag handlar det också om våra förpliktelser i Europeiska unionen, och den gynnsamma bevarandestatusen som vi talar om måste baserar på vetenskaplig grund.

Fru talman! När det gäller de skador som ändå sker finns det möjligheter för den enskilde att få bidrag till förebyggande åtgärder. Alexandra Anstrell frågade om inhägnader. Det finns möjlighet att få stöd för det när det finns risk för rovdjur och rovdjursskador. Vi har i år dessutom höjt taket på den tidigare maxgränsen, som var 80 procent, till 100 procent av kostnaderna när skador sker som orsakats av rovdjur.

Fru talman! Detta är inga enkla frågor. Det är jag den förste att skriva under på. Å ena sidan har vi ett väldigt starkt intresse av biologisk mångfald med allt vad det innebär. Vi är dessutom medlemmar i Europeiska unionen och följer samma art- och habitatsdirektiv som alla andra. Å andra sidan finns ett stort antal andra värden som ledamöterna tar upp, nämligen trygghet, ökad livsmedelsproduktion och en djurhållning av tamdjur som både fungerar och kan öka i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den slutsats som jag drar, fru talman, är att vi naturligtvis hela tiden måste försöka jobba för detta. Jag gör det gärna tillsammans med andra. Även om jag har förstått att framför allt Lars Beckman verkar tro att hela världen drivs av Miljöpartiet skulle jag ändå gärna välkomna ett samarbete. Frågorna försvinner ju inte om olyckan skulle vara framme och vi får en moderatledd regering i landet, vilket jag förstås innerligt hoppas inte kommer att ske.

Fru talman! Det enda som vi i Sverige egentligen är självförsörjande på är morötter, och, ministern, jag tror faktiskt inte att vi klarar oss enbart på morötter, även om det är gott.

När vargen rör sig runt gårdar som gränsar till vattenlinjen, som de gärna gör inte minst här i Stockholmsområdet, uppmanas fårägare att stängsla in vattenlinjen eller i alla fall lägga rep med flaggor på ett par meter ut i vattnet för att avskräcka vargen. Även om det bara är rep med flaggor på i vattnet ser det inte riktigt inbjudande ut att ta sig i land där repen ligger. Jag vet inte heller hur avskräckande det är för en varg, för vargar är ganska goda simmare.

Är det meningen att vi ska stängsla in all vattenlinje i närheten av eller i varje revir? I många fall är det här inte särskilt storskaligt, vilket jag sa initialt. En del har kanske bara sju får. Det blir väldigt mycket stängsel för få får. Om man bara får 50 kronor per meter kan man snabbt räkna ut att det inte är särskilt lönsamt. Vad motiverar då fårägaren att behålla sina får?

Hur ser regeringen på att man ska stängsla in eller lägga rep runt hela vattenlinjen samvägt med strandskyddsregler och allemansrätt?

Jag frågade om ministern hade tänkt vidta åtgärder för att trygga skärgårdsborna i Stockholms län mot simmande vargar som i sin tur kan gå till angrepp. Men jag får inte riktigt svar.

Sedan måste jag erkänna att jag blir lite nyfiken på det här med hur:et. Hur skulle det funka med elstängsel med fyra strömförande vajrar precis vid vattnet om det börjar gå vågor?

Regeringens fina ord fungerar faktiskt inte, utan det behövs insatser. Hur avser ministern att stödja djurhållare i Stockholms skärgård för att man ska kunna öka självförsörjningsgraden och ge oss en mer robust livsmedelsförsörjning?

Fru talman! Det enda som vi i Sverige egentligen är självförsörjande på är morötter, och, ministern, jag tror faktiskt inte att vi klarar oss enbart på morötter, även om det är gott.

När vargen rör sig runt gårdar som gränsar till vattenlinjen, som de gärna gör inte minst här i Stockholmsområdet, uppmanas fårägare att stängsla in vattenlinjen eller i alla fall lägga rep med flaggor på ett par meter ut i vattnet för att avskräcka vargen. Även om det bara är rep med flaggor på i vattnet ser det inte riktigt inbjudande ut att ta sig i land där repen ligger. Jag vet inte heller hur avskräckande det är för en varg, för vargar är ganska goda simmare.

Är det meningen att vi ska stängsla in all vattenlinje i närheten av eller i varje revir? I många fall är det här inte särskilt storskaligt, vilket jag sa initialt. En del har kanske bara sju får. Det blir väldigt mycket stängsel för få får. Om man bara får 50 kronor per meter kan man snabbt räkna ut att det inte är särskilt lönsamt. Vad motiverar då fårägaren att behålla sina får?

Hur ser regeringen på att man ska stängsla in eller lägga rep runt hela vattenlinjen samvägt med strandskyddsregler och allemansrätt?

Jag frågade om ministern hade tänkt vidta åtgärder för att trygga skärgårdsborna i Stockholms län mot simmande vargar som i sin tur kan gå till angrepp. Men jag får inte riktigt svar.

Sedan måste jag erkänna att jag blir lite nyfiken på det här med hur:et. Hur skulle det funka med elstängsel med fyra strömförande vajrar precis vid vattnet om det börjar gå vågor?

Regeringens fina ord fungerar faktiskt inte, utan det behövs insatser. Hur avser ministern att stödja djurhållare i Stockholms skärgård för att man ska kunna öka självförsörjningsgraden och ge oss en mer robust livsmedelsförsörjning?

Fru talman! Det enda som vi i Sverige egentligen är självförsörjande på är morötter, och, ministern, jag tror faktiskt inte att vi klarar oss enbart på morötter, även om det är gott.

När vargen rör sig runt gårdar som gränsar till vattenlinjen, som de gärna gör inte minst här i Stockholmsområdet, uppmanas fårägare att stängsla in vattenlinjen eller i alla fall lägga rep med flaggor på ett par meter ut i vattnet för att avskräcka vargen. Även om det bara är rep med flaggor på i vattnet ser det inte riktigt inbjudande ut att ta sig i land där repen ligger. Jag vet inte heller hur avskräckande det är för en varg, för vargar är ganska goda simmare.

Är det meningen att vi ska stängsla in all vattenlinje i närheten av eller i varje revir? I många fall är det här inte särskilt storskaligt, vilket jag sa initialt. En del har kanske bara sju får. Det blir väldigt mycket stängsel för få får. Om man bara får 50 kronor per meter kan man snabbt räkna ut att det inte är särskilt lönsamt. Vad motiverar då fårägaren att behålla sina får?

Hur ser regeringen på att man ska stängsla in eller lägga rep runt hela vattenlinjen samvägt med strandskyddsregler och allemansrätt?

Jag frågade om ministern hade tänkt vidta åtgärder för att trygga skärgårdsborna i Stockholms län mot simmande vargar som i sin tur kan gå till angrepp. Men jag får inte riktigt svar.

Sedan måste jag erkänna att jag blir lite nyfiken på det här med hur:et. Hur skulle det funka med elstängsel med fyra strömförande vajrar precis vid vattnet om det börjar gå vågor?

Regeringens fina ord fungerar faktiskt inte, utan det behövs insatser. Hur avser ministern att stödja djurhållare i Stockholms skärgård för att man ska kunna öka självförsörjningsgraden och ge oss en mer robust livsmedelsförsörjning?

Fru talman! Javisst, vi har licensjakt på varg - 28 stycken. Men hur många tror ministern har fötts under detta år? Detta kan vara bra att kolla upp. Man lägger in en licensjakt som inte ens motsvarar det antal som föds.

Vi har ytterligare ett bekymmer, och det är eftersöken. Jägare vågar inte släppa sina hundar för att försöka få tag i trafikskadat vilt. De är rädda att vargen plockar hundarna när de tvingas försöka ställa djuren för att komma i kapp dem.

Fru talman! Vi kan inte stängsla in hela Sverige. Vi får helt enkelt bestämma oss för att minska antalet vargar i stället. Lantbrukarna i Sverige har faktiskt annat att göra än att gå runt och kolla sina stängsel dag ut och dag in för att regeringen har bestämt att vi ska tåla den här vargtätheten i detta land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi förlorar den biologiska mångfalden. Vi förlorar också möjligheter för människor som vill satsa på att föda upp djur och producera mat i områden där vargen finns. Det strider mot våra riksdagsbeslut. Det är väl dags att vi börjar ta livsmedelsstrategin på allvar och ser till att öka produktionen av mat här i landet och minska produktionen av varg. Det är väl det första man skulle kunna ägna sig åt.

Skyddsjakt är det sällan man får bedriva. Det är så pass hårda krav för att få skjuta en varg i de här områdena att det ofta är vargen som överlever och tamboskapen som blir drabbad.

Fru talman! Regeringen har inget stöd för sin vargpolitik. År 2022 får Sverige en ny regering som ska tag i vargproblemen och se till att vi producerar mer mat i Sverige och färre vargar. Den svenska landsbygden kan inte leva på skogsreservat och vargar. Sverige behöver en ny regering!

(Applåder)

Fru talman! Javisst, vi har licensjakt på varg - 28 stycken. Men hur många tror ministern har fötts under detta år? Detta kan vara bra att kolla upp. Man lägger in en licensjakt som inte ens motsvarar det antal som föds.

Vi har ytterligare ett bekymmer, och det är eftersöken. Jägare vågar inte släppa sina hundar för att försöka få tag i trafikskadat vilt. De är rädda att vargen plockar hundarna när de tvingas försöka ställa djuren för att komma i kapp dem.

Fru talman! Vi kan inte stängsla in hela Sverige. Vi får helt enkelt bestämma oss för att minska antalet vargar i stället. Lantbrukarna i Sverige har faktiskt annat att göra än att gå runt och kolla sina stängsel dag ut och dag in för att regeringen har bestämt att vi ska tåla den här vargtätheten i detta land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi förlorar den biologiska mångfalden. Vi förlorar också möjligheter för människor som vill satsa på att föda upp djur och producera mat i områden där vargen finns. Det strider mot våra riksdagsbeslut. Det är väl dags att vi börjar ta livsmedelsstrategin på allvar och ser till att öka produktionen av mat här i landet och minska produktionen av varg. Det är väl det första man skulle kunna ägna sig åt.

Skyddsjakt är det sällan man får bedriva. Det är så pass hårda krav för att få skjuta en varg i de här områdena att det ofta är vargen som överlever och tamboskapen som blir drabbad.

Fru talman! Regeringen har inget stöd för sin vargpolitik. År 2022 får Sverige en ny regering som ska tag i vargproblemen och se till att vi producerar mer mat i Sverige och färre vargar. Den svenska landsbygden kan inte leva på skogsreservat och vargar. Sverige behöver en ny regering!

(Applåder)

Fru talman! Javisst, vi har licensjakt på varg - 28 stycken. Men hur många tror ministern har fötts under detta år? Detta kan vara bra att kolla upp. Man lägger in en licensjakt som inte ens motsvarar det antal som föds.

Vi har ytterligare ett bekymmer, och det är eftersöken. Jägare vågar inte släppa sina hundar för att försöka få tag i trafikskadat vilt. De är rädda att vargen plockar hundarna när de tvingas försöka ställa djuren för att komma i kapp dem.

Fru talman! Vi kan inte stängsla in hela Sverige. Vi får helt enkelt bestämma oss för att minska antalet vargar i stället. Lantbrukarna i Sverige har faktiskt annat att göra än att gå runt och kolla sina stängsel dag ut och dag in för att regeringen har bestämt att vi ska tåla den här vargtätheten i detta land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi förlorar den biologiska mångfalden. Vi förlorar också möjligheter för människor som vill satsa på att föda upp djur och producera mat i områden där vargen finns. Det strider mot våra riksdagsbeslut. Det är väl dags att vi börjar ta livsmedelsstrategin på allvar och ser till att öka produktionen av mat här i landet och minska produktionen av varg. Det är väl det första man skulle kunna ägna sig åt.

Skyddsjakt är det sällan man får bedriva. Det är så pass hårda krav för att få skjuta en varg i de här områdena att det ofta är vargen som överlever och tamboskapen som blir drabbad.

Fru talman! Regeringen har inget stöd för sin vargpolitik. År 2022 får Sverige en ny regering som ska tag i vargproblemen och se till att vi producerar mer mat i Sverige och färre vargar. Den svenska landsbygden kan inte leva på skogsreservat och vargar. Sverige behöver en ny regering!

(Applåder)

Fru talman! Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Fortsätt hoppas du, Sten Bergheden! Jag är inte säker på att du har rätt. Jag känner mig tämligen säker på att det kan bli en besvikelse för dig. Men även om olyckan skulle vara framme och vi får en moderatledd regering ska ingen tro något annat än att vi fortsatt kommer att vara medlemmar i Europeiska unionen och följa samma art- och habitatdirektiv. Även en sådan regering måste naturligtvis balansera olika mål mot varandra. Jag tycker inte att man ska slå blå dunster i ögonen på folk. I grund och botten är vi inte så oense som det kan låta. Lars Beckman är väldigt förtjust i att angripa Miljöpartiet, och det kommer han att få ägna sig åt. Det hör till den demokratiska diskussionen. Jag är dock inte säker på att han vinner den debatten.

När det gäller själva grundfrågan, som handlar om hur vi ska se till att den svenska landsbygden utvecklas på ett tryggt och bra sätt och hur vi ska öka den svenska livsmedelsproduktionen, gör den här regeringen större satsningar än någonsin. De är så pass stora att de till och med välkomnas av LRF, Lantbrukarnas Riksförbund. Fram till 2027 satsas 28 ½ miljard som har till syfte att se till att den positiva utveckling som vi nu börjar se på landsbygden igen efter årtionden av tillbakagång kan fortgå. Det handlar om återindustrialisering och ökad livsmedelsproduktion. Det handlar om att se till att våra lantbrukare får möjlighet att både diversifiera och göra lantbruket mer hållbart. Detta är ett arbete som pågår och som jag hoppas att också Moderaterna kan ansluta sig till efter att ha bekämpat miljöpartister och vargar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Fortsätt hoppas du, Sten Bergheden! Jag är inte säker på att du har rätt. Jag känner mig tämligen säker på att det kan bli en besvikelse för dig. Men även om olyckan skulle vara framme och vi får en moderatledd regering ska ingen tro något annat än att vi fortsatt kommer att vara medlemmar i Europeiska unionen och följa samma art- och habitatdirektiv. Även en sådan regering måste naturligtvis balansera olika mål mot varandra. Jag tycker inte att man ska slå blå dunster i ögonen på folk. I grund och botten är vi inte så oense som det kan låta. Lars Beckman är väldigt förtjust i att angripa Miljöpartiet, och det kommer han att få ägna sig åt. Det hör till den demokratiska diskussionen. Jag är dock inte säker på att han vinner den debatten.

När det gäller själva grundfrågan, som handlar om hur vi ska se till att den svenska landsbygden utvecklas på ett tryggt och bra sätt och hur vi ska öka den svenska livsmedelsproduktionen, gör den här regeringen större satsningar än någonsin. De är så pass stora att de till och med välkomnas av LRF, Lantbrukarnas Riksförbund. Fram till 2027 satsas 28 ½ miljard som har till syfte att se till att den positiva utveckling som vi nu börjar se på landsbygden igen efter årtionden av tillbakagång kan fortgå. Det handlar om återindustrialisering och ökad livsmedelsproduktion. Det handlar om att se till att våra lantbrukare får möjlighet att både diversifiera och göra lantbruket mer hållbart. Detta är ett arbete som pågår och som jag hoppas att också Moderaterna kan ansluta sig till efter att ha bekämpat miljöpartister och vargar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Fortsätt hoppas du, Sten Bergheden! Jag är inte säker på att du har rätt. Jag känner mig tämligen säker på att det kan bli en besvikelse för dig. Men även om olyckan skulle vara framme och vi får en moderatledd regering ska ingen tro något annat än att vi fortsatt kommer att vara medlemmar i Europeiska unionen och följa samma art- och habitatdirektiv. Även en sådan regering måste naturligtvis balansera olika mål mot varandra. Jag tycker inte att man ska slå blå dunster i ögonen på folk. I grund och botten är vi inte så oense som det kan låta. Lars Beckman är väldigt förtjust i att angripa Miljöpartiet, och det kommer han att få ägna sig åt. Det hör till den demokratiska diskussionen. Jag är dock inte säker på att han vinner den debatten.

När det gäller själva grundfrågan, som handlar om hur vi ska se till att den svenska landsbygden utvecklas på ett tryggt och bra sätt och hur vi ska öka den svenska livsmedelsproduktionen, gör den här regeringen större satsningar än någonsin. De är så pass stora att de till och med välkomnas av LRF, Lantbrukarnas Riksförbund. Fram till 2027 satsas 28 ½ miljard som har till syfte att se till att den positiva utveckling som vi nu börjar se på landsbygden igen efter årtionden av tillbakagång kan fortgå. Det handlar om återindustrialisering och ökad livsmedelsproduktion. Det handlar om att se till att våra lantbrukare får möjlighet att både diversifiera och göra lantbruket mer hållbart. Detta är ett arbete som pågår och som jag hoppas att också Moderaterna kan ansluta sig till efter att ha bekämpat miljöpartister och vargar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.