Interpellationssvar - Nedläggning av idrottsutbildningar | de gymnasiala idrottsutbildningarna - 2021-09-09

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag anser att Sveriges Kommuner och Regioners remissvar är av vikt inför kommande proposition om idrottsutbildningar och om jag avser att ta svaret i beaktande i den fortsatta processen. Hon har även frågat mig om jag har för avsikt att skapa dialog med elever som i dag går eller nyligen har gått på en nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) eller haft idrott som individuellt val (LIU) för att ta del av deras erfarenheter och åsikter inför kommande proposition. Vidare har hon frågat mig om jag tror att en neddragning av antalet platser för elever som vill elitsatsa på sin sport och kombinera det med studier kommer att vara gynnsam för elevernas betygsresultat och, om inte, hur jag avser att agera för att säkerställa goda resultat hos eleverna.

Alexandra Anstrell har även frågat kultur- och demokratiministern och ministern med ansvar för idrottsfrågorna, Amanda Lind, om hon ser ett värde i att ungdomar kan kombinera gymnasiestudier med elitidrott och om hon avser att vidta några åtgärder utifrån sina slutsatser. Hon har även frågat ministern om hon ser några risker för Idrottssverige vid eventuella nedläggningar av gymnasiala idrottsutbildningar och hur hon i så fall kommer att verka för att minimera riskerna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara även på den interpellationen.

Jag vill börja med att tacka Alexandra Anstrell för möjligheten att i Sveriges riksdag åter debattera den viktiga frågan om gymnasiala idrottsutbildningar. Jag ser ett självklart värde i att ungdomar kan kombinera gymnasiestudier med elitidrott. Interpellanten har valt att rubricera den ena interpellationen "Nedläggning av idrottsutbildningar", och därför behöver jag också inledningsvis klargöra att det inte är aktuellt från regeringens sida.

I Utbildningsdepartementets promemoria Idrottsutbildningar i gymnasie- och gymnasiesärskolan (U2020/04134) föreslås att riksidrottsgymnasierna och de nationellt godkända idrottsutbildningarna ska ersättas av en typ av gymnasie- eller gymnasiesärskoleutbildning med specialidrott och att den ska vara riksrekryterande. I ett svar på en tidigare fråga från Alexandra Anstrell (fråga 2020/21:3252) framförde jag att en överväldigande majoritet av de remissinstanser som lämnat synpunkter på promemorian är övergripande positiva till förslaget och att en sådan ordning kan förbättra förutsättningarna för alla elever som behöver kombinera sin elitidrottssatsning med en gymnasial utbildning att göra det på samma villkor. Ett oenigt Sveriges Kommuner och Regioner avstyrker förvisso förslaget. Det är alltid en självklarhet för mig och regeringen att behandla remissinstansers synpunkter i de propositioner som lämnas till riksdagen.

Beträffande elevperspektivet har både Sveriges Elevkårer och Elevernas Riksförbund, tidigare Sveriges elevråd - Svea, beretts möjlighet att lämna synpunkter på den nämnda promemorian. Elevernas Riksförbund avstod från att svara på remissen, men Sveriges Elevkårer tillstyrker förslaget om att ersätta nuvarande idrottsutbildningar med en typ av gymnasial idrottsutbildning med specialidrott och anger att det är viktigt att kursplanerna för idrott och hälsa ses över samtidigt så att elever som inte gör en elitidrottssatsning även i fortsättningen kan få mer idrott kopplad till sin utbildning än vad som normalt ges inom en gymnasial utbildning. Förslagen i promemorian överensstämmer med elevernas synpunkter.

Utbildningsdepartementet föreslår vidare i promemorian att 75 miljoner kronor ska tillföras Riksidrottsförbundet, utöver de 43 miljoner kronor som i dag fördelas till riksidrottsgymnasier. Förslagen innebär att statsbidrag ska lämnas till samtliga huvudmän för utbildningar med specialidrott. I dag lämnas inga statsbidrag för nationellt godkända idrottsutbildningar.

Dessutom lämnas det förslag om att skolhuvudmännen ska kunna anordna lokala alternativ till utbildningar med specialidrott, där elever får möjlighet att kombinera sina gymnasiala studier med idrott. Det motsvarar i princip det interpellanten benämner LIU, men jämfört med LIU innebär förslaget förbättrade möjligheter för eleven att satsa på sin idrott.

Förslagen, som syftar till bättre möjligheter för eleverna att utvecklas såväl idrottsligt som kunskapsmässigt, bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag anser att Sveriges Kommuner och Regioners remissvar är av vikt inför kommande proposition om idrottsutbildningar och om jag avser att ta svaret i beaktande i den fortsatta processen. Hon har även frågat mig om jag har för avsikt att skapa dialog med elever som i dag går eller nyligen har gått på en nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) eller haft idrott som individuellt val (LIU) för att ta del av deras erfarenheter och åsikter inför kommande proposition. Vidare har hon frågat mig om jag tror att en neddragning av antalet platser för elever som vill elitsatsa på sin sport och kombinera det med studier kommer att vara gynnsam för elevernas betygsresultat och, om inte, hur jag avser att agera för att säkerställa goda resultat hos eleverna.

Alexandra Anstrell har även frågat kultur- och demokratiministern och ministern med ansvar för idrottsfrågorna, Amanda Lind, om hon ser ett värde i att ungdomar kan kombinera gymnasiestudier med elitidrott och om hon avser att vidta några åtgärder utifrån sina slutsatser. Hon har även frågat ministern om hon ser några risker för Idrottssverige vid eventuella nedläggningar av gymnasiala idrottsutbildningar och hur hon i så fall kommer att verka för att minimera riskerna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara även på den interpellationen.

Jag vill börja med att tacka Alexandra Anstrell för möjligheten att i Sveriges riksdag åter debattera den viktiga frågan om gymnasiala idrottsutbildningar. Jag ser ett självklart värde i att ungdomar kan kombinera gymnasiestudier med elitidrott. Interpellanten har valt att rubricera den ena interpellationen "Nedläggning av idrottsutbildningar", och därför behöver jag också inledningsvis klargöra att det inte är aktuellt från regeringens sida.

I Utbildningsdepartementets promemoria Idrottsutbildningar i gymnasie- och gymnasiesärskolan (U2020/04134) föreslås att riksidrottsgymnasierna och de nationellt godkända idrottsutbildningarna ska ersättas av en typ av gymnasie- eller gymnasiesärskoleutbildning med specialidrott och att den ska vara riksrekryterande. I ett svar på en tidigare fråga från Alexandra Anstrell (fråga 2020/21:3252) framförde jag att en överväldigande majoritet av de remissinstanser som lämnat synpunkter på promemorian är övergripande positiva till förslaget och att en sådan ordning kan förbättra förutsättningarna för alla elever som behöver kombinera sin elitidrottssatsning med en gymnasial utbildning att göra det på samma villkor. Ett oenigt Sveriges Kommuner och Regioner avstyrker förvisso förslaget. Det är alltid en självklarhet för mig och regeringen att behandla remissinstansers synpunkter i de propositioner som lämnas till riksdagen.

Beträffande elevperspektivet har både Sveriges Elevkårer och Elevernas Riksförbund, tidigare Sveriges elevråd - Svea, beretts möjlighet att lämna synpunkter på den nämnda promemorian. Elevernas Riksförbund avstod från att svara på remissen, men Sveriges Elevkårer tillstyrker förslaget om att ersätta nuvarande idrottsutbildningar med en typ av gymnasial idrottsutbildning med specialidrott och anger att det är viktigt att kursplanerna för idrott och hälsa ses över samtidigt så att elever som inte gör en elitidrottssatsning även i fortsättningen kan få mer idrott kopplad till sin utbildning än vad som normalt ges inom en gymnasial utbildning. Förslagen i promemorian överensstämmer med elevernas synpunkter.

Utbildningsdepartementet föreslår vidare i promemorian att 75 miljoner kronor ska tillföras Riksidrottsförbundet, utöver de 43 miljoner kronor som i dag fördelas till riksidrottsgymnasier. Förslagen innebär att statsbidrag ska lämnas till samtliga huvudmän för utbildningar med specialidrott. I dag lämnas inga statsbidrag för nationellt godkända idrottsutbildningar.

Dessutom lämnas det förslag om att skolhuvudmännen ska kunna anordna lokala alternativ till utbildningar med specialidrott, där elever får möjlighet att kombinera sina gymnasiala studier med idrott. Det motsvarar i princip det interpellanten benämner LIU, men jämfört med LIU innebär förslaget förbättrade möjligheter för eleven att satsa på sin idrott.

Förslagen, som syftar till bättre möjligheter för eleverna att utvecklas såväl idrottsligt som kunskapsmässigt, bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.

Jag har skrivit två interpellationer i denna viktiga fråga om att unga ska kunna kombinera sina gymnasiestudier med sin elitidrott. Den ena var vinklad utifrån ett skolperspektiv, som också var ställd till utbildningsministern - som står här i dag. Den andra var vinklad utifrån ett idrottsperspektiv, och den var naturligtvis ställd till ansvarig minister för idrottsfrågor.

Det är tråkigt att idrottsministern inte är villig att ta den debatten eftersom jag tänker att det är viktigt för hela Idrottssverige att man kan kombinera sina gymnasiestudier med elitidrott. Det är högst beklagligt. Men jag är glad att utbildningsministern är här i dag, och jag värdesätter att utbildningsministern uppskattar debatten - som hon sa inledningsvis.

I dag har alltså många elever möjligheten att kombinera utövandet av sin elitidrott med gymnasiestudier. Det handlar om alltifrån enskilda idrotter till lagsporter. Det kan exempelvis vara brottning, segling, ridning eller fotboll.

I en utredning tillsatt av regeringen har det lagts fram ett förslag om att Sveriges gymnasiala idrottsutbildningar ska minskas ned i omfattning. Men det är väl ändå viktigt att kalla en spade för en spade. Om förslaget blir verklighet skulle antalet platser minska från 10 000 till 5 000. Det innebär en stor inskränkning i elevers möjlighet att välja en idrottsutbildning.

Vi vet att idrott ger bättre inlärningsförmåga. Många slutar sin utbildning med bra betyg i både sin idrott och sina studier. Det finns också ett värde i att investera i elitidrott eftersom internationella framgångar, till exempel dem i OS i Tokyo, inspirerar nya generationer och bidrar till en aktiv befolkning. Om regeringen kommer att lägga ned de regionala möjligheterna kommer troligen flertalet ungdomar inte att fortsätta med sitt idrottsutövande. Jag tror att det skulle vara katastrofalt för både individen och Idrottssverige.

Fru talman! Ministern nämnde i sitt svar att det inte handlar om några nedläggningar. Men då undrar jag hur ministern menar. Om man ska gå från ungefär 10 000 platser till 5 000 platser - vad kallar ministern detta? Även om eleverna ska få kombinera sin idrott med gymnasiestudier på det sätt som ministern beskriver är det ganska stor skillnad på elitidrott och idrott. Det är också stor skillnad på att gå på NIU eller RIG jämfört med att "bara" ha specialidrott kopplat till sina gymnasiestudier. På många NIU som jag har besökt finns mycket kringsaker så att eleverna på ett bra sätt kan utöva sin elitidrott.

Utredningen som regeringen har initierat lyfter fram att det finns kvalitetsproblem på något eller några NIU i dag. Men om man ska komma till rätta med kvalitetsproblem måste kontroll- och kvalitetsuppföljning och riktlinjer bli tydligare. Det ska inte vara fråga om att straffa åtminstone hälften av eleverna. Det verkar ologiskt.

Det är av den anledningen jag har ställt ett par av mina frågor, som jag inte har fått något riktigt svar på men som jag gärna ställer igen: Tror ministern att en neddragning av antalet platser för elever som vill elitsatsa på sin sport och kombinera det med studier kommer att vara gynnsamt för elevernas betygsresultat? Om inte, hur avser hon att agera för att säkerställa goda resultat hos eleverna?

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.

Jag har skrivit två interpellationer i denna viktiga fråga om att unga ska kunna kombinera sina gymnasiestudier med sin elitidrott. Den ena var vinklad utifrån ett skolperspektiv, som också var ställd till utbildningsministern - som står här i dag. Den andra var vinklad utifrån ett idrottsperspektiv, och den var naturligtvis ställd till ansvarig minister för idrottsfrågor.

Det är tråkigt att idrottsministern inte är villig att ta den debatten eftersom jag tänker att det är viktigt för hela Idrottssverige att man kan kombinera sina gymnasiestudier med elitidrott. Det är högst beklagligt. Men jag är glad att utbildningsministern är här i dag, och jag värdesätter att utbildningsministern uppskattar debatten - som hon sa inledningsvis.

I dag har alltså många elever möjligheten att kombinera utövandet av sin elitidrott med gymnasiestudier. Det handlar om alltifrån enskilda idrotter till lagsporter. Det kan exempelvis vara brottning, segling, ridning eller fotboll.

I en utredning tillsatt av regeringen har det lagts fram ett förslag om att Sveriges gymnasiala idrottsutbildningar ska minskas ned i omfattning. Men det är väl ändå viktigt att kalla en spade för en spade. Om förslaget blir verklighet skulle antalet platser minska från 10 000 till 5 000. Det innebär en stor inskränkning i elevers möjlighet att välja en idrottsutbildning.

Vi vet att idrott ger bättre inlärningsförmåga. Många slutar sin utbildning med bra betyg i både sin idrott och sina studier. Det finns också ett värde i att investera i elitidrott eftersom internationella framgångar, till exempel dem i OS i Tokyo, inspirerar nya generationer och bidrar till en aktiv befolkning. Om regeringen kommer att lägga ned de regionala möjligheterna kommer troligen flertalet ungdomar inte att fortsätta med sitt idrottsutövande. Jag tror att det skulle vara katastrofalt för både individen och Idrottssverige.

Fru talman! Ministern nämnde i sitt svar att det inte handlar om några nedläggningar. Men då undrar jag hur ministern menar. Om man ska gå från ungefär 10 000 platser till 5 000 platser - vad kallar ministern detta? Även om eleverna ska få kombinera sin idrott med gymnasiestudier på det sätt som ministern beskriver är det ganska stor skillnad på elitidrott och idrott. Det är också stor skillnad på att gå på NIU eller RIG jämfört med att "bara" ha specialidrott kopplat till sina gymnasiestudier. På många NIU som jag har besökt finns mycket kringsaker så att eleverna på ett bra sätt kan utöva sin elitidrott.

Utredningen som regeringen har initierat lyfter fram att det finns kvalitetsproblem på något eller några NIU i dag. Men om man ska komma till rätta med kvalitetsproblem måste kontroll- och kvalitetsuppföljning och riktlinjer bli tydligare. Det ska inte vara fråga om att straffa åtminstone hälften av eleverna. Det verkar ologiskt.

Det är av den anledningen jag har ställt ett par av mina frågor, som jag inte har fått något riktigt svar på men som jag gärna ställer igen: Tror ministern att en neddragning av antalet platser för elever som vill elitsatsa på sin sport och kombinera det med studier kommer att vara gynnsamt för elevernas betygsresultat? Om inte, hur avser hon att agera för att säkerställa goda resultat hos eleverna?

Fru talman! Jag vill inledningsvis påminna om att hela syftet - nästan hela första meningen i Alexandra Anstrells anförande - med den ordning som finns är att det ska vara möjligt att kombinera en gymnasieutbildning med en elitsatsning. Det är vad det handlar om. Det är mot bakgrund av att det har uppdagats en hel del problem med den ordning som råder, inte minst påpekanden från Riksidrottsförbundet, som vi har tillsatt den utredning som Alexandra Anstrell nu diskuterar.

Tanken är inte att de reglerade idrottsutbildningarna ska vara allmänna, utan tanken har hela tiden varit att de ska vara till just för elitsatsande ungdomar. Det behöver bli tydligare vilka utbildningarna är avsedda för. Det är därför som förslaget har lagts fram att en ny idrottsutbildning ska tas fram med mer tydliga och enhetliga regler.

Jag vill också påminna om att mer statlig finansiering föreslås till den nya utbildningen än vad som går till riksidrottsgymnasierna i dag. Det innebär alltså att antalet utbildningar som får statsbidrag skulle kunna öka med det förslag som har varit ute på remiss. Som bekant lämnas i dag inga statsbidrag till det som vi kallar NIU.

Hur många platser det kan bli fråga om inom en ny utbildning är inte fastlagt. Det är enligt förslaget en fråga för Skolverket med hjälp av Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden att avgöra. Som jag också nämnde vill regeringen med de direktiv som gavs till den departementsinterna utredning som gjordes samtidigt också värna om alla idrottsintresserade ungdomar. Det är därför som förslaget har kommit att deras möjligheter att få idrotta inom ramen för en vanlig gymnasial utbildning också ska stärkas.

Fru talman! Jag har gjort mitt bästa för att svara på de frågor som Alexandra Anstrell tyckte att hon inte fått svar på i mitt interpellationssvar. Med det vill jag också säga att den som går igenom hela utredningen, som har varit ute på remiss, och också tar del av remissvaren tydligt ser att det finns ett starkt stöd för de förslag som läggs fram i utredningen och som lite kontrasterar mot den mörka och svarta bild som Alexandra Anstrell gett av utredningens förslag.

Fru talman! Jag vill inledningsvis påminna om att hela syftet - nästan hela första meningen i Alexandra Anstrells anförande - med den ordning som finns är att det ska vara möjligt att kombinera en gymnasieutbildning med en elitsatsning. Det är vad det handlar om. Det är mot bakgrund av att det har uppdagats en hel del problem med den ordning som råder, inte minst påpekanden från Riksidrottsförbundet, som vi har tillsatt den utredning som Alexandra Anstrell nu diskuterar.

Tanken är inte att de reglerade idrottsutbildningarna ska vara allmänna, utan tanken har hela tiden varit att de ska vara till just för elitsatsande ungdomar. Det behöver bli tydligare vilka utbildningarna är avsedda för. Det är därför som förslaget har lagts fram att en ny idrottsutbildning ska tas fram med mer tydliga och enhetliga regler.

Jag vill också påminna om att mer statlig finansiering föreslås till den nya utbildningen än vad som går till riksidrottsgymnasierna i dag. Det innebär alltså att antalet utbildningar som får statsbidrag skulle kunna öka med det förslag som har varit ute på remiss. Som bekant lämnas i dag inga statsbidrag till det som vi kallar NIU.

Hur många platser det kan bli fråga om inom en ny utbildning är inte fastlagt. Det är enligt förslaget en fråga för Skolverket med hjälp av Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden att avgöra. Som jag också nämnde vill regeringen med de direktiv som gavs till den departementsinterna utredning som gjordes samtidigt också värna om alla idrottsintresserade ungdomar. Det är därför som förslaget har kommit att deras möjligheter att få idrotta inom ramen för en vanlig gymnasial utbildning också ska stärkas.

Fru talman! Jag har gjort mitt bästa för att svara på de frågor som Alexandra Anstrell tyckte att hon inte fått svar på i mitt interpellationssvar. Med det vill jag också säga att den som går igenom hela utredningen, som har varit ute på remiss, och också tar del av remissvaren tydligt ser att det finns ett starkt stöd för de förslag som läggs fram i utredningen och som lite kontrasterar mot den mörka och svarta bild som Alexandra Anstrell gett av utredningens förslag.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för det utvecklade svaret.

I det svar som ministern gav initialt framkom det att det handlade om att kombinera sina gymnasiala studier med idrott. Nu säger ministern att idrott är lika med elitidrott. Sedan säger hon att vi ska värna alla ungdomars möjlighet till idrottande. Jag förstår inte riktigt hur ministern menar med att man ska kombinera sin idrott, eller elitidrott, med studier. Om man läser på gymnasienivå och har idrott som specialämne innebär det enbart att man har möjlighet att utöva sin idrott, inte att det är någon form av elitidrottsutövning som stöds av den lokala skolan. Eller? Jag vet faktiskt inte hur ministern menar i det här fallet, fru talman.

Jag tänker på den totalt avsatta potten. Om man ska lyckas höja nivån på NIU i dag, som har blivit kritiserad till att bli kvaliteten på RIG, innebär det en halvering av antalet platser. Det skulle vara oerhört olyckligt.

Jag har i dag på morgonen hjälpt 16-åriga Jasmin med en skoluppgift. Den handlade om att skicka ut regeringsförslag, promemorior och utredningsförslag på remiss. Varför gör man det, och hur länge har man gjort det? Har man gjort annorlunda tidigare? Jag försökte förklara att det åtminstone vad jag vet sedan 1974 står skrivet i regeringsformen att regeringsärenden måste bli allsidigt belysta.

Den här utredningen har varit på remiss. Jag har vid tidigare tillfälle ställt en skriftlig fråga till ministern i ämnet och fick till svar att remissinstanser uttalar sig positivt om förslaget om nedläggning av riksidrottsgymnasier och nationellt godkända idrottsutbildningar. Det har också ministern sagt i sitt svar här.

Men när Sveriges Kommuner och Regioner, det vill säga Sveriges 290 kommuner och alla regioner, har avstyrkt förslaget ställer jag mig lite undrande till att ministern tar så lätt på det. Även om de skulle vara oeniga finns det ju en majoritet för förslaget. De skriver att "SKR avstyrker förslaget som en konsekvens av det ovan anförda om att problemen med dagens ordning inte är så omfattande att det motiverar stora förändringar jämfört med idag".

Även Svenska Fäktförbundet är kritiska i sitt remissvar. De lyfter just att det är högst osäkert om de ungdomar som ska behöva flytta hemifrån, byta tränare och träningsmiljö och kanske förlora sitt sociala umgänge kommer att ha seriösa elitambitioner som vuxna. Även Svenska Skidförbundet lyfter en liknande farhåga.

Jag undrar om dessa remissvar inte betyder något för utbildningsministern och regeringen.

Jag har också frågat ministern om hon har för avsikt att skapa dialog med elever som i dag går eller nyligen har gått på ett NIU eller LIU för att ta del av deras erfarenheter och åsikter inför kommande proposition. Det vore ju fiffigt att fråga dem som håller på med det här, som detta gäller. Då får jag till svar att ministern har fått svar av Svea, men det var inte det jag frågade. Men jag kanske helt enkelt ska tolka ministerns svar som ett nej, att regeringen inte har för avsikt att fråga dem det faktiskt gäller. Jag tycker att det är tråkigt.

Idrott leder till bättre inlärningsförmåga, och många slutar som sagt sin utbildning med bra betyg och meriter i sin idrott. Då vore det ju bättre om fler, inte färre, kunde kombinera sin elitidrott med sin skolgång. Det ger både bättre folkhälsa och bra skolresultat.

Moderaterna vill verkligen se en tydlighet i regelverket med idrottsutbildningarna. Men som förslaget ser ut nu, med att halvera antalet platser, säger vi nej.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för det utvecklade svaret.

I det svar som ministern gav initialt framkom det att det handlade om att kombinera sina gymnasiala studier med idrott. Nu säger ministern att idrott är lika med elitidrott. Sedan säger hon att vi ska värna alla ungdomars möjlighet till idrottande. Jag förstår inte riktigt hur ministern menar med att man ska kombinera sin idrott, eller elitidrott, med studier. Om man läser på gymnasienivå och har idrott som specialämne innebär det enbart att man har möjlighet att utöva sin idrott, inte att det är någon form av elitidrottsutövning som stöds av den lokala skolan. Eller? Jag vet faktiskt inte hur ministern menar i det här fallet, fru talman.

Jag tänker på den totalt avsatta potten. Om man ska lyckas höja nivån på NIU i dag, som har blivit kritiserad till att bli kvaliteten på RIG, innebär det en halvering av antalet platser. Det skulle vara oerhört olyckligt.

Jag har i dag på morgonen hjälpt 16-åriga Jasmin med en skoluppgift. Den handlade om att skicka ut regeringsförslag, promemorior och utredningsförslag på remiss. Varför gör man det, och hur länge har man gjort det? Har man gjort annorlunda tidigare? Jag försökte förklara att det åtminstone vad jag vet sedan 1974 står skrivet i regeringsformen att regeringsärenden måste bli allsidigt belysta.

Den här utredningen har varit på remiss. Jag har vid tidigare tillfälle ställt en skriftlig fråga till ministern i ämnet och fick till svar att remissinstanser uttalar sig positivt om förslaget om nedläggning av riksidrottsgymnasier och nationellt godkända idrottsutbildningar. Det har också ministern sagt i sitt svar här.

Men när Sveriges Kommuner och Regioner, det vill säga Sveriges 290 kommuner och alla regioner, har avstyrkt förslaget ställer jag mig lite undrande till att ministern tar så lätt på det. Även om de skulle vara oeniga finns det ju en majoritet för förslaget. De skriver att "SKR avstyrker förslaget som en konsekvens av det ovan anförda om att problemen med dagens ordning inte är så omfattande att det motiverar stora förändringar jämfört med idag".

Även Svenska Fäktförbundet är kritiska i sitt remissvar. De lyfter just att det är högst osäkert om de ungdomar som ska behöva flytta hemifrån, byta tränare och träningsmiljö och kanske förlora sitt sociala umgänge kommer att ha seriösa elitambitioner som vuxna. Även Svenska Skidförbundet lyfter en liknande farhåga.

Jag undrar om dessa remissvar inte betyder något för utbildningsministern och regeringen.

Jag har också frågat ministern om hon har för avsikt att skapa dialog med elever som i dag går eller nyligen har gått på ett NIU eller LIU för att ta del av deras erfarenheter och åsikter inför kommande proposition. Det vore ju fiffigt att fråga dem som håller på med det här, som detta gäller. Då får jag till svar att ministern har fått svar av Svea, men det var inte det jag frågade. Men jag kanske helt enkelt ska tolka ministerns svar som ett nej, att regeringen inte har för avsikt att fråga dem det faktiskt gäller. Jag tycker att det är tråkigt.

Idrott leder till bättre inlärningsförmåga, och många slutar som sagt sin utbildning med bra betyg och meriter i sin idrott. Då vore det ju bättre om fler, inte färre, kunde kombinera sin elitidrott med sin skolgång. Det ger både bättre folkhälsa och bra skolresultat.

Moderaterna vill verkligen se en tydlighet i regelverket med idrottsutbildningarna. Men som förslaget ser ut nu, med att halvera antalet platser, säger vi nej.

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag hängde med i resonemangen om den skillnad som Alexandra Anstrell ser mellan att ha en möjlighet till elitsatsning och en möjlighet att utveckla ämnet idrott och hälsa och att se till att det ämnet kan vara en realitet för samtliga elever som vill ägna sig åt det, även utan att vara elitsatsande.

Med risk för att jag kan ha missförstått Alexandra Anstrells inlägg vill jag verkligen markera att det för mig inte finns någon motsättning i att se till att det finns en klok elitsatsning som går att kombinera med gymnasiestudier och som gör det möjligt för ungdomar som vill satsa på en elitkarriär inom sin idrott att samtidigt gå i gymnasiet. Jag ser absolut ingen motsättning mellan att arrangera och se till att det finns goda sådana möjligheter och samtidigt tillgodose att det finns rika möjligheter för alla ungdomar att utöva idrott, även om den idrotten inte utövas på elitnivå, fru talman.

Jag noterar också att Alexandra Anstrell tycker att ett remissvar från Sveriges Kommuner och Regioner ska väga väldigt tungt. Ja, det väger tungt också för mig, fru talman. Men jag ska som ansvarigt statsråd självklart ta hänsyn också till övriga remissvar. Jag är precis som Alexandra Anstrell medveten om att en del specialidrottsförbund har andra åsikter än Riksidrottsförbundet har, vilket Alexandra Anstrell lyfter upp här. Så är säkert också fallet inom ramen för SKR:s vida och breda verksamhet.

Alexandra Anstrell väljer också att tolka mitt svar som att jag inte kommer att prata med ungdomar som går på de här idrottsutbildningarna. Jag kan lugna Alexandra Anstrell genom att berätta att jag redan har gjort det vid besök på idrottsgymnasier, till exempel idrottsgymnasiet i den fantastiska jämtländska kommun, som jag nu pinsamt nog glömt namnet på, som jag besökte och som av en slump styrs av socialdemokrater och centerpartister. Jag kommer i natt att vakna klockan 3 och komma på namnet. Det var inte i Åre. Jag tror att det var i Järpen. Kan det ha varit det? Jag återkommer till det, och jag ber hemskt mycket om ursäkt för det här debaclet i talarstolen.

På den gymnasieskolan hade jag i alla fall ett intressant samtal med både lärare och elever. Jag fick där, precis som ofta när jag är ute på skolor, möta skilda åsikter mellan eleverna. Det fanns de som tyckte att förslaget var bra och de som tyckte att förslaget var dåligt.

Jag kommer att fortsätta ställa frågor till både lärare och elever när jag är ute och träffar dem. Men, fru talman, jag kommer också att fästa stort avseende vid de svar som kommer in i form av remissvar från de organisationer som organiserar våra gymnasieungdomar, och det är framför allt Sveriges elevkårer. De har naturligtvis medlemskårer också vid dessa skolor.

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag hängde med i resonemangen om den skillnad som Alexandra Anstrell ser mellan att ha en möjlighet till elitsatsning och en möjlighet att utveckla ämnet idrott och hälsa och att se till att det ämnet kan vara en realitet för samtliga elever som vill ägna sig åt det, även utan att vara elitsatsande.

Med risk för att jag kan ha missförstått Alexandra Anstrells inlägg vill jag verkligen markera att det för mig inte finns någon motsättning i att se till att det finns en klok elitsatsning som går att kombinera med gymnasiestudier och som gör det möjligt för ungdomar som vill satsa på en elitkarriär inom sin idrott att samtidigt gå i gymnasiet. Jag ser absolut ingen motsättning mellan att arrangera och se till att det finns goda sådana möjligheter och samtidigt tillgodose att det finns rika möjligheter för alla ungdomar att utöva idrott, även om den idrotten inte utövas på elitnivå, fru talman.

Jag noterar också att Alexandra Anstrell tycker att ett remissvar från Sveriges Kommuner och Regioner ska väga väldigt tungt. Ja, det väger tungt också för mig, fru talman. Men jag ska som ansvarigt statsråd självklart ta hänsyn också till övriga remissvar. Jag är precis som Alexandra Anstrell medveten om att en del specialidrottsförbund har andra åsikter än Riksidrottsförbundet har, vilket Alexandra Anstrell lyfter upp här. Så är säkert också fallet inom ramen för SKR:s vida och breda verksamhet.

Alexandra Anstrell väljer också att tolka mitt svar som att jag inte kommer att prata med ungdomar som går på de här idrottsutbildningarna. Jag kan lugna Alexandra Anstrell genom att berätta att jag redan har gjort det vid besök på idrottsgymnasier, till exempel idrottsgymnasiet i den fantastiska jämtländska kommun, som jag nu pinsamt nog glömt namnet på, som jag besökte och som av en slump styrs av socialdemokrater och centerpartister. Jag kommer i natt att vakna klockan 3 och komma på namnet. Det var inte i Åre. Jag tror att det var i Järpen. Kan det ha varit det? Jag återkommer till det, och jag ber hemskt mycket om ursäkt för det här debaclet i talarstolen.

På den gymnasieskolan hade jag i alla fall ett intressant samtal med både lärare och elever. Jag fick där, precis som ofta när jag är ute på skolor, möta skilda åsikter mellan eleverna. Det fanns de som tyckte att förslaget var bra och de som tyckte att förslaget var dåligt.

Jag kommer att fortsätta ställa frågor till både lärare och elever när jag är ute och träffar dem. Men, fru talman, jag kommer också att fästa stort avseende vid de svar som kommer in i form av remissvar från de organisationer som organiserar våra gymnasieungdomar, och det är framför allt Sveriges elevkårer. De har naturligtvis medlemskårer också vid dessa skolor.

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Jag håller med om att det vore bra om fler kunde få ha mer idrott i samband med sina studier, faktiskt oavsett hur gammal man är. Att fler behöver röra på sig mer och att vi behöver få en bättre folkhälsa är tydligt. Siffrorna visar att vi går åt ett helt annat håll.

Om en av anledningarna till att regeringen vill halvera antalet idrottsplatser på gymnasiet i Sverige är att kvaliteten inte håller är det inte rimligt att man ska ha färre platser. Jag vidhåller att det måste vara bättre att styra upp regelverk och tillsyn och ställa krav i stället för att göra en sådan här förändring. Jag tror mycket på just tydlighet i regelverken och vad man förväntar sig. Det ska vara lätt att förstå och se vad det är för skillnad mellan att gå på ett idrottsgymnasium med elitsatsning jämfört med att bara läsa specialidrott.

Om vi skulle få färre platser för elever som kan kombinera sin elitidrott med gymnasiestudier innebär det större selektering och högre stress bland ungdomar i ganska tidig ålder. Att leta idrottstalanger måste få ta sin tid. Alla utvecklas i lite olika takt, en del tidigt, en del lite senare. Alla kanske inte kan glänsa i tidig ålder, utan det tar lite längre tid eller blir lite senare. Vill ministern verkligen öka den stressen och selekteringen för ungdomarna i dag? Jag trodde att ni var för ökad folkhälsa, inte emot.

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Jag håller med om att det vore bra om fler kunde få ha mer idrott i samband med sina studier, faktiskt oavsett hur gammal man är. Att fler behöver röra på sig mer och att vi behöver få en bättre folkhälsa är tydligt. Siffrorna visar att vi går åt ett helt annat håll.

Om en av anledningarna till att regeringen vill halvera antalet idrottsplatser på gymnasiet i Sverige är att kvaliteten inte håller är det inte rimligt att man ska ha färre platser. Jag vidhåller att det måste vara bättre att styra upp regelverk och tillsyn och ställa krav i stället för att göra en sådan här förändring. Jag tror mycket på just tydlighet i regelverken och vad man förväntar sig. Det ska vara lätt att förstå och se vad det är för skillnad mellan att gå på ett idrottsgymnasium med elitsatsning jämfört med att bara läsa specialidrott.

Om vi skulle få färre platser för elever som kan kombinera sin elitidrott med gymnasiestudier innebär det större selektering och högre stress bland ungdomar i ganska tidig ålder. Att leta idrottstalanger måste få ta sin tid. Alla utvecklas i lite olika takt, en del tidigt, en del lite senare. Alla kanske inte kan glänsa i tidig ålder, utan det tar lite längre tid eller blir lite senare. Vill ministern verkligen öka den stressen och selekteringen för ungdomarna i dag? Jag trodde att ni var för ökad folkhälsa, inte emot.

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för en intressant debatt!

Regeringens ambition är att säkerställa att vi har en gymnasieskola som är för alla. I den gymnasieskolan ska det också finnas goda möjligheter för elever som vill elitsatsa på en idrott att kombinera elitsatsningen med gymnasiestudier.

Vi har identifierat problem med dagens ordning. Vi har sett till att de problemen har utretts ordentligt. Vi har skickat ut utredningen på remiss. Ett arbete pågår nu i Regeringskansliet för att se hur vi ska gå vidare med de förslag som har varit ute på remiss.

Jag får tacka Alexandra Anstrell för frågorna och interpellationsdebatten med en försäkran om att regeringen tar frågan på stort allvar och kommer att verka för att det ska gå att kombinera en elitsatsning på en idrott med gymnasiestudier. Men regeringens ambition är också att inte bara elitsatsande ungdomar utan alla ungdomar ska ha tillgång till idrottsaktiviteter i kombination med sin gymnasieutbildning på ett sätt som är ändamålsenligt och tillgängligt för alla.

Tack, Alexandra Anstrell, för en angelägen debatt! Och förlåt, Republiken Jämtland, för att jag glömde bort namnet på kommunen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för en intressant debatt!

Regeringens ambition är att säkerställa att vi har en gymnasieskola som är för alla. I den gymnasieskolan ska det också finnas goda möjligheter för elever som vill elitsatsa på en idrott att kombinera elitsatsningen med gymnasiestudier.

Vi har identifierat problem med dagens ordning. Vi har sett till att de problemen har utretts ordentligt. Vi har skickat ut utredningen på remiss. Ett arbete pågår nu i Regeringskansliet för att se hur vi ska gå vidare med de förslag som har varit ute på remiss.

Jag får tacka Alexandra Anstrell för frågorna och interpellationsdebatten med en försäkran om att regeringen tar frågan på stort allvar och kommer att verka för att det ska gå att kombinera en elitsatsning på en idrott med gymnasiestudier. Men regeringens ambition är också att inte bara elitsatsande ungdomar utan alla ungdomar ska ha tillgång till idrottsaktiviteter i kombination med sin gymnasieutbildning på ett sätt som är ändamålsenligt och tillgängligt för alla.

Tack, Alexandra Anstrell, för en angelägen debatt! Och förlåt, Republiken Jämtland, för att jag glömde bort namnet på kommunen!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.