Interpellationssvar - Prioritering av brottsoffer framför kriminella | skadestånd till våldtäktsmän - 2021-09-16

Fru talman! Mikael Strandman har frågat mig om jag avser att ändra lagstiftningen genom att inte låta brottets allvarlighetsgrad få avgöra skadeståndets storlek i de fall ett frihetsberövande överskridits enbart på grund av att eventuella straffrabatter inte erhållits. Han har även frågat mig om jag avser att ändra i utsökningsbalken genom att där ta bort skyddet mot utmätning till tidigare brottsoffer och, om svaret på den frågan är ja, vad anledningen är till fördröjningen med avseende på min nära två år gamla utfästelse gällande detta.

Tobias Andersson har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att förhindra liknande situationer i framtiden och om vi avser att göra ändringar i skadeståndslagen.

Sverige har sedan länge en lagstiftning som innebär att staten tar ekonomiskt ansvar för frihetsberövanden som egentligen inte borde ha ägt rum. Lagstiftningen utgör en viktig rättssäkerhetsgaranti för enskilda. Detta hindrar inte att det kan uppfattas som stötande att någon ges en betydande ersättning trots att han fortfarande är dömd för väldigt allvarlig brottslighet. I det aktuella fallet är det inte konstigt att ersättningen sticker i ögonen när den jämförs med brottsoffrens skadestånd. Det kan därför finnas anledning att fundera över hur vidsträckt rätten till ersättning bör vara.

Det viktigaste för mig just nu är att stärka brottsoffrens ställning och minska skadeverkningarna av brott. Att förbättra reglerna om ersättning till brottsoffer är en prioriterad fråga för regeringen i det arbetet. Av den anledningen har en utredning på uppdrag av regeringen nyligen sett över reglerna om brottsoffers rätt till skadestånd och deras möjligheter att få ut sådan ersättning av gärningsmannen.

I somras tog jag emot utredningens betänkande. Utredningen presenterade en rad förslag på ändringar i skadeståndslagen och utsökningsbalken. Förslagen handlar inte minst om att kraftigt höja skadestånden för brottsoffer och att förbättra möjligheterna att utmäta dömda personers egendom. Ersättning till frihetsberövade är exempelvis något som enligt förslaget lättare ska kunna utmätas för brottsoffers räkning.

Utredningens förslag remitteras nu under hösten. För mig är det självklart att brottsoffer ska prioriteras framför kriminella, och jag hoppas att så snart som möjligt kunna återkomma till riksdagen i denna angelägna fråga.

Fru talman! Mikael Strandman har frågat mig om jag avser att ändra lagstiftningen genom att inte låta brottets allvarlighetsgrad få avgöra skadeståndets storlek i de fall ett frihetsberövande överskridits enbart på grund av att eventuella straffrabatter inte erhållits. Han har även frågat mig om jag avser att ändra i utsökningsbalken genom att där ta bort skyddet mot utmätning till tidigare brottsoffer och, om svaret på den frågan är ja, vad anledningen är till fördröjningen med avseende på min nära två år gamla utfästelse gällande detta.

Tobias Andersson har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att förhindra liknande situationer i framtiden och om vi avser att göra ändringar i skadeståndslagen.

Sverige har sedan länge en lagstiftning som innebär att staten tar ekonomiskt ansvar för frihetsberövanden som egentligen inte borde ha ägt rum. Lagstiftningen utgör en viktig rättssäkerhetsgaranti för enskilda. Detta hindrar inte att det kan uppfattas som stötande att någon ges en betydande ersättning trots att han fortfarande är dömd för väldigt allvarlig brottslighet. I det aktuella fallet är det inte konstigt att ersättningen sticker i ögonen när den jämförs med brottsoffrens skadestånd. Det kan därför finnas anledning att fundera över hur vidsträckt rätten till ersättning bör vara.

Det viktigaste för mig just nu är att stärka brottsoffrens ställning och minska skadeverkningarna av brott. Att förbättra reglerna om ersättning till brottsoffer är en prioriterad fråga för regeringen i det arbetet. Av den anledningen har en utredning på uppdrag av regeringen nyligen sett över reglerna om brottsoffers rätt till skadestånd och deras möjligheter att få ut sådan ersättning av gärningsmannen.

I somras tog jag emot utredningens betänkande. Utredningen presenterade en rad förslag på ändringar i skadeståndslagen och utsökningsbalken. Förslagen handlar inte minst om att kraftigt höja skadestånden för brottsoffer och att förbättra möjligheterna att utmäta dömda personers egendom. Ersättning till frihetsberövade är exempelvis något som enligt förslaget lättare ska kunna utmätas för brottsoffers räkning.

Utredningens förslag remitteras nu under hösten. För mig är det självklart att brottsoffer ska prioriteras framför kriminella, och jag hoppas att så snart som möjligt kunna återkomma till riksdagen i denna angelägna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaren!

I regel bör man inte gå in på enskilda rättsfall annat än när det finns särskilda skäl som pekar mot allvarliga brister i vårt rättssystem. I min interpellation tar jag upp det uppmärksammande fallet med en syrisk medborgare och hans bror som kidnappade en kvinna i en källare i Malmö. Med kniv och pistol tvingade de henne att klä av sig framför dem och började sedan att förgripa sig på henne.

Tortyren var brutal. Vid sidan av våldtäkterna band de fast henne och band för hennes mun. De turades om att slå henne med knuten näve. En stund efter de första övergreppen var en av männen upphetsad igen, och trots att kvinnan vädjade och förklarade hur ont hon hade utförde han ytterligare en våldtäkt.

De tvingade kvar henne under natten, och dagen efter fortsatte bröderna att våldta henne. De bjöd även dit ytterligare fem killar som alla förgrep sig på henne. I nästan ett dygn pågick händelseförloppet innan polisen befriade kvinnan.

Den syriske medborgaren hade även tidigare legat bakom en grov våldtäkt. Han hade då gjort inbrott i en lägenhet tillsammans med en annan man. De hade väckt en kvinna, börjat slå henne och tagit strupgrepp på henne. Sedan hade de turats om att våldta den hjälplösa kvinnan.

Mannen dömdes, och straffvärdet var tio års fängelse. Men när alla av regeringen oförändrade straffrabatter var utdelade återstod bara fyra och ett halvt år. Mannen var dock inte nöjd med domen utan överklagade. Detta resulterade i att straffet till slut landade på två års fängelse, då mannen plötsligt fick fram ett syriskt pass med födelseåret 2001 och lyckades få ännu mer rabatter.

Våldtäktsmannen krävde då ett skadestånd av staten eftersom han enligt det nya domslutet kommit att sitta 14 månader för länge. I augusti kom beskedet: Våldtäktsmannen får 840 000 kronor av staten.

Kvinnan blev tilldelad ett skadestånd på en tredjedel av våldtäktsmannens - ett skadestånd som hon dessutom själv måste kräva in av den multikriminella personen. Våldtäktsmannens skadestånd på 840 000 har Morgan Johansson fortsatt att skydda för utmätning, även till tidigare brottsoffer, varför hon aldrig lär se röken av dessa pengar från våldtäktsmannen. Denna fullständiga likgiltighet mot brottsoffren och denna millimeterrättvisa som visas grovt kriminella våldsverkare väcker anstöt.

Ministern hänvisar återigen till en utredning som på sikt, får vi hoppas, kommer att leda till lagändringar. Brottsofferjourer, jurister och företrädare för rättsväsendet har under decennier bett politikerna att se över lagstiftningen, särskilt den om skyddet för utmätning till tidigare brottsoffer. Det är helt orimligt och ytterst märkligt att nuvarande lagstiftning, som skadar allmänhetens förtroende för rättssystemet, ska få vara oförändrad år efter år.

Då Morgan Johansson varit justitieminister i nästan två mandatperioder undrar i alla fall jag varför inte detta lagstiftningsarbete har påbörjats långt tidigare. Problematiken har ju varit känd sedan länge, och i en intervju i Sveriges Radio våren 2017 lovade justitieministern att ändra på detta. Det är nu snart fem år sedan.

Det hela kokar ned i: Är det här en ideologisk fråga? Värnar regeringen mer om förövarna än om deras brottsoffer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaren!

I regel bör man inte gå in på enskilda rättsfall annat än när det finns särskilda skäl som pekar mot allvarliga brister i vårt rättssystem. I min interpellation tar jag upp det uppmärksammande fallet med en syrisk medborgare och hans bror som kidnappade en kvinna i en källare i Malmö. Med kniv och pistol tvingade de henne att klä av sig framför dem och började sedan att förgripa sig på henne.

Tortyren var brutal. Vid sidan av våldtäkterna band de fast henne och band för hennes mun. De turades om att slå henne med knuten näve. En stund efter de första övergreppen var en av männen upphetsad igen, och trots att kvinnan vädjade och förklarade hur ont hon hade utförde han ytterligare en våldtäkt.

De tvingade kvar henne under natten, och dagen efter fortsatte bröderna att våldta henne. De bjöd även dit ytterligare fem killar som alla förgrep sig på henne. I nästan ett dygn pågick händelseförloppet innan polisen befriade kvinnan.

Den syriske medborgaren hade även tidigare legat bakom en grov våldtäkt. Han hade då gjort inbrott i en lägenhet tillsammans med en annan man. De hade väckt en kvinna, börjat slå henne och tagit strupgrepp på henne. Sedan hade de turats om att våldta den hjälplösa kvinnan.

Mannen dömdes, och straffvärdet var tio års fängelse. Men när alla av regeringen oförändrade straffrabatter var utdelade återstod bara fyra och ett halvt år. Mannen var dock inte nöjd med domen utan överklagade. Detta resulterade i att straffet till slut landade på två års fängelse, då mannen plötsligt fick fram ett syriskt pass med födelseåret 2001 och lyckades få ännu mer rabatter.

Våldtäktsmannen krävde då ett skadestånd av staten eftersom han enligt det nya domslutet kommit att sitta 14 månader för länge. I augusti kom beskedet: Våldtäktsmannen får 840 000 kronor av staten.

Kvinnan blev tilldelad ett skadestånd på en tredjedel av våldtäktsmannens - ett skadestånd som hon dessutom själv måste kräva in av den multikriminella personen. Våldtäktsmannens skadestånd på 840 000 har Morgan Johansson fortsatt att skydda för utmätning, även till tidigare brottsoffer, varför hon aldrig lär se röken av dessa pengar från våldtäktsmannen. Denna fullständiga likgiltighet mot brottsoffren och denna millimeterrättvisa som visas grovt kriminella våldsverkare väcker anstöt.

Ministern hänvisar återigen till en utredning som på sikt, får vi hoppas, kommer att leda till lagändringar. Brottsofferjourer, jurister och företrädare för rättsväsendet har under decennier bett politikerna att se över lagstiftningen, särskilt den om skyddet för utmätning till tidigare brottsoffer. Det är helt orimligt och ytterst märkligt att nuvarande lagstiftning, som skadar allmänhetens förtroende för rättssystemet, ska få vara oförändrad år efter år.

Då Morgan Johansson varit justitieminister i nästan två mandatperioder undrar i alla fall jag varför inte detta lagstiftningsarbete har påbörjats långt tidigare. Problematiken har ju varit känd sedan länge, och i en intervju i Sveriges Radio våren 2017 lovade justitieministern att ändra på detta. Det är nu snart fem år sedan.

Det hela kokar ned i: Är det här en ideologisk fråga? Värnar regeringen mer om förövarna än om deras brottsoffer?

Fru talman! Det svenska rättssystemet i allmänhet och straffpåföljderna i synnerhet stämmer inte överens med det allmännas rättsuppfattning.

Återkommande uppdagas det hur proportionalitetsprincipen lyser med sin frånvaro, med medborgerlig frustration och ilska som följd. Vi är många som har nära och kära som tyvärr råkat ut för brott. Jag har personligen aldrig hört någon av dem säga: "Min gärningsman fick det straff han förtjänade. Jag anser att det står i proportion till det som jag utsattes för."

Fru talman! Det händer bara inte. I stället kan vi gång på gång läsa om hur offer talar ut och beskriver hur straffet som sådant utgjorde ett ytterligare övergrepp. När domen faller, om det ens leder till en sådan, känner många brottsoffer att rättsväsendet och därmed i förlängningen politikerna har svikit dem. I längden riskerar denna ordning att skapa såväl ilska som oro men också, om det vill sig illa, en önskan från brottsdrabbade eller deras närstående att ta saken i egna händer.

Människan har en djupt rotad uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Det kan finnas nyansskillnader mellan oss. Men om inte människan hade uppfattningen om rättvisa hade vi aldrig kunnat hålla ihop som kollektiv. Då hade vår utveckling begränsats för många tusen år sedan.

Just denna djupt rotade uppfattning om rättvisa testas ofta i relationen till vårt rättsväsen. Så skedde nyligen när Justitiekanslern beviljade en dömd gruppvåldtäktsman ett skadestånd på 840 000 kronor från svenska staten. Den multikriminelle gruppvåldstäktsmannen med utländsk bakgrund tjänade med andra ord närmare 1 miljon kronor på sin våldtäkt. Detta samtidigt som ett av hans tidigare offer talat ut och beskrivit hur hon endast erhållit 3 000 kronor i skadestånd efter att den nu välbärgade mannen våldtagit, misshandlat och hotat henne.

Orättvisan förstärks vidare av att våldtäktsmannen inte utvisats, trots dom om detta, samt att det skadestånd som han nu erhållit inte kan utmätas för att betala skadestånd till hans tidigare offer. Jag upprepar det sistnämnda, fru talman: Inte ens nu, när han har flera hundra tusen på kontot, tvingas han att ekonomiskt ersätta sina offer. Gång efter annan har han med andra ord förstört livet för oskyldiga offer, samtidigt som staten har kompenserat honom ekonomiskt och låtit honom vara kvar i landet. Fallet är extremt men på intet sätt ensamt om att belysa hur proportionalitetsprincipen inte i tillräcklig utsträckning präglar vårt rättssystem.

Min fråga blir därför: Tycker Morgan Johansson att detta är rimligt? Anser han att proportionalitetsprincipen efterlevs i dag?

Fru talman! Det svenska rättssystemet i allmänhet och straffpåföljderna i synnerhet stämmer inte överens med det allmännas rättsuppfattning.

Återkommande uppdagas det hur proportionalitetsprincipen lyser med sin frånvaro, med medborgerlig frustration och ilska som följd. Vi är många som har nära och kära som tyvärr råkat ut för brott. Jag har personligen aldrig hört någon av dem säga: "Min gärningsman fick det straff han förtjänade. Jag anser att det står i proportion till det som jag utsattes för."

Fru talman! Det händer bara inte. I stället kan vi gång på gång läsa om hur offer talar ut och beskriver hur straffet som sådant utgjorde ett ytterligare övergrepp. När domen faller, om det ens leder till en sådan, känner många brottsoffer att rättsväsendet och därmed i förlängningen politikerna har svikit dem. I längden riskerar denna ordning att skapa såväl ilska som oro men också, om det vill sig illa, en önskan från brottsdrabbade eller deras närstående att ta saken i egna händer.

Människan har en djupt rotad uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Det kan finnas nyansskillnader mellan oss. Men om inte människan hade uppfattningen om rättvisa hade vi aldrig kunnat hålla ihop som kollektiv. Då hade vår utveckling begränsats för många tusen år sedan.

Just denna djupt rotade uppfattning om rättvisa testas ofta i relationen till vårt rättsväsen. Så skedde nyligen när Justitiekanslern beviljade en dömd gruppvåldtäktsman ett skadestånd på 840 000 kronor från svenska staten. Den multikriminelle gruppvåldstäktsmannen med utländsk bakgrund tjänade med andra ord närmare 1 miljon kronor på sin våldtäkt. Detta samtidigt som ett av hans tidigare offer talat ut och beskrivit hur hon endast erhållit 3 000 kronor i skadestånd efter att den nu välbärgade mannen våldtagit, misshandlat och hotat henne.

Orättvisan förstärks vidare av att våldtäktsmannen inte utvisats, trots dom om detta, samt att det skadestånd som han nu erhållit inte kan utmätas för att betala skadestånd till hans tidigare offer. Jag upprepar det sistnämnda, fru talman: Inte ens nu, när han har flera hundra tusen på kontot, tvingas han att ekonomiskt ersätta sina offer. Gång efter annan har han med andra ord förstört livet för oskyldiga offer, samtidigt som staten har kompenserat honom ekonomiskt och låtit honom vara kvar i landet. Fallet är extremt men på intet sätt ensamt om att belysa hur proportionalitetsprincipen inte i tillräcklig utsträckning präglar vårt rättssystem.

Min fråga blir därför: Tycker Morgan Johansson att detta är rimligt? Anser han att proportionalitetsprincipen efterlevs i dag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen påstår sig ju vara den första feministiska regeringen. Facit på det är att en våldtäktsman tillsammans med ytterligare fem män under ett dygn våldtar en kvinna och att gärningsmannen, på grund av att hans ålder sänks under själva rättsprocessen, får nästan 1 miljon kronor i skadestånd, trots att han fortfarande är dömd för grov våldtäkt.

Det skulle vara förståeligt att tilldömas skadestånd om man har suttit häktad och blivit frikänd. Men i det här fallet kvarstår själva domen, grov våldtäkt, och det är bara gärningsmannens ålder som har sänkts. Den utsatta kvinnan får bara en bråkdel av det skadestånd som gärningsmannens tilldömts. Dessutom får hon själv driva processen för att lyckas få in sitt tilldömda skadestånd. Gärningsmannen, däremot, får pengarna utbetalda direkt från staten utan att behöva göra något för att kräva in dem. Inte nog med det, gärningsmannens skadeståndsbelopp är skyddat för utmätning till tidigare brottsoffer, i detta fall ytterligare en kvinna som blev våldtagen av samma gärningsman.

Fru talman! Det är snart fem år sedan justitieministern första gången gjorde en utfästelse om att det skulle bli en förändring gällande utsökningsbalken och brottsskadelagen. Våren 2017 sa justitieministern i Ekot samma sak, likaså i en interpellationsdebatt med Mikael Strandman 2019.

Trots detta och efter nästan två mandatperioder med en så kallad feministisk regering är slutfacit att den här gärningsmannen som vid två tillfällen har dömts för grov våldtäkt får nästan 1 miljon kronor serverat på silverfat från staten. För mig är det en väldigt tydlig signal som regeringen sänder ut, att man prioriterar gärningsmannen före brottsoffret.

I väntan på att utredningen skulle bli klar kunde regeringen ha genomfört en enkel reglering i utsökningsbalken genom att lägga till en paragraf som reglerar brottsoffers rätt att ta del av dömda gärningsmäns skadestånd innan det betalas ut till gärningsmannen. Gymnasielagen ändrades relativt snabbt, och det är en mycket mer komplicerad lag än utsökningsbalken.

Tycker justitieministern verkligen att det är rimligt att vi efter nästan två mandatperioder fortfarande inte har sett en förändring gällande gärningsmäns respektive brottsoffers skadestånd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen påstår sig ju vara den första feministiska regeringen. Facit på det är att en våldtäktsman tillsammans med ytterligare fem män under ett dygn våldtar en kvinna och att gärningsmannen, på grund av att hans ålder sänks under själva rättsprocessen, får nästan 1 miljon kronor i skadestånd, trots att han fortfarande är dömd för grov våldtäkt.

Det skulle vara förståeligt att tilldömas skadestånd om man har suttit häktad och blivit frikänd. Men i det här fallet kvarstår själva domen, grov våldtäkt, och det är bara gärningsmannens ålder som har sänkts. Den utsatta kvinnan får bara en bråkdel av det skadestånd som gärningsmannens tilldömts. Dessutom får hon själv driva processen för att lyckas få in sitt tilldömda skadestånd. Gärningsmannen, däremot, får pengarna utbetalda direkt från staten utan att behöva göra något för att kräva in dem. Inte nog med det, gärningsmannens skadeståndsbelopp är skyddat för utmätning till tidigare brottsoffer, i detta fall ytterligare en kvinna som blev våldtagen av samma gärningsman.

Fru talman! Det är snart fem år sedan justitieministern första gången gjorde en utfästelse om att det skulle bli en förändring gällande utsökningsbalken och brottsskadelagen. Våren 2017 sa justitieministern i Ekot samma sak, likaså i en interpellationsdebatt med Mikael Strandman 2019.

Trots detta och efter nästan två mandatperioder med en så kallad feministisk regering är slutfacit att den här gärningsmannen som vid två tillfällen har dömts för grov våldtäkt får nästan 1 miljon kronor serverat på silverfat från staten. För mig är det en väldigt tydlig signal som regeringen sänder ut, att man prioriterar gärningsmannen före brottsoffret.

I väntan på att utredningen skulle bli klar kunde regeringen ha genomfört en enkel reglering i utsökningsbalken genom att lägga till en paragraf som reglerar brottsoffers rätt att ta del av dömda gärningsmäns skadestånd innan det betalas ut till gärningsmannen. Gymnasielagen ändrades relativt snabbt, och det är en mycket mer komplicerad lag än utsökningsbalken.

Tycker justitieministern verkligen att det är rimligt att vi efter nästan två mandatperioder fortfarande inte har sett en förändring gällande gärningsmäns respektive brottsoffers skadestånd?

Fru talman! Jag ska börja med att kommentera ett par saker som har nämnts i debatten.

För det första: Det ifrågasätts om vi har skärpt straffen. Det har vi gjort kraftigt. Vi har nu de högsta straffen, påstår jag, i modern tid efter de straffskärpningar som vi genomförde under förra mandatperioden.

Förra året dömde svenska domstolar ut sammanlagt över 11 500 fängelseår. Då är inte livstidsstraffen inräknade, för där vet man inte hur långa fängelsestraffen blir. Men 11 500 fängelseår var en ökning med 40 procent på tre år. Så ja, straffen har skärpts, och ja, de tillämpas också av domstolarna. De dömer både fler personer och dömer dem hårdare än vad de gjorde innan vi skärpte straffen.

För det andra: När det gäller skadeståndsfrågorna är det många siffror som förs fram i debatten. Men det är nämligen så att schablonbeloppet för ett skadestånd när det gäller en våldtäkt ligger på 100 000 kronor, ingenting annat. Saknar gärningsmannen medel vänder man sig till Brottsoffermyndigheten och får ut pengarna den vägen. Det är alltså inte så att man är helt beroende av att gärningsmannen har pengar, utan man kan vända sig till Brottsoffermyndigheten som kan täcka upp. Så ser det ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är fullt medveten om, och håller fullständigt med om, att effekterna av en del av lagstiftningen, som den ser ut, kan framstå som stötande i enskilda fall. Det är därför som vi måste ändra regelverket.

Till att börja med försvarar jag principen om att om man har frihetsberövats felaktigt bör man ha rätt till skadestånd från staten. Den principen försvarar jag; det är en viktig rättsstatlig princip. Jag tror att också Mikael Strandberg, Tobias Andersson och Katja Nyberg, om ni skulle frihetsberövas felaktigt, skulle tycka att ni skulle ha ett skadeståndsanspråk på staten. Detta är alltså en rimlig ordning. Enligt min uppfattning måste man dock ändra regelverket på åtminstone ett par punkter så att det blir mer rimligt och rättvist.

Det första vi ska göra är att se till att den typ av skadestånd som kan utfalla till en misstänkts förmån blir utmätningsbara. Det betyder att om en misstänkt person får ett sådant här skadestånd efter att till exempel ha suttit häktad, vilket är ganska vanligt, ska detta skadestånd kunna utmätas för att täcka skulder till tidigare brottsoffer.

Detta är en ganska vanlig situation, och det kan handla om rätt mycket pengar. Skadestånd för en månads häktning uppgår till ungefär 30 000 kronor och varje påföljande månad till 20 000 kronor, så det blir snabbt pengar av det.

Min mening är att om den misstänkte tilldöms ett sådant här skadestånd och den misstänkte samtidigt ha skulder till tidigare brottsoffer ska dessa pengar kunna utmätas så att staten helt enkelt kan ta tillbaka en del av eller hela skadeståndet.

Det går inte i dag, och det var precis därför jag tillsatte en översyn av denna lagstiftning. Översynen är nu färdig, och utredningen har lämnat sitt förslag. Det är nu ute på remiss, och remisstiden går ut den 29 oktober. När beredningen av förslaget är färdig räknar jag med att gå till riksdagen med det så snart som möjligt så att en ny lagstiftning kan träda i kraft den 1 juli 2022.

Fru talman! Jag ska börja med att kommentera ett par saker som har nämnts i debatten.

För det första: Det ifrågasätts om vi har skärpt straffen. Det har vi gjort kraftigt. Vi har nu de högsta straffen, påstår jag, i modern tid efter de straffskärpningar som vi genomförde under förra mandatperioden.

Förra året dömde svenska domstolar ut sammanlagt över 11 500 fängelseår. Då är inte livstidsstraffen inräknade, för där vet man inte hur långa fängelsestraffen blir. Men 11 500 fängelseår var en ökning med 40 procent på tre år. Så ja, straffen har skärpts, och ja, de tillämpas också av domstolarna. De dömer både fler personer och dömer dem hårdare än vad de gjorde innan vi skärpte straffen.

För det andra: När det gäller skadeståndsfrågorna är det många siffror som förs fram i debatten. Men det är nämligen så att schablonbeloppet för ett skadestånd när det gäller en våldtäkt ligger på 100 000 kronor, ingenting annat. Saknar gärningsmannen medel vänder man sig till Brottsoffermyndigheten och får ut pengarna den vägen. Det är alltså inte så att man är helt beroende av att gärningsmannen har pengar, utan man kan vända sig till Brottsoffermyndigheten som kan täcka upp. Så ser det ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är fullt medveten om, och håller fullständigt med om, att effekterna av en del av lagstiftningen, som den ser ut, kan framstå som stötande i enskilda fall. Det är därför som vi måste ändra regelverket.

Till att börja med försvarar jag principen om att om man har frihetsberövats felaktigt bör man ha rätt till skadestånd från staten. Den principen försvarar jag; det är en viktig rättsstatlig princip. Jag tror att också Mikael Strandberg, Tobias Andersson och Katja Nyberg, om ni skulle frihetsberövas felaktigt, skulle tycka att ni skulle ha ett skadeståndsanspråk på staten. Detta är alltså en rimlig ordning. Enligt min uppfattning måste man dock ändra regelverket på åtminstone ett par punkter så att det blir mer rimligt och rättvist.

Det första vi ska göra är att se till att den typ av skadestånd som kan utfalla till en misstänkts förmån blir utmätningsbara. Det betyder att om en misstänkt person får ett sådant här skadestånd efter att till exempel ha suttit häktad, vilket är ganska vanligt, ska detta skadestånd kunna utmätas för att täcka skulder till tidigare brottsoffer.

Detta är en ganska vanlig situation, och det kan handla om rätt mycket pengar. Skadestånd för en månads häktning uppgår till ungefär 30 000 kronor och varje påföljande månad till 20 000 kronor, så det blir snabbt pengar av det.

Min mening är att om den misstänkte tilldöms ett sådant här skadestånd och den misstänkte samtidigt ha skulder till tidigare brottsoffer ska dessa pengar kunna utmätas så att staten helt enkelt kan ta tillbaka en del av eller hela skadeståndet.

Det går inte i dag, och det var precis därför jag tillsatte en översyn av denna lagstiftning. Översynen är nu färdig, och utredningen har lämnat sitt förslag. Det är nu ute på remiss, och remisstiden går ut den 29 oktober. När beredningen av förslaget är färdig räknar jag med att gå till riksdagen med det så snart som möjligt så att en ny lagstiftning kan träda i kraft den 1 juli 2022.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaren.

Det är bra att det kommer 2022, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att det ska ta så lång tid. Det saknas ju inte resurser på Justitiedepartementet. Det är 433 tjänstemän under ministern, de flesta högutbildade.

Hade jag varit justitieminister hade jag kastat mig över sådana här oegentligheter i lagarna som skadar förtroendet för hela rättsväsendet och påbörjat detta arbete långt tidigare. Debatten om att detta är tokigt har ju pågått sedan början av 2000-talet.

Det är bra att man nu ändrar detta i utsökningsbalken och stadgar att om det finns skulder till tidigare brottsoffer är dessa inte skyddade för utmätning. I och med det prioriterar man brottsoffer framför kriminella, och det är en bra signal.

Jag har en annan fråga till ministern. Om anledningen till att en person har suttit frihetsberövad för länge endast är att personen inte har fått tillräckliga rabatter men att själva domslutet avseende brottet inte har ändrats finns det ingen logik i att skadeståndet ska vara högre för att det är ett allvarligt brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som det ser ut i dag är det två parametrar som styr skadeståndet. Den ena är tidsutdräkten. Man får mer betalt för de sista månaderna man sitter än vad man får för de första; det är en exponentiell kurva på skadeståndet. Den andra parametern är brottets allvarlighetsgrad. Men häri finns det bara en logik om förövaren skulle vara helt oskyldigt dömd, för då är det klart att man ska ha betalt för det stigma det är att ha suttit denna tid utan att ha haft nåt med brottet att göra.

Men om domslutet avseende själva brottet inte har ändrats finns det ingen logik i att skadeståndet ska bli högre för att man inte har fått de straffrabatter som man anser sig ha rätt till.

Vad anser ministern om denna del av bedömningen av skadeståndets storlek? Är detta något ministern vill ändra på?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaren.

Det är bra att det kommer 2022, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att det ska ta så lång tid. Det saknas ju inte resurser på Justitiedepartementet. Det är 433 tjänstemän under ministern, de flesta högutbildade.

Hade jag varit justitieminister hade jag kastat mig över sådana här oegentligheter i lagarna som skadar förtroendet för hela rättsväsendet och påbörjat detta arbete långt tidigare. Debatten om att detta är tokigt har ju pågått sedan början av 2000-talet.

Det är bra att man nu ändrar detta i utsökningsbalken och stadgar att om det finns skulder till tidigare brottsoffer är dessa inte skyddade för utmätning. I och med det prioriterar man brottsoffer framför kriminella, och det är en bra signal.

Jag har en annan fråga till ministern. Om anledningen till att en person har suttit frihetsberövad för länge endast är att personen inte har fått tillräckliga rabatter men att själva domslutet avseende brottet inte har ändrats finns det ingen logik i att skadeståndet ska vara högre för att det är ett allvarligt brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som det ser ut i dag är det två parametrar som styr skadeståndet. Den ena är tidsutdräkten. Man får mer betalt för de sista månaderna man sitter än vad man får för de första; det är en exponentiell kurva på skadeståndet. Den andra parametern är brottets allvarlighetsgrad. Men häri finns det bara en logik om förövaren skulle vara helt oskyldigt dömd, för då är det klart att man ska ha betalt för det stigma det är att ha suttit denna tid utan att ha haft nåt med brottet att göra.

Men om domslutet avseende själva brottet inte har ändrats finns det ingen logik i att skadeståndet ska bli högre för att man inte har fått de straffrabatter som man anser sig ha rätt till.

Vad anser ministern om denna del av bedömningen av skadeståndets storlek? Är detta något ministern vill ändra på?

Fru talman! Även jag tackar ministern för svaren, framför allt för att han på flera punkter tillstod att vi hade rätt från början och att det därför, efter några års fördröjning, nu kommer initiativ från Socialdemokraterna.

Låt mig ta fasta på ett par saker som Morgan Johansson yttrade i sitt inledande svar på min respektive Mikael Strandmans interpellation. Han sa bland annat: "Sverige har sedan länge en lagstiftning som innebär att staten tar ekonomiskt ansvar för frihetsberövanden som egentligen inte borde ha ägt rum." Liknande resonemang har framförts här.

Fru talman! Jag och Morgan Johansson har nog olika åsikter om vilka frihetsberövanden som borde eller inte borde ha ägt rum. Att frihetsberöva en gärningsman som sedermera döms för grovt brott, i detta fall bland annat våldtäkt, ter sig som ett korrekt och rimligt frihetsberövande. Då är det givetvis helt orimligt att denna brottsling därefter tilldelas ekonomisk kompensation för detsamma. Skillnad vore om högre instans friat individen. Då har staten givetvis ett ansvar så som Morgan Johansson beskriver. Just denna problematik redogjorde Mikael Strandman för på ett bra sätt.

Vidare svarade Morgan Johansson följande: "I det aktuella fallet är det inte konstigt att ersättningen sticker i ögonen när den jämförs med brottsoffrets skadestånd. Det kan därför finnas anledning att fundera över hur vidsträckt rätten till ersättning bör vara."

Det är klädsamt att Morgan Johansson nu inne på sista versen som ansvarigt statsråd andas kritik mot situationen. Önskvärt vore dock att han redan hade åtgärdat densamma, något han har haft möjlighet att göra i drygt sju års tid.

Han uttryckte även i sitt svar: "För mig är det självklart att brottsoffer ska prioriteras framför kriminella."

Tyvärr ser det inte ut så i dag, fru talman. Tvärtom tas initiativ från civilsamhället för att täcka upp där politiken och rättsväsendet brister. I efterdyningarna av den mediala rapporteringen i bland annat Riks, som jag och mina kollegor refererat till, av det fall som föranlett dagens interpellation gjordes till exempel en namninsamling mot beslutet om ersättning till våldtäktsmannen där över 200 000 namn samlades in. Swishinsamlingar har gett hundratusentals kronor som tilldelats offret. Liknande insamlingar till brottsoffer sker numera regelbundet som en konsekvens av nuvarande ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Så borde det inte fungera. Vi borde givetvis ha ett rättsväsen på plats där de som drabbas av brottslighet får en skälig kompensation från staten. Det är en ambition som Morgan Johansson tycks stå bakom i debatten men som han har misslyckats med att etablera i verkligheten. Nu är det i stället upp till civilsamhället att kliva in där politiken och Morgan Johansson brister.

Hur ser Morgan Johansson på att civilsamhället och privatpersoner får försöka täcka upp för hans och regeringens brister?

Fru talman! Även jag tackar ministern för svaren, framför allt för att han på flera punkter tillstod att vi hade rätt från början och att det därför, efter några års fördröjning, nu kommer initiativ från Socialdemokraterna.

Låt mig ta fasta på ett par saker som Morgan Johansson yttrade i sitt inledande svar på min respektive Mikael Strandmans interpellation. Han sa bland annat: "Sverige har sedan länge en lagstiftning som innebär att staten tar ekonomiskt ansvar för frihetsberövanden som egentligen inte borde ha ägt rum." Liknande resonemang har framförts här.

Fru talman! Jag och Morgan Johansson har nog olika åsikter om vilka frihetsberövanden som borde eller inte borde ha ägt rum. Att frihetsberöva en gärningsman som sedermera döms för grovt brott, i detta fall bland annat våldtäkt, ter sig som ett korrekt och rimligt frihetsberövande. Då är det givetvis helt orimligt att denna brottsling därefter tilldelas ekonomisk kompensation för detsamma. Skillnad vore om högre instans friat individen. Då har staten givetvis ett ansvar så som Morgan Johansson beskriver. Just denna problematik redogjorde Mikael Strandman för på ett bra sätt.

Vidare svarade Morgan Johansson följande: "I det aktuella fallet är det inte konstigt att ersättningen sticker i ögonen när den jämförs med brottsoffrets skadestånd. Det kan därför finnas anledning att fundera över hur vidsträckt rätten till ersättning bör vara."

Det är klädsamt att Morgan Johansson nu inne på sista versen som ansvarigt statsråd andas kritik mot situationen. Önskvärt vore dock att han redan hade åtgärdat densamma, något han har haft möjlighet att göra i drygt sju års tid.

Han uttryckte även i sitt svar: "För mig är det självklart att brottsoffer ska prioriteras framför kriminella."

Tyvärr ser det inte ut så i dag, fru talman. Tvärtom tas initiativ från civilsamhället för att täcka upp där politiken och rättsväsendet brister. I efterdyningarna av den mediala rapporteringen i bland annat Riks, som jag och mina kollegor refererat till, av det fall som föranlett dagens interpellation gjordes till exempel en namninsamling mot beslutet om ersättning till våldtäktsmannen där över 200 000 namn samlades in. Swishinsamlingar har gett hundratusentals kronor som tilldelats offret. Liknande insamlingar till brottsoffer sker numera regelbundet som en konsekvens av nuvarande ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Så borde det inte fungera. Vi borde givetvis ha ett rättsväsen på plats där de som drabbas av brottslighet får en skälig kompensation från staten. Det är en ambition som Morgan Johansson tycks stå bakom i debatten men som han har misslyckats med att etablera i verkligheten. Nu är det i stället upp till civilsamhället att kliva in där politiken och Morgan Johansson brister.

Hur ser Morgan Johansson på att civilsamhället och privatpersoner får försöka täcka upp för hans och regeringens brister?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaren.

Det som är så förvirrande i detta är att gärningsmannen inte behöver göra något för att få ut sitt skadestånd medan brottsoffret själv måste kräva in sitt skadestånd. Först får man kämpa med kronofogden för att kräva gärningsmannen på det skadestånd man tilldömts. Fungerar inte det får man gå till sitt försäkringsbolag. Går inte det heller får man kontakta Brottsoffermyndigheten och inkomma med en skriftlig ansökan för att kunna driva in sitt rättmätiga skadestånd.

Denna ordning är mycket tidsödande, och risken är överhängande att gärningsmannen kommer undan sitt betalningsansvar och att brottsoffret kränks på nytt.

Dessutom är det precis tvärtemot vad det allmänna rättsmedvetandet anser vara ett bra system för utbetalning av skadestånd.

Ett förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram för att undvika att detta sker och att till exempel utsatta kvinnor själva tvingas driva in sitt skadestånd från gärningsmannen är att införa en statlig skadeståndsgaranti. Det skulle innebära att staten går in och betalar ut det skadestånd rätten har utdömt till brottsoffret. Därefter tar staten över ansvaret och driver aktivt in skulden från gärningsmannen. På så sätt garanteras att gärningsmannen aldrig undkommer sitt skadeståndsansvar.

Jag tror att justitieministern sa att det är detta förslag regeringen kommer att driva vidare och sjösätta nästa år. Stämmer det?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaren.

Det som är så förvirrande i detta är att gärningsmannen inte behöver göra något för att få ut sitt skadestånd medan brottsoffret själv måste kräva in sitt skadestånd. Först får man kämpa med kronofogden för att kräva gärningsmannen på det skadestånd man tilldömts. Fungerar inte det får man gå till sitt försäkringsbolag. Går inte det heller får man kontakta Brottsoffermyndigheten och inkomma med en skriftlig ansökan för att kunna driva in sitt rättmätiga skadestånd.

Denna ordning är mycket tidsödande, och risken är överhängande att gärningsmannen kommer undan sitt betalningsansvar och att brottsoffret kränks på nytt.

Dessutom är det precis tvärtemot vad det allmänna rättsmedvetandet anser vara ett bra system för utbetalning av skadestånd.

Ett förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram för att undvika att detta sker och att till exempel utsatta kvinnor själva tvingas driva in sitt skadestånd från gärningsmannen är att införa en statlig skadeståndsgaranti. Det skulle innebära att staten går in och betalar ut det skadestånd rätten har utdömt till brottsoffret. Därefter tar staten över ansvaret och driver aktivt in skulden från gärningsmannen. På så sätt garanteras att gärningsmannen aldrig undkommer sitt skadeståndsansvar.

Jag tror att justitieministern sa att det är detta förslag regeringen kommer att driva vidare och sjösätta nästa år. Stämmer det?

Fru talman! Nej, det handlade om utmätningsrätten, det vill säga möjligheten att utmäta skadestånd om gärningsmannen har skulder till andra brottsoffer. Den är väldigt viktig, och det är den som Mikael Strandman tar upp i sin interpellation. Det är denna förändring som vi nu är på väg att genomföra.

Vi beslutade om en översyn av regelverket, och vi fick ett betänkande i våras som vi nu arbetar med. Det är som sagt ute på remiss fram till den 29 oktober, men efter det är min plan att vi kan gå till riksdagen med förändringen. Det innebär att om en misstänkt har suttit häktad i ett par månader och kanske fått 50 000 i skadestånd för de två månaderna - 30 000 för första månaden och 20 000 för andra månaden - kan staten ta pengarna och helt enkelt utmäta dem om vederbörande har skadestånd till andra brottsoffer. Jag tycker det är viktigt att vi gör denna förändring.

Den andra förändring som vi ska göra är att kraftigt höja skadeståndet till brottsoffer. Det ligger nämligen också i förslagen från den utredning som jag tillsatte och bad att se över reglerna. Jag tycker att man totalt sett måste uppvärdera stödet till brottsoffer och också, som sagt, det skadestånd som ges till dem. Detta var uppdraget till utredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi fått ett betänkande som föreslår kraftigt höjda skadestånd till brottsoffer, närmast en fördubbling. Och i går kunde jag berätta att vi i budgeten sätter av ytterligare medel till Brottsoffermyndigheten för att kunna täcka upp förslaget. Vi hade redan satt av 80 miljoner kronor, och nu sätter vi av ytterligare 20 miljoner till Brottsoffermyndigheten. Sammanlagt blir det 100 miljoner kronor för att kunna täcka den delen av förslaget. Det innebär en kraftig höjning av ersättningarna till brottsoffer, nästan en fördubbling.

Detta skulle jag påstå blir den viktigaste reform som vi kommer att kunna genomföra för brottsoffer på mer än 20 år. Min plan är alltså att bereda detta vidare under hösten och kunna gå till riksdagen med en proposition under våren med ikraftträdande den 1 juli 2022.

Det är klart att man alltid kan föra diskussioner och säga: "Varför har ni inte gjort detta tidigare? Varför gör ni det nu?" Under min tid som justitieminister har jag lagt fram över 300 propositioner för riksdagen, som alla har gått igenom. Vi har skärpt ett sextiotal straff. Vi har utvidgat det kriminaliserade området kraftigt på en lång rad områden. Jag vill nog påstå att det inte finns någon regering som har gjort fler reformer på det kriminalpolitiska området än vad denna regering har gjort.

Sedan får man ta saker och ting i sin takt och se till att man gör saker efter hand, men det här är en fråga som jag länge har velat göra något åt och där jag är väldigt glad att vi nu kan vi redovisa att vi genomför en reform.

Återigen: Vi går fram med detta. Det innebär möjligheter att utmäta skadestånd som misstänkta gärningsmän har fått så att Kronofogden kan ta tillbaka dessa pengar samt kraftigt höjda ersättningar till brottsoffer.

Fru talman! Nej, det handlade om utmätningsrätten, det vill säga möjligheten att utmäta skadestånd om gärningsmannen har skulder till andra brottsoffer. Den är väldigt viktig, och det är den som Mikael Strandman tar upp i sin interpellation. Det är denna förändring som vi nu är på väg att genomföra.

Vi beslutade om en översyn av regelverket, och vi fick ett betänkande i våras som vi nu arbetar med. Det är som sagt ute på remiss fram till den 29 oktober, men efter det är min plan att vi kan gå till riksdagen med förändringen. Det innebär att om en misstänkt har suttit häktad i ett par månader och kanske fått 50 000 i skadestånd för de två månaderna - 30 000 för första månaden och 20 000 för andra månaden - kan staten ta pengarna och helt enkelt utmäta dem om vederbörande har skadestånd till andra brottsoffer. Jag tycker det är viktigt att vi gör denna förändring.

Den andra förändring som vi ska göra är att kraftigt höja skadeståndet till brottsoffer. Det ligger nämligen också i förslagen från den utredning som jag tillsatte och bad att se över reglerna. Jag tycker att man totalt sett måste uppvärdera stödet till brottsoffer och också, som sagt, det skadestånd som ges till dem. Detta var uppdraget till utredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi fått ett betänkande som föreslår kraftigt höjda skadestånd till brottsoffer, närmast en fördubbling. Och i går kunde jag berätta att vi i budgeten sätter av ytterligare medel till Brottsoffermyndigheten för att kunna täcka upp förslaget. Vi hade redan satt av 80 miljoner kronor, och nu sätter vi av ytterligare 20 miljoner till Brottsoffermyndigheten. Sammanlagt blir det 100 miljoner kronor för att kunna täcka den delen av förslaget. Det innebär en kraftig höjning av ersättningarna till brottsoffer, nästan en fördubbling.

Detta skulle jag påstå blir den viktigaste reform som vi kommer att kunna genomföra för brottsoffer på mer än 20 år. Min plan är alltså att bereda detta vidare under hösten och kunna gå till riksdagen med en proposition under våren med ikraftträdande den 1 juli 2022.

Det är klart att man alltid kan föra diskussioner och säga: "Varför har ni inte gjort detta tidigare? Varför gör ni det nu?" Under min tid som justitieminister har jag lagt fram över 300 propositioner för riksdagen, som alla har gått igenom. Vi har skärpt ett sextiotal straff. Vi har utvidgat det kriminaliserade området kraftigt på en lång rad områden. Jag vill nog påstå att det inte finns någon regering som har gjort fler reformer på det kriminalpolitiska området än vad denna regering har gjort.

Sedan får man ta saker och ting i sin takt och se till att man gör saker efter hand, men det här är en fråga som jag länge har velat göra något åt och där jag är väldigt glad att vi nu kan vi redovisa att vi genomför en reform.

Återigen: Vi går fram med detta. Det innebär möjligheter att utmäta skadestånd som misstänkta gärningsmän har fått så att Kronofogden kan ta tillbaka dessa pengar samt kraftigt höjda ersättningar till brottsoffer.

Fru talman! Tack, ministern, för svaren!

Till skillnad från grundlagarna, som ska vara väldigt svåra att ändra, är de underliggande lagarna mer av ett levande dokument som måste uppdateras med samhällsutvecklingen. Det är därför jag tycker att dröjsmålet är väldigt förvånande liksom att man inte har satt igång långt tidigare när man under lång tid har sett vilka behov som finns och hur stötande lagstiftningen är för det allmänna rättsmedvetandet.

Jag fick inte svar på min fråga. Ministern säger att vi ska höja skadestånden till brottsoffer. Det är jättebra, men de andra skadestånden, som kriminella får när de har suttit häktade och varit frihetsberövade för länge, består som jag beskrev av två parametrar. Den ena parametern, tidsutdräkten, säger jag ingenting om, utan jag tänker fokusera på den andra parametern som styrs av hur allvarligt brottet är. Den är logisk om man är helt oskyldig. Om man inte har varit inblandad är det självklart att man ska ha mer betalt för att ha suttit frihetsberövad för en gruppvåldtäkt än om man har blivit anklagad för att ha stulit en bil och blivit dömd för det och sedan frias. Det är helt rimligt.

Men om det är så att frihetsberövandet har varit för långt enbart på grund av man inte har fått de rabatter man skulle ha haft men man fortfarande har begått brottet och detta inte har ändrats i domslutet finns det ingen logik i att brottets allvarlighetsgrad ska avgöra nivån på skadeståndet. Jag hoppas att den utredning som ministern hänvisar till tar upp även denna punkt. Det vore väldigt synd om man inte har tittat även på denna parameter, för det är den som är stötande i det fall som vi har nämnt i dag.

Fru talman! Tack, ministern, för svaren!

Till skillnad från grundlagarna, som ska vara väldigt svåra att ändra, är de underliggande lagarna mer av ett levande dokument som måste uppdateras med samhällsutvecklingen. Det är därför jag tycker att dröjsmålet är väldigt förvånande liksom att man inte har satt igång långt tidigare när man under lång tid har sett vilka behov som finns och hur stötande lagstiftningen är för det allmänna rättsmedvetandet.

Jag fick inte svar på min fråga. Ministern säger att vi ska höja skadestånden till brottsoffer. Det är jättebra, men de andra skadestånden, som kriminella får när de har suttit häktade och varit frihetsberövade för länge, består som jag beskrev av två parametrar. Den ena parametern, tidsutdräkten, säger jag ingenting om, utan jag tänker fokusera på den andra parametern som styrs av hur allvarligt brottet är. Den är logisk om man är helt oskyldig. Om man inte har varit inblandad är det självklart att man ska ha mer betalt för att ha suttit frihetsberövad för en gruppvåldtäkt än om man har blivit anklagad för att ha stulit en bil och blivit dömd för det och sedan frias. Det är helt rimligt.

Men om det är så att frihetsberövandet har varit för långt enbart på grund av man inte har fått de rabatter man skulle ha haft men man fortfarande har begått brottet och detta inte har ändrats i domslutet finns det ingen logik i att brottets allvarlighetsgrad ska avgöra nivån på skadeståndet. Jag hoppas att den utredning som ministern hänvisar till tar upp även denna punkt. Det vore väldigt synd om man inte har tittat även på denna parameter, för det är den som är stötande i det fall som vi har nämnt i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen för svaren.

Det blir tröttsamt ibland när man debatterar med Morgan Johansson och pekar ut uppenbara brister i hans och regeringens agerande eller avsaknaden av detsamma och Morgan Johanssons återkommande svar blir att han är störst, bäst och vackrast, att det inte finns några fel, att det är den bästa regering som funnits på 20 år, att han har gjort de största reformerna för brottsoffer i mannaminne, att det aldrig någonsin har funnits någon statsman i världen som varit större, starkare och bättre än han själv.

Det är så det låter, men ute i landet, hos dem som behöver ta del av det Sverige som Morgan Johansson och hans kollegor har bidragit till att skapa, är man nog inte riktigt lika övertygad om Morgan Johanssons förträfflighet, så som han beskriver den här i riksdagens kammare. Där är man nog lite mer skeptisk till nuvarande ordning, där det exempelvis går att bli snudd på miljonär genom att gruppvåldta. Där är man nog lite mer skeptisk rörande att över 50 oskyldiga har drabbats av gängkrigens skjutningar de senaste tio åren. Där är man nog lite mer skeptisk kring att människor väljer att avstå från att röra sig på vissa platser eller vid vissa tider därför att man känner sig otrygg som en konsekvens av brister i Morgan Johanssons och regeringens ageranden.

Jag tycker att det vore storsint ifall Morgan Johansson ibland bara sa: "Just den här gången var jag inte störst, bäst och vackrast. Jag hade faktiskt kunnat åtgärda detta lite tidigare." Vi håller ju till synes med varandra när vi står här och debatterar. Skillnaden är att vi aktivt har verkat och att Morgan Johansson har valt att avvakta och fortsätta skryta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen för svaren.

Det blir tröttsamt ibland när man debatterar med Morgan Johansson och pekar ut uppenbara brister i hans och regeringens agerande eller avsaknaden av detsamma och Morgan Johanssons återkommande svar blir att han är störst, bäst och vackrast, att det inte finns några fel, att det är den bästa regering som funnits på 20 år, att han har gjort de största reformerna för brottsoffer i mannaminne, att det aldrig någonsin har funnits någon statsman i världen som varit större, starkare och bättre än han själv.

Det är så det låter, men ute i landet, hos dem som behöver ta del av det Sverige som Morgan Johansson och hans kollegor har bidragit till att skapa, är man nog inte riktigt lika övertygad om Morgan Johanssons förträfflighet, så som han beskriver den här i riksdagens kammare. Där är man nog lite mer skeptisk till nuvarande ordning, där det exempelvis går att bli snudd på miljonär genom att gruppvåldta. Där är man nog lite mer skeptisk rörande att över 50 oskyldiga har drabbats av gängkrigens skjutningar de senaste tio åren. Där är man nog lite mer skeptisk kring att människor väljer att avstå från att röra sig på vissa platser eller vid vissa tider därför att man känner sig otrygg som en konsekvens av brister i Morgan Johanssons och regeringens ageranden.

Jag tycker att det vore storsint ifall Morgan Johansson ibland bara sa: "Just den här gången var jag inte störst, bäst och vackrast. Jag hade faktiskt kunnat åtgärda detta lite tidigare." Vi håller ju till synes med varandra när vi står här och debatterar. Skillnaden är att vi aktivt har verkat och att Morgan Johansson har valt att avvakta och fortsätta skryta.

Fru talman! Vi har ett talesätt i Skåne, att vi inte skryter utan bara säger som det är. Jag ägnar mig inte åt att skryta. Däremot ägnar jag mig gärna åt att försöka redovisa det som vi har gjort under åren, och jag är trots allt ganska stolt över det. Vi har satsat mer pengar på rättsväsendet än någon annan regering. Vi har skärpt straffen, framför allt i förhållande till de gängkriminella, mer än någon annan regering. Vi har sett till att reformera sexualbrottslagstiftningen och förstärka kampen mot mäns våld mot kvinnor mer än kanske någon annan regering har gjort. Mycket mer återstår att göra.

Det är trots allt min roll att redovisa det som vi faktiskt gör. Sedan inser jag också att när man är verksam på ett sådant här fält som det gäller brott, straff och kriminalitet blir man aldrig någonsin färdig. Då måste man se till att fortsätta och driva reformer vidare steg för steg.

När det gäller det som jag nu har redovisat om brottsofferpolitiken och politiken för att kraftigt höja skadestånden till brottsoffer talar vi alltså om en fördubbling och om möjligheten att utmäta gärningsmännens tillgångar och skadestånd på ett bättre sätt. Dessa reformer kommer jag också att vara väldigt stolt över när vi väl fått igenom dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Påstå inte att vi inte har gjort något, att vi sitter och avvaktar eller att vi inte bryr oss om dessa frågor! Det är precis tvärtom. Återigen: Jag kan försäkra både interpellanterna och alla som lyssnar på denna debatt att vi i regeringen kommer att fortsätta att driva dessa frågor med kraft och genomföra reformer efter hand för att komma åt de missgrepp, felaktigheter och problem som kan finnas i de olika lagstiftningarna. Jag kommer i debatt efter debatt att fortsätta att redovisa precis det vi gör, för jag tycker att det måste höras. Nu kan ni se fram mot en ny proposition på riksdagens bord som rättar till ett par av dessa delar och mot kraftigt höjda skadestånd till brottsoffer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi har ett talesätt i Skåne, att vi inte skryter utan bara säger som det är. Jag ägnar mig inte åt att skryta. Däremot ägnar jag mig gärna åt att försöka redovisa det som vi har gjort under åren, och jag är trots allt ganska stolt över det. Vi har satsat mer pengar på rättsväsendet än någon annan regering. Vi har skärpt straffen, framför allt i förhållande till de gängkriminella, mer än någon annan regering. Vi har sett till att reformera sexualbrottslagstiftningen och förstärka kampen mot mäns våld mot kvinnor mer än kanske någon annan regering har gjort. Mycket mer återstår att göra.

Det är trots allt min roll att redovisa det som vi faktiskt gör. Sedan inser jag också att när man är verksam på ett sådant här fält som det gäller brott, straff och kriminalitet blir man aldrig någonsin färdig. Då måste man se till att fortsätta och driva reformer vidare steg för steg.

När det gäller det som jag nu har redovisat om brottsofferpolitiken och politiken för att kraftigt höja skadestånden till brottsoffer talar vi alltså om en fördubbling och om möjligheten att utmäta gärningsmännens tillgångar och skadestånd på ett bättre sätt. Dessa reformer kommer jag också att vara väldigt stolt över när vi väl fått igenom dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Påstå inte att vi inte har gjort något, att vi sitter och avvaktar eller att vi inte bryr oss om dessa frågor! Det är precis tvärtom. Återigen: Jag kan försäkra både interpellanterna och alla som lyssnar på denna debatt att vi i regeringen kommer att fortsätta att driva dessa frågor med kraft och genomföra reformer efter hand för att komma åt de missgrepp, felaktigheter och problem som kan finnas i de olika lagstiftningarna. Jag kommer i debatt efter debatt att fortsätta att redovisa precis det vi gör, för jag tycker att det måste höras. Nu kan ni se fram mot en ny proposition på riksdagens bord som rättar till ett par av dessa delar och mot kraftigt höjda skadestånd till brottsoffer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.